Krönika on PSBloggen

Krönika: Hiphop och TV-spel - En kärlekshistoria

Fri, 13 Sep 2024 10:00:00 +0000

”Super Nintendo, Sega Genesis, when I was dead broke, man, I couldn’t picture this”. Så lyder första raden i tredje versen av Notorious B.I.G.s låt ”Juicy" från 1994, och visst, varför välja sida i dåtidens glödheta konsolkrig om du helt plötsligt hade råd med båda konsolerna?

Vissa kanske vill argumentera för att merparten av radens syfte är att lyfta fram materiell rikedom, men nog kan man anta att det även fanns något av ett spelintresse hos den allt för tidigt bortgångna hiphop-giganten. Faktum är att Notorious B.I.G är långt ifrån den enda artisten inom genren som har namedroppat en eller annan TV-spelsreferens.

Att leva med rutiner och TV-spel

Tue, 26 Mar 2024 10:00:00 +0000

I över 30 års tid har jag ägnat mig åt en bekväm stund med tv-spel, i stort sett varje dag. Jag greppar tag i min rosafärgade DualSense, lyssnar på det korta pipet när mitt PlayStation 5 vaknar till liv och jag bläddrar i spelkatalogen. Ska jag spela något i det digitala biblioteket eller sätta in ett fysiskt exemplar i skivläsaren? Valet är fritt och mitt eget.

Att välja spel är för mig jämförbart med att rota i min drickaback med äldre vinylskivor, eller att luska ut vilken ny serie jag ska titta på i valfri streamingtjänst. Dels vill uppleva jag något nytt men ibland fastnar jag istället med något mer bekant och bekvämt. Det är inget nytt för mig, för jag brukar alltid lyssna på samma låtar flera gånger i rad. Inte bara för att musiken är bra, utan även för att det är stimulerande för mitt rutinbehov.

Sonys framtidsvisioner avtäcks på torsdag

Mon, 01 Jun 2020 10:00:00 +0000

Vi har en väldigt spännande vecka framför oss. När vi i fredags påbörjade övergången från jobbläge till helgläge beslöt sig nämligen Sony för att tillkännage att det är dags att få en inblick i framtiden. På torsdag kväll kommer de alltså att visa en presentation av vad vi kan förvänta oss av PlayStation 5, och jag är ganska säker på att jag inte är ensam om att ha hungrat efter detta.

Avkoppling genom virtuella världar

Mon, 25 May 2020 10:00:00 +0000

På senare tid har jag märkt en tydlig trend i mitt spelande, där jag har börjat dra mig mot fler och fler spel som har konstruktivitet och utforskning som huvudsakliga interaktioner. Jag har haft ett behov att få ett litet avbrott från de många spel som går ut på att förgöra en motståndare på ett eller annat vis, och detta har öppnat upp en helt ny värld av evighetslånga spel för mig.

E3-mässan som försvann

Mon, 18 May 2020 14:00:11 +0000

Coronaviruset har verkligen satt sin prägel på 2020. De mänskliga tragedierna är alltför många att räkna upp, och våra vardagar ser inte riktigt ut som de gjorde förr. Även spelbranschen har fått göra en del förändringar för att anpassa sig efter dessa nya förutsättningar, med tanke på att alla större evenemang innan höstens konsollanseringar har blivit inställda.

Den årliga sommartraditionen E3 var en av de första mässorna som ställdes in, vilket är något som dök upp i huvudet på mig igen under de senaste dagarna. Det är ju nämligen vid denna tid på året som jag brukar sätta igång med research och grävande för mina årliga ”Inför E3-”artiklar. Det känns lite konstigt att dessa uppesittarkvällar inte kommer att ske i år, men samtidigt har den senaste tiden visat att det, åtminstone ur ett konsumentperspektiv, inte är nödvändigt med en stor koncentrerad informationsdumpning.

Krönika: När skräcken tar kontroll

Wed, 15 Jan 2020 10:00:00 +0000

Det sägs att 2020 är ett lovande år för skräckspel, och med titlar som Dying Light 2 , Ghostwire Tokyo , Little Nightmares 2 , Resident Evil 3 och The Outlast Trials kan vi nog lugnt säga att det finns potential. Skräckteman i spel är populärt och uttrycker sig därför i många olika spelgenrer utan att det nödvändigtvis alltid är ett rysningsframkallande monster i stil med Outlast eller Resident Evil 7 (9/10).

Pärlor från barndomen - spelen vi hade turen att få uppleva

Mon, 14 Oct 2019 13:00:34 +0000

Ofta när jag umgås med mina vänner från barndomen kommer samtalen in på spelen vi spelade när vi var yngre. Vi var ett ganska stort gäng vänner vars spelintresse började växa fram under 90-talet; en tid då internet fortfarande var en ganska blygsam affär och nyheterna om kommande titlar oftast kom genom de olika spelmagasin som fanns tillgängliga.

I den åldern var även pengar något svårskaffat och det kapital som fanns tillgodo bestod oftast av småmynt i spargrisen, någon enstaka hundralapp man fått i födelsedagspresent eller de där trettio kronorna som kallades veckopeng. Kort sagt kunde jag sällan köpa spel själv utan jag slösade oftast min minimala inkomst på Banana skids, en cola och något enstaka paket hockey- eller Pokémon-kort istället. Det var en svår tid för mig som gamer och jag fick förlita mig på det lilla utbudet spel som jag hade, eller hoppas på att föräldrarna var extra uppmärksamma på vad jag ville ha i julklapp och födelsedagspresent varje år.

Kampen mot skämshögen

Wed, 24 Jul 2019 10:00:34 +0000

Här på PSbloggens redaktion pratas det ibland om den så kallade skämshögen. Ni vet den där högen med spel som man har köpt men inte hunnit ta tag i än. I dagens digitala samhälle där tillgången till spel är stor och spelbranschens giganter ofta gödslar med rea-tillfällen är det ganska lätt att bygga upp en sådan hög, framförallt då många spel tar lång tid att klara eller online-titlar utan egentliga slut suger upp tid för en.

FIFA och slutet på det vackra spelet

Thu, 04 Jul 2019 10:00:55 +0000

Fotboll är världens största sport och många följer det på daglig basis via klubblag eller landslag. Kanske inte så konstig då att EAs FIFA-titlar är spel som väcker starka känslor bland spelare. Och med FIFA 19 har det tyvärr varit mest negativa aspekter av spelet. När jag ser trailern till FIFA 20 känns det inte heller lovande inför framtiden.

Jag tycker att folk gnäller på FIFA varje år och aldrig verkar riktigt nöjda. Det är en del av spelet; du spelar online och vill vinna och när du förlorar är det alltid någon annans fel. Men i år känns det som att dessa klagomål har nått nya höjder. Missnöjet känns förknippat med två saker som jag ser som problemet med FIFA; FIFA Ultimate Team (FUT) och bristen på andra lägen i spelet.

En återblick på Assassin's Creed

Mon, 26 Nov 2018 16:00:51 +0000

Under förra månaden tillbringade jag kopiösa mängder tid med det enorma Assassin’s Creed Odyssey. På gott och ont tillhandahölls ingen recensionskod, vilket dels gjorde att vi inte kunde leverera våra åsikter om spelet i recensionsform, men å andra sidan kunde jag uppleva spelet på egna villkor utan tidspress istället. Och mina villkor visade sig ta upp närmare 80 timmar av mitt liv för att sedan leda mig till att återvända till originalspelen i serien. Den långa resan genom Odyssey började nämligen få mig att fundera på utvecklingen som serien har gått igenom sedan debutspelet 2007, och som ett brev på posten blev första spelet tillgängligt via Xbox-motsvarigheten till PlayStation Plus. Det blev med andra ord alldeles för lockande att återförenas med gamle Altaïr igen. Första intrycket kanske färgades en aning av att spelet numera kan köras i 4K-upplösning, men designmässigt håller städerna fortfarande ganska hög kvalitet. De känns dock en aning sterila och tomma eftersom förra generationens hårdvara inte kunde hantera dagens nivåer av detaljrikedom, men bortsett från detta är det fortfarande intressanta miljöer att utforska. Jag identifierade ganska omedelbart en sak som jag har saknat från de senaste två spelen, nämligen möjligheten att hoppa mellan hustak för att navigera sig runt i städerna. De stora öppna världarna i Assassin’s Creed Origins (9/10) och Odyssey är storslagna och fantastiska, men de har tappat lite av parkourkänslan från originalspelen. [caption id=“attachment_23676” align=“aligncenter” width=“550”] Altaïr i Damaskus[/caption] Så här långt höll mina gamla nostalgiska känslor för Assassin’s Creed ypperligt, men sedan började uppdragen. Här såg jag ganska fort att innehållet bakom den fina ytan var ganska sparsamt och repetitivt, och jag hade i princip helt glömt bort att riktiga scriptade uppdrag inte dök upp förrän i uppföljaren. Med detta sagt anser jag ändå att stämningen i spelet lyckas hålla ihop allt ändå, även om det skulle må bra av lite större variation. Detta ledde mig sedan vidare till en av seriens riktiga huvudpersoner, Ezio Auditori da Firenze, och nyversionerna av spelen i Assassin’s Creed: The Ezio Collection (8/10). Det har länge diskuterats huruvida Assassin’s Creed II eller Assassin’s Creed Brotherhood är det bästa spelet i serien, och jag har länge fallit i Brotherhood-lägret. Efter denna senaste genomspelning har jag dock börjat ifrågasätta om jag har haft fel alla dessa år. Direkt när jag startade upp Assassin’s Creed II var det en så otroligt markant skillnad i tempo och styrning jämfört med föregångaren. Det var tydligt att designteamet förstod att det var bättre att ha förankringen i spelkänsla över realism när det gäller till exempel klättertempo. Produktionsvärdena sköt även i höjden i samband med detta spel, vilket syns både på miljödesign och att det faktiskt finns en berättelse och ett syfte knutet till uppdragen. Spelmekanikerna som sedan introducerades i Brotherhood fångade mig på ett vis som de tidigare spelen inte riktigt hade gjort innan. Dels rekryteringen och hanteringen av egna assassiner, men även att investera i byggnader och butiker i staden lyckades intressera mig ännu en gång i denna genomspelning. Det är inte speciellt djupa mekaniker egentligen, men det skapar en form av koppling och interaktion med miljön omkring dig som är tillfredsställande. Däremot faller berättelsen lite framåt slutet, när allting plötsligt ska knytas ihop, och det förvandlas i princip till ett kollage av scener med flera månader mellan händelserna. [caption id=“attachment_23677” align=“aligncenter” width=“550”] Gammel-Ezio besöker Istanbul och vågar inte ens titta på alla skyhöga minareter.[/caption] Assassin’s Creed Revelations har länge varit det svarta fåret i serien för mig, då det innehåller många mekaniker som inte alls var välkomna. Till exempel introducerades ett halvrisigt tornförsvarsminispel för att kunna hålla kontrollpunkter i staden, och en fördjupning i Desmonds bakgrundshistoria berättades via ett frustrerande plattformspusselspel i förstapersonsperspektiv. Vad jag dock märkte under denna genomspelning är att det är en av de mer intressanta miljöerna som spelserien har skildrat, vilket då gör att det smärtar lite extra att helheten inte riktigt klaffar. Renoveringsmekaniken är fortfarande kvar, men denna gång bestraffas du vid varje investering med att du blir mer efterlyst av någon anledning. Med alla dessa spel i färskt minne är det verkligen intressant hur de har utvecklats till att vara karaktärs- och berättelsedrivna jämfört med det relativt anonyma första spelet. Det är onekligen detta som har gjort serien så långlivad som den är. Utvecklingen på ett längre perspektiv är också fascinerande, då huvudpersonen i respektive spel har gått från en smygande krigare i en hemlig organisation, till en renodlad superhjälte som till exempel Kassandra i Assassin’s Creed Odyssey. Förr var det huvudpersonernas förmåga att utnyttja höstackar som stötdämpning det mest övernaturliga i serien. Kassandra fnyser däremot åt alla fjantar som behöver något mjukt att landa på, och kan helt enkelt inte dö av fallskada. [caption id=“attachment_23678” align=“aligncenter” width=“550”] Oförstörbara Kassandra håller koll på Grekland.[/caption] Missförstå mig dock inte, jag gillar vart serien har utvecklats, annars hade jag aldrig kunnat tillbringa dessa 80 timmar i antika Grekland. Jag uppskattar även att den ursprungliga science fiction-kopplingen mer eller mindre har ersatts av mytologi för att krydda tillvaron en aning. Händelserna utanför Animus har dock marginaliserats lite väl mycket under de senaste två spelen. Den form som spelen har tagit de senaste åren ligger helt rätt i tiden, då de har lånat en hel del koncept från The Witcher-serien. Det är härligt att kunna få utveckla sin karaktär enligt de förmågor man själv vill ha, men jag har upptäckt att jag saknar det klassiska upplägget en aning. Bara en sådan sak som plattformsutmaningarna i kryptorna, vilka man kan finna i Ezio-trilogin, skulle vara ett välkommet element. Under nästa år ska Ubisoft tydligen ta en paus i serien för att inte hamna i den årliga cykeln igen, och förhoppningsvis ger detta dem tiden de behöver för att även se tillbaka på vad som fungerade i de tidigare spelen. Kommer vi någonsin att se ett spel med det klassiska upplägget igen? Förmodligen inte, men serien har lyckats leverera på många fronter även i den nya skepnaden. Kanske är det dags att slutligen bege sig österut till Kina eller Japan nu? Snälla?

Sony hoppar över E3 2019

Mon, 19 Nov 2018 11:30:31 +0000

Under förra veckan fick vi reda på att Sony för första gången kommer att skippa den årliga E3-mässan i Los Angeles, vilket förstås skapade många frågetecken och stor förvåning hos de flesta. Efter att redan ha hållit ganska låg profil på Gamescom detta år, inte ha någon presentation under Paris Games Week och dessutom välja att inte ha någon upplaga av PlayStation Experience är frågan hur planen ser ut för framtiden. Det är ju ingen hemlighet att generationsskiftet för PlayStation börja närma sig, och att de jobbar hårt med att spika hur denna hårdvara kommer att vara uppbyggd. Men samtidigt känns det lite oroväckande om Sony nu inte har något som helst att visa upp innan den nya konsolen är färdig för marknaden. Enligt Kotakus rapportering är fortfarande den mest realistiska tidsplanen en lansering under 2020, vilket lämnar ett ganska stort gap som ska fyllas upp av spel som till exempel Days Gone och Dreams. Det är ju inget som får konkurrensen att darra direkt. Självklart släpps det även flertalet stora multiplattformtitlar under denna period, men när det kommer till Sonys interna studior känns det som att de är fullt fokuserade på nästa konsol redan nu. [caption id=“attachment_23585” align=“aligncenter” width=“550”] PlayStation 4? PlayStation 5? Både och? Många frågor, få svar.[/caption] Ghost of Tsushima är visserligen ett spel som utvecklarna Sucker Punch vidhåller är ett PlayStation 4-spel, men med tanke på ambitionsnivån de har för detta verk på det grafiska planet blir jag inte förvånad om det är en lansering för båda denna och nästa generation. Till viss del skulle jag även kunna tippa på att detta sker med The Last of Us Part II också, men det är nog mer sannolikt att det blir som med första spelet. En lansering i slutet på konsolens livscykel, och sedan en uppsnyggad nyversion till den nya generationen när den är etablerad. Redan innan E3 2018 gav ju Sony en del ledtrådar om att deras blick nu är fäst vid den nya hårdvaran, även om de inte uttryckte det lika tydligt som när Microsofts Phil Spencer sa det rakt ut under deras E3-show. I flera intervjuer nämnde de att de börjar närma sig slutet av livscykeln och att de kommer att ”huka sig” för att kunna växa ytterligare i framtiden. Ett märkligt uttryck, men det verkar ju också vara det de gör för tillfället.

Kärlek blomstrar bland fördomar i spelens värld

Mon, 30 Jul 2018 10:00:01 +0000

Jag började bekanta mig med tv-spel i slutet av 1980-talet och mestadels blev spelen mina lärare. Jag lärde mig engelska relativt fort och mitt intresse för bild inspirerades av de fantasifulla miljöerna, fastän de var formade i enkla pixlar. De flesta spel jag spelade hade simpla berättelser vilka ofta inkluderade några av av de mest klyschiga beståndsdelarna; pojke räddar flicka ifrån ondskefulla skurkar. Jag har kommit till undsättning flera gånger oavsett om min protagonist var rörmokare eller en riddare i skinande rustning. När slutstridens dimma lagt sig och den dödade slutbossens lik börjat stelna till, var det vanligt att hjälten fick en kyss av den räddade kvinnan. Denna procedur upprepade sig i flera decennier och för min del kändes denna belöning till slut som en axelryckning. 1980-talet var en revolutionerande tid för popkulturen där fördomar började förtunnas, men homosexualitet var fortfarande tabu och det återspeglade sig främst i filmer. Jag kan lätt räkna upp minst tio rullar från den perioden, där homofobiska skämt drogs och filmskapare kunde komma undan med detta. Jag tyckte att skämten var roliga då, men efter lång insikt och många år senare har jag ändrat uppfattning. Men jag såg ingen förändring i tv-spelen under de två sista decennierna i 1900-talet. Hjältar fick fortfarande kyssar från sina räddade prinsessor. Otacon blev förälskad i Sniper Wolf och i vissa spel blev den manliga hjälten kär i en kvinnlig antagonist. Jag hade inte en tanke på att två av samma kön skulle bli förälskade i ett spel eftersom det fanns inte på kartan då. Istället fanns en del homofobiska kommentarer från olika spelkaraktärer, vilket jag började bli trött på. [caption id=“attachment_22382” align=“aligncenter” width=“550”] Mass Effect 2 visade mig vägen för djupare förhållanden i spel.[/caption] Jag köpte ett PlayStation 3 i början av detta årtionde och blev övertalad att spela det enorma rollspelet Mass Effect 2. Att kunna inleda en djup relation med en annan individ var enastående, men möjligheten att uppleva kärlek mellan två samkönade personer var en revolution. Fördomarna finns dock fortfarande kvar i tv-spelens värld och det märks särskilt i onlinebaserade titlar. Oavsett vilket spel inom kategorin jag spelar, hör jag under varje spelomgång minst ett par kränkande kommentarer med homofobisk ton. Detta gör mig inte bara ledsen och arg för HBTQ-människors skull, utan också för att vissa människor inte förstår att alla har känslor och rättigheter. Spelutvecklarna Naughty Dog visade upp den senaste trailern för The Last of Us Part II under årets E3-mässa och även om spelet inte lär komma på ett bra tag, har det redan gjort ett djupt intryck på mig. Det är inte enbart kyssen mellan Ellie och Dina som är vacker att beskåda, utan hela scenen med båda tjejerna känns så rätt på flera sätt. De stereotypiska fördomarna att lesbiska kvinnor ska se ut på ett maskulint sätt försvagades så fort damerna började dansa med varandra. Jag är övertygad att Naughty Dog vill sprida det viktiga budskapet om att kärlek är för alla och deras meddelande genomfördes med bravur. Trettio år efter jag spelade mitt första tv-spel, har jag under den långa resan gestaltat testosteronstinna muskelknuttar, manliga cowboys och flugit i rymden med häftiga rymdfarkoster. Jag anser att förändringar är nyttiga och bidrar till en bättre variation för framtiden, vilket jag tror att Ellies kyss banat vägen för. Fördomarna kommer inte att försvinna, men jag hoppas absolut på att spelföretagen börjar skapa en mer komfortabel och acceptabel spelmiljö för HBTQ-rörelsen. [caption id=“attachment_22389” align=“aligncenter” width=“550”] För alla spelare. Ja, för alla.[/caption] Kärlek är för alla och det gäller tv-spel också.

Jerrys positiva onlineinteraktioner

Thu, 13 Jul 2017 12:00:01 +0000

Att spela tv-spel ensam är för mig synonymt med spänning, avkoppling och stimulerande passion. Men den härliga stunden då jag får svära vid en förlust, eller skratta då en kompis knuffar ut både hen och mig ur en racingbana är en svårslagen sådan. Jag har spelat i ungefär 30 år och det har alltid funnits en undermedveten tävlingsinstinkt när jag spelar tillsammans med någon annan, och den intuitionen kommer lyckligtvis aldrig försvinna. Tv-spel har tillsammans med musik varit mina räddningar i barndomen och tack vare denna hobby kunde jag lära mig problemlösningar, engelska och historieberättande. Jag kunde under långa stunder ge mig ut på äventyr i rollspel eller något av Resident Evil-spelen till PlayStation, men under helgerna då jag satt tillsammans med mina vänner i vardagsrummet och spelade var ännu mer betydelsefulla. [caption id=“attachment_18383” align=“aligncenter” width=“550”] Resident Evil 2 är ett solospel, men jag och en kompis körde en hel dag med både Leons och Claires äventyr.[/caption] Jag kände en gemenskap i att få dela samma passion och intressen som andra personer i min närhet. Till slut blev vi vuxna och gick åt olika håll i livet, en del av mina vänner hade inte tid att hinna spela och det var givetvis förståeligt. Jag ville dock inte släppa mitt intresse även om det blev solospelande igen. Fastän de ensamma äventyren blev mycket minnesvärda, saknade jag de där stunderna i vardagsrummet i mitt barndomshem. Onlinespelande tillsammans med flera spelare över nätet växte för varje år som gick och jag var länge reserverad kring ämnet, eftersom jag inte hade någon aning om vad som skulle göras. Trots min skepsis visste jag ändå att världen av tv-spel förändrades och att nätverksspel var en del av utvecklingen. Till slut testade jag Killzone 3 på min PlayStation 3 och tävlingsinstinkten kom omedelbart tillbaka. Även om onlinelägena i spelen var underhållande, vågade jag inte prata med människor via mikrofon och hörlurar. Jag tyckte inte om tanken att höra min egen röst som i gamla inspelade kassettband - vad skulle alla andra tycka? Min dåliga självkänsla gjorde mig osäker när jag spelade med främmande människor på nätet och därför var headset uteslutet ett bra tag. Det var inte förrän under förra året jag började inse fördelarna att konversera med andra spelare i det beroendeframkallande Overwatch (8/10). Spelare jag lärt känna via sociala medier började bjuda in mig i matcher och jag började fatta ett starkt intresse av att prata taktik på slagfältet. Många av spelarna blev också mina vänner och den där gemenskapen jag hade i barndomen kom tillbaka. Även om ingen var med mig i vardagsrummet under spelomgångarna, var mina vänner ändå med mig. När Friday the 13th: The Game (8/10) släpptes i maj bevittnade jag något extraordinärt, nämligen människors samarbete och interna kommunikation. Alla började prata om spelets starka dragningskraft, eller berättade med glädje i rösterna om hur Jason brutalt dödade dom i föregående match. Människor från olika delar i världen skickade vänförfrågningar till mig och vi spelar idag gärna interna matcher och pratar om Fredagen den 13:e-filmerna som är vårt gemensamma intresse. [caption id=“attachment_18389” align=“aligncenter” width=“550”] Vem har kunnat tro att Jason Voorhees lyckats samla ihop många pratsugna spelare världen över?[/caption] Jag har nu ändrat uppfattning kring samtal online med andra människor under ett pågående spel. Det är faktiskt roligt och socialt nyttigt för mig att ta del av dialogerna direkt via en mikrofon och därmed förstärks min självkänsla en aning. Jag får dessvärre räkna med elaka nättroll också, fast en enkel ljudavstängning gör susen om jag inte vill lyssna på eländet. Trots att de är helt olika, finns det en övertygande likhet mellan Overwatch och Friday the 13th: The Game. Dessa titlar samlar ihop spelare och låter dom tillbringa trevliga stunder tillsammans, precis som att spela ihop med vänner i soffan. Nu känner jag mig inte ensam längre - euforin från det förflutna har återvänt.

PlayStation VR: ett halvår senare

Fri, 24 Mar 2017 12:00:41 +0000

När Sony annonserade sina planer med PlayStation VR för nästan exakt tre år sedan, var jag inte sen med att boka min resa till framtiden. Jag tyckte att konceptet med ett virtual reality-headset passade alldeles perfekt för konsolmarknaden av en mängd olika anledningar. Den främsta var såklart standardiseringen av hårdvara som är ett måste när det kommer till konsoler. Eftersom innehållet i en PlayStation 4 alltid måste följa ett strikt ramverk, innebär det även att utvecklarna får enklare att förhålla sig till verkligheten och får möjlighet att fokusera på upplevelsen, snarare än kompatibilitetsproblem. Efter ett minst sagt lyckat halvår, där Sony har meddelat att de har sålt mer än en miljon headset, tänkte jag ta tillfället i akt och blicka tillbaka på vad som hänt men även lyfta blicken mot horisonten och framtiden. Under de sex månader jag har ägt mitt PlayStation VR, har jag hunnit konsumera drygt 15 speltitlar av de tillgängliga 90 som idag finns på PlayStation Store. Jag har med andra ord endast skrapat på ytan än så länge, och med tanke på att 2017 ska bli VR-året enligt Sony vågar jag sticka ut hakan och påstå att det definitivt inte finns någon brist på virtuella upplevelser. Det intressanta med alla dessa titlar är att vi förmodligen inte har sett de äkta VR-spelen ännu. Utvecklingstiden för ett normalt spel ligger på runt tre år, vilket innebär att vi först nu börjar få leveranser av de titlar som från grund och botten är utvecklade för PlayStation VR. Visst har det redan nu börjat dyka upp mindre, korta spelupplevelser, som i mångt och mycket kan liknas vid glorifierade demonstrationsversioner, men jag vill påstå att det bästa ännu inte har släppts. De stora, påkostade titlarna har ännu inte dykt upp, och här tänker jag uteslutande på VR-skjutaren Farpoint och rymdsimulatorn Star Trek: Bridge Crew. PlayStation VR är i mångas ögon en underlägsen produkt, åtminstone om vi jämför specifikationerna med konkurrenterna HTC Vive och Oculus Rift. Trots detta, har Sonys headset redan sålt mer än storebröderna, och när jag ser på denna trend ur det perspektivet, vet jag att den japanska tillverkaren är på rätt väg. [caption id=“attachment_16771” align=“aligncenter” width=“550”] Nu ska vi se. Sköldar upp 110% och full fart bakåt sa han va?[/caption] Inom IT- och spelindustrin sägs det ofta att “mjukvara säljer hårdvara”, och ur denna aspekt är det extremt viktigt att hårdvaran snabbt hittar sin kundkrets, som är törstig att omsätta speltitlar, eller mjukvara. Ju fler som upptäcker spelen och börjar använda sina VR-enheter, desto större potential finns det ur ett marknadsperspektiv. Har du ett headset och spelar ett spel, lär du köpa fler titlar. Med ett omfattande och växande bibliotek av upplevelser och spel, samt en ständigt växande kundkrets, ser därför framtiden för PlayStation VR mycket lovande ut. Men vilka slags spel passar bäst för PlayStation-entusiasten med ett headset som kostar lika mycket som en hel konsol då? Personligen upplever jag att de mindre spelstudiorna har ett övertag när det kommer till kvaliteten av VR-upplevelserna hittills. De större utvecklarna har än så länge valt den enkla vägen som ofta innebär att de klistrar på eller packar med ett VR-läge till befintliga spel. I vissa fall är resultatet enastående som i Star Wars Battlefront Rogue One: VR Mission (8/10), men allt är beroende på hur originalspelet är utformat. Jag tror att den utvecklare som tar sig tid att tänka utanför den berömda lådan, vinner mycket i virtual reality-världen. Allt behöver inte handla om frenetisk action i förstapersonsvy eller enorma rymdstrider där du manövrerar ett blixtsnabbt jaktskepp. Faktum är att mina bästa upplevelser i VR handlar mer om dockteater, flipperspel och dokumentärfilmer, snarare än pang-pang. När jag tänker tillbaka på alla mina timmar med virtuell verklighet, slås jag av vilken bra hårdvara Sony har tillverkat. Jag upplever den aldrig som tung på huvudet och lider sällan av några fysiska men. De enda gångerna som jag upplevt illamående är faktiskt i de spel som har ett VR-läge “påklistrat”; alltså där själva spelupplevelsen skulle kunna levereras på en vanlig skärm. [caption id=“attachment_16769” align=“aligncenter” width=“550”] Det enda som kan bli bättre här är om hon sjunger Gimme chocolate!![/caption] Om jag får drömma lite och hoppas på kommande saker i framtiden, önskar jag se betydligt fler titlar som anammar VR-konceptet till fullo. Jag skulle mer än gärna vilja vandra runt på Osakas gator i Google Earth, eller varför inte njuta av fler virtuella konserter där jag själv bestämmer vart jag vill befinna mig. Jag har i låtsasvärlden stått på samma scen som den virtuella divan Hatsune Miku med hjälp av mitt headset, och skulle gärna kunna få möjligheten att återuppleva samma eufori med andra favoritband som till exempel Slipknot, Babymetal eller Jean-Michel Jarre. Jag tror även att simulatorer av olika slag skulle kunna bli stora i framtiden. Tänk dig känslan att ta plats i ett jaktplan och flyga fram över de svenska skogarna, eller att få uppleva den klaustrofobiska känslan i en pansarvagn eller en ubåt. Med fokuset som Sony har på Virtual Reality just nu, verkar det som att utvecklarnas fantasin är det enda som sätter gränser, och personligen hoppas jag på mängder av nya, annorlunda äventyr, nästan på riktigt.

Tankar om platinajakten - ett annat perspektiv

Wed, 01 Mar 2017 12:00:02 +0000

Efter att ha läst Jerrys krönika om jakten efter platinatroféer i PlayStation-världen, blev jag som pånyttfödd. Jag längtade tillbaka till den tiden då jag själv observerade fenomenet som utvecklades framför mina hungriga ögon. Inte var väl jag en platinajägare? Jag som bara spelade gratis demoversioner samt ett eller annat spel som jag var övertygad var toppenbra. Min första trofé någonsin var i det fullkomligt ljuvliga Burnout Paradise , och samma sak med den första platinatrofén - lite drygt 200 timmar senare. Inte ens när dubbelplinget som indikerade att jag gjort precis allt i spelet, ville jag se mig själv som en jägare av virtuellt villebråd. Faktum var dock att det var för sent för mig. Jag var fast, för länge sedan. Jag har för någon vecka sedan synkat min nittiosjätte, blåskinande trofé. Tankarna och planerna börjar smidas i min hjärna; vilken platina ska bli nummer hundra? Det måste vara något speciellt; antingen något riktigt svårt eller något som betyder något för mig som spelare. Det är nu det börjar sjunka in att jag eventuellt har ett problem. Eller kanske bara en givande hobby? Vägen hit är kantad av spel som jag skäms för, spel som jag aldrig trodde att jag skulle ha uthålligheten att slutföra, och titlar som jag redan tagit platina i flera gånger om. Vår käre chefredaktör Johan och jag ligger i en ständig kamp om att ligga främst i troféjakten. Ena månaden ligger jag hopplöst efter honom beroende på att jag recenserar ett JRPG, månaden efter har jag äntligen nött klart ett japanskt musikspel och recenserat ett äventyrsspel med en enkel platina. [caption id=“attachment_16437” align=“aligncenter” width=“550”] På ena sidan av spektret: svåra och irriterande slutbossar[/caption] Kan det vara så att det är den vänliga tävlingen oss emellan som triggar mig? Tävlingen mellan två verkligt goda vänner som pratar med varandra varje dag, men som inte ses mer än någon gång om året. Jag börjar misstänka det, även om jag ligger långt före honom i antalet blå pokaler. Vi är båda två relativt ärrade veteraner i troféträsket där jag har valt en del enkla segrar, medan chefen stött på desto fler fiender. Vad är det då som får mig att fortsätta kampen, att fortsätta nöta spel efter spel? Jag har försökt komma underfund med detta ett tag nu och kommit fram till att det är ett antal olika saker som driver mig (till vansinne?). Den första anledningen är att jag i början av min PlayStation-karriär, var i det närmaste trofépedant; inget spel skulle ha 80, 90, eller ens 99 procents framgång. Full pott var det som gällde om jag nu inte blev besegrad av något spel i svårighetsgrad. Den andra anledningen är såklart den eviga kampen mellan mig och Johan, där jag njuter fullt ut vid de tillfällen jag kan se ned på honom och heja på honom för att komma ikapp. Lika mycket som jag njuter av att ligga före, får jag nästan panik eller ångest när han drar ifrån mig. Den vänskapliga kampen har pågått i många år nu och även om vi båda två börjar bli lite utmattade av tävlingen, blir i alla fall jag sporrad emellanåt av den procentuella skillnaden oss emellan. [caption id=“attachment_16438” align=“aligncenter” width=“550”] På andra sidan: en burk majonnäs som måste klickas på. Tiotusentals gånger![/caption] Eftersom jag har mycket annat för mig på min lediga tid, behöver jag ibland ta till lite fula knep. Telltale Games spel är tacksamma för att kamma hem platinatroféer, och därför kör jag med jämna mellanrum igenom titlarna, fast på en ny plattform. Ibland lockas jag även av spel som reas ut och som utlovar snabb eller ibland omedelbar utdelning av troféer. Titlar som Hannah Montana The Movie och My name is Mayo är båda två exempel på skamligt enkla upplevelser som skänkt mig skinande platinatroféer, och även om jag är allt annat än stolt över dessa bedrifter, räknas poängen och troféerna in i min sammanlagda framgång. Det händer också att jag sätter tänderna i rejäla mastodontverk som antingen kräver uthållighet, tålamod, eller en stor tidsinvestering. Jag minns fortfarande de pulshöjande ögonblicken i Mass Effect-serien som jag kämpade mig igenom på högsta svårighetsnivån, eller slutstriden i Uncharted 2: Among Thieves som jag fick spela om ett otal gånger. Frustrationen är alltid påtaglig varje gång svårighetsgraden är för hög, men samtidigt är det en svårslagen känsla när jag tar mig igenom de jobbiga partierna i ett sådant spel. Troféjakten har varit ett betydande inslag i mitt liv som spelare och även om glöden har falnat ganska mycket, blossar känslorna upp igen lite då och då. Jag har inte några som helst ambitioner att nå högt i rankingslistorna i PlayStation-världen, utan ser nu för tiden kampen som en ytterligare bonus och ett intressant sätt att utforska delar i spel som jag inte tidigare tänkt mig.

Tankar om platinajakten

Wed, 01 Feb 2017 09:00:41 +0000

Jag är fascinerad av troféjagande spelare, men samtidigt funderar jag en del kring fenomenet att samla skinande pokaler i tv-spel. Det är trevligt att mitt PlayStation 4 plötsligt berättar att jag har belönats med en bronstrofé efter att en boss har besegrats, och upplever en viss stolthet av att få vinna något även om uppgiften i det pågående spelet kanske inte krävde så mycket av mig. Men ofta snurrar många frågor i mitt huvud, och den första frågan som alltid dyker upp är: Varför finns det troféer? Räcker det inte med att kunna klara av ett spel genom att gå rakt på sak och ta tag i huvudhistorien utan att tänka “åh, jag måste samla alla dessa gömda skatter i Uncharted 4: A Thief’s End (10/10)”? När jag klarar av ett riktigt svårt spel uppstår ett riktigt glädjerus; det känns nästan som att jag sprungit ett maraton i uppförsbacke, och det är en stark belöning i sig. När jag sedan kollar min trofélista, upptäcker jag ofta att det finns mycket mer att göra. När jag köpte mitt PlayStation 3 för många år sedan, tänkte jag inte ett dugg på samlande av fiktiva priser utan ville bara spela färska titlar. Det första spelet jag spelade var Bayonetta och det var även denna titel som gav mig min allra första trofé. Den virtuella belöningen var starten på något som omedvetet ändrade mitt sätt att spela. [caption id=“attachment_15916” align=“aligncenter” width=“550”] Bayonetta visade mig vägen till fina prispokaler i spel. Hon visade också extremt våld och svart (sex)humor, men det är en annan historia.[/caption] Jag började bli intresserad av att testa gränserna för att ta tag i dessa skinande bägare av ädelmetaller, och visst var det svårare att greppa tag i silver- och guldpriserna men det kändes mycket tillfredsställande när jag fick min belöning efter att ha slitit hårt. Den ultimata trofén, platina, är den mest åtråvärda av dem alla och runt om i världen jagas denna blåtonade, metalliska skönhet av miljoner spelare. Men är inte det lite väl extremt? Jag har aldrig kallat mig för platinajägare och det kommer jag inte göra i fortsättningen heller, av goda skäl. Jag har inte de tappra spelarnas tålamod och starka envishet, även om jag inte ger mig så lätt när jag spelar. Det finns inte en chans att jag kan klara av Bioshock Infinites högsta svårighetsgrad utan att handla ifrån en Vending Machine, och om jag ens ska våga fånga varje pokal i The Binding Of Isaac , krävs både galenskap och uthållighet. Jag känner några bekanta med över hundra platina i bagaget, och Martin här på PSbloggen har nästan nått tresiffrigt i sin samling och de förtjänar varje uns av min respekt. [caption id=“attachment_15920” align=“aligncenter” width=“550”] Min allra första platina fick jag för The Walking Dead: Season One. Det var inte svårt att vinna den men jag kände mig stolt efteråt.[/caption] Även om jag inte kan titulera mig platinajägare, har jag dock fem platinatroféer där jag är extra stolt över ett par. I fjol fick jag för mig att genomsöka hela Far Cry: Primal och bland det svåraste jag har gjort var att leta upp varje bilmodell i L.A. Noire innan en blå bägare poppade upp i rutan. Att jaga troféer i PlayStation-spel har öppnat nya dörrar för mitt spelande, belöningarna ger spelen en förlängd livlängd och blir även en morot att springa efter. Det är uppfriskande och underhållande men jag vet var gränsen går för vissa spel. En dröm vore ju att klara 100% av The Last Of Us: Remastered (9/10) men jag tror inte att jag kommer att hitta alla trettio Firefly-medaljongerna. Är troféer nödvändiga? Mitt första spontana svar är nej, men när jag tänker efter är det faktiskt värt att anstränga sig lite mer under spelandet. Det här året ska jag utmana mig själv och ta några fler platina innan 2018 har inletts, och i ett kommande inlägg tänker jag berätta vilka spel jag har siktat mig in på.

Mina mest minnesvärda sommarspel

Wed, 10 Aug 2016 09:00:44 +0000

Årets sommar är nästan slut men det har varit den bästa på länge. Under min semester har jag njutit av massor av sol, värme och roliga saker med familjen, men det finns även något annat som jag tycker om att göra under en långledighet; att ta mig igenom ett riktigt stort spel som kräver en hel del speltid. Det är en befriande känsla att spela riktigt länge på kvällarna, att sitta uppe tills solen gått ner sent på de unga nätterna. Jag älskar att spela året runt, men det är något magiskt med sommarnätternas spelstunder. För mig är det är lika heligt som mjukglass, grillande och bad. I det här inlägget vill jag dela med mig av mina finaste sommarminnen.

Tankar och förhoppningar inför Friday the 13th: The Game

Wed, 03 Aug 2016 10:00:18 +0000

Ett spel baserat på de klassiska filmerna i Fredagen den 13:e-serien är under utveckling. I oktober 2015 släppte indieutvecklarna Gun Media helt oväntat en teaser av Friday The 13th: The Game. Mängder av fans jublade av glädje och många blickar riktades åt deras håll. Studion valde att starta en finansieringskampanj på Kickstarter för att få ekonomiskt stöd i sitt projekt. Målet var att nå 700 000 dollar och på bara en månad nådde de 823 704 dollar, något mer än vad de hade hoppats på. Men varför valde de Kickstarter? Varför tog de inte hjälp av en känd utgivare istället? Vi går tillbaka i tiden. Runt oktober 2014 hade Gun Media en idé till ett överlevnadsspel där spelare på internet möts i en ödesdiger utmaning; en blodtörstig mördare mot sju lägerledare som ska försöka överleva en fasansfull natt i ett sommarläger. Det här spelet hette Slasher Volume 1: Summer Camp och det var ett slags kärleksbrev till Fredagen den 13:e. Vad som är intressant är att utvecklarna hade involverat personer som har varit med och gjort filmerna. Redan då tyckte jag att det här var ett kul koncept, men plötsligt blev det helt tyst om Summer Camp. Vad som hände bakom kulisserna var att Sean S. Cunningham, som regisserat den första filmen och dessutom äger rättigheten till hela serien, fick reda på att Gun Media sysslade med ett spel som påminde starkt om filmerna med Jason Voorhees. Cunningham hade i årtionden letat efter ett koncept till ett bra spel i filmernas anda, men stått tomhänt ända tills dess att han såg Summer Camp. Han sökte därför upp studion och påbörjade ett samarbete, något som gav positiva resultat. Sean S. Cunningham gav till och med utvecklingsstudion tillgång till filmlicensen helt gratis! Utvecklarna hade kommit långt med Summer Camp, och det skulle bli kostsamt att förändra spelet; nya animationer, nya miljöer och motion capture kostar otroligt mycket pengar. De valde därför Kickstarter för att de ville att fansen skulle vara med och påverka spelets utveckling. Eftersom de som är involverade i projektet alla är stora Fredagen den 13:e-entusiaster ville de inte sjabbla bort sin chans, och därför fattades beslutet att göra spelet själva och inte jobba med en känd utgivare. Det är lite vågat på ett sätt, men jag förstår Gun Medias beslut. [caption id=“attachment_12507” align=“aligncenter” width=“550”] Sackhead Jason från den andra filmen är en av de sju skins som man kan välja mellan.[/caption] Gun Media har fått massor av uppskattning tack vare det kommande spelet men det växer en stor portion ilska mot dem också. Jag läser kommentarer varje dag på deras Facebook-sida, och det som retar folk mest är att det inte finns något innehåll för de som vill spela spelet själva. Studion har förklarat att det i dagsläget blir för dyrt med ett enspelarläge, något som de negativa människorna på internet självklart inte uppskattar. Det jag har sett i videoklipp och ur den virtuella dagboken Virtual Cabin (endast på PC), så ser Friday The 13th: The Game riktigt lovande ut. För att vara ett spel i alfa-stadium ser spelet snyggt ut, även om det behövs slipas i kanterna. Harry Manfredinis musik är precis lika skräckinjagande som den var för dryga 30 år sen. Det kommer att finna sju olika versioner av Jason, varav en är en helt ny tolkning, skapad av självaste Tom Savini. Personligen önskar jag att alla versionerna av Jason spelas annorlunda. Jag vill till exempel att hillbilly-Jason ska springa, medan varianten från sjunde filmen promenerar. Jag misstänker dock att alla versionerna av Jason endast kommer att gå. I trailern som visades på E3 använder sig antagonisten av teleportering, vilket är en häftig funktion som lär överraska en spänd motspelare. Enligt utvecklarna dröjer det dock ett tag tills Jason kan använda sig av denna och andra dolda förmågor. Lägerledarna måste ju ha en chans, eller hur? [caption id=“attachment_12508” align=“aligncenter” width=“550”] En av de elva lägerledare som man kan välja mellan. Är det bara jag som tycker det, eller liknar han Jimmy Fallon?[/caption] Den här katt-och-råtta-leken kommer att roa filmseriens fans, helt garanterat. Att övertyga de som inte är insatta kommer dock att bli en utmaning för utvecklarna. Spelet måste vara roligt att spela och vara något som spelaren vill återvända till. Det viskas om att ett enspelarläge kommer som nedladdningsbart extramaterial, men det är inte hugget i sten. Allt beror på hur mycket Friday The 13th: The Game kommer att sälja. Personligen tycker jag det är trevligt att det kommer ett ordentligt spel som följer filmerna och jag kommer att fortsätta hålla ett öga på utveckling fram tills dess att spelet släpps. Något exakt datum finns inte, men Gun Media siktar på oktober eller november i år.

Naughty Dog - 20 år på PlayStation

Tue, 10 May 2016 09:04:20 +0000

Uncharted 4: A Thief’s End väntar runt hörnet och blir Naughty Dogs första titel på PlayStation 4 om man bortser från återutgivningarna av The Last of Us (9/10) och Uncharted - The Nathan Drake Collection (9/10). Men deras berättelse på Sonys konsoler började för snart 20 år sedan med punggrävlingen Crash, som skulle bli en ikon på PlayStation. Gymnasiestudenterna Jason Rubin och Andy Gavin grundade spelföretaget Jam Software redan 1984, och programmerade till en början spel för Apple II. Under det namnet gav de ut några spel för bland andra Atari ST och Amiga. 1989 bytte företaget namn till Naughty Dog, och gav ut ett par titlar för Sega Megadrive och 3DO. 1994 bestämde de sig för att utveckla ett plattformsäventyr i 3D och kallade det skämtsamt för “Sonic Ass Game”, eftersom spelvyn i huvudsak skulle vara huvudpersonens bak.

Borde alla spel vara för alla?

Thu, 21 Apr 2016 12:00:35 +0000

Det här är en diskussion som brukar bubbla upp i samband med att From Software släpper ett nytt verk, och det är inget undantag nu vid lanseringen av Dark Souls III (10/10). Spelare klagar på designen och vill ha enklare varianter av spelserien som har gjort sig känd för att vara utmanande och oförlåtande när det gäller misstag. Dessa spel som fundamentalt bygger på balansgången mellan hög risk och stor utdelning, och som lägger stor vikt vid tålamod och analys av motstånd. Spel är något som med tiden har blivit mer och mer inkluderande, och det finns idag tack vare indieutvecklare en större bredd i utbudet än någonsin förr. Det finns allt från gigantiska skapelser där du får plöja genom monster med hjälp av gigantiska vapen till små intima berättelser som utforskar könsroller, och denna mångfald är fantastisk. Men borde alla spel vara för alla? [caption id=“attachment_10732” align=“aligncenter” width=“550”] Vordt är på väg att skicka mig tillbaka till lägerelden igen.[/caption] I grund och botten är det viktigt att förstå att utvecklare har en artistisk vision, som förvisso påverkas av eventuella utgivare och vilken budget de får röra sig med. Det är väldigt sällan som designbeslut tas utan eftertanke, och i fallet med Souls-spelen finns det en tydlig anledning till varför mycket till en början känns snudd på omöjligt. Det är inte förrän du har lärt dig hur omgivningen ser ut och hur fienderna fungerar som du börjar känna dig trygg, och det är ett inlärningssteg för kommande utmaningar senare i spelet. På samma vis kritiseras spel som till exempel Gone Home (9/10) att inte vara riktiga spel, eftersom de saknar utmaning eller förlustläge. Dessa interaktiva berättelser har blivit benämnda vandringssimulatorer av spelare som inte är i verkets målgrupp eftersom de söker något mer eller något annorlunda. Det betyder dock inte att spelet borde ändras för att tilltala fler människor, för då har skaparnas vision inte respekterats. Ett av de mest populära exemplen på hur marknadsundersökningar har urholkat speldesign är Fuse från den normalt sett fantastiska spelutvecklaren Insomniac Games. När spelet först visades upp med namnet Overstrike var det ett färgsprakande spektakel som bådade gott, precis som de flesta spelen de utvecklar. När spelet väl dök upp på marknaden var det dock en grå massa av säkra kort och beprövade spelelement som fick bli den nya definitionen av ordet mediokert. Allt för att utgivarna Electronic Arts ville försöka tilltala så många som möjligt på marknaden, åtminstone på papper. [caption id=“attachment_10733” align=“aligncenter” width=“550”] Fuse saknar en egen identitet till den grad att de till och med kapade bort ansiktena på karaktärerna.[/caption] Jag har själv en ganska bred spelsmak, men brukar sällan spela strategiska spel som till exempel Civilization eftersom jag inte har tålamod att sätta mig in i alla menyer och dylikt. Det är helt enkelt inte ett spel för mig, och jag vill inte se att det ändras bara för att intressera mig. Det hade sannolikt gjort spelet till en sämre upplevelse för de som gillar det idag. Jag avfärdar inte folks rätt att kritisera det de inte gillar, men kontentan är att det är okej att det finns spel som inte är gjorda för mig. Det finns så många andra att välja mellan.

Mikrotransaktioner - billigare spel eller en guldkalv för utvecklarna?

Thu, 24 Mar 2016 09:00:21 +0000

Få ämnen väcker så mycket känslor i vår värld som mikrotransaktioner, framförallt när det gäller fördelar och att snabbt komma vidare i spelet. Acceptansen av nedladdningsbart material eller kosmetiska uppdateringar är större, men även här finns två läger. Innan Sony släppte den första PlayStation-konsolen distribuerades konsolspelen på cartridge och datorspel på kassett eller diskett. I datortidningarna kunde du få en diskett med ett demo eller en shareware-version. Shareware var en en licensform där du erbjöds en begränsad version men där det gick att låsa upp hela spelet med en kod om du betalade. Det går att argumentera att detta var startskottet för “free-to-play”-modellen där ett spel eller en del av ett spel är gratis. En annan modell kallas “freemium”, där hela spelet är gratis men där du begränsas om du spelar utan att använda riktiga pengar. Exempel på denna modell är spel som World of Warcraft där du får spela gratis upp till level 20, men inte kan chatta eller handla med andra spelare, eller Star Wars: The Old Republic där du får färre karaktärsplatser, ett tak för mängden pengar och mindre väskor. Personligen har jag alltid ansett mig tillhöra motståndarna. I spel som Plants vs Zombies 2: It’s About Time vägrade jag att betala och nötte istället banorna tills jag klarade dem utan fördelarna med specialväxter och fler boosters. Men på senare tid har jag kommit på mig själv att spendera pengar ändå. Och i flera av spelkategorierna. Ett bra exempel är Gems of War där spelare med PlayStation Plus erbjuds ett litet lockbete gratis på klassiskt langarmanér. Spelet visar sig dock vara en riktig pärla bland matcha-3 spel och är utvecklat av Infinite Interactive som även ligger bakom Puzzle Quest-serien. När jag hade lagt ned ett tvåsiffrigt antal timmar i spelet, likställde jag ett köp av juveler med att ha betalat för spelet innan jag började spela och köpte ett startpaket. [caption id=“attachment_10335” align=“aligncenter” width=“550”] Matcha 3 med rollspelselement[/caption] Mängden spel av den här typen ökar hela tiden, även i konsolvärlden. Efter stora framgångar i Asien, framförallt Korea, Kina och Ryssland, kommer vi förmodligen att se en fortsatt ökning även hos oss i väst. Sedan de smarta telefonernas intåg har spelvanorna ändrats och även bland stortitlarna syns tendenser att möjliggöra kortare spelsessioner men även införandet av mikrotransaktioner. Säsongspass är ett sätt för spelföretaget att få spelarna att fortsätta betala efter köpet av spelet, även om de inte alltid kan klassas som mikrotransaktioner. Avslutningsvis vill jag citera skaparen av Minecraft ; Markus ”Notch” Persson, där han 2011 sade: “people who think ‘free to play’ is a great future are mostly game developers, not game players.” Vad är din relation till mikrotransaktioner?

Vad behöver jag för att få jobba med spel...?

Tue, 29 Apr 2014 10:16:00 +0000

På vägen hem i tågkupén får min sons nioårige kusin frågan om vad han ska bli vad han blir stor. Denna fråga älskar barn förmodligen lika mycket som trettiofemårssingeln tycker om att bli tillfrågad när han eller hon ska stadga sig. Svaret kom dock så rappt att vi alla insåg att han funderat på saken länge. - Jag ska antingen bli LEGO-modellskonstruktör eller göra datorspel. Tanten som frågade nickade instämmande och log, jag kunde inte riktigt se om hon begrep svaret eller inte - men vår nioårige släkting väntade inte på en bekräftelse utan rättade snabbt sig själv. - Ja, alltså… Att bli LEGO-konstruktör är nog kanske lite svårt - det finns kanske inte så många sådana… Men göra spel kan jag absolut tänka mig! Någon i vårt sällskap ställde givetvis den något tristare följdfrågan om han visste hur man blir spelutvecklare. Det visste han inte. Samtliga i sällskapet vände sig mot mig. - Jo… Men ja, alltså… Man…, började jag. - Du får nog läsa en del matte, sade jag kort och tråkigt. - Varför det? replikerade nioåringen. - Ja, nä… Det är klart, jag känner ju en hel del som inte är programmerare - men du bör i alla fall vara duktig på att, ja rita… - Varför det? frågade han igen - förmodligen mest på grund av att han inte kom på något bättre svar. - Hm, nä - jag känner ju faktiskt ytterligare folk som arbetar med spel och som inte alls kan rita heller, erkände jag. [caption id=“attachment_889” align=“aligncenter” width=“550”] Fast den ultimata kombon måste väl vara att jobba med LEGO-spel? Då får man liksom både designa klossar OCH bygga spel…[/caption] Någon sade något och ytterligare någon annan sade något annat. Samtalet gled iväg och jag var loss från kroken. Men frågan ville inte riktigt lämna mig - vad krävs egentligen för att arbeta med spel, sådär rent generellt? Det finns såklart en hel drös utbildningar som kallas spelutvecklarutbildningar, men dessa är ju inte alls heller något krav - de flesta spelutvecklare jag känner har hamnat där de är via något bananskal eller genom ren och skär vilja eller genom att bara vara bra på det de gör. Att säga så är dock inget bra svar till en nioåring som vill syssla med en framtidsbransch som för varje år pekar spikrakt uppåt. Svenska spelbranschen slog rekord (igen) förra året med sålda spel för 3,2 miljarder kronor. Det duger inte att inte ha klart för sig vad intresserad svensk ungdom bör satsa på när de visar intresse för ett yrke. Egentligen är det helt fantastiskt. Hade jag kommit dragande med planer på att bli spelutvecklare när jag var ung hade Margareta, vår syo-konsulent, först undrat vad jag menade och därefter bett mig skärpa mig och sluta tramsa. Att spelutveckling ens är en bransch det går att arbeta i har inte varit självklart särskilt länge, vilket såklart är en otroligt rolig utveckling. Och det är klart att jag kunde ha funderat lite och tänkt ut bättre svar än de jag gav - men jag bestämde mig där och då för att gå några steg längre. Jag tänker mig att jag helt enkelt slår mig i slang med två unga svenskar - typ nio år gamla, en tjej och en kille - och helt sonika trampar in på spelföretagen här nere i Malmö och ber dem att själva förklara vad de tror att de letar efter när nioåringarna så småningom ska ta sig ut i arbetslivet. Så där står jag nu; hej, alla spelföretag i Malmö! Jag kommer inom kort att höra av mig och vilja komma på besök med två knattar. Vill ni ta emot oss kommer vi att bombardera er med frågor under en knapp timmes tid och sen dra vidare. Resultatet skriver jag såklart här i nya krönikor - såvida inte ungen ändrat sig och faktiskt vill bygga LEGO som födkrok. Eller bli astronaut. Eller nåt annat vi ungar ville bli på min tid.

Det längsta speldygnet i mitt liv

Tue, 22 Apr 2014 15:55:14 +0000

Inför påskhelgen fick jag en galen idé om att beta av titlar som har fått urusla omdömen av både kritiker och personer som har betalat pengar för att få spela det. Långfredagen har en stor innebörd inom kristendomen och många länder och städer ställer in diverse nöjen så att de troende kan ägna dagen åt sorgen över korsfästelsen av Jesus. Jag är ingen religiös människa, men jag tänker ändå ägna dagen åt spel som potentiellt sett inte är speciellt bra. Rent ut sagt verkar de vara helt bedrövliga. Istället för att smaktesta flertalet valde jag spelet i mitt hem som har fått det sämsta snittet på Metacritic. Dessvärre har jag inte införskaffat Ride to Hell: Retribution , så det blev att välja titeln med snittbetyget 17 av 100 - Leisure Suit Larry: Box Office Bust. Denna högst pubertala spelserien nådde kultstatus med flertalet uppföljare till PC för cirka 25 år sedan, där upplägget påminner starkt om de lika gamla Monkey Island-spelen. När maskutvecklaren Team 17 skulle uppdatera Larry till modern tid föll valet på en sandlåda. Ett ganska logiskt beslut, men det visade sig att kodarna hade tagit sig an ett projekt som de uppenbarligen aldrig kunde få att fungera. En vanlig term i spelbranschen är att kalla ett spel trasigt när grundläggande saker helt enkelt inte fungerar. Men det förutsätter att det vid något stadie har fungerat. Så är inte fallet med Leisure Suit Larry: Box Office Bust. Även om jag enbart skulle bedöma handling och dialog hade detta vara ett bottennapp eftersom dessa har ett lika sexigt och genomtänkt innehåll som den femtioelfte American Pie-filmen. Röstskådespelarna gör sitt bästa, men detta räcker inte ens på denna punkt. [caption id=“attachment_2124” align=“aligncenter” width=“550”] Den här stilen känns fräschare än Leisure Suit Larry.[/caption] Det spelmekaniska är dock det mest horribla. Kameran som mer än gärna byter vinkel mitt i plattformshoppandet, kontrollen som är lika precis som en slumpgenerator och slutligen buggar som får Battlefield 4 att framstå som ett spel som aldrig behöver uppdateras. Trots detta valde jag att fortsätta kampen mot Team 17 och deras bastard. Trots detta hade jag bestämt mig att dessutom plocka platinumtroféen. Jag var nära att sluta ett flertal gånger. Ibland berodde det på hopp som var nästan omöjliga att klara av på grund av kameran, men det var vid segmentet Shuffleboard som det var som närmast. Två troféer kräver att jag skulle träffa det svåraste målet tre gånger i rad samt att jag skulle klara av att få en ganska så hög poängsumma i matchen. Normalt sett går det att träna upp sin skicklighet, men i det här fallet finns det osynliga objekt som gör att min bricka helt plötsligt kan studsa åt sidan och att min motståndare kan få för sig att blockera vägen till det åtråvärda målet. Trots att slumpen avgör helt och hållet lyckades jag till slut att klara av dessa hinder. Efter det var jag övertygad om att jag skulle fixa det hela. Men sedan sitter jag och blankt stirrar på statistiken som säger att jag har missat att samla två stycken Larry’s. Det är då jag väljer att stänga av. Efter att ha ägnat så pass mycket tid åt konsolgenerationens kanske sämsta titel känns det på något sätt som poetisk rättvisa att jag inte har 100 procent i Leisure Suit Larry: Box Office Bust. Egentligen borde jag bara ha 17 procent av alla Trophys - först då hade det på riktigt reflekterat exakt vad spelet står för. Bottenskräp.

En ny spelare blir till

Fri, 21 Feb 2014 15:49:04 +0000

För de flesta av oss som läser och skriver här på PSbloggen var början på spelkarriären ingen regisserad historia. Kanske fick du en spelkonsol i julklapp? Kanske sneglade du på ett äldre syskon - eller kanske satt du hemma hos en kompis som hade allt. 2014 spelar de flesta människor, antingen på telefon, platta, dator eller konsol - och föräldrar är mer engagerade och medvetna om barns spelande än tidigare. Uppenbarligen inte engagerade nog - men betydligt mer än våra föräldrar, födda på 50- eller 60-talet. Kanske är inte dagens speldebuter regisserade, men bra nära. Min egen treåring har fram tills nu varit helt ointresserad av allt som har med spel att göra; det var tills en äldre kille under en helgsemester visade honom Skylanders. Sen var det klippt; jag förstod att det var dags att ta fram en pensionerad PS3 och koppla till en lika pensionerad bildskärm och fixa fram ett startpaket för Skylanders - och därefter observera. Min egen speldebut är förmodligen någon kombination av arkadspel i Folkets park under sent 70-tal, Game & Watch kring 1981 och något tidigt DOS-spel på kusinens PC. Det dröjde dock långt upp i Commodore 64-ålder innan mina föräldrar begrep något, eller ens funderade på vad det handlade om. Själv iakttog jag på avstånd hur min treåring bekantade sig med PS3-handkontrollen; hans händer är för små för att greppa den på det sätt som är tänkt, och oftast kör han mest runt med vänsterspaken med höger hand medan han håller i själva kontrollen med den vänstra. Inget optimalt grepp, kan man tycka; han behöver pausa och kika runt bland knapparna för att få till en kombination av dra och trycka. Att Skylanders-konceptet är smart, genomtänkt och utstuderat för att locka de små att samla, spela och vilja ha fler figurer är ju välkänt; men hur själva spelet som sådant interagerar med en treårings ofärdiga - eller åtminstone annorlunda - uppfattningsförmåga är en annan sak. För det första slog det mig hur enkelt han hade för att lära sig vilka knappar och spakar som gör vad. Att kryss är hoppa och att fyrkant är slå blev glasklart direkt efter att jag sagt det. Han förstod också omgående att det rösten babblade om till honom var instruktioner; trots att inget han i övrigt konsumerar ger instruktioner på samma vis; spelen på surfplattan har oftast inget tal. [caption id=“attachment_1545” align=“aligncenter” width=“550”] Inte helt optimal för de yngsta[/caption] Koordinationen är obefintlig, vilket är förståeligt - men att dra i spaken för att styra en figur åt ett visst håll funkade bra efter några gångers spelande. Första gången var det fullständigt omöjligt; att flytta något med spak är inte mänskligt intuitivt. Det är lätt att lära sig, men det är inte intuitivt som att peka på en skärm. Märkligare kan det då tyckas att begreppet fiender - och att slå på dem - verkar kännas mer främmande. Detta kan givetvis vara helt olika från individ till individ, men i min treårings fall finns fortfarande ingen större lust att banka på Skylanders fiender. Öppna dörrar - ja. Lösa enkla pussel - ja. I enstaka fall förstå hur man tar sig förbi ett visst hinder - ja. Men inte slå ner fiender. Kanske borde jag vara nöjd; vi kanske har en pacifist i familjen? Men ärligt talat tror jag att det är spelkonceptet att möta fiender och besegra dem som inte är självklart förrän vi utbildas att tänka på det viset. Det går inte att dra några vettiga slutsatser från ett enda studieobjekt, men det är likväl kul att se en ny spelare bli till. Att starta och stänga maskinen och spelet är inga som helst problem; heller inte att förstå vilken Skylander som ska användas i vilka situationer. Men att greppa kontrollen och att banka ner fiender är ännu så länge en alltför tuff nöt. Kanske det säger någonting om vilka spelgenrer vi ännu inte uppfunnit? Men å andra sidan - kanske är det bara treåringen som ännu inte fattat vad spel går ut på?

The Order: 1886 gör det enda vettiga valet och skippar flerspelarläget

Fri, 07 Feb 2014 12:07:32 +0000

Om jag bara fick gå ut med en enda önskan från mig som recensent till alla spelutvecklare ute i världen vet jag precis hur det skulle låta. Jag skulle inte klaga på storbudgetserier med årliga släpp, mikrotransaktioner i fullpristitlar eller manus med hål i storleksordningen fallgropar. Nej, jag skulle vilja att alla som, handen på hjärtat, vet med sig att de bara slänger in ett flerspelarläge för att ha något skrytigt att skriva på baksidan av fodralet skulle tänka om. Därför känns det skönt med glada nyheter från Ready at Dawn - de som just nu sitter och snickrar på The Order: 1886 , en av få stora PlayStation 4-exklusiva titlar inom synhåll. Igår gav studions grundare Andrea Pessino klara och tydliga besked om deras lysande, nya plan.

PlayStation 3 är inte död - men mest en familjemaskin

Thu, 06 Feb 2014 10:00:59 +0000

Med PlayStation 4 lanserad och etablerad på marknaden skulle man kunna tänka sig att Sony fasar ut föregångaren PS3. Hittills finns dock inga sådana tendenser - åtminstone inte på den front jag tidigare gnällt lite på, nämligen barnspelsbranschen. Eller familjespel, som det fint kallas. PlayStation 3 har sedan ett tag tillbaka krupit under 1 500 kronorsstrecket och fortsätter i någon mån att sjunka. För en barnfamilj som inte tidigare hoppat på tåget finns mycket att upptäcka och få för pengarna, inte i ren muskelkraft men väl i både utbud och funktioner. Många av maskinens ursprungliga säljargument - som Linux och bakåtkompatibilitet med PS2 - har sedan länge slopats, men det lär dagens småbarnsföräldrar strunta i. För egen del ser jag tydligt trenden. Vi har tre maskiner utströdda lite här och var; i stuga, i vardagsrum och i mitt kontor. Samtliga är beväpnade med både Netflix och Viaplay, vilket tillsammans med dvd- och bluray-stöd gör dem till någon slags enklare multimediamaskin. Inte överkompetenta, men eventuellt tillräckligt kompetenta för att motivera sin plats. Lägg därtill en diger mängd spel efter drygt sju år i omlopp - som dessutom kostar allt från några tior till ingenting, beroende på om du är medlem av PS+ eller ej (tyvärr stöds numera bara två maskiner i abonnemanget…). Det kostar helt enkelt väldigt lite, eller nästan ingenting, att hålla småkrabater med tv-spel nuförtiden - om du inte måste satsa på det nyaste. [caption id=“attachment_1323” align=“alignright” width=“232”] Yellow light of death (YLOD) - original-PS3:ans största svaghet?[/caption] Hur länge håller då PS3 på marknaden? Sony lovade tidigare att det var en nöjesmaskin som tänkt fylla ett helt decennium innan den lämnade in, och det återstår att se. För egen del tror jag att marknaden, det vill säga familjerna, helt kommer att avgöra. Finns incitamentet - och jag tror det i detta fall helt handlar om tillgång och pris - finns det gott om barnfamiljer som gärna plöjer vidare i PS3-världen. Tyvärr hänger det också till viss del på maskinerna själva; jag har personligen lyckats slita ut hela tre stycken, lagat två av dem och pajat båda igen - två gånger var, samtliga högblanka fetversionen. YLOD är en irriterande åtkomma som inte släpper i första taget, förmodligen aldrig. Och nu äger jag alltså tre till, samtliga av slim-modellen. Jag brukar numera råda villrådiga föräldrar att satsa på just PS3 när de frågar om råd. Det är mycket kul för pengarna. Och så får jag ha min PS4 för mig själv.

Är PSN helt irrelevant för barnfamiljer?

Wed, 15 Jan 2014 13:30:56 +0000

Min son fick en platta när han fyllde två år. För egen del var det mest på prov; dels för att se om han fixade det och dels för att se om vi vuxna fick ha våra grejer i fred om han själv hade en rolig maskin att greja med. Det funkade bra. Han lärde sig både siffror och bokstäver innan han fyllt tre - och successivt kunde vi gå över på lite mer avancerade grejer som memory, pussel och andra former av enkla spel. Nuförtiden växlar favoriterna ganska snabbt, men några återkommande titlar är olika versioner av Angry Birds, Dr. Panda och Toca Boca-spel. PSbloggen.se är en blogg om Sony-grejer - så vad har då min treåring med PlayStation att göra? Det är just där problemet ligger - det har han inte. Treåringar ser inte på spel som vi gör. Såklart. De gör vad som faller dem in, ofta utan synbara mål, och blir både uttråkade och begeistrade av helt andra saker än åttaåringar, femtonåringar och trettioåringar. Icke desto mindre är de en viktig målgrupp för spelföretag; mer nogräknat är det såklart vi föräldrar som är målgruppen då vi håller i kreditkortet, men ändå. Om onlinebutiker som PSN inte erbjuder ett lika attraktivt utbud som Google Play eller App Store finns det ingen garanti att dagens treåringar automatiskt kommer att söka sig till spelkonsolen bara för att de blir gamla nog. Efter drygt sju år har PSN fortfarande inga 30-kronorsspel som lär barn alfabetet, färgerna eller att räkna. Det släpps in indieutvecklare, men ingen av dem verkar intresserad av att tjäna lätta pengar på att på storskärm lära dagisbarn memory, enkla brädspel eller att tillsammans med kameran interagera med objekt i mixat lek- och utbildningssyfte. Plattor är bra, men de är sämre på att tillvarata barns behov av att göra saker tillsammans; en stor vardagsrumsteve är bättre på detta - hur dum och pekfri den än är. Med rätt sorts spel kan de till och med få röra på sig. Ändå finns inget alls att hämta hem. PSN är tvärtom nästan irrelevant för småbarnsföräldrar - som dessutom ofta själva upplever sin största speltorka någonsin i takt med att prioriteringarna byts ut en smula. Flera av de föräldrar som hör av sig till spelsajter med råd om speltips har aldrig ens hört talas om online-butiker som PSN och Xbox Live - samma föräldrar är däremot väl förtrogna med både Google Play och App Store. Detta är inte något jag tror kommer att förändras per automatik bara för att barnen växer upp - Sony och PSN riskerar att missa en hel generation bara på grund av att de litar på spelkonsolens eviga existensberättigande. Treåringar stirrar redan på storteven via Bolibompa och Netflix. Med lite entusiasm hade PSN kunnat sno åt sig den tiden istället.

Sony visar upp tjänsten Playstation Now

Wed, 08 Jan 2014 12:09:30 +0000

Spekulationerna var många när Sony köpte streamingföretaget Gaikai i mitten av 2012. Företaget har givit oss ett par vaga fingervisningar under 2013 men nu under presskonferensen på CES i Las Vegas kom så äntligen något någorlunda konkret. Under 2014 kommer Sony att lansera Playstation Now, en strömmningstjänst för spel ifrån de tre tidigare Playstation-konsolerna. Den kommer att fungera på både Playstation 3, Playstation 4 och Playstation Vita. Dessutom kommer årets modeller av tv-apparater från Sony att ha tjänsten inbyggd och slutligen även appar till surfplattor och telefoner lite senare. Det kommer att finnas två olika alternativ för att få tillgång till spelen på Playstation Now. Antingen abonnerar du på hela biblioteket för en fast månadsavgift eller så hyr du spelen enskilt. En stängd testversion av tjänsten är på gång redan nu under Januari och i sommar hoppas Sony lansera tjänsten på Playstation 4 och Playstation Vita. Detta gäller dock USA så det återstår att vilka planer de har för Europa och övriga världen. Potentialen i applikationen är uppenbar och om Sony gör det här rätt sitter de utan tvekan på ett riktigt trumfkort. Problemet är att de ännu inte klargjort hur stort eller litet biblioteket kommer att vara när tjänsten lanseras - kritisk information som helt kommer att hjälpa eller stjälpa om du frågar mig. Hur är det med dig, rynkar du på näsan eller kissar du på dig av upphetsning?

Julen är gamerns riktiga högtid

Tue, 24 Dec 2013 10:00:16 +0000

De flesta svenska högtider innebär en viss form av ledighet, och att vara ledig brukar innebära mer tid och utrymme för att spela. Tv-spel kräver som bekant en del tid; det är knappt lönt att köra igång en omgång Assassin’s Creed om du inte har minst en timme till ditt förfogande. Och har du jobb, skola eller familj (eller allt på en gång) kan timmarna vara svåra att hitta. Därför kommer kalenderstyrd ledighet ofta som en välsignelse, och julen i dubbel bemärkelse. Jag skulle vilja gå så långt som att säga att julen är gamerns riktiga högtid. Förutom det faktum att det finns en stor möjlighet att det faktiskt ligger ett eller två spel i julklappssäcken är dagarna långa och mörka. Det är kallt ute, och om du bor i de södra landsändarna kan du oftast räkna med regn och rusk hellre än gnistrande skidföre. De flesta träffar släkt och vänner på samma fasta dagar och därför är vi ofta allihop lediga för spelstunder så gott som samtidigt. Sådana dagar är som gjorda för att mura in dig i täcke och handkontroll. [caption id=“attachment_871” align=“aligncenter” width=“550”] Assassin’s Creeds största styrka som julspel är den totala avsaknaden av jul.[/caption] Den kanske största anledningen till att vi gamers vördar och helgar julens spelfrämjande egenskaper tror jag ändå beror på att spelen paradoxalt nog också låter oss slippa julens fasta grepp om vardagen för ett tag. Julen är fin, men den har en tendens att ta över allt och få dig att nästan kvävas av skumtomtar och glöggos. Till jul lyssnar vi inte på vilken musik som helst; vi lyssnar på julmusik. Till jul ser vi inte på vilken film som helst; vi ser på julfilmer. Till jul äter vi inte precis vad som helst; vi äter julmat. Men till jul spelar vi faktiskt precis vad som helst; för det finns ytterst få julspel. Ärligt talat är det skitskönt. Jag har julminnen till vitt skilda spel som Future Wars, Tomb Raider och Uncharted. Det är inga julspel, men de är för mig för evigt förknippade med julmys. Helt utan gröt, rödfärg eller tomtebloss. Att glida ur sängen och sätta fötterna på ett decemberkallt golv lite onödigt tidigt bara för att åter kasta sig in i något äventyr du lade åt sidan kvällen innan, är precis lika härligt oavsett om du är tio år och har jullov eller om du är trettio år och har några dagar ledigt från jobbet. Spelbranschen vågade vägra julspel. Därför är julen vår riktiga högtid. God härlig gamerjul på er allihop!

"Spelar mitt barn för mycket?"

Wed, 11 Dec 2013 14:00:54 +0000

Har du tv-spelande barn men är inte själv särskilt bevandrad i spelbranschen kan det vara tufft att veta var gränser ska dras och vad som är upp och ner. I förra krönikan om tv-spelande barn nämnde jag att vilsna föräldrar ofta ställer samma två frågor. Den första: Vilket spel ger jag mitt barn? avhandlade vi i förra artikeln. I huvudsak var tipset att verkligen följa PEGI-märkningarna i första hand och sätta dig ner och intressera dig för spelet i andra hand. Att vara delaktig gör mycket och du lär dig på kuppen. Den andra vanliga frågan är klurigare: Hur gör jag om mitt barn spelar för mycket? Frågan är klurig, av flera orsaker. För det första råder det väldigt olika meningar kring huruvida tv- och datorspel är utvecklande eller skadligt. Jag är inte psykolog och kan inte göra annat än följa de olika forskningsrapporter som ploppar in från gång till annan. Kortfattat säger de ungefär att tv-spel visst kan vara utvecklande för hjärnan, men aggressivt beteende eller andra mer eller mindre destruktiva mönster kan utlösas eller åtminstone förstärkas. Kanske. [caption id=“attachment_703” align=“alignnone” width=“550”] Ett spel som många föräldrar antagligen känner igen eller fasar för: Minecraft. Den digitala motsvarigheten till Lego. Ett bra exempel på hur spel kan användas både i pedagogiska och problemlösande syften.[/caption] Kort sagt; tv- och datorspel kan förmodligen göra både gott och ont i olika sammanhang och doser - precis som vilken underhållningskonsumtion som helst; film, böcker, musik eller whatever. Men det som egentligen gör frågan svår är uttrycket “för mycket”. Häri ligger en värdering och en farhåga. Att göra något i “för stor dos” är dåligt eller kan åtminstone gå ut över annat. Som exempelvis skolarbete eller jobb. En människa har 24 timmar per dygn; jag vågar påstå att jag läser saker sammanlagt fyra timmar varje dag. Är det “för mycket”? Eller är det bara utvecklande? Är fyra timmars läxläsning eller tentapluggande för mycket? Eller handlar det om att läxläsning helt enkelt är en bättre syssla - och inte om huruvida spel är skadligt eller ej? Det må vara hänt - läxläsning är viktigt, men frågan du kanske ska ställa dig först är vad du själv anser vara “lagom” i sammanhanget - och gärna jämföra med andra sysslor. Hur många timmar ska ditt barn läsa böcker för att du ska reagera och undra om det är “för mycket”? Hur många timmar ska ditt barn ägna åt fotboll innan det är “för mycket”? [caption id=“attachment_708” align=“alignnone” width=“550”] För de oroliga föräldrarna finns det ganska enkla sätt att begränsa/kontrollera speltid och dess effekter. Ett av de mer effektiva - spela tillsammans med barnet.[/caption] Spelade den elvaårige Zlatan “för mycket” fotboll? Borde han läst läxor istället? Han blev till slut mångmiljonär - vore det mer ok att spela “för mycket” om du insåg att ditt barn potentiellt skulle kunna bli mångmiljonär på spel? Min idé är inte att påstå att ingen kan spela för mycket - min tanke är att varje förälder bör fråga sig varför de är rädda, varför de är oroliga för att något är “för mycket”. Och ställa det i jämförelse med allt annat unga sysslar med på fritiden. Spel är en fritidssyssla bland andra och här för att stanna. Det kan vara otroligt utvecklande men även repetitivt, beroendeframkallande och passivt. En del barn (och vuxna) spelar säkert för mycket. Men en del barn även läser, spelar fotboll och rider hästar “för mycket”. Tv- och datorspel tenderar att få en underordnad tillvaro jämfört med andra fritidssysslor. Bör det ha det?

Vardagsbestyren jag helst hoppar över

Thu, 05 Dec 2013 12:00:51 +0000

Det är antagligen den femte gången jag rullar en sopcontainer bara under den här spelsessionen. Joel tar tag i räcket på sidan, stönar och knuffar den långsamt och vingligt mot målet. Genom att placera den rakt mot den rostiga lastbilen kan han och Ellie hoppa upp på den och klättra över så att de kan fortsätta sin vandring. Jag förstår att det här är vardagsmat i den lummiga postapokalypsen, men jag är mätt redan efter första portionen. Spel försöker ofta förmedla en känsla, och The Last of Us lyckas nästan alltid bra. Det finns scener som förmedlar uppgivenhet, ångest och ibland lycka, men frågan är varför Naughty Dog blandat in så mycket tristess. Men först ett steg tillbaka: jag förstår poängen med att skildra vardagliga handlingar. När Joel och Ellie söker efter förnödenheter ger det en bild av hur skralt livet efter katastrofen är (även om vi förstås vet det redan eftersom vi har spelat hundra andra spel i samma miljö). Sopcontainern i grunden på samma sätt. Den demonstrerar hur svårtillgänglig världen har blivit, hur en så enkel sak som att ta sig från en kvarter till nästa ständigt kräver en extra ansträngning. Första gången alltså. En stämningsfull scen i spelet är när jag med pilbåge ska jaga en hjort genom en snöig skog. Det är mer mat än duon sett på länge och jag förstår vikten av att fälla den. Men tänk om jag hade behövt jaga en hjort i varje kapitel? Jag vågar lova att det redan vid andra försöket skulle börja kännas som en svag lösning, speciellt med tanke på den ärligt talat ganska taskiga spelmekanik som är inblandad. Styrkan i det är att jag får en ögonblicksbild av vilken nöd Joel och Ellie befinner sig i. Svagheten i att flytta containrar är att det efter första gången blir en arbetsbörda som urvattnar budskapet. [caption id=“attachment_538” align=“aligncenter” width=“550”] I Assassin’s Creed mördar de inte bara digitala figurer. De mördar också min energi genom att gång på gång tvinga mig att sitta på en parkbänk och tjuvlyssna på krystade konversationer.[/caption] Spelserien Assassin’s Creed är en annan mästare på att tråka ut spelaren med vad som på pappret är rimliga spelmoment. Självklart ska en lönnmördare vara kapabel att smyga efter sitt mål och tjuvlyssna tills öronen trillar av, bara för att få reda på var nästa måltavla befinner sig. Du känner säkert igen scenariot, du ska gå i snigeltempo bakom ett högt orerande par i lustiga hattar som på Venedig eller Bostons gator skryter ut sina planer. Jag har inte ens ett problem med att skurkarna är så korkade, det jag stör mig på är att jag gång på gång måste spela mig genom de här momenten. Varför har Ubisoft inte lyft ut tjuvlyssningen till en vanlig filmsekvens så att jag får ta del av informationen utan att långsamt föra den vänstra tumstickan framåt i en smygande gång i fem minuters tid. Jag tror inte att någon skulle gråta om Assassin’s Creed-spelen skar bort alla sådana här överflödiga spelifieringade informationsrutor. Det är kort och gott en lönnmördares jobb att smyga på folk, och vi vet alla om det. Det är ingenting som någon spelare någonsin ska behöva utsättas för igen. Det är lika bra att avrunda med tråkmästarnas mästare: Grand Theft Auto. Ingen annan spelserie har tvingat mig till att köra lika mycket taxi, leverera lika många hemliga paket eller delta i lika många slarvigt kodade fritidsaktiviteter. Mellan adrenalinstinna polisjakter och minutiöst utförda kupper gömmer sig en vardagssimulator utan sin like. Förutom att det är ärligt talat är roligare att jobba med att leverera post i verkligheten, då får man åtminstone betalt. [caption id=“attachment_539” align=“aligncenter” width=“550”] Nej, vet du vad. Det är så urbota roligt att köra taxi så att jag ska bemöda mig med att med våld stjäla en.[/caption] Återigen kan det finnas en poäng i att utföra de trista sysslorna; att gå från att sälja på gatan, till att leverera paket till att beordra andra att distribuera droger målar upp en karriärsutveckling inom den undra värld. Men att kasta sådana här själadödande aktiviteter i ansiktet på spelaren gång på gång? Skamligt! Så varför envisas Naughty Dog, Ubisoft och Rockstar med att gång på gång tråka ut oss? Lättja är kanske ett enkelt svar. Det är lättare att upprepa ett halvdant spelmoment gång på gång och det fyller ut plats. Tänk ett Assassin’s Creed eller GTA utan alla de där små, irriterande momenten. Vi pratar timmar som skärs bort från speltiden. Timmar som på pappret låter lockande för den som ska lägga 600 kronor på ett sprillans nytt spel, men som egentligen bara är nedbrytande tristess i fin förpackning. Nej, skär bort det där. De flesta spelmoment mår inte bra av att upprepas in i absurdum. Och om ni ändå ska envisas med att ha timtal av filmsekvenser i ett spel kan ni väl lika gärna lägga in sådant här kraffs där också? Det var mina minuter i rampljuset, nu vill vi veta vilka spelmoment som får dig att drömma dig tillbaka till jobbet?

Till alla vilsna föräldrar till tv-spelande barn

Wed, 27 Nov 2013 17:59:00 +0000

Att det släpps en ny konsol lagom till jul brukar normalt synas i våra önskelistor, framförallt i barnens. Föräldrar, både med och utan teknik- eller spelintresse, kliar sig i huvudet och undrar om, när och varför de borde tillmötesgå önskekravet och skaffa exempelvis en PlayStation 4 i vinter. “Behöver du en?” “Vad ska du med den till?” “Varför duger inte den gamla?” Det är i princip samma frågor som ställs till dagens åttaåringar som ställdes till oss för drygt 30 år sedan; då gällde bytet dock andra plattformar. Som NES till SNES eller Commodore 64 tillAmiga 500 - eller något annat. Att barn och unga spelar tv-, dator- och mobilspel är ingen trend som lär gå över i första taget. Du kan även vara säker på att det som anses nymodigt nu är ute bortom förståelse när dagens unga blir vuxna och iklär sig den roll vi föräldrar har i dag. Min son är tre år och kommer att få uppleva PS4 i vinter när familjen skaffar en. Som jämförelse; när jag var drygt tre år fyllda (runt 1977) lanserades spelkonsolen RCA Studio II, en maskin som var direkt stenåldersmässig när jag i mitten av 1980-talet själv började ägna mig åt datorspel. Teknikklyftor blir snabbt milsvida för unga människor. [caption id=“attachment_347” align=“aligncenter” width=“550”] En ny spelkonsol står nog högt upp på många önskelistor i år.[/caption] Det mesta tyder på att dagens PS4 kommer att vara en gammal retromaskin när min son närmar sig myndig ålder - och att spelandet då blivit en naturlig del av alla människors liv, kanske på bekostnad av böcker, film och det vi lite slarvigt kallar tv? Vid den tiden har jag förmodligen inte hunnit klä mig i rollen som farfar, men kommer jag att ha hängt med i utvecklingen? Och ni föräldrar som redan i dag är vilsna i spelvärlden, vad ska ni ta er till om femton år? Spelen tillhör framtiden, så det är bara att greppa hornen. Eller ännu hellre, handkontrollen. En del föräldrar reder sig själva. Andra tar hjälp av varandra, som exempelvis i Facebook-gruppen Geek Parents med, i skrivande stund, cirka 700 medlemmar. Ytterligare en del har ingen aning, men då och då skickar de mail till spelsajter och frågar råd. Om vi får lov att generalisera lite grann så brukar vilsna föräldrars frågor om tv-spelande barn vara i huvudsak två. Den första är: “_Vilket spel ger jag mitt barn?_Jag vill undvika våld och han/hon gillar inte sport?” I en enda mening försvinner fyra femtedelar av varje konsols spelbibliotek, förutom möjligtvis Nintendos. Vilket förvisso kan tyckas vara märkligt eftersom målgruppen spelare mellan fem och tolv år som inte gillar sportspel inte direkt är en liten sådan - och inte heller särskilt köpsvag eftersom det ofta är föräldrarna som betalar. [caption id="" align=“alignright” width=“191”] PEGI 7 betyder från sju år och uppåt och rymmer allt ifrån Skylanders till Need for Speed.[/caption] Det går såklart att rabbla upp en massa titlar som svar; till Sonys konsoler är spelserier som LittleBigPlanet eller Ratchet & Clank givna alternativ som många föräldrar redan känner till. Men hellre än att bara diskvalificera alla “våldsspel” bör du som förälder ta dig en titt på vad ett spel egentligen handlar om. Vilket syfte har det eventuella våldet? Är det explicit underhållningsvåld eller är våldet en del av något större som i sig egentligen inte handlar om våld? PEGI-märkningen kan också vara till hjälp men den är dock tyvärr ofta missförstådd. För det första är det en frivillig åldersrekommendationsmärkning tänkt att hjälpa dig att avgöra innehållet och ta beslut - inte en definitiv åldersgräns, och absolut ingen censur. Märkningen bygger inte enbart på mängden våld, sex och svordomar utan är ett standardiserat system för att märka den lägsta ålderskategorin som bör spela titeln i fråga. Det är alltså inte automatiskt så att ett spel märkt med PEGI 7 endast är till för sjuåringar utan kan vara precis lika passande för en 12-åring, beroende på vad det är. Nyckelordet i att förstå spelen dina barn ägnar sig åt är alltså delaktighet ; visa intresse för vad barnen spelar. Prata om det, skaffa dig en uppfattning om spelets syfte och hur det kanske både kan underhålla och lära ut - och delta i egen hög person. I mån av tid, försök greppa handkontrollen och faktiskt spela med dina barn. Ett annat svar jag ofta ger vilsna föräldrar är att undersöka konsolens inbyggda spelbutik; i Sonys fall PlayStation Store. Du behöver inte stirra dig blind på spelen i butik, faktum är att spelen i onlinebutiken ofta har flera fördelar. Dels är de ofta av indievariant, vilket betyder att de är oberoende av de stora spelföretagen och tenderar att vara mindre våldsamma och mer lekfulla (även om det såklart är en subjektiv bedömning) - dels är de också ofta billigare, går att ladda hem omedelbart efter köp och, vilket kanske är den största fördelen av dem alla, finns vanligtvis tillgängliga i en demoversion som låter dig själv kontrollera huruvida spelet är lämpligt eller inte. [caption id=“attachment_348” align=“aligncenter” width=“550”] Ibland är det lättare att hitta rätt i de digitala spelbutikerna.[/caption] Gillar både du och dina barn titeln behöver du ofta inte köpa den förrän demons begränsningar är nådda. Ibland hinner de tröttna innan demon ens är klar, och då har du sparat lite pengar. Så - som svar på frågan: du ska köpa spel med rätt PEGI-märkning, om du är villrådig. Om du har tid, ork och intresse nog att ta reda på vad ditt barn har för sig bör du dock sitta ner och spela med dem. Då slipper du oroa dig och undra, och du tillbringar dessutom tid med dem. Och vem vet - du kanske har roligt på vägen? Vilken är då den andra frågan föräldrar brukar ställa? Jo, den lyder: Hur gör jag om mitt barn spelar för mycket? Den svarar vi på vid nästa tillfälle.