PSBloggen

Recension: Ys X: Proud Nordics [PS5]

Tue, 17 Feb 2026 10:00:00 +0000

Ys-serien har genom åren byggt upp en värld som på många sätt är unik och ren fantasy men som på många sätt påminner om vår egen också. Nationer och kontinenter som Danmerk, Romun-imperiet och Britai har alla sina rötter i diverse europeiska regioner. Därför kändes det lite extra roligt att det var Skandinaviens tur att stå i rampljuset i Ys X: Nordics häromåret.

Detta äventyr, som kronologiskt sett är det tredje för Adol Christin, utspelas alltså i de norra delarna av Ys-spelens värld och vi introduceras för nordmännen, ett gäng plundrande pirater, lantbrukare och stundtals beskyddare av de andra folken i Obelia-golfen. Inga likheter med vikingarna alls, med andra ord.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 7 2026]

Fri, 13 Feb 2026 17:00:00 +0000

Fredag nu igen? Ja, tro det eller ej men ännu en vecka närmar sig sitt slut, och med det kommer såklart helgen. Tempot på redaktionen har dragit igång för fullt. Dels på grund av alla uppdrag som kommer in, men mest för att vi är så ivriga på att jobba. Det nya året har börjat leverera, och vi liksom många av er är på hugget.

I vanlig ordning tänker vi dela med oss av våra planer för helgen, och vi ser gärna att ni läsare gör det samma.

Recension: Jimmy and the Pulsating Mass [PS4, PS5]

Thu, 12 Feb 2026 10:00:00 +0000

Kasey Ozymy heter en kille från Texas, men det är inte om honom som det här spelet handlar. Däremot är det den person som helt själv har skapat detta briljanta verk som verkar vara helt och hållet är tillägnat dig som ser tillbaka nostalgiskt på gamla JRPG-spel likt Earthbound , Breath of Fire samt tidiga Final Fantasy.

Hjälten i spelet är Jimmy och hela äventyret startar i det ögonblick hans mamma ber honom gå till ett gigantiskt träd för att hämta honung. Så fort han lämnar husets trygga tillvaro kastas han in en värld som både känns drömmande konstig, men också där faran lurar bakom varje hörn. Så småningom visar det sig att en enorm, pulserande massa hotar hela världen och självklart är det upp till Jimmy att ställa allt till rätta.

Recension: Code Vein II [PS5]

Wed, 11 Feb 2026 10:00:00 +0000

Code Vein II är en fristående uppföljare till Code Vein (8/10) som släpptes 2019. Det är fristående i den bemärkelsen att det handlar om en ny värld, en ny berättelse och nya karaktärer även om teman och terminologi är gemensamma. Woohoo.

Du är en revenant, en vampyr som lever tusentals år, men som är dödlig. Du skapas av Lou som ger halva sitt hjärta till dig då du är den enda som kan rädda världen från att gå under. För att göra detta behöver du resa i tiden och besegra fem hjältar som offrat sig för att bygga ett sigill som nu måste mjukas upp.

Recension: Romeo is a Dead Man [PS5]

Tue, 10 Feb 2026 15:00:00 +0000

Varje gång Suda51 och hans Grasshopper Manufacture släpper ett nytt spel är det bäst att vara på sin vakt. Spelen är kanske inte alltid några mästerverk, men om det är något du kan lita på så är det att det kommer vara något fullkomligt unikt. Deras senaste alster är Romeo is a Dead Man , och jag kan garantera att jag inte kommer att spela något liknande under hela 2026. Kanske inte någonsin.

Recension: Rune Factory: Guardians of Azuma [PS5]

Tue, 10 Feb 2026 10:00:00 +0000

Det första Rune Factory lanserades redan 2006 och var en mer äventyrlig tolkning av bondsimulatorn Harvest Moon. Två decennier senare har spelet fått flera uppföljare och ett par spinoff-titlar, alla med separata berättelser och egna metoder att balansera lantbruk och utforskning i vildmarken.

Rune Factory: Guardians of Azuma heter det senaste kapitlet efter Rune Factory 5 , som släpptes för fem år sedan.

Spelet inleds med en luftstrid mellan de två drakryttarna Subaru och Kaguya, där den ena är den valbara karaktär jag har valt. Mitt i stridens hetta vaknade jag plötsligt och insåg att det var en dröm. Det visar sig att protagonisten vaknat i en liten by i riket Azuma med få invånare. En mörk förbannelse har skrämt bort folk och fått flera träd att vissna, fast det finns hopp. Jag får reda på att min huvudsakliga roll är Azumas beskyddare, en så kallad jorddansare med särskilda magiska krafter som kan återställa naturens balans och utrota ondska. Huvuduppgiften är att göra Azumas rike tryggt igen och låta människor flytta tillbaka till sina hem.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 6 2026]

Fri, 06 Feb 2026 17:00:00 +0000

“Fredagsmys” är ett begrepp med många former av innebörd. En filmkväll med familjen, lite bingolotto med sin käresta, ett tv-bord fulladdat med snacks eller vad man så önskar. För oss spelintresserade funkar ovanstående exempel såklart också, men nog saknas den viktigaste ingrediensen. Jag tänker givetvis på våra spelkonsoler, och i vanlig ordning ska vi på redaktionen berätta om våra spelplaner för helgen.

Johan går på moln

Medan Barrett kämpar siktar Cloud mer på stilpoäng.

Recension: I Hate This Place [PS5]

Fri, 06 Feb 2026 13:00:00 +0000

Elena har länge varit nyfiken på vad som hände hennes mamma. Hon försvann för många år sedan och vare sig hennes moster eller andra familjemedlemmar är pigga på att tala om det. Men hennes närmaste vän Lou har en idé - om de bara kan frammana den mytomspunna Horned Man så kanske han har lite svar på Elenas frågor.

Så en vacker sommarkväll ger de sig ut i skogen och börjar förbereda en ritual. Men ingenting går väl riktigt som planerat. Lou försvinner och Elena befinner sig ensam i en mörk skog, och skogen är full av faror. Efter ett litet tag finner hon sig i lite mer säkerhet - hon snubblar på en underjordisk bunker som hon ger sig ner i och stöter på en mystisk man med ett rådjurskranium som täcker hans ansikte.

Recension: UFOPHILIA [PS5]

Fri, 06 Feb 2026 10:00:00 +0000

När jag studerade filosofi en gång kom samtalsämnet ”utomjordiskt liv” upp på tapeten. Vår lärare sa lite lurigt att det hade varit konstigt om jorden var den enda platsen i universum med förutsättningar för liv. Det ligger något i den tanken, men i brist på bevis får vi nöja oss med vad populärkulturen kokar ihop åt oss. Utvecklarna bakom spelet UFOPHILIA har lekt med ämnet och resultatet är ett detektivspel där vi ska utreda utomjordingarnas vara eller icke vara.

Recension: I am Future: Cozy Apocalypse Survival [PS5]

Tue, 03 Feb 2026 10:00:00 +0000

Robin har det inte lätt. Eller jo, på ett sätt har han det väldigt lätt. Han vaknar upp en dag på ett tak och ser ut över den förut så livliga och krävande världen och upptäcker bara vatten överallt. Inga tutande bilar, inga skrikande människor, ingenting.

Det verkar som att Robin är väldigt nöjd över situationen och jag kan nicka lite igenkännande åt honom. Ibland skulle det vara skönt att få börja om med hela mänskligheten från början. Och det är precis det som I am Future: Cozy Apocalypse Survival handlar om. Att bygga upp samhället från början. Människorna verkar dock lysa med sin frånvaro.

Månadens PlayStation Plus-spel [Februari 2026]

Mon, 02 Feb 2026 10:00:00 +0000

Tiden bara springer iväg, och januari månad närmar sig sitt slut. Med februari i antågande är det dags för nya förmånstitlar på PS Plus, och med en enkel prenumeration är de fria att laddas hem även för dig. Om du inte har koll på januari månads titlar kan du läsa om dem här, och se till att lägga till dem i ditt bibliotek om du inte redan har gjort det. Som traditionen bör tänkte vi på PSbloggen ge er läsare en kort genomgång av månadens utbud, och här kommer den.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 5 2026]

Fri, 30 Jan 2026 17:00:00 +0000

Det är fredag, och ännu en mörk januarivecka är på väg mot sitt slut. Förväntningarna är höga, och inte undra på det när man vet vad som vankas. Jag tänker såklart på en helg full av möjligheter, spelplaner som väntar på att infrias och äventyr som ska initieras. Spelkontrollen finns där om du är beredd på att ta chansen helt enkelt.

På redaktionen har det verkligen rasslat till med spelprojekt i inkorgen, och kanske får du läsa om några av dem nedan. Här kommer nämligen våra spelplaner för helgen.

Recension: Look Mum No Computer [PS4, PS5]

Thu, 29 Jan 2026 10:00:00 +0000

Den teknikintresserade brittiska mediepersonligheten Sam Battle har nu dessutom blivit ett spel. Hans artistnamn Look Mum No Computer är även titeln på spelet, och tillsammans med den tyska studion The Bitfather har det kokats ihop en retrodoftande tvåspaksskjutare. Battle, som bland annat har gjort en grej av att ”frankensteina” ihop udda musikinstrument, är huvudperson, och med sig har han den tjattrande ryggsäcken Cosmo. Tillsammans blir de ett udda par som med hjälp av Sams musik ska rädda staden Soldersworth från en mystisk angripare.

Månadens höjdpunkter [Februari 2026]

Tue, 27 Jan 2026 10:00:00 +0000

Tiden är elden vi alla brinner i sa doktor Soran i filmen Star Trek Generations och det har redan blivit dags för 2026 års andra månad. PlayStation-spelen kommer att få kämpa mot de olympiska vinterspelen, men jag vet vad jag väljer.

Månaden bjuder på en hel del stor spel i form av uppföljare, nyversioner, helt nya spel från kända spelmakare och PlayStation-versioner av spel som släppts tidigare på andra plattformar. Det var inte helt enkelt att välja ut tre favoriter och 2026 har haft en sprakande start som kommer att fortsätta genom året.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 4 2026]

Fri, 23 Jan 2026 17:00:00 +0000

Äntligen verkar den småsömniga starten på året avta, och spelvärlden vakna till på riktigt. De senaste dagarna har vi fått in ett helt gäng med intressanta titlar till redaktionen, och vi ser fram emot att få dela med oss av dem genom fullspäckade recensioner.

Medan arbetet med att recensera spelen har sin gilla gång är vi intresserade av att veta vad för spel ni tar er an för stunden. Självklart vill inte vi vara sämre, så nedan finner ni några av våra planer för helgen.

Recension: MIO: Memories in Orbit [PS5]

Mon, 19 Jan 2026 17:00:00 +0000

MIO: Memories in Orbit är ett spel jag utan att tveka skulle lägga i Metroidvania-kategorin. Genren utmärks av strider, plattformsutmaningar och utforskning av miljöer som låses upp efterhand. MIO checkar av alla dessa kriterier med råge.

Du är en liten robot som vaknar upp i en dystopisk värld som visar sig vara ett bortglömt arkskepp där allting verkar döende. MIO börjar genast utforska miljöerna för att se om det går att återuppväcka skeppet och i förlängningen rädda invånarna.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 3 2026]

Fri, 16 Jan 2026 17:00:00 +0000

Ännu en vecka närmar sig sitt slut, och trots att det är svårt att tro är vi nu halvvägs igenom januari. Än är det relativt lugnt med spelsläpp, men du liksom vi vet att det bara är en tidsfråga tills dammluckorna öppnas. Tills dess är det ett perfekt tillfälle att luta sig tillbaka och kanske plocka en titel ur den där “skämshögen” som de flesta av oss har nuförtiden.

Här på redaktionen ser vi fram emot helgens alla möjligheter, och självklart tänkte vi dela med oss av dem.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 2 2026]

Fri, 09 Jan 2026 17:00:00 +0000

Januari rullar på, och tro det eller ej men årets första recensionsspel har anlänt hos redaktionen. I väntan på att fler uppdrag ska trilla in sysselsätter vi oss med andra äventyr, för nog finns det gott om spännande spel att ta sig an. I vanlig ordning kommer ni att få en inblick i vad vi har för oss, och vi tar gärna emot era planer i kommentarsfältet nedan.

Ha en trevlig helg, och njut av ert spelande. Här kommer redaktionens planer för helgen.

Månadens PlayStation Plus-Spel [Januari 2026]

Mon, 05 Jan 2026 13:00:00 +0000

2026 har anlänt, och januari månad likaså. Det bjöds på en hel del spännande spelmöjligheter förra året, och jag är säkert inte ensam om att ha avnjutit några av förmånstitlarna som dök upp på PlayStation Plus under årets gång. Även om titlarna ofta har varit ute ett tag är inkluderingen i utbudet en möjlighet att upptäcka något man har missat, eller helt enkelt inte hunnit spela. Det enda som krävs för att du ska få tillgång till dessa titlar är en aktiv prenumeration på Playstation Plus, men för att veta vad du ger dig in på kör vi en kort genomgång. Här är alltså januari månads utbud.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 1 2026]

Fri, 02 Jan 2026 17:00:00 +0000

Julfirandet är över, raketerna har avfyrats och 2026 har inletts med pompa och ståt. Med ett nytt år ges nya möjligheter, och det ska bli spännande att se vad som kommer att hända på spelfronten.

Oavsett om man har återgått till jobbet eller kramar ur det sista ur ledigheten kan det vara bra med lite inspiration inför helgen. Därför tänkte vi dela med oss av våra spelplaner för de kommande dagarna.

PSbloggens årslista 2025: 2026 års mest spännande spel

Thu, 01 Jan 2026 10:00:00 +0000

Champagnen är slut. Fyrverkerierna har slocknat. Pizzabeställningarna haglar. Du väntar säkert på Ivanhoe. Men mitt i allt detta väljer vi att avsluta årslistorna med att blicka framåt på alla spännande spel som kommer att släppas under året. Vi lyfte fram rekordmånga nomineringar och listan vittnar om en stor spridning i spelsmak, vilket både bådar gott för spelåret och för dig som läsare då vi har bra täckning för olika spelgenrer och kommer att kunna ge en kritisk genomlysning när vi recenserar spel.

PSbloggens årslista 2025: Årets spel

Wed, 31 Dec 2025 10:00:00 +0000

Gott nytt år alla läsare! Nu är dagen du har väntat på här och det har blivit dags att kora årets spel 2025! Det har varit ett svårt val och det var många viljor i redaktionen då spelhösten har varit galet stark, och det har i princip varit omöjligt att hålla sig uppdaterad på allting som har släppts. Men självklart har vi en topplista redo för dig att avnjuta!

10. Death Stranding 2: On the Beach [PS5]

Det finns alltid skurkar som vill stjäla din leverans.

PSbloggens årslista 2025: Årets indiespel

Tue, 30 Dec 2025 10:00:00 +0000

Nu börjar vi nå storkategorierna och bland de oberoende utgivarnas spel brukar det gå att hitta innovativa spelpärlor som driver mediet framåt. Faktum är att flera av indiespelen har emottagits så väl att de även slår sig in på övergripande listor. Ett starkt exempel var ju att den stora vinnaren på årets The Game Awards var ett indiespel från en fransk debutstudio. Tror du att det dyker upp på våra listor också?

PSbloggens årslista 2025: Årets favorit i repris

Mon, 29 Dec 2025 10:00:00 +0000

Remasters, nytolkningar och återgivningar verkar vara en aldrig sinande källa. Från ett spelbevarande perspektiv kan det ses som en tjänst att göra vissa spel tillgängliga på moderna plattformar och för en ny publik, medan det i andra fall mer känns som ett sätt att suga ur ytterligare pengar när det ibland finns spelbara versioner som fungerar på nuvarande konsoler.

Oavsett så är den här kategorin en chans att lyfta fram gamla eller nya favoriter som har getts ut för minst andra gången under 2025.

PSbloggens årslista 2025: Årets mest stämningsfulla

Sun, 28 Dec 2025 10:00:00 +0000

Att vi älskar spel som bidrar med tät och spännande stämning är ingen nyhet, och tiden har kommit för att hedra de spel där miljöerna och den bakomliggande känslan hamnar i första rummet. Och just känslor är ju en central del av spelandet, antingen vill man frammana dem eller fly undan från desamma.

10. Atomfall [PS5, PS4]

Är det en fågelskrämma som kommit till liv?

Martin :
England. Landsbygd. Misär och förfall. Atomfall (9/10) levererar allt det där i en förenklad version av Fallout. Med fanatiska, religiösa följeslagare i släptåg.

PSbloggens årslista 2025: Årets överraskning

Sat, 27 Dec 2025 10:00:00 +0000

Vem gillar inte överraskningar? Iallafall om de är roliga och bjuder på glädje, och det är precis där vårt fokus ligger. Det finns mängder av spel som kommer från ingenstans och bjuder på en otrolig upplevelse och ibland kanske utannonseringen varit en tafatt trailer som visar sig ha missrepresenterat slutprodukten.

Här kommer nu redaktionens bästa överraskningar från året som gått.

10. Silent Hill f [PS5]

Är det här den berömda tysta kullen?

PSbloggens årslista 2025: Årets karaktär

Fri, 26 Dec 2025 10:00:00 +0000

God fortsättning så här på annandag jul! Nu har turen kommit till att hylla alla starka karaktärer som vi mött i årets spel. Här finns både hjältar och skurkar, huvudpersoner och biroller. Det är inte alltid solklart vad det är som gör en figur minnesvärd, men vi kan alla vara överens om att starka karaktärer lyfter spel och gör dem betydligt bättre.

10. Elaine Auclair (The Legend of Heroes: Trails Through Daybreak II)

Tuff, stark, vacker, men ändå sårbar och känslosam när det behövs.

PSbloggens årslista 2025: Årets musik

Thu, 25 Dec 2025 10:00:00 +0000

Nu är Kalle Anka, julklappar och Svensson, Svensson bakom oss, och idag väntar julmatsrester och kanske lite revbensspjäll? Så här på juldagen är vi tillbaka i våra traditionella spår och levererar en lista över årets spel som bjudit på bäst musik enligt oss i redaktionen. Det är en salig blandning och några av oss har nyttjat att gamla favoriter i genren har släppts på nytt under året.

Flera av musikspåren går att hitta på diverse musikstreamingtjänster och om du hittar något spel du inte hört ännu så rekommenderas att du tar en lyssning och ser om du kanske finner en ny favorit.

PSbloggens årslista 2025: Sen på bollen

Wed, 24 Dec 2025 10:00:00 +0000

God jul alla läsare! Idag brukar det hända så mycket annat med klappar, mat, Kalle Anka och traditioner som varieras knapphändigt. Vissa traditioner är dock till för att brytas och tidigare år har vi dragit igång årslistorna på juldagen, men i år kände vi att det saknas en kategori. Vi har inte haft något sätt att lyfta fram spel som släppts under ett år, men som inte spelats innan årslistorna sammanställts, så här har vi valt ut ett spel att lyfta fram som missat sin chans att vara med på tidigare års listor.

Recension: Vambrace: Dungeon Monarch [PS5]

Tue, 23 Dec 2025 13:00:00 +0000

Jag har alltid varit förtjust i både tornförsvarspel och kortleksbyggare och var därför lite nyfiken på Vambrace: Dungeon Monarch som lovade en blandning av de båda genrerna. Nu när jag spelat det skulle jag dock vilja påstå att det kanske är en sanning med modifikation.

Du axlar rollen som M5, en infiltratör som utger sig för att vara monark över ondskans trupper för att kunna förgöra hotet från insidan. En livlig dröm ger dock en föraning om att allt inte står rätt till och du måste söka upp sanningen.

Månadens höjdpunkter [Januari 2026]

Tue, 23 Dec 2025 10:00:00 +0000

Nytt år, nya möjligheter och nya spel! Även spelbranschen är lite mätta efter julhandeln och det märks i antalet spelsläpp. Januari brukar beskrivas som årets fattigaste månad då många lägger en ansenlig summa på presenter och mat inför helgerna, men oavsett om du botaniserar i din skämshög eller inte så finns det självklart några guldkorn att lyfta fram.

En av mina favoritspelserier får en ny del och ett plattformsäventyr som hypats i redaktionen släpps på PlayStation 5 under månaden.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 51 2025]

Fri, 19 Dec 2025 17:00:00 +0000

Äntligen har tempot på redaktionen vaggats in i ett gemytligt högtidsmys. Årslistorna är färdigskrivna, majoriteten av recensionerna klara och planerna för ledigheten påbörjade. Utöver firande är högtider ofta utmärkta tillfällen att ta tag i spel man inte har hunnit spela tidigare under året. De flesta av oss har ett och annat spel som ligger och jäser, så nog är vi taggade.

Om du är nyfiken på vad det är för spel vi ska ta oss an kan du få läsa om det här nedan. För nu kommer våra planer inför helgen.

Recension: Octopath Traveler 0 [PS4, PS5]

Tue, 16 Dec 2025 13:00:00 +0000

Det jag har upplevt av Octopath Traveler-serien hittills har varit en myckt trevlig upplevelse. Jag har erbjudits väldesignad pixelgrafik, bra musiksättning och intressanta berättelser. Spelen har varit tydliga med sina bestraffningar i de fall jag gör fel val - till exempel gå in i ett område rekommenderat för nivå 20 när mina karaktärer är runt nivå 10, det har straffat sig omedelbart och brutalt.

Tidigare titlar har också kunnat bli utmanande om jag gör ett ogenomtänkt val av yrke eller karaktär att börja resan med. Men det ska visa sig att denna vidareutveckling av mobilspelet Octopath Traveler: Champions of the Continent, rättar till alla tråkiga utmaningar och gör spelet mer strömlinjeformat.

Recension: The Last Case of John Morley [PS5]

Mon, 15 Dec 2025 13:00:00 +0000

Privatdetektiven John Morley vaknar upp efter märkliga mardrömmar i en sjukhussäng. Han är till en början lite osäker på varför han befinner sig där, men det verkar som att förra fallet höll på att sluta riktigt illa för honom. Nåväl, efter att ha blivit utskriven och tagit sig till sitt kontor är han redo att påbörja arbetet igen, och en liten stund senare dyker en ny klient upp.

Grevinnan Margaret Fordside har ett tufft fall för John att lösa, ett som polisen misslyckades med att lösa för närmare 20 år sedan. Hennes dotter blev brutalt mördad i familjens vackra gods, och hon menar på att John är precis rätt man för att lösa fallet och hitta rätt gärningsman.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 50 2025]

Fri, 12 Dec 2025 17:00:00 +0000

Ännu en arbetsvecka närmar sig sitt slut, och vid det här laget längtar nog de flesta efter en rejäl julledighet. Oavsett om du ska vara ledig eller ens firar jul kan det vara skönt med lite helg, och en sån är ju faktiskt i antågande.

På redaktionen jobbar vi för fullt med att slå in paket och koka knäck, men vi har inte glömt det allra viktigaste; att dela med oss av våra helgplaner.

Recension: Mutant Football League 2 [PS5]

Fri, 12 Dec 2025 10:00:00 +0000

Det finns sportspel, och så finns det sportspel. Mycket kan skilja dem åt, och då menar jag inte bara strukturellt eller regelmässigt, utan även tematiskt. I Mutant Football League 2 får vi uppleva en skruvad version av amerikansk fotboll där liv och lem offras för vinst och förlust. Efter att ha recenserat Blood Bowl 3 (7/10) för två år sedan var det hög tid att plocka upp en boll igen, och snart befann jag mig åter på den digitala fotbollsplanen.

Recension: Total Chaos [PS5]

Thu, 11 Dec 2025 13:00:00 +0000

Det krävs en speciell sorts talang för att skapa ett riktigt bra skräckspel. En välgjord implementering av saker som tema och berättelse kan dra det stora lasset när det kommer till att skapa obehag , men det krävs mer för att bibehålla känslan genom ett helt spel. I Total Chaos bygger Trigger Happy Interactive upp en berättelse kring psykisk hälsa, relationer och mystiska gruvkolonier; en lovande start på en upplevelse som snart blir betydligt mörkare än det djupaste gruvschaktet.

Recension: Blood: Refreshed Supply [PS4, PS5]

Tue, 09 Dec 2025 10:00:00 +0000

Jag har spelat spel i över trettio år och läst om utannonserade titlar under de gångna åren. Givetvis har jag gått miste om flertalet spel och en del av dem var för mig obekanta. Därför tycker jag att det är roande när en för mig tidigare oupptäckt speltitel från 1997 plötsligt träder fram.

Blood är en förstapersonsskjutare från nämnda år, utvecklat av Monolith Productions som släpptes till MS-DOS. Likt äldre titlar i genren som Quake och särskilt Doom , är hårda tag det enda effektiva bekämpningsmedlet mot hårda monster.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 49 2025]

Fri, 05 Dec 2025 17:00:00 +0000

Första advent har passerat, julmusten har korkats ur och månadens PS Plus-titlar har presenterats. Man kan därför påstå att årets sista månad nu är invigd på allvar. Något annat som ska invigas är den stundande helgen, och nog görs det bäst med en kväll framför sin spelkonsol.

I vanlig ordning har redaktionens medlemmar börjat planera vad de ska spela under de kommande dagarna, och det ska ni få läsa om nu.

Recension: Anima: Gate of Memories I & II Remaster [PS5]

Wed, 03 Dec 2025 10:00:00 +0000

Det är alltid med en viss spänning man ger sig in i nyutgåvor av spel man aldrig har upplevt innan. Ju äldre den ursprungliga utgåvan är, desto mer spännande är det. I det aktuella spelets fall pratar vi om relativt blygsamma nio år, men nog kan man vara nyfiken ändå.

Titeln i fråga är Anima: Gate of Memories I & II Remaster som innehåller två sammanvävda äventyr i ett nypolerat paket. Det som gör det hela lite extra intressant är att båda i stort förtäljer samma berättelse, men upplevt från olika individers synvinklar.

Månadens Playstation Plus-Spel [December 2025]

Tue, 02 Dec 2025 10:00:00 +0000

Vi har nu tagit klivet in i december månad, och med det närmar vi oss slutet av 2025. Många av er läsare ser troligtvis fram emot lite välförtjänt ledighet, trevliga högtider och framförallt extra speltid. För den som har en prenumeration på Playstation Plus har det erbjudits en hel del spännande förmånstitlar under året, men än är det inte över. Likt en säck med julklappar kommer nu ett helt gäng spel för dig att ladda ner, och som vanligt tänkte vi introducera dem.

Recension: Marvel Cosmic Invasion [PS4, PS5]

Mon, 01 Dec 2025 17:00:00 +0000

Efter att Tribute Games drog till med mästerliga beat ’em up-titeln Teenage Mutant Ninja Turtles: Shredder’s Revenge (8/10) har de nu ställt in siktet på en annan ikonisk popkulturell franchise, nämligen Marvel. Frågan är om de kan fånga blixten i flaskan två gånger eller om Marvel Cosmic Invasion är en lätt örfil jämfört med den knock out som Turtles var?

Av alla legendariska skurkar som Marvel har levererat genom åren är nog Annihilus den som både har det absolut bästa namnet och den som sorgligt nog har fått minst utrymme i nutida Marvels filmuniversum, där han inte har dykt upp överhuvudtaget än. Så som plåster på såren har nu Tribute Games haft den goda smaken att låta Annihilus agera huvudskurk i Cosmic Invasion.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 48 2025]

Fri, 28 Nov 2025 17:00:00 +0000

Veckorna rullar på och vi närmar oss slutet på november månad. Med december kommer såklart mycket förväntningar inför helgdagar och ledighet, men på redaktionen har vi annat i tankarna. Nu har vi nämligen dragit igång jobbet med de årliga listorna över våra favoritupplevelser. Många spel ska listas och sammanställas för att ni ska få så intressant läsning som möjligt i slutet av månaden.

Medan vi håller på med listorna fortsätter vi såklart att spela, och det ska ni få läsa om nedan.

Månadens höjdpunkter [December 2025]

Fri, 28 Nov 2025 10:00:00 +0000

Då var årets sista månad redan här och många har nog en ledighet att se fram emot där det förhoppningsvis ges lite kvalitetstid med din PlayStation. December är vanligtvis en lite lugnare månad sett till spelsläpp då spelen som släpps i oktober och första halvan av november brukar vara de som anses hinnas med till den eftertraktade julhandeln.

Trots detta finns det självklart en del guldkorn att se fram emot. Det verkar som om rysare och skräckspel är överrepresenterat och den mörkaste årstiden kanske bidrar med stämning om du gillar den typen av upplevelser. Och om du har lite tålamod så kommer PSbloggen att ta fram årslistor även i år som börjar publiceras under julhelgen.

Recension: Call of Duty: Black Ops 7 [PS5, PS4]

Thu, 27 Nov 2025 10:00:00 +0000

I dryga två decennier har Call of Duty skrivit sig in i historieböckerna som en av tidernas största spelserier. Sedan dess debuterande titel har tidslinjen ändrats markant från andra världskriget till nutid och dessutom utspelar flera Call of Duty-spel i en fiktiv framtid.

Black Ops är en av seriens sidotitlar, som nu adderar den sjunde installationen med ett nytt uppdragsläge och givetvis multiplayer.

Call of Duty: Black Ops 7 är vid mitt första intryck ett bekant återbesök i en klassiskt “leka krig med flera personer ”, fast inkluderande betoning av just samarbete. Tyngdpunkten har placerats i gemensamt lagspel online både i berättelse och multiplayer, därför går det inte att spela utan internetuppkoppling. Visserligen kan jag välja solospel i zombie-läget, men det känns överflödigt att behöva spela berättelsen med tre onlinespelare även om lagspelet flyter riktigt bra.

Recension: Rue Valley [PS5, PS4]

Wed, 26 Nov 2025 10:00:00 +0000

47 minuter. Tiden från 20.00 till 20.47. Det är så långt Eugene Harrows “dygn” är innan allting nollställs och han vaknar upp efter en terapisession i ett skumt motellrum mitt ute i ingenstans. Hur han kommit dit, varför saker nollställs var 47:e minut är dock en gåta som kräver en del utredning.

Rue Valley gör sitt bästa för att försöka vara en blandning mellan Disco Elysium, Måndag hela veckan och 12 Minutes, men lyckas kanske inte helt. Till en början är det svårt att inte falla för mysteriet, men vartefter handlingen fortgår blir jag dessvärre mer och mer förvirrad och frustrerad, likt Eugene själv.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 47 2025]

Fri, 21 Nov 2025 17:00:00 +0000

Det har varit en väldigt aktiv vecka här på redaktionen, och tempot lär knappast avta bara för att helgen närmar sig. Under de senaste dagarna har vi klämt ur oss ett helt gäng recensioner, och vare sig du är intresserad av plattformshoppande, strategi eller skräck lär det finnas något för just dig.

Om du är nyfiken på vad vi ska sitta och knåpa med under helgen är det bara att fortsätta läsa, för här på PSbloggen har vi alltid något på gång.

Recension: Neon Inferno [PS5, PS4]

Fri, 21 Nov 2025 10:00:00 +0000

När jag började spela tv-spel för drygt 30 år sedan var arkadspelen fortfarande en återkommande faktor i vilka spel som portades eller utvecklades till konsoler i hemmet. Ofta handlade det om sidoscrollande actionspel med en jakten på ett personbästa med högst totalpoäng, och det var ett upplägg som fångade mig gång på gång.

Neon Inferno är ett nytt spel som ligger djupt rotat i dessa gamla arkadklassiker och utspelar sig i ett futuristiskt New York. Året är 2055 och det råder hög brottslighet i den amerikanska östkustens största stad. Maffiagänget “Familjen” och dess överhuvud Don anlitar lönnmördarna Angelo och Mariana till att röja undan hot från klanens fiender, närmare bestämt den japanska Yakuzan, New Yorks polis och Pangaea, varav de sistnämnda sysslar med högteknologiska vapen och utrustning.

Recension: Satisfactory [PS5]

Thu, 20 Nov 2025 10:00:00 +0000

Kolonisering av fjärran planeter är inte ett jobb för vem som helst. Detta kräver de absolut mest kompetenta pionjärer som går att finna, eller åtminstone någon som är villig att acceptera anställningsavtal utan att läsa det finstilta. I Satisfactory är du just en av dessa pionjärer som har fått i uppdrag av det dystopiska företaget FICSIT att bege dig ut mot okända planeter i hopp om att finna resurser för att rädda framtiden på hemmaplan.

Recension: Sektori [PS5]

Wed, 19 Nov 2025 13:00:00 +0000

Från sekunden jag startade upp Sektori på min PlayStation 5 fick jag omedelbara Super Stardust-vibbar. Kort därefter blev jag informerad om att utvecklaren bakom Sektori är en före detta anställd på Housemarque och då föll pusselbitarna plötsligt på plats. Frågan är om Sektori är tillräckligt unikt för att skapa sig en egen identitet från Super Stardust eller Resogun?

Precis som tidigare nämnda titlar är Sektori en så kallad tvåspaksskjutare, där jag kontrollerar en farkost med ena styrspaken och sedan siktar och skjuter med den andra. I Sektoris fall är nivåerna uppbyggda av olika mönster, där väggar får projektiler och fiender att studsa och där dunkande electro-musik och neonfärger attackerar sinnena på alla tänkbara sätt.

Recension: Dark Atlas Infernum [PS5]

Wed, 19 Nov 2025 10:00:00 +0000

Dark Atlas Infernum är ett skräckfilm i första person där en kvinna ska söka efter svar i en mardrömslik, sargad dimension. Spelet fick en första trailer redan 2023 och efter ett par års utveckling har det lanserats till bland annat PlayStation 5.

Huvudrollsinnehavaren Natalia är en föreståndare för religiösa Nattkansliet. Under inledningen vaknar hon upp i en öppen cell någonstans i ruinerna av en spansk stad. Hon får ett mystiskt samtal och beger sig till sjukhuset eftersom hennes son Samuel har hamnat på akuten.

Recension: Demonschool [PS5, PS4]

Tue, 18 Nov 2025 17:00:00 +0000

Vår protagonist Faye är på en färja på väg mot en ödslig ö för att börja en ny utbildning. Lite lätt asocial/översocial och abrupt försöker hon lära känna blivande klasskamrater, och det går väl ärligt talat sådär. Faye är kort beskrivet en ganska intensiv individ som insisterar på att demoner finns och att världen snart kommer gå under. Dock lyckas hon knyta någon form av kontakt med tjejen Namako under båtfärden, även om Namako verkar vilja hålla sig för sig själv. Väl i land på ön tar dock Faye Namakos parti när öns välkomstkommitté vill skicka hem henne direkt.

Recension: SpongeBob SquarePants: Titans of the Tide [PS5]

Mon, 17 Nov 2025 17:00:00 +0000

Den stimmiga tvättsvampen SpongeBob SquarePants har blivit något av ett fenomen sedan han gjorde entré på TV 1999. Tillsammans med sitt färgglada gäng vänner har han figurerat i en uppsjö av spel, och fler verkar det bli. Efter att föregångarna, Battle for Bikini Bottom: Rehydrated och The Cosmic Shake (5/10) gjort sig hyfsat populära fortsätter Purple Lamp Studios att smida, och nu är nästa äventyr här. Spelet heter SpongeBob SquarePants: Titans of the Tide , och jag har tagit mig tiden att syna det i sömmarna.

Recension: 1000xResist [PS5]

Mon, 17 Nov 2025 13:00:00 +0000

1000xResist är ett berättelsedrivet science-fictionäventyr i dess sanna bemärkelse där handlingen verkligen åker i framsätet. Jorden har till synes drabbats av en mystisk sjukdom och det verkar bara finnas kloner från en immun flicka kvar i livet. Du axlar rollen som Watcher, en av sex arketyper i samhället, vars huvuduppgift är att observera och dokumentera skeenden.

Det är svårt att gå in på en detaljerad beskrivning av handlingen utan att avslöja för många av spelets höjdpunkter, men huvudsakligen försöker du ta reda på vad som hänt och hur vi hamnat där vi är. Det jag kan säga är att manusförfattarna verkligen inte är rädda för att ta upp svåra ämnen och teman, där allt från förtryck, mobbning, megalomani, våld till överlevnad och religion ryms inom ramarna för denna upplevelse.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 46 2025]

Fri, 14 Nov 2025 17:00:00 +0000

Ytterligare en vecka närmar sig sitt slut, men än finns det tid att gräva sig ner i spelens underbara värld. Exempelvis gjordes en hel del intressanta utannonseringar på tisdagens State of Play, då med fokus på spel från Japan och resten av Asien. Smaskiga titlar som Octopath Traveler 0 (som du kan testa demoversionen av redan nu), Dragon Quest VII Reimagined och Coffee Talk Tokyo får det att vattnas i redaktionsmedlemmarnas mungipor.

Recension: Dragon Quest I & II HD-2D Remake [PS5]

Fri, 14 Nov 2025 10:00:00 +0000

Redan under förra året påbörjade Square Enix sitt omfattande återberättande av den klassiska Erdrick-trilogin i rollspelsserien Dragon Quest. På ytan kanske det ser lite omvänt ut att börja med Dragon Quest III HD-2D Remake (6/10) , men rent kronologiskt i berättelsen börjar detta epos i där, för att sedan drivas vidare i de två föregående spelen.

Denna gång har de dock paketerat båda spelen i Dragon Quest I & II HD-2D Remake, för att knyta ihop säcken för hjältesagan i ett svep. Så mycket som man nu kan kalla två fullsmockade rollspel för ett svep då.

Recension: Sacred 2: Remaster [PS5]

Thu, 13 Nov 2025 13:00:00 +0000

Det var ett tag sen man hörde av spelserien Sacred. Lite drygt 11 år har gått sen det tredje spelet släpptes, och trots att just det spelet möttes av blandade åsikter hoppades fansen på mer rollspel i samma anda. Det visade sig att deras önskningar har blivit någorlunda uppfyllda, för här sitter vi nu med en remaster av seriens flaggskepp, Sacred 2: Fallen Angel. Ännu en gång har det blivit dags att välja sida i kampen mellan gott och ont, och vem av dem som går segrande, det är upp till oss.

Recension: Tales of Xillia Remastered [PS5]

Wed, 12 Nov 2025 10:00:00 +0000

Alla har vi olika spel som har en särskild plats i våra hjärtan. Spel som på ett eller annat sätt var formgivande för oss på en grundläggande personlighetsnivå och som pekat oss i en viss riktning inom spelvärlden. För många (inklusive mig själv) är de tidiga Super Mario-spelen sådana titlar. Samma sak med Super Mario Kart, Need for Speed II SE och The Legend of Zelda: The Wind Waker. En annan sådan titel är originalversionen av Tales of Xillia.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 45 2025]

Fri, 07 Nov 2025 17:00:00 +0000

Då var det dags igen. Äntligen kan man slå sig ner framför konsolen, slänga upp fötterna på soffbordet och luta sig tillbaka för lite härlig fredagsgaming. Det må förflyta många helger på ett år, men man slutar aldrig att känna den där bekväma och lite mysiga fredagskänslan.

På redaktionen har vi så smått börjat klura kring vad vi vill inkludera på våra årslistor, men än finns det spännande spelsläpp att invänta. Något vi däremot kan dela med oss av direkt, det är våra spelplaner för helgen.

Recension: Painkiller [PS5]

Fri, 07 Nov 2025 15:00:00 +0000

När det ursprungliga Painkiller-spelet släpptes 2004 resulterade det i ganska stora framgångar för utvecklarna People Can Fly. Inte för att spelet blev någon direkt storsäljare, men för att det visade upp kreativitet och färdigheter i teamet som ledde till samarbeten med bland annat Microsoft i Gears of War-serien.

Painkiller var tydligt inspirerat av den blixtsnabba action som huvudsakligen Doom och Quake etablerade och förfinade på 90-talet och fokuserade mycket på stora fiendehorder som skulle avverkas i kampen mot demoner. En av sakerna som fick spelet att sticka ut var den kreativa vapendesignen, där i synnerhet Stake Gun stack ut i mängden, då det var enormt tillfredsställande att skjuta iväg en träpåle mot en fiende som sedan fastnade i väggen bakom.

Recension: Tormented Souls II [PS5]

Fri, 07 Nov 2025 10:00:00 +0000

Överlevnadsskräck där en spelare ska utforska ett läskigt hus fyllt av problemlösning och dödliga monster har varit en betydelsefull formel för genren i omkring trettio års tid. Titlar som Alone in the Dark , Resident Evil och Silent Hill är grundstenarna för denna inspirerande subgenre vilket fått flera spelskapare att ta sig an egna berättelser.

Under år 2021 lanserade spelutvecklarna Dual Effect Games den skräckfyllda debuten för hjältinnan Caroline Walker i Tormented Souls , där hon sökte efter sanningen i en mardrömslik herrgård. Nu är det dags för ett nytt kapitel där en till synes säker plats visar sig vara en skräckinjagande fasad.

Recension: Godbreakers [PS5]

Thu, 06 Nov 2025 13:00:00 +0000

De flesta av oss har troligtvis haft en chef eller två under vårt arbetsliv som vi inte riktigt har klickat med. Relationen mellan chef och medarbetare handlar ju trots allt ofta om en sorts maktbalans vars omständigheter inte alltid odlar en trevlig arbetsmiljö. I det actiontunga spelet Godbreakers blir maktbalansen extra påtaglig när hela solsystemets framtid hänger på ett gott samarbete, och vi spelare kommer att få göra grovgörat.

Spelet är i grunden ett actionspel med lite extra fokus på möjligheten att samarbeta med andra spelare, men det går även utmärkt att spela på egen hand. När jag startar äventyret är det i rollen som en namnlös och intetsägande krigare, utrustad med ett hillebardsliknande vapen och en ordentlig dos stridslust. Vem hen är vet vi inte, och det finns en förklaring till det.

Recension: Syberia Remastered [PS5]

Tue, 04 Nov 2025 15:00:00 +0000

Syberia Remastered är en ansiktslyftning av det klassiska äventyrsspelet Syberia från 2002. Det anses vara en uppföljare till Amerzone som också utvecklades av Microids med serie- och spelskaparen Benoît Sokal vid rodret. När jag spelade det för nästan 25 år sedan kändes det som en naturlig utveckling av genren som hade dominerats av Sierra On-Line och LucasArts under ett decennium.

Här axlar du rollen som advokaten Kate Walker som åkt till en fransk alpby för att avsluta ett köp av en fabrik som tillverkar mekaniska robotar som drivs med urverk. Allt är dock inte så enkelt, då ägaren avlidit medan Kate reste dit och det visar sig att hon hade en bror vid liv trots att han befarades död och begraven för länge sedan.

Recension: Once Upon a Katamari [PS5]

Tue, 04 Nov 2025 13:00:00 +0000

Katamari-serien har varit en välkommen färgklick i spelbranschen sedan Katamari Damacy dök upp till PlayStation 2 för drygt 20 år sedan. Det har kanske aldrig varit spelet som toppar försäljningslistor, men kan ändå onekligen benämnas som en kultklassiker i spelhistorien.

Trots detta har det ändå dröjt ett bra tag sedan vi fick en riktig uppföljare i serien. Trenden började dock peka mot detta när Bandai Namco släppte nyversioner av de två första spelen, och nu är det äntligen dags för helt nya äventyr med The King of all Cosmos i Once Upon a Katamari.

Recension: The Cabin Factory [PS4, PS5]

Tue, 04 Nov 2025 10:00:00 +0000

Som spelskribent får man uppleva mycket, men trots det slutar man aldrig att överraskas över spelutvecklares otroliga fantasi. Den här recensionen handlar om ett spel vars grundkoncept är lika skrattretande som det är genialiskt. Jag har nämligen spelat The Cabin Factory , ett spel vars titel är löjligt intetsägande, fram till dess att du får veta vad spelet handlar om. Då vänder det, och allt blir genast väldigt intressant. I det här spelet ska du nämligen kvalitetstesta spökhus och se till att de inte är hemsökta, och det är inte något som hör till vardagen.

Recension: Chickenhare and the Treasure of Spiking Beard [PS5]

Mon, 03 Nov 2025 13:00:00 +0000

När jag började spela Chickenhare and the Treasure of Spiking Beard så var min relation till titeln och karaktärerna enbart en trailer för spelet och inget annat. I efterhand har jag nu läst mig till att spelet är baserat på en filmlicens av två animerade filmer som i sin tur är baserade på en serietidning.

Jag slängs direkt in i hetluften och förväntas nog veta mer om karaktärerna än vad jag gör, då jag exempelvis inte hade förstått att huvudpersonen Hopper är en hybid av en kanin och kyckling och att det är fjädrar på hans öron som ger honom förmågan att glidflyga. Ibland kan jag uppskatta när spelaren inte dumförklaras och där jag får lägga lite jobb själv på att lära känna karaktärerna, men här blir det extremt tydligt att spelets målgrupp är de som redan sett och uppskattar filmerna.

Månadens PlayStation Plus-spel [November 2025]

Mon, 03 Nov 2025 10:00:00 +0000

Det börjar bli allt kallare och ruggigare där ute, men det är klart förståeligt då vi nu har tagit steget in i november. Här på redaktionen har vi skrivit ihop och publicerat ett stort gäng recensioner under hösten, och vi ser det som en stor ära att få guida er genom speldjungeln. För att maximera möjligheterna att hitta spel som passar just dig brukar vi också upplysa om lite andra möjligheter, och en av dem är förmånstitlarna du kan få tillgång till via PlayStation Plus.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 44 2025]

Fri, 31 Oct 2025 17:00:00 +0000

Då var det dags igen. En ny månad är i antågande, och med det händer en massa spännande som kan vara värt att hålla ögonen på. I vanlig ordning kommer ni inom kort att kunna läsa om såväl månadens höjdpunkter som november månads PlayStation Plus-spel, men även en och annan recension.

Innan vi säger adjö till oktober har vi trots allt en sista helg att avnjuta tillsammans, och den är värd att ta vara på. Nedan finner ni några av de planer som redaktionen har kokat ihop för de kommande dagarna.

Recension: Instruments of Destruction [PS5]

Fri, 31 Oct 2025 13:00:00 +0000

Vem gillar inte när saker exploderar, raseras eller förvandlas till dammpartiklar på andra sätt? Jag står stadigt i laget som älskar när saker låter “Boom”. Instruments of Destruction är ett spel som handlar om just detta då en rad olika fordon som trotsar fysikens lagar ska göra sitt bästa för att knocka byggnader på löpande band. Är detta en spelupplevelse som tornar upp sig över mängden eller kollapsar den?

En enkel spelidé kan med rätt utförande sväva till oanade höjder. Tetris handlar om att pussla ihop fallande block, DOOM går ut på att skjuta demoner och Red Faction Guerrilla tog konceptet med en öppen spelvärld och frågade sig “vad händer om man tar Grand Theft Auto, flyttar det till Mars och låter spelaren förstöra precis ALLT?”

Månadens höjdpunkter [November 2025]

Fri, 31 Oct 2025 10:00:00 +0000

Årets kanske mörkaste månad är här. Normaltid är tillbaka, vi är nära vintersolståndet men har inte plockat fram adventsbelysningarna ännu. Men ett ljus i tillvaron är iallafall spelsläppen som du kan se fram emot och där känns november förhållandevis starkt lysande.

Trenden med återutgivningar och nyversioner av äldre spel verkar inte avta och november har sin beskärda del från den undergenren. Efter att ha tittat på trailrar var det ett ganska svårt jobb att välja ut tre favoriter som kittlar på förhand. Det kändes jobbigt att välja bort 1000xRESIST , Demonschool och ett nytt Bubble Bobble , men jag tror på spelen jag har valt ut. Jag har läst mycket gott om de två förstnämnda och ser fram emot att se och höra mer om dem också. Men nu vidare till de tre utvalda.

Recension: Ball x Pit [PS5]

Thu, 30 Oct 2025 10:00:00 +0000

Det är inte världens enklaste uppdrag att slå sig in i den omfattande skaran med omgångsbaserade spel nuförtiden. Det finns allt från kortspel till actionrollspel, men jag är ganska säker på att Ball x Pit är det enda spel som har försökt sig på en Breakout-variant med detta upplägg.

När de sedan dessutom kryddar med lite av det som gör Vampire Survivors (9/10) så otroligt svårt att släppa finns det så klart potential för ett spel som kommer att bita sig fast permanent på konsolens hårddisk.

Recension: Simon the Sorcerer: Origins [PS5]

Wed, 29 Oct 2025 10:00:00 +0000

Simon the Sorcerer är en spelserie med rötter som sträcker sig hela vägen till början av 90-talet. Flera medlemmar här på redaktionen fick sig således en liten mental nostalgitripp när det sprillans nya Simon The Sorcerer: Origins damp ner i vår (digitala) brevlåda. Bland fans av peka-klicka-spel anses de första två spelen i serien vara något av klassiker, men många vill nog också påstå att det har gått lite knackigt för serien sen dess. Med den här titeln får serien en chans att vakna till liv igen, och det gör det hela extra spännande.

Recension: Wreckreation [PS5]

Mon, 27 Oct 2025 15:00:00 +0000

Jag håller Burnout Paradise (10/10) som ett av världens bästa spel. När första utgåvan släpptes för sjutton år sedan, banade det väg för helt nya typer av online-spel inom racing-genren. Jag minns fortfarande hur jag och mitt “crew” tillbringade timme efter timme för att klara spelets uppdrag i online-läget. Det byggde en vänskapskrets över hela världen som jag har kvar än idag.

Efter många år i studion, beslutade sig dock många av de seniora individerna i Criterion Games för att starta något eget, något mindre. Det resulterade i studion Three Fields Entertainment. Och när jag intervjuade Alex Ward, en av grundarna, 2016 kunde jag inte låta bli att fråga om de skulle skapa ett nytt Burnout-liknande spel. Hans svar var satt de självklart ville det, men att allt hängde på om deras mindre titlar såsom Dangerous Golf (7/10) , Lethal VR (8/10) , sålde bra och kunde ge dem en inkomst som möjliggjorde utvecklingen. Det verkar som att det gick vägen, för nu är äntligen Wreckreation släppt!

Recension: Just Dance 2026 Edition [PS5]

Mon, 27 Oct 2025 10:00:00 +0000

Just Dance 2026 Edition är precis som titeln antyder årets utgåva av Just Dance-serien som har haft årliga versioner ända sedan 2009. Från början var serien exklusiv för Nintendo Wii, men i takt med att fler konsoler började använda kameror och gyro i handkontrollerna har serien varit en stående punkt varje höst på PlayStation sedan 2011 och Just Dance 3.

Den kanske mest självklara nyheten är förstås att det kommer en samling med nya låtar som inte funnits i serien tidigare. Här finns några av årets hits som Azizam med Ed Sheeran, Abracadabra med Lady Gaga och A.P.T. med Rosé feat. Bruno Mars, men även några klassiker som All Star med Smash Mouth och Viva La Vida med Coldplay.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 43 2025]

Fri, 24 Oct 2025 17:00:00 +0000

Trots att året sakta börjar närma sig sitt slut finns det fortfarande utrymme för fler överraskningar i spelväg. På redaktionen håller vi givetvis ett öga på kommande spelsläpp, och som ni vet lägger vi en hel del av vår tid på att utforska nya, spännande titlar.

Med en helg i antågande kan det vara intressant att få en inblick i vad vi jobbar med för stunden, och kanske dyker det upp några spännande nyheter som passar just dig.

Recension: Final Fantasy Tactics - The Ivalice Chronicles [PS5, PS4]

Fri, 24 Oct 2025 10:00:00 +0000

Final Fantasy Tactics - The Ivalice Chronicles är en nyversion av det klassiska Final Fantasy Tactics som ursprungligen släpptes 1997 till den första PlayStation-konsolen, även om det inte dök upp i våra regioner. Jag har verkligen goda minnen av originalspelet, och möjligheten att importera det från Nordamerika var en av huvudanledningarna till att jag installerade ett modchip i min konsol.

Du axlar rollen som Ramza Beoulve, den yngsta, oäkta sonen till en ökänd adelsman. Utan att gå in i detalj och spoila berättelsen är det en komplicerad historia som kan gå en match mot Game of Thrones sett till tema och antal karaktärer. Under spelets gång utvecklas det till en maktkamp mellan adel och underklass om kontroll över riket, och självklart vill en religiös orden ha ett ord med i leken.

Recension: The Lonesome Guild [PS5]

Thu, 23 Oct 2025 18:00:00 +0000

Det kan vara tufft att vara ensam, framförallt i en värld som plötsligt börjar slukas av ett allt mörkare och kaotiskt samhällsklimat. När en mystisk röd dimma sprider sig i världen Etere görs en koppling till denna obehagliga utveckling, och en grupp ungdomar ger sig ut för att ta reda på dess ursprung. Tillsammans bildar de skämtsamt The Lonesome Guild , en klubb vars äventyr utgör kärnan i detta lättsamma rollspel om vänskap och nya relationer.

Recension: Powerwash Simulator 2 [PS5]

Wed, 22 Oct 2025 16:00:00 +0000

Det finns ju ingen brist på spel som använder sig av ordet ”Simulator” nuförtiden, och det är ofta svårt vid första anblick att se om utvecklarna har en genuin ambition med sin produkt eller om det är ett hafsverk som försöker jaga internet-memes. Med Powerwash Simulator råder det dock inga tvivel, även om jag var tveksam i början när originalspelet släpptes. Spelet lyckades dock fånga miljoner av spelare i den zen-liknande upplevelse som tvättandet av åtskilliga nedsmutsade områden och fordon levererade.

Recension: Kaku: Ancient Seal [PS5]

Tue, 21 Oct 2025 10:00:00 +0000

I PlayStation-världen anser jag att det länge har saknats spel i ren Zelda-anda. Självklart har vi välsignats med spel som är inspirerade av ett flertal spelmekaniker från Nintendos mästerverk, men jag har svårt att hitta något som är stöpt i samma form som till exempel Breath of the Wild eller Tears of the Kingdom.

Jag blev därför lyckligt överraskad när jag såg trailern för Kaku: Ancient Seal , eftersom det verkade ha samma typ av öppna värld, lika mysiga och vackra miljöer och mycket av den mekanik som jag vant mig vid i de senare Zelda-titlarna. Frågan är nu om den kinesiska utvecklarstudion Bingobell lyckas axla ansvaret som det innebär att skapa en titel med en så högaktningsvärd inspirationskälla?

Vad spelar du i helgen? [Vecka 42 2025]

Fri, 17 Oct 2025 17:00:00 +0000

Många är vi som har väntat på denna dag. Fredagen, vardagsoasen vars afton är inledning på helgen och alla dess möjligheter. Helgen är givetvis en period då många människor får möjlighet att leva ut lite, men jag vill ändå tro att vi spelare har en speciell relation till den.

I vanlig ordning har vi på redaktionen planer för de kommande dagarna, och dessa kan du läsa om nedan.

Johan jonglerar extremt många bollar

Anstormande fiendehorder och konstant skjutande är på menyn.

Recension: Little Nightmares III [PS5, PS4]

Thu, 16 Oct 2025 10:00:00 +0000

När det första Little Nightmares (8/10) släpptes år 2017 fick spelet världens blickar riktade mot sig. Dess sammanslagning av plattformsspel och kluriga problemlösning tillsammans med en skräckinjagande omgivning ledde till stor popularitet och en uppföljare lanserades år 2021.

Nu är det dags för en tredje del av de små mardrömslika scenarion. Dock har inte svenska utvecklarna Tarsier Studios, som skapat de två föregångarna, något med Little Nightmares III att göra denna gång. I stället har det tredje kapitlet utvecklats av Supermassive Games, studion bakom bland annat Until Dawn.

Recension: Digimon Story Time Stranger [PS5]

Mon, 13 Oct 2025 10:00:00 +0000

Digimon Story-serien fortsätter att tuffa på och efter två väldigt underhållande delar i Cyber Sleuth-spelen anländer nu Time Stranger, som både försöker bygga vidare på tidigare titlar men även skapa sig en egen identitet. Har Digimon äntligen fått sitt Magnum Opus eller bör Time Stranger förbli en främling som snabbt bleknar med tiden?

I Digimon Story Time Stranger spelar jag en typ av hemlig agent (manlig eller kvinnlig är upp till spelaren) som arbetar för en mystisk organisation som utreder diverse oförklarliga fenomen eller “avvikelser”. I spelets inledning rapporteras just denna typ av avvikelse på en plats i Tokyo där något snarlikt hände åtta år tidigare och som har lett till att en enorm mur har byggts för att skärma av ett stort område.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 41 2025]

Fri, 10 Oct 2025 17:00:00 +0000

Äntligen fredag, dagen vi alla har väntat på. Helgen är i antågande, och här på redaktionen hoppas vi innerligt att ni läsare har något att spela. Skulle det vara att beslutsångesten kickar in eller att man helt enkelt har slut på idéer, ja då finns det råd att få.

Exempelvis har det nu dykt upp några nya förmånstitlar på Playstation Store för dig som sitter på en prenumeration av PS Plus. Du kan även låta dig inspireras av de många recensioner vi har i vårt arkiv. För de allra mest rykande tipsen bör du läsa våra redaktionsmedlemmars spelplaner, och dessa finner du här nedan.

Recension: Absolum [PS5, PS4]

Fri, 10 Oct 2025 10:00:00 +0000

Världen Talahm genomgick en kataklysmisk händelse när mäktiga trollkarlar roade sig lite för mycket med sina intriger. Azra, solkungen, tog snabbt fördel av denna katastrof och spärrade in trollkarlarna och satte sina lojalaste tjänare att styra över det splittrade landet och styr numera stora delar av världen med järnhand.

Men det finns hopp. En liten samling rebeller, ledda av en mäktig magiker, försöker göra motstånd och befria världen. Och naturligtvis är det dessa som vi får följa i Absolum.

Recension: PAC-MAN WORLD 2: Re-PAC [PS5, PS4]

Thu, 09 Oct 2025 10:00:00 +0000

PAC-MAN har länge varit en av mina favoriter när det kommer till klassiska arkadspel och under tidigt 1980-tal var min sänggavel tapetserad med PAC-MAN-klistermärken. PAC-MAN WORLD 2: Re-PAC är en nyversion av spelet som ursprungligen släpptes redan 2002 till PlayStation 2. Alla klassiska komponenter som en hungrig protagonist, färgglada spöken och frukter och pastiller finns på plats. Detta till trots så känns det här mer som ett klassiskt tredimensionellt plattformsspel än det labyrintartade PAC-MAN.

Recension: Dreams of Another [PS5, PSVR2]

Tue, 07 Oct 2025 10:00:00 +0000

Kyoto-baserade utvecklaren Q-Games, har en del legendariska spel bakom sig, där de flesta nog direkt kommer att tänka på alla Pixelunk-titlar de har släppt. Detta är en studio som går sin egen väg och tenderar att leverera överraskningar och nya tolkningar av befintliga koncept.

I Dreams of Another , bjuds jag en upplevelse som för mig är helt unik. Konceptet att spel är konst, har jag visserligen stött på i flera andra titlar, men inte på det här sättet. Spelets filosofiska formulering är att det inte går att skapa något utan att förstöra något, och kring detta uttalande försöker utvecklaren bygga sin värld.

Månadens PlayStation Plus-spel [Oktober 2025]

Mon, 06 Oct 2025 10:00:00 +0000

Höstmörkret närmar sig med stormsteg, och vi har nu tagit klivet in i oktober månad. När det är som ruggigast ute kan det vara skönt att ha några spel att sysselsätta sig med, och där kommer PlayStation Plus in i bilden. Som om vi inte har nog med spel som pockar på vår uppmärksamhet finns det nu tre nya förmånstitlar att hugga tag i. Det enda du behöver är en aktiv PS Plus-prenumeration, men för att du inte ska fylla din hårddisk i onödan kan en kort genomgång av titlarna vara i sin ordning.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 40 2025]

Fri, 03 Oct 2025 17:00:00 +0000

Vi rör oss så smått mot ännu en helg, och vi vet ju alla vad det innebär. En möjlighet att njuta av vårt allra största intresse såklart. Här på redaktionen har det varit rejält med aktivitet, och det har trillat in mängder av intressanta spelupplevelser för oss att recensera. Den som har varit uppmärksam har såklart koll på allt vi har publicerat i veckan, men det skadar inte att svänga inom sidan och ta en extra kik. Där finner du nämligen ett helt gäng rykande heta recensioner, men även en artikel om månadernas höjdpunkter.

Recension: Baby Steps [PS5]

Fri, 03 Oct 2025 10:00:00 +0000

Det sägs att resan är målet, och med många spel stämmer det verkligen. Jag tänker specifikt på till det formidabla SnowRunner (7/10) men även From Software spelen där jag vill påstå att min favorit är Dark Souls Remastered (10/10). I dessa fall är båda titlarna oförlåtande men samtidigt belönande. Här är minnena starka av själva kampen, eller njutningen att ta sig vidare, att klara sig lite längre.

Samma sak gäller för Baby Steps , vilket är utvecklat av en trio individer med stora planer för genren promenadsimulator där Death Stranding satte måttstocken. I den här upplagan av simulator, är fokus dock helt och hållet på vandringen och resan. Och kanske ett och annat snöpligt felsteg.

Recension: Hell is Us [PS5]

Thu, 02 Oct 2025 13:00:00 +0000

Krig är ett tema som förekommer allt som ofta i spelens värld, men för det mesta porträtteras det med ett milt eller passivt fokus på de hemskheter som krig faktiskt innebär. Det finns dock undantag, och det är en fin balansgång kring hur mycket man vill trycka på denna ömma punkt innan spelet riskerar att bli alldeles för ångestladdat.

Hell is Us utspelar sig i ett krigsdrabbat land, och dess handling tar ett intressant grepp om just fenomenet krig i landet Hadea där två folkgrupper har rykt i luven på varandra. Landet spärras av, men fredsbevarande styrkor ger sig in för att försöka ställa saker till rätta. Mitt i detta smiter soldaten Rémi in i landet, sökandes efter en familj han aldrig fick chansen att lära känna. Som om saker inte vore illa nog visar det sig att ett fenomen kallat ”The calamity” håller på att inträffa, och skrämmande varelser börjar terrorisera det krigshärjade landet. Berättelsen förs huvudsakligen vidare ur ett tillbakablickande perspektiv, och då och då återförs vi till nutiden där Rémi förhörs av en lika mystisk som obehaglig man. Det hela känns väldigt filmiskt, och spänningen ligger tät.

Recension: Towa and the Guardians of the Sacred Tree [PS5]

Thu, 02 Oct 2025 10:00:00 +0000

När Hades (10/10) släpptes för cirka fem år sedan lyckades Supergiant Games sätta en ny standard för hur man kan strukturera ett roguelike-spel. De lyckades implementera genuint välgjorda karaktärer och en berättelse som fick spelaren att gång på gång kämpa sig igenom de utmanande nivåerna. Det omgångsbaserade spelupplägget blev helt enkelt en del av själva berättelsen på ett naturligt vis.

Redan från början när jag startar upp Towa and the Guardians of the Sacred Tree känner jag att Hades har varit en väldigt stark inspirationskälla, då många designval påminner om detta upplägg. Det är ju dock ganska stora skor att fylla, samtidigt som det måste kunna stå på egna ben och göra något unikt.

Recension: The Legend of Heroes: Trails in the Sky 1st Chapter [PS5]

Wed, 01 Oct 2025 10:00:00 +0000

Man vet aldrig vad som ska bli ens personliga “stora grej” förrän det händer. När jag för över tio år sedan tog mig an att recensera The Legend of Heroes: Trails of Cold Steel till PS Vita hade jag aldrig kunnat drömma om att det skulle bli mitt kliv in i spelvärldens kanske mest ambitiösa, pågående sammanhängande narrativ någonsin. Jag hade heller aldrig kunnat ana att Trails-spelen skulle bli en av mina absoluta favoritserier genom tiderna. Utöver detta hade jag heller aldrig väntat mig att seriens första del skulle få en fullfjädrad nyversion som skulle blåsa mig av stolen, upp i skyn likt ett luftskepp som är på väg från Rolent till Grancel.

Månadens höjdpunkter [Oktober 2025]

Tue, 30 Sep 2025 13:00:00 +0000

Oktober är här och nu syns det på släpplistan att slaget om julklappspengarna har börjat. Inte nog med att det faktiskt finns ett julspel på listan, mängden stora och små spel är ordentligt omfattande. För ovanlighetens skull är mina tre utvalda höjdpunkter från helt olika genrer och kategorier. Eller vad sägs om ett actionäventyr som måste klassas som AAA, ett episodiskt, berättelsedrivet superhjälteäventyr och en grön återutgivning av ett tornförsvarsspel? Kan du redan nu gissa vilka de tre höjdpunkterna är?

Recension: Hotel Barcelona [PS5]

Tue, 30 Sep 2025 10:00:00 +0000

När det kommer spel från Swery eller Suda51 spetsar många öronen och vill höra mer om det. Hotel Barcelona har båda namnen med som upphovsmän och det borde väl vara indikation på kvalitet? På deras kollektiva CV hittar du spel som No More Heroes , Lollipop Chainsaw , och Deadly Premonition.

Här axlar du rollen som Justine, en nykokt US Marshal som efter en bilkrasch vaknar upp på ett mystiskt hotell mitt ute i ingenstans. Hon är dessutom besatt av själen av en ökänd seriemördare som har samma mål som hon har, fast av helt fel anledningar. Men på den ljusa sidan är detta något som även ger henne övernaturliga krafter.

Recension: Agatha Christie - Death on the Nile [PS5]

Mon, 29 Sep 2025 10:00:00 +0000

Även om äventyrsspelen inte är en ledande genre längre, som på 90-talet, finns det fortfarande en del studior som håller facklan tänd. Microids tolkningar av Agatha Christies Poirot-böcker är ett återkommande inslag, och även om de inte alltid bjuder på de mest omvälvande spelupplevelserna har de ändå oftast en del guldkorn att avnjuta.

För ett par år sedan kikade jag närmare på Agatha Christie – Murder on the Orient Express (7/10) och nu har turen kommit till en annan långfärd, nämligen Death on the Nile. Den stora frågan jag hade inför recensionen var om teamet har lyckats fräscha till upplevelsen lite för att bjuda på lite mer inlevelse, och till en början kändes det faktiskt lovande.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 39 2025]

Fri, 26 Sep 2025 17:00:00 +0000

Trots att vi närmar oss slutet av september känns det inte riktigt som att sommarglöden har lämnat oss än. Med det sagt står nog hösten ändå och gläntar på dörren, och det är bara en tidsfråga tills alla dess kännetecken är över oss. Hösten är ju ändå (för många) en period när spelandet verkligen tar fart, och så lär det bli även i år. När tiden är inne kan det kännas bra att ha inspirerats lite och kunna välja vad man vill satsa på för spel, och det hjälper vi gärna till med.

Recension: Wizordum [PS4, PS5]

Fri, 26 Sep 2025 10:00:00 +0000

Genom åren har jag sprungit på en och annan “Doom-klon” medan jag vadat fram genom alla spännande spelsläpp. För den som är ovan vid begreppet kan man väl kort förklara det som spel vars inspiration i mångt och mycket härstammar från den klassiska actionskjutaren Doom. En av de mest kultförklarade klonerna kan vara Hexen från 1995, och det kanske snarare är det som Wizordum påminner starkt om. Med ett smågulligt fantasytema och blodigt upplägg i grunden erbjuder man trollkarls-action för fulla muggar, och jag har tagit tempen på denna formel.

Recension: Ghost of Yōtei [PS5]

Thu, 25 Sep 2025 15:00:00 +0000

Det har nu hunnit gå drygt fem år sedan Sucker Punch sjösatte sin satsning på spel i feodala Japan i form av Ghost of Tsushima. Där fick vi följa den traditionsbundna samurajen Jin i kampen mot de invaderande mongolerna under 1200-talet, vilket blir en kamp som inte bara blir betydelsefull för det japanska riket, utan även på ett mer personligt plan.

I Ghost of Yōtei rör vi oss inte bara en bra bit norrut i Japan, utan även fram till 1600-talet. Lokalbefolkningen i skuggan av berget Yōtei har i viss utsträckning varit oberörd av stridigheterna mellan samurajklanerna i syd, men makthungriga ögon börjar riktas mot Ezo-området där vår protagonist Atsu avnjuter en idyllisk uppväxt med sin familj. Detta kastas omkull på ett dramatiskt vis när hela familjen mördas brutalt av Saito-klanens ledare och närmaste befäl. Ja, förutom Atsu då, för annars hade detta varit ett väldigt kort spel.

Recension: Atelier Resleriana: The Red Alchemist & the White Guardian [PS5]

Thu, 25 Sep 2025 14:00:00 +0000

Min förtjusning för spelen i Atelier-serien har varit på stark frammarsch ett tag nu. Allt började dock lite skakigt med Atelier Escha& Logy Plus: Alchemists of the Dusk Sky (6/10) men blommade ut i någon slags fulländad kärleksförklaring i och med det fantastiska Atelier Ryza 2: Lost Legends& the Secret Fairy (10/10). Senare titlar har dock visat på en trend som bär nedåt och frågan är såklart om vi kan få uppleva ett uppsving med Atelier Resleriana: The Red Alchemist & the White Guardian.

Recension: Borderlands 4 [PS5]

Tue, 23 Sep 2025 13:00:00 +0000

När Gearbox Software introducerade idén att para ihop utrustningsjakten från Diablo -serien med en Mad Max-inspirerad post-apokalyps i form av Borderlands är det ingen överdrift att säga att jag var omedelbart såld. Och mycket riktigt tillbringade jag otaliga timmar med spelet när det släpptes 2009, vilket resulterade i en av mina första platinatroféer på PlayStation 3.

Passionen för serien har dock avtagit en aning i takt med uppföljarna, även om Borderlands 2 på många vis förädlar spelmekanikerna och konceptet. Nu när Borderlands 4 är här hoppades jag på att det skulle väcka liv i de gamla känslorna igen, men jag känner mig kluven till upplevelsen på flera fronter.

Recension: Arctic Awakening [PS5]

Mon, 22 Sep 2025 10:00:00 +0000

Det hela börjar med att Kai skulle utföra ett rutinuppdrag, precis som jag skulle med denna recension. Att med hjälp av sitt flygplan leverera förnödenheter till en mindre utpost i norra Alaska. För mig handlade det om något så enkelt som att spela igenom ett spel och inhämta känslor av ett berättelsedrivet spel. Det skulle visa sig att ingen av oss skulle lyckas slutföra våra uppdrag då katastrofala skeenden drabbade oss båda.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 38 2025]

Fri, 19 Sep 2025 17:00:00 +0000

Äntligen fredag! Dags att lägg upp fötterna på valfri möbel, plocka fram kontrollen och knäppa igång televisionen. En helg som den här bjuder på mängder av möjligheter, och i de flesta fallen är det helt upp till dig att bestämma vad du vill ta dig för. Kanske har du påbörjat en genomspelning av någon gammal klassiker? Kanske har du vågat dig på något från en helt ny genre? Oavsett vilket så hoppas vi på PSbloggen att du kommer att ha en riktigt trevlig helg.

Recension: EVERYBODY'S GOLF: Hot Shots [PS4, PS5]

Fri, 19 Sep 2025 10:00:00 +0000

Golf är kanske inte vad man skulle kalla den mest sociala av idrotter, men det hindrar inte utvecklarna bakom Everybody’s Golf: Hot Shots från att bjuda in alla till festen. Det här golfspelet är nämligen inte som alla andra spel i genren, utan siktar in sig på att skapa en balanserad upplevelse för såväl de initierade som de vars erfarenhet av sporten är desto mer blygsam. Själv är jag någonstans i mitten, vilket kanske gör mig till en lämplig person att ge mig i kast med den här upplevelsen.

Recension: Cronos: The New Dawn [PS5]

Mon, 15 Sep 2025 10:00:00 +0000

Även om de polska skräckexperterna från Bloober Team har hängt med i spelbranschen ett bra tag nu är det inte förrän på sistone som de har fått sitt riktiga genombrott. Det kom i samband med att Konami gav dem förtroendet att hantera nyversionen av deras älskade Silent Hill 2 , och det resulterade i en riktig kanonversion av ett spel som verkligen är en hörnsten i genrens historia.

Parallellt med detta jobbade de även på ett helt nytt verk, vid namn Cronos: The New Dawn. Även detta spel har tydliga rötter i den klassiska överlevnadsskräcken som Resident Evil etablerade och Silent Hill-serien spann vidare på, men vi hittar även mycket inspiration från Dead Space i detta dystopiska science fiction-äventyr.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 37 2025]

Fri, 12 Sep 2025 17:00:00 +0000

Ännu en vecka har passerat med raketfart, och vi närmar oss därmed mitten av september. Det har varit en del intressanta spelsläpp på sistone, och det om något är ett trevligt tecken inför den stundande hösten.

På redaktionen finns det som följd gott om recensionsspel i omlopp, varav flera kommer att bänka oss framför våra TV-apparater i helgen.

Johan pendlar mellan Japan och Egypten

Om det är jag som lämnade kritmärken på biljardbordet? Det kan ingen bevisa.

Recension: Shinobi: Art of Vengeance [PS4, PS5]

Thu, 11 Sep 2025 10:00:00 +0000

Någonstans uppe på natthimlen måste stjärnorna stå i rad, för vem hade anat att 2025 skulle bjuda på såväl Shinobi som Ninja Gaidens återkomst? Två spelserier som på många sätt har fått representera den populärkulturella ninjans roll på våra spelkonsoler under många år, båda med rötterna i 80-talets ninja-fenomen. Shinobi: Art of Vengeance är det första spelet att släppas i serien sen 2011, så det är med stort intresse jag sätter mig ner för att spela igenom denna återvändare.

Recension: The Knightling [PS5]

Tue, 09 Sep 2025 10:00:00 +0000

Livet som lärling och vapendragare till en av rikets mäktigaste riddare är inte en dans på rosor. Du kanske får lära dig ett och annat om äventyrande, men trots ditt hårda jobb finns det inte mycket belöning för alla framgångar. Det hela vänds dock upp och ner när Sir Lionstone försvinner i samband med en hård strid mot en gigantisk varelse, och vår protagonist The Knighling plötsligt står utan vägledning.

Recension: Metal Eden [PS5]

Mon, 08 Sep 2025 10:00:00 +0000

Eden, eller Edens trädgård som vi kallar den på svenska lär ha varit platsen där gud, enligt bibeln skapade Adam och Eva, de första människorna. Idén förekommer i flera religioner, och det är därför inte helt förvånande att den även gör avtryck i populärkulturen. Framförallt är det kanske tankarna kring människans “vara eller icke vara” som fascinerar, och det förekommer ofta inom exempelvis science fiction. Favoriter som I, Robot , Blade Runner och Ghost in the Shell leker alla med idéer om det mänskliga medvetandet, och med moderna alster som exempelvis Ex Machina och Companion ser trenden ut att fortleva. I Metal Eden leker man också med detta tema.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 36 2025]

Fri, 05 Sep 2025 17:00:00 +0000

Fredag är här igen, en lättnad för många och ett tillfälle att spana på helgens alla möjligheter. På redaktionen har veckans tempo varit högt, och vi har klämt ur oss flertalet recensioner, men även andra spännande artiklar. Har du inte hunnit spana in dem än är det ett hett tips, framförallt om du behöver lite inspiration för helgens spelplaner.

Vad vi på redaktionen ska spela, det kan du läsa om här nedan.

Recension: Daemon X Machina: Titanic Scion [PS5]

Fri, 05 Sep 2025 10:00:00 +0000

Det ursprungliga Daemon X Machina släpptes aldrig till PlayStation utan var en Switch-exklusiv konsoltitel (spelet släpptes också till PC dock) som bjöd på en rejäl dos mecha-action som dessvärre rullade lite väl svajigt på Nintendos förra konsol. Nu när uppföljaren Titanic Scion är här dundras titeln ut på flera plattformar samtidigt och även på PlayStation 5 förstås.

Att kalla Titanic Scion för en “uppföljare” är dock en sanning med modifikation. De båda spelen utspelas i samma universum men utöver grundupplägget är det inte mycket som kopplar samman titlarna (om jag nu inte råkat missa någon väldigt tydlig bit av berättelsen under mina timmar med spelet).

Recension: Gears of War: Reloaded [PS5]

Thu, 04 Sep 2025 13:00:00 +0000

I takt med att spelbranschen utvecklas suddas ofta tidigare gränser mellan plattformar ut för att nå en bredare målgrupp. På 90-talet var det i princip otänkbart att se Segas blå igelkott på en Nintendo-plattform, men när Sega strukturerade om till att fokusera på mjukvara istället för hårdvara ändrades dessa förutsättningar ganska fort.

Samma utveckling börjar vi även se mellan Microsoft och Sony, även om hårdvara fortfarande är en del av Xbox-verksamheten. De många studioköpen som har gjorts de senaste åren har dels resulterat i brutala massuppsägningar trots ständiga rekordresultat, men även positionerat Xbox mer som ett spelförlag med sikte på att nå så brett som möjligt med sina lanseringar. Det gäller även hörnstenar som gjorde Xbox 360 till en maktfaktor i konsolbranschen, och då tänker jag förstås på Gears of War.

Recension: Metal Gear Solid Delta: Snake Eater [PS5]

Thu, 04 Sep 2025 10:00:00 +0000

Vid årets början fanns det en handfull spel som jag hade väldigt högt på min önskelista, och ett av dem var Metal Gear Solid Delta: Snake Eater. Det kanske är lite lustigt att ranka en nyversion så högt, i synnerhet med tanke på att det redan är spelbart på aktuella plattformar genom Metal Gear Solid Master Collection Vol.1 (6/10).

Detta spel har dock en väldigt speciell plats i mitt hjärta, och med tanke på att Master Collection i sin helhet var en tämligen oambitiös spelsamling fanns det fortfarande ett sug efter en riktig nyversion från grunden. Nästan två år senare har Virtous och Konami levererat just detta och jag har hårdgranskat spelet i hopp om att få den ultimata Snake Eater-upplevelsen.

Recension: The Rogue Prince of Persia [PS5]

Wed, 03 Sep 2025 12:00:00 +0000

Prince of Persia är för många en tongivande serie av spel, kanske framförallt som representant för actionbetonade plattformstitlar, men även för äventyrsspel överlag. Sen dess start 1989 har serien hunnit växa till ett ganska omfattande träd av spel, men det är först med The Rogue Prince of Persia som man ger sig på roguelike-genren. Bakom rattarna hittar vi dessutom studion Evil Empire som har sina rötter i Motion Twin, vilket är studion bakom ett annat, väldigt populärt spel inom nämnda genre, nämligen Dead Cells (9/10).

Recension: Echoes of the End [PS5]

Tue, 02 Sep 2025 10:00:00 +0000

Actionäventyr med inslag av fantasy eller mytologier har fått ett uppsving på senare år och jag vill lägga Echoes of the End i det facket. Myrkur Games är en isländsk 40-mannastudio baserad i Reykjavik och det är väldigt uppenbart att världen inspirerats kraftigt både av Islands miljöer och mytologi.

Du axlar rollen som Ryn, en krigare och magiker som dras in i intrigerna då grannlandet försöker invadera. Magi är något ovanligt och det visar sig snabbt att Ryn är en formidabel motståndare som utan problem kan ta sig an både fiendetrupper, jättar och troll.

Månadens PlayStation Plus-spel [September 2025]

Mon, 01 Sep 2025 13:00:00 +0000

Sommar och semestertider börjar så smått bli ett minne blott. En något överdriven beskrivning kan man tycka, men faktum är att september månad är över oss. Höstlöven har kanske inte börjat falla än, men det är bara en tidsfråga innan vi kurar ihop oss framför våra TV-apparater med ett klassiskt höstrusk utanför. När det är dags kan det vara skönt att ha ett utbud av spel att välja mellan, och där kan en prenumeration av PS Plus göra skillnad. Som prenumerant får du nämligen tillgång till ett antal förmånstitlar varje månad, och nya är på ingång just i detta nu. För att du ska få en överblick av månadens utbud har vi grävt ner oss i de aktuella titlarna, och nu ska du få läsa om resultatet.

Månadens höjdpunkter [September 2025]

Mon, 01 Sep 2025 10:00:00 +0000

September är här och nu är hösten i antågande på riktigt och det märks också på skörden av spel som släpps. När vardagslunken kommer tillbaka vill spelutgivarna självklart kapitalisera på dina behov att fly verkligheten en liten stund och kunna uppleva otroliga äventyr.

Månadens höjdpunkter är idel uppföljare och återutgivningar av gamla favoriter, men det är defintivt inget dåligt i det här fallet. Det finns mängder av storspel på släpplistan i form av årets versioner av de stora sportspelen, ett nytt Borderlands , och ett nytt Silent Hill som gömmer sig bland de övriga spelsläppen. Jag kan garantera att det finns något för alla och att du hittar något nytt som passar dig under september.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 35 2025]

Fri, 29 Aug 2025 17:00:00 +0000

Augusti närmar sig sitt slut, men nog hinner vi klämma in ytterligare en helg innan det blir dags att vända blad i kalendern. Efter en relativt lugn sommar har recensionsspelen börjat rulla in i allt snabbare takt, och som om det inte vore nog vet vi att det kommer att bli en händelserik höst. I dessa tider kan det vara svårt att hålla ett öga på alla intressanta släpp, och det är lätt att hamna på efterkälken. Som tur är hjälper vi dig gärna. Visste du till exempel att du lätt kan hitta alla våra tidigare recensioner och inlägg om månadens höjdpunkter i vårt arkiv på hemsidan?

Recension: Triangle Strategy [PS5]

Fri, 29 Aug 2025 10:00:00 +0000

Det har hunnit gå ett par år sedan jag avnjöt Square Enix:s lite simpelt döpta Triangle Strategy till Nintendo Switch. Nu har titeln dock väckts till liv igen i all sin HD-2D-prakt och släpptes lite från ingenstans till PlayStation 5 den 20 augusti. Håller berättelsen om Serenoa Wolffort och The Saltiron War fortfarande eller bör fans av strategiska rollspel titta åt ett annat håll?

Triangle Strategy (allvarligt talat, det är en riktigt usel titel) utspelas i riket Norzelia, ett land som är indelat i tre nationer. I norr finns Aesfrost, som kontrollerar Norzelias järnproduktion. Sydöst om Aesfrost ligger Hyzante som inte bara är den andliga mittpunkten utan även det område där salt utvinns. Mitt emellan ligger idylliska Glenbrook, där Norzelias stora flod rinner och möjliggör transport av såväl salt som järn.

Recension: Discounty [PS4, PS5]

Tue, 26 Aug 2025 10:00:00 +0000

Alla har vi någon sorts relation till matbutiker. För de flesta är det en plats att fylla på sitt kylskåp, skafferi eller förråd, men det kan vara så mycket mer än så. Matbutiker är för många även en arbetsplats där man tar sina första steg ut i arbetslivet eller kanske till och med spenderar en lång tid av sitt yrkesliv. Dess ägare och anställda jobbar hårt för att vi kunder ska hitta det vi letar efter, vara nöjda med våra besök, och helst spendera så mycket av våra pengar som möjligt i samma veva. Allt detta och lite till får vi uppleva i Discounty , en färgglad butikssimulator med förvånansvärd tyngd.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 34 2025]

Fri, 22 Aug 2025 17:00:00 +0000

Det är fredag, helgen ligger framför oss som ett öppet fält och möjligheterna är oändliga. Många är vi nog som klämmer in några extra timmar speltid under helgen, men vanor och upplägg är lite olika. Vissa planerar in långa maratonsittningar, andra korta, spontana stunder och några ett litet mellanting.

Hur man än väljer att lägga upp sitt spelande är det viktiga att man har kul, för det är ju trots allt vad spelande handlar om. På redaktionen är stämningen nästan alltid på topp, och det lär du märka när du läser om våra planer för helgen.

Recension: Vlad Circus: Curse of Asmodeus [PS4, PS5]

Fri, 22 Aug 2025 16:00:00 +0000

Två år har gått sedan jag gjorde mitt första besök på Cirkus Vlad, men redan då var det en upplevelse höljd i en illavarslande dimma, eller kanske rättare sagt rök? Faktum är att det jag upplevde genom ögonen på clownen ”Lazy Ollie” var en blandning av minnen och traumatiska händelser, rester av ett tragiskt förflutet som åter vaknat till liv. Vlad Circus: Descend Into Madness (9/10) var ett minnesvärt spel, och jag har sett fram emot att få veta mer kring denna spännande berättelse. I Vlad Circus: Curse of Asmodeus kommer vi att få bekanta oss med ytterligare minnen av den olycksdrabbade cirkusen, men den här gången tillhörande någon helt oväntad.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 33 2025]

Fri, 15 Aug 2025 17:00:00 +0000

Även om vi fortfarande är inne i något av en sommartorka för spellanseringar börjar vi närma oss mer händelserika tider. Redan nästa vecka är det exempelvis dags för Gamescom i Tyskland, där vi troligtvis får en sedvanligt fullsmockad presentation i Opening Night Live för att förbereda oss inför höstens spelsläpp. Tyvärr kommer PSbloggen inte att finnas på plats i år, så vi kommer inte att ha några förhandstester att bjuda på, men vi siktar på nästa år istället!

Recension: Mafia: The Old Country [PS5]

Tue, 12 Aug 2025 10:00:00 +0000

Mafia-serien kanske aldrig har haft riktigt samma genomslagskraft som Grand Theft Auto-serien, även om de är snarlika i ämne och struktur. Mafia har dock alltid varit mer fokuserat på själva berättelsen framför sandlådan, samtidigt som utvecklarna har hållit sig mer inom ramarna istället för att sväva ut i satirens område.

Hittills har de tre tidigare spelen i serien utspelat sig i USA från 1930-talet i första spelet till 1960-talet i Mafia III (7/10), men Mafia: The Old Country har istället tagit ytterligare steg tillbaka i tiden och har Sicilien som skådeplats.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 32 2025]

Fri, 08 Aug 2025 17:00:00 +0000

Äntligen närmar vi oss slutet på veckan, och med det har vi en helg full av möjligheter framför oss. Innan vi tar oss an dessa lediga dagar har vi fredag kväll att värma upp med, och vad passar inte bättre som startskott än en helkväll med gejming?

I vanlig ordning vill vi inspirera er med några av våra egna spelplaner för helgen, och dessa kan ni läsa om nedan

Jesper räddar världen

Självklart har Stålis både laserblick och frostandning i det här spelet.

Recension: Ninja Gaiden: Ragebound [PS4, PS5]

Fri, 08 Aug 2025 10:00:00 +0000

I början av 2025 hade det gått ungefär 10 år sedan vi senast hörde av serien Ninja Gaiden, en tidsrymd som blivit något av en lång och fruktlös ökenvandring för fansen. Med det i åtanke är det lätt att förstå glädjeruset som uppstod när det plötsligt utannonserades inte bara ett, utan tre nya spelsläpp, varav Ninja Gaiden 4 var det stora flaggskeppet. Man började med att släppa Ninja Gaiden 2 Black (7/10) , men passade även på att presentera en titel som skulle komma att flörta med seriens ursprung. Det spelet heter Ninja Gaiden: Ragebound , och jag har gett mig i kast med detta retrodoftande äventyr.

Recension: Neverwinter Nights 2: Enhanced Edition [PS5]

Thu, 07 Aug 2025 10:00:00 +0000

Neverwinter Nights 2: Enhanced Edition är precis som titeln antyder en upphottad version av rollspelet Neverwinter Nights 2 som ursprungligen släpptes 2006. Det följde upp en lång rad av framgångsrika adaptioner av rollspelssystemet Dungeons & Dragons och spann vidare på Baldur’s Gate , Icewind Dale och Planescape: Torment som alla blev framgångsrika. Här handlar det om D&D version 3.5 som tagit flera av den andra upplagans egenheter och gjort systemet mer generellt för att gå att anpassa till olika världar och miljöer. Neverwinter ligger i den klassiska Forgotten Realms-världen där de flesta av spelen utspelas.

Månadens PlayStation Plus-spel [Augusti 2025]

Mon, 04 Aug 2025 10:00:00 +0000

Augusti månad är här, och medan många fortfarande njuter av sin semester börjar andra så smått att återvända till sina arbetsplatser. De flesta kan nog få en släng av ”jobbångest” i slutet av semestern, men lyckligtvis finns det saker som kan mildra upplevelsen. Det är ju trots allt en ny månad vilket innebär nya förmånstitlar för de som sitter på en prenumeration av PlayStation Plus, och i vanlig ordning är det en intressant blandning som erbjuds.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 31 2025]

Fri, 01 Aug 2025 17:00:00 +0000

För många år sen snurrade en populär reklamsnutt intensivt på både TV och radio här i Sverige. Den handlade om en specifik sorts mat som man ville skulle förknippas med just fredagar, och då gärna som huvudingrediensen i en festlig måltid.

Det var ett sliskigt stycke reklam, och trots att det är många år sen den sändes dyker den tillhörande musikslingan upp i mitt huvud då och då. Lyckligtvis är kopplingen mellan fredagar och spelande betydligt starkare, och här på redaktionen ser vi fram emot en festlig helg i spelandets tecken.

Recension: Shadow Labyrinth [PS5]

Fri, 01 Aug 2025 13:00:00 +0000

När jag tänker på PAC-MAN så tänker jag primärt på tvådimensionella labyrinter där jag äter pastiller, jagas av spöken och kan vända på steken om jag får en uppgradering som gör att jag kan äta spökena. Med den premissen blev jag väldigt nyfiken när Bandai Namco avtäckteShadow Labyrinth , ett Metroidvania-spel som inspirerats av och omnämns som en andlig uppföljare till just PAC-MAN.

Du vaknar upp med minnesförlust i ett fängelse och kallas av en mystisk, gul, svävande robot för nummer 8. Du hittar ganska snart en mekanisk arm och ett svärd och äventyret kan ta sin början.

Recension: Patapon 1+2 Replay [PS5]

Fri, 01 Aug 2025 10:00:00 +0000

Under Playstation Portables livstid fanns det en oerhört hög experimentlusta hos ett par interna studior. Vi fick underbart märkliga, charmiga och innovativa spel som Echochrome , Loco Roco och Patapon. Med sin charmiga, enkla grafik och lika enkla spelmekanik var det svårt att inte falla pladask för de små ögonfotingarna och deras äventyr i Patapon och dess uppföljare.

Nu har Bandai Namco lyckats licensiera varumärket och släppt en nyutgåva av de två första spelen i serien, och det är dags att se om spelen fortfarande håller måttet, eller om det är en nostalgisk dimma som ligger över dessa två titlar.

Recension: Killing Floor 3 [PS5]

Thu, 31 Jul 2025 13:00:00 +0000

Killing Floor 3 är som titeln avslöjar Tripwire Interactives tredje alster i deras serie av populära förstapersonsskjutare. Tre spel in fortsätter det onda megaföretaget Horzine att pumpa ur sig massproducerade horder av mutanter som hotar att ta över världen, och det är upp till oss skjutglada spelare att göra något åt det. Lyckligtvis är organisationen Nightfall skurkarna hack i häl, och det är som deras specialsoldater vi tar oss an uppgiften.

Månadens höjdpunkter [Augusti 2025]

Thu, 31 Jul 2025 10:00:00 +0000

Den sista sommarmånaden är här och förutom kräftor, surströmming och varma sommarkvällar så finns det förstås en mängd spännande spelsläpp också. Utanför listan ligger flera bubblare som exempelvis det otroligt läckra actionäventyret Mafia: The Old Country och den efterlängtade nyversionen av spionactionspelet Metal Gear Solid Delta: Snake Eater.

Trots viss sommartorka ser augusti ut att vara en stark månad med något för alla och de tre utvalda spelen bjuder på en surrealistisk audiovisuell resa, ett dieseldoftande actionpaket och ett kinesiskt actionäventyr. Har du redan gissat vilka spelen är?

Recension: Luto [PS5]

Mon, 28 Jul 2025 10:00:00 +0000

”Det här är ett spel som handlar om döden”, klargörs det för mig direkt i en allvarlig och uttrycksfull beskrivning för att förbereda mig på att Luto kommer att bjuda på en berättelse med tyngd. Jag har spelat många skräckspel i mina dagar, men få av dem sätter den stämningsmässiga ribban så tydligt redan i startmenyn.

En solig öken breder ut sig i bakgrunden, och kontrasten till den nattsvarta beskrivningen är total när jag sakta börjar stappla fram genom det ödsliga landskapet. Det visar sig att ökenvandringen är en dröm, och den som upplevde den en man vid namn Samuel. Vi får inte veta så mycket mer om ”Sam” än att han är mitt i en flytt, lider av svårtydda drömmar och våndas över något som har hänt tidigare i hans liv. Jag börjar så smått att utforska hans hus när jag inser att det är något som inte är som det ska.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 30 2025]

Fri, 25 Jul 2025 17:00:00 +0000

Då var det dags igen, fredagen är här och det är tillfälle att slå sig ner framför sin kära spelkonsol. Trots att sommaren kan framstå som något av en torrperiod när det kommer till spelsläpp har det faktiskt sipprat in en och annan spännande titel här den senaste tiden. Spännande tycker vi, och ser fram emot att få dela med oss.

Här kommer några smygittar på vad redaktionen har för sig i helgen.

Recension: Bridge Constructor Studio [PS4, PS5]

Thu, 24 Jul 2025 10:00:00 +0000

Nio år efter det första Bridge Constructor (6/10) , är utvecklarna ClockStone Software tillbaka med en ny titel. Senaste gången jag stiftade bekantskap med brobyggandet var med Bridge Constructor: The Walking Dead (7/10) , vilket kändes som en frisk fläkt och som erbjöd ett nytt sätt att uppleva serien.

Nu har studion tagit ett steg tillbaka och levererar i och med Bridge Constructor Studio en upplaga som ska locka både gamla och nya fans av serien. Nyheten för den här gången är att jag inte ska behöva hålla mig till någon budget samt att det introduceras ett VR-läge.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 29 2025]

Fri, 18 Jul 2025 17:00:00 +0000

Vi är mitt i sommarperioden, och som med de flesta svenska somrar lever vädret rövare. I det vanligtvis kalla norr steker solen på, och nere i söder piskar tunga regnskurar oss med jämna mellanrum. Det där med väder är ju dock en världslig sak för en gejmer, och många av oss spelar på oavsett.

Nu när vi har fredagen på plats är det i sin ordning att bestämma sig för vad man ska spela i helgen, och här får du en glimt av våra planer.

Recension: Tony Hawk's Pro Skater 3+4 [PS4, PS5]

Fri, 18 Jul 2025 13:00:00 +0000

För lite drygt fem år sedan skedde en sorts pånyttfödelse som många av oss hade väntat på under en väldigt lång tid. Det var en händelse som inte bara väckte liv i spelminnen från millennieskiftet, utan även känslan av att få ta del av en kulturell rörelse olik många andra. Det spelade ingen roll om du var skejtare på riktigt eller inte, för när du spelade Tony Hawk’s Pro Skater fick du en digital fribiljett till den gemenskap som utmärker just skejtkulturen. Nu är det dags igen, och den här gången har man slagit ner i vad som kan anses ha varit seriens storhetstid. Resultatet? Tony Hawk’s Pro Skater 3+4.

Recension: Somber Echoes [PS5]

Fri, 18 Jul 2025 10:00:00 +0000

Inom den mänskliga berättartraditionen finns en kärlek till att anpassa berättelser efter olika behov eller preferenser. För det mesta handlar det möjligtvis om att anpassa det man vill berätta om för en specifika målgrupp eller kanske skapa något annorlunda, och det finns olika sätt att göra det på. Utvecklarna bakom metroidvania-äventyret Somber Echoes har tagit ett omfattande grepp och applicerat grekisk mytologi på ett science fiction-skal, vilket förstås är ett ambitiöst mål.

Recension: Eriksholm: The Stolen Dream [PS5]

Wed, 16 Jul 2025 10:00:00 +0000

Eriksholm: The Stolen Dream har ett högst svenskklingande namn av en anledning. Utvecklaren River End Games är nämligen baserad i Göteborg och består bland annat av flera veteraner från DICE och andra studior. Eriksholm: The Stolen Dream är studions debutspel och siktar in sig på den sorgligt underskattade isometriska stealth-genren där titlar som Commandos , Shadow Tactics och Desperados länge varit måttstockarna att sträva efter. Kan Eriksholm ta sig an dessa giganter eller snubblar spelet i skuggorna?

Vad spelar du i helgen? [Vecka 28 2025]

Fri, 11 Jul 2025 17:00:00 +0000

Även om sommar och semestrar är i gång för fullt bör man inte underskatta kraften hos en helt vanlig fredag. Det är lätt att tappa koll på tid och rum när man är långledig, men med fredagen som en fast punkt kan man ta sig an helgen med en förnyad positivitet.

På redaktionen knegar vi på (om än i lite makligare tempo) med målet att förse er med tips och spännande läsning. Ett sätt att göra det på är att dela med sig av våra spelplaner, och dessa kan ni läsa om nedan.

Recension: Death Stranding 2: On the Beach [PS5]

Fri, 11 Jul 2025 10:00:00 +0000

Nu när vi närmar oss nästan sex år sedan Kojima Productions släppte **Death Stranding (9/10) **är jag säkert inte ensam om att grubbla på om jag verkligen förstår alla förbryllande vändningar i berättelsen. Men istället för att reda ut allting en gång för alla har jag nu kastat mig ännu djupare in i denna märkliga tjärfyllda bassäng av knappt sammanhängande begrepp.

Det kanske låter som att jag är kritisk, men faktum är att de snudd på David Lynch-liknande berättelsedragen är en stor del av charmen i denna dystopiska framtidsupplevelse som kläckts från Hideo Kojimas oförutsägbara tankar. Nu är det dags för en uppföljare till spelet som bjuder på lika delar av paketleverans och flummiga filosofiska tankar, och det dröjer inte länge innan jag märker att teamet inte håller tillbaka denna gång heller.

Recension: System Shock 2: 25th Anniversary Remaster [PS5]

Wed, 09 Jul 2025 10:00:00 +0000

Man fyller bara tjugofem en gång i livet, och de flesta skulle nog hålla med om att det är ett tillfälle värt att fira. Gänget på Nightdive Studios tycker om att hålla kalas, och i det här fallet har födelsedagsbarnet en speciell koppling till studion. Det är nämligen System Shock 2 som fyller år, och spelet som inte bara inspirerade grundandet av nämnda studio var även en fanfavorit när det ursprungligen släpptes där runt sekelskiftet. För att uppmärksamma detta släpper man nu System Shock 2: The 25th Anniversary Remaster , och jag har gjort en djupdykning.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 27 2025]

Fri, 04 Jul 2025 17:00:00 +0000

Ännu en vecka börjar närma sig sitt slut, och på flera håll i södra delen av landet har vi fått genomgå en hastig värmebölja, som lyckligtvis inte höll i sig alltför länge. Sommarvärmen är förvisso välkommen i rimliga mängder, men när det börjar krypa över 30-strecket börjar åtminstone jag protestera högljutt.

Det råder relativt lugn i redaktionen med tanke på det något lägre lanseringstempot under sommarmånaderna, men i veckan har vi åtminstone blickat fram över vad månaden har att erbjuda. I övrigt är det ju läge att gå igenom den aldrig sinande skämshögen för att se om det finns något kul att hämta där. Vi börjar med att gå igenom vad som pågår i redaktionen!

Månadens höjdpunkter [Juli 2025]

Tue, 01 Jul 2025 10:00:00 +0000

Juli är redan här med sommarlov och semestrar. Spelbranschen går inte i dvala, men det syns ändå både på släpptakten och på mängden stortitlar att det inte är årets mest brinnande period.

Trots detta finns det några pärlor som dyker upp och jag har som vanligt valt ut tre att lyfta fram. Den här månaden är den gemensamma nämnaren två dimensioner bland guldkornen och alla tre spelen är i någon mening sidscrollande.

Månadens PlayStation Plus-spel [Juli 2025]

Mon, 30 Jun 2025 15:00:00 +0000

Juli månad är här, och med det en semesterperiod som många av oss troligtvis kommer att spendera ute i solen, på stranden eller i hemmets lugna vrå. Oavsett vilket lär det med stor sannolikhet vara så att det kommer att finnas mycket ledig tid som behöver fyllas, och vad passar då bättre än att spela? För den som prenumererar på PlayStation Plus är tajmingen perfekt, för inte nog med att tjänsten fyller 15 år, det kommer nya gratis titlar att fira tillställningen med. För att du ska veta vilka som dyker upp på festen kommer här en kort presentation av månadens titlar.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 26 2025]

Fri, 27 Jun 2025 17:00:00 +0000

Semesterperioden närmar sig med stormsteg, och många är vi nog som ser fram emot att få ladda upp batterierna på riktigt den närmaste tiden. Sommarmånaderna förknippas kanske inte traditionellt med att sitta inne och spela, men är man spelsugen så är man.

På redaktionen är trycket något lägre än vanligt, men arbetet fortgår allt eftersom nya spännande uppdrag kommer in. Håll därför ögonen öppna, så att ni inte missar något. Med det sagt ska ni få läsa om våra planer för helgen.

Recension: ANTRO [PS5]

Fri, 27 Jun 2025 15:00:00 +0000

Det finns spel som är mer eller mindre svåra att kategorisera och lägga in i en genre och ibland handlar det om att de tickar många boxar. Det gör ANTRO som förutom att vara ett rytmspel och plattformsspel också har actionelement, railrunner, och bjuder på dystopisk samhällskritik.

Ordet antro används i latinamerika nedsättande för nattklubbar eller lönnklubbar som primärt används av kriminella eller underklassen. Det är också en term som används för en musikstil. Och båda betydelserna har legat som inspiration för spelet.

Recension: Tron: Catalyst [PS5]

Thu, 26 Jun 2025 10:00:00 +0000

Det tog ett rejält tag innan det blev något större väsen kring filmserien Tron. Även om den ursprungliga filmen nominerades till två Oscars när den släpptes 1982, försvann den relativt fort in i tidens dimmor. Först 2010 kom uppföljaren Tron: Legacy, och senare i år film nummer tre, Tron: Ares. På spelfronten har det sett bättre ut, och det har släppts en betydlig mängd spel där seriens universum antingen har utforskats eller karaktärer har gästspelat. Med en ny film i antågande är det ett gyllene tillfälle att besöka Trons digitala värld ännu en gång, ett tillfälle som Tron: Catalyst är tänkt att ta vara på.

Recension: Ruffy and the Riverside [PS5]

Wed, 25 Jun 2025 10:00:00 +0000

Ruffy and the Riverside är ett tredimensionellt plattformsspel av den gamla skolan och det finns tydliga influenser från 90-talsspel som Banjo-Kazooie och Spyro the Dragon. Det som sticker ut rent grafiskt är att alla karaktärer är platta som papper och handritade som från en tecknad serie.

Björnen Ruffy och hans trogne följeslagare biet Pip bevittnar när den uråldriga skurken Groll tar sig fri och hotar att ödelägga hela världen. Det visar sig dock att Ruffy är den utvalde och har unika förmågor som gör att han är den som kan återställa kaoset och besegra ondskan.

Vad spelar du i midsommarhelgen? [Vecka 25 2025]

Thu, 19 Jun 2025 17:00:00 +0000

Då var den här, midsommarhelgen. En högtid då vi inte bara får möjligheten att dansa runt en stång och ha det trevlig, utan även kan smaska i oss sill framför spelkonsolen utan att skämmas. Här på redaktionen fortsätter arbetet, men nog ska vi kunna klämma in lite firande med såklart.

För att ni ska få lite feeling nu inför högtiden tänkte vi dela med oss av våra spelplaner för de kommande dagarna, och dessa kan ni läsa om nedan.

Recension: Nice Day for Fishing [PS5]

Thu, 19 Jun 2025 15:00:00 +0000

Världen Azerim är oftast full av hjältar som är ute och spöar upp monster, handlar drycker, rustning och får nya uppdrag av byborna i den lilla kuststaden Honeywood. I klassiskt maner pratar de knappast med byborna utan trycker sig frenetiskt förbi alla former av interaktioner eller dialoger. Men en vacker dag så försvinner hjältarna mystiskt, efter att först ha betett sig lite märkligt. Blev världen frånkopplad från Internet, eller har något annat märkligt hänt?

Recension: The Alters [PS5]

Thu, 19 Jun 2025 10:00:00 +0000

Ända sen barnsben får vi människor veta att vi är unika individer. Våra liv, tankar och beslut är våra egna, och livet förändras allt eftersom det formas av våra upplevelser. Många är vi nog som någon gång har stannat upp och funderat över våra livsval, och om saker hade kunnat vara annorlunda.

För astronauten Jan Dolski blir dessa funderingar plötsligt på allvar då han efter att ha landat på en öde planet blir varse om att hans kollegor har dött. Ensam och med brist på resurser ställs han inför ett vägskäl; att dö eller att ta till okonventionella metoder för att säkra sin överlevnad. I 11 Bit Studios nya spel, The Alters , är tunga beslut vardagsmat, och snart ställs både jag och Jan inför val som kommer att få långtgående konsekvenser.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 24 2025]

Fri, 13 Jun 2025 17:00:00 +0000

Det är fredag, och i motsats till flera av de senaste arbetsveckorna har den här troligtvis varit en normallång sådan för många. En arbetsdag mer eller mindre kan göra mer än man tror, så kanske finns ett behov av extra mycket vila den här helgen.

Ett effektivt sätt att mätta detta behov är såklart klassikern, att ligga raklång i soffan med en handkontroll på magen, och med det konstaterat ska ni få läsa om våra planer för helgen.

Recension: Blades of Fire [PS5]

Fri, 13 Jun 2025 10:00:00 +0000

Som en eldboll kastad från tomma intet dök Blades of Fire upp på mitt skrivbord för några veckor sedan, och även om jag inte visste så mycket om titeln väcktes min nyfikenhet av den lovande trailern. Det är alltid spännande att ge sig ut på okänd mark, och lika oförberedd som jag var visade sig också spelets protagonist, smeden Aran vara då han en dag uppmärksammar en strid i skogen nära sin hydda. Godhjärtad som han är kastar han sig in i konflikten, och händelsen blir snart gnistan som initierar detta intressanta fantasy-äventyr.

Recension: Lost in Random: The Eternal Die [PS5]

Tue, 10 Jun 2025 15:00:00 +0000

Jag tycker verkligen om det så kallade roguelike-upplägget som är vanligt att se i spel numera. Det leder ofta till att varje omgång blir helt unik jämfört med den föregående, vilket gör spelet värt att spela om flera gånger. Titlar som The Binding of Isaac , Cuisineer och främst Hades (10/10) är praktexempel på speltitlar som använder detta upplägg på ett väldigt framgångsrikt vis.

Lost in Random: The Eternal Die är ett actionspel där kvicka strider i genererade nivåer äger rum inuti en tärning. Slumpen sätter verkligen prägel på spelet, vilket främst sätter sina spår i berättelsen. Drottningen Aleksandra leder riket Random med hjälp av sin magiska tärning, The Eternal Die. Kungariket har levt i fred tack vare drottningens rättvisa livsval, men allt förändras när den mörka riddaren Mare dyker upp.

Recension: Elden Ring: Nightreign [PS4, PS5]

Tue, 10 Jun 2025 10:00:00 +0000

När jag tänker på From Softwares spel som exempelvis Dark Souls eller Elden Ring (10/10) , föreställer jag mig storslagna kraftverk med aggressivt motstånd och enastående miljöer att utforska.

Nu har spelstudion lanserat en fristående uppföljare till deras senaste skapelse, fast med ett nytt grepp och flerspelarfokus. Elden Ring: Nightreign tar plats i Limveld, en alternativ version av Limgrave-området från förra spelet, och även om vissa saker känns bekanta finns det många överraskningar runt varje hörn.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 23 2025]

Thu, 05 Jun 2025 17:01:02 +0000

En arbetsvecka närmar sig sitt slut, och än en gång har det varit en lite kortare sådan. Nationaldagen till ära kan det vara roligt att spela något svenskutvecklat, och vi har recenserat gott om sådana titlar genom åren. Bland de färskare har vi exempelvis Indiana Jones and the Great Circle (8/10) och Helldivers II (9/10) , men även spännande äventyr som Little Nightmares II (8/10) och Steamworld Heist (10/10).

Oavsett vad du väljer att spela så önskar PSbloggen dig en härlig nationaldag och en trevlig helg genom att presentera våra egna planer för helgen.

Recension: Pipistrello and the Cursed Yoyo [PS4, PS5]

Thu, 05 Jun 2025 13:00:00 +0000

Maktgalna företagsledare och skruvade affärsmen känns som ett allt vanligare fenomen i såväl det verkliga livet som i våra fiktiva berättelser, och med Pipistrello and the Cursed Yoyo vill utvecklarna på Pocket Trap säga sitt om saken. I spelet befinner vi oss i staden New Jolt City, en plats där invånarna skinnas på såväl inkomst som rättigheter genom utstuderade fulspel från stadens makthavare. Detta är något som den unge pojken Pippit knappt märker av då han under vingarna på sin faster, den mäktigaste av de snikna aktörerna har gott om både pengar och frihet.

Förhandstest: MIO: Memories in Orbit

Wed, 04 Jun 2025 17:00:00 +0000

Det har gått cirka ett år sedan MIO: Memories in Orbit avtäcktes för första gången, under en Nintendo-presentation. Jag blev ganska omedelbart fångad av den intressanta grafiska stilen i denna tvådimensionella actionplattformare, som på ett framgångsrikt vis sammanväver dystopiskt och högteknologiskt förfall med vildvuxna områden. Jag har fått chansen att titta närmare på detta spel i en förhandsversion, och jag kan redan nu säga att jag är positivt överraskad.

Du iklär dig rollen som en robot ombord på ett skepp som passande nog kallas The Vessel. Något har gått väldigt snett, och många av skeppets funktioner och mekaniska invånare är antingen ur funktion eller besatta med väldigt destruktiva tendenser. Som förväntat är det upp till dig att luska ut vad som har lett till denna situation och, om allt vill sig väl, åtgärda problemen för att rädda The Vessel och dess invånare.

Månadens PlayStation Plus-spel [Juni 2025]

Mon, 02 Jun 2025 13:00:00 +0000

Årets första sommarmånad har gjort intåg, och tillsammans med detta är det förstås även dags för en ny omgång spel till alla PS Plus-prenumeranter. Det är verkligen en rejäl blandning av genrer som erbjuds, så visst finns det väl chans att det finns något för de flesta här? Det kan tilläggas att det även pågår en kampanj på PlayStation Store som rabatterar PlayStation Plus-prenumerationerna. Notera dock att det enbart gäller ifall du startar en ny prenumeration, eller uppgraderar till en högre nivå!

Recension: Monster Train 2 [PS5]

Mon, 02 Jun 2025 10:00:00 +0000

Kampen mellan änglar och demoner är antagligen lika gammal som de monoteistiska religionerna och det har gjorts ett otal tolkningar av det eviga kriget. I Monster Train 2 är änglarna skurkar och demonerna åker tåg. Den här uppföljaren handlar precis som sin föregångare om en kortleksbyggare där du ska frammana trupper, kasta besvärjelser och skydda tågets kamin från intrång så att du kan ta dig ända fram till tomheten.

Till en början har du två falanger att tillgå, men efter att ha klarat vissa milstolpar som att utrusta dina trupper med vapen och rustningar ett visst antal gånger, eller delat ut skada med trollformler så kan du låsa upp tre till. De olika arméerna har vitt skilda styrkor och svagheter och du väljer alltid två för varje spelomgång. Min favoritklan blir snabbt Underlegion, med sina svamptrupper som både är gulliga och dödliga, då det växer fram svamptrupper från både inbyggda egenskaper och från deras magi.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 22 2025]

Fri, 30 May 2025 17:00:00 +0000

Det är fredag, men inte vilken fredag som helst, utan en klämdag dessutom. Det finns självklart flera sätt att ta sig an sådana, så medan en del läsare må vara halvvägs igenom en långhelg när du läser det här finns det troligtvis de som har fått hantera denna dag som vilken arbetsdag som helst.

I vilket fall hoppas vi på redaktionen att du får tid för lite avslappning, och då gärna i form av spelande. Själv jobbar vi på för fulla muggar, och här kommer våra spelplaner för helgen.

Månadens höjdpunkter [Juni 2025]

Fri, 30 May 2025 10:00:00 +0000

Juni. Sommarlov. Nationaldag. Midsommar. Semester. Men även om några av årets vardagliga höjdpunkter kanske inträffar under månaden så finns det självklart spel att se fram emot. Och dessutom den maffiga showen Summer Game Fest som brukar bjuda på mängder av nya trailrar och utannonseringar av spel.

Månaden har betydligt färre spel till antalet än någon av årets tidigare månader, men jag är övertygad om att du kommer att hitta något som passar. Eller vad tror du om ett finskt, övernaturligt skjutarspel med samarbetsläge eller en dating-simulator där du dejtar personifieringar av föremål i ditt hem?

Recension: Copycat [PS5]

Thu, 29 May 2025 10:00:00 +0000

Den lilla katten (som senare kommer att kallas Dawn) har tillbringat ett bra tag i en bur på ett katthem efter att ha blivit övergiven av sina förra ägare. Men en vacker dag kommer en äldre kvinna dit letande efter en sällskapskatt. Hon väljer efter ett litet tag Dawn och skriver under ett adoptionsavtal för katten.

Bilfärden och de första timmarna i det nya hemmet är naturligtvis stressfyllda för katten, och Olive (som kvinnan heter) försöker locka ut henne ur buren med kel, mat och lugna ord. Det går till en början sådär, Dawn är av förklarliga skäl misstänksam mot människor. När en telefon plötsligt ringer får Dawn vild panik och springer och gömmer sig under ett skåp, morrar och fräser.

Recension: Shovel Knight Dig [PS5]

Wed, 28 May 2025 13:00:00 +0000

Ända sedan Shovel Knight grävde sig in i spelvärldens historieböcker för över tio år sedan har Yacht Club Games fortsatt bygga på dess framgångsrika formel. Det ursprungliga spelet fick undertiteln Shovel of Hope och kompletterades med fler kampanjer, spelbara karaktärer och spin off-titlar.

Genom åren har Shovel Knight-spelen släppts till i princip alla tänkbara plattformar. Ett av de senare tillskotten släpptes under 2022 till Steam, Nintendo Switch och mobiler och nu, ett par år senare har Shovel Knight Dig äntligen nått PlayStation 5.

Recension: Neon Apex: Beyond the Limit [PS5]

Wed, 28 May 2025 10:00:00 +0000

I takt med teknikens framfart för varje konsolgeneration har många utvecklare fokuserat på att fånga mer och mer realism och detaljrikedom, vilket i flera fall bidrar till spelupplevelsen. Detta har dock gjort att vi har fått färre och färre arkadfokuserade racingspel, och det har ju skapat ett ganska stort hål i en genre som bjöd på ganska mycket bredd förr i tiden.

Neon Apex: Beyond the Limit satsar dock på att leverera en fartfylld upplevelse som ger positiva vibbar från PlayStation 2-generationen och bjuder samtidigt på en intressant cellskuggad grafisk stil. Till ytan är det precis vad jag letar efter, men levererar det även en tillfredsställande spelupplevelse?

Recension: Doom: The Dark Ages [PS5]

Tue, 27 May 2025 10:00:00 +0000

Spelvärldens kanske brötigaste krigare är tillbaka, och den här gången får begreppet ”gå bärsärk” verkligen leva ut sin rätt då Doom: The Dark Ages (likt titeln avslöjar) utspelar sig i en annan tid. Serien vars teman vanligtvis lutar lite mer åt det futuristiska hållet gör här en liten sväng till förmån för nedgångna slott, kedjor och spikklubbor. Andra saker förblir däremot oförändrade. Sluga helvetesprinsar, ondskefulla häxor och horder av demoner konspirerar nämligen bakom kulisserna, och det dröjer inte länge innan helvetet bryter loss. Lyckligtvis finns det en effektiv åtgärd mot sådana problem.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 21 2025]

Fri, 23 May 2025 17:00:00 +0000

Man brukar säga att väder är ett sånt där tråkigt ämne man pratar om när ett samtal går lite på tomgång, så där som det kan göra när den man pratar med inte är intresserad av tv- och datorspel till exempel (hur otroligt det än kan vara).

Faktum är att väder kan vara rätt intressant, framförallt när man ska planera in den där super-ruskiga dagen att köra igång ett sprillans nytt skräckspel eller kanske unna sig lite tid i hängmattan med sin bärbara konsol. Här på redaktionen spelar vi i ur och skur, och här kommer våra planer för helgen.

Recension: Revenge of the Savage Planet [PS4,PS5]

Tue, 20 May 2025 10:00:00 +0000

Revenge of the Savage Planet är något av en futuristisk och skruvad tolkning av den klassiska överlevnadsberättelsen Robinson Crusoe. I föregångaren, Journey to the Savage Planet fanns i alla fall ett giltigt anställningsavtal för vår lilla rymdforskare, men nu har han lämnats vind för våg för att på egen hand säkra sin överlevnad. Hur detta ska gå återstår att se, för inget är säkert när jag drar på mig rymddräkten och ger mig ut i vildmarken på jakt efter rättvisa.

Recension: RoadCraft [PS5]

Mon, 19 May 2025 18:00:00 +0000

När jag tog mig an recensionen av SnowRunner (7/10) för lite drygt fem år sedan trodde jag inte att jag skulle snärjas så pass hårt att jag skulle samla på mig cirka 300 speltimmar så småningom. Det är mycket av nöjet med att vidga sina vyer med nya genrer eller spelserier, när jag plötsligt hittar det där som jag inte visste att jag saknade och det plötsligt blir allt jag pratar om. Det var dessutom ett spel som släpptes i precis rätt tillfälle för mig, och blev ett av mina stora avkopplingsspel under pandemin.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 20 2025]

Fri, 16 May 2025 17:00:00 +0000

Helgen är i antågande ännu en gång, och precis som det ska vara är vi många som längtar efter några extra, härliga speltimmar. Under veckan som gått har vi delat med oss av en och annan recension, och fler kokar såklart bakom kulisserna här på redaktionen.

Om du är nyfiken på vad som är på gång kan du med fördel läsa om våra helgplaner här nedan. Chansen att det dyker upp en liten tjuvkik är nämligen mer än stor.

Recension: The Precinct [PS5]

Tue, 13 May 2025 15:00:00 +0000

The Precinct är ett polisspel där du är en nybörjarpolis i en hårdkokt småstad. Du är son till den förre polischefen som dött i tjänsten och har lämnat stora skor att fylla efter sig. Staden gäckas av gängkriminalitet och din insats kanske blir det som får vågen att tippa över till polisens favör?

Jag skulle beskriva The Precinct som ett actionäventyr i sandlådemiljö där jag ser många likheter med polisfokuserade TV-serier som exempelvis The Rookie. Trots sandlådeupplägget finns det en berättelse som driver handlingen framåt och knyter ihop helheten.

Recension: Spirit of the North 2 [PS5]

Tue, 13 May 2025 10:00:00 +0000

Det är mer än fyra och ett halvt år sedan jag spelade igenom och recenserade Spirit of the North (7/10) , en upplevelse som levererade mörker och tyngd utan andra hjälpmedel än ljud, musik och sin vackra grafik. Nu är spelstudion Infuse Studio tillbaka med uppföljaren där vi återigen får följa den andliga räven på sin resa genom en ödelagd värld.

I Spirit of the North 2 utlovas jag förutom en enorm spelkarta, även flera färdigheter, fler gömställen med skatter samt bossfajter. Med tanke på att jag hade utmaningar med både navigering och styrning av räven i föregångaren, är dock frågan om mer och större blir något positivt i detta medeltida, postapokalyptiska verk.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 19 2025]

Fri, 09 May 2025 17:00:00 +0000

Ännu en gång är det dags för veckans höjdpunkt, de där två dagarna som passar lite extra bra för allas vår favorithobby, tv-spel. När ni läser det här kanske ni redan har hunnit hem efter en tung arbetsdag, sparkat av er skorna och lagt upp fossingarna på tv-bordet, redo att köra igång. Kanske har ni värmt upp med en pizza, en låda thai-mat eller något annat gott som får energin att flöda (eller urartat i en intensiv matkoma).

Recension: Chains of Freedom [PS4, PS5]

Fri, 09 May 2025 10:00:00 +0000

Efter att en mystisk meteorit har slagit ner på jorden sprids en dödlig och omfattande sjukdom som snabbt blir ett hot mot mänskligheten. Oro uppstår och våra samhällen genomsyras av misstro som utmynnar i ett totalt kaos. En organisation kallad ”The sovereignty” gör sitt bästa för att stävja oron och lyckas till slut med att återställa lugn och ro, mycket med hjälp av sin militära styrka. Mänskligheten jublar, men det finns de som tvivlar. Snart uppstår nya motsättningar, och det är upp till oss spelare att reda i vem som har rätt eller fel i Chains of Freedom.

Recension: The Elder Scrolls IV: Oblivion Remastered [PS5]

Wed, 07 May 2025 10:00:00 +0000

Det är nästan tjugo år sedan jag stiftade bekantskap med Bethesdas Elder Scrolls-serie tack vare The Elder Scrolls IV: Oblivion. Jag minns inte hur många hundra timmar jag tillbringade med verket på den tiden men jag vet att jag snurrade runt ändlöst många spelkvällar i Cyrodiil och helvetesvärlden på andra sidan av Oblivion-portalerna.

Nu har tiden kommit att återvända till samma värld och i en mycket mer högupplöst samt vackrare version, se till att stänga portalerna en efter en för att säkra världen från ett demoniskt hot.

Månadens PlayStation Plus-spel [Maj 2025]

Mon, 05 May 2025 10:00:00 +0000

Vårkänslorna lär vara i full blom för de flesta vid det här laget, och nog spanar man mot den där härliga sommarledigheten som skymtar lite svagt borta vid horisonten. Som grädde på moset har det dessutom blivit en ny månad vilket innebär nya spännande förmånstitlar för dig som sitter på någon form av PlayStation Plus-prenumeration. Om du inte redan har hämtat hem förra månadens titlar är det hög tid att göra det, för den 6/5 ersätts de av de nya kandidaterna. Vare sig du vill läsa om förra månadens titlar eller om de som komma skall så håller vi dig om ryggen.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 18 2025]

Fri, 02 May 2025 17:00:00 +0000

Ännu en arbetsvecka har passerat, men med en röd dag mitt i kanske den har varit något mildare för många av oss. För de som hade ett intensivt valborgsfirande kanske den kommande helgen blir ett tillfälle att vila upp sig, och vad passar inte bättre än lite tid framför spelkonsolen.

På redaktionen rullar allt på i vanlig ordning, och recensionsspelen trillar in titt som tätt. För att du ska få en uppfattning om vad som står på agendan tänkte vi dela med oss av våra spelplaner för helgen, och här kommer de.

Recension: Gal Guardians: Servants of the Dark [PS4, PS5]

Fri, 02 May 2025 10:00:00 +0000

Gal Guardians: Servants of the Dark är en uppföljare till Gal Guardians: Demon Purge som i sin tur är en spinoff på den radikalt annorlunda Gal Gun-serien (hängde du med där?). Istället för att rälsskjuta feromoner på lättklädda skolflickor bjuds vi i denna spinoff-serie istället på klassisk, demondoftande Metroidvania-action som imponerar med sin välanimerade pixelgrafik och musik som passar perfekt för genren.

Spelet skapar en atmosfär som drar in mig i dess demoniska värld och även om det förekommer en del fan service, är det på det stora hela en högst njutbar upplevelse. Grafiken är detaljerad och färgstark, vilket gör den gotiska miljön levande och engagerande. Musiken kompletterar detta genom att sätta rätt ton för varje scen, från intensiva strider till lugnare utforskning.

Månadens höjdpunkter [Maj 2025]

Wed, 30 Apr 2025 13:00:00 +0000

Sköna maj, välkommen till vår bygd igen! Med maj brukar det ävenb komma lite värme och konceptet med sommar-blockbusters verkar ha smittat av sig från filmvärlden till våra spel, för spelsläppen duggar iallafall tätt. Den här månaden bjuder på mängder av intressanta spel och här finns både nya delar i serier, nytolkningar och helt nya saker. De utvalda spelen den här månaden tar med dig på en resa till Victoria, Dallas, och Tokyo, iallafall sett till var den huvudsakliga utvecklingen skett, men alla spelen kommer att ta dig till fantasifulla världar.

Recension: Bionic Bay [PS5]

Wed, 30 Apr 2025 10:00:00 +0000

Jag är den typen av person som oftast lockas av en medryckande berättelse först och främst, men det finns ju förstås undantag. I Bionic Bay kastas du rakt in i hetluften utan några direkta upplägg eller röda trådar, men det hela genomförs så väl att jag aldrig ens stannar upp för att reflektera över det.

Du spelar som en vetenskapsman som kastas in i en märklig biomekanisk värld, som förstås är livsfarlig på alla möjliga vis. Lyckligtvis får du en rad olika förmågor som hjälper dig att övervinna de många plattformsutmaningarna, där den huvudsakliga mekaniken handlar om teleportering. Du kan placera en manick på många av spelvärldens föremål, och när du aktiverar den byter du helt enkelt position med detta föremål.

Recension: Kiborg [PS4, PS5]

Tue, 29 Apr 2025 16:00:00 +0000

Det är ingen direkt hemlighet att de inslag som karaktäriserar roguelike-genren går att applicera på alla möjliga sorts upplägg och teman. Själv förknippar jag huvudsakligen genren med färgglada, detaljerade och retrodoftande stilar, men den tredimensionella och mörka fängelsevärld som Kiborg utspelar sig i visar att mekanikerna är precis lika hemma där. Snart omvälvs jag av mordiska fångar som gör allt för att ha ihjäl mig, men inte av vilken anledning som helst. Jag är nämligen deltagare i en show där våldet är vägen till frihet, i alla fall på papperet.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 17 2025]

Fri, 25 Apr 2025 17:00:00 +0000

Påskhelgen har kommit och gått och vi kan anta att många ägg har ätits, rullats och målats i vårt avlånga land under denna period. Högtider är ju ofta väldigt trevliga, men nog kan de även vara rätt påfrestande för ens energiförråd. På redaktionen smälter vi påskbestyren effektivast genom att spela, och sjävklart vill vi dela med oss av våra planer för den kommande helgen.

Jerry rollspelar för fullo

Karlach; en skogshuggare på fritiden. Eller yxkastare.

Recension: Indiana Jones and the Great Circle [PS5]

Fri, 25 Apr 2025 13:00:00 +0000

Jag har avnjutit Indiana Jones-spel i mängder av olika former under mitt liv som spelare; allt från flipperspel, till peka-och-klicka-spel och vidare till LEGO-versioner med allt vad det innebär. De upplevelser som dock skänkt mig en modern Indy-känsla har dock levererats via Nathan Drakes äventyr i Uncharted-serien.

Nu är det dock dags för den riktiga Indy att äntra scenen med piska och den ikoniska fedora vi känner igen från filmerna. Svenska utvecklaren MachineGames har, till skillnad från tidigare nämnda spel, valt att måla upp äventyr i förstahandsperspektiv, något som både känns fräscht men också ger miljöerna ett ordentligt djup.

Recension: Once Upon a Puppet [PS5]

Fri, 25 Apr 2025 10:00:00 +0000

Med den uppsjö av spel som släpps varje år börjar det krävas en hel del för att kunna sticka ut i mängden. Vad som krävs mer specifikt hänger ju förstås på många faktorer, men för min egen del är jag svag för en intressant visuell stil som inte används i vartenda spel som haglar ut på marknaden. Det var just detta som gjorde att Once Upon a Puppet lyckades fånga mig ganska omgående.

Förhandstest: TRON: Catalyst

Thu, 24 Apr 2025 16:00:00 +0000

När jag besökte Gamescom i somras hade jag ett möte bokat med ett väldigt hemlighetsfullt projekt, och det skulle visa sig vara Mike Bithells nya TRON-projekt – TRON: Catalyst. Det var dock en hemlighet jag fick gå och bära på i nästan två månader, eftersom det inte skulle utannonseras officiellt förrän i oktober förra året.

Det är dock inte förrän nu som jag själv har fått spela det, och det är i stort sett samma sektion av spelet som jag fick en demonstration av i somras. Det är dock en betydligt mer polerad version, av förklarliga skäl.

Recension: Commandos: Origins [PS5]

Thu, 24 Apr 2025 10:00:00 +0000

Många är vi nog som gillar det klassiska dramaturgiska upplägget om att utföra kupper bakom fiendens linjer. Vare sig man ser herrarna i Jönssonligan smyga runt i en nedsläckt banklokal, Jason Bourne bläddra sig igenom skurkarnas arkivskåp eller Splinter Cells Sam Fisher balansera bland takbjälkarna så är spänningen oftast på topp. I Commandos: Origins får vi följa en specialenhet av soldater i fiendeland, men det är inte i vilken konflikt som helst, utan den mellan axelmakterna och de allierade under andra världskriget.

Recension: Clair Obscur: Expedition 33 [PS5]

Wed, 23 Apr 2025 11:00:00 +0000

Clair Obscur: Expedition 33 är ett rollspel som funnit sin inspiration i japanska rollspel från 1990-talet och jag får många vibbar från de sena ensiffriga Final Fantasy-spelen. Till exempel känns resandet på världskartan som direkt taget från Final Fantasy VII eller VIII. Hela upplägget med de olika grottorna, hur de andra medlemmarna i äventyrargruppen portioneras ut, och inte minst stämningen formligen andas japanska rollspel trots att detta är utvecklat i Frankrike.

Recension: The Talos Principle: Reawakened [PS5]

Tue, 22 Apr 2025 10:00:00 +0000

Det har nu gått drygt tio år sedan Croteam tillkännagav att de skulle släppa The Talos Principle , och jag minns fortfarande hur jag gång efter gång gnuggade mina ögon för att se om jag läste fel. Innan dess var de mest kända för den actionfyllda Serious Sam -serien och på förhand kändes det väldigt förbryllande att se samma gäng tackla komplicerade tankenötter och filosofiska ämnen.

Det skulle förstås visa sig vara helt rätt beslut, med tanke på att spelet sålde väldigt bra och dessutom fick en uppföljare. Nu har den något föråldrade föregångaren dessutom fått en ansiktslyftning i form av The Talos Principle: Reawakened , och eftersom jag länge har sökt en anledning att damma av originalet från min skämshög tog jag tillfället i akt att kika närmare på denna version.

Vad spelar du i påskhelgen? [Vecka 16 2025]

Thu, 17 Apr 2025 17:00:00 +0000

Vi har nu passerat halvvägsstrecket i april, och som sig bör har det varit en salig blandning av vårvärme och ösregn utanför fönstret. Därför är det ju tryggast att helgardera sig och planera en rejäl spelhelg i soffan istället för att riskera det nyckfulla aprilvädret, eller hur? Kanske har du till och med en långhelg som väntar på dig, och det gör ju saken ännu bättre!

På redaktionen är det fullsmockat på recensionsborden, och vi kommer att ge några smakprov på vad du kommer att kunna läsa om inom kort!

Recension: Phantom Breaker: Battle Grounds Ultimate [PS4, PS5]

Thu, 17 Apr 2025 15:00:00 +0000

Jag har vuxit upp med den klassiska sidoscrollande slagsmålsgenren under perioden mellan slutet av 80-talet, till mitten av 90-talet. Klassiska titlar som Double Dragon, Battletoads och Final Fight var både underhållande att spela och gav ett hårdkokt intryck för ungdomen i mig. Det var extra roligt att köra tillsammans med vänner för att kunna dela ut ännu fler knytnävslag mot skurkar.

Phantom Breaker: Battle Grounds Ultimate är en nyversion av PlayStation Vita-spelet från 2014, som nu har blivit uppsnyggad för aktuell konsolgeneration, med en helt ny spelmotor och nya spellägen.

Recension: Polterguys: Possession Party [PS4, PS5]

Thu, 17 Apr 2025 10:00:00 +0000

Av alla lekar vi utövar i västerländsk kultur lär den vi (i alla fall på min grundskola) kallar för ”Ta-fatt” vara en av de mest långlivade. Kärt barn har många namn, så kanske känner du snarare igen den vid namnet ”Datt”, ”Kull” eller något annat spännande. Poängen är i alla fall att det är en populär lek, och visst har varianter av den dykt upp i ett och annat spel genom åren. I Polterguys: Possession Party är det inte människor som jagar varandra, utan busiga små andar som gör allt för att få varandra på fall.

Recension: Atomfall [PS5]

Mon, 14 Apr 2025 10:00:00 +0000

Sedan min andra eller tredje genomspelning av det fantastiska Fallout 3, tappade jag känslan för ruinerna och supermutanterna i Bethesdas postapokalyptiska värld. Inget annat lyckades fånga stämningen på samma vis och jag lade till slut genren åt sidan till förmån för annat. Det är inte förrän nu som jag verkligen har hittat tillbaka, och allt är tack vare utvecklaren Rebellions Atomfall som utspelar sig på landsbygden i norra England.

Det är en alternativ historia som grundas i den verkliga Windscale-katastrofen år 1957, en av historiens värsta kärnkraftsolyckor. Det som händer i spelet är dock dolt i dunkel, mörker och intriger, och i vanlig ordning vaknar min karaktär upp utan minne. Men istället för att försöka ta reda på vem han är, lockas han istället av mysteriet som spelas upp framför honom.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 15 2025]

Fri, 11 Apr 2025 17:06:14 +0000

Efter en relativt intensiv vecka här på bloggen närmar vi oss nu helgen med stor entusiasm. Under dagarna som gått har vi publicerat ett helt gäng recensioner, men det blir ingen vila än. Att leverera intressanta och spännande spelrecensioner till er är nämligen något vi gör med stort engagemang. I helgen som kommer blir det troligtvis en hel del tid framför spelkonsolen, och här nedan kan du få läsa om våra planer.

Recension: Bubble Ghost Remake [PS5]

Fri, 11 Apr 2025 10:00:00 +0000

Ibland kan de enklaste av koncept vara grunden till riktigt utmanande spelupplägg. Eller vad sägs om det här? Du är ett spöke, och som de flesta spöken kan du röra dig genom väggar och andra fasta föremål utan problem. Haken är att du har som uppdrag att transportera en bubbla igenom ett helt spökhus, och den får inte röra något. Ingenting. Absolut nada. Spelet som utsätter mig för denna tuffa utmaning är Bubble Ghost Remake , en nyversion av spelet som släpptes till Atari ST 1987.

Recension: I Have No Mouth And I Must Scream [PS4, PS5]

Thu, 10 Apr 2025 10:00:00 +0000

Ett gemensamt drag som många äldre peka-klicka-spel har är den skruvade logik som gör spelens pussel allt annat än uppenbara. Man kan föreställa sig att det finns flera anledningar till detta, och då kanske framförallt att öka mängden timmar det skulle ta att spela igenom upplevelsen. Det ska däremot inte stickas under stol med att dessa kluriga pussel ofta utgjorde en passande serie fantasifulla inslag i lika fantasifulla (och inte sällan) väldigt skruvade berättelser.

Recension: Leila [PS4, PS5]

Wed, 09 Apr 2025 10:00:00 +0000

Leila är en berättelse om en författare med samma namn, och om hennes komplicerade uppväxt. Spelet är indelat i fragment från perioder av Leilas förflutna, där spelaren dels interagerar genom problemlösning och pussel, men också gräver djupt bland hennes minnen.

När spelet börjar är jag inne i Leilas undermedvetna, som föreställer en harmonisk skog. Jag kan vandra framåt eller bakåt och undersöka själva skogen tills en stillbild av ett viktigt minne uppenbarar sig när jag vidrör ett särskilt objekt.

Recension: Pilo and the Holobook [PS4]

Tue, 08 Apr 2025 10:00:00 +0000

Genren mysiga spel har fullkomligt exploderat på senare år och du kanske undrar vad det innebär? Spelen är ofta färgglada, förmedlar en lugn och varm känsla och är helt fria från våld. Pilo and the Holobook tillhör definitivt den kategorin och bockar av varje kriterieruta utan undantag.

Du axlar rollen som räven Pilo, som är medhjälpare till uppfinnaren Professor Chiron som utvecklat en bok som kan scanna av omgivningen och skapa ett klistermärke som sätts i boken för att bygga ett uppslagsverk. Ganska snart visar det sig att han även har lyckats bygga ihop ett rymdskepp som gör att du får utforska okända och främmande miljöer.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 14 2025]

Fri, 04 Apr 2025 17:00:00 +0000

April är här, och förhoppningsvis har du klarat dig igenom de senaste dagarnas skämt och aprilbus hyfsat oskadd. Om inte kanske det faktum att månadens första helg närmar sig vara en lugnande tanke. Det har trillat in en del nya recensionsspel till oss här på redaktionen de senaste dagarna, och flera av oss sitter därför limmade framför tv-skärmarna.

I vanlig ordning gillar vi att dela med oss av våra planer, och kanske kan vi bidra med lite inspiration inför den kommande helgen.

Månadens PlayStation Plus-spel [April 2025]

Mon, 31 Mar 2025 13:00:00 +0000

Med april i antågande är det lätt att tro att det mesta man får höra är skämt, men faktum är att en del av det är på fullt allvar. Att du får möjligheten att ladda ner gratis förmånstitlar via PlayStation Store är en sån sak, och allt du behöver är en aktiv prenumeration på PlayStation Plus. I vanlig ordning bjuder månadens utbud på en frisk blandning, men nog kan man ändå ana ett tema fokuserat kring action, skräck och spänning. För att du ska ha någorlunda koll på vad det faktiskt handlar om kommer här en kort introduktion av varje spel.

Månadens höjdpunkter [April 2025]

Mon, 31 Mar 2025 10:00:00 +0000

Med april går vi in i 2025 års andra kvartal och månaden bjuder på en mängd efterlängtade spel och det var inte helt enkelt att välja ut tre. För ovanlighetens skull är de tre utvalda spelen utspridda på tre olika genrer i form av ett actionäventyr, ett rollspel och ett racingspel. Kan du redan nu gissa vilka det handlar om?

Utanför listan så hade jag flera bubblare där en uppföljare och flera återutgivningar kan hittas. Uppföljaren är det andra och avslutande kapitlet på Lost Records som förhoppningsvis knyter ihop säcken för tjejbandet på ett tillfredsställande sätt. Återutgivningarna jag sneglar på är framförallt LUNAR Remastered Collection även om jag spelade dem när de dök upp på första generationens PlayStation, men även plattformsspelet Croc: Legend of Gobbos Remaster och det eminenta pusselspelet The Talos Principle: Reawakened med filosofiska undertoner lockar.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 13 2025]

Fri, 28 Mar 2025 17:00:00 +0000

“Fredagsmys” är ett begrepp som kan ha lika många betydelser som det finns människor. Trots det kan vi nog vara överens om att många av tolkningarna involverar tid framför en tv-apparat eller annan skärm. Vad man använder dem till kan såklart variera, men mången film, serie, dokusåpa och spel lär ha avverkats genom åren.

Här på redaktionen spenderar vi helst våra fredagar tillsammans med tv och spelkonsol, och i vanlig ordning berättar vi gärna om våra planer.

Recension: Karma: The Dark World [PS5]

Thu, 27 Mar 2025 12:00:00 +0000

Daniel McGovern har inte världens mest glamorösa jobb. Han är nämligen en Roam-agent och skickas ofta ut på uppdrag från tankebyrån för att undersöka brott mot den allmänna ordningen, eller illojalt beteende mot staten eller företaget Leviathan. För det mesta går det rätt enkelt - en brottsplatsundersökning eller ett förhör brukar räcka, men ibland krävs det lite mer och då får Daniel helt enkelt ta och dyka in i den misstänktas huvud och undersöka deras minnen.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 12 2025]

Fri, 21 Mar 2025 17:00:00 +0000

Fredagen är äntligen här, och man kan tänka sig att det är fler än vi på PSbloggen som har sett fram emot detta. Med vårens intågande spenderas allt mer tid ute i friska luften, och kanske förändras spelsuget därefter. Har man en bärbar konsol kan man ju alltid sätta sig ute i solen, men nog finns det spel fulla av vårkänsla även för den som vill sitta inomhus.

Huruvida redaktionens medlemmar har någon vårkänsla, det får ni läsa om nedan.

Recension: Rendering Ranger: R² [Rewind] [PS4, PS5]

Thu, 20 Mar 2025 14:00:00 +0000

Om jag hade frågat er läsare huruvida ni har spelat Rendering Ranger: R² på dess ursprungliga konsol, Super Famicom (eller Super Nintendo som vi kallar den här i väst) hade troligtvis ytterst få svarat ja. Spelet, som släpptes 1995, var exklusivt för Japan och har på senare år blivit ett ytterst sällsynt samlarobjekt eftersom det bara producerades runt 10000 exemplar. Sedan 2022 har det viskats om att spelet skulle släppas på nytt, och här sitter vi nu med Rendering Ranger: R² [Rewind] , en rykande het och något moderniserad version till våra PlayStation-konsoler.

Recension: Assassin's Creed Shadows [PS5]

Tue, 18 Mar 2025 18:00:00 +0000

Redan från första början har det funnits en stor efterfrågan från Assassin’s Creed-fansen att få uppleva en berättelse baserat i feodala Japan. Dels för att det fanns en del referenser till perioden i de tidiga spelen, men till stor del även för att det finns en stor överlappning i upplägget mellan det mellanösternbaserade lönnmördargillet och den mytomspunna shinobin.

Nu, nästan 18 år och otaliga spel senare, har Ubisoft slutligen levererat Assassin’s Creed Shadows , som utspelar sig under 1580-talets Japan. Frågan jag ställde mig innan recensionen var om det kommer att vara tillräckligt för att få en något stagnerad serie i rörelse igen, och i ärlighetens namn är jag fortfarande en aning kluven.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 11 2025]

Fri, 14 Mar 2025 17:00:00 +0000

Efter den stora anstormningen av spellanseringar i februari har vi sett ett lite större lugn i mars, även om det förstås inte kan jämföras med sommarstiltjen som brukar uppstå. Det finns dock en handfull recensionsprojekt som pågår i redaktionen och du kommer att se resultatet av åtminstone ett av dessa nästa vecka. Dessutom har Jonny precis tuggat sig igenom jätteprojektet att recensera Monster Hunter Wilds (8/10) om du inte redan har läst denna text!

Recension: Monster Hunter Wilds [PS5]

Fri, 14 Mar 2025 10:00:00 +0000

Monster Hunter-serien har varit ett av Capcoms flaggskepp sen den först gjorde entré till PlayStation 2 i mitten av 00-talet. Till en början var det framförallt i hemlandet Japan jakten på de gigantiska bestarna var som mest populärt, men på senare år har serien även byggt upp en rejäl fanskara här i väst. Med Monster Hunter: World (9/10) som släpptes 2018 lyckades man verkligen träffa en guldådra, så det är lätt att förstå hur mycket förväntan som har byggts upp för det alldeles färska Monster Hunter Wilds.

Recension: Morkull Ragast's Rage [PS5]

Tue, 11 Mar 2025 10:00:00 +0000

Efter att ha spelat igenom flertalet Metroidvania-spel på sistone och formligen stormtrivts i formatet, var jag sugen på mer. När recensionskoden till Morkull Ragast’s Rage dök upp i redaktionen kastade jag mig därför på det, då det såg ut som ett lovande spel i genren.

Morkull är dödens och mörkrets gud och har enligt utvecklarna också den underhållande förmågan att bryta den fjärde väggen. Han är nämligen fullt medveten om att han är fast i spelet som jag spelar och behöver min hjälp för att bryta sig ur spelet för att straffa utvecklarna som har låst in honom i Ragast.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 10 2025]

Fri, 07 Mar 2025 17:00:00 +0000

Då var det dags igen. Det är fredag, och med det kan många av oss blicka framåt mot en helg full av lovande möjligheter. Ryktet säger att det ska bli varmt och soligt i stora delar av landet, men sånt spelar ju mindre roll när det finns spel som lockar, eller hur?

Skämt åsido, om det blir så att du är en av dem som har tänkt spendera tid framför konsolen i helgen, då kanske du behöver lite inspiration. Här på redaktionen spelar vi så gott som alltid, och vi delar gärna med oss av våra planer.

Recension: Sorry We're Closed [PS4, PS5]

Fri, 07 Mar 2025 10:00:00 +0000

Överlevarskräckspelet Sorry We’re Closed handlar om Michelle som lever ett tråkigt liv i London. Tre år har gått sedan hennes flickvän gjort slut, fast Michelle blir påmind av sitt ex då den sistnämnde är med i en såpopera.

Kvarterets vardag kantas med osämja i människors förhållanden, konkurrens i restaurangbranschen och ångest. Det blir inte bättre för Michelle då en förförisk, kvinnlig demon inkräktar mitt i natten. Vem är denna förskräckliga varelse?

Recension: Two Point Museum [PS5]

Thu, 06 Mar 2025 10:00:00 +0000

Two Point Museum är vad jag skulle klassa som en affärssimulator där du ska bygga ett museum, eller ett imperium av muséer, som går runt ekonomiskt samtidigt som det utövas forskning och expeditioner för att hitta nya föremål och varelser.

Simulatorer är vanligtvis inte en av mina favoritgenrer, då jag ofta tråkas ut av repetitivt mikromanagerande av detaljer med liten positiv återkoppling. Men här finns en charm och ett upplägg på kampanjen som ändå får mig att spela vidare.

Recension: Glover [PS4, PS5]

Tue, 04 Mar 2025 10:00:00 +0000

Konceptet ”den onda tvillingen” används då och då i populärkulturens olika narrativ, men i Glover ger man det en annorlunda tolkning. När en trollkarl i det färgglada kristallriket råkar fumla till en formel åker nämligen hans ena handske ner i grytan, och den onda Cross-Stitch blir till. Den andra handsken, Glover, hamnar nu i en situation där han behöver stoppa sin kamrat, och det fort.

Som recensent får man ibland ta sig an uppdrag som inte alltid är så lätta att skriva om. Det kan handla om spel där ens bedömning kräver en mångfacettering utöver det vanliga, just för att spelet inte riktigt hör till det ”vanliga” utbudet. Den här utgåvan av Glover är ett sådant fall, då den i stort liknar den ursprungliga versionen från 1998, ett faktum som gör att spelet hamnar i en viss nisch när man tittar på det med moderna ögon.

Månadens PlayStation Plus-spel [Mars 2025]

Mon, 03 Mar 2025 13:00:00 +0000

Vi är redan framme i mars månad, och utöver att våren så sakta gör sig bekväm väntar även en annan överraskning. Jag tänker såklart på månadens PlayStation Plus-titlar som dyker upp den 4 mars och för att du ska få en aning om vad som väntar kommer vi i den här artikeln att göra ett djupdyk bland de kommande titlarna.

Först och störst bland månadens titlar är Dragon Age: The Veilguard , den senaste titeln i Biowares långlivade rollspelsserie. Thedas, världen där spelet utspelar sig, är än en gång i fara men den här gången är hotet kanske större än någonsin. En skara ondskefulla gudar har nämligen gått man ur huse för att ställa till med oreda, och det är upp till dig att sätta stopp för dem. Tillsammans med sju unika kompanjoner utforskar du en stor och omfattande värld med mängder av berättelser och sidospår att utforska. Med övervägande positiva omdömen vid släpp har Dragon Age: The Veilguard mycket att erbjuda för den som tar klivet in i denna spännande värld.

Recension: Tomb Raider VI-IV Remastered [PS4, PS5]

Mon, 03 Mar 2025 10:00:00 +0000

Efter förra årets nyrelease av de tre första Tomb Raider-spelen har det blivit dags för Lara Crofts andra trilogi att få sig en ansiktslyftning. Tomb Raider IV-VI Remastered innehåller tre titlar som kanske inte håller samma höga standard som Laras ursprungliga äventyr men som tidsdokument är de ändå väl värda din uppmärksamhet, visar det sig.

Samlingens första titel, Tomb Raider: The Last Revelation släpptes ursprungligen 1999 och var det fjärde Tomb Raider-spelet som lanserats på lika många år. Vid tidpunkten stack det ut från mängden då det i mångt och mycket utspelas enbart i Egypten istället för att låta Lara resa vitt och brett över hela världen. Spelet blev också känt för sitt slut, där det (spoilervarning för ett 26 år gammalt spel) verkar som att allas vår Lara till slut biter i gräset.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 9 2025]

Fri, 28 Feb 2025 17:00:00 +0000

Allt eftersom den verkliga världen upplevs mer och mer skruvad kan det vara skönt att få fly in i spelens värld. Givetvis ska man inte försumma det verkliga livets ansvar och förpliktelser, men nog är vi alla överens om att man behöver ladda upp sina batterier emellanåt. Vem vet, kanske kan vi använda våra upplevelser från spelens värld för att skapa något gott även ute i verkligheten.

Här på PSbloggens redaktion tillbringar vi en hel del tid i spelens värld, och om helgens äventyr kan ni läsa här nedan.

Månadens höjdpunkter [Mars 2025]

Fri, 28 Feb 2025 10:00:00 +0000

Mars är här och då brukar även våren vara i antågande. På spelfronten finns det som vanligt massor av spännande nyheter att se fram emot. Sport, simluatorer, krig, rollspel, nya titlar och återutgivningar, månaden har allt!

Höjdpunkterna denna månad bjuder på en mästertjuv, en tvåspelarupplevelse och ett berättelsetungt spel med te i fokus. Kan du redan nu gissa vilka spelen är?

Carmen Sandiego (PS5, PS4) - 4 mars

Recension: Warriors: Abyss [PS4, PS5]

Wed, 26 Feb 2025 13:00:00 +0000

I kampen mot ondskan är det bra att vara många, och då menar jag väldigt många. Detta är något som Enma, kungen av underjorden har i åtanke när han en dag blir av med makten över sitt rike. En urgammal gud vid namn Gouma har nämligen vaknat ur sin dvala, och nu är det han som är herre på täppan. Desperat använder Enma de sinande krafter han har kvar för att frammana en mäktig krigare från de levande, och kampen är igång. Jag har spelat Warriors: Abyss , ett roguelike med actionvibbar där ”intensivt” är ett ord som knappast räcker till.

Förhandstest: Monster Train 2

Tue, 25 Feb 2025 10:00:00 +0000

Monster Train är ett kortleksbyggarspel där korten representerar trupper och trollformler som ska ta ditt tåg genom helvetet och besegra demoner utan att de lyckas förstöra lokets drivande kamin. Nyligen utannonserades uppföljaren Monster Train 2 , och jag har fått möjligheten att spela en demoversion för att få en hum om vad vi kan förvänta oss av den fulla upplevelsen.

Det som har utmärkt Monster Train är dualiteten i spelet i form av att du väljer två klaner och får kort från båda, och mellan varje strid har du två vägar att välja på där det ofta handlar om att förbättra trupper eller magi och välja kort från en av dina två klaner. Allt detta finns kvar i tvåan men med några ytterligare nyheter.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 8 2025]

Fri, 21 Feb 2025 17:00:00 +0000

Även om veckorna blir ljusare för varje dygn som går håller vintern ett någorlunda stadigt grepp om vårt avlånga land. Att det är kallt och ruggigt till och från kanske är bra, för då har man en extra god anledning till att sitta inne i värmen, gärna framför sin spelkonsol.

Precis som under förra veckan har vi ganska många bollar i luften här på redaktionen, och självklart vill vi dela med oss av dessa.

Recension: Sid Meier's Civilization VII [PS4, PS5]

Fri, 21 Feb 2025 10:00:00 +0000

I många år var strategispelen, och den ännu mer nischade 4X-subgenren, något som enbart kunde avnjutas om du hade en speldator. Detta har dock förändrats en del med tiden med tanke på att tunga strategititlar som exempelvis Civilization VI och Crusader Kings 3 har letat sig till konsoler. Det är ju inte världens enklaste projekt att översätta dessa menyfyllda spelupplevelser till en handkontroll, men det står klart att utvecklare är öppna för att hitta en lösning på dessa hinder.

Recension: Urban Myth Dissolution Center [PS5]

Thu, 20 Feb 2025 13:00:00 +0000

Vandringssägner är ett ämne som alltid kommer att fascinera, oavsett om det handlar om spöken, märkliga spökhus eller mindre kända sådana. Så att dyka ned med huvudet först i Urban Myth Dissolution Center var en fascinerande upplevelse. I rollen som Azami Furukai, en ung tjej med vissa klärvoajanta förmågor, kastas jag in i rollen som undersökare för organisationen Urban Myth Dissolution Center. Organisationens uttalade syfte är att slå hål på vandringssägner som florerar på sociala medier och som riskerar att missbrukas av en växande rörelse av ockultister.

Recension: Luck be a Landlord [PS4]

Thu, 20 Feb 2025 10:00:00 +0000

Något år innan Balatro tog världen med storm släppte en annan soloutvecklare ett spel som till synes har samma grundidé - att kombinera kort- eller symbolsamlande med välkänd spelmekanik från hasardspel. Luck be a Landlord tar dock fäste i mekaniken bakom enarmade banditer, och istället för att samla kort och jokrar så ska det samlas på de symboler som tillsammans kan bilda en jackpot.

Premissen är lika enkel som genial. Du har precis flyttat in i en ny lägenhet, och måste naturligtvis betala hyra. För att göra detta har du tillgång till en enarmad bandit, och genom att göra dragningar tjänar du pengar. Det låter enkelt, men för varje gång du lyckas betala din hyra i tid får du såklart veta att nästa månads hyra är markant högre och du behöver tjäna mer pengar för att överleva.

Förhandstest: RoadCraft

Wed, 19 Feb 2025 16:00:00 +0000

Om du har följt bloggen ett tag kommer det troligtvis inte som en överraskning att jag är ganska förtjust i att navigera fordon i ogästvänliga miljöer. Mina 300+ timmar i Snowrunner är ett ganska tydligt kvitto på detta, även om jag ännu inte har hunnit igenom alla expansioner som har släppts till detta nischade verk. Det är en svårförklarad kombination av utmanande och bestraffande problemlösning, och en avkopplande upplevelse där jag kan köra igång en podcast eller ljudbok medan jag spelar.

Recension: Momodora: Moonlit Farewell [PS5]

Wed, 19 Feb 2025 10:00:00 +0000

I en väldigt liten by under ett väldigt stort träd lever prästinnan Momodora, eller ”Momo” som hennes vänner kallar henne. Fram tills alldeles nyligen har hennes och de andra bybornas liv varit frid och fröjd, men någonting har inträffat som kommer att ställa allt på sin kant. Demoner väller in i området med död och förödelse i släptåg, och ingen vet riktigt varifrån eller varför. Snart visar det sig att en konflikt utan dess like riskerar att drabba hela riket, och Momo ger sig av i jakt på en lösning. Jag har spelat Momodora: Moonlit Farewell.

Recension: The Legend of Heroes: Trails Through Daybreak II [PS5]

Tue, 18 Feb 2025 10:00:00 +0000

The Legend of Heroes: Trails Through Daybreak II tar allt som gjorde sin föregångare fantastisk och fortsätter berättelsen om Van, Agnès och de andra men på ett sätt som jag kanske inte hade förväntat mig. Trails Through Daybreak II känns nämligen ofta mer som en epilog till föregångaren eller rentav en mellanakt inför nästa del. Detta då den övergripande handlingen inte förs framåt i någon nämnvärd utsträckning förutom vid vissa specifika tillfällen.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 7 2025]

Fri, 14 Feb 2025 17:00:00 +0000

Tänka sig, ännu en fredag har anlänt och helgen ligger framför oss, full av spelmöjligheter. Det har varit rejält med aktivitet här på redaktionen den senaste veckan, något som kanske har märkts på den stora mängd recensioner vi har publicerat. Spelen fortsätter trots det att strömma till, och vi tackar självklart inte nej.

För att du ska ha lite koll på vad vi har för oss här bakom kulisserna brukar vi dela med oss av våra spelplaner inför varje helg, och det gör vi såklart även denna vecka.

Recension: Macross -Shooting Insight- [PS5]

Fri, 14 Feb 2025 10:00:00 +0000

Macross -Shooting Insight- är det senaste tillskottet i den anrika science fiction-serien som för de flesta i väst kanske är mer känd under namnet “Robotech”. Detta då Macross klipptes om rejält och fick mer västerländskt anpassade scener och karaktärer när det hela skulle översättas. I Japan har Macross dock varit något av ett fenomen sedan debuten på 80-talet och är tillsammans med Gundam en av de kanske mest ikoniska mecha-serierna någonsin. Macross sticker dock ut från mängden genom stort fokus på musik och idoler som genom åren har varit lika självklara delar av de olika serierna som Valkyrie-farkosterna.

Recension: Tiny Terry's Turbo Trip [PS5]

Thu, 13 Feb 2025 17:00:00 +0000

Det är inte lätt att vara ung och samtidigt ha drömmar som ingen verkar förstå, framförallt inte när drömmarna är så storslagna att de ses som orealistiska. Men är de verkligen det? I Tiny Terry’s Turbo Trip går nämligen det mesta att genomföra om man bara lägger manken till, vilket är något som sporrar den lille killen Terry i hans strävan mot sin dröm om att köra en bil ut i rymden. För att lyckas kommer han att behöva lösa stadens alla mysterier, som exempelvis varför stadens nya skyskrapa inte har några dörrar, om insektsbullar kan vara nästa stora trend eller om det verkligen kan stämma att hans farbror har telefonumret ”1”.

Recension: The Stone of Madness [PS5]

Thu, 13 Feb 2025 13:00:00 +0000

The Stone of Madness utspelar sig i ett spanskt kloster år 1799, där byggnadens nunnor och munkar tar hand om mentalt instabila människor. Det är åtminstone vad som visas utåt för allmänheten, men i hemlighet försvinner dessa inlagda personer och ryktet går om att något fasansfullt har hänt dem.

Prästen Alfredo är själv inlagd i klostret, men han är fast besluten att ta reda på sanningen om de försvunna patienterna och sedan fly därifrån. Han behöver dock hjälp, och hittar fyra allierade för att verkställa sin plan att rädda de inspärrade människorna och berätta sanningen för allmänheten. Bland Alfredos allierade är häxan Agnes, flickan Amelia, stumme Eduardo och lönnmördaren Leonora. Alla fem lagkamrater har egna förmågor som kan hjälpa varann under deras planerade rymning.

Recension: Turbo Overkill [PS4, PS5]

Wed, 12 Feb 2025 13:00:00 +0000

Termen ”boomer shooter” har med tiden blivit mer och mer populär i beskrivandet av förstapersonsskjutare som använder sig av estetik från senare halvan av 90-talet. Det är inte ett nytt koncept i sig, utan har funnits ett bra tag på PC nu, men fler och fler av dessa spel börjar glädjande nog även leta sig till konsoler.

Turbo Overkill släpptes ursprungligen till PC under 2023, men nu har denna högoktaniga och härligt överdrivna cyberpunk-berättelse även nått konsolmarknaden. Eller ja, ”berättelse” kanske är något av en överdrift i sig, utan det handlar mest om att avverka horder av fiender i blixtrande högt tempo.

Recension: Gimmick! 2 [PS5, PS4]

Wed, 12 Feb 2025 10:00:00 +0000

Jag skulle lägga Gimmick! 2 i kategorin utmanande, sidscrollande, tvådimensionella plattformsspel. Jag tänker till en början på spel som Super Meat Boy och Celeste (10/10) , men märker ganska snabbt att det här är något annat.

Det här är en uppföljare till ett plattformsspel som dök upp till NES i början av 1990-talet och det som är lite unikt är att det endast släpptes i Japan och Skandinavien. Den svenske spelutvecklaren Niklas Istenes var ett stort fan och startade en spelstudio med intentionen att skapa uppföljaren och när Embracer Group köpte upp studion kunde de skaffa rättigheterna och göra drömmen till verklighet.

Recension: Ninja Gaiden 2 Black [PS5]

Tue, 11 Feb 2025 10:00:00 +0000

I ett konfettiregn strösslat med kaststjärnor utannonserades nyligen en hel drös med nyheter för den smått legendariska spelserien Ninja Gaiden. De stora dragplåstren må vara Ninja Gaiden 4 samt Ninja Gaiden: Ragebound (som båda släpps framåt hösten), men som en liten aptitretare valde studion även att helt sonika klämma ur sig Ninja Gaiden 2 Black , en nypolerad version av fan-favoriten från 2008. Serien som närmast har legat i dvala har därför fått ny energi, och det är en händelse jag gärna vill ta del av.

Recension: Ambulance Life: A Paramedic Simulator [PS5]

Mon, 10 Feb 2025 10:00:00 +0000

Simulatorer har blivit något av ett kall för mig under de senaste åren. Jag har oerhört lätt att fastna för simulatorer som lyfter alldagliga sysslor till spelnivå, och de bästa upplevelserna jag har haft har levererats via det fenomenala Power Wash Simulator och Bus Simulator 21 (8/10) där jag har investerat alldeles för många timmar.

Därför var jag inte sen på att ropa ja tack när Ambulance Life: A Paramedic Simulator kom till redaktionen. Efter att ha följt serier som The Good Doctor och The Resident, såg jag fram emot att rädda liv ute i fältet.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 6 2025]

Fri, 07 Feb 2025 17:00:00 +0000

Det lär knappast komma som en nyhet för er att helgen är på ingång, och som vanligt öppnar det upp för mängder av spelmöjligheter. Det finns flera sätt att lägga upp spelandet under sina helger, och alla har vi olika sätt att ta oss an dem.

Exampelvis ser jag personligen på fredagskvällen som en perfekt tid att inviga helgen med lite trevlig multiplayer, detta medan lördagen och söndagen lämpar sig bättre för långa sittningar med narrativt laddade spel. Som du kan ana är vi på PSbloggen alltid taggade inför helgens möjligheter, och nu ska du få läsa om vad vi ska spela.

Recension: Marvel's Spider-Man 2 [PC]

Fri, 07 Feb 2025 13:00:00 +0000

När Marvel’s Spider-Man 2 (10/10) släpptes under hösten 2023 var det ett spel som på många sätt slog mig med häpnad. Det är fortfarande idag ett mest imponerande spelen ur ett tekniskt perspektiv, som utnyttjar alla PlayStation 5-funktioner till fullo. Spelet har dessutom fått en rad olika förbättringar om du spelar på en PlayStation 5 Pro, för att kunna erbjuda en ännu mer fantastisk visuell presentation.

Nu har dock PC-versionen lanserats, och jag har gjort en djupdykning i spelet för att se hur pass bra denna version håller jämfört med den imponerande konsolförlagan. Det kommer att vara mest fokus på det tekniska, men om du vill ha mer kött på benen gällande själva spelupplevelsen kan du läsa min tidigare recension här.

Recension: A Rite from the Stars: Remaster Edition [PS5, PS4]

Wed, 05 Feb 2025 10:00:00 +0000

A Rite from the Stars: Remaster Edition är ett äventyrsspel om en pojkes resa till att bli man och utvald ledare i stammen mystiska tro. Kirm är en stum pojke som leds av en stjärna, och måste gå igenom en serie mandomsprov för att visa sig värdig. Prövningarna handlar om visdom, mod och tåga och i praktiken är det en serie av minispel du ska klara av.

Berättelsen och miljöerna får mig att tänka på aboriginer eller stammar från Samoa-öarna, men jag tror inte att det finns en historisk koppling i berättelsen som skildras.

Recension: Robobeat [PS5]

Tue, 04 Feb 2025 13:00:00 +0000

Av alla subgenrer till den ofantligt populära förstapersonskjutar-genren är nog rytm-skjutare en av de mest uppseendeväckande. För om du i de flesta andra genresyskon uppmuntras till att peppra hej-vilt gäller det här att trycka av vid precis rätt tillfälle, och då menar jag inte en gång utan gång, på gång, på gång så att en rytm skapas. Först då har du en chans att ta dig igenom de ofta utmanande doser action som kastas mot dig.

Månadens PlayStation Plus-spel [Februari 2025]

Tue, 04 Feb 2025 10:00:00 +0000

Vi har nu tagit klivet in i februari, ett faktum som innebär mycket mer än oförutsägbart väder och en längtan efter mer solljus. Med en ny månad kommer nämligen också nya förmånstitlar för dig som har en prenumeration på PlayStation Plus. I vanlig ordning handlar det om tre stycken titlar, och som traditionen lyder är det även relativt blandade äventyr vi kommer att få ta del av. För att du ska ha en aning om vad det hela handlar om brukar vi på PSbloggen köra en lite kortare presentation, och den kommer du att få ta del av nu.

Recension: Tales of Graces f Remastered [PS4, PS5]

Mon, 03 Feb 2025 13:00:00 +0000

Under slutet av förra året tillkännagav Bandai Namco att de vill satsa mer resurser på att fräscha upp några av de äldre spelen i den långlivade Tales-serien, och ett av de första spelen i denna satsning blev Tales of Graces f. Även om det inte är ett uråldrigt spel är det ju heller inte världens enklaste spel att få tag i längre, då det fortfarande sitter fast på PlayStation 3. Det känns därför som en ganska rimlig startpunkt för att se till att serien kan nå ut till fler spelare.

Recension: Eternal Strands [PS5]

Mon, 03 Feb 2025 10:00:00 +0000

Eternal Strands skulle kunna beskrivas som ett kärleksbarn mellan Zelda och Shadow of the Colossus (9/10) , men det skulle vara en grav förenkling helheten som spelet erbjuder. Här har du i grund och botten ett actionäventyr med gigantiska bossar, en spännande värld fylld av magi samt inslag av samlande och skapande.

Du axlar rollen som magikern Brynn som nyligen gått med i ett kringresande sällskap av magianvändare. Efter en rafflande öppning fastnar de i en avskärmad ruinstad där de förtryckta vävarna som kunde använda magi förpassades och isolerade sig själva. Brynn blir gruppens scout och utforskar omgivningarna med stöd av bland annat en smed, en förtrollare och en bibliotekarie.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 5 2025]

Fri, 31 Jan 2025 17:00:00 +0000

Vem hade kunnat ana att årets första månad skulle gå så fort? Klart är att februari är i antågande, och med det förhoppningsvis ett eller annat spännande spelsläpp. Under nästa vecka kommer bloggen bland annat att bjuda på ett inlägg om februari månads PlayStation Plus-spel, men även en recension eller två. Tills dess får ni hålla tillgodo med redaktionens spelplaner för den kommande helgen.

Jesper pusslar

Det ser ut som en söderhavsö med facklor, vulkan och måne som ljuskällor.

Månadens höjdpunkter [Februari 2025]

Fri, 31 Jan 2025 15:00:00 +0000

Det känns verkligen som att 2025 har rivstartat både sett till hur fort det känns som att tiden går och sett till spelsläppen. Om du tittar på januari månads recensioner på PSbloggen så finns där både variation, överraskningar och höga betyg.

Och även om februari inte blir någon rekordmånad i antal spelsläpp så skäms den verkligen inte över titlarna. Vad sägs om färggranna skjutare, japanska rollspel, känslosamma äventyr och en härlig mix av uppföljare, återutgivningar och helt nya idéer?

Recension: Ender Magnolia: Bloom in the Mist [PS4, PS5]

Fri, 31 Jan 2025 13:00:00 +0000

Jag kan inte minnas hur länge sedan det var som jag spelade ett plattformsspel i metroidvania-stil, och jag kan absolut inte komma ihåg det senaste spelet i genren som jag formligen har älskat. Sedan är jag ju en person som trivs stort när jag får möjligheten att vidga mina vyer och prova på något nytt. Därför är jag glad att jag fick möjligheten att recensera Ender Magnolia: Bloom in the Mist.

Jerrys fem tips på tv-spel under vintern

Fri, 31 Jan 2025 10:00:00 +0000

Vintern är här igen med snö, kyla och mörka dagar. Jag tycker att vintern är en utmärkt tid att sitta ner med ett större spelprojekt, eller något avkopplande för att undvika januaris bitande kyla.

Jag vill därmed tipsa om fem spel som passar utmärkt under perioden från januari till slutet av mars, och dessa titlar är helt utan inbördes ordning.

Stardew Valley

Hugga ved till brasan är obligatoriskt i vinter.

Recension: Sniper Elite: Resistance [PS4, PS5]

Wed, 29 Jan 2025 13:00:00 +0000

Ibland är det skönt att sjunka ner i en spelserie som kanske inte alltid sprudlar av innovation, men som i princip alltid garanterat levererar på ett par centrala bitar. Det kan vara mekaniker som låter dig sakta men säkert se siffror gå upp i värde, och därigenom levererar små doser till belöningspunkterna i hjärnan. Eller så kan du gå vägen som Rebellion har gjort, och gång på gång leverera snudd på pusselliknande scenarier där du med hjälp av prickskyttegevär ska städa bort nazister och liknande ohyra från ett angivet område.

Recension: Synduality: Echo of Ada [PS5]

Wed, 29 Jan 2025 10:00:00 +0000

Med mangapockets, en bok och en animerad serie bakom sig kan man verkligen säga att Bandai Namco har en del bollar i luften när det kommer till deras Synduality-projekt. Nu har man tagit nästa steg i form av det första tv-spelet, Synduality: Echo of Ada , ett äventyr som låter oss utforska resterna av en ödelagd civilisation i en alldeles egen robotrustning.

Detta är ett spel med ett lite annorlunda upplägg då man väver ihop den enskilda spelarens uppdrag med andra spelares. I den ödelagda värld som äventyret utspelar sig i är jag nämligen bara en av många så kallade ”drifters”, robotförare som ger sig ut i de farliga miljöer som människorna lämnade bakom sig för längesen. En miljökatastrof kallad ”det blå regnet” dödade majoriteten av planetens befolkning och tvingade de få som överlevde ner i underjorden där civilisationen långsamt försöker att återhämta sig. För att det hela ska ha en chans krävs det dock energi och resurser, och det är där mitt yrke kommer in.

Recension: Cuisineer [PS5]

Tue, 28 Jan 2025 10:00:00 +0000

Cuisineer är ett rollspel där äventyrliga utflykter blandas ihop med en restaurang-simulator. Jag tar mig an rollen som unga äventyrskan Pom, som när hon kommit hem efter en utflykt, märker att hennes föräldrar dragit ut på en resa utomlands. Föräldrarna är byns restaurangägare och för att familjens inkomstkälla inte ska stänga igen, tar Pom sig an restaurangbranschen.

Poms högsta prioritet är att låta restaurangen behålla dess goda rykte, men den till synes oerfarna kocken stöter på patrull när kronofogden berättar att föräldrarna har en skatteskuld att betala. Detta gör Pom tvungen att jobba hårt för pengarna.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 4 2025]

Fri, 24 Jan 2025 17:00:00 +0000

Det är fredag och ännu en vecka närmar sig sitt slut. Innan det är dags att påbörja ny kula har vi en helg att ta oss igenom, och vad passar bättre än att fylla den med spel. På SMHI varnas det för snö och slask landet över de kommande dagarna, vilket är ännu en perfekt anledning till att bara luta sig bakåt i fåtöljen med en kontroll i näven.

Här på PSbloggen är det fullt upp då det har trillat in en del recensionsspel i dagarna, och kanske får du läsa om dem i våra planer för helgen.

Recension: Mika and the Witch's Mountain [PS5]

Wed, 22 Jan 2025 10:00:00 +0000

De spanska utvecklarna Chibig och Nukefist har slagit sina talanger samman och satt siktet på att leverera en trevlig färgklick för de yngre spelarna. Med tydlig inspiration från anime-klassikern Kiki’s Expressbud ges jag som spelare möjlighet att leva mig in i rollen som ett kvastflygande expressbud.

Mika and the Witch’s Mountain börjar med en smärre motgång för protagonisten. Hon har precis tagit sig upp på häxans berg och ska lämna över ett rekommendationsbrev för att få starta sina studier i häxskolan. Den gamla häxan Olagari som ska agera lärarinna ser dock svart och godtar inte rekommendationen, utan sparkar istället Mika nedför berget.

Recension: Freedom Wars Remastered [PS4, PS5]

Tue, 21 Jan 2025 10:00:00 +0000

Inom populärkulturen finns det många föreställningar om hur en mörk framtid skulle kunna vara utformad, den ena obehagligare än den andra. I universumet som Freedom Wars Remastered utspelar sig i befinner vi oss i en dystopisk version av vår värld, en plats som inte bara är i ruiner, utan även har omvandlats till en serie separata samhällen, kallade panopticons. Dessa kretsar i sin tur kring gigantiska fängelsekomplex där oskyldiga människor fängslas och vardagliga handlingar plötsligt kan vara grova brott. Det är i det här livet spelets huvudkaraktär ska forma sin framtid, för visst verkar det finnas en potentiell förändring på horisonten.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 3 2025]

Fri, 17 Jan 2025 17:00:00 +0000

Vi är redan halvvägs genom januari och årets tredje fredag har anlänt. Tiden går fort när man har roligt, men visst känns det ändå lite som att spelåret inte riktigt har vaknat ur sitt vinteride. Vi kan såklart ha roligt med spelen vi redan har, men nog väntar man ivrigt på allt som året kommer att bjuda på i spelväg.

På redaktionen har saker och ting börjat komma igång på riktigt, och nu ska ni få läsa om våra planer för helgen.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 2 2025]

Fri, 10 Jan 2025 17:00:00 +0000

Efter en ruskig vecka med blåst, regn och snöslask i stora delar av landet närmar vi oss äntligen helgen. Vi är troligtvis många som har kämpat oss igenom den första (eller andra) arbetsveckan efter en längre ledighet, vilket förstås är något som är värt att fira. Men hur firar man en sådan bedrift? Genom att ta det lugnt framför spelkonsolen såklart. Här kommer därför redaktionens spelplaner inför helgen.

Johan tampas med beslutsångest

“Wow, det där är en rejäl skämshög du har!”

Recension: Ys Memoire: The Oath in Felghana [PS5, PS4]

Tue, 07 Jan 2025 10:00:00 +0000

Det är inte alltid helt lätt att hålla koll på den kronologiska ordningen när det kommer till Ys-spelen från Nihon Falcom. Denna release är ett praktexempel på detta då Ys Memoire: The Oath in Felghana är en remaster av Ys: The Oath in Felghana som ursprungligen släpptes till PC i Japan och sedan även till PlayStation Portable och blev till slut tillgängligt även utanför Japan.

Denna titel var i sin tur en remake av Super Nintendo-spelet Ys III: Wanderers from Ys. The Oath in Felghana gjordes om med samma spelmotor som i Ys VI: The Ark of Napishtim men är alltså inte det sjunde spelet i serien utan en nyversion av det tredje, som enligt spelens officiella tidslinje är det femte av hjälten Adol Christins äventyr. Förutsatt att du räknar Ys I och II som ett och samma äventyr, förstås.

Månadens PlayStation Plus-spel [Januari 2025]

Mon, 06 Jan 2025 13:00:00 +0000

Det är en ny månad, men inte vilken månad som helst. Vi har nu tagit steget in i 2025, och med ett helt färskt år framför oss kan man bara hoppas att det för mer gott med sig än vad föregående år gjorde. Några av er läsare har troligtvis tagit era första stapplande steg tillbaka till jobbet efter en liten ledighet medan några kämpar för att göra det bästa av de sista kvarvarande semesterdagarna.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 1 2025]

Fri, 03 Jan 2025 17:00:00 +0000

Nytt år, nya spel och nya möjligheter! För oss allra flesta är dessutom årets första helg en långhelg då trettondedag jul infaller på en måndag och den röda dagen ger möjlighet till lite extra spelande. Vi hoppas att du gillat vår nedräkning till nyåret med årslistorna och att du kanske till och med hittat något guldkorn som du inte tidigare upptäckt.

Om du vill blicka framåt så finns det också ett inlägg om januari månads spelsläpp att ta en titt på.

Månadens höjdpunkter [Januari 2025]

Wed, 01 Jan 2025 13:00:00 +0000

Gott nytt spelår! 2024 har varit ett otroligt år sett till vilka spel vi fått och 2025 ser ut att kunna bjuda på en hel del PlayStation-godis också. Januari är historiskt sett en mellanmånad med lite färre storsläpp och så ser det även ut i år. Jag har valt ut tre indie-spel som på förhand ser intressanta ut och månaden bjuder mest på indie och återutgivningar, även om det finns några större släpp också.

PSbloggens årslista 2024: 2025 års mest spännande spel

Wed, 01 Jan 2025 10:00:00 +0000

Champagnen är urdrucken. Raketerna är avfyrade. Pizzan kanske är beställd och Ivanhoe väntar på TV. Men vi är inte redo att kasta in handduken riktigt ännu. Vi har sparat en riktig karamell till sist, nämligen vilka spel vi ser fram emot allra mest under året som kommer. Självklart kommer det att dyka upp kanonspel som vi inte känner till ännu, men bland de som redan är utannonserade har vi valt ut godbitarna.

PSbloggens årslista 2024: Årets spel

Tue, 31 Dec 2024 10:00:00 +0000

Gott nytt år alla läsare! Här är listan som du säkert gått och väntat på. Vilket spel är årets spel som släppts på en PlayStation-plattform? Har vi prickat dina favoriter? Jag tror att alla är överens om att 2024 varit ett fantastiskt spelår och att skämshögen sannolikt är större än den någonsin varit tidigare. Men nu ska jag inte hålla dig på halster längre. Nu kör vi!

10. The Plucky Squire

Det finns en och annan konstnär som känns hyfsat lik verkliga förlagor…

PSbloggens årslista 2024: Årets indiespel

Mon, 30 Dec 2024 10:00:00 +0000

De små utvecklarna som inte är knutna till en stor utgivare brukar ofta innovera och komma på nya idéer till spel. Därför är det extra kul att ha en kategori som hyllar dem och lyfter fram spelen som ibland är utvecklade av en person och inte har enorma budgetar. Det är med andra ord dags att lista indiespelen som gjorde störst intryck på redaktionen i år!

10. El Paso, Elsewhere

Vampyrer är onda och måste skjutas.

PSbloggens årslista 2024: Årets Favorit i Repris

Sun, 29 Dec 2024 10:00:00 +0000

Trenden med återutgivningar och nyversioner verkar inte avta och suget efter att få spela om sina gamla favoriter och att göra äldre spel tillgängliga för en ny publik fortsätter att öka. Här har vi plockat fram de saker från förr som fått en nyutgåva under 2024 som vi tycker allra mest om. Håller du med om våra val, eller har du andra uppfräschade spel som gjorde större intryck på dig? Då finner du kommentarsfältet nedan!

PSbloggens årslista 2024: Årets Mest Stämningsfulla

Sat, 28 Dec 2024 10:00:00 +0000

Förra året införde vi kategorin Årets Mest Stämningsfulla och har valt att behålla den. Det är så mycket roligare att välja ut spel man tycker om än att försöka hitta och tänka på besvikelser som vi gjorde innan 2023. Här handlar det om spel som på bästa sätt förmedlar en eller flera känslor. Det var en kategori där vi i redaktionen hade vitt skilda åsikter, men på det hela taget har du en superintressant lista att se fram emot med massor av härliga spel du borde ta en titt på.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 51 2024]

Fri, 27 Dec 2024 17:00:00 +0000

Nu är julhelgen hanterad, och förhoppningsvis har lugnet hunnit sjunka på plats någorlunda där hemma igen. Tro det eller ej, men nu kommer en helt vanlig helg innan vi drar igång nedräkningen för nästa högtid, nyårsafton.

Om du inte har hunnit ta en titt på redaktionens årslistor rekommenderar vi dig varmt att göra så då vi listar alla våra favoritinslag från det gångna året. En ny lista publiceras varje dag fram till nyårsdagen, så kanske kan du hitta något nytt spännande att spela. Själva spelar vi för fullt, och här kommer våra planer för helgen.

PSbloggens årslista 2024: Årets överraskning

Fri, 27 Dec 2024 10:00:00 +0000

En glad överraskning bjuder verkligen på en härlig känsla är ofta starkare ju mer överraskad du blir. Sen finns det ju också besvikelser, beroende på hur dina förväntningar var på förhand. Det har alltså blivit dags att lista våra största överraskningar från 2024, och om du läser vidare får du se om våra överraskningar från året läggs i plus- eller minusfacket. Lägg gärna till dina egna bidrag i kommentarsfältet!

10. Alan Wake II - Night Springs

Har inte alla servitriser jaktgevär?

PSbloggens årslista 2024: Årets karaktär

Thu, 26 Dec 2024 10:00:00 +0000

Starka personligheter och figurer som sticker ut är ofta ett framgångsrecept när det gäller minnesvärda spel och i dagens kategori är det precis det vi vill lyfta fram. Charm, någon specifik personlig egenskap som tagits till sin spets eller helt enkelt en spelkaraktär som är otroligt älskvärd.

Här följer en genomgång av karaktärerna som gjorde allra mest intryck på oss under spelåret som har gått. Håller du med om våra val, eller finns det någon du tycker vi har missat? Upplys oss i kommentarsfältet nedan!

PSbloggens årslista 2024: Årets musik

Wed, 25 Dec 2024 10:00:00 +0000

Jul- och nyårshelgerna är kraftigt förknippade med traditioner och det kan man även säga om PSbloggens årslistor. Precis som tidigare år kan du se fram emot listor i olika kategorier från juldagen till nyårsdagen och här är startskottet med de spel vi i redaktionen tycker har bjudit på den bästa musiken.

Vi hoppas att du följer med oss den kommande veckan och att du kommenterar om du håller med oss eller om du har några spel du saknar på listan. Nu är det slutpratat och dags för den första listan! Var beredd med Spotify eller YouTube om du vill utforska musiken som förtrollat oss under året!

PSbloggen önskar en god jul och ett gott nytt år!

Tue, 24 Dec 2024 10:00:00 +0000

Vi börjar nu närma oss slutet på kalenderåret 2024, och det känns nästan som igår som jag satt och knåpade ihop detta inlägg för 2023. När jag blickar tillbaka till vad jag skrev för ett år sedan är det både upplyftande och väldigt trist att se att väldigt lite har förändrats under året som har passerat. På den positiva sidan har det än en gång varit otroligt tajt konkurrens på våra årslistor, och jag kan utlova en hel del spännande inslag.

Recension: Nikoderiko: The Magical World [PS5, PS4]

Mon, 23 Dec 2024 10:00:00 +0000

Jag spelade Donkey Kong Country under tonåren och tyckte att det var en underhållande utveckling av själva plattformsgenren. Dess välgjorda banor och gömda hemligheter gjorde det värt att spela om spelet flera gånger.

När jag såg trailern för Nikoderiko: The Magical World så fick jag genast vibbar av Donkey Kongs äventyr från Super Nintendo-eran, vilket fångade mitt intresse. Denna gång handlar det dock inte om en gorilla iklädd slips, utan plattformshjältarna i detta spel är istället mungoer, ett slags surikater som äter ormar.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 50 2024]

Fri, 20 Dec 2024 17:00:00 +0000

Då var den här till slut, det som för många av oss kommer att vara den sista arbetsdagen innan en lite längre ledighet. De kommande dagarna har en snudd på traditionsenlig tendens att vara lite extra stressiga med julklappar, matlagning och resande som ska ordnas med.

Förhoppningsvis lär de flesta av oss ändå få någon lugn stund över för lite spelande, och vem vet, kanske lurar det en liten skatt i form av ett spel eller två i julklappshögen. Oavsett om du firar jul eller inte så vill vi på PSbloggen passa på att önska dig en trevlig ledighet, och med det delar vi med oss av våra spelplaner för helgen.

Recension: Flint: Treasure of Oblivion [PS5]

Fri, 20 Dec 2024 13:00:00 +0000

Av alla pirater i populärkulturen lär kapten Flint vara en av de mest minnesvärda. Tillsammans med sin (kanske desto mer kända) kollega Long John Silver utgör han en av karaktärerna i den klassiska romanen Skattkammarön, men tillsammans har de gjort en hel del gästspel i såväl filmer som spel och allt mitt i mellan. I Flint: Treasure of Oblivion får vi följa Kapten Flint, men även ett helt gäng andra pirater på ett äventyr som bjuder på en intressant handling och strategiskt laddade strider.

Recension: Legacy of Kain: Soul Reaver 1 & 2 Remastered [PS4, PS5]

Fri, 20 Dec 2024 10:00:00 +0000

Legacy of Kain: Soul Reaver 1 & 2 Remastered är en trogen återgivning av de klassiska spelen, nu tillgängliga på moderna plattformar. Denna nyversion bevarar mycket av originalens charm och atmosfär, samtidigt som den introducerar ett aningen uppdaterat kontrollschema för att passa den moderna spelaren.

Grafiken har fått en välbehövlig uppfräschning, vilket gör att spelet ser bättre ut än någonsin samtidigt som jag med ett knapptryck kan byta över till originalgrafiken, om än i klart högre upplösning. Ljuddesignen, inklusive den Shakespeare-doftande dialogen, bidrar starkt till spelets atmosfär och är en av dess starkaste sidor och något vi kan tacka den legendariske Amy Hennig för. Soul Reaver-spelen var nämligen hennes första stund i rampljuset och hon gick sedan vidare till att bidra till att Uncharted-spelen blev så framgångsrika.

Recension: Farewell North [PS5]

Thu, 19 Dec 2024 10:00:00 +0000

När jag läste om Farewell North på utgivarens hemsida, skapade jag mig bilden av ett utforskande spel med toner av Flower och kanske med en något gripande berättelse. Det skulle ju ändå handla om ett farväl också.

Jag uppskattar verkligen spel med en berättelse, men det kräver också en hel del av det som förmedlar känslorna, både när det kommer till grafik, utformning av nivåer och röstskådespelare i de fall historien levereras på det sättet.

Recension: Warhammer 40,000: Darktide [PS5]

Tue, 17 Dec 2024 10:00:00 +0000

I framtiden finns det bara krig, en klassisk kontext för Games Workshops figurspelsuniversum Warhammer 40,000. Men medan stora arméer kämpar i leran och blodet på slagfälten runt om i universum förekommer det andra mer diskreta konflikter. I Warhammer 40,000: Darktide har den enorma och intrikata staden Tertium ett illaluktande och akut problem. Kaosguden Nurgle har fått in sin stinkande fot i dörrspringan, ett faktum som inkvisitionen inte tänker acceptera.

Med en egenskapad karaktär börjar jag spelet inlåst på ett rymdskepp. Som en av många brottslingar har jag en skuld till imperiet som endast kan betalas genom min avrättning. Men plötsligt händer något som omkullkastar mitt till synes blodiga öde, i alla fall för en stund. Skeppet blir attackerat, och under kaoset som uppstår lyckas jag inte endast fly, utan även rädda en av mina högt uppsatta ”fångvaktare” på köpet. Som tack får jag en chans till, men även den riskerar att sluta i ond bråd död.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 50 2024]

Fri, 13 Dec 2024 17:00:00 +0000

Fredagen är kommen och med det väntar en alltid så välkommen helg framför oss. Att det dessutom råkar vara lucia är ett lyckligt sammanträffande som kan innebära lite extra festlig stämning.

Trots att slutet av året närmar sig med stormsteg fortsätter recensionsspelen att trilla in här på redaktionen. För oss blir det som extra julklappar, och vi tackar självklart inte nej till detta.

En tradition vi håller lika hårt i som julen, det är att redovisa våra spelplaner för helgen, och här ska ni få läsa om dessa.

Recension: Biomorph [PS4, PS5]

Tue, 10 Dec 2024 10:00:00 +0000

Den mystiska varelsen Harlo vaknar upp i ett lika gigantiskt labb. Var är han? Hur har han hamnat där och var är hans kamrat Kleio? Svaga minnen ekar långt bak i huvudet på honom, och snart blir hans explosiva flykt startskottet på en berättelse som kommer att involvera långt fler än bara honom själv.

Ribban för mängden action Biomorph innehåller sätts redan tidigt i spelet, och efter att ha flytt labbet vaknar Harlo snart upp på en kaj i staden Blightmoor. Staden är nedgången och de få medborgare som finns kvar är väderbitna men rutinerade i sin överlevnad. En serie missöden har plågat området och gamla synder satt stopp för dess återhämtning, men snart får jag kontakt med några av dess nyckelpersoner, och Harlos öde tvinnas sakta in i stadens. Tillsammans ska vi rädda Kleio och förhoppningsvis även förändra staden till något bättre.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 49 2024]

Fri, 06 Dec 2024 17:00:00 +0000

Vi rör oss med stormsteg mot årets slut, och det pågår febril aktivitet i redaktionen för att summera det händelserika spelåret 2024. Som brukligt är det dessutom lite mer tunnsått med nya spellanseringar, men det finns ändå några recensioner som puttrar bakom kulisserna och som du kan se fram emot inom en snar framtid.

Nu när det är dags för helg vill vi på PSbloggen i vanlig ordning veta vad som rullar på era konsoler, men vi börjar med att redogöra för våra egna helgplaner.

Recension: The Thaumaturge [PS5]

Wed, 04 Dec 2024 16:00:00 +0000

Jag tycker det kan vara klokt att göra lite faktakoll på ett, för mig, okänt ord. Det första jag gjorde efter att recensionsexemplaret av The Thaumaturge installerades på mitt PlayStation 5, var ett snabbt googlande på det engelska ordet från spelets titel.

Termen “thaumaturgy” är när en magiker använder förtrollningar för att åstadkomma ändringar i samhällets vardag. En sådan trollkarl kallas för “thaumaturge”, vilket är benämningen för spelets protagonist Wictor Szulski.

Månadens PlayStation Plus-spel [December 2024]

Mon, 02 Dec 2024 10:00:00 +0000

December är en månad som för många förknippas med gemenskap, glädje och kanske en eller annan gåva. Det är en tid då familjer samlas för att mysa runt brasan, kolla på actionfilmer från 80-talet och kanske dela på en och annan smällkaramell. Med det sagt ska man inte sticka under stol med att december, eller kanske framförallt firande av julen för många även kan vara en ganska tuff period. Familjeband testas, traditioner påtvingas och många känner helst att de gärna hade varit för sig själva.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 48 2024]

Fri, 29 Nov 2024 17:00:00 +0000

Då var den äntligen här igen, fredagen, och den stundande helgen. Men det är inte vilken helg som helst. Första advent står nämligen och vaggar på tröskeln, vilket säger oss att december är i rullning och med det möjligheter för såväl ledighet som julfirande.

Om du är typen som firar jul kanske du redan har börjat klura på vilka spel du ska önska dig av tomten. Om inte är det inte för sent än. Våra redaktionsmedlemmar bidrar nämligen gärna med idéer.

Månadens höjdpunkter [December 2024]

Fri, 29 Nov 2024 13:00:00 +0000

Nu är årets sista månad nästan här, och de flesta av årets storspel är redan tillgängliga. Men det är definitivt ingen tom månad och om du har en PlayStation VR2 har du flera släpp att se fram emot. Personligen brukar jag ta lite extra ledigt kring jul och nyår och ser till att ha något att spela då. Jag har köpt många spel under hösten och ligger lite efter, men det stoppar mig självklart inte från att fortsätta växa skämshögen med nya släpp.

Recension: G.I. Joe: Wrath of Cobra [PS4, PS5]

Tue, 26 Nov 2024 10:00:00 +0000

Actionfigurerna G.I. Joe med karaktären Duke och hans tillhörande kabinett av vänner och fiender har aldrig varit särskilt uppmärksammade här i Sverige, kanske på grund av dess väldigt starka koppling till amerikansk militär. Visserligen fick vårt avlånga land en dos av Action Man under 90-talet, (en kraftigt anpassad vidareutveckling av de förstnämnda) samt en och annan film på bio, men inte mycket mer.

Annat får man såklart säga om ursprungslandet USA, där figurerna är så gott som ikoniska för alla som har vuxit upp med dem. Där har de nämligen funnits ute på marknaden sedan mitten av sextiotalet, vilket såklart innebär att det har släppts mängder av produkter fram tills idag. En av de senare är spelet G.I. Joe: Wrath of Cobra , och jag har såklart kastat mig in i äventyret.

Recension: Dragon Quest III HD-2D [PS5]

Mon, 25 Nov 2024 13:00:00 +0000

I takt med att åren går har jag sakta men säkert börjat fylla i många av de hål jag har i min spelhistoria, och det har i många fall varit genom att spelutvecklare har släppt nyversioner av sina gamla klassiker som etablerade dem på kartan. Pixel Remaster-versionerna av de sex första Final Fantasy-spelen är ypperliga exempel på hur man bibehåller tonen i en gammal spelserie samtidigt som ingångströskeln för nya potentiella fans sänks med hjälp av valfria hjälpmedel och moderniseringar.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 47 2024]

Fri, 22 Nov 2024 17:00:00 +0000

Om det är något som aldrig sviker en så är det fredagar. För oavsett om man har en ledig helg framför sig eller är en av hjältarna som måste jobba så ligger det något speciellt i luften. Personligen skulle jag nästan vilja påstå att fredagskvällen är helgens höjdpunkt. Man har slitit på jobbet hela veckan och nu väntar en kväll med högt potential för såväl avslappning som underhållning.

Nu är fredagen här, så det är dags att redogöra för helgens planer.

Recension: Tetris Forever [PS4, PS5]

Fri, 22 Nov 2024 10:00:00 +0000

Tetris är för många definitionen av en klassiker inom spelvärlden, och nog har serien haft stort inflytande på många av de pusselspel vi spelar än idag. Det är något speciellt med dess enkla men beroendeframkallande upplägg, och miljontals människor världen över har staplat klossar (eller tetrominos som de egentligen heter) genom åren. Faktum är att serien snart fyller 40 år, och tanken är att det ska firas med pompa och ståt i form av Tetris Forever , ett spel som ger oss en åktur genom Tetris historia.

Recension: Phasmophobia [PS5]

Thu, 21 Nov 2024 10:00:00 +0000

Spökjägarspelet Phasmophobia släpptes till PC redan 2020, och har vuxit i popularitet tack vare livesändningar via Twitch och Youtube. Nu, fyra år senare, lanseras spelet till PlayStation 5.

I Phasmophobia ska jag undersöka ett hemsökt hus och identifiera det spöke som lurpassar i ett rum, med hjälp av diverse elektroniska föremål från en lastbil utomhus. Det går att spela ensam, eller upp till tre lagkamrater online. Spelet stödjer PlayStation VR2 men jag äger inte en sådan, så detta recensionsexemplar körs på mitt PlayStation 5.

Recension: Little Big Adventure – Twinsen’s Quest [PS4, PS5]

Wed, 20 Nov 2024 10:00:00 +0000

Ju längre upp i åldrarna man kommer, desto fler nostalgiska minnen verkar blomma ut. Det gäller både filmer och spel, ja faktiskt det mesta. Nostalgin lurar dock mig gång på gång genom att försköna och polera gamla spelminnen till att bli anpassade efter dagens spel och dess utseende, mekanik och utförande.

Med detta sagt, har jag otroligt varma minnen från Little Big Adventure som dök upp till PC för nästan exakt trettio år sedan. Det jag föll för när det begav sig, var karaktärernas charm, den knasiga men intressanta handlingen samt den fantastiska grafiken. Nu har en ny, fransk spelstudio tagit på sig uppgiften att putsa till upplevelsen så att den passar spelarna 2024 och frågan är om de har lyckats bevara magin.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 46 2024]

Fri, 15 Nov 2024 17:00:00 +0000

Fredagen är äntligen här. Vi är halvvägs igenom november och även om kylan kanske inte riktigt har fått grepp om hela landet än så kan man ana slutet av året vid horisonten. Här på bloggen har vi så smått börjat preparera oss mentalt inför en av våra årliga traditioner, nämligen årslistorna.

I dessa listar vi de speltitlar och upplevelser som har satt mest avtryck av oss under det gångna året, en uppgift som är svårare än man tror. Än finns det dock spel kvar att klämma in, och vem vet, kanske kommer någon att hitta en bra kandidat under den kommande helgens spelande. Här är nämligen redaktionens planer för helgen.

Recension: VED [PS4, PS5]

Thu, 14 Nov 2024 15:00:00 +0000

När jag fick se trailern till VED första gången får jag erkänna att jag både blev konfunderad och fascinerad över intrycket det gjorde. Spelet lockade med en annorlunda stil men även ett upplägg som blandar inslag från ett flertal olika spelgenrer, ett mönster som jag lustigt nog har upplevt med rätt många spel på sistone. När jag väl startade spelet innebar det samtidigt att jag tog en titt ner i kaninhålet, och vi vet nog alla att sådana kan vara rejält djupa.

Recension: Sonic x Shadow Generations [PS4, PS5]

Thu, 14 Nov 2024 10:00:00 +0000

Sonic the Hedgehog är en av tidernas mest välkända hjältar. Han sprang rakt in i historieböckerna med sitt debutspel med samma namn år 1991. Jag tror inte att någon har missat den blåfärgade igelkotten, hans kumpaner Tails och Knuckles, eller antagonisten Dr. Eggman.

Under årtionden har flera figurer tillkommit, bland annat den svarta igelkotten Shadow the Hedgehog. Den sistnämnde är Sonics rival och kan också uppnå hög hastighet genom att skateåka. Shadow är en ensamvarg och har andra förmågor vilket skiljer honom från Sonic. Den här samlingen, Sonic x Shadow Generations , innehåller två olika spel där jag kontrollerar Sonic och Shadow i var sin titel.

Recension: Lego Horizon Adventures [PS4, PS5]

Wed, 13 Nov 2024 12:00:00 +0000

Det händer mycket kring Sonys Horizon-serie just nu. Förra året släpptes expansionen Burning Shores till Horizon Forbidden West (8/10) samt PSVR2-spelet Call of the Mountain och för bara ett par veckor sedan fick vi Horizon Zero Dawn Remastered (9/10) till PS5 som tog originalspelet till nya grafiska höjder. Det fortsätter även viskas om ett onlinespel i Guerilla Games universum och mer därtill. Så varför inte göra något för att bryta av lite?

Recension: Taiko no Tetsujin: Rhythm Festival [PS5]

Tue, 12 Nov 2024 10:00:00 +0000

Rytmspel har alltid tillhört mina favoritgenrer och att få släppa loss i takt till någon rivig låt är oftast en riktigt skön känsla. Taiko no Tetsujin: Rhythm Festival är det senaste tillskottet i serien som funnits sedan 2001 och spelen är ett ständigt inslag i den japanska arkadscenen.

Själva grundkonceptet är enkelt. Du har en taikotrumma och två trumstockar, och ska följa anvisningarna som rullar förbi på skärmen och det handlar då om en kombination av kantslag och träffar på höger och vänster halva av trumman. Spelet har dessutom stöd för en fysisk trumkontroll, men denna har jag dessvärre inte haft tillgång till under recensionen.

Recension: Puppet House [PS5]

Mon, 11 Nov 2024 10:00:00 +0000

Med tanke på hur händelserika arbetspass de flesta inom ”blåljus-yrken” brukar ha kan man föreställa sig att de drar sig till desto lugnare sysselsättningar under sin fritid. Polisen Rick i spelet Puppet House gör dock raka motsatsen och varvar yrket med att jaga spöken och onda andar runt om i USA.

När han hör talas om en bortgången buktalare vars övergivna hus verkar leva loppan packar han väskan, och snart befinner vi oss utanför byn Field Town. Där visar det sig att den avlidne inte bara har riggat sitt hus med fällor, utan också har lämnat en hämndlysten docka efter sig.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 45 2024]

Fri, 08 Nov 2024 17:00:00 +0000

Det har varit en intensiv arbetsvecka här på bloggen med mängder av såväl recensioner som andra spännande inlägg. Med det i åtanke hade man kunnat tycka att vi förtjänar en lugn helg, men icke!

Med ankomsten av den rykande heta PS5 Pro är det flera i redaktionen som ser fram emot att få testköra denna spännande maskin, och kanske får du läsa mer om det i våra redogörelser här nedan.

Recension: The Plucky Squire [PS5]

Fri, 08 Nov 2024 10:00:00 +0000

The Plucky Squire är ett pusseläventyr som utforskar hur barnböcker påverkar ungas liv. Spelet leker med konceptet kring vad som händer i boken, hur handlingen kan påverka verkligheten och vad som kan hända om bokfigurerna kunde besöka vår värld.

Du axlar rollen som riddarväpnaren Jot som är spelet obestridde hjälte. Under spelets gång får han hjälp av flera av sina vänner som exempelvis trollpackan Violet och trollet Thrash. Skurken är den onde magikern Humgrump som vill besegra Jot, och som känner till att de befinner sig i en bok och vill kontrollera handlingen och bli huvudpersonen.

Recension: Metal Slug Tactics [PS4, PS5]

Thu, 07 Nov 2024 10:00:00 +0000

SNK:s gamla spelserie Metal Slug är minst sagt en veteran när det kommer till sidoscrollande skjutare. I snart trettio år har serien underhållit med sin intensiva action, höga svårighetsgrad och lustiga slapstick-humor. Serien är något av en udda fisk, men den har verkligen lyckats med att skapa sig näst intill kultstatus bland oss spelare. Genom åren har studion experimenterat lite med spelen och börjat utforska även andra genrer att applicera konceptet på. Ett av dessa spel är Metal Slug Tactics , och jag har testat detta nya äventyr.

Recension: SlavicPunk: Oldtimer [PS5]

Wed, 06 Nov 2024 10:00:00 +0000

SlavicPunk: Oldtimer är ett isometriskt actionspel som utspelar sig i ett futuristiskt Östeuropa, med den erfarne privatdetektiven Yanus i huvudrollen. Han blir kontaktad av sin gamla flamma Sonya, som behöver hjälp att infiltrera och söka efter ett USB-minne med viktiga filer.

Jag tycker att spelet påminner lite om Metal Gear-spelen med sitt fågelperspektiv, och berättelsen är nog en smula influerad av Snakes taktiska spionäventyr. Likt den sistnämnde är Yanus en hårdhudad person, fast med sin beskärda del av personliga brister och en ohälsosam livsstil. Den gamla privatdetektiven har problem med droger och är en återkommande faktor under spelets gång.

Recension: Potionomics: Masterwork Edition [PS5]

Tue, 05 Nov 2024 10:00:00 +0000

När det vankas folkfest i små samhällen finns det många olika sätt att spexa till händelsen. Det kanske är relativt vanligt att anordna tävlingar för att lyfta fram lokala butiker och liknande, men de kan inte att mäta sig med trolldryckstävlingen i Rafta. En ekonomisk boom har nämligen tagit fart i den tidigare lugna staden, med mängder av äventyrare, magiker och krigare i släptåg.

I rollen som tjejen Sylvia har jag nyss fått ta över en gammal trolldrycksbutik, och det är upp till oss att få igång kontantflödet. Men saker är inte så lätta som det ser ut, och snart balanserar jag inte bara inkomster och utgifter, utan även relationer till andra karaktärer och pressen inför lokala tävlingstillställningar.

Månadens PlayStation Plus-spel [November 2024]

Mon, 04 Nov 2024 13:00:00 +0000

Med en ny månad kommer nya möjligheter. November, månaden vi nu har tagit ett kliv in i är allt som oftast en månad där hösten verkligen har kickat igång, och nog faller löven för fullt om man tittar ut genom fönstret. Med hösten känns dagarna dessutom allt kortare vilket kan ge fördelar i form av stämning för längre spelsessioner.

Med en ny månad kommer dessutom nya förmånstitlar för den som har en prenumeration på PlayStation Plus, och det tackar vi självklart inte nej till. För att du ska få en bättre uppfattning om vilka titlar som erbjuds kommer här en kort introduktion av månadens utbud.

Recension: Farmagia [PS5]

Mon, 04 Nov 2024 10:00:00 +0000

Rollspel med lantbruk inkluderat ligger mig varmt om hjärtat. Denna subgenre är både avkopplande och beroendeframkallande, vilket titlar som Harvest Moon och Stardew Valley bevisar.

Vissa spel, som Rune Factory-serien, lutar åt ett mer äventyrligt håll med fokus på strider och utforskning utöver jordbruket. Det nya tillskottet Farmagia tar dock mixen av bondeliv och äventyr i en mer strategisk riktning.

Det fredliga riket Felicidad och dess kontinenter hotas av den nya världsledaren Glaza, som siktar efter att styra världen med järnhand. Han är en av de sex generaler som kallas för Oración Seis, och är dess överhuvud när förra ledaren The Magus avlidit. En annan general, Nares, avskyr Glazas tyranni och beger sig till kontinenten Avilon för att bilda en allians med frihetskämparna i Farmagia och sätta stopp för tyrannen.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 44 2024]

Fri, 01 Nov 2024 17:08:10 +0000

Det är dags. Fredagen är här och med det som utgångspunkt har vi (nästan) en ocean av speltid framför oss. Kanske är jag lite för optimistisk då helger för de flesta brukar gå alldeles för fort, men lite positivt tänk skadar ju inte iallafall.

När man väl har insett att man har en hel helg framför sig kvarstår bara en sak, och det är att välja spel såklart. För vissa är det en lätt uppgift, men för andra kan mängden möjligheter leda till stora beslutsproblem. Vi på redaktionen råder gärna bot på detta genom att berätta lite om vad vi ska spela. Därför kommer nu våra spelplaner för helgen.

Topplista: Jerrys fem favoritmördare i Dead by Daylight

Thu, 31 Oct 2024 13:00:00 +0000

Under de senaste åtta åren har Dead by Daylights ensemble av karaktärer vuxit enormt, och flera nya rollfigurer är planerade att släppas under minst ett år framöver.

I skrivande stund har listan över mördare, både licensierade och egna kreationer från utvecklarna, blivit hela 37 stycken. Alla antagonister har sina egna krafter, personliga spelsätt och förmågor som skiljer karaktärerna åt. Att lära sig grunderna och skaffa en personlig favorit tar tid, beroende på hur spelaren agerar mot motståndarna, men utbudets bredd gör att de flesta kan hitta en som klaffar.

Månadens höjdpunkter [November 2024]

Thu, 31 Oct 2024 10:00:00 +0000

Mörka november är här, och skulle jag välja ut en månad som är bäst lämpad för konsolspel hemma skulle valet falla på november. Månaden bjuder på en hel del spännande släpp och även om listan inte är lika diger som den var i oktober så tror jag att du ska kunna hitta något som faller dig i smaken.

Det finns återutgivningar, indietitlar, storspel, skräck, simulatorer och mycket mer. Precis som vanligt har jag valt ut tre spel som jag tycker ser spännande ut på förhand och jag skulle gärna höra vad du ser fram emot mest.

Recension: Horizon Zero Dawn Remastered [PS5]

Wed, 30 Oct 2024 12:00:00 +0000

Det har visserligen bara gått drygt sju år sedan originallanseringen av Horizon Zero Dawn (9/10), som var en av flaggskeppstitlarna under PlayStation 4-generationen. Men nu har Sony bestämt sig för att spelet behöver en ansiktslyftning, utöver den som dök upp på PC för cirka fyra år sedan. Denna gång handlar det dock inte bara om en liten putsning av texturer och optimerad bildfrekvens, utan nu har de tekniska experterna Nixxes fått fria tyglar att implementera många av de uppgraderingar som dök upp i Horizon Forbidden West (8/10).

Recension: Cultist Simulator [PS4, PS5]

Wed, 30 Oct 2024 10:00:00 +0000

Det är inte lätt att starta en sekt och jag får snabbt lära mig i vilka ledaregenskaper jag behöver i Cultist Simulator. Det är inte i närheten av lika lätt, eller charmigt, som Cult of the Lamb (8/10) kan få en att tro. I denna simulator krävs det väsentligt mer taktiskt tänkande, resursbalanserande och ibland ren tur.

Jag är rätt så bekant med spelen som Alexis Kennedy från Weather Factory tidigare utvecklat, och vet att de kan vara rätt så svåra att penetrera. Webbspelet Fallen London har slukat veckor av mitt liv, och mina seglatser i Sunless Sea: Zubmariner Edition (9/10) har lärt mig att tålamod, att läsa mellan raderna och hänge sig åt spelens egna logik och absurda värld är måsten. Men jag var ju inte beredd på att Cultist Simulator skulle vara ännu svårare att få ett grepp om.

Recension: Unknown 9: Awakening [PS5, PS4]

Mon, 28 Oct 2024 12:00:00 +0000

Jag skulle generellt sett kalla mig ett fan av mestadels linjära, berättelsedrivna enspelarupplevelser och det är precis vad Unknown 9: Awakening erbjuder. Du iklär dig rollen som den indiska flickan Haroona som har mystiska förmågor att beröra och samla kraft från ett veck i verkligheten. Det är ett slags magiska förmågor men som ändå förankras i vetenskap. Händelserna utspelas under 1920-talet vilket begränsar de teknologiska hjälpmedlen även om det är de mystiska som väger tyngre.

Vad spelar du i helgen? [vecka 43 2024]

Fri, 25 Oct 2024 17:00:00 +0000

Snart är det helg igen, och som vi har väntat! Det spelar liksom ingen roll hur många helger vi får, man tröttnar aldrig på möjligheten att få några extra timmar med sin favoritsysselsättning. Jag pratar så klart om att spela, och spela har redaktionen verkligen gjort på sistone.

Under veckan som gått har vi nämligen publicerat ett helt gäng recensioner av spel från alla möjliga genrer, och fler blir det! Nedan får du nämligen läsa om redaktionen planer för helgen.

Recension: Neva [PS4, PS5]

Thu, 24 Oct 2024 10:00:00 +0000

”-Neva?” Karaktären på skärmen ropar lite försiktigt ut i mörkret. Vi får inget svar, hon och jag, men efter att ha följt mina spår tillbaka en bit ser jag återigen karaktären som spelet är döpt efter. Jag provar att trycka på samma knapp som tidigare, och nu låter ropet desto mer bestämt, nästan frustrerat. ”-Neva!” Den stora vita vargen kommer springande, och vi fortsätter vår färd längs den mörka och surrealistiska vägen vi följt sen några timmar tillbaka. Jag har spelat Neva , ett spännande äventyrsspel signerat Nómada Studio.

Recension: The Smurfs: Dreams [PS5, PS4]

Wed, 23 Oct 2024 16:00:00 +0000

De blåa små figurerna Smurfarna har varit med mig sedan 80-talet när jag glupskt konsumerade allt som fanns på bibliotekets serieavdelning. Att det dessutom fanns leksaker och skivor med barnsånger tillsammans med Klasse Möllberg byggde bara på hypen.

I The Smurfs: Dreams har deras ärkefiende Gargamel lyckats förgifta deras trolldryck och hela smurfbyn hamnar i en kollektiv koma bortsett från ett par smurfar som omedelbart axlar uppdraget att bege sig in i drömmarnas värld och väcka de sovande kompisarna.

Recension: Squirrel with a Gun [PS5]

Wed, 23 Oct 2024 10:00:00 +0000

Jag uppskattar satir inom all kultur. Ända sedan min barndom har satiriska komedier underhållit mig med sina parodiska poänger genom att driva med originalverk, och detta gällde främst filmer och tv-spel.

Indiespelet Squirrel with a Gun siktar in sig på att driva med plattformsspel genom att låta en skjutgalen ekorre löpa amok i ett till synes fridfullt bostadsområde. Jag finner det intressant att det är andra gången under min livstid då en ekorre har huvudrollen i en parodi för genren, då Conker’s Bad Fur Day lyckades med en mer vulgär bedrift för 23 år sedan.

Recension: Sword Art Online: Fractured Daydream [PS4, PS5]

Tue, 22 Oct 2024 10:00:00 +0000

Under flera år ansåg jag mig vara ett stort fan av Sword Art Online. Jag läste manga och light novels, följde animen och spelade självklart spelen baserade på Reki Kawaharas omåttligt populära värld. Sedan hände något och jag föll av tåget lite någon gång efter Mother’s Rosario-spåret av berättelsen. Därefter har jag tappat kontakten med Kirito, Asuna och gänget.

Nu har jag dock dykt in i den virtuella SOA-världen igen för att recensera det senaste spelet i serien; Sword Art Online: Fractured Daydream. Till skillnad från tidigare titlar är detta ett spel som är tänkt att försöka anamma känslan av ett MMO mer, vilket väl kan anses som en rimlig strävan med tanke på källmaterialet. Fokus har lagts på att spela tillsammans med andra spelare och att göra upplägget mer live service-orienterat. Detta kan återigen vara passande baserat på serien och dess övergripande narrativ men för mig personligen är detta rejält röda flaggor.

Recension: Last Time I Saw You [PS4, PS5]

Mon, 21 Oct 2024 10:00:00 +0000

I en liten by någonstans långt ute på den japanska vischan bor den tolvåriga grabben Ayumi. Det är sent 80-tal och han lever ett ganska alldagligt liv, umgås med vänner, går i skolan och tampas med de där vanliga problemen man ofta har när man är i den åldern.

Men på senare tid har han varit med om något som bryter mönstret. En mystisk tjej dyker upp i hans drömmar varje natt, pockandes på hans uppmärksamhet. Hon verkar vara i behov av hjälp och Ayumi förstår snart att det är i den intilliggande skogen hans äventyr kommer att få sin start. Jag har spelat Last Time I Saw You , en intressant kombination av plattformsspel och visuell roman.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 42 2024]

Fri, 18 Oct 2024 17:00:00 +0000

Då var det fredag igen, början på en tid som närmast kan jämföras med en högtid för oss spelare. Jag pratar så klart om helgen, dessa dagar då de flesta av oss kan unna oss några extra timmar framför vår kära spelkonsol.

På redaktionen är det en färgglad blandning av spel som snurrar hemma hos de olika medarbetarna, men här och var kan man ändå ana en röd tråd i vad som är populärt just nu. Om detta kommer att synas i deras inlägg nedan är oklart, men nog finns det att dela med sig av.

Recension: Diablo IV: Vessel of Hatred [PS4, PS5]

Wed, 16 Oct 2024 10:00:00 +0000

Jag har haft en ganska blandad historia med Diablo IV (9/10) sedan jag recenserade spelet, även om det kanske inte syns i antalet speltimmar jag har radat upp. Jag hade väldigt kul med spelet under hela recensionsperioden, och tyckte att berättelsen var spännande och medryckande. Spelkänslan är det inte heller något fel på, utan det är väldigt tillfredsställande att plöja igenom horder av fiender i jakten på bättre utrustning.

Men snart började enformigheten infinna sig, och jag kan inte riktigt sätta fingret på varför. Jag fann inte samma spelglädje som det tredje spelet hade och jag gav till slut upp jakten på den optimala kombinationen av utrustning och färdigheter. Nu är den efterlängtade expansionen Vessel of Hatred här för att locka mig tillbaka till monsterslakten, och jag är ännu en gång redo att ta mig an kampen mot ondskan.

Recension: Drova: Forsaken Kin [PS4, PS5]

Mon, 14 Oct 2024 10:00:00 +0000

Föreställ dig att du lever i en värld som endast kan erbjuda ett leverne på den yttersta gränsen. Det är krig, ont om mat, kallt och ogästvänligt, Men det ryktas om att det finns en annan plats, Drova, en plats med helt andra förutsättningar för dig och ditt folk. Om ni bara kan ta er dit blir allt bra, och alla kommer att leva ett gott liv igen. Det är premissen bakom spelet Drova: Forsaken Kin där jag i rollen som en nyfiken bybo transporteras till vad som närmast skulle kunna likna ett digitalt Asgård. Men allt är inte perfekt i paradiset, och det är upp till mig att finna min plats i denna nya värld.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 41 2024]

Fri, 11 Oct 2024 17:00:00 +0000

Höstrusket har etablerat sig på allvar, åtminstone här i Malmö, och med detta följer ju traditionsenligt en hel drös spelsläpp. Veckan har erbjudit en del recensioner av starka titlar som har släppts på sistone, och dessutom Jespers recension av denna veckas stora lansering Metaphor: ReFantazio (9/10).

Vi har förstås mer på gång bakom kulisserna, och du kommer att kunna få en inblick i vad som sker i redaktionen i våra inlägg här nedan. Men vi är förstås minst lika nyfikna på vad som rullar hemma hos våra kära läsare också, så kommentera gärna vilka projekt du har på gång!

Recension: Master Detective Archives: Rain Code Plus [PS4, PS5]

Thu, 10 Oct 2024 13:00:00 +0000

En av de stora fördelarna med att recensera spel är att man förr eller senare behöver vidga sin komfortzon och ta sig an något som man normalt sett kanske inte hade plockat upp i butiken. För min egen del är det klarast lysande exemplet på detta när jag fick Danganronpa: Trigger Happy Havoc (8/10) på mitt recensionsbord, som visserligen inte var min allra första visuella roman, men det cementerade verkligen mitt intresse för genren.

Recension: Until Dawn [PS5]

Thu, 10 Oct 2024 10:00:00 +0000

Until Dawn (9/10) släpptes för runt omkring tio år sedan till PlayStation 4, och personligen anser jag att denna spännande skräckupplevelse är ett av förra konsolgenerationens bästa spel.

I denna nya version är det Ballistic Moon som står för utvecklingen istället för Supermassive Games som låg bakom originalet. Denna studio som grundades 2019 består dock av flera talanger från Supermassive, och har därför en klar koppling till originalverket.

Den solida berättelsen är i stort sätt oförändrad i denna nyversion, men det finns ett par nya scener här och var. Bland annat har prologen där planeringen för sprattet mot Hannah förlängts, och ger en bättre förklaring jämfört med ursprungsversionen. Berättelseskildringen håller fortfarande en hög standard och detsamma gäller karaktärernas utveckling under den tid ett mardrömsframkallande hot kryper sig närmare, timme efter timme.

Recension: Gori: Cuddly Carnage [PS4, PS5]

Tue, 08 Oct 2024 12:00:00 +0000

Katten Gori är den första prototypen av en “Ultra Pet” som företaget Cool Toyz tog fram, men han ansågs (absurt nog) inte vara tillräckligt gullig, utan det fokuserades istället på en linje enhörningar. Dessa enhörningar blev en enorm succé och fanns snart i vart och vartannat hem. Problemen började lite senare när dessa enhörningar tröttnade på barn, människor och allt annat levande och fullständigt utplånade dessa.

Nu är Gori inte helt ensam - han har lite hjälp av sin pratglada svävarbräda (F.R.A.N.K) och AI-chippet CH1-P. Efter att rymdskeppet som CH1-P huserar i och styr över råkat ut för en olycka tvingas trion landa på den ödsliga jorden och försöka överleva i jakt på något säkert ställe att vistas på.

Recension: Metaphor: ReFantazio [PS5, PS4]

Mon, 07 Oct 2024 16:00:00 +0000

Metaphor: ReFantazio är ett japanskt fantasyrollspel utvecklat av studion som bland annat ligger bakom Persona 5 (10/10). Om du är familjär med Persona-serien så kommer du att känna igen dig här, även om det självklart är en unik upplevelse med en hel del innovationer och nytänkande. Det är dock oundvikligt att undvika att jämföra dem då spelets grundloop är väldigt lik Personas.

Berättelsen cirkulerar kring riket Euchronia, där ett maktvakuum har uppstått efter att kungen har blivit dödad, och en kamp om tronen är oundviklig. Spelets protagonist har en relation till kungafamiljen sedan tidigare och dras in i intrigerna. Det är en brutal värld där mystiska människor är en nästintill övermäktig och mystisk fiende och där kyrkans, svärdets och magins inflytande är starka.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 40 2024]

Fri, 04 Oct 2024 17:00:00 +0000

Då var oktober äntligen här. Med en ny månad kommer nya möjligheter, och kanske har du redan planerna redo för vad du ska spela den närmaste tiden. Om inte finns det flera sätt att få lite inspiration. Exempelvis kan du ta dig en titt på vårt inlägg om **månadens höjdpunkter **som publicerades tidigare i veckan. En annan inspirationskälla är redaktionens återkommande helgplaner, och dessa kan du läsa om nedan.

Jesper vill bli kung

Relationer med viktiga personer du möter spelar en central roll i spelet.

Recension: God of War Ragnarök [PC]

Wed, 02 Oct 2024 12:00:00 +0000

Det har gått nästan två år sedan Santa Monica Studio släppte God of War Ragnarök (10/10) och fullständigt blåste omkull mig, och många andra. Spelet bjuder på makalösa visuella upplevelser, känslofyllda berättelseögonblick och adrenalinpumpande action på en nivå som få andra spel når upp till, och nu har detta verk äntligen tagit steget till PC.

Det är dock inte de flitiga portningsexperterna Nixxes som ligger bakom detta projekt, utan istället Jetpack Interactive som även jobbade med portningen av föregångaren. Även om det förra spelet hade en del opolerade kanter vid lanseringen märks det tydligt att de har lärt sig mycket nu när de sjösätter avslutningen på Kratos nordiska äventyr. Som vanligt när det gäller PC-recensioner kommer jag att fokusera mest på jämförelser och tekniska aspekter, men om du vill få en uppfräschning av vad jag tycker om själva spelet i stort kan du läsa min PS5-recension här!

Månadens höjdpunkter [Oktober 2024]

Mon, 30 Sep 2024 13:00:00 +0000

Oktober är här och det brukar betyda regn, grått väder, nattfrost och kanske den första snön? Men det betyder också Halloween och startskottet på julhandeln och det märks verkligen bland månadens spelsläpp. Listan av nya spel är rejält lång och det var inte en helt enkel uppgift att välja ut tre höjdpunkter att se fram emot.

Några hedersamma omnämnanden som hamnar utanför är exempelvis Master Detective Archives: RAIN CODE som påminner en del om Danganronpa-spelen, Wildermyth som fångar papper-och-penna-rollspel på ett bra sätt och anammar hur du bygger en historia kring dina karaktärer, The Smurfs: Dreams som ser ut att bjuda på en riktigt djup plattformsupplevelse och inte minst Ys X: Nordics där actionrollspelserien letar sig norrut och ser ut att ha en hel del vikinginfluenser. Dessa var bubblare som hade kunnat vara en av de tre utvalda någon annan månad.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 39 2024]

Fri, 27 Sep 2024 17:00:00 +0000

Det har varit en förhållandevis lugn vecka här på redaktionen, men precis som vanligt snurrar hjulen på bakom kulisserna med intressanta inlägg och individuella spelplaner. Utöver att flera av oss har intressanta recensionsprojekt på gång så spelas det många andra spännande spel hemma på var och ens kammare. Vi är såklart sugna på att ge dig en liten smygtitt av dessa, och du kan ta del av resultatet nedan.

Jesper upplever en stilistisk fantasi

Bisarra monster och stilistiska menyer kan du definitivt vänta dig här.

Recension: Broken Sword: Shadow of the Templars Reforged [PS4, PS5]

Fri, 27 Sep 2024 13:00:00 +0000

90-talet var onekligen den gyllene eran för den klassiska äventyrsgenren som populärt benämndes ”peka-och-klicka”. Det var en tid när Lucasarts var herre på täppan i dessa berättelsedrivna pusselspel, men det saknades inte konkurrenter som nafsade efter deras hälar. En av dessa studior var brittiska Revolution Software, som hade etablerat sig på marknaden med Lure of the Temptress och inte minst det fantastiska Beneath a Steel Sky.

Deras följande projekt som släpptes 1996 var dock spelet som skull utvecklas till en serie som har hängt med ett bra tag nu, och jag tänker förstås på Broken Sword: Shadow of the Templars. Detta spel har nu putsats upp rejält för att släppas på moderna plattformar, och jag när jag tog mig an recensionsuppdraget var väldigt nyfiken på att se hur detta spel skulle hålla efter så pass många år.

Månadens PlayStation Plus-Spel [Oktober 2024]

Fri, 27 Sep 2024 10:00:00 +0000

Allt eftersom höstmörkret rullar in över vårt avlånga land känns kvällarna allt längre medan dagarna blir kortare. Hösten är för många en period då man kan spendera mer tid framför ett spel eller en film utan att känna dåligt samvete över att solens strålar lockar en ut i friska luften. Det är dessutom oktober som är på ingång, en månad nära förknippad med mörkare kulturella teman så som skräck och spänning. Detta speglas delvis i månadens förmånstitlar på PlayStation Plus, ett antal spel du kan plocka hem gratis förutsatt att du har en prenumeration på tjänsten. För att du ska få lite bättre koll på vad som erbjuds den här månaden kommer här en kort presentation av varje titel.

Recension: Funko Fusion [PS5, PS4]

Mon, 23 Sep 2024 13:00:00 +0000

Funko Fusion är baserat på samlarfigurmärket Funko, som under flera års tid skapat licensierade dockor med stora huvuden och svarta ögon.

I detta spel blir hela Funkos universum hotat av maktgalna Eddy; en motsats till Funkos maskot Freddy. Eddy tar Freddys krona och skapar kaos i flertalet av licensierade världar. Det är upp till spelaren, i detta fall jag, att hindra Eddy från sitt vansinne och total anarki i Funkos universum.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 38 2024]

Fri, 20 Sep 2024 17:00:00 +0000

Ännu en arbetsvecka har passerat och precis som sig bör ser vi fram emot en helg med gott om möjligheter att vattna vårt ständigt växande spelintresse. Under dagarna som gått har vi publicerat ett helt gäng rykande recensioner, men fler är på ingång.

Som vanligt vill vi att du ska ha möjligheten att få en liten inblick i vårt arbete här på bloggen, något vi smidigt erbjuder med lite utsagor från redaktionen. Här kommer därför lite spelplaner inför helgen.

Recension: Ace Attorney Investigations Collection [PS4, PS5]

Thu, 19 Sep 2024 10:00:00 +0000

Ibland finns det spelserier som konstant känns lockande, men som av diverse skäl inte tar steget från ”att spela”-listan. Ace Attorney-spelen är ett av de största exemplen för min del, och det har mest berott på att jag inte ägde plattformen de släpptes på när det begav sig. Capcom har dock gjort ett riktigt bra jobb med att blåsa nytt liv i dessa rättegångsfokuserade visuella romaner med ett gäng nysläpp av både originalspelen och de olika sidospår som serien har tagit.

Recension: Selfloss [PS5]

Wed, 18 Sep 2024 13:00:00 +0000

Selfloss är ett pusseläventyr som handlar om sorg och saknad. Berättelsen utspelar sig i ett drömskt landskap där en mystisk infektion härjar och där det förekommit skärmytslingar mellan jättar och människor. Du axlar rollen som en gammal man som lärt sig ritualen kring självförlust, att hjälpa andra komma över djup sorg och förlusten av någon som står dem nära.

Miljöerna är dystra och bjuder på bleka färger med mycket grått och brunt och har inslag av slavisk mytologi. Till exempel dyker den klassiska häxan Baba Yaga med sitt hus på kycklingben upp i ett senare kapitel.

Recension: Yars Rising [PS4, PS5]

Tue, 17 Sep 2024 13:00:00 +0000

I en tid när det finns ett stort intresse i att återuppliva gamla klassiker gäller det att ha känsla för hur man som utvecklare vill förvalta ett spels arv. Det kan vara något av en balansgång att hantera och skapa material kopplat till en populär produkt eller varumärke, och många gånger finns det mängder av gamla inbitna fans som mer än gärna vill säga sitt om de får chansen. I många fall tror jag att fans bara är glada att föremålet för deras intresse får lite uppmärksamhet, och Yars-serien är ett sådant exempel. Jag har nämligen spelat Yars Rising , ättlingen till Yars’ Revenge som släpptes redan 1982.

Recension: Vampire Survivors [PS5, PS4]

Mon, 16 Sep 2024 10:00:00 +0000

Det finns spel som på ytan är så enkla och intuitiva att jag klickar med dem direkt. Det är inte alltid de håller i längden, men det känns alltid lätt att plocka upp dem och komma igång. Vampire Survivors kvalar definitivt in i denna kategori, men det visar sig ganska snabbt att det finns mer bakom fasaden än bara en okomplicerad yta.

Du är en vampyrjägare som utrustats med ett startvapen och en startförmåga. Kontrollerna är lika enkla som de är få, du går med vänster analogspak och sen är det slut på kontrollinstruktionerna. Det första vapen du har är en piska som snärtar till automatiskt i den riktning du rör dig, men när du dödat de första fienderna och plockat upp en handfull erfarenhetskristaller dyker det upp ett val av uppgraderingar till vapen du har, nya vapen eller andra passiva förmågor som hjälper dig att dräpa fler av vampyrens bundsförvanter.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 37 2024]

Fri, 13 Sep 2024 17:00:00 +0000

Då vi nu närmar oss mitten på årets nionde månad kan man någonstans i horisonten börja skymta årets slut. Det är förhållandevis långt dit, jag vet, men det går inte att förneka att tiden ofta upplevs förflyta rätt fort, speciellt när man kan fördriva den med ett eller annat bra spel.

Vid den här tiden på året är det dessutom lätt hänt att man börjar klura över alla spel man inte har hunnit spela än, titlar som står där på kö i väntan på att upplevas. Detta är dock inget att skämmas för då de flesta av oss troligtvis har vår alldeles egen skämslista vi ruvar på. Kanske kommer någon av redaktionens medlemmar att avverka ett sånt spel i helgen. Om det är så kommer du att få läsa om det nedan.

Recension: Antstream Arcade [PS4, PS5]

Fri, 13 Sep 2024 13:00:00 +0000

I takt med att åren och konsolgenerationerna passerar har diskussionen om preservering av spelhistoria blivit ett alltmer relevant ämne. Ganska nyligen har digitala butiker för både Wii U och Xbox 360 stängts ner, vilket har lett till att många spel inte längre är tillgängliga att köpa och det finns därmed inga 100 procent lagliga vis att få uppleva delar av vår spelhistoria längre.

Ju längre bak vi kikar i tiden, desto fler luckor finns det, men det finns lyckligtvis aktörer som försöker täppa igen vissa av dessa hål. En av dessa heter Antstream Arcade , och det är en streamingtjänst som redan har funnits ett tag på andra plattformar men som nu slutligen har tagit steget till PlayStation. Med löften om över 1300 tillgängliga titlar med i abonnemanget kastade jag mig in i vimlet av spel för att hårdtesta tjänsten.

Krönika: Hiphop och TV-spel - En kärlekshistoria

Fri, 13 Sep 2024 10:00:00 +0000

”Super Nintendo, Sega Genesis, when I was dead broke, man, I couldn’t picture this”. Så lyder första raden i tredje versen av Notorious B.I.G.s låt ”Juicy" från 1994, och visst, varför välja sida i dåtidens glödheta konsolkrig om du helt plötsligt hade råd med båda konsolerna?

Vissa kanske vill argumentera för att merparten av radens syfte är att lyfta fram materiell rikedom, men nog kan man anta att det även fanns något av ett spelintresse hos den allt för tidigt bortgångna hiphop-giganten. Faktum är att Notorious B.I.G är långt ifrån den enda artisten inom genren som har namedroppat en eller annan TV-spelsreferens.

Recension: Visions of Mana [PS4, PS5]

Wed, 11 Sep 2024 13:00:00 +0000

Ända sedan Mana-serien kom till som en sorts spin-off på sitt storasyskon Final Fantasy har den levt något av ett tufft liv. Efter att ha fått en relativt stark start har serien kämpat lite med att hitta sin identitet på rollspelshimlen, vilket har märkts på såväl spelarnas omdömen som spelens stundvis plottriga release-schema. Många skulle nog ändå våga påstå att serien sitter på något speciellt, så det lär definitivt finnas en nyfikenhet kring Visions of Mana , den första titeln i huvudserien sen 2006 års Dawn of Mana. Nu är spelet här, och jag har gett mig in i dess färgglada universum.

Recension: Valfaris: Mecha Therion [PS4, PS5]

Tue, 10 Sep 2024 10:00:00 +0000

Damm och blodskvätt dalar ner genom luften i ett postapokalyptiskt landskap och tystnaden lägger sig för några sekunder som efter en enorm sammandrabbning. Kameran zoomar in på en ensam överlevare, himlen mörknar stämningsfullt och en kör av metal-gitarrer börjar dåna rytmiskt likt en kupa av förbannade bin.

Överlevaren headbangar på tv-skärmen, och jag headbangar med honom. Vi har precis hittat ett nytt vapen, och nu firar jag och Therion fyndet tillsammans på det enda sätt som passar ett spel av den här kalibern. Lika snabbt som firandet började är det över och vi riktar båda blickarna mot den nya vågen av fiender som närmar sig i horisonten. Jag har spelat Valfaris: Mecha Therion , och nu ska du få läsa om upplevelsen.

Recension: Warhammer 40,000: Space Marine II [PS5]

Mon, 09 Sep 2024 10:00:00 +0000

Det är nog ingen överdrift att säga att jag inte har någon större investering i Warhammer, oavsett om det gäller fantasyvarianten eller science fiction-världen som målas upp i Warhammer 40,000: Space Marine II. Världarna och berättelserna som skildras är fascinerande, men känns snudd på ogenomträngliga med tanke på alla böcker och annat källmaterial som finns.

Lyckligtvis finns det spel som just Space Marine II, som ger mig en ingång i denna täta fiktiva värld genom att erbjuda en ganska lättillgänglig actionrökare där jag både kan suga åt mig av intressanta teman medan jag klyver horder av anstormande fiender.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 36 2024]

Fri, 06 Sep 2024 17:00:00 +0000

Den gångna veckan har varit glödhet. Inte minst för att det soliga vädret vägrar ge vika, men framförallt sett till aktivitet här på sidan. Medan Johan har pumpat ut upplevelser i form av förhandstester från Gamescom har några av oss andra klämt ur oss en och annan recension under tiden.

I veckan tillgängliggjordes dessutom månadens nya förmånstitlar för den som sitter på en Playstation Plus-prenumeration, vilket du kan läsa om här. Om det blir någon av dessa titlar vi på redaktionen ska spela i helgen förblir oklart i skrivande stund, men kanske dyker någon av dem upp i redogörelserna nedan.

Recension: Astro Bot [PS5]

Thu, 05 Sep 2024 14:00:00 +0000

Jag har varit svag för tredimensionella plattformsspel sedan genren föddes och Astro Bot hamnar i det facket även om det finns mycket mer under huven. Astro Bot: Rescue Mission dök upp för PlayStation VR 2018 och Astro’s Playroom kommer förinstallerat på PlayStation 5-konsoler som en spelbar teknikdemo för funktionerna i handkontrollen DualSense.

I Astro Bot är ditt rymdskepp, som är misstänkt lik en PlayStation 5-konsol, fångat av en mystisk utomjording som dessutom stjäl centralprocessorn och får skeppet att krascha. Du får med hjälp av Astro ta dig an uppdraget att hitta delarna för att reparera skeppet.

Förhandstest: Metaphor: ReFantazio

Wed, 04 Sep 2024 10:00:00 +0000

En av de på förhand riktigt stora höjdpunkterna för mig inför årets Gamescom var när jag lyckades säkra en demoplats för Metaphor: ReFantazio. Jag har lagt otaliga timmar på Persona -spelen och med tanke på att detta är nya projektet från samma team har intressenivån varit på topp sedan första trailern.

Metaphor lämnar dock den beprövade skolmiljön bakom sig och siktar på ett bredare fantasykoncept. Kungen i Euchronia har blivit mördad, och tronarvingen har av en händelse drabbats av en allvarlig sjukdom. Detta skapar förstås oreda i riket och en omfattande maktkamp gräver djupare fåror mellan samhällsklasser och raser.

Förhandstest: Little Nightmares III

Tue, 03 Sep 2024 16:00:00 +0000

Om du har följt mina Gamescom 2024-artiklar har du säkert även sett att jag nämnde i min Bandai Namco-text att jag fick en djupdykning i Little Nightmares III. Det är dock inte förrän nu som utvecklarna lyfter på locket om att denna uppföljare kommer att ha ett kooperativt läge där du kan uppleva alla kusligheter och pussel tillsammans med en god vän.

I sololäget finns det hela tiden två huvudkaraktärer som har följe genom berättelsen, där den ena är datorstyrd och följer dina initiativ. När du väljer att ta hjälp av en vän istället kommer den AI-styrda karaktären att hamna under spelarkontroll, så att du kan skylla alla misstag på den mänskliga faktorn istället.

Recension: Deathbound [PS5]

Tue, 03 Sep 2024 13:00:00 +0000

Deathbound är ett actionrollspel som definitivt kan klassas som en så kallad “Soulslike”. De klassiska ingredienserna finns där, som exempelvis att motståndare kommer tillbaka om du dör eller vilar vid en kontrollpunkt, dina erfarenhetspoäng ligger kvar där du dog, och du har begränsat med helning som kommer tillbaka när du vilar.

Du är en officer i den religiösa militärorganisationen som dyrkar dödsgudinnan. Att dö är en ynnest och forskning kring att förlänga livet eller till och med få evigt liv är en dödssynd som måste utrotas. Ganska snart blir du varse att du inte kan dö och hamnar i konflikt både med din egen tro och organisationen du en gång tllhört.

Månadens PlayStation Plus-spel [September 2024]

Tue, 03 Sep 2024 10:00:00 +0000

September är här, och ni vet vad det innebär. Jag pratar inte om dalande höstlöv, en kopp varm choklad eller en horisont med regn och rusk, utan nya förmånstitlar för den som prenumererar på PlayStation Plus såklart. Prenumererar du på tjänsten har du nämligen möjlighet att ta del av tre gratis titlar varje månad, och just i detta nu gör månadens titlar entré på scenen. För att du enklare ska veta vad som står på menyn och om det är något för dig kommer här en kort presentation av månadens titlar.

Recension: Star Wars Outlaws [PS5]

Mon, 02 Sep 2024 15:00:00 +0000

Jag har varit en Star Wars-fantast sedan ögonblicket jag såg den allra första filmen på biograf 1979. Sedan dess har mycket hänt, både i filmuniversat och i de titlar jag fått uppleva i spelvärlden. Lucasfilm med dess dotterbolag har blivit uppslukade av andra entiteter och på senare år har filmer och serier spottats ut i en hastighet som borde göra Han Solo grön av avund.

Huruvida kvaliteten och äktheten har bevarats i det nya Star Wars-formatet kan diskuteras, men om vi håller oss till spelvärlden har vi välsignats med en hel del bra titlar. Nu har det blivit dags att återvända till den klassiska Star Wars-eran i form av Star Wars Outlaws som utspelar sig mellan filmerna The Empire Strikes Back och Return of the Jedi. Svenska studion Massive Entertainment tar sig an detta verk under Ubisofts flagga och har använt många av de formler som återfinns i till exempel Assassin’s Creed-spelen.

Förhandstest: Phantom Blade Zero

Mon, 02 Sep 2024 13:00:00 +0000

När jag först såg Phantom Blade Zero avtäckas på en av Sonys State of Play-sändningar förra året greppades jag ganska omedelbart av den slående vackra presentationen och de spektakulära striderna. Jag behövde därför inte fundera alltför länge när jag fick möjligheten att boka in en demo av spelet på årets Gamescom.

Detta var dessutom första gången folk fick möjligheten att faktiskt spela det istället för att få guidade demonstrationer, och innan jag fick sätta mig ner med spelet hade jag många frågetecken som snabbt skulle rätas ut till utropstecken.

Förhandstitt: Revenge of the Savage Planet

Mon, 02 Sep 2024 12:00:00 +0000

När jag bokade mina möten inför Gamescom fick jag möjlighet att skriva upp mig på ett vid tillfället hemligt spel från Raccoon Logic, vilket om jag ska vara ärlig inte ringde någon specifik klocka. Efter lite grävande kom jag fram till att det är nya bolaget som Typhoon Studios-anställda startade efter de blev ett offer för Googles halvhjärtade försök att ge sig in i spelbranschen med Stadia.

Deras Journey to the Savage Planet (9/10) hamnade dock lite under min radar när det släpptes, men inför mötet tog jag tillfället i akt att plocka upp det från skämshögen och det visade sig vara precis lika bra som Jesper uttryckte det i sin recension ovan.

Månadens höjdpunkter [September 2024]

Mon, 02 Sep 2024 10:00:00 +0000

Hösten står för dörren och historiskt sett är det den mest hektiska tiden på året sett till spelsläpp. September och oktober ser rejält fullpackade ut i år och det finns mängder av härliga spel att se fram emot.

Oavsett om du gillar beat’em’ups, bilspel, fotboll eller krutdoftande action så finns här något för dig. Årets utgåvor av sportspelen börjar så sakta ticka in och klassiker som Epic Mickey och Dead Rising dyker upp i ny skepnad. Bland mina tre utvalda höjdpunkter finns det ett helt nytt spel, en återutgivning och en uppföljare. Kan du gissa vilka spel det handlar om?

Vad spelar du i helgen? [Vecka 35 2024]

Fri, 30 Aug 2024 17:00:00 +0000

Maskinen går varm på redaktionen den här veckan, ett faktum som verkar sammanfalla väl med att augusti klämmer ur sig lite extra hetta nu under dess sista helg. Utöver att Johan hållit er läsare sysselsatta med spännande inlägg om Gamescom har det även ploppat upp en och annan recension här på sidan under dagarna som gått.

För att inte missa något av våra inlägg uppmuntrar vi alla våra läsare att skapa ett konto på sidan. På så sätt kan man få aviseringar om alla våra påhitt direkt ner i mailkorgen. Smidigt va? Nedan kommer lite spännande utsagor om vad vi ska spela i helgen.

Förhandstitt: Roadcraft

Fri, 30 Aug 2024 10:00:00 +0000

När jag bokade mötet för Roadcraft visste jag ännu inte vilket spel det handlade om, utan enbart att det var ett nytt spel från Saber Interactive. Om du har följt bloggen de senaste åren har du säkert snappat upp att jag är en ganska stor fan av det Saber-utvecklade Snowrunner , och jag tog därför en chansning på att de skulle ha något snarlikt på gång till Gamescom.

Redan under förshowen till Opening Night Live skulle det visa sig att min chansning gav utdelning när första trailern för Roadcraft visades upp i all sin prakt, och peppen inför mötet jag bokade under dag två på mässan sköt i höjden.

Förhandstitt: Dying Light: The Beast

Thu, 29 Aug 2024 15:00:00 +0000

Techland har i många år varit ledande när det kommer till zombieutrotning i förstapersonsperspektiv, och jag har personligen varit förtjust i deras verk sedan de släppte det halvtrasiga men vansinnigt underhållande Dead Island. Numera är det dock Dying Light -serien som drivs framåt av den polska studion, och även om grunderna är snarlika med zombiehorder och närstrider, finns det betydligt mer fokus på rörlighet och den skiftande dynamiken mellan dag och natt.

Förhandstest: Dune Awakening

Thu, 29 Aug 2024 13:00:00 +0000

En av de största titlarna jag fick möjligheten att kika närmare på under andra mässdagen är det ambitiösa MMO-projektet Dune Awakening från norska Funcom. Det är ju som säkert bekant ett företag med lång och bred erfarenhet av MMO-genren, och de ligger bland annat bakom min personliga inkörsport i genren Anarchy Online men har på senare tid skördat framgångar i överlevnadsgenren med Conan Exiles.

I Dune Awakening är dessa två genrer sammanfogade i en satsning på att skapa ett MMO-spel med överlevnadsmekaniker, och med den ogästvänliga planeten Arrakis som skådeplats känns det på förhand som ett ganska klockrent fundament för upplevelsen som Funcom siktar efter.

Förhandstest: Karma: The Dark World

Thu, 29 Aug 2024 10:00:00 +0000

Dag två på Gamescom rivstartade omedelbart med att jag kastades in i det kusliga skräckspelet Karma: The Dark World. Utöver det skruvade visuella temat finns det även en tydlig influens från George Orwell på flera punkter i detta verk.

Berättelsen utspelar sig i en ultradystopisk version av Östtyskland under 1984 där ett allsmäktigt företag styr vardagen med järnhand, till den grad att det till och med finns tankepoliser. Om du misstänks för ett brott kan dessa poliser nämligen invadera dina minnen med hjälp av en maskin och återuppleva tidigare händelser för att utreda huruvida du är skyldig.

Förhandstest: Civilization VII

Wed, 28 Aug 2024 15:00:00 +0000

Redan under Summer Game Fest tidigare under sommaren avtäcktes planerna för en uppföljare i strategilångköraren Civilization. Under Gamescoms Opening Night Live fick vi dessutom reda på att Civilization VII kommer att släppas den 11 februari nästa år, och jag fick dessutom nöjet att kika närmare på det som en avslutning på första mässdagen.

Mötet började med en ganska matig presentation av utvecklarnas vision för spelet och även om den verkade vara riktad mot folk med många fler timmar i spelet än vad jag har fanns det ändå en del punkter som stack ut som intressanta förändringar.

Förhandstest: Bandai Namco

Wed, 28 Aug 2024 13:00:00 +0000

Ett av de mest fullmatade mötena man kan få på Gamescom varje år är hos Bandai Namco, som för enkelhetens skull oftast bakar ihop alla sina spel på en och samma plats. Där kan jag sedan bläddra fritt i demostationen mellan de olika spel som ställs ut. Och för att fortsätta i enkelhetens tecken kommer jag att sammanfoga spelen jag fick ta del av där i ett och samma inlägg.

Recension: Concord [PS5]

Wed, 28 Aug 2024 10:00:00 +0000

Hero Shooter-genren har varit lite av ett stormigt hav sedan den slog igenom på allvar våren 2016. Jag hade varit en flitig Team Fortress 2-spelare innan dess, så visst fanns det en viss nyfikenhet när jag fick höra att det skulle komma två spel vars utvecklare ville ta konceptet till nya höjder. Jag tänker såklart på Gearbox Softwares spel Battleborn respektive Blizzard Entertainments Overwatch (8/10) , två spel som vid släpp hamnade i en duell om spelarnas uppmärksamhet.

Förhandstest: Monster Hunter Wilds

Tue, 27 Aug 2024 15:00:00 +0000

En av de absolut största titlarna som jag fick möjlighet att testa under Gamescom 2024 är det hett efterlängtade Monster Hunter Wilds , som siktar in sig på lansering under nästa år. Serien har hängt med i många år nu, och jag har vid flera tillfällen försökt komma in i rollen som monsterjägare med blandad framgång.

Serien är bitvis notoriskt taggig att närma sig som nybörjare, och det har åtminstone tidigare krävts en hel del utforskande av wiki-artiklar och guider för att lära sig hur mekaniker och system fungerar. I samband med Monster Hunter World (9/10) började dock Capcom introducera en mer välkomnande upplevelse, vilket resulterade i deras bäst säljande spel någonsin. Det är dock fortfarande ett spel som har många egenheter som uppföljaren hoppas kunna räta ut, och om det sker kan jag nog vara ganska fast i världen som utvecklarna har skapat.

Förhandstest: Mighty Morphin Power Rangers: Rita's Rewind

Tue, 27 Aug 2024 13:00:00 +0000

Mitt första inbokade möte för Gamescom 2024 landade i Atari-båset, där jag fick en actionpackad spelsession i det kommande sidoscrollande beat ’em up-spelet Mighty Morphin Power Rangers: Rita’s Rewind. Spelet utannonserades tidigare denna sommar under Summer Game Fest-veckan, där trailern utlovade både slagsmål som är typiska för genren, men även en hel del variation i själva uppdragen.

Jag gillar ju genren, men var kanske en aning tveksam till hur jag skulle klaffa med spelet eftersom jag inte är speciellt insatt i Power Rangers. Detta tvivel var dock ganska bortblåst efter några få sekunder när Digital Eclipse Chris Kohler började vägleda mig genom demon.

Recension: Thank Goodness You're Here! [PS5]

Tue, 27 Aug 2024 10:00:00 +0000

Livet som resande försäljare är inte alltid guld och gröna skogar. Det får min kortväxta karaktär lära sig efter att chefen skickat iväg honom till den lilla småstaden Barnsworth i norra England. Borgmästaren har inte tid att möta med mig som avtalat, så istället för att sitta och uggla i receptionen i stadens kommunhus, ger jag mig ut på stadens gator och möter den ena märkliga människan efter den andra.

Recension: Green Hell [PS5, PS4]

Mon, 26 Aug 2024 10:00:00 +0000

Att överleva i vildmarken är ett väl fungerande koncept, vilket titlar som Minecraft och The Forest är solida bevis på.Green Hell är en simulator där en spelare ska överleva i en livsfarlig djungel.

Spelet släpptes redan 2018 och har lanserats till flertalet olika konsoler, och nu har undertecknad tagit sig an en version till PlayStation 5. Jag vill nämna att detta är första gången jag spelar detta verklighetstrogna överlevnadsspel.

Green Hell har både en berättelse och ett överlevarläge, varav det sistnämnda går att uppleva tillsammans med en vän online. Huvudkaraktären Jake följer med sin tjej Mia till Amazonskogen, för att hjälpa henne med utforskning i en tät djungel. Men det visar sig senare att det blir en mer komplicerad situation, eftersom Mia försvinner och Jake står helt själv mitt i ingenstans.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 34 2024]

Fri, 23 Aug 2024 17:00:00 +0000

Om du följer oss här på bloggen kanske du har reagerat på att det verkar ha varit en ganska blygsam vecka med lite aktivitet. Sanningen är lyckligtvis raka motsatsen.

Utöver att vi har ett helt gäng recensioner som håller på att marineras har chefredaktören Johan dragit på sig väskan och rest till Tyskland. Han är såklart bloggens representant på årets Gamescom och tar tempen på mängder av utställare, spel och aktiviteter å våra vägnar. Spännande är bara förnamnet, och vi ser fram emot att få höra om hans upplevelse så småningom. Vad vi andra pysslar med under tiden, det får ni läsa om nedan.

Recension: MARS 2120 [PS4, PS5]

Thu, 22 Aug 2024 10:00:00 +0000

”Space, the final frontier”, ett citat från Star Trek som många år fungerat som en lockande slogan för rymdens alla mysterier. Visst klingar det sant för verkligheten med, även om serien är fiktion. Planeten Mars är en inte alltför sällsynt skådeplats för såväl fiktiva äventyr som verkliga expeditioner, ett faktum som har gjort den till en något mytomspunnen plats i vår populärkultur. Många spel har utspelat sig på detta röda klot, och MARS 2120 är ett av de senare. Jag har dragit på mig rymdstövlarna och besökt planeten.

Förhandstest: The Plucky Squire

Fri, 16 Aug 2024 18:00:00 +0000

Som utgivare av indieprojekt verkar Devolver Digital ibland ha en osannolik förmåga att plocka ut guldkorn på löpande band. Allt från retroinspirerade spel med pixelgrafik till mer omfattande upplevelser med unika mekaniker eller ingångsvinklar, det finns i princip alltid en ganska hög lägstanivå i de projekt som Devolver har under sitt paraply.

När The Plucky Squire visades upp för två somrar sedan fångades jag omedelbart av den vackra presentationen, men mest av allt för den otroligt spännande mekaniken att hoppa mellan dimensioner i spelvärlden. Det kändes som en riktigt fräsch idé med mycket potential, och jag har nu äntligen fått möjlighet att testa det själv.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 33 2024]

Fri, 16 Aug 2024 17:00:00 +0000

Fredag är här, och vi vet alla vad det betyder. Helgen är i antågande och med det några läckra dagar av spelmöjligheter för den som är sugen. Vi är redan halvvägs igenom augusti vilket, om man kisar med ögonen, innebär att hösten kan skymtas i horisonten. Med hösten kommer som ni vet busvädret, och spelstämningen får sig en skjuts. Innan vi drömmer oss dit måste vi dock avverka den kommande helgen, och det gör redaktionen med följande planer.

Recension: Phantom Spark [PS4, PS5]

Tue, 13 Aug 2024 15:00:00 +0000

Det finns en del spelgenrer som inte riktigt lyckas med att vara i rampljuset lika ofta som andra, men som då och då seglar upp, skiner till och sedan dyker ner i djupet igen. Ofta kan det vara för att de är lite nischade, aningen svårtillgängliga och lite extra krävande för den genomsnittlige spelaren. Racingspel med sportiga bilar är kanske inte särskilt ovanligt, men desto mer sällan ser man det som numera skulle kunna beskrivas som en subgenre till denne, nämligen futuristisk hypersnabb arkadracing. Phantom Spark må vara mer jordnära i sitt tema än klassiker som Wipeout och F-Zero, men nog går det undan!

Recension: The Mortuary Assistant: Definitive Edition [PS4, PS5]

Mon, 12 Aug 2024 10:00:00 +0000

Skräckspel kommer i många olika former. Vissa är långa, handlingstunga berättelser med många timmar av nagelbitande, andra är lite kortare, aningen intensivare och går sällan djupare än att de redovisar en serie händelser under en begränsad tidsrymd. Sen har vi såklart de där skräckspelen som komprimerar det narrativa och kör allt i hundratjugo knyck för maximal skrämseleffekt på kortast möjliga tid. The Mortuary Assistant är ett sånt spel, och jag har spelat den senaste utgåvan, Mortuary Assistant: Definitive Edition.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 32 2024]

Fri, 09 Aug 2024 17:00:00 +0000

Nu när vi börjar närma oss slutet på sommaren börjar spelsläppen sakta men säkert rampa upp igen för att påminna oss att skämshögen snart kommer att växa igen, trots flitigt trimmande under de senaste månaderna. Det stora spelspektaklet Gamescom är dessutom runt hörnet, och undertecknad kommer förstås att vara på plats i vimlet för att suga åt mig massor av intryck från framtida spel.

Vi är dock inte riktigt där än, utan det finns fortfarande tid att lägga på spel som vi redan har införskaffat. Här är ett axplock av vad som pågår i redaktionen, sen kan du själv bidra med vad som pågår hos dig!

Recension: Cat Quest III [PS4, PS5]

Tue, 06 Aug 2024 16:00:00 +0000

Jag uppskattar den satiriska träffbilden som en parodi målar upp i alla möjliga kulturella former. I mitt tycke är en noggrann planering och genuint utfört arbete nyckeln till framgång när man ska driva med ett känt verk, så att jag kan få ett gott skratt.

Cat Quest III är en uppföljare till ett par hack ’n slash-spel i en värld där hjälten är en katt och motståndarna gestaltas av exempelvis möss och vildsvin, men istället för en klassisk rollspelsmiljö med trollkarlar och riddare, har detta tredje äventyr ett pirattema.

Recension: Völgarr the Viking II [PS4, PS5]

Mon, 05 Aug 2024 15:00:00 +0000

Livet som krigare i ett vikingasamhälle var nog aldrig en särskilt enkel affär när det begav sig i slutet av sjuhundratalet. Räder skulle utföras, samhällen byggas och traditioner upprätthållas i en tid då få saker var självklara när det kom till överlevnad. Völgarr, en fiktiv viking i ett spel från 2013, skulle kunna ha ett enklare liv än så, men icke. Frågar du utvecklarna på Crazy Viking Studios är utmaning det bästa som finns, och det i mängder. Elva år efter att det första spelet släpptes har det nu kommit en uppföljare, och med det löften om nya utmaningar för den hårdföre krigaren. Jag pratar såklart om Völgarr the Viking II , och jag har gett mig in i striden.

Månadens PlayStation Plus-spel [Augusti 2024]

Mon, 05 Aug 2024 10:00:00 +0000

Augusti är här, en månad som för många innebär återvandringen till jobbet efter en lång och trevlig ledighet, men också att vi börjar närma oss hösten med allt vad den innebär. Det finns kanske de som våndas över detta, men det finns ljusglimtar. Med en ny månad kommer ju nämligen även de nya förmånstitlar som erbjuds alla de som har en prenumeration på PlayStation Plus.

Medan juli månad bjöd på intensiv action och spännande partyspel kommer augusti med ett något annorlunda fokus, och det ska ni få läsa om nedan. Här kommer en kort presentation av månadens titlar.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 31 2024]

Fri, 02 Aug 2024 17:00:00 +0000

En ny helg är i antågande, och vi har nu tagit klivet in i augusti månad. Än har sommaren tid att klämmar ur sig lite sol och värme, men nog närmar sig hösten där borta vid horisonten. Innan vi drömmer oss bort till regniga kvällar framför spelkonsolen får vi inte glömma att spana in några av de spännande nyheter som väntar i detta nu, något som vår kollega Jesper har full koll på.

Recension: Earth Defense Force 6 [PS4, PS5]

Thu, 01 Aug 2024 10:00:00 +0000

”De ser ut precis som människor!”, skriker soldaten bredvid mig där vi står mitt på det öppna torget i en stad vars namn sedan länge har glömts bort i krigets hetta. Jag aktiverar min jetpack, flyger upp på ett hustak och fäster blicken på fienden som nyss har släppts av från några stora och förhållandevis uppseendeväckande skyttlar som snabbt lämnar platsen.

Jag vet inte vad som är mest skrattretande, min kollegas ologiska kommentar eller de gigantiska beväpnade grodmutanter som nu börjar avancera mot oss, men jag lägger an mitt vapen och börjar skjuta. I Earth Defense Force 6 är det nämligen jag som är planeten Jordens livvakt.

Månadens höjdpunkter [Augusti 2024]

Wed, 31 Jul 2024 10:00:00 +0000

Augusti är här och när stora delar av övriga Europa tar semester drar våra skolor igång och de flesta börjar jobba igen efter sin sommarsemester. På spelfronten har vi dock Kölns stolthet Gamescom att se fram emot och det lär läcka lite nyheter inför septembers Tokyo Game Show. Månaden bjuder som vanligt på en blandad kompott och det finns något för alla smaker.

Oavsett om du vill uppleva livet som prisjägare i Star Wars-universet, köra monstertruckar eller bara samla och odla saker så finns bredden här. Storspel, oberoende småtitlar, återutgivningar och uppföljare. Det är bara att välja och vraka!

Vad spelar du i helgen? [Vecka 30 2024]

Fri, 26 Jul 2024 17:00:00 +0000

Juli närmar sig sitt slut, men trots att det bara är några dagar kvar har vi fortfarande en helg kvar att avverka innan det är dags att ta klivet in i augusti. För många har semesterperioden hunnit komma en rejäl bit medan andra nyss har börjat sin och lagt upp fötterna på bordet i ren avslappning. Ett bra komplement till detta brukar vara att ha en spelkontroll i näven och ett spännande spel på tv-skärmen, något vi sällan tackar nej till.

Recension: Reveil [PS5]

Tue, 23 Jul 2024 12:00:00 +0000

Mardrömmar i tv-spel är ett tema skildrat i många titlar sedan 1980-talet. Rädslan att möta sina farhågor i ett fiktivt verk, alldeles kallsvettig och ovetandes vart nattmaran leder till är en välbeprövad upplevelse som för egen del är en solid röd tråd inom skräck.

Så är skildringen för Walter Thompson, en gift hantverkare inom cirkusbranschen. Han vaknar upp i sin lägenhet efter en mardröm med en bultande huvudvärk, och tar sedan sina värktabletter. Han går omkring i lägenheten och märker att något står inte rätt till. Dels är hustrun Martha och dottern Dorie försvunna, och sedan är alla rum inte på sina ursprungliga platser. Det blir ännu märkligare när omgivningen ändras bakom Walters rygg, då en skogsslänt uppenbarar sig utanför dotterns rum. I detta ögonblick förstår jag att han fortfarande drömmer och jag klivit mina första steg in i ett mysterium.

Recension: Darkest Dungeon II [PS4, PS5]

Mon, 22 Jul 2024 10:00:00 +0000

Då var det dags. Efter många års väntan fick jag till slut chansen att spela och recensera uppföljaren till ett av mina absoluta favoritspel, det mörka roguelike-spelet Darkest Dungeon (9/10). Det är en speciell recension att skriva, inte bara för att jag (och så många andra) har väntat länge på att kunna spela det till konsol, utan även för det personliga engagemang jag känner för spelserien.

Som recensent tar man sig an många och varierande uppdrag, men även vi har spel och spelserier vi håller nära hjärtat. Höga förhoppningar är något vi likt övriga spelare kan bära på, men samtidigt kräver vår roll att vi balanserar våra personliga känslor med en analytisk objektivitet. Det är en spännande balansgång, och den blir extra påtaglig vid en recension som den här.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 29 2024]

Fri, 19 Jul 2024 17:00:00 +0000

Ännu en vecka har förflutit i snabb takt, men innan den får sitt avslut har vi den där fantastiska perioden som kallas för helg att ta oss igenom. Det har varit en förhållandevis intensiv vecka här på redaktionen och hela fyra recensioner har fått se dagens ljus.

Om någon av dem skulle ha undkommit din uppmärksamhet rekommenderar vi dig att svänga inom och slänga ett öga på dem, för snart kommer ännu fler. Helgen är nämligen fullknökad med spelplaner, och dessa vill vi dela med oss av.

Recension: Flintlock: The Seige of Dawn [PS5]

Wed, 17 Jul 2024 14:00:00 +0000

Flintlock: The Seige of Dawn utannonserades i mars 2022 och spelutvecklarna A44 Games har efter ett par förseningar färdigställt deras delvis öppen värld-äventyr som utspelar sig i en värld med inspiration från Napoleons era.

I detta spel iklär jag mig rollen som Nor Vanek, en medlem i en koalition som ska försvara mänskligheten från “De Äldre Gudarna” och en armé av odöda. Efter inledningens incident lyckas Nor överleva mot alla odds från ledarguden Urus attack, och hittar en allierad i mystiska guden Enki. Enki ser ut som en askgrå räv och har sina personliga skäl att ta sig an de övriga gudarna. Tillsammans med Enki beger sig Nor ut på deras gemensamma uppdrag; att dräpa onda guden Uru och de odöda. För att nå Uru behöver Nor rädda andra delar i riket från andra farliga gudar och ge hopp åt invånarna.

Recension: The Legend of Heroes: Trails through Daybreak [PS4, PS5]

Wed, 17 Jul 2024 10:00:51 +0000

Efter att ha varit en nischad japansk rollspelsserie i västvärlden under många år känns det äntligen som att Trails-spelen börjar hitta sin rättmätiga väg ut i rampljuset. Sedan jag spelade Trails of Cold Steel (10/10) för första gången för drygt åtta år sedan har jag förälskat mig i kontinenten Zemuria och alla berättelser och karaktärer som huserar i dess nationer. Från Rean och Class VII i Erebonia till Estelle och Joshua i Liberl och Lloyd Bannings och resten i polisens SSS-trupp i stadsnationen Crossbell har alla spel bjudit på politiska intriger, fartfyllda äventyr och givetvis en rejäl dos anime-klyschor på bästa tänkbara sätt.

Recension: Exo One [PS4, PS5]

Tue, 16 Jul 2024 10:00:00 +0000

I Exo One ikläder jag mig rollen av en kula med unika egenskaper. Den är skapad efter ritningar som vi tydligen har fått levererad av utomjordingar. Händelserna utspelar sig långt in i framtiden och en stor olycka har inträffat när människan försökte ta sig till planeten Jupiter.

Berättelsen består av sparsamt levererad information vars syfte verkar vara att skapa någon slags mystisk atmosfär i spelet. Men det här är inget berättelsedrivet spel, vilket leder till att den får sitta i baksätet under majoriteten av tiden. Istället fokuseras känslorna kring utforskande, höga hastigheter, fantastiska vyer och en del hårda magplask.

Recension: SCHiM [PS4, PS5]

Mon, 15 Jul 2024 10:00:00 +0000

Som barn hoppar och skuttar många av oss i vattenpölar. Det känns som en sån där klassisk grej som alla barn gör, och visst känns det nästan symboliskt för den frihet och oskuld som det innebär att vara just barn. I vuxen ålder är vattenpölshoppande troligtvis en ganska sällsynt företeelse, men kanske har man inte riktigt samma frikort för den sortens lek längre.

Det du kanske inte visste är att människor kan bära på en annan liten hoppande varelse, en varelse som gärna fortsätter att hoppa trots att du själv blir äldre och äldre. Det är en sådan vi får följa i SCHiM , en annorlunda och färgglad spelupplevelse.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 28 2024]

Fri, 12 Jul 2024 17:00:00 +0000

Det är fredag, och det vet vi nog alla vad det innebär för de flesta av oss. Helgen är på ingång och med det en möjlighet att utöva allas vår favorithobby. Jag tänker såklart på att spela, och nog finns det gott om titlar att ta sig an för den som söker.

Här på PSbloggen har vi alltid många bollar i luften när det kommer till spel, och dessa delar vi gärna med oss av. Här kommer därför en inblick i vad redaktionen pysslar med i helgen.

Topplista: Jerrys tio mest önskade licensierade karaktärer i Dead by Daylight

Wed, 10 Jul 2024 13:00:00 +0000

Dead by Daylight har nu hängt med sedan 2016 (eller 2017 om vi räknar från konsollanseringen), och under denna tid har Behavior Interactive fått med flertalet kända licenser i olika kapitel, mestadels från populära skräckfilmer och spel. Bland dessa finns exempelvis Halloween , Stranger Things , Resident Evil och Alan Wake.

Inför de två kommande kapitlen; Tomb Raider och Castlevania har jag listat tio olika licensierade karaktärer som förhoppningsvis någon dag kommer att läggas till i denna monstruösa ensemble.

Recension: Spin Rhythm XD [PS5, PS4, PSVR2]

Mon, 08 Jul 2024 16:00:00 +0000

Jag har en stark förkärlek för rytmspel och när jag först såg en trailer för PC-versionen av Spin Rhythm XD höll jag tummarna för en konsolrelease. Önskningarna gick slutligen i uppfyllelse och jag skulle på ett kraftigt förenklat sätt beskriva spelupplevelsen som en mix av Guitar Hero och Lumines.

Spelmekaniskt påminner det en hel del om Guitar Hero-genren med alla spel som anammat samma grundkoncept där noter åker på en bana emot dig och du måste pricka dem och ibland trycka på rätt knapp. Snurren kommer in med ett hjul där du måste matcha noternas färger med de två färgerna på hjulet.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 27 2024]

Fri, 05 Jul 2024 17:00:00 +0000

Helgen är i antågande och förhoppningsvis kan många av oss se fram emot lite avslappning framför spelkonsolen de kommande dagarna. Med semestertider som hägrar innebär den här helgen kanske till och med startskottet på en lång och trevlig ledighet för många av er läsare.

På redaktionen jobbar vi hårt för att ni ska få ta del av välskrivna och intressanta texter året runt, och vi avslutar en produktiv vecka med lite interna spelplaner.

Recension: Monster Hunter Stories 2: Wings of Ruin [PS4]

Fri, 05 Jul 2024 10:00:00 +0000

Med Monster Hunter Stories (6/10) färskt i minnet kastade jag mig direkt på uppföljaren, Monster Hunter Stories 2: Wings of Ruin, för att se vilka framsteg som gjordes under de fem år som passerade mellan dessa spellanseringar. Under denna tid tog serien hoppet från Nintendo 3DS till Nintendo Switch och PC, och denna övergång har verkligen hjälpt utvecklarna att etablera en mer solid version av den lovande vision som originalet hintade om.

Recension: SPY x ANYA: Operation Memories [PS5, PS4]

Thu, 04 Jul 2024 10:00:00 +0000

SPY x ANYA: Operation Memories är en vardagssimulator, där adopterade flickan Anya bor tillsammans med hemlige spionen Loid, lönnmördaren Yor och hunden Bond. Spelet är baserat på mangan SPY x FAMILY av Tatsuya Endo, och det finns även en anime med denna märkliga “familj”.

Anya är i denna kreation en vanlig elev med hög ambition och hon älskar dessutom att umgås med väninnan Becky. Eleverna ska skriva en stor uppsats och då får Anya idén om att sätta ihop en fotobok med info om hennes värdefulla minnen, och fotograferande visar sig vara spelets huvudsakliga mekanik.

Recension: Graven [PS4, PS5]

Wed, 03 Jul 2024 13:00:00 +0000

Jag ska inte sticka under stol med att min nyfikenhet snabbt väcktes när erbjudandet om att recensera Graven dök upp här på bloggen. Trailern visade ett till synes mörkt fantasy-äventyr med höga doser action upplevt ur förstapersonsvy, ingredienser som tilltalar min smak ganska väl.

Som grädde på moset genomsyrades spelet av härliga retrodoftande vibbar, även de svåra att säga nej till. Snart hade jag spelet installerat på min PS5, och äventyret drog igång. Tyvärr varade det inte så länge, och hur det kom sig, det ska ni få läsa om nedan.

Recension: Beyond Good & Evil - 20th Anniversary Edition [PS4, PS5]

Tue, 02 Jul 2024 13:00:00 +0000

Nostalgi är en förförisk känsla. När det kommer till spel, bjuder den ofta mig på en överdrivet positiv bild av saker som jag upplevt. Den känslan slår till direkt när jag hör musiken som Christophe Héral komponerat till Beyond Good & Evil - 20th Anniversary Edition och innan jag vet ordet av, har jag återigen slungats in i äventyret som bjuds och jag njuter nästan av precis allt som serveras.

Månadens PlayStation Plus-spel [Juli 2024]

Tue, 02 Jul 2024 10:00:00 +0000

Midsommar har nu passerat här i Sverige och med det börjar dagarna återigen bli allt kortare och kortare. Än är det dock länge kvar innan sommaren är över och därför kan det vara skönt med något spännande spel att sysselsätta sig med under dessa långa soliga dagar. Som tur är bjuds du på en och annan trevlig förmån om du har ett konto på PS Plus, bland annat några gratis spel per månad. Så är fallet även i juli, och kanske är någon av dessa titlar spelet som just du har sett dig om efter i sommar. Här kommer en presentation av juli månads förmånstitlar.

Recension: Elden Ring: Shadow of the Erdtree [PS5, PS4]

Mon, 01 Jul 2024 13:00:00 +0000

Generellt sett brukar jag inte vara så förtjust i expansioner och betalt nedladdningsbart extramaterial, men From Software har varit ett skinande undantag där jag håller Bloodborne: The Old Hunters (10/10) som kanske den starkast lysande stjärnan.

Elden Ring (10/10) slog ned med dunder och brak för dryga två år sedan och revolutionerade Dark Souls-receptet med en rad förbättringar och en stor, öppen värld att utforska. Shadow of the Erdtree är en egen berättelse i Elden Ring-världen som kan upplevas vid sidan av huvudspelet, men du måste ha kommit en bra bit in och ha besegrat bossarna Starscourge Radahn och Mohg, Lord of the Blood som båda tekniskt sett är valfria i grundspelet.

Månadens höjdpunkter [Juli 2024]

Mon, 01 Jul 2024 10:00:00 +0000

Juli. Högsommar och majoriteten av den svenska arbetsstyrkan är på semester. För mig innebär det extra speltimmar då jag är betydligt mer morgonpigg än resten av familjen och det passar mig utmärkt då ett av mina mest efterlängtade spel i år släpps i början av juli.

Månaden har fler spelsläpp än vad jag hade väntat mig och även om majoriteten av dem är indiespel så finns det massor av potentiella godbitar att sätta tänderna i.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 26 2024]

Fri, 28 Jun 2024 17:00:00 +0000

En värmebölja har infiltrerat stora delar av Sverige, och många är vi nog som har flytt in under parasoll eller hustak för att undkomma det värsta av solen. Som tur är har vi som spelintresserade möjligheten att slå oss ner i soffan och drömma oss bort till en annan värld för en stund. Med en ordentlig fläkt kanske man till och med kan bli påmind om att vi bor i skandinavien igen.

Recension: Monster Hunter Stories [PS4]

Fri, 28 Jun 2024 13:00:00 +0000

Monster Hunter-serien är utan tvekan en av Capcoms största kassakor på den globala nivån. Det tog dock många år innan den fann sin målgrupp utanför Japan, men Monster Hunter: World slog in dörren som en murbräcka och har nu blivit företagets bäst säljande spel någonsin. I väntan på nästa års stora, efterlängtade uppföljare har Capcom beslutat sig för att väcka nytt liv i sidospåret Monster Hunter Stories , för att tillfälligt släcka den törst det finns efter monsterjakt.

Recension: NeoSprint [PS4, PS5]

Thu, 27 Jun 2024 15:00:00 +0000

NeoSprint är ett spel vars arv sträcker sig långt bak i spelindustrins historia. Sprint-serien gjorde nämligen sin debut redan under 70-talets andra hälft. Många år har gått sedan dess, men trots sin initiala popularitet har det släppts en relativt blygsam mängd spel i serien. Den trenden har utvecklarna på Headless Chicken tänkt ändra på genom att släppa denna nystart, och jag har satt mig bakom ratten.

Racingspel är en spelkategori där flera subgenrer allt för ofta hamnar i skuggan av de som är allra populärast. Pratar man om racingspel kokas samtalet exempelvis ofta ner till kart-racing eller bara “bilspel”. Men jag klandrar ingen, för när genren väl kommer på tal är det inte särskilt svårt att börja föreställa sig den klassiska förstapersonsvyn vars huvudsakliga syfte är att skapa inlevelse. Det är du som sitter bakom ratten och varenda kurva eller gupp ska bidra till en känsla av realism. På sin höjd vill du kanske se mer av den fräsiga bilen du valde och väljer att köra med tredjepersonsvy, men det är oftast där det brukar stanna. Mitt i nämnda subgenrers popularitet har en hamnat i skymundan, nämligen racingspel sedda ur isometrisk vy.

Vad spelar du i midsommarhelgen? [Vecka 25 2024]

Thu, 20 Jun 2024 17:00:00 +0000

Det är dags för midsommar igen, och traditionsenligt finns det överhängande risk för regn under denna högtid. Det gör ju dock inget om du har en hög med spel att avverka efter alla sociala åtaganden som midsommarfirandet brukar föra med sig.

I redaktionen lyser flitens lampa i vanlig ordning och det kommer att rulla ut en del recensioner och annat kul inom kort. Här får du en inblick i vad som pågår hos oss!

Recension: V Rising [PS5]

Thu, 20 Jun 2024 10:00:00 +0000

V Rising släpptes i early access 2022 till PC av svenska spelstudion Stunlock Studios, och nu ett par år senare lanseras en fullskalig version av detta vampyräventyr till PlayStation 5. Vampyrer, en tidigare dominant livsform med aptit för blod, har under en lång tid varit underlägsna människorna som tidigare var deras undersåtar. Men nu är tiden inne för vampyrers självutnämnda plats i hierarkin och därmed bli fruktade åter igen.

Efter en uppfräschning av min vampyr vaknar jag upp i en krypta, för att sedan ta mig ut ur kyrkogården innan jag kan börja återbygga mitt slott.

15 spel till PlayStation 5 du inte får missa

Tue, 18 Jun 2024 10:00:00 +0000

PlayStation 5 är inne på sitt fjärde år och spelbiblioteket växer ständigt. Det finns mängder av bra spel och jag har här försökt ta fram mina 15 favoriter som jag tycker att alla PlayStation-spelare bör prova på. Först hade jag tänkt rangordna dem, men jag har insett att alla är älskvärda och att den inbördes ordningen antagligen ändå är överflödig.

Här finns en salig blandning av genrer, plattformsexklusiva spel blandat med både flergenerationssläpp och multiplattformsspel, trippel-A och indie och förhoppningsvis kan du få inspiration om du ser något spel du inte spelat tidigare.

Recension: Still Wakes the Deep [PS5]

Mon, 17 Jun 2024 15:00:00 +0000

Det är inte mycket som går rätt för Cameron McLeary för tillfället. Äktenskapet går knackigt, alkoholen blir en allt större faktor i vardagen, vilket förstås förvärrar problemen ytterligare. Efter att ha varit involverad i ett slagsmål väntar dessutom rättsliga påföljder, och den enda lösning Cameron ser är att fly med sin bästa kompis för att ta jobb på en oljerigg i Nordsjön tills allt lugnar ner sig. Camerons fru är dock inte riktigt lika nöjd med denna händelseutveckling, då hon nu sitter ensam med två barn och ett kraftigt sinande tålamod med Camerons beteende.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 24 2024]

Fri, 14 Jun 2024 17:00:00 +0000

Det har kanske inte varit högtryck på spelsläppen, men det har med råge kompenserats med den tsunamivåg med spelnyheter som har sköljt över oss under den gångna veckan. Även om en hel del av spelen som visades upp kommer att dröja till nästa år har ändå höstens underhållning börjat utkristalliseras, och det ser verkligen inte ut som att vi kommer att sitta sysslolösa när de mörkare årstiderna gör sin återkomst.

Recension: Astor: Blade of the Monolith [PS5, PS4]

Wed, 12 Jun 2024 10:00:00 +0000

Astor: Blade of the Monolith är ett äventyrsspel som utspelar sig i en tidsålder där människan sedan urminnes tider varit utdöd.

På planeten Gliese lever de fredliga Diokek under hot av mörka krafter och påtryckningar från fiendestammen Hiltsik, men en dag får äventyrlige diokeken Astor sitt kall genom att Antikens folk utsett honom till den Utvalde.

Astor: Blade of the Monolith är ett charmigt och vackert spel, i synnerhet när det kommer till de härligt färggranna omgivningarna. Området Firefly Forests röda gräs och skinande kristaller utstrålar harmoni trots att det kryllar av farliga Hiltsiks. Diokeks är visserligen söta trots att de är aningen karaktärslösa.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 23 2024]

Fri, 07 Jun 2024 17:00:00 +0000

Helgen närmar sig med stormsteg och det börjar bli dags att planera inför de kommande dagarnas spelande. Under veckan som har gått har du fått ta del av både nya recensioner, som exempelvis Indika (9/10) , och nyheter om månadens PS Plus-spel. Skulle det vara att du är i behov av mer inspiration så ställer vi självklart upp med tips. Här kommer nämligen en genomgång av redaktionens planer för helgen.

Recension: Indika [PS5]

Thu, 06 Jun 2024 10:00:00 +0000

Livet i ett kloster är kanske inte alltid en dans på rosor, i synnerhet inte för den unga nunnan Indika. De andra systrarna är allt annat än trevliga mot henne, fryser ut henne och undviker henne i den mån det går. De allra tråkigaste sysslorna som behöver utföras i klostret hamnar allt som oftast på hennes bord. Det finns kanske anledningar till att de övriga nunnorna är lite avvisande mot Indika, då hon verkar ha en tendens att hamna i trubbel, mycket för att hon har en röst i huvudet som ibland säger lite komplicerade saker, eller att hon ser saker som kanske inte finns.

Månadens PlayStation Plus-spel [Juni 2024]

Tue, 04 Jun 2024 10:00:00 +0000

Sommarvärmen har kommit till de flesta platser i Sverige och även om väder såklart går lite upp och ner kan vi nog ändå konstatera att sommaren är här. Troligtvis dröjer det fortfarande något innan semestrar och ledighet kickar in, men nog kan det finnas tid för att ta sig an någon av de nya förmånstitlar som erbjuds dig som har en prenumeration på PlayStation Plus.

För att du ska få en liten inblick i vad månadens utbud har att bjuda på kommer här en liten introduktion av aktuella spel. Förhoppningsvis finns där något som passar just dig.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 22 2024]

Fri, 31 May 2024 17:00:00 +0000

Även om E3 som evenemang har gått i graven är konceptet fortfarande vid liv, och under gårdagsnatten sparkade Sony och Konami igång trailerkavalkaden som vi alla har väntat på. Med dessa uppvisningar fick vi en försmak om vad vi har att vänta under nästa vecka när Summer Game Fest drar igång, tillsammans med en hel drös relaterade presentationer.

Men vi är inte riktigt där än, utan det är först dags för en spelfylld helg för att kunna hinna igenom alla kanonspel som redan har släppts i år.

Recension: Ghost of Tsushima: Director's Cut [PC]

Fri, 31 May 2024 13:00:00 +0000

När man kikar tillbaka på spelen som släpptes under PlayStation 4-generationen finns det helt klart exempel på verk som har åldrats bättre än andra på den visuella fronten. Ett av de starkast lysande exemplen är utan tvekan Ghost of Tsushima (9/10) som på något magiskt vis lyckades skildra enastående vackra miljöer på en plattform som hade sin beskärda del av flaskhalsar.

Sedan dess har många PC-spelare längtat efter dagen där de skulle kunna uppleva detta samurajepos, och den långa väntan är nu slutligen över. Som brukligt när vi recenserar PC-spel ligger fokus mest på det tekniska och de skillnader som finns jämfört med konsolversionen, men om du är intresserad av berättelse och spelmekaniker också kan du läsa Jespers recension här!

Recension: Phantom Fury [PS5]

Fri, 31 May 2024 10:00:00 +0000

Många är vi som tillbringade stora delar av 90- och det tidiga 00-talet spelandes den växande genren förstapersonsskjutare. Som de flesta andra genrer är den ständigt i rullning, och mycket har hänt sedan den började växa fram där för många år sen. Polerad grafik, maffiga ljudeffekter och moderna inslag i all ära, men ibland blir man sugen på att göra en tidsresa och uppleva ett spel i äldre stil. Med Phantom Fury har du möjlighet att göra en sån resa, men är den värd din tid? Det ska du få veta nedan.

Månadens höjdpunkter [Juni 2024]

Thu, 30 May 2024 10:00:00 +0000

Sommarlov, midsommar, semester, sol, bad, mygg och självklart spelsläpp. Juni anses av många vara den första riktiga sommarmånaden även om stora delar av vårt avlånga land har fått känna på sommarvärme redan under maj. Det känns lite som att sommarlunken satt in även på spelfronten och listan är kortare än vad den varit under vårmånaderna, och för oss i norr så kanske det passar in i vanorna att tillbringa mer tid utomhus och ladda upp D-vitaminförrådet.

Recension: System Shock [PS4, PS5]

Wed, 29 May 2024 10:00:00 +0000

System Shock (1994) anses av många vara en klassiker bland de tidiga actionspelen. Det släpptes i en tid då spel med förstapersonsvy på sätt och vis fortfarande var i sin vagga, men lyckades snabbt imponera på spelarna med sitt involverande tema och komplexa upplägg. Det var ett spel som inte bara stod riktigt stabilt på egna meriter, utan även gav upphov till flera spirituella uppföljare i stil med BioShock, Deus Ex och Prey (2017). Nightdive Studios, numera något av en veteranstyrka inom konsten att tolka äldre titlar, har tagit sig an att skapa en nyversion av System Shock - och de har originalet nära hjärtat.

Recension: Bit.Trip Rerunner [PS5]

Tue, 28 May 2024 10:00:00 +0000

Bit.Trip Rerunner är en ny del i Bit.Trip-serien där det första spelet Bit.Trip Runner släpptes redan 2010. Om du inte redan är bekant med upplägget kan det sammanfattas ganska bra som ett rytm-plattformsspel. I spelet finns ett meddelande från spelets skapare där de berättar att det funnit önskemål och ambitioner att ha en baneditor där spelarna kan skapa och dela egna banor, och att det nu blivit en av hörnstenarna i detta nya spel.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 21 2024]

Fri, 24 May 2024 17:00:00 +0000

Med en otroligt varm arbetsvecka bakom oss kan det tänkas att många ser fram emot såväl skugga som lite lugnare tempo. Vi börjar närma oss slutet av maj, men det innebär inte att spelvärlden har tagit semester redan. Så sent som i tisdags kom exempelvis en liten flört i form av en trailer till den kommande expansionen av Elden Ring 10/10 , ett släpp många på redaktionen ivrigt väntar på.

Recension: Lords of Exile [PS4, PS5]

Fri, 24 May 2024 10:00:00 +0000

De sidoscrollande äventyrsspelen Castlevania och Ninja Gaiden är två stilrena och mytomspunna titlar som jag spelade mycket under tidigt 1990-tal. Deras aggressiva utmaningar och noggrant väldesignade banor gav mig lärdom och stärkte min envishet. Trots nämnda titlars höga svårighetsgrad, som framkallade mängder av svordomar, var dessa milstolpar under den långa tid jag har ägnat mig åt tv-spel.

Grundkonceptet i dessa verk har varit inspirationskälla för mängder av spel, och Lords of Exile är inget undantag, då det är i princip identiskt på flera punkter när man jämför med de spirituella förlagorna.

Förhandstest: Hades II

Mon, 20 May 2024 10:00:00 +0000

2021 släpptes ett av de bästa roguelike-spelen, ja faktiskt ett av mina favoritspel överhuvudtaget till PlayStation 5. Jag pratar förstås om det eminenta Hades (10/10) som på ett mästerligt sätt tolkar grekisk mytologi och bjuder på en otrolig actionspelsupplevelse. När jag såg att uppföljaren släppts i Early Access till PC kunde jag inte hålla mig från att ta en titt. I skrivande stund har jag tillbringat över 22 timmar i spelet, och nu har jag slutligen besegrat alla tillgängliga bossar i den tidiga utgåvan minst en gång.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 20 2024]

Fri, 17 May 2024 17:00:00 +0000

Snart är den här, helgen. Den där perioden i veckan då de flesta av oss kan släppa ut håret, lägga upp fötterna på vardagsrumsbordet och dra igång spelkonsolen för lite kvalitetstid. Kanske tänker du starta ett helt nytt spel? Runda av ett där du har närmat dig slutet eller kanske klippa den där platinatrofén du kämpat med så länge?

Klart är iallafall att det börjar bli dags att fila på sina spelplaner, något vi på bloggen kan hjälpa till med. Här kommer nämligen våra planer för helgen.

Topplista: Jerrys fem mest minnesvärda platinatroféer

Wed, 15 May 2024 10:00:00 +0000

Jag medger att jag inte är en inbiten färdigställande spelare, men att utforska utmaningar i ett lockande spel kan vara roligt. Att fullkomligt gå igenom en titel och belönas med en platinatrofé utgör en personlig milstolpe.

I min digitala prishylla pryder ett antal på 41 platinatroféer så här långt sedan PlayStation 3-eran. Vissa av priserna har varit en pärs att kämpa för, medan andra var lättvunna på några fåtal timmar. Jag blickar tillbaka och berättar kort om de fem platinabelöningar som för mig är de mest minnesvärda.

Recension: Crow Country [PS5]

Mon, 13 May 2024 10:00:00 +0000

På 90-talet växte skräckspelsgenren med råge. Titlar som Alone in the Dark, Resident Evil och Silent Hill klistrade fast spelarna i sina vardagsrumsmöbler och nya traditioner skapades med hjälp av intressant designtänk, stämningsfull handling och vågade beslut kring våld och blodigt innehåll. Flera av dessa spelserier finns såklart fortfarande, men många av oss minns med värme tillbaka till en tid då skräckspel i allt större grad upplevdes som något unikt och fräscht. Studion bakom Crow Country har gjort handling av dessa minnen och skapat ett alldeles eget äventyr med de gamla skräckfansen i åtanke.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 19 2024]

Fri, 10 May 2024 17:00:00 +0000

Ännu en vecka börjar närma sig sitt slut och kanske är du en av många som har tagit ledigt denna klämdag. Allt eftersom semestertider börjar nalkas borta vid horisonten kan det vara värt att hålla lite hårdare på sina semesterdagar, något som kanske innebär att du, liksom jag har valt att jobba även idag.

Hur man än väljer att fördela sin ledighet så innebär de där lediga dagarna en oas i ett annars kanske intensivt arbetsliv, och det gäller att njuta av dem till fullo. Här på PSbloggen njuter vi oerhört av vårt intresse för spel, och här kommer våra planer för helgen.

Recension: Stellar Blade [PS5]

Fri, 10 May 2024 10:00:00 +0000

Stellar Blade är ett postapokalyptiskt actionäventyr som utspelas i en dystopisk framtid där jorden tagits över av den främmande arten Naytiba och där du axlar rollen som flygvapensoldaten EVE som är från en koloni av överlevare. Målet är enkelt, utplåna monstrens ledare och ta tillbaka vår planet.

Spelet är utvecklat i Sydkorea och ganska fort går det att se att utvecklarna har inspirerats av japanska actionspel som bland annat NieR och Bayonetta. Det finns även element av Dark Souls inbakade i upplevelsen, som exempelvis läger där du helar och får tillbaka hälsodrycker med nackdelen att fiender kommer tillbaka. Även själva nivådesignen, som är fylld med upplåsningsbara genvägar får mig att tänka på Dark Souls.

Recension: Sand Land [PS5, PS4]

Thu, 09 May 2024 10:00:00 +0000

Den framlidne japanska serietecknaren Akira Toriyama var mest känd för sin stora succé Dragon Ball. Personligen har jag inte läst mangan eller sett någon av tv-serierna, men Toriyamas ikoniska stil i illustrationerna är enkla att känna igen, och har varit en inspirationskälla för många kreatörer. Toriyama har även tecknat Sand Land , och precis som Dragon Ball har ökenmangan nu dessutom blivit tv-spel.

I Sand Land lever demonprinsen Beezlebub och hans kompisar mitt i en stekhet öken helt utan vatten. Varje dag utför han sina rutiner, genom att plundra den kungliga arméns vattenleveranser. Men en dag får han besök av den gamla sheriffen Rao, som i sin tur söker efter den legendariska vattenkällan för att tillförse hela riket med vatten.

Recension: Contra: Operation Galuga [PS4, PS5]

Wed, 08 May 2024 10:00:00 +0000

När jorden är i fara är det få organisationer som är bättre lämpade att ställa saker till rätta än specialstyrkan kallad Contra. Spelserien (med samma namn) har varit en tongivande aktör i Run and Gun-genren sen det ursprungliga spelet släpptes 1987 och de superbiffiga herrarna Bill Rizer och Lance Bean har varit med sen dess. I Contra: Operation Galuga får de återigen ta fram bössorna, för i det här spelet gör vi nämligen ett rykande färskt återbesök till deras allra första äventyr tillsammans.

Recension: S.O.L Search of Light [PS5, PS4]

Tue, 07 May 2024 10:00:00 +0000

Det indieutvecklade S.O.L Search of Light är ett narrativt äventyrsspel där jag styr en främling som vaknar upp i en fredlig stad vars invånare består av robotar. Utanför staden får jag beskåda ett svart hål, som är en portal till en dimension bestående av ett nät av sammankopplade nivåer med en boss längst in.

Jag ska utforska det svarta hålets olika nivåer och söka efter fler assisterande robotar för stadens uppbyggnad. Varje nivå är indelad i olika kategorier, vissa involverar pussel och andra fokuserar på strider. Men jag ser ingen skillnad på banorna eftersom alla har en sterilt grå miljö med klippor och förfallna kyrkor i bakgrunden. Oavsett om jag spelar en pusselnivå så förekommer strider, och pussel ska lösas även i stridsbanorna. Vad är då poängen med de olika kategorierna om nivåerna är identiska och enformiga?

Recension: As Dusk Falls [PS4, PS5]

Mon, 06 May 2024 10:00:00 +0000

En vacker och stilla eftermiddag i slutet av maj är familjen Walker på väg mot sitt nya hem i Missouri för att få en nystart. Resan längs med Route 66 är lång, och efter en kort paus för att sträcka på benen hoppar familjen in i bilen igen. Stämningen är inte helt på topp, det har varit en lång bilresa och mamman i familjen är kanske inte helt glad i att svärfadern också är med på resan. Någonstans i Arizona sker dock något som kommer förändra familjens öde för all framtid.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 18 2024]

Fri, 03 May 2024 17:00:00 +0000

Ännu en helg, ännu ett speltillfälle! Maj har anlänt, och med det varmt väder, soliga dagar och potentiellt svettiga spelrum. Oavsett om man gillar sol och värme eller inte kan det vara skönt med en stund framför spelkonsolen. Om du inte redan har packat upp fläkten ur förrådet kanske det är hög tid att göra det, och behöver du än mer motivation kan vi hjälpa till. Nedan finner du nämligen redaktionens spelplaner för helgen.

Månadens Playstation Plus-spel [Maj 2024]

Fri, 03 May 2024 13:00:00 +0000

Maj månad är här och i samma veva har våren verkligen snurrat igång, precis enligt plan. Något annat som rullar på enligt plan är släppet av de nya förmånstitlar som du kan ta del av om du har en prenumeration på Playstation plus. Precis som i mars blir det utöver tre gratis titlar även en extra godbit den här månaden i form av en expansion till Destiny 2. Det tackar vi såklart inte nej till. För att du ska hinna planera vilken av titlarna du ska ta dig an först kommer här en liten presentation.

Förhandstest: No Rest for the Wicked

Fri, 03 May 2024 10:00:00 +0000

Om du enbart använder PlayStation som spelplattform är det sannolikt att du inte är speciellt bekant med spelstudion Moon Studios, åtminstone inte när det kommer till förstahandserfarenhet. Deras genombrottsspel Ori and the Blind Forest , och uppföljaren Ori and the Will of the Wisps , släpptes nämligen aldrig på Sonys plattformar, vilket är lite trist med tanke på vilka väldesignade plattformsspel de är.

Nu när studion har ett nytt projekt på gång är det dock bekräftat att det kommer att nå ut även till PlayStation-fans, och i samband med att spelet släpptes i en förhandsversion till PC fick jag möjligheten att kika närmare på vad vi har att vänta oss från No Rest for the Wicked.

Månadens höjdpunkter [Maj 2024]

Tue, 30 Apr 2024 13:00:00 +0000

Sköna maj välkommen, och med den kommer förhoppningsvis lite vårvärme, för i Mellansverige har vädret bjudit på temperaturer som lockar till inomhusaktiviteter. Oavsett väder så kan du se fram emot en hel hög med intressanta spelsläpp och det finns verkligen något för alla smaker. Det känns på förhand som en stark indiemånad med många spel som kanske inte får det största rampljuset på presentationer och förtittar, men som du säkert vet så driver ofta dessa titlar innovation och nyskapande. Inget av mina tre utvalda spel klassas som trippel-A-titlar men de bjuder på unika och häftiga grafiska stilar.

Recension: Sker Ritual [PS4, PS5]

Tue, 30 Apr 2024 10:00:00 +0000

Flerspelarspel med skräcktema har gått från att vara något av en subkultur inom spelvärlden till att dra ordentligt med spelare under senare år. Likt spöken finns de i olika skepnader och vi har sett dem som allt från extra spellägen i stora spelserier till små unika upplevelser. Sker Ritual hör till den sistnämnda kategorin, men det är inte ett spel helt utan bakgrund. För fyra år sedan släppte nämligen studion Wales Interactive sitt skräckäventyr Maid of Sker (7/10) , ett spel vars berättelse det här spelet hämtar stora delar av sin handling från.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 17 2024]

Fri, 26 Apr 2024 17:00:00 +0000

Sista helgen i april har anlänt och nog har det varit en klassisk aprilmånad, med allt från aprilskämt till galet väder i alla dess former. Något som kanske inte har varit riktigt lika galet är mängden större spelsläpp den här månaden, men trots det har det ändå dykt upp en del intressanta titlar.

Här på redaktionen rullar allt på som vanligt och konsolerna puttrar på hemma i stugorna. Nya spännande recensioner är på ingång, så släng ett öga på texten här nedan och få en inblick i vad vi ska spela i helgen.

Recension: Dragon's Dogma 2 [PS5]

Thu, 25 Apr 2024 11:00:00 +0000

För 12 år sedan packade jag en kappsäck och gav mig ut i vildmarken i det då nysläppta Dragon’s Dogma. Jag visste att jag skulle gå mot nordväst, upp mot en liten by. Med mig hade jag ett par datorstyrda följeslagare, som i högsta grad var hjälpsamma och poängterade att vargar jagar i flock och är rädda för eld. Halvvägs genom min vandring insåg jag att jag kraftigt missbedömt avståndet, och varken hade tillräckligt med örter, eller ännu värre, lampolja.

Recension: Lunar Lander Beyond [PS4, PS5]

Mon, 22 Apr 2024 15:00:00 +0000

Året är 2182, en framtid där stora delar av universum har utforskats, planeter koloniserats och rymdfart är den ledande ekonomiska faktorn. Det intergalaktiska storföretaget Pegasus Corporation är herre på täppan och regerar stora delar av universum med hjälp av sin enorma rikedom. Men allt är inte som det ser ut, och snart ställs saker på sin ända när en mystisk katastrof riskerar att utplåna stora delar av universum. Jag har spelat Lunar Lander Beyond , och nu ska jag berätta om hur landningen gick.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 16 2024]

Fri, 19 Apr 2024 17:00:00 +0000

Det finns lugna veckor, och så finns det lugna veckor. Trots någon enstaka recension och artikel har den här veckan varit lugnare än vanligt, något som kanske innebär att vi kan ta oss an helgens spelande med extra mycket energi. Som vanligt pågår det mycket verksamhet bakom ridån, och redaktionen har flera spelprojekt som snart får se dagens ljus i form av inlägg här på bloggen.

Till dess får ni hålla till godo med redaktionens spelplaner inför de kommande dagarna. Dessa kan ni läsa om nedan.

Väntan på Darkest Dungeon II är snart över

Thu, 18 Apr 2024 16:00:00 +0000

Kan man vänta för länge på ett spel? Det är en fråga som fram till häromdagen utgjorde den första meningen i en krönika jag höll på att skriva. Tanken var att den skulle handla om hur längtan efter ett spel kunde upplevas och utvecklas under en längre tid, hur förväntningar kunde gå igenom olika faser och hur man som spelare kan se på saken ur olika vinklar. Spelet som skulle utgöra mitt personliga exempel var såklart uppföljaren till det mörka roguelike-äventyret Darkest Dungeon, ett spel jag har återbesökt flertalet gång sen det släpptes 2016.

Recension: Freedom Planet 2 [PS4, PS5]

Tue, 16 Apr 2024 10:00:00 +0000

Precis som alla andra människor lider jag stundvis av fördomsfullhet. Det spelar liksom ingen roll hur öppensinnad jag är som person eller hur kärvänlig jag strävar efter att vara, ibland smyger de sig bara in i huvudet de där fördomarna. Som spelskribent anser jag mig vara i mitt esse när det kommer till att motta nya spel med ett öppet hjärta, men även då kan jag drabbas av min fördomsfullhet.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 15 2024]

Fri, 12 Apr 2024 17:00:00 +0000

Halva april har snart förflutit och på nyheterna pratar de om att sommaren redan har anlänt till delar av landet. Vart våren tog vägen kan man fråga sig, men förhoppningsvis har vi några helger kvar framför konsolen innan man behöver dra fram fläkten.

I vanlig ordning har vi ganska fullt upp här på bloggen och ett flertal recensionsspel snurrar just nu hos redaktionens medlemmar. För en liten inblick i helgens planer kan du slänga ett öga på texten nedan.

Recension: Turbo Golf Racing [PS5]

Thu, 11 Apr 2024 10:00:00 +0000

Att kombinera rally och bollsport är inget nytt begrepp. Rocket League blandade racing och fotboll vilket blev ett framgångsrikt koncept när spelet lanserades 2015. Nästan ett decennium senare byter spelutvecklarna Hugecalf ut fotboll mot golf i Turbo Golf Racing.

Precis som i Rocket League kör jag med en radiostyrd bil, fast på en utopisk golfbana istället för på fotbollsplan i detta partyspel för flera spelare online.

Eftersom golfklubbor inte existerar i Turbo Golf Racing, får mitt vrålåk agera slagträ för att klippa till den enorma golfbollen över det estetiskt tilltalande spelfältet. Den fina omgivningen blandar lövskog och nyklippt gräs med futuristisk mekanik och neonljus på ett ljuvligt sätt.

Recension: Moonglow Bay [PS4, PS5]

Tue, 09 Apr 2024 19:00:00 +0000

Renodlade fiskespel är en ganska nischad genre inom spelvärlden, ofta baserade runt realistiskt sportfiske med en svallvåg av olika fiskespön, drag, beten och unika handkontroller tätt bakom sig. Trots detta är fiske som aktivitet något som återkommer inom alla möjliga genrer. Kanske framför allt i form av minispel där spelaren kan roa sig, få in lite extra kosing, eller samla på sig fisk och föremål som snabbt åker ned i ens ryggsäck. I Moonglow Bay handlar det om mycket mer än så, och fisket får en central roll i ett spel med betydligt mer djup än de flesta andra spel med fokus på ämnet.

Recension: Horizon Forbidden West: Complete Edition [PC]

Mon, 08 Apr 2024 11:00:00 +0000

I takt med att spelutveckling blir allt dyrare behövs ju även en större målgrupp för att projekten ska bli lönsamma. Detta har lett till att Sony under de senaste åren även har släppt flera av de största titlarna på PC. Det tar ibland ganska lång tid mellan släppen, men om du har gått och längtat efter att spela Horizon Forbidden West (8/10) på din speldator är nu väntan över.

Eftersom vi redan har en recension av själva spelet, som du finner via länken ovan, kommer denna PC-recension i vanlig ordning fokusera mer på det tekniska och de skillnader som denna version erbjuder.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 14 2024]

Fri, 05 Apr 2024 17:00:00 +0000

Efter full ös på spelsläppen under nästan hela första kvartalet har vi börjat skymta en lite lugnare period, där vi förhoppningsvis kan fördjupa oss i de många gigantiska spel som har släppts på sistone. Det finns fortfarande ett gäng recensioner på gång på bloggen, så flitens lampa lyser fortfarande i redaktionen.

Med helgen runt hörnet är det i vanlig ordning dags att redogöra för spelplanerna, och vi börjar med att sparka igång bollen så att du kan följa upp i kommentarfältet nedan!

Månadens PlayStation Plus-spel [April 2024]

Tue, 02 Apr 2024 10:00:00 +0000

April månad är äntligen här och om du har överlevt lavinen av aprilskämt som inleder månaden kan du se fram emot ett nytt utbud av gratis spel. I vanlig ordning behöver du ha en aktiv PlayStation Plus-prenumeration för att kunna ta del av dessa förmåner, så om du redan har en sådan är det bara att svänga inom PlayStation Store och hämta dem. För att du ska få en överblick av vad som erbjuds den här månaden kommer här en traditionell presentation av de aktuella titlarna.

Vad spelar du i påskhelgen? [Vecka 13 2024]

Thu, 28 Mar 2024 17:00:00 +0000

Slutet av mars är här, och med det kan vi även sikta in oss på en långhelg i form av lite högtidsfirande. Oavsett om du firar påsk, gillar ägg eller tänker unna dig en bit godis (eller två) så har du förhoppningsvis några extra dagar av ledighet framför dig. Detta måste såklart firas med lite mer tid framför spelkonsolen. Här på bloggen föregår vid gärna med gott exempel, så nedan får du ta del av redaktionens spelplaner för helgen.

Månadens höjdpunkter [April 2024]

Thu, 28 Mar 2024 13:00:00 +0000

April är äntligen runt hörnet och även om det inte duggar tätt med storspel finns det ändå något för alla smaker. Jag har för ovanlighetens skulle valt ut tre spel från vitt skilda genrer och dessutom i tre olika kategorier i form av en andlig uppföljare, ett helt nytt IP och en nyversion av en klassiker. Kan du gissa något av spelen innan du läser vidare?

Bland månadens bubblare finns två sidscrollande plattformsäventyr som var på vippen att hamna på listan. Om du lockas av den genren bör du kanske titta lite extra på Saviorless och Tales of Kenzera: ZAU som dyker upp under månaden. I år släpps det även några spel på självaste Valborgsmässoafton så om du vill hitta en anledning att slippa äta sill och gå till en majbrasa så har du ursäkten klar.

Recension: Hi-Fi Rush [PS5]

Thu, 28 Mar 2024 10:00:00 +0000

Rytmspel har varit på tapeten i några år nu, men det finns spel som gillar att applicera musikaspekten på andra genrer och Hi-Fi Rush tillhör den skaran. Jag skulle snarare säga att det är ett actionbetonat plattformsäventyr som väver in rytmaspekten på ett väldigt genomtänkt sätt.

Du är den rockstjärneaspirerande slackern Chai som frivilligt låter installera en robotarm istället för sin skadade riktiga, men i processen hamnar hans MP3-spelare i vägen och ger honom lite oväntade förmågor. Det visar sig ganska snabbt att företaget som står bakom robotprogrammet inte har rent mjöl i påsen och Chai betecknas som ett defekt experiment och får kämpa för sitt liv.

Att leva med rutiner och TV-spel

Tue, 26 Mar 2024 10:00:00 +0000

I över 30 års tid har jag ägnat mig åt en bekväm stund med tv-spel, i stort sett varje dag. Jag greppar tag i min rosafärgade DualSense, lyssnar på det korta pipet när mitt PlayStation 5 vaknar till liv och jag bläddrar i spelkatalogen. Ska jag spela något i det digitala biblioteket eller sätta in ett fysiskt exemplar i skivläsaren? Valet är fritt och mitt eget.

Att välja spel är för mig jämförbart med att rota i min drickaback med äldre vinylskivor, eller att luska ut vilken ny serie jag ska titta på i valfri streamingtjänst. Dels vill uppleva jag något nytt men ibland fastnar jag istället med något mer bekant och bekvämt. Det är inget nytt för mig, för jag brukar alltid lyssna på samma låtar flera gånger i rad. Inte bara för att musiken är bra, utan även för att det är stimulerande för mitt rutinbehov.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 12 2024]

Fri, 22 Mar 2024 17:00:00 +0000

Det är fredag, och för många av oss väntar en sorgeslös helg med möjlighet för såväl spelande som andra trevliga påhitt vilka hör helgen till. Likt förra veckan har det varit full galopp här på redaktionen med många publicerade recensioner de senaste dagarna, och trevligt nog slutar det inte där. Vi har flera spel i omlopp som vi såklart ser fram emot att dela med oss av.

I vanlig ordning kan du i följande stycken med lite tur få en liten inblick i vad som komma skall, för här kommer redaktionens planer för helgen.

Recension: Rise of the Ronin [PS5]

Thu, 21 Mar 2024 12:00:00 +0000

Samurajkulturen är definitivt inne i ett uppsving i popularitet, med nyfilmatiseringen av James Clavells bok Shogun på mångas läppar och den kommande PC-portningen av det fantastiska Ghost of Tsushima (9/10) som börjar närma sig. Lägg därtill Team Ninjas actionrollspel Rise of the Ronin så har vi en ganska omfattande mängd underhållning baserad i den japanska historian att avnjuta.

Rise of the Ronin fokuserar dock på en lite annan tidsålder jämfört med de andra exemplen, nämligen bakumatsu-perioden på 1850-talet. Här står Japan inför ett vägskäl med både interna stridigheter gällande det enligt många föråldrade shogun-styret och västerländska makter som hungrigt väntar på sin chans att kolonisera landet. Det är med andra ord en kokande kittel du kastas in i under berättelsens gång.

Recension: Star Wars Battlefront Classic Collection [PS4, PS5]

Thu, 21 Mar 2024 10:00:00 +0000

För tjugo år sedan släpptes första delen av de två Star Wars-flerspelarskjutarna där upp till 64 spelare deltog samtidigt. Star Wars: Battlefront lanserades till PlayStation 2 och fick en uppföljare tre år senare till samma konsol. Lagom till spelseriens tjugoårsdag släpps dessa två nämnda titlar i samlingen Star Wars Battlefront Classic Collection, där de goda rebellerna och Republiken kämpar mot Imperiet och dess onda stormtroopers i klassiska eldstrider från de sex första filmerna.

Recension: Brothers: A Tale of Two Sons Remake [PS5]

Wed, 20 Mar 2024 10:00:00 +0000

Det är lite svårt att föreställa sig att det har gått 11 år sedan Josef Fares gav sig in i spelvärlden med sitt äventyrsspel Brothers: A Tale of Two Sons. Spelet var något av en udda fågel när det kom, men chansningen var lyckad och beröm strömmade in för dess konstnärliga framtoning, känslosamma berättelse och annorlunda upplägg.

Tiden går fort, och nu har det alltså kommit en nyversion av spelet i form av Brothers: A Tale of Two Sons Remake , ett faktum som passar bra då undertecknad missade det ursprungliga släppet 2013. Med färska ögon har jag nu tagit mig an denna tolkning av spelet.

Recension: Inkulinati [PS4, PS5]

Tue, 19 Mar 2024 13:00:00 +0000

Spel inspirerade av medeltida prosa, illustrationer och humor verkar vara på uppsving på sistone. Dels fick vi det surrealistiska äventyret The Procession to Calvary (8/10) för ett par år sedan, men även mordmysteriet Pentiment från Obsidian Entertainment. Någonstans mittemellan dessa ytterligheter finner vi Inkulinati , ett spel där munkar och nunnor slåss mot varandra med hjälp av små finurliga kreatur de ritat i marginalerna av böcker och manuskript.

Med hjälp av levande bläck och snudd på obegränsad kunskap höll en mystisk gruppering oerhört inflytande över världen under medeltiden. De kallade sig själva för Inkulinati och när de inte översatte eller skrev viktiga manuskript duellerade de sinsemellan om mer makt och kunskap. Duellerna utspelade sig i marginalerna av de verk de framställde, och deras huvudsakliga vapen var fjäderpennor och magiska varelser.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 11 2024]

Fri, 15 Mar 2024 17:00:00 +0000

Vi är halvvägs igenom månaden mars och ännu en helg närmar sig med stora kliv. Det har varit en produktiv vecka med ett stort antal publicerade recensioner. Vi har bland annat bjudit på utsagor om stora och efterlängtade titlar likt Final Fantasy 7: Rebirth (9/10) , men även mindre och minst lika spännande spel som Ultros (6/10) , Penny’s Big Breakaway (7/10) , och det dagsfärska The Legend of Legacy HD Remastered (7/10).

Recension: The Legend of Legacy HD Remastered [PS5, PS4]

Fri, 15 Mar 2024 15:00:00 +0000

Det japanska rollspelet The Legend of Legacy släpptes ursprungligen 2015 till Nintendo 3DS i Japan och anlände sen till Europa året därpå. Faktum är att jag inte hade någon aning om att spelet existerade förrän jag såg trailern till denna återutgivning. Därmed kastar jag mig för första gången in i ett till synes klassiskt rollspel för denna recension.

I detta äventyr får jag välja en kandidat bland åtta olika hjältar för att utforska kontinenten Avalon och dess riken. De andra sju protagonisterna rekryteras successivt under äventyrets gång och med tiden får jag även möjligheten att byta hjältar i mitt tremannalag, även om huvudkaraktären förblir permanent ledare.

Recension: Penny's Big Breakaway [PS5]

Thu, 14 Mar 2024 10:00:00 +0000

Om du någon gång har råkat göra något riktigt klantigt vet du att konsekvenserna kan komma i olika storlekar och form. Kanske glömde du kvar ditt kaffe på biltaket när du lämnade bensinmacken, drattade på ändan under den senaste halkan eller sluddrade till den där komplimangen du skulle ge personen du är intresserad av. Det är lätt hänt, och oftast blir konsekvensen inte så allvarlig.

Annat är det om du av misstag gör som Penny i Penny’s Big Breakaway och råkar förnedra kejsaren på dennes årliga uppträdande inför folket. Katastrofen är ett faktum, och snart följer vi Penny under hennes flykt från den så kallade rättvisan.

Recension: Final Fantasy VII Rebirth [PS5]

Wed, 13 Mar 2024 10:00:00 +0000

Det har nu gått nästan fyra år sedan Final Fantasy VII Remake (9/10) tog mig och många andra med storm, och lämnade oss med mängder av frågetecken och spekulationer. Vad kommer Square Enix att i nästa kapitel av denna nytolkning av en odödlig rollspelsklassiker? Hur kommer de att hantera de omvälvande ögonblicken som väntar på horisonten?

Med tanke på vilka sidospår som berättelsen i Remake tog jämfört med originalet kändes det smått omöjligt att förutspå vart vi är på väg i Final Fantasy VII Rebirth. Jag visste dock redan från början att jag var ombord på tåget för att ännu en gång överraskas av berättelsen jag trodde att jag kände till.

Recension: Ultros [PS4, PS5]

Tue, 12 Mar 2024 10:00:00 +0000

I det verkliga livet anländer nu våren så smått här i Sverige. Det blir varmare, ljusare men framför allt mer livligt då alla växter runt omkring oss sakta vaknar upp, börjar växa till sig och snart genomsyrar vår omgivning som en ram av trevlig grönska. Något liknande sker i det svenskutvecklade spelet Ultros , men där är det vi som vaknar till och möts av ett sedan länge övergivet rymdskepp, fyllt av mystiska växter, varelser och maskiner som långsamt har tagit kontroll över sin omgivning.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 10 2024]

Fri, 08 Mar 2024 17:00:00 +0000

Då var den kommen, ännu en helg full av möjligheter. Allt eftersom våren gör sig närvarande blir dagarna längre och solljuset pockar allt mer på vår uppmärksamhet utanför fönstret. Oavsett om vädret bjuder på sol, moln eller till och med nederbörd finns våra spelkonsoler där inne och väntar på oss.

Men vad ska man spela? Jo, skärp blicken i texten nedan, för där delar bloggens medarbetare med sig av spännande spelplaner för den kommande helgen.

Recension: Pacific Drive [PS5]

Tue, 05 Mar 2024 10:00:00 +0000

Det är sällan jag recenserar spel nu för tiden. Men när det väl händer, har jag numera ha en förmåga att träffa sådär rätt att jag själv blir alldeles förbluffad. Pacific Drive från Ironwood Studios är ett bra exempel på ett spel som jag aldrig haft tanken på att spela, men vilket tack vare min nyvunna förmåga, vinner mitt hjärta.

Handlingen utspelar sig i något som kallas Olympic Exclusion Zone, beläget på en halvö i nordvästra Nordamerika. När spelet startar befinner jag mig i skogen, på väg att utforska den förbjudna zonen. Jag överrumplas av ett ljussken och transporteras hastigt in i zonen. Teleporteras jag kanske? Men jag har inte bara transporterats iväg till en ny plats. Det verkar dessutom som att jag har hamnat i en ny värld.

Månadens PlayStation Plus-spel [Mars 2024]

Mon, 04 Mar 2024 13:00:00 +0000

Mars månad har gjort sin entré, och med det kommer såklart något vi alla ser fram emot varje månad, nämligen nya gratis titlar via Playstation Plus. Har du en prenumeration av denna tjänst får du spelen som en förmån och kan ladda ner dem redan den 5:e mars. Den här månaden kommer dessutom en liten bonus då man har klämt in en expansion utöver de tre standardspelen. Gratis är såklart gott, men för att du ska kunna veta om månadens utbud är något för dig har vi förberett en kort presentation av varje titel som ingår i urvalet. Så spänn fast säkerhetsbältet och fortsätt läsa, för här kommer de.

Recension: Smalland: Survive the Wilds [PS5]

Mon, 04 Mar 2024 10:00:00 +0000

Om man tar en liten promenad rakt ut i närmaste skog, stannar upp och fångar in omgivningen är det lätt hänt att man överväldigas av allt man ser omkring sig. Naturen har den effekten på många människor, och det är därför inte konstigt att skog rent symboliskt är en av de renaste och vackraste platserna vi förknippar med vår planet. Med det sagt kan skogen också representera det vilda, en plats där det krävs beslutsamhet och kunskap för att överleva. I äventyrsspelet Smalland: Survive the Wilds gör vi en resa ned till skogens golv, och där väntar både utmaningar och vackra vyer.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 9 2024]

Fri, 01 Mar 2024 17:00:00 +0000

Mars månad drar igång med en raketstart i form av en väldigt välkommen helg. Under veckan som gått har du utöver några saftiga recensioner även fått lite spännande information från spelvärlden. Kanske har du exempelvis fått ett bra span på kommande titlar genom att läsa om Månadens höjdpunkter , eller fått upp ögonen för de gamla barndomsidolerna mumintrollen genom vår förhandstitt på Snufkin: Melody of Moominvalley

Skulle det vara att du inte nöjer dig med den informationen behöver du inte stressa upp dig. För nedan kommer nämligen redaktionens planer för helgen.

Recension: Expeditions: A MudRunner Game [PS4, PS5]

Thu, 29 Feb 2024 18:00:00 +0000

SnowRunner (7/10) var ett spel som under recensionsperioden var en ganska kantig upplevelse, och även om jag gillade mycket som fanns där låg oftast buggar eller konstiga designbeslut i vägen för ett bättre spel. Med tiden blev mycket av detta åtgärdat, och plötsligt blev SnowRunner ett av de spel jag har lagt absolut mest speltid på under senare år.

När uppföljaren, eller snarare avstickaren, i serien utannonserades förra året såg jag fram emot att utvecklarna kanske denna gång skulle lära sig av de tidigare problemen för att erbjuda en mer angenäm upplevelse från början. Men hur har det blivit i praktiken nu när spelet är här?

Månadens höjdpunkter [Mars 2024]

Thu, 29 Feb 2024 10:00:00 +0000

Mars brukar betecknas som den första vårmånaden med vårdagjämning och det är månaden när du tvingas ställa fram klockan så att du inte går miste om så mycket dagsljus. Historiskt sett kan det bli både snö och slask också, och precis som vädret så bjuder månaden på en brokig skara spelsläpp.

Några saker som inte platsade bland de utvalda höjdpunkterna, men som ändå är värda att nämnas är till att börja med Akka Arrh som är Jeff Minters nya spel. Om du är bekant med hans tidigare alster så blir du säkert inte överraskad om jag säger att det handlar om ett psykadeliskt arkadspel med massor av färger. Kultklassikern Dragon’s Dogma får också en uppföljare. Och jag är dessutom nyfiken på de båda berättelsedrivna road trip-spelen Open Roads och As Dusk Falls.

Förhandstitt: Snufkin: Melody of Moominvalley

Wed, 28 Feb 2024 14:00:00 +0000

Sen multikonstnären och ikonen Tove Jansson gick bort 2001 har flera av hennes alster levt vidare i olika form. Kändast är utan tvekan Mumintrollen som fyllde ut en spännande och vacker serie berättelser vars värld trollbundit såväl barn som vuxna genom åren. På senare tid har de snövita trollen och deras vänner måhända blivit mer av en inredningsdetalj i form av dyra muggar, prydnader och tvål snarare än de sagofigurer de var från början, men det innebär inte att det inte finns hopp om räddning.

Recension: Skull and Bones [PS5]

Mon, 26 Feb 2024 10:00:00 +0000

Efter Ubisofts framgångar med Assassin’s Creed IV: Black Flag började fansen anamma det välgjorda pirattemat som spelet använde sig av. Som en följd av detta ville spelstudion smida medans järnet var varmt och utannonserade Skull and Bones. Flertalet förseningar senare har nu denna ambitiösa onlinebaserade piratsimulator vind i seglen.

Det huvudsakliga målet i Skull and Bones är att bli havets mest ökända pirat. Spelet inleder starkt med att jag förlorar ett slag mot den brittiska flottan mitt i Indiska Oceanen, vilket leder till att min karaktär ligger skeppsbruten på en ö. Slagen men inte besegrad slickar jag mina sår innan äventyret börjar.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 8 2024]

Fri, 23 Feb 2024 17:03:33 +0000

Februari närmar sig så smått sitt slut, men nog kan månaden klämma ur sig en sista helg innan det är dags att gå över till månaden mars. I motsats till förra veckans kavalkad av recensioner har den här veckan varit förhållandevis lugn. Det innebär såklart inte att vi sitter och slappar här på redaktionen, utan tvärt om. Mycket sker bakom kulisserna, och många av oss i sitter i skrivande stund och jobbar på en och annan recension. Det dyker upp fler och fler spännande titlar allt eftersom året går, och vi ser fram emot att dela våra upplevelser kring dessa med er.

Recension: Helldivers II [PS5]

Fri, 23 Feb 2024 10:00:00 +0000

Likt en asteroid full med förbannade (eller missförstådda) insekter har Helldivers II farit fram genom spelvärlden. Nio år har gått sedan dess föregångare släpptes, ett faktum som inte bara utgör en utmaning i en spelvärld som ständigt förändras, utan även en möjlighet om man spelar sina kort rätt. Med ett för serien helt nytt upplägg har man även tagit ett nytt steg för mänskligheten, men hur stort är det?

Med en populär föregångare och ett tema som hämtat ur Paul Verhoevens filmtolkningen av sci-fi-klassikern Starship Troopers har Helldivers II en till synes stabil grund att göra sitt avstamp ifrån. Till att börja med har man bytt den isometriska vyn från ettan till tredjepersonsvy, men även skalat upp det hela till ett flerspelarspel av mer omfattande proportioner än tidigare. ”Super Earth” som vår planet kallas har nämligen sällskap i grannskapet av såväl gigantiska insekter som mordiska robotar, och de är inte välkomna. Insatsstyrkor skickas ut för att göra nålstick i motståndarnas försvar, och det är där vi som spelare kommer in.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 7 2024]

Fri, 16 Feb 2024 17:00:00 +0000

Det här är en vecka när man verkligen kan se att saker och ting har börjat komma igång igen efter den traditionsenligt långsamma starten på varje spelår. Under veckan som har gått har du nämligen kunnat ta del av så mycket som fem recensioner här på bloggen. Kanske har du läst den dagsfärska recensionen av Calico (6/10) , förundrats över det nostalgiskt laddade Alisa (8/10), taggat igång på actionbeskrivningarna i det nya Suicide Squad: Kill the Justice League(7/10) eller ögnat igenom texten om Banishers: Ghosts of New Eden (9/10). För att inte nämna Tekken 8 (9/10)! Om inte är det bara att svänga inom nämnda recensioner genom länkarna ovan.

Recension: Tekken 8 [PS5]

Fri, 16 Feb 2024 14:00:00 +0000

Jag kanske inte skulle kalla mig själv för en expert på fightingspelsgenren, men det har alltid varit en genre som jag har varit intresserad av. Många av spelen har väldigt höga ingångströsklar för mina halvfumliga fingrar, men på något vis har jag alltid klickat med Tekken-spelen. Timmar av nötande i Tekken 3 och Tekken Tag Tournament har gjort att jag har blivit någorlunda kompetent med ett par karaktärer från detta udda galleri, och det blir därför en högtidsstund varje gång ett nytt spel i serien dyker upp.

Recension: Calico [PS4, PS5]

Fri, 16 Feb 2024 10:00:00 +0000

Det finns få spel som på pappret lockar mig så mycket som spel som involverar katter, och när Calico först visades upp och stor del av spelmekaniken går ut på att inreda och driva ett kattcafé i en sagoskog var det svårt att inte bli extremt pepp på upplägget.

Efter att ha skapat min egna avatar så slungas jag in i Calicos färgglada värld och får i uppdrag att rusta upp och ta över ett café nära en liten by, dit både djur och människor är välkomna. Byns borgmästare ber mig hjälpa till med lite andra sysslor också, och dagarna springer snabbt förbi.

Recension: Alisa [PS4, PS5]

Thu, 15 Feb 2024 10:00:00 +0000

Genom åren har jag skrivit ett flertal gånger om den balansgång många utvecklare ställs inför när de ska skapa ett spel vars egenskaper är tänkta att dra åt såväl äldre som modern speltradition. Hur bör man exempelvis tänka när man gör polerade nyversioner av gamla spel? Ska man ha kvar det där opraktiska kontrollupplägget, spela in nyversioner av musiken eller tillåta smidigare möjligheter att spara sitt spel? Man kan lägga många timmars tänk på det där, eller så gör man som studion bakom Alisa har gjort och slänger alla de där frågetecknen genom fönstret till förmån för en retroupplevelse med hull och hår.

Recension: Banishers: Ghosts of New Eden [PS5]

Mon, 12 Feb 2024 18:00:00 +0000

Då och då släpps det rollspel som sticker ut med en väldigt genomtänkt och passande värld, och Banishers: Ghosts of New Eden matchar absolut den beskrivningen. Året är 1695 och platsen är New Eden någonstans i New England-trakten i det som senare ska bli USA. Häxjakter är vardagsmat, men till skillnad från vår värld förekommer även övernaturliga fenomen som spöken och andra odöda.

När spelet tar sin början har bannlysarna Antea Duarte och hennes lärling och älskare Red mac Raith kallats till New Eden för att utreda och hantera en förbannelse. Dock visar det sig att den lokale prästen som efterfrågat dem lämnat jordelivet och att det finns en mäktig varelse i staden. Redan i prologen dödas Antea och under spelets gång växlar du mellan Macs vapensvingande och Anteas mer övernaturliga förmågor som en ande.

Recension: Suicide Squad: Kill the Justice League [PS5]

Mon, 12 Feb 2024 10:00:00 +0000

Spelskaparna Rocksteady fick sitt stora genombrott när de släppte Batman: Arkham Asylum 2009. Tillsammans med flera uppföljare var historien om Batman och ett Gotham i anarki bland de bästa skildringarna av superhjältegenren. Nio år efter det senaste spelet är Rocksteady tillbaks med deras nya kreation Suicide Squad: Kill the Justice League , ett onlinebaserat spel upp till fyra spelare samtidigt.

Den intergalaktiska tyrannen Brainiac inleder sin invasion på jorden genom att skapa kaos i Metropolis med sin armé. Dessutom har han hjärntvättat flera av jordens beskyddare inom Justice League, bland annat Stålmannen och Batman. Eftersom de ikoniska superhjältarna blivit ett allvarligt hot, har insatsstyrkan ARGUS med befälhavaren Amanda Waller i spetsen tilldelats uppgiften att oskadliggöra Justice League. Waller rekryterar fyra av Arkham-anstaltens fångar till den synes omöjliga uppgiften: Harley Quinn, King Shark, Deadshot och Captain Boomerang.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 6 2024]

Fri, 09 Feb 2024 17:00:00 +0000

Ännu en vecka närmar sig sitt slut, och vid det här laget vet vi alla vad det (förhoppningsvis) innebär. Jag talar såklart om helgen, dessa fantastiska dagar då de flesta av oss får möjligheten att spendera lite fler av de där härliga timmarna framför spelkonsolen. För många kanske helgen framstår som helt vanliga dagar om man har för vana att lägga mycket tid på spel även under vardagarna, men här på bloggen vill vi ändå tro att helgen är något speciellt.

Recension: The Legend of Heroes: Trails of Cold Steel III [PS5]

Fri, 09 Feb 2024 15:00:00 +0000

När jag startar upp PlayStation 5-versionen av The Legend of Heroes: Trails of Cold Steel III vet jag redan att det är ett av mina favoritrollspel genom tiderna och den här recensionen syftar till att belysa skillnader från den tidigare utgåvan. Vill du veta mer om spelet i sig så hänvisar jag till recensionen av PlayStation 4-versionen av spelet.

I marknadsföringen beskrivs det här som en bra startpunkt och jag kan både hålla med och motsätta mig det uttalandet. Det finns ett menyval att få beskrivningar av viktiga karaktärer, sammanfattning av handlingarna i de första och andra delarna samt det politiska läget i landet Erebonia där spelet utspelas. Dessutom är det något av en nystart för huvudpersonen Rean Schwarzer. Å andra sidan så anser jag att du får ut allra mest av spelet om du har spelar hela trilogin The Legend of Heroes: Trails in the Sky , de två Crossbell-spelen The Legend of Heroes: Trails from Zero (8/10) och The Legend of Heroes: Trails to Azure (7/10) samt de två föregångarna i denna serien.

Recension: The Legend of Heroes: Trails of Cold Steel IV [PS5]

Fri, 09 Feb 2024 15:00:00 +0000

The Legend of Heroes: Trails of Cold Steel IV är inte bara den avslutande delen för Trails of Cold Steel-serien utan knyter också ihop säcken för två andra The Legend of Heroes-serier innan i form av Trails in the Sky -trilogin och Crossbell-spelen Trails from Zero (8/10) och Trails to Azure (7/10). Så om du känner att du vill ha precis alla detaljer innan du sätter tänderna i detta så har du åtta långa rollspel att ta dig igenom och tyvärr finns inte hela Trails in the Sky-serien tillgänglig på PlayStation-konsoler i väst och du behöver en PlayStation Portable för att kunna spela de två första, så det bästa sättet idag är att spela dem på PC.

Recension: Dead Man's Diary [PS4, PS5]

Fri, 09 Feb 2024 10:00:00 +0000

Föreställ dig att du är en av få kvarvarande människor på jorden efter en intensiv kärnvapenkupp. Du blir utkastad från en helikopter mitt i ödemarken, helt utan utrustning, mat och tillhörigheter. Det är exakt det som händer huvudkaraktären i Dead Man’s Diary , ett överlevnadsspel där jakten på livets alla nödvändigheter verkligen hamnar i fokus. Men vad har egentligen hänt med världen? Är vi verkligen ensamma, och vad väntar på andra sidan horisonten?

Recension: Like a Dragon: Infinite Wealth [PS5, PS4]

Thu, 08 Feb 2024 10:00:00 +0000

Det finns få spelserier som jag ständigt ser fram emot lika mycket som Like a Dragon-serien. Spelen är inte alltid perfekta, de kan rent ut sagt vara lite kantiga emellanåt, men det finns någon oemotståndlig charm och övergripande stämning som verkligen klaffar för mig. På sistone har det dessutom i princip regnat godsaker från Ryu Ga Gotoku, som ligger bakom dessa spel, med både lansering av Like a Dragon Ishin! (9/10) och Like a Dragon Gaiden: The Man Who Erased His Name (9/10).

Månadens PlayStation Plus-spel [Februari 2024]

Mon, 05 Feb 2024 10:00:00 +0000

Årets andra månad är här, ett faktum som säkert gläder många efter en någorlunda långsam start på året. Januari är en månad ökänd som ”årets fattigaste månad”, så det var med glädje många av oss tog del av de gratis spel som erbjöds som förmåner för de som har en PS Plus-prenumeration. Nu när februari har gjort entré kommer ett nytt gäng spel som ett brev på posten, och därför kommer vi nedan att ge en kort introduktion så du vet vad det hela handlar om. Än finns det dock tid att ladda ner spelen från januari, så se till att slå till innan 6/2.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 5 2024]

Fri, 02 Feb 2024 17:00:00 +0000

Första helgen i februari är här och nog ser de flesta av oss fram emot möjligheten att få spela lite mer än vad man vanligtvis kan under en arbetsvecka. Här på redaktionen knatar vi på med såväl recensioner som fritt valda spel, och energin från att ha påbörjat ett nytt spelår hänger kvar.

Denna helg innebär också lite extra firande eftersom vår tidigare medarbetare Jerry har beslutat sig för att återvända till redaktionen, vilket vi alla är väldigt glada för. Han gjorde som bekant ett inhopp under förra året för att ta hand om recensionen av The Texas Chain Saw Massacre (8/10) , och fick därefter tillbaka skrivsuget. Välkommen tillbaka Jerry!

Månadens höjdpunkter [Februari 2024]

Wed, 31 Jan 2024 10:00:00 +0000

Februari är här och även om släpptempot ännu inte nått toppnivåer så bjuds du på fler spel den här månaden än förra, och dessutom finns PSbloggens på förhand mest efterlängtade släpp 2024 på radarn för den här månaden.

Eller du kanske har en date med Lara Croft på Alla Hjärtans Dag? Du har säkert massor av extra energi då eftersom semlans högtidsdag Fettisdagen infaller dagen innan även om matspelet PlateUp! släpps först den femtonde. Två fantastiska rollspel i form av den tredje och fjärde delen i The Legend of Heroes: Trails of Cold Steel får PlayStation 5-versioner under månaden, men dessa har jag lyft fram tidigare så här kommer du att kunna läsa om andra spel.

Recension: Persona 3 Reload [PS4, PS5]

Tue, 30 Jan 2024 14:00:00 +0000

Persona 3 släpptes ursprungligen 2006 (även om det dröjde till 2008 här i Europa) och var inte bara seriens första nya titel efter ett långt uppehåll, utan även dess entré in i en konsolgeneration som redan började se sitt slut. Att det endast släpptes till PlayStation 2 när PlayStation 3 släpptes samma år hade kunnat bli något av en fälla, men trots det sålde det helt okej och möttes av mycket beröm för sitt annorlunda upplägg. Själv var jag en av dem som spelade det vid release, så det var med stor nyfikenhet jag tog mig an recensionen av Persona 3 Reload , en modern och nyvässad version av spelet för såväl gamla fans som en ny publik.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 4 2024]

Fri, 26 Jan 2024 17:00:00 +0000

Årets första månad har gått förvånansvärt snabbt, och nu vi närmar vi oss inte bara dess sista helg utan även övergången till februari. För att tryggt vagga in er läsare i den kommande månaden med alla dess händelser publicerar vi inom de kommande dagarna några sedvanliga inlägg. I dem kommer vi bland annat att presentera nästa månads PlayStation Plus-spel, men även vad vi på redaktionen anser vara februaris höjdpunkter.

Som grädde på moset kommer här även lite av våra spelplaner för helgen.

Recension: Prince of Persia: The Lost Crown [PS5, PS4]

Fri, 26 Jan 2024 15:00:00 +0000

När jag spelade det ursprungliga Prince of Persia på min Atari ST i början av 1990-talet imponerades jag karaktärsanimationerna och den härligt utmanade bandesignen med fällor som väntade bakom varje hörn. Med Prince of Persia: The Lost Crown spolar vi fram över 30 år och har fått det första nya spelet i serien sedan 2010.

Här bjuds du ett sidscrollande metroidvania-spel med öppen bandesign, djävulska plattformsutmaningar och tuffa strider allt paketerat i en saga baserad på persisk mytologi.

Recension: Hidden Through Time 2: Myths & Magic [PS5]

Tue, 23 Jan 2024 10:00:00 +0000

Jag har alltid gillat utmaningar där du ska hitta dolda föremål, ända sedan de dök upp i barnböcker och serietidningar och genom genren med hidden objects-spel. Hidden Through Time 2: Myths & Magic renodlar det temat och låter miljöerna och banorna stå för berättelsedelen.

Här ska du finna gömda föremål eller levande ting i fyra olika miljöer som baserats på sagor och myter och allting sker i handtecknade banor som är sprängfyllda med detaljer.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 3 2024]

Fri, 19 Jan 2024 17:05:43 +0000

“Three, that’s a magic number” sjunger hiphop-gruppen De La Soul i sin klassiska dänga från 1989, och mycket riktigt är känslan magisk inför årets tredje helg. Här på redaktionen pysslar vi så smått med de recensioner som har kommit in, men än finns det gott om tid att spela annat med.

I vanlig ordning finner vi ett stort nöje i att dela med oss av våra projekt, så nedan finner ni ett urval av redaktionens planer inför helgen.

Recension: Bahnsen Knights [PS4, PS5]

Thu, 18 Jan 2024 10:00:00 +0000

Bahnsen Knights är något så spännande som en visuell roman inspirerad av så kallade “Pulp-tidningar”. Små, billiga nästan serietidningsaktiga magasin, stundvis med saftiga deckarhistorier kantade av våld och “omoraliskt innehåll” som det kallades när de var som populärast. Samma kännetecken finner vi därför även här, och i spelet får vi följa familjefadern Boulder genom en mörk och blodig berättelse då han ska infiltrera den mystiska kulten som spelet är döpt efter.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 2 2024]

Fri, 12 Jan 2024 17:00:00 +0000

Efter att ha kämpat oss igenom årets första vecka närmar vi oss nu normalläge då ännu en vecka snart har förflutit. Att saker börjar återgå till det vanliga har inte riktigt märkts av i flödet av recensioner än, men i väntan på att den sedvanliga dammporten öppnas håller vi till godo med de godbitar vi har.

Än dröjer det några dagar innan ni får läsa om de upplevelserna, men varför inte göra som stora delar av redaktionen och njut av lite andra titlar istället? Här kommer en sammanställning av helgens spelplaner.

Recension: Not For Broadcast [PS VR2, PS4]

Fri, 12 Jan 2024 10:00:00 +0000

Har du någonsin velat jobba inom tv-branschen? Isåfall är Not For Broadcast din bästa chans hittills. Här hamnar vi i rollen som en arbetare som sitter i kontrollrummet för en tv-kanal i ett land som verkar vara inspirerat av Storbritannien, och som dras med en regimförändring och de politiska viljorna som kan splittra en lands befolkning ordentligt.

National Nightly News är kanalens flaggskepp, och jobbet involverar att hitta rätt kameravinklar, censurera (eller inte) de mer raljanta gästerna. Nu är Alex inte tränad sändningsledare utan en vaktmästare och jobbet hamnade mer eller mindre i hans knä efter att den tidigare sändningsledaren behövt fly landet. Men nyheterna måste ju sändas oavsett.

Recension: Loot River [PS4, PS5]

Wed, 10 Jan 2024 10:00:41 +0000

Roguelikes är en genre som minst sagt har varit i ropet de senaste åren. Själv har jag spelat och recenserat ett helt gäng av dessa spel, men trots det har jag inte direkt upplevt att det har varit någon större brist på variation eller nya inslag inom genren. Vissa upplägg och teman har absolut återanvänts, men de flesta av dem kan nog ändå ses som en slags naturlig ryggrad i genren oavsett om man störs av dem eller inte. Loot River , det senaste av dessa spel jag har spelat bär också på en del bekanta inslag, men även en del nytt och spännande som jag här nedanför tänker berätta mer om.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 1 2024]

Fri, 05 Jan 2024 17:00:00 +0000

Årets första helg är i antågande och för många har den här veckan varit en småseg återgång till vardagen efter en trevlig ledighet. Då stora delar av landet dessutom dras med en bister kyla och kalla vindar kan det vara extra skönt att slå sig ner framför spelkonsolen där hemma i värmen, något som vi på redaktionen såklart tänker göra. Vad vi tänker spela, det får du läsa om nedan.

PSbloggens årslista 2023: 2024 års mest spännande spel

Mon, 01 Jan 2024 10:00:00 +0000

Då har tiden kommit till att blicka framåt på spel som i skrivande stund planeras att släppas under 2024. Du har under den senaste veckan kunnat läsa om 2023 års bästa spel i olika kategorier, men så här på årets första dag tar vi paus från Ivanhoe och pizzan och pratar lite om det som komma skall.

Skulle 2024 lyckas tangera eller ens komma i närheten av 2023 som spelår så har vi ännu ett otroligt år att se fram emot. Skriv gärna en rad om vilka spel du ser fram emot mest.

PSbloggens årslista 2023: Årets bästa spel

Sun, 31 Dec 2023 10:00:00 +0000

Så här på årets sista dag vill jag passa på att önska alla ett riktigt gott nytt 2024! För att verkligen fira ut året har vi sparat den bästa karamellen till sist, det är äntligen dags att kora 2023 års bästa spel. Det har inte varit någon enkel uppgift då 2023 har varit ett magiskt bra spelår.

Vi har dock stött och blött våra individuella listor och fått ihop en gemensam lista som representerar våra åsikter på PSbloggen. Mycket nöje och lämna gärna en kommentar med åsikter eller en egen lista.

PSbloggens årslista 2023: Årets indiespel

Sat, 30 Dec 2023 10:00:00 +0000

De mest innovativa spelen som driver hela mediet framåt kommer ofta från små, oberoende studior som i avsaknad av ekonomiska muskler istället drivs av sin entreprenörskap och kreativitet. Den här listan tillägnas de oberoende utvecklarna även om delägarskap, uppköp och avhopp inte alltid ger en supertydlig skillnad mellan indie och spel som brukar betecknas med ett antal A:n.

Nedräkningen är också nära det nya året och de kommande dagarna är det äntligen dags för årets bästa spel och de spel som vi ser fram emot allra mest under 2024 .

Vad spelar du i nyårshelgen? [Vecka 52 2023]

Fri, 29 Dec 2023 17:00:00 +0000

En sista helg hinner vi med innan vi tar klivet över i 2024. I dagarna har ni haft möjligheten att läsa de sammanställningar vi har gjort om året som har gått, listor som förtäljer mycket av det vi har uppskattat och roat oss med under ett år som för många inte har varit särskilt lätt.

I en väldigt aktiv spelvärld är det lätt att tappa fokus, något vi genom våra inlägg om helgspel har velat hjälpa till att motverka. Detta kommer att fortsätta under nästa år, men fram tills dess får ni låta er inspireras av redaktionens sista spelplaner för 2023. Gott nytt år!

Månadens PlayStation Plus-spel [Januari 2024]

Fri, 29 Dec 2023 15:00:00 +0000

Med ett nytt år kommer inte bara en ny siffra på kalendern, utan så mycket mer. Vi har ett helt nytt spelår att se fram emot, med nya spännande speltitlar, nyheter och en spelindustri i rörelse. Det är ingen hemlighet att 2023 var ett starkt spelår sett till spelsläpp, och det går inte att förneka att även 2024 ser ut att få en stark start. Med årets första månad i antågande är det heller ingen direkt överraskning att det bjuds på förmåner i form av gratis spel. För att få ta del av dessa behöver du ha ett aktivt abonnemang på PS Plus, men det kan även vara bra att veta vilka spel det är som står på menyn. Här kommer därför en kort introduktion av januari månads gratistitlar.

Månadens höjdpunkter [Januari 2024]

Fri, 29 Dec 2023 13:00:00 +0000

Nytt år, nya spel och nya möjligheter. 2024 lovar en hel del potentiella guldkorn och ser på förhand ut att kunna bli ett otroligt spelår även det. Januari mjukstartar dock med en förhållandevis kort lista och många distributörer undviker säkert det som brukar betecknas som årets fattigaste månad då många plånböcker har lite baksmälla efter jul och nyår.

Dock finns det flera potentiellt högklassiga spel och jag har som vanligt valt ut några stycken som jag vill lyfta fram och trots det lite mindre urvalet så fick jag ändå sålla bort storspel som Tekken 8 och Like a Dragon: Infinite Wealth.

PSbloggens årslista 2023: Årets Favorit i Repris

Fri, 29 Dec 2023 10:00:00 +0000

Trenden med återutgivningar och remakes verkar inte avta och det är snarare så att fler spel från förra konsolgenerationen får uppdaterade versioner med högre bildfrekvens, 3D-ljud eller speglande raytracing-ytor.

Det blir också ett ganska brett spann av hur omfattande reprisen blir. I vissa fall kan det handla om en emulerad återutgivning som är i stort sett orörd sedan originalet och ibland kan du få en ultramodern tolkning som är nyskapad från grunden. Den gemensamma faktorn är iallafall att det finns nostalgiska känslor och någon form av framgångsfaktor för att det ska bli en ny version, och självklart får en ny generation spelare också chansen är hitta en ny favorit.

PSbloggens årslista 2023: Årets mest stämningsfulla

Thu, 28 Dec 2023 10:00:00 +0000

I år har vi i redaktionen valt att vara lite djärva och optimistiska och plockat bort kategorin kring bottennapp då det generellt är roligare att hylla än att dissa. Istället har vi lagt till en lista över de spel som vi anser har bjudit på allra mest stämning. Det kan handla om mysighetsfaktor, inlevelsefull musik, eller bara en högst subjektiv känsla.

När du ser listan och läser motiveringarna tror jag att det flummiga skimret klarnar något och det vore kul om du listade vilka spel du tycker har bjudit på bäst stämning i år.

PSbloggens årslista 2023: Årets överraskning

Wed, 27 Dec 2023 10:00:00 +0000

Nu har det gått några dagar sedan du förhoppningsvis överraskades med några härliga julklappar. Och få känslor kan slå att bli positivt överraskad när du känner pulsen öka, du stirrar storögt och kanske sittar och fångapar med tappad haka?

Vi har iallafall valt ut vad som överraskat oss under 2023 och är förstås nyfikna på att höra om du håller med. Om inte, så får du gärna berätta om dina överraskningar i kommentarsfältet.

PSbloggens årslista 2023: Årets karaktär

Tue, 26 Dec 2023 10:00:00 +0000

En stark personlighet hos en huvudperson eller bifigur leder ofta till en markant upphöjd upplevelse och kan leda till skratt, gråt eller puls. Året har bjudit på många härliga karaktärer och vi har valt ut våra favoriter från året som gått.

Håller du med oss eller hade du valt några helt andra? Skriv en kommentar med din egen lista eller bara en bekräftelse om du håller med.

11. Alex Casey - Alan Wake II

Play it again, Sam… Um, Max… NEJ, ALEX!

PSbloggens årslista 2023: Årets musik

Mon, 25 Dec 2023 10:00:00 +0000

God fortsättning på julen! Veckan mellan jul och nyår har tilldelats traditionen att PSbloggen publicerar sina årslistor och 2023 är inget undantag! Först ut är precis som vanligt årets musik.

Musiken i spel är en otrolig stämningshöjare och det finns en enorm variation med allt från lågmälda stråkar till bombastiska dubstep-stycken eller dödsmetall. Vi i redaktionen har valt ut de spel som vi anser har bjudit på bäst musik under året och vi ser fram emot dina kommentarer om du håller med eller om du anser att något saknas på listan.

PSbloggen önskar en god jul och ett gott nytt år!

Sun, 24 Dec 2023 10:00:00 +0000

Nu är vi här igen. Slutet av året är runt hörnet och det är dags att blicka tillbaka på spelen som har släppts. Det är ingen överdrift att kalla 2023 för ett fullsmockat spelår, och det har varit svårare än någonsin i PSbloggens historia att kröna vinnare i respektive kategori.

Och på tal om PSbloggens historia har vi faktiskt fyllt hela tio år för cirka en månad sedan, och det känns ganska galet hur fort dessa år har passerat.

Vad spelar du i julhelgen? [Vecka 51 2023]

Fri, 22 Dec 2023 17:00:00 +0000

Då var den äntligen kommen, julhelgen. En helg som kanske inte direkt bjuder på mängder av speltid, men däremot gott sällskap, ännu godare mat, lite dans runt granen och en klapp eller två. Vem vet, kanske får du en lucka för lite spelande, eller så firar du inte jul överhuvudtaget. På bloggen jonglerar vi gärna högtider och spel, så här kommer några julhälsningar från redaktionen.

Johan botaniserar i skämshögen

Om det bara var så här enkelt att lösa sina mentala blockeringar på riktigt.

Recension: Trinity Fusion [PS5, PS4]

Tue, 19 Dec 2023 10:00:00 +0000

Hemplaneten i Trinity Fusion är i kaos. Mänskligheten utvecklade maskiner som hjälp och hittade ett sätt att utnyttja ett multiversum att dela upp planeten i fyra olika dimensioner för de olika samhällsklasserna. Maskinerna blev medvetna om sin egen existens och utgör nu arten Ewer som försöker ta fullständig kontroll. Du axlar rollen som Maya, en individ som har tre alter egon från de andra dimensionerna. Maya blir en sorts guide medan de andra inkarnationerna är de som gör jobbet.

Recension: Avatar: Frontiers of Pandora [PS5]

Mon, 18 Dec 2023 10:00:00 +0000

Det är dryga hundra år i framtiden och jordens resurser och miljö har helt utarmats. Mänskligheten har börjat utforska andra planeter och har hittat Pandora där det blåa folkslaget lever i harmoni med naturen. Människornas girighet skiner givetvis igenom och liknar mer en invasion än en diplomatisk expedition. Om du har sett Avatar-filmerna så har du koll på vad bakgrundshistorien är.

I Avatar: Frontiers of Pandora axlar du rollen som en ung Na’vi som i praktiken kidnappats av organisationen RDE för att bli sändebud från människorna och lugna lokalbefolkningen medan de skövlar skog, olja och slukar andra naturresurser. Det visar sig snabbt att det handlar om en fängelseliknande uppfostran och när programmet ska avslutas med avrättningar, räddas du och några till av läraren som fått sympatier. 16 år senare vaknar du från dvala och går med i motståndsrörelsen.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 50 2023]

Fri, 15 Dec 2023 17:00:00 +0000

Allt eftersom året närmar sig sitt slut har mängden recensionsspel som kommer in långsamt minskat. Det är en ganska naturlig rutin som ofta vänder så fort ett nytt år har gjort entré och spelen ivrigt börjar dyka upp in i brevlådan igen. Med det sagt ska vi inte förneka att ett fåtal modiga titlar fortsätter att trilla in, vilket vi självklart inte tackar nej till.

Om vi hinner publicera recensionerna innan årets slut återstår att se, men om så icke blir fallet lär de bidra till en rejäl rivstart i början av 2024 istället. Till dess kan ni bland annat njuta av att få läsa om redaktionens helgplaner, och de finner ni här nedan.

Recension: Remnant 2: The Awakened King [PS5]

Tue, 12 Dec 2023 10:00:00 +0000

The Awakened King är den första av tre planerade expansioner till det populära Remnant 2 (8/10) som släpptes tidigare under året. Jag recenserade grundspelet när det begav sig, fick blodad tand och kände stor nyfikenhet inför vad utvecklarna Gunfire Games skulle hitta på härnäst i Remnants spännande universum.

Då grundspelets huvudsakliga berättelse kretsar kring ett hot som omfattar ett helt gäng olika världars öden finns det redan stor variation, så vad kan vi vänta oss i The Awakened King? Jo, likt expansionens titel indikerar så är det en kung involverad, och det är ingen trevlig sådan vi pratar om utan snarare en klassisk tyrann med demoniska krafter och dålig attityd.

Recension: Flashback 2 [PS5]

Mon, 11 Dec 2023 10:00:00 +0000

Att försöka slå, eller för den delen leva upp till, gamla meriter kan vara svårt. Det vet nog den franska spelskaparen Paul Cuisset mer än någon. Under 90-talet låg han bakom ett par av den tidens absolut mest framgångsrika och inflytelserika spel, och ett av dessa, Flashback, listades ett tag i Guinness rekordbok som det bäst säljande franska spelet. Nu är det dags för ett försök till en ny uppföljare till det.

Vad spelar du i helgen [Vecka 49 2023]

Fri, 08 Dec 2023 17:00:00 +0000

Veckorna går allt snabbare, ännu en helg står runt hörnet och det har blivit dags att börja fundera på vilka spel man skulle vilja se under granen. Skulle det vara så att man inte firar jul eller helt enkelt inte förväntar sig en sådan present är det inget som hindrar en från att unna sig själv ett sprillans nytt spel.

Ibland kan det vara svårt att välja bland titlarna i den djungel av spel som finns, men frukta icke! Bloggens redaktion finns här för er och bjuder på lite inspiration i form av helgens spelplaner.

Recension: Forest Grove [PS4, PS5]

Fri, 08 Dec 2023 10:00:00 +0000

Zooey Kunstmatigaard, dotter och arvinge till en techmiljardär, har försvunnit under mystiska omständigheter. Hon sågs senast i sitt sovrum, och styvmamman som rapporterat henne försvunnen är såklart orolig. Den lokala polisen kan inte riktigt reda ut vad som har hänt, och kallar in hjälp från specialistutredare. För att slippa resa till ett avlägset hus ute i Oregons skog föreslås det att vi ska använda ny, cool teknik för att försöka lösa brottet.

Recension: Persona 5 Tactica [PS4, PS5]

Thu, 07 Dec 2023 10:00:00 +0000

Persona 5-världen har sedan det ursprungliga rollspelet släpptes 2017 expanderats med ett rytm-spel och ett musou-spel och huvudpersonen Joker har dykt upp i beat’em’up spel på en konkurrentents konsol. Den expansionen fortsätter med Persona 5 Tactica som är ett taktiskt rollspel komplett med rutnät och turordningsbaserade strider.

Tactica utspelas tidsmässigt i slutet av originalspelet innan vännerna i Phantom Thieves tar examen från skolan. Den här gången dras de in i ännu en skuggvärld, men det verkar inte finnas någon verklig antagonist att skicka ett inbjudningskort till för att materialisera en skatt och det finns ingen uppenbar väg ut.

Månadens PlayStation Plus-spel [December 2023]

Mon, 04 Dec 2023 10:00:00 +0000

Vi har nu officiellt tagit steget in i årets slutspurt, december. Det har varit ett bra år sett till spelsläpp, men det hindrar oss inte från att samla på oss ännu några titlar att stapla på vår långa och smått svajiga skämshög.

För dig som har en prenumeration av PS Plus kommer detta bidrag i form av månadens förmåner, det vill säga gratis titlar. För att du enklare ska få en överblick kring dessa nyheter kommer här en kort sammanfattning.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 48 2023]

Fri, 01 Dec 2023 17:00:00 +0000

Det är fredag igen, och ni vet såklart vad det betyder. Jo, som traditionen bjuder är det dags för oss på bloggen att dela med oss av våra kommande spelplaner för helgen. Releasetempot för nya spel kanske har saktat ned något då vi närmar oss slutet på året, men det innebär inte att vi har slut på saker att skriva om.

Några spel ligger fortfarande i rullorna, och till råga på det har flera av oss stora skämshögar med spel vi inte har hunnit ta oss an än, ett faktum som blir lite svettigt då vi närmar oss sammanställningen av våra klassiska årslistor. Klart är iallafall att helgen är full av spännande spelmöjligheter, och dessa ska ni få läsa om nu.

Recension: Orten Was the Case [PS4, PS5]

Fri, 01 Dec 2023 10:00:00 +0000

Föreställ dig att du vaknar upp inne på toa efter en tuff natt. Du är förvirrad, utmattad och inte helt på spåret med vad som försiggår. Minnet sviker och efter några minuter tar allting slut i en gigantisk explosion. Du dör, men inom kort vaknar du upp inne på toa igen. Var det kanske bara en dröm?

Scenariot upprepar sig och du inser att det hela är någon sorts “måndag hela veckan”-scenario utan slut. I en abstrakt tolkning av en svensk förort ställs den unge mannen Ziggy inför detta dilemma, och det är upp till mig som spelare att guida honom genom Orten Was the Case , ett annorlunda äventyr med inslag av pussel och detektivarbete.

Recension: Robocop: Rogue City [PS5]

Wed, 29 Nov 2023 10:00:00 +0000

80-talet var på många sätt ett gyllene årtionde för actionfilm som genre. Muskulösa hjältekaraktärer med slagkraftig image och nävar som slog först och ställde frågor efteråt gav genren ett rejält uppåtsving i en tid då moralpaniken exploderade kring porträtterandet av våld i film. Filmer med ordentliga mängder action och klyschiga ”one-liners” har såklart funnits både före och efter nämnda tidsperiod, men många av genrens oskrivna regler kom att växa fram då.

Månadens höjdpunkter [December 2023]

Tue, 28 Nov 2023 10:00:30 +0000

Ser du fram emot en stilla natt eller tillhör du skaran som hellre tar till ett virtuellt hagelgevär och dödar lite zombier under jul och nyårshelgerna? December är här och i och med det, även de sista spelsläppen för det vansinnigt starka 2023. December sänker dock tempot lite jämfört med oktober och november som har bjudit på en rejäl godispåse av både trippel-A och oberoende spel.

Många har varit kritiska till att det släpps så få spel till PlayStation VR2, men i decemberutbudet finns tre nya spel till VR-hjälmen och du kan välja dina strider om du gillar samurajer, zombier eller utomjordingar. De tre höjdpunkterna jag har valt ut kommer från tre vitt skilda genrer och jag hoppas att åtminstone något av dem ska väcka intresse hos just dig.

Recension: Like a Dragon Gaiden: The Man Who Erased His Name [PS4, PS5]

Mon, 27 Nov 2023 10:00:00 +0000

Flitens lampa lyser onekligen hos Ryo Ga Gatoku Studio med tanke på hur mycket underhållning de lyckas skeppa ut till fansen. Tidigare i år fick vi återgå till historiska scenarier i Like a Dragon: Ishin! (9/10) och i januari nästa år får vi ta del av nästa kapitel i Ichiban Kasugas äventyr i Like a Dragon: Infinite Wealth.

Detta är dock inte tillräckligt mycket hårdkokt japansk action tydligen, för innan dess är det dags för sidospåret Like a Dragon Gaiden: The Man Who Erased His Name. Det är dock inte ett traditionellt sidospår som är fristående från huvudseriens handlingar, utan detta är snarare till för att skildra händelser som sker parallellt med Yakuza: Like a Dragon (9/10). Närmare bestämt vad som sker i Kazuma Kiryus liv efter hand gick under jorden i Yakuza 6: The Song of Life (7/10).

Vad spelar du i helgen? [Vecka 47 2023]

Fri, 24 Nov 2023 17:00:00 +0000

Nu är det bara en vecka kvar till advent och det finns säkert både glögg och pepparkakor i stugorna. Det bästa med senhösten och vintern tycker jag är att få boa in sig i soffan och spela TV-spel i lite längre sessioner. Det finns ingen som tjatar om att tillbringa tid ute när uteserveringarna stängt och solen syns som mest ett par timmar mitt på dagen.

På spelfronten fortsätter det att ticka in recensionsspel och du har flera recensioner att se fram emot de kommande veckorna. Tidigare i veckan kunde du läsa om expansionen Tales of Arise: Beyond the Dawn (5/10) som inte levde upp till Jespers förväntningar. Men nu pratar vi i redaktionen om våra helgplaner och undrar vad du har tänkt att spela?

Recension: The Talos Principle 2 [PS5]

Fri, 24 Nov 2023 10:00:00 +0000

När det kommer till spel med filosofiskt djup har pusseläventyret The Talos Principle (2014) en given plats bland de mest framstående exemplen. Få utvecklare ger sig nämligen på att tolka och förmedla tyngre filosofiska teorier och ännu färre lyckas med konststycket. Nio långa år har gått sedan nämnda spel först såg dagens ljus, men nu har äntligen den kroatiska studion Croteam gnuggat färdigt sina filosofiska knölar för att presentera oss för ett nytt äventyr.

Recension: Tales of Arise - Beyond the Dawn [PS5, PS4]

Mon, 20 Nov 2023 13:00:00 +0000

Tales of Arise - Beyond the Dawn är en expansion till actionrollspelet Tales of Arise (9/10) som släpptes under hösten 2021. Expansionen tar sin början ungefär ett år efter slutet i grundspelet och eftersom handlingen är tätt sammanflätad kommer det att finnas några detaljer från grundspelets handling i denna recension. Om du vill undvika det bör du vänta med att läsa recensionen, men jag kommer inte att avslöja mer än nödvändigt för själva upplägget.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 46 2023]

Fri, 17 Nov 2023 17:00:00 +0000

Vi är nu halvvägs igen månaden november och slutet av året börjar närma sig borta vid horisonten. Det har varit ett väldigt starkt spelår hittills med många spännande spelsläpp för oss att hantera här på bloggen, men vi vet också att det inte är dags att pusta ut än. För det är ju som nämnt ett litet tag kvar på året, och det lurar fortfarande en del intressanta spel runt hörnet. Vi är redo, och hoppas att ni läsare också är det.

Recension: Hellboy: Web of Wyrd [PS4, PS5]

Tue, 14 Nov 2023 10:00:00 +0000

Trots sin popularitet har seriefiguren Hellboy varit med i förvånansvärt få spel sedan han gjorde sin entré under 90-talets första hälft. Kanske har seriens skapare Mike Mignola varit medvetet försiktig med den röda jättens framträdanden i den digitala världen, eller så har han helt enkelt valt att fokusera på serierna, vilka det finns ett enormt utbud av. Med Hellboy: Web of Wyrd har karaktären (fint röstskådespelad av den nyligen avlidne Lance Reddick) än en gång tagit ett språng in i våra spelkonsoler, nu i form av ett roguelikespel av studion Upstream Arcade.

Recension: The Forest Cathedral [PS5]

Mon, 13 Nov 2023 10:00:00 +0000

Spel som försöker bjuda på historielektioner växer inte på träd, och när de väl kommer och även bjuder på klurigt plattformande i minimalistisk 2D så är det svårt att inte bli lite nyfiken. The Forest Cathedral skildrar lite semibiografiskt den amerikanska marinbiologen Rachel Carsons liv, eller åtminstone en liten del av det.

Hon var väldigt intresserad av bevarandet av biologisk mångfald, och ansåg att relativt otestade syntetiska bekämpningsmedel kunde orsaka stor skada. 1962 släpptes boken Silent Spring som väldigt hårt går åt det kontroversiella bekämpningsmedlet DDT som använts mot bland annat myggor och andra skadedjur. Boken orsakade en hel del kontrovers när den släpptes, men ledde till att bekämpningsmedlet förbjöds ett par år senare.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 45 2023]

Fri, 10 Nov 2023 17:00:00 +0000

Helgen närmar sig, och precis som man kan tänka sig bjuder novembers andra helg på både regn och rusk i klassiska höstmanér. Det har varit blygsamt med recensioner i veckan som har gått, men som du kanske anar bubblar det intensivt bakom kulisserna.

Skulle det vara att det kliar i fingrarna så pass att du inte orkar vänta på nya recensioner kan du alltid ta dig en titt på månadens Playstation Plus-titlar. Dessa blev tillgängliga i tisdags, och du kan läsa mer om dem i länken ovan. Medan du gör det bjuder redaktionen på sina spelplaner för helgen.

Recension: World of Horror [PS4]

Fri, 10 Nov 2023 10:00:00 +0000

Vad får du om du kombinerar lovecraftianska monster, existentiell skräck, turordningsbaserade strider, rollspel, text-äventyr, konst ritad i MS Paint och ett långt utvecklingsarbete från en ensam utvecklare? Något som i teorin inte borde kunna hänga ihop, men som i det här fallet gör det. World of Horror är en samling mindre historier med början, slut och flertalet karaktärer. Det som binder ihop det hela är att allt utspelar sig i samma stad, och det verkar som illsinta krafter gör sitt bästa för att göra livet surt för invånarna i Shiokawa.

Månadens PlayStation Plus-spel [November 2023]

Tue, 07 Nov 2023 10:00:00 +0000

Med en höst fullproppad av intressanta spelsläpp är det lätt hänt att man känner sig lite överväldigad. Det faktumet sätter inte stopp för de förmåner du har om du sitter på en prenumeration av onlinetjänsten PS Plus, så traditionsenligt får vi inom de kommande dagarna ett gäng nya gratistitlar. I vanlig ordning är det en gedigen blandning av spel spridda över ett antal genrer, och nedan kommer du att få en kortare genomgång för att se vilka av dem som kommer att tilltala just dig.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 44 2023]

Fri, 03 Nov 2023 17:00:00 +0000

Ännu en intensiv höstvecka närmar sig sitt slut, och som om det inte var nog har vi nu tagit steget in i november. Tidigare i veckan har har du fått läsa om stora spelsläpp så som Alan Wake II (10/10) , smått obekväma återseenden Metal Gear Solid Master Collection Vol. 1 (6/10) och små blinkningar mot de kommande högtiderna Ebenezer and the Invisible World (6/10).

Trots det tummar vi inte på tempot, och fler recensionsspel ligger och väntar runt hörnet. Några av dem kommer vi att ta oss an i helgen, och det kan du läsa om här.

Recension: The Invincible [PS5]

Fri, 03 Nov 2023 13:00:00 +0000

Science fiction är en genre som kan ta väldigt många former, med allt från skildringar av gigantiska rymdslag till lågmälda, men tankefyllda berättelser om existentialism. The Invincible hamnar tveklöst i det sistnämnda facket när du får följa ett vetenskapsteam som är på väg hem efter en lång och framgångsrik expedition.

På vägen hem väljer de att göra ett sista stopp på en planet som enligt information borde vara fullsmockad av livsformer att studera, men trots att alla byggblock finns på plats för detta är det hela en stendöd öken. Som förväntat går detta stopp inte riktigt som planerat, och vår protagonist Yasna vaknar plötsligt upp på planeten utan några minnen av hur hon kom dit eller vad som har hänt med resten av forskningsteamet.

Recension: Life of Delta [PS5]

Fri, 03 Nov 2023 10:00:00 +0000

Peka-klicka-spel har upplevt något av en renässans på senare år med mängder av såväl nya spel som nysläpp av polerade gamla klassiker. Det är trevligt att se då genren är något av en veteran inom spelvärlden, samtidigt som den kan uppfattas som en lite udda figur bland de trendande genrer som återfinns bland modernare spel. Med Life of Delta har man gett sig på denna klassiska genre, och det är i rollen som just Delta jag tar mina första stapplande steg ut i den postapokalyptiska öknen.

Recension: Ebenezer and the Invisible World [PS4, PS5]

Thu, 02 Nov 2023 15:00:00 +0000

Om jag säger ”tänk på en julsaga” kan jag föreställa mig att du som läsare snabbt kan skrapa ihop några berättelser med koppling till julen. En av dem lär troligtvis vara Charles Dickens litterära klassiker A Christmas Carol som här i Sverige vanligtvis går under just titeln En julsaga. Tolkningarna av den är många och oavsett om du har läst boken, upplevt den som en teaterföreställning eller bara sett filmversionen med mupparna känner du säkert till handlingen. Vad du troligtvis inte har upplevt är en tolkning av berättelsen i form av ett metroidvaniaspel, men det är exakt vad som finns att hitta i Ebenezer and the Invisible World.

Recension: Metal Gear Solid Master Collection Vol. 1 [PS4, PS5]

Thu, 02 Nov 2023 10:00:00 +0000

Alla har vi en speciell spelserie som har etsat sig fast så pass hårt att du kan återvända till den i princip hur många gånger som helst utan att tröttna. För min del är Metal Gear Solid-serien en sådan, och även om jag kan berättelserna utan- och innantill finns det ändå någon form av magi där som uppstår varje gång jag upplever den. Oavsett hur kantiga spelmekanikerna är i jämförelse med moderna spel kommer många av de märkliga knappkombinationerna alltid att sitta i min ryggrad.

Recension: Alan Wake II [PS5]

Wed, 01 Nov 2023 10:00:00 +0000

I en ständigt växande spelbransch med större och större projekt är det inte ovanligt för studior att ta det säkra före det osäkra. Inspiration från andra framgångsrika verk tar förtur framför egna idéer och mer unika upplevelser. Remedy är dock en studio som aldrig riktigt verkar tro på detta koncept och har i flera fall varit ledande istället för följande när det gäller innovation.

När Alan Wake släpptes för 13 år sedan uppfyllde det väl kanske inte riktigt alla de visioner som studion hade som målsättning. Trots detta var det ändå en makalös upplevelse, både när det gäller stämning och ut ett narrativt perspektiv. Nu är författaren Alan Wake tillbaka efter väldigt lång väntan och Remedy Entertainment spänner ännu en gång bågen för att ta ytterligare kliv framåt för vad en berättelsedriven spelupplevelse innebär.

Månadens höjdpunkter [November 2023]

Tue, 31 Oct 2023 10:00:00 +0000

November är här och likt oktober har du en osedvanligt stark månad att se fram emot. Och som om inte alla nya spel vore nog så brukar det finnas flera fina spelerbjudanden under den stora rean som inträffar under november månad.

Månaden bjuder på stor variation av både oberoende och AAA-titlar och det spelar ingen roll om du föredrar sport, action, äventyr, strategi, humor eller något helt annat. Det finns något för nästan alla bland nyheterna den här månaden. Jag har ju ibland lyft fram bubblare och även om det inte är min kopp te så brukar ju den årliga Call of Duty -uppföljaren sälja rejält och både plattformsspelet Song of Nunu i League of Legends-världen och det nya RoboCop -spelet ser vassa ut även om de inte tog sig in på min topp-3 på förhand.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 43 2023]

Fri, 27 Oct 2023 17:00:00 +0000

Då var det dags igen. Ännu en arbetsvecka har gått och för många av oss väntar en helg full med möjligheter. Nu när regn och rusk allt mer tar över vår vardag kan man iallafall glädjas över en intensiv spelmånad med välmotiverad tid framför sin favoritkonsol.

Här på bloggen har vi flera intressanta och spännande spel som snurrar, och vi ser fram emot att dela med oss av dem när tiden är inne. Har du tur kan du få ett eller annat tjuvkik nedan, för där delar vi med oss av våra spelplaner för helgen.

Recension: Hot Wheels Unleashed 2: Turbocharged [PS4, PS5]

Tue, 24 Oct 2023 10:00:00 +0000

Med Greta Gerwigs filmfenomen ”Barbie” fick leksaksföretaget Mattel sommaren 2023 troligtvis en hel del klirr i kassan, men faktum är att det inte är den enda av företagets produkter som har synts i andra sammanhang än just i leksakslådan. 2020 utvecklade nämligen den italienska studion Milestone Hot Wheels Unleashed , ett racingspel baserat på leksaksbilarna Hot Wheels, vars mottagande var förhållandevis varmt. Nu, tre år senare, har det kommit en uppföljare: Hot Wheels Unleashed 2: Turbocharged , och jag har satt mig vid ratten.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 42 2023]

Fri, 20 Oct 2023 17:00:00 +0000

Precis som föregående vecka har den här veckan varit fullproppad med aktivitet här på bloggen. Hela fyra recensioner har publicerats och fler är på ingång den kommande tiden. Vi har helt enkelt fullt upp, och likt tomten har börjat förbereda alla klappar i sin verkstad förbereder vi överraskningar för alla er läsare.

November närmar sig dessutom med stormsteg, kylan har smugit sig på och ruggigt väder uppmuntrar till mer speltid. På bloggen har vi redan planer för helgen, och dessa ska du få läsa om nu.

Recension: Agatha Christie - Murder on the Orient Express [PS4, PS5]

Fri, 20 Oct 2023 10:00:00 +0000

När det kommer till spännande mordmysterier är det få som kan mäta sig med de gamla Agatha Christie-klassikerna. De är ofta komplexa och mångfacetterade, och innefattar flertalet excentriska karaktärer – inte minst den berömde belgiske detektiven Hercule Poirot. Bland Christies mest kända och populära verk hittar vi Mordet på Orientexpressen, och det var ju bara en tidsfråga innan Microids tog sig an en tolkning av denna bok med tanke på att de sakta men säkert verkar arbeta sig igenom alla Poirots äventyr och eskapader.

Recension: Vlad Circus: Descend Into Madness [PS4, PS5]

Wed, 18 Oct 2023 10:00:00 +0000

När jag diskuterar skräck inom spelens värld med andra spelintresserade upplever jag ibland att samtalen kan köra fast kring vad som kan definieras som skräck eller inte. Det är ett klassiskt ”fartgupp” i sammanhanget, ibland frustrerande men samtidigt alltid lite intressant att knåda ur olika synvinklar. Man kan komma långt med grafiska våldsamheter, kött och blod, men i slutändan är det alltid stämningen som förvandlar ett grafiskt spel till en skräckinjagande upplevelse. I det pixliga äventyret Vlad Circus: Descend Into Madness blandas inslag från klassisk pusseldeckare med skräck, och resultatet är en mörk nedåtgående spiral.

Recension: The Legend of Nayuta: Boundless Trails [PS4]

Tue, 17 Oct 2023 10:00:00 +0000

I The Legend of Nayuta: Boundless Trails axlar du rollen som yngligen Nayuta som precis kommit hem till den lilla ön efter månader till sjöss. Du bor med din syster eftersom dina föräldrar försvunnit i ett skeppsbrott när de letat efter ett mytomspunnet land. Tillsammans med bästa kompisen extraknäcker du som alltiallo för att få vardagen att gå runt. Men vad är de mystiska stjärnstenarna som landar från himlen?

Premissen är ganska okomplicerad och det går fort att komma in i gängorna. Redan under prologen dyker det upp en liten flygande älva med rosa hår och bakom henne ett par skumma typer. Älvan öppnar en portal någonstans och glömmer att stänga den och då är givetvis äventyret ett faktum.

Recension: Marvel's Spider-Man 2 [PS5]

Mon, 16 Oct 2023 16:00:00 +0000

Det finns en handfull utvecklingsstudior som har talang för att krama ur det där lilla extra från hårdvaran de programmerar för. Lite som om de har någon fuskkod som förskjuter gränserna för vad som borde vara möjligt. Naughty Dog har flera gånger visat dessa färdigheter, men under PlayStation 5-generationen har Insomniac Games varit en ledande kraft på denna front.

Nu när vi är nästan tre år in i PS5-livscykeln är det dags att se vad teamet har lyckats åstadkomma i deras efterlängtade uppföljare till Marvel’s Spider-Man (10/10) och Marvel’s Spider-Man: Miles Morales (9/10). I synnerhet nu när Insomniac har lämnat PS4:an bakom sig och fokuserat enbart på nuvarande hårdvarugeneration.

Recension: Trepang2 [PS5]

Mon, 16 Oct 2023 10:00:00 +0000

Förstapersonsskjutare är en spelgenre som allt som oftast kretsar kring intensiva doser action med varierande mängder explosioner, vinande gevärskulor och vågor av motståndare. Vad som räknas som intensivt är såklart individuellt, men trots det kan man nog ändå påstå att det finns en oskriven skala för vad som räknas som ett lite lugnare spel och ett riktigt röjigt sådant.

Trepang2 hör till det sistnämnda och jag har kämpat mig igenom horder av såväl elitstyrkor som mutanter och förbannade skurkar för att slutligen skriva den här recensionen. Hur det gick, det får du veta nedan.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 41 2023]

Fri, 13 Oct 2023 17:00:00 +0000

Det har varit en intensiv vecka här på bloggen med många recensioner och andra spännande spelprojekt i rullning. Ingen är förvånad eftersom det vid det här laget är vida känt att den här hösten är full av spännande spelsläpp, och vi ser fram emot att vara ert fönster mot dessa händelser allt eftersom de fortlöper.

Genom att läsa veckans recensioner har du fått en inblick i några av de äventyr vi har tagit oss an den senaste tiden, men för att skåda in i framtiden räcker det med att du fortsätter läsa, för nedan avslöjar vi några av helgens spelplaner.

Recension: Eternights [PS5, PS4]

Fri, 13 Oct 2023 10:00:00 +0000

Att blanda genrer är inget nytt, men att kategorisera Eternights är inte lätt. Det är en postapokalyptisk datingsimulator men inslag av en visuell roman, actionstrider, pussel och ett racingsegment. Upplevelsen blir kanske inte helt oväntat lite spretig men bjuder också på några välgjorda moment.

När spelet börjar har de två artonåriga protagonisterna en sak på hjärnan; tjejer. När en variant på zombieapokalypsen inträffar tvingas de dock fokusera mer på överlevnad. De lyckas komma undan och tar skydd i ett tåg.

Recension: Baldur's Gate 3 [PS5]

Thu, 12 Oct 2023 10:00:00 +0000

Datorspel baserade på rollspelet Advanced Dungeons & Dragons har alltid legat mig nära hjärtat. Allt sedan jag tog mina första stapplande steg i SSIs numera uråldriga ‘gold box’-serie (Pool of Radiance, Curse of the Azure Bonds, med flera) och senare vidare till Eye of the Beholder så har dess värld och spelsystem alltid lockat mig. Att lära sig hur man övervinner hinder, bäst bekämpar fiender och vad THAC0 egentligen betyder var till en början en ordentlig trappa.

Recension: Armored Core VI: Fires of Rubicon [PS5, PS4]

Wed, 11 Oct 2023 10:00:00 +0000

Planeten Rubicon 3 har brunnit i ett par hundra år. Detta efter att en ovanlig substans, coral, hittats där och som energikälla verkade den oerhört lovande. Dock visade den sig vara relativt instabil, eller så exploaterades planeten lite för hårt, vilket ledde till en rejäl planetär katastrof och att stora delar av solsystemet våldsamt brann upp.

Eldarna på Rubicon 3 lugnade ner sig så småningom, och när coral börjar upptäckas igen ett par hundra år senare börjar såklart en kapplöpning där ett antal faktioner slåss om möjligheten att få tag på denna energikälla. Min stackars pilot, C4-621, skickas dit för att slåss som oberoende legosoldat under någon som kallar sig Walter. Första uppdraget - sno åt mig officiella ID-handlingar, så jag lättare kan få andra uppdrag. Jag får anropsnamnet ‘Raven’ och spelet kan börja.

Recension: Dolphin Spirit - Ocean Mission [PS4, PS5]

Tue, 10 Oct 2023 10:00:00 +0000

Jag har alltid varit svag för spel som utspelar sig under ytan, i det stora blå. Senast handlade det om djuphavsäventyret Under the Waves (8/10) , vilket var ett ganska mörkt spel. Dolphin Spirit - Ocean Mission är faktiskt raka motsatsen; här är grafiken ljus, med sprudlande färger och ett behjärtansvärt uppdrag.

Ön Mauripoa har drabbats av hårda stormar och mängder av bråte har flutit i land. Som om inte det vore nog, visar det sig inom kort att allt inte står rätt till under ytan heller. Jag får välja att spela som antingen Pava eller Avi; en pojke eller en flicka vars farfar bor på ön.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 40 2023]

Fri, 06 Oct 2023 17:01:44 +0000

En ny månad har tagit vid och nya spelmöjligheter uppenbarar sig. Under veckan som har gått har det varit ett stabilt flöde med nya glödheta recensioner, men även matnyttig information i form av månadens höjdpunkter. Skulle det vara så att du fortfarande är osäker på vad du ska spela den kommande helgen kan du slänga ett öga på förra veckans inlägg om månadens Playstation Plus-spel, eller helt enkel fortsätta att läsa här. Nedan kommer nämligen några av redaktionens medlemmar att dela med sig av sina spelplaner för helgen.

Recension: Assassin's Creed Mirage [PS4, PS5]

Wed, 04 Oct 2023 13:00:00 +0000

När Assassin’s Creed Valhalla (9/10) släpptes för knappt tre år sedan blev jag väldigt kluven som en fan av serien sedan första början. Å ena sidan är det ett på många vis fantastiskt spel, men jag började känna en otrolig mättnadskänsla av den massiva världen som var fullsmockad med aktiviteter. Spelet hade tappat kopplingen till sina rötter, och inte ens när jag fokuserade på enbart huvudberättelsen kunde jag slippa irrelevant fluff. Jag var på väg att trilla av en av mina absoluta favoritserier, och det kändes lite bittert.

Recension: Scorn [PS5]

Wed, 04 Oct 2023 10:00:00 +0000

Platsen vi kallar helvetet är ett återkommande fenomen i många av världens religioner, om än representerad i många olika varianter och med varierande innebörd. Det kan ta sig många former när människan får möjlighet att avbilda det, och ofta bygger dessa avbildningar på vad vi föreställer oss att en sån plats hade haft för relation till oss människor, våra rädslor och svagheter.

Den mest spridda bilden av helvetet här i västvärlden är troligtvis den klassiska grottmiljön, en varm och primitiv plats långt ner i underjorden där eldsflammor slickar fotsulorna på alla stackars syndare. Med spelet Scorn introducerar studion Ebb Software ett annat sorts helvete, nämligen en högteknologisk dystopi där lidandet tas till nya höjder.

Recension: Lies of P [PS5, PS4]

Tue, 03 Oct 2023 10:00:00 +0000

Det sägs att imitation är den största formen av smicker, och det råder inga som helst tvivel om att Bloodborne (10/10) och Dark Souls -serien har varit en stor inspirationskälla för Lies of P. Men det som utmärker ett bra spel är förmågan att inspireras av något, förfina det och göra det till något eget och det är precis det som de koreanska utvecklarna Neowiz har gjort.

Berättelsen i Lies of P utspelas på sent 1800-tal och är en extremt mörk tolkning av boken Piniccchios Äventyr av Carlo Collodi. Den centraleuropeiska staden Krat har drabbats av dubbla apokalyptiska händelser i form av en sjukdom som gör att kroppen sakta förstenas och ett uppror av de mekaniska robotarna som kallas dockor.

Månadens höjdpunkter [Oktober 2023]

Mon, 02 Oct 2023 13:00:00 +0000

Även om vädret i södra Sverige inte riktigt hängt med så är hösten här. Och oktober kanske är den mest vansinniga spelmånaden någonsin. Trippel-A-titlarna står på kö och blandas med vassa oberoende titlar. Och även om du skulle läsa PSbloggen fast du inte har en PlayStation-konsol så ser oktober lika späckad ut på andra plattformar. Jag har valt ut tre höjdpunkter vars gemensamma nämnare är action, tredjepersonsvy och strider. Men där kanske likheterna slutar.

Månadens PlayStation Plus-spel [Oktober 2023]

Mon, 02 Oct 2023 10:00:00 +0000

På PSbloggen laddar vi upp inför en ny månad där vi förväntar oss såväl nya utmaningar som spännande spelsläpp. För den som har en prenumeration på PlayStation plus vankas det nya förmåner i form av gratis titlar, och om vi vanligtvis brukar anse att det är bra spridning på genrerna så är det ingenting jämfört med den här månaden. Det bjuds nämligen på en salig mix av våldsam rymdaction, vilda västern-äventyr och..bärgning av potatisskörden? Men vad är det för spel som erbjuds? Det får du veta nedan.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 39 2023]

Fri, 29 Sep 2023 17:00:00 +0000

Även om sensommarvärmen fortfarande försöker kämpa sig kvar med näbbar och klor i södra Sverige säger kalendern att vi är inne i hösten nu. Och när kalendern säger att det är höst börjar även spelen forsa ut till våra konsoler. Med bara ett par skälvande dagar kvar till oktober sitter flera av årets största lanseringar i startblocken, och några av dem har faktiskt redan anlänt i redaktionen.

Vi kämpar på med att rensa att göra-listan från september för att få utrymme för den stundande anstormningen, men vi vill förstås även veta vad som rullar på din konsol denna helg.

Recension: Paper Beast [PS5, PS VR2]

Thu, 28 Sep 2023 12:00:00 +0000

Vi har alla en formativ period i våra liv där intressen och hobbyer slår rot och blommar ut. Även om jag påbörjade min spelresa redan med en Atari 2600, var det inte förrän familjen införskaffade en Amiga som spelintresset verkligen högg tag i mig. En av de mest spännande studiorna vid denna tid var franska Delphine Software, där designern och producenten Eric Chahi hade en betydande roll i att frambringa mästerverk som Another World.

Recension: AK-xolotl [PS5, PS4]

Wed, 27 Sep 2023 10:00:00 +0000

Av alla spel ur roguelike-genren jag har spelat är det få där huvudkaraktären är ett utrotningshotat djur taget ur den verkliga världen. I det putslustigt döpta AK-xolotl är så fallet, och efter en skojig liten introduktion i Attenborough-stil tar jag i rollen som en axolotl-salamander snart till vapen i kampen mot resten av skogens alla smådjur.

Bakgrunden till det stundande blodbadet är så klart i det allvarligaste laget, någon har inte nöjt sig med det småtaskiga brottet att ha kidnappat ens barn, utan de har även stulit ens mat. Måttet är rågat och snart klampar jag fram i skogens djup med en bössa i nävarna.

Recension: Red Dead Redemption [PS4]

Tue, 26 Sep 2023 10:00:00 +0000

Rockstar Games är inte en studio som är främmad för att pusha gränserna i spelbranschen, både på gott och ont. Spelen de levererar är oftast av yppersta kvalitet och erbjuder inte sällan ett rejält kliv framåt både när det gäller det tekniska och sättet de skildrar berättelser. Detta har historiskt sett ofta varit på bekostnad av att bränna ut de talangfulla människorna som gör det hårda jobbet, vilket gör att det alltid har funnits lite smolk i bägaren när det gäller deras upplevelser.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 38 2023]

Fri, 22 Sep 2023 17:02:59 +0000

Helgen närmar sig och det är dags att börja klura på vad man ska spela de kommande dagarna. Många av er läsare har säkert stenkoll på vad ni vill spela, men det finns alltid en och annan stackare som befinner sig i det där glappet mellan speltitlarna. Kanske har du nyss avslutat ett spel och letar efter ett nytt äventyr, eller så kanske du har tröttnat på det du spelar och behöver ett substitut?

Recension: Chants of Sennaar [PS4, PS5]

Tue, 19 Sep 2023 10:00:00 +0000

Om du är hyfsat påläst när det kommer till gamla bibelberättelser kanske du känner till den om Babels torn. Människorna ville bygga ett torn som sträckte sig hela vägen upp till himmelriket, något som gud kände var lite väl sturskt. För att sätta käppar i hjulet skapade han världens alla språk, kommunikationen blev problematisk och bygget lades på is. Språk är ett av våra viktigaste verktyg för kommunikation, och det har studion bakom Chants of Sennaar klurat lite extra på. Resultatet är ett spel där mina sinnen och min slutledningsförmåga sätts på hårda prov.

Recension: The Crew Motorfest [PS4, PS5]

Mon, 18 Sep 2023 10:00:00 +0000

I takt med att utvecklare har fått tillgång till mer och mer kraftfull hårdvara att arbeta med har ambitionen att återskapa och simulera verklighetens motorsport blivit mer realistisk att uppnå. Det har till viss del resulterat i att vi har fått färre racingspel som slår an de gamla härliga arkadsträngarna, åtminstone från de större studiorna.

Medan Microsoft har funnit sitt framgångsrecept i Forza Horizon-serien har det varit lite mer tunnsått på andra plattformar, tills Ubisoft gjorde en satsning på The Crew. Tyvärr har både The Crew och The Crew 2 (6/10) varit väldigt medelmåttiga upplevelser, men ”skam den som ger sig” verkar vara mottot som teamet arbetar efter.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 37 2023]

Fri, 15 Sep 2023 17:00:00 +0000

Veckorna rullar på i snabb takt och ännu en helg närmar sig med stormsteg. Än har vi möjligheten att njuta av sommarens eftersläntrande värme, men nog börjar det kännas allt mer som att hösten är på ingång. Med hösten kommer ofta mörka och regniga dagar, men det tackar man ju sällan nej till som spelentusiast.

På bloggen ser vi fram emot en speltät höst, men det hindrar oss inte från att spela järnet redan nu. Här kommer därför några spelplaner inför den stundande helgen.

Recension: Under the Waves [PS4, PS5]

Tue, 12 Sep 2023 10:00:00 +0000

Stan har det inte lätt i livet. Hans dotter har gått bort alldeles för tidigt, äktenskapet är trassligt och till råga på allt, söker han någon slags frälsning på havets botten. Ensam. Det ska visa sig vara en ganska dålig idé att leva isolerad utan någon normal kontakt med omvärlden.

Men för mig som spelare är äventyret riktigt trevligt på alla sätt, speciellt som jag älskar titlar som utspelar sig under vattenytan. Stans arbete består också av aktiviteter som jag gillar; skräp ska samlas upp, vrak ska utforskas och oljeledningar behöver repareras. Små saker som ändå är viktiga.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 36 2023]

Fri, 08 Sep 2023 17:00:00 +0000

“Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge” lyder ett klassiskt ordspråk, ändå är det svårt att hålla känslorna i shack när ännu en helg snart tar vid.

Trots att september ser ut att bli en stark spelmånad, har det varit blygsamt med recensioner från oss den här veckan, men likt ordspråket ovan kan vi lova att väntan är värd. Vi har nämligen ett helt gäng järn i elden. Flera av dem kommer du att få läsa om i nästa vecka, men nog kan vi glänta på dörren lite genom att berätta om helgens spelplaner.

Recension: The Bridge Curse: Road to Salvation [PS4, PS5]

Tue, 05 Sep 2023 10:00:00 +0000

När det kommer till skräckspel är det inte helt ovanligt att spelen bygger på källmaterial från filmens värld. Nyligen skrev exempelvis bloggens gamla medarbetare Jerry en recension om The Texas Chain Saw Massacre (8/10) , men det är bara ett axplock av de filmbaserade titlar som släppts genom åren. Ofta handlar det om varumärken som framförallt är kända i den västerländska kultursfären, så visst höjde jag på ögonbrynen när jag började spela The Bridge Curse: Road to Salvation. Det visade sig nämligen vara baserat på en taiwanesisk skräckfilm från 2020 (som i sin tur leker med en legend om en riktig plats).

Vad spelar du i helgen? [Vecka 35 2023]

Fri, 01 Sep 2023 17:00:00 +0000

Nu när vi har lagt augusti bakom oss och hösten börjar glänta på dörren är det ju traditionellt i spelbranschen att lanseringarna börjar rampa upp, både i storlek och frekvens. Med tanke på hur starkt spelåret har varit hittills i båda dessa kategorier är det snudd på skräckinjagande att tänka på hur vi ska hinna med alla dessa godbitar.

Men istället för att blicka alltför långt framåt kan vi istället fokusera på vilka planer du har för helgen, och vi sätter som vanligt bollen i rullning.

Månadens PlayStation Plus-spel [September 2023]

Fri, 01 Sep 2023 10:00:00 +0000

September månad är här och hösten närmar sig med stormsteg. Ny månad betyder nya förmåner i form av gratis spel för dig som sitter på en Playstation Plus-prenumeration. I dagarna fick vi nyheten att priserna för de olika prenumerationerna kommer att öka något inom kort, inte en särskilt roligt nyhet men likväl något som kan vara bra att hålla ögonen på om det är dags att förnya ditt abonnemang snart. Månadens utbud har titlar för såväl den ensamma spelaren som för den som vill spela i sällskap, och för att du enklare ska kunna orientera dig i djungeln kommer här några kortare introduktioner av dessa.

Recension: Somerville [PS4, PS5]

Thu, 31 Aug 2023 10:00:00 +0000

Livet ter sig ganska bra i den engelska staden Somerville. Huvudpersonen i spelet har ett fint hus på landet där han bor tillsammans med sin hustru, sitt barn och självklart en pigg liten hund. Efter att ha kommit hem på kvällen och utfört de sysslor som tillfaller familjefadern, somnar han tillsammans med resten av familjen framför TV:n.

Plötsligt händer något dramatiskt, men båda föräldrarna är som utslagna. Därför får jag i titelns början axla rollen av ett busigt och smått oroligt barn som precis lärt sig att gå. Det svajar ordentligt i början när jag stapplar mig fram i huset. Det strålar ett konstigt ljus utifrån huset, och det är tydligt att något inte står rätt till.

Recension: Marble It Up! Ultra [PS4, PS5]

Wed, 30 Aug 2023 13:00:00 +0000

Många är vi nog som under våra barndomsår upplevt det som jag för stunden väljer att benämna som ”skolgårdsflugor”, det vill säga olika lekar eller spel (ofta kopplade till produkter) som utövades på skolgårdar runt om i landet. Har du barn i skolåldern vet du säkert vad som är inne för stunden och frågar du dina föräldrar om saken kan de troligtvis rabbla upp både en och annan fluga från när de var små.

Månadens höjdpunkter [September 2023]

Wed, 30 Aug 2023 10:00:00 +0000

Hösten är officiellt här. Skolloven tar paus för terminens lunk och vardagen har bytt ut sommarsemestrarna. Men som spelare finns det förstås en uppsida då hösten är totalt fullproppad med spelsläpp. På förhand ser oktober ut som en av de tyngsta spelmånaderna i mannaminne, men september går inte av för hackor den heller. Bland spelen som inte nådde rampljuset finns bland annat en handritad plattformsskjutare med tecknad stil som från 1930-talet, ett flerspelaractionspel som hittat sin inspiration bland de tecknade filmerna på lördagsmorgnarna på 80-talet och en digital version av ett av mina favoritbrädspel Gloomhaven.

Recension: Fort Solis [PS5]

Tue, 29 Aug 2023 10:00:00 +0000

Du är en tekniker stationerad på Mars och får ett manuellt nödanrop från den gamla gruvstationen Fort Solis och bestämmer dig för att åka dit och kolla. Det är kortfattat premissen för denna promenadsimulator där miljöerna och berättelsen står för den överlägset största delen av upplevelsen. Väl vid stationen är den helt nedlåst och det faller på dig att ta reda på vad som hänt och vem som skickat nödsignalen i väntan på förstärkning så fort stormen falnat.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 34 2023]

Fri, 25 Aug 2023 17:00:00 +0000

Ännu en arbetsvecka närmar sig sitt slut och den sista helgen i augusti månad är i antågande. I veckan som har gått har det utannonserats en hel del heta spelsläpp och andra nyheter från spelens värld som ser ut att göra hösten till en varm sådan. Bland annat fick vi höra om ny hårdvara från Sony i form av nya öronsnäckor (Pulse explore), nya hörlurar (Pulse Elite) och teknik för uppkoppling på avstånd (Playstation portal) Det kommer troligtvis att dröja ännu ett tag innan vi kan lägga vantarna på dessa produkter, men nyfikenheten går minst sagt på högvarv. För att ventilera lite av den uppdämda energin det medför kan man alltid spela en timme eller två, något vi på redaktionen definitivt har tänkt göra.

Recension: Farworld Pioneers [PS4,PS5]

Fri, 25 Aug 2023 10:00:00 +0000

Med spel som exempelvis Minecraft och Terraria vars popularitet lever vidare år efter år kan man lätt påstå att den så kallade ”sandlådegenren” håller ett stadigt grepp om många spelare. Friheten som kännetecknar genren är uppfriskande och snudd på kravlös, så det är inte svårt att se varför många dras till möjligheten att fritt få nyttja sin kreativitet fullt ut. I Farworld Pioneers har jag och min kompis Buddy precis kraschlandat på en mystisk planet, men vi är inte ensamma och snart sätts vår kreativitet på prov. Målet? Att ta oss därifrån med livet i behåll.

Recension: Ride 5 [PS5]

Mon, 21 Aug 2023 13:00:00 +0000

Jag har förvisso blivit något av en motorsportfan för några år sedan, men dessa djupdykningar har hållit sig till fordon med fyra hjul i Formel 1-serien. Jag har sett en handfull lopp i MotoGP-serien när de har fladdrat förbi på TV:n, men jag skulle inte kalla mig en expert på långa vägar.

Det är kanske därför det tog ett tag för mig att komma in i rätt tänk när jag startade upp Ride 5 för första gången. Och med rätt tänk syftar jag då på någon form av kurvtagning som inte slutar med en hjulande trasdocka som landar i däckbarriären.

Recension: The Texas Chain Saw Massacre [PS4, PS5]

Mon, 21 Aug 2023 10:00:00 +0000

Asymmetriska skräckspel där spelare online försöker fly undan blodtörstiga mördare har blivit en populär genre det senaste årtiondet med exempelvis Dead by Daylight och Friday the 13th: The Game som några av de mest populära titlarna i kategorin. Gun Interactive lanserade det sistnämnda 2017 och nu samarbetar de med utvecklarna Sumo Nottingham med ett annat filmlicenserat skräckspel.

The Texas Chain Saw Massacre är baserat på skräckfilmen Motorsågsmassakern från 1974, regisserad av Tobe Hooper. Den farliga kannibalfamiljen med ökände, motorsågssvingande Leatherface chockade världen för nästan ett halvsekel sedan, och gör nu comeback med fler massakrer i sikte.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 33 2023]

Fri, 18 Aug 2023 17:00:00 +0000

En ny helg närmar sig och med det några dagar som förhoppningsvis lämpar sig bra för en spelsession eller två. För de som kanske bara precis har lämnat semestern bakom sig så kommer den här helgen möjligtvis som en oas i öknen efter en seg vecka. Vi vill såklart bidra till denna positiva upplevelse och bjuder därför på några ur redaktionens spelplaner. Trevlig helg!

Jesper återvänder till ett konstigt liv

Alex lämnar fosterhemmet för nya äventyr. Mer vet jag inte, men jag förväntar mig ett känslosamt äventyr med lite övernaturliga toner.

Recension: Remnant 2 [PS5]

Fri, 18 Aug 2023 11:00:00 +0000

Några månader efter att jag tillsammans med två vänner fått möjligheten att spela igenom Remnant: From the Ashes (8/10) har jag nu tagit mig an uppföljaren, det blygsamt döpta Remnant 2. Likt dess föregångare bjuds jag på en tredjepersonsskjutare med inslag av souls-genren, men även med andra inslag såsom en dynamisk berättelse och pussel som utmanar på nytt genom flera genomspelningar. De onda rötterna växer sig fortfarande starka i ”Remnants” postapokalyptiska värld, och det ligger på mina axlar att klippa ner dem.

Recension: Blasphemous 2 [PS4, PS5]

Thu, 17 Aug 2023 14:00:00 +0000

Det stämningsfulla, oerhört mörka, religiöst influerade och pixelbaserade actionäventyret Blasphemous (9/10) släpptes 2019 och togs emot väldigt väl. Jag undvek det av någon anledning, kanske för att jag inbillade mig att det skulle vara för svårt eller så hade jag helt enkelt inte tid. Nu är uppföljaren här, och efter en frenetisk veckas spelande så får jag helt enkelt inse att jag missade något när Blasphemous 2 landade på mitt bord. Men sent ska syndaren vakna, det finns tid att gå tillbaka till det med tanke på att det just nu ingår i PlayStation Plus-sortimentet.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 32 2023]

Fri, 11 Aug 2023 17:00:00 +0000

Regn och ruskväder brukar vara en spelintresserad människas goda vän eftersom man då kan sitta inomhus och spela med extra gott samvete. Det faktumet har ställts på sin spets de senaste dagarna när ovädret Hans har öst ner regn över stora delar av Sverige sedan början av veckan.

Som tur är sägs vädret lugna sig lagom till helgen, så förhoppningsvis kan vi njuta av några långa spelsessioner utan att behöva oroa oss för om huset flyter iväg. Är du osäker på vad du vill spela kommer här lite tips från redaktionen.

Recension: Moving Out 2 [PS4, PS5]

Fri, 11 Aug 2023 14:00:00 +0000

De absolut bästa partyspelen är de som går ut på att samarbeta med vännerna i soffan på spelkvällarna. Det är något speciellt med att inte bara försöka vinna mot sina kompisar, utan istället utnyttja varandras styrkor och kompensera för gruppens svagheter genom välplanerade strategier och återkommande taktiksnack. Särskilt då det ofta urartar i total kaos och hjärtligt skrikande på varandra i ohälsosamt höga volymer.

Ohotad konung i denna genre är mästerliga Overcooked! 2 (9/10) , men även en handfull andra titlar med lokalt samarbetsläge brukar återkomma på våra spelkvällar. Första Moving Out (7/10) var på god väg att bli ett av dessa, där vi på ett humoristiskt sätt fick hjälpas åt att bära soffor och kasta möbler till varandra hos en galen flyttfirma. På grund av alltför sladdrig kontroll och på tok för hög svårighetsgrad mot slutet, packade vi tyvärr snabbt tillbaka spelet i flyttkartongen efter att sluttexterna rullat förbi. Vi har aldrig känt suget att återvända till flyttkaoset sedan dess.

Recension: Atlas Fallen [PS5]

Wed, 09 Aug 2023 20:00:00 +0000

Äventyrsspel med stora vida världar får nästan alltid det att klia i fingrarna hos mig. Det är någonting med de där stora vidderna, känslan av att se en plats i fjärran och veta att du förr eller senare kommer att besöka den. I Atlas Fallen har människornas värld fallit i onåd hos gudarna och en ständigt närvarande öken tar över allt mer av deras verklighet. Men det finns hopp då en namnlös slav en dag finner en mäktig artefakt. Det visar sig vara guden Nyaals handske, och med den blir jag snabbt en mäktig spelpjäs i striden mot ondskan.

Recension: Stray Gods: The Roleplaying Musical [PS4, PS5]

Wed, 09 Aug 2023 16:00:00 +0000

Efter att ha tillbringat fyra timmar i ett high school-gym och sett musiker efter musiker framföra sina “talanger” är Grace rätt så trött. Bandet hon är med i saknade lite inspiration och utlyste en audition för att se om någon av de som ställde upp skulle kunna skjuta till lite ny energi. Talangerna som kom var inte särskilt överväldigande. Hälften av bandet somnade och Grace är inte långt ifrån att göra detsamma. Frankie, hennes bästa vän, och de andra låter Grace ta hand om det sista, när någon släntrar in lite sent och fullständigt knockar strumporna av Grace. Dessvärre ville inte tjejen, Calliope, gå med i bandet, men kunde inte motstå frestelsen när hon hörde Grace sitta vid scenen och sjunga.

Recension: Oceanhorn 2: Knights of the Lost Realm [PS5]

Mon, 07 Aug 2023 13:00:00 +0000

Jag har tydligen spelat det första spelet i den här unga serien, men faktum är att jag inte minns mycket av Oceanhorn: Monsters of Uncharted Seas. Eller rättare sagt minns jag inget alls, vilket förmodligen beror på samma känsla som jag får under introduktionen av uppföljaren.

Det är oerhört svårt att skapa ett The Legend of Zelda-liknande äventyr och inte snubbla över storheten som Nintendos senare titlar i serien. Antingen behöver utvecklaren ta ett stort steg åt sidan och göra något unikt som till exempel Darksiders, eller försöka skapa en trogen homage till de ursprungliga verken.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 31 2023]

Fri, 04 Aug 2023 17:00:00 +0000

Det är en speciell tid som närmar sig. Juli har övergått till augusti och många av oss ser de sista av våra semesterdagar rinna förbi i allt snabbare fart. Att återgå till det vanliga lunket med arbete och ansvar känns säkert jobbigt för många, men det finns också en trygghet i att återgå till vardagens rutiner.

Har man spenderat semestern på annan ort, haft fullt upp eller helt enkelt inte haft tid att spela kanske man behöver lite motivation för att komma igång med vardagsspelandet igen. Som tur är kan vi på redaktionen komma med lite tips i form av helgens spelplaner.

Recension: Ratchet & Clank: Rift Apart [PC]

Fri, 04 Aug 2023 10:00:00 +0000

När Ratchet& Clank: Rift Apart (9/10) visades första gången framhävdes det som ett av de primära exemplen på spel som enbart var möjliga med hårdvaran i PlayStation 5, och det är än idag en väldigt imponerande teknisk bedrift. Den sömlösa övergången mellan nivåer genom dimensionsportaler är något som aldrig riktigt upphör att se imponerande ut.

Nu när portningsstudion Nixxes har tagit sig an utmaningen att överföra denna actionfyllda upplevelse till PC var jag väldigt nyfiken på att se hur dessa tekniskt krävande scenarier skulle fungera på hårdvara som spelet inte var designat för ursprungligen. Jag kommer att fokusera lite mer på de tekniska aspekterna av portningen, som jag brukar i dessa PC-recensioner, och ge ett jämförelseperspektiv med PS5-versionen. Du kan kika på Jespers utmärkta recension här om du istället vill ha en genomgång av spelupplevelsen.

Recension: Exoprimal [PS4, PS5]

Mon, 31 Jul 2023 10:00:00 +0000

De senaste åren har utvecklarna på Capcom haft spelvärlden i sin hand då de har lyckats skapa en kedja av spel som nästan alla har gått hem hos såväl spelare som kritiker. Jag tänker såklart framförallt på spelserien Resident Evil, men även på andra titlar som exempelvis Monster Hunter och Street Fighter.

Att Capcom har många glödheta spelserier innebär inte att de inte vågar prova något nytt, så varför inte göra en lagskjutare där människor i robotdräkter slåss mot tusentals dinosaurier och en maktgalen artificiell intelligens? Jag har tagit mig en tur med Exoprimal , ett spel där framtiden krockar med trias, jura och krita i en galen svängom.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 30 2023]

Fri, 28 Jul 2023 17:00:00 +0000

Efter en något lugnare period i redaktionen, både relaterat till semestrar och färre spelsläpp, har recensionsprojekten börjat rulla in på nytt och flitens lampa börjar lysa rejält. Det har ju dock varit en välbehövlig paus efter det stundtals vansinniga lanseringstempot under årets första halva, och nu känner vi oss redo för vad de kommande månaderna har att bjuda på.

Vi börjar med ett axplock av vad som pågår i redaktionen, men vi är förstås nyfikna på vad som pågår hos våra läsare också!

Månadens höjdpunkter [Augusti 2023]

Fri, 28 Jul 2023 13:00:00 +0000

Sommaren går så sakteliga mot sitt slut och semestrar och sommarlov upphör. Augusti brukar vara en förhållandevis slö månad eftersom många andra delar av världen tar semester då, men efter pandemin känns det som att släppfönstren dragits ut och att vi har både stora och små släpp varje månad oavsett tid på året.

Den här månaden har jag valt ut tre spel från oberoende utvecklare som höjdpunkterna, trots att flera storspel som Armored Core 6: Fires of Rubicon , Immortals of Aveum och Madden 24 släpps under månaden. Det fanns faktiskt ännu fler oberoende spel på min längre lista innan jag trimmade ner den till dessa tre.

Månadens PlayStation Plus-spel [Augusti 2023]

Fri, 28 Jul 2023 10:00:00 +0000

Nu när vi kan skymta slutet på månaden är det tecken på att nya förmåner ligger och väntar runt hörnet för alla som prenumererar på PlayStation Plus Essentials. Redan nästa vecka är det dags att bekanta oss med tre nya verk som vi kan inkassera till spelsamlingen.

Du kommer exempelvis att kunna plocka fram de virtuella golfklubborna och smälla iväg bollar på några av världens mest kända golfbanor i PGA Tour 2K23. Det som lockar mig mest är att jag varken behöver oroa mig för pollenallergi eller den intensiva träningsvärk som brukar följa så pass fysiska aktiviteter för min egen del.

Sen till festen: Dino Crisis [PS1]

Wed, 26 Jul 2023 10:00:00 +0000

Du känner säkert till den där situationen när vänner pratar varmt om spel från tidigare konsolgenerationer där du av ett eller annat skäl inte har någon personlig erfarenhet. Ibland är det svårt att finna tiden eller möjligheten att återvända till dessa guldkorn, speciellt med tanke på hur många bra spel som släpps nästan varje månad. Men ibland får jag suget att bredda mina erfarenheter och fylla ut dessa blinda punkter i min spelhistorik, även om jag är sen till festen.

Recension: Mr. Run and Jump [PS4, PS5]

Mon, 24 Jul 2023 15:00:00 +0000

När det kommer till plattformsspel finns det säkert många som ser på begreppet som en indikator för något lättsamt. Det finns liksom något barnsligt och oskyldigt kopplat till genren, en laddning som lätt kan lura en rakt in i en fälla. Inom plattformsgenren finns nämligen en klick av spel som ser ut som de flesta andra, har samma gulliga tema som de flesta andra och presenterar sig som de flesta andra.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 29 2023]

Fri, 21 Jul 2023 17:00:00 +0000

Vi börjar närma oss slutspurten på juli månad och även om det kommer en till helg innan dess kan man inte annat än att börja spana mot augusti i horisonten. Här på redaktionen händer lite allt möjligt för tillfället. Några jobbar fortfarande, några vilar ut sig och en och annan är ute på äventyr.

Suget att spela är dock svårt att skaka av sig helt, så nu ska ni få en inblick i vad några av oss kommer att spela under de kommande dagarna.

Recension: Viewfinder [PS4, PS5]

Mon, 17 Jul 2023 14:00:00 +0000

En gång när jag var på fest hade värdparet lämnat framme en kamera som gästerna kunde roa sig med. Det var inte vilken kamera som helst, utan en av den där sorten som spottar ut sig det tagna fotot direkt. Tanken var att gästerna på så sätt kunde ta foton av varandra under evenemangets gång och sätta dem på en närbelägen anslagstavla som en kul grej för värdparet att spara.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 28 2023]

Fri, 14 Jul 2023 17:00:00 +0000

Helgen är på ingång och med den stora möjligheter när det kommer till spelplaner. I veckan som gått har vi publicerat två recensioner som täckt både högt och lågt på betygskalan, men skulle inte de räcka för att visa vad du bör (eller inte bör) spela i helgen så kan vi bidra med desto mer inspiration. Detta i form av redaktionens spelplaner för de kommande dagarna.

Jesper upplever fantasier

Här brinner det minsann i knutarna

Recension: Atelier Marie Remake: The Alchemist of Salburg [PS4, PS5]

Fri, 14 Jul 2023 10:00:00 +0000

Jag upptäckte inte Atelier-serien förrän för sju år sedan i och med att jag recenserade Atelier Escha& Logy Plus: Alchemists of the Dusk Sky (6/10) till PlayStation Vita. Det blev inte direkt kärlek vid första ögonkastet då, utan den stora ögonöppnaren bestod i Atelier Ryza 2: Lost Legends& the Secret Fairy (10/10), där jag förlorade mig helt och hållet i både stridssystemet och mekaniken bakom alkemin.

Med dessa blandade upplevelser i bagaget, var det därför helt omöjligt att motstå frestelsen att recensera det allra första spelet i Atelier-serien som nu släppts i en rejält uppdaterad utgåva. Atelier Marie Remake: The Alcehmist of Salburg är nämligen en polerad version av spelet som för 26 år sedan startade allt.

Recension: Rogue Legacy 2 [PS4, PS5]

Wed, 12 Jul 2023 10:00:00 +0000

Lite drygt tio år efter att den moderna roguelike-klassikern Rogue Legacy (8/10) släpptes sitter vi PlayStation-ägare nu med uppföljaren, Rogue Legacy 2. Slottet vi utforskade i det förstnämnda har blivit större, bossarna har blivit fler och behovet av att erövra hela schabraket desto mer påträngande. Jag har tagit mig an uppdraget och med ett gigantiskt släktträd fullt av ivriga arvingar är det dags att inleda anstormningen. Frågan är, kommer jag att lyckas eller kommer borgen att sluta som min släkts alldeles egen ättestupa?

Recension: Inner Ashes [PS4, PS5]

Mon, 10 Jul 2023 10:00:00 +0000

Spel är ett unikt medium på det vis att du får delta i berättelsen som skildras för att på så vis höja upplevelsen av det som sker på skärmen. Det ställer dock fortfarande krav på skaparen att erbjuda en basnivå av stämning eller någon form av hake för att fånga spelaren i denna synergieffekt.

I Inner Ashes får vi följa den ensamstående pappan Henry i hans vardag där han försöker ta hand om dottern Enid samtidigt som han kämpar mot den hemska sjukdomen Alzheimers. Detta låter på ytan som ett spel som passar mig som hand i handske, men mina förhoppningar slås ganska fort i kras.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 27 2023]

Fri, 07 Jul 2023 17:04:55 +0000

Äntligen är det dags! Den första helgen i juli kanske inte är särskilt speciellt när man kikar i almanackan, men faktum är att den för många markerar starten på sommarsemestern. Kanske har du gjort upp en plan för vad och hur du ska spela i sommar, eller så improviserar du och väljer spel efter vad som känns bäst för stunden. Oavsett hur ditt upplägg ser ut så kan det vara bra med lite inspiration, så självklart bidrar redaktionen genom att berätta om sina spelplaner för helgen.

Recension: Gimmick! - Special Edition [PS4, PS5]

Thu, 06 Jul 2023 13:00:00 +0000

Gimmick!, eller Mr. Gimmick som det kom att kallas här i norr, var ett spel som var lite dåligt tajmat när det släpptes i Japan tidigt 1992. Konsolgenerationen hade gått från 8-bitars till 16-bitars och det ambitiösa äventyret till Famicom var helt enkelt lite sent ute, oavsett hur grandiosa planer utvecklingsteamet på Sunsoft hade.

Nintendos distributör i Sverige, Bergsala, tvekade dock inte och Mr. Gimmick skuttade snart omkring i svenska tv-apparater runt om i landet med varierande omdömen hack i häl. Vare sig spelet är en gammal klassiker eller helt nytt för dig, gör det nu entré hos den moderna konsolgenerationen i form av Gimmick! Special Edition.

Recension: Final Fantasy XVI [PS5]

Thu, 06 Jul 2023 10:00:00 +0000

Den långlivade Final Fantasy-serien är en rollspelsserie som numera lever under dubbla identiteter. Det är inte längre enbart de omfattande och genredefinierande enspelarupplevelserna som många växte upp med. Parallellt finns det även ett gigantiskt onlinerollspel som genomgick en smått mirakulös transformation för att så småningom etablera sig som ett av de mest populära MMO-spelen för tillfället.

Det är dessutom en betydande del av de kreativa krafterna bakom Final Fantasy XIV som har fått tackla utmaningen att skapa ett nytt inslag i serien, vilket skapade ganska höga förväntningar på vad Final Fantasy XVI har att erbjuda.

Månadens PlayStation Plus-spel [Juli 2023]

Tue, 04 Jul 2023 10:00:00 +0000

Lagom tills dess att de soliga veckorna har gått i moln och regnovädren börjat rulla in kommer nu ett nytt utbud av gratis förmåner via PlayStation Plus. Oavsett om du har hunnit spela igenom förra månadens utbud eller inte kan det vara trevligt med lite fler alternativ, framförallt eftersom semestertider hägrar för de flesta av oss. För att du ska känna dig bekväm med ditt urval inför alla lediga dagar kommer här en kort introduktion av juli månads spel.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 26 2023]

Fri, 30 Jun 2023 17:00:00 +0000

Juni månad är på väg att tacka för sig för detta år, och det har varit en osedvanligt intensiv månad på spelfronten. Det är mer regel än undantag att månaden bjuder på torka i väntan på att branschen sparkar igång igen runt augusti, men i år har vi fått inte mindre än tre spel som normalt sett skulle kunna dominera under höstrushen. Vi har redan tillhandahållit recensioner av två av dessa i form av Diablo IV (8/10) och Street Fighter 6 (8/10) , och du kommer snart att kunna läsa om Final Fantasy XVI som avrundar detta hektiska lanseringsschema.

Recension: The Legend of Heroes: Trails into Reverie [PS5, PS4]

Fri, 30 Jun 2023 15:00:00 +0000

The Legend of Heroes: Trails Into Reverie är en direkt fortsättning på The Legend of Heroes: Trails of Cold Steel IV (9/10) som knyter ihop säcken helt för berättelserna i både Trails in the Sky, de två Crossbell-spelen och Trails of Cold Steel. Det finns här över 50 spelbara karaktärer från de nio föregående spelen och det känns nästan som en best-of-samling med så kallad fan service där du får något oavsett vilka karaktärer eller spel som är dina favoriter. Jag uppskattar bredden och variationen, men samtidigt spretar berättelsen något på grund av det.

Månadens höjdpunkter [Juli 2023]

Fri, 30 Jun 2023 13:00:00 +0000

Högsommar och många har ledigt från jobb och skola. Vad passar då bättre än sena sommarkvällar framför din PlayStation? Inga mygg, ingen midnattssol som stör och det går utmärkt att dölja fågelsång och syrsor med ett par hörlurar med 3D-ljud.

Oavsett om du tillhör skaran som spelar mer på vinterhalvåret eller inte så finns det kanske något på släppradarn som får det att vattnas i din mun? Eller vad sägs om nya plattformsspel, förstapersonsskjutare, parodier, pusselspel, robotar, zombier och mycket mycket mer? Jag har valt ut några av mina favoriter och dela gärna med dig om vad dina är.

Recension: The Book Walker: Thief of Tales [PS4, PS5]

Fri, 30 Jun 2023 10:00:00 +0000

Föreställ dig att du är en författare. Du har gott om läsare, säljer bra och njuter av ditt arbete. Skrivandet är ditt liv. Plötsligt tas det ifrån dig, bokstavligen. Detta händer författaren Etienne Quist som efter att ha brutit mot en lag förses med ett par magiska ”handklovar”, som inte bara ger honom en 30 år lång skrivkramp utan även torterar honom om han försöker skriva något. För att ta sig ur det hela ger sig Etienne in i ännu fler olagliga aktiviteter, och en spännande berättelse tar form i The Book Walker: Thief of Tales , ett spel där berättelser staplas på varandra i ett intressant upplägg.

Recension: Killer Frequency [PS4, PS5]

Tue, 27 Jun 2023 10:00:00 +0000

Radio är ett medium där ljud står i fokus, trevliga radioröster vaggar in oss i rätt stämning och musik smörjer en potentiellt långsam dag. Men hur gör sig egentligen skräck på radio? Det och mycket mer får jag uppleva i Killer Frequency , ett spel där jag i rollen som radioprataren Forrest Nash hamnar mitt i en seriemördares återkomst och tvingas bli alarmoperatör för en natt.

Killer Frequency är något så fascinerande som ett äventyr nästan uteslutande baserat på ljud. Eller nja, jag kan faktiskt promenera runt i det radiohus som jag och producenten Peggy sänder från, men annars händer allting på andra platser runt staden, händelser som jag får uppleva via telefonsamtal som inkommer till studion. Det är ett häftigt och annorlunda upplägg som verkligen visar på ljudets och berättandets makt över ens fantasi.

Recension: Pixel Ripped 1978 [PS VR2]

Mon, 26 Jun 2023 10:00:00 +0000

Även om det är väldigt fjärran minnen har Atari spelat en ganska stor roll i att slussa in mig till ett långlivat spelintresse. Det var nämligen där min resa startade som liten, när det dök upp en Atari 2600 i huset och jag fick se magin från bland annat Combat och Outlaw. Med dagens mått är det väldigt primitiva skapelser, men det var ju trots allt några år sedan.

Atari har dessutom lyst med sin frånvaro i spelbranschen ganska länge nu, men har genom den historiska återblicken Atari 50: The Anniversary Celebration markerat att de inte är färdiga med att skapa intressanta upplevelser. Även om Pixel Ripped 1978 inte är utvecklat av Atari finns det en genomgående ton och känsla som anspelar till många av de gamla klassiska spelen, både genom den grafiska stilen och med användandet av ljudeffekter.

Vad spelar du i midsommarhelgen? [Vecka 25 2023]

Thu, 22 Jun 2023 17:00:00 +0000

Sommarvärmen är sannerligen här på allvar, åtminstone här nere i Malmö och med tanke på att midsommarafton är runt hörnet är det dags för många att umgås med nära och kära. När detta är avbockat på att göra-listan finns det ju säkert tid över att dra ned mörkläggningsgardinerna och tillbringa tid med ett eller flera av de spännande spel som juni månad har bjudit på.

Om du fortfarande letar efter inspiration sparkar vi traditionsenligt igång konversationen med redaktionens planer, men vi vill förstås gärna veta vad du tänker sysselsätta dig med också!

Recension: Layers of Fear [PS5]

Wed, 21 Jun 2023 13:00:00 +0000

I efterdyningarna av Hideo Kojimas demo “P.T.” som skulle fungera som marknadsföringsmaterial för ett framtida Silent Hill-spel så växte en ny undergenre inom skräckspel fram explosionsartat. Långsamma promenader genom hus som ständigt förändras, en handling som inte berättas direkt utan som kräver att spelaren upptäcker små märkligheter, reagerar och pusslar ihop berättelsen lite på egen hand.

Ett antal soloutvecklare och mindre team har försökt sig på att efterlikna P.T. i bästa möjliga mån, och ett av de första spelen som lyckats kapitalisera på den nya genren var Layers of Fear (6/10) från polska studion Bloober Team. Spelet släpptes först 2016, och fick en uppföljare 2019 som vidare förfinade de berättelsemässiga greppen. Nu har båda spelen samt första spelets extramaterial grafiskt rustats upp, flyttats över till en ny spelmotor samt fått lite nya berättelser samt en sprillans ny ramhandling som försöker binda ihop de olika avsnitten. Det är dags att skrapa på färgen i Layers of Fear och se vad som gömmer sig under ytan.

Recension: Story of Seasons: A Wonderful Life [PS4, PS5]

Wed, 21 Jun 2023 10:00:00 +0000

Story of Seasons: A Wonderful Life är en efterlängtad nyversion av det älskade spelet Harvest Moon: A Wonderful Life (Harvest Moon-serien finns kvar men på grund av licens- och rättighetsstrul är det egentligen Story of Seasons som är de ”äkta” Harvest Moon-spelen numera) och för de som längtar efter en resa tillbaka till sina farming-rötter från barndomen är detta en titel som kommer att uppmuntra många att plocka upp spade, hacka och yxa igen. Trots aningen kantig spelmekanik erbjuder spelet en underbar och avkopplande spelupplevelse som cementerar det som ett av de bästa spelen inom farming-genren.

Recension: We Love Katamari Reroll+ Royal Reverie [PS4, PS5]

Tue, 20 Jun 2023 10:00:00 +0000

Efter att prinsen rullat upp tusentals objekt och räddat stjärnhimlen i Katamari Damacy Reroll (10/10) visar det sig att Kungen av kosmos såklart tagit åt sig all äran. Att det var kungens fel att stjärnorna försvann är bara en parentes i sammanhanget, kungen är mest glad över att hela jordens befolkning älskar honom.

Men denna kärlek från jordborna är såklart inte kravlös - de vill ha lite hjälp från honom, såklart. Nu vore det ju inte särskilt kungligt beteende att stiga ned på jorden och rulla upp saker i en boll, utan det tunga jobbet faller naturligtvis på mig - prinsen.

Recension: Street Fighter 6 [PS4, PS5]

Mon, 19 Jun 2023 10:00:00 +0000

Street Fighter är en spelserie som knappast behöver en introduktion. Sedan debuten under det sena 80-talet har miljontals människor delat ut stryk på dess digitala gator, och spelens inflytande har bidragit till genrens utveckling på både ett och annat sätt. Street Fighter 6 , det senaste spelet i serien, är speciellt på flera vis. Dels har det varit väldigt efterlängtat då det är sju år sedan dess föregångare i huvudserien, Street Fighter 5, släpptes, dels för att det är det första spelet i serien som är skapat för den nuvarande konsolgenerationen.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 24 2023]

Fri, 16 Jun 2023 17:03:40 +0000

Förra helgen dominerades av en rad olika spelevenemang som visade upp massor av godsaker som vi kan se fram emot i hösten och kommande år. Det har dock inte saknats spelsläpp i denna fullsmockade junimånad där vi redan har fått ta del av Street Fighter 6 och Diablo IV (8/10).

Runt hörnet väntar dessutom Final Fantasy XVI , som du redan nu kan få ett smakprov av i demoform på PlayStation 5. Kanske ligger detta på din att göra-lista i helgen som väntar? Här är i falla fall några av redaktionens helgplaner om du behöver lite inspiration.

Recension: Dordogne [PS4, PS5]

Wed, 14 Jun 2023 13:00:00 +0000

Har du också haft ett speciellt sommarlov när du var yngre? Ett sådant där som känns magiskt, ett sommarlov som du kan minnas tillbaka till och känna dig liten igen? Det är precis vad Dordogne handlar om, ett riktigt äventyr, målat i vackra vattenfärger.

Vi får följa huvudpersonen Mimi under två perioder under hennes liv; dels den där hon får uppleva det formativa sommarlovet, men även när hon återvänder som vuxen för att ta itu med sina minnen. Den vuxna delen handlar egentligen om att förstå vad som hände den där sommaren för länge sedan, eftersom hon har tappat minnet från den tiden.

Recension: Diablo IV [PS4, PS5]

Wed, 14 Jun 2023 10:00:00 +0000

Blizzard har under åren varit experter på att sluka min fritid, kanske främst genom World of Warcraft, men även genom Diablo-serien. I synnerhet Diablo II och dess expansion ledde till alltför sena nätter under min högskoletid, där jakten på allt bättre utrustning var otroligt givande trots den repetitiva rensningen av specifika bossar.

Diablo IV har nu anlänt för att på nytt väcka liv i min gamla lust efter utrustning och monsterslakt, och det mesta känns både bekant och fräscht på en och samma gång. Det är dock inte en problemfri upplevelse som jag har tampats med under recensionsperioden.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 23 2023]

Fri, 09 Jun 2023 17:00:00 +0000

På nyheterna pratar de om att det är en varm helg i antågande. Om det är något positivt eller negativt är upp till var och en att bestämma, men personligen sitter jag hellre i skuggan med något kallt att dricka än grillar i solen. Vill man dessutom spela något finns det ju faktiskt möjligheter att kombinera sommarvärme med spelhobby.

Kanske gör man det enkelt genom att spela på en bärbar konsol eller så är man mer extrem och drar en sladd ut till altanen eller balkongen för lite schysst utomhusspel. Om någon på redaktionen planerar något sådant, det får du veta i texten nedan.

Recension: Toodee and Topdee [PS4, PS5]

Fri, 09 Jun 2023 12:00:00 +0000

Toodee and Topdee , säg det några gånger för dig själv. Ligger inte titeln väldigt bra i munnen? Utöver att det är ett ganska gulligt namn på ett spel så ger det oss även en liten ledtråd kring vad spelet handlar om. I Toodee and Topdee ska vi nämligen leka med kameravinklar i vår jakt på … ett semikolon? Men hur kom det sig att de två kamraterna träffades, och kommer de att lyckas ta sig ur sin knepiga situation med sina liv i behåll?

Månadens PlayStation Plus-spel [Juni 2023]

Tue, 06 Jun 2023 13:38:12 +0000

Juni månad är här, hettan ligger på i större delen av landet och semestern närmar sig med stormsteg för de flesta. För många innebär värme och ledighet långa dagar på stranden eller sysslor i solen, men det utesluter inte att man även kan tillbringa många timmar inomhus med sin spelkonsol. I vanlig ordning kommer ett vältajmat släpp av PlayStation Plus-förmåner på PS Store, så för att du ska veta vad du ska spela i sommar kommer här en kort genomgång av dessa titlar.

Recension: Loop8: Summer of Gods [PS4, PS5]

Mon, 05 Jun 2023 13:00:00 +0000

Loop8: Summer of Gods har varit en hett efterlängtad titel för min egen del då titeln har lockat med läcker presentation och starka anime-vibbar. Spelet är ett japanskt rollspel med ett så kallat slice-of-life-tema som kryddas med en rejäl dos av visuell roman och rougelike-inslag. Jag skulle egentligen säga att spelet är en visuell roman först och främst då det bjuds på många (ibland långa) dialogsekvenser.

I rollen som Nini har du kommit från rymden för att leva på jorden på 1980-talet. Du bor i en japansk stad på landsbygden tillsammans med ditt kusinbarn som själv är i samma ålder som du. Saker och ting blir dock komplicerade när Kegai invaderar och världens undergång är i sikte. Som tur är har Nini tillgång till något som kallas för Demon Sight som hjälper när du kastas in i strider mot det främmande hotet och hamnar i situationer där relationerna och besluten du fattar där påverkar resultatet av din makt och världen själv. Det gäller att stärka dina band med de andra karaktärerna, hantera din tid väl och vända utvecklingen till din fördel, en ”loop” i taget.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 22 2023]

Fri, 02 Jun 2023 17:00:00 +0000

Sommarkänslor börjar sakta men säkert dra in över landet, och med det menar jag förstås inte enbart det vädermässiga. Vi börjar även närma oss en uppsjö av spelevenemang där vi får en inblick i vad som väntar oss de kommande 12 månaderna och framåt. Någon klassisk E3-mässa kommer att utebli även i år, men de senaste åren har visat att Summer Game Fest har potential att bjuda på en hel del godsaker.

Månadens höjdpunkter [Juni 2023]

Thu, 01 Jun 2023 13:00:00 +0000

Juni är här och med den sommaren. Skolorna tar lov och några påbörjar sin semester från jobbet. Och vad passar då bättre än en riktigt stark spelmånad? Flera av årets riktigt stora spelsläpp dyker upp i juni och det finns mängder av guldkorn med stor potential.

Jag har självklart plockat fram de på förhand vassaste knivarna ur lådan men missa inte de övriga släppen! Det var ganska många spel som ser bra ut men som inte kom med. Oavsett om din kopp te handlar om rollspel, berättelsetunga äventyrsspel, sport, plattform eller slagsmål så lär du hitta något som kan stilla ditt lystmäte. Nog pratat, för med månadens första höjdpunkt har det blivit dags att dra åt helvete…

Recension: Trinity Trigger [PS4, PS5]

Thu, 01 Jun 2023 10:00:00 +0000

I världen Trinitia pågår ett konstant krig mellan de olika gudomligheterna ordning och kaos. Ingen av dessa sidor är elak eller god, utan representerar egentligen bara motsatser med sina olika för- och nackdelar. Men tack vare en mogenhet som jag önskar skulle finnas i vår värld, kämpas inte kriget mellan hela nationer utan istället av speciellt utvalda hjältar.

Självklart är Cyan, som är huvudkaraktären i Trinity Trigger , en sådan hjälte. Till en början är han helt ovetande om sitt öde, men ju mer berättelsen utvecklar sig, desto tydligare står det att han är en av de utvalda.

Recension: The Tartarus Key [PS4, PS5]

Wed, 31 May 2023 18:00:00 +0000

Alex Young har en riktigt dålig morgon. Hon vaknar upp i ett rum hon inte känner igen, inlåst och utan några av sina tillhörigheter. En övervakningskamera i ett av rummets hörn följer hennes rörelser med precision. Efter att ha letat runt i rummet lite hittar hon en walkie talkie och får reda på att hon inte är ensam om att ha vaknat på en konstig plats. Lite noggrannare utforskande av rummet visar att dess enda dörr är låst, men efter lite klurande lyckas hon hitta en nyckel och ta sig ut.

Recension: SkateBIRD [PS4, PS5]

Wed, 31 May 2023 17:00:00 +0000

Hänger du en del på sociala medier är oddsen troligtvis rätt stora för att du då och då får upp en djurvideo i flödet. Mängden djurägare som bidrar till denna enorma snöboll av videor hittar ständigt nya sätt att underhålla sin publik, ett faktum som leder till allt mer annorlunda innehåll. Klipp där djur har tränats upp till att använda skateboards är ingen ovanlighet, men att samma idé skulle utgöra temat för ett spel, det hade jag inte väntat mig. I det fyndigt döpta SkateBIRD har man bytt ut mänskliga åkare mot fåglar, men får det spelet att lyfta mot skyarna?

Vad spelar du i helgen? [Vecka 21 2023]

Fri, 26 May 2023 17:00:00 +0000

Veckan som gått har verkligen varit fullproppad av spännande händelser. Dels har det trillat in ett helt gäng med recensionsspel för oss att bita i, men under onsdagen kunde vi dessutom spana in superheta och inspirerande spelnyheter från PlayStation Showcase.

Nu närmar sig helgen, så oavsett om du såg visningen eller inte kanske du kan få lite inspiration inför helgens spelplaner genom att läsa om vad redaktionen har för sig. Dessa planer hittar du nedan.

Recension: Ys IX: Monstrum Nox [PS5]

Fri, 26 May 2023 10:00:00 +0000

Det finns spel som inte nödvändigtvis förnyar genren de representerar, men som har finputsat alla detaljer att slutresultatet blir en harmonisk symfoni där delarna bara klickar tillsammans. Ys IX: Monstrum Nox tillhör den skaran och bjuder inte på särskilt många unika egenskaper, men helheten är så bra att jag har svårt att sluta spela.

Ys-serien är en riktig långkörare och det första spelet släpptes redan 1987 för NES, SEGA och tidens hemdatorer. Där andra japanska rollspelsserier brukar dela värld eller endast vara löst sammankopplade så har Ys-serien samma huvudperson i form av den unga äventyraren Adol Christin och hans ständige följeslagare Dogi. Under berättelsens gång dyker det upp små referenser och flörter för spelare som har upplevt tidigare äventyr med Adol.

Recension: LEGO 2K Drive [PS4, PS5]

Wed, 24 May 2023 11:07:00 +0000

LEGO har varit en stapelvara i såväl leksaksbacken som på hobbyhyllan för de flesta skandinaver i många år och det är ingen nyhet att det finns ett ordentligt utbud av de små klossarna även på spelfronten. Med produkternas färgglada teman och ganska innovativa design har de allt som oftast passat rätt bra även i digitalt format, vilket får mig att spana på spelen med nyfikenhet i blicken. Med LEGO 2K Drive har man efter ett långt uppehåll återigen tagit ett skutt in i racinggenren, och jag har satt mig bakom ratten för att se om besiktningen går igenom.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 20 2023]

Fri, 19 May 2023 17:00:00 +0000

Vecka 20 närmar sig sitt klimax och helgen ligger vidöppen för spännande spelplaner. Efter ett par lite lugnare veckor på recensionsfronten har det börjat trilla in en hel drös med spel de senaste dagarna. Det tackar vi självklart inte nej till och vi hoppas att ni ser lika mycket fram emot att läsa om dem som vi gör att skriva om dem. Är du nyfiken på vad det är vi har på gång kan man med lite tur få läsa om det nedan då redaktionen berättar om helgens planer.

Recension: XEL [PS4, PS5]

Fri, 19 May 2023 09:49:23 +0000

Efter att ha kraschlandat på en främmande plats märker vår protagonist att hon varken minns vad hon heter, var hon är eller hur hon hamnat där. Att hon sitter i ett kraschat rymdskepp ger kanske en liten hint om att hon inte är från den här världen, men bortsett från den vaga aningen är hennes minne blankt. Strax efter kraschen stöter hon på en vänlig robot och börjar utforska närområdet. Platsen, precis som spelet, verkar heta XEL, åtminstone påstår den lilla roboten det.

Recension: Garden Simulator [PS4, PS5]

Wed, 17 May 2023 10:00:00 +0000

En del drömmer om en karriär, en del drömmer om att bli kändisar och andra drömmer om att lämna det hektiska arbetslivet för ett lugnt liv på landet där vardagens sysslor består i att vattna grönsakslandet och rensa bort ogräs. Det är ungefär vad berättelsen i Garden Simulator kretsar kring.

Jag behöver inte så mycket mer bakgrund för att bli helt investerad i upplevelsen. Fastigheten som min karaktär har flyttat till består av en bakgård som är tillgänglig att börja odla på med en gång. Den är fylld av skräp som jag först måste avlägsna. När bakgården är städad påbörjar jag min resa mot självförsörjning.

Recension: Itorah [PS4, PS5]

Tue, 16 May 2023 10:00:00 +0000

I en naturskön värld styrd av gudar lever varelser i fred och trygghet. Men plötsligt börjar en mystisk och mörk kraft att sprida sig i världen och såväl varelser som gudar förvandlas till ondskefulla monster. En ung flicka vaknar samtidigt upp i en grotta.

Är det ett sammanträffande, eller finns det en koppling till det mystiska hotet? Snart slår hon sällskap med en magisk yxa och tillsammans börjar de nysta i mysteriet som utgör handlingen i Itorah , ett spel som blandar charmig estetik med gammeldags plattformshoppande.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 19 2023]

Fri, 12 May 2023 17:00:00 +0000

Äntligen är det dags. Fredagen är här och en helg av möjligheter öppnar snart upp sig. Vårsolen skiner i stora delar av sverige och många kommer nog att ta fram grillen eller spendera förmiddagen på en filt i naturen. Förhoppningsvis finns det även lite tid för spel, men om det skulle vara att den tiden är knapp kan man ju alltid njuta lite av redaktionens spelplaner. Dessa kan du läsa om nedan.

Recension: Mia and the Dragon Princess [PS4, PS5]

Fri, 12 May 2023 10:08:24 +0000

Det var länge sedan jag satte tänderna i ett FMV-spel från Wales Interactive, men med Mia and the Dragon Princess är detta åtgärdat. Här får jag stifta bekantskap med Mia, som är bartender på en rejält gammal bar med anor långt bakåt i tiden. Det sägs att baren har kopplingar till två legendariska sjörövare vilka under en lång tid satt skräck i handelsresande till havs.

Mia är urless på sitt jobb och vill egentligen syssla med något mer äventyrligt än att servera öl till turistgrupper som vill besöka den legendomspunna baren och förhoppningsvis få några gratis glas grogg. När hon en dag får till uppgift att rensa en toalett, tar dock äventyret fart med besked.

Recension: Graveyard Keeper: Last Journey Edition [PS4, PS5]

Tue, 09 May 2023 10:00:00 +0000

Om du beger dig till värdshuset ”Den döda hästen” en sen kväll bjuds det på god mat och sällskap som kanske i och för sig inte alltid är särskilt trevligt, men som kan ge upphov till givande diskussioner. God mat och socialt umgänge kan vara extra förtjänt efter en hård arbetsdag, och hårda arbetsdagar, det kommer du att få i mängd om du tar över jobbet som vaktmästare i Graveyard Keeper.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 18 2023]

Fri, 05 May 2023 17:00:00 +0000

Trots att förra helgens extra helgdag smygstartade månaden kan man väl ändå hävda att den första helgen i maj närmar sig med stormsteg. Det har varit blygsamt med recensioner i veckan, men kanske har du hunnit slänga ett öga på Martins rykande heta recension av Dead Island 2 (8/10) eller läst inlägget om månadens Playstation Plus-spel för att få lite inspiration inför helgens spelsession?

Om du är nyfiken på vad redaktionen kommer att spela i helgen kan du läsa om det nedan.

Recension: Dead Island 2 [PS4, PS5]

Thu, 04 May 2023 10:00:00 +0000

En dröm har gått i uppfyllelse! Efter nästan tio års väntan har Dead Island 2 äntligen landat i min konsol. Efter att spelet har bytt utvecklare ett antal gånger, har det till slut landat i Deep Silvers interna studio Dambuster Studios, som har jobbat med titeln i fyra år.

Frågan som jag i egenskap av ärrad och rutinerad Dead Island-veteran ställer mig är såklart om det är värt väntan och huruvida ett spel som utvecklats i snart tio år kan leva upp till de förväntningar jag har.

Månadens PlayStation Plus-spel [Maj 2023]

Tue, 02 May 2023 10:00:00 +0000

Maj månad är kommen och det innebär inte bara att förra månadens prenumerationsförmåner snart är ett minne blott, utan lyckligtvis även att några nya titlar kommer att ersätta dessa. För dig som är en registrerad PS Plus-användare kommer dessa spel som på posten, så det är bara att svänga inom PS Store och hämta upp dem. Men vad är det för spel vi bjuds på den här månaden? Det kommer du strax att få reda på då vi i detta inlägg går igenom dem ett och ett.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 17 2023]

Fri, 28 Apr 2023 17:00:00 +0000

Även april har ett slut, något som gör sig påmint då vi närmar oss dess sista dagar. Trots att det har varit blygsamt med publicerade recensioner den här veckan kan vi försäkra er om att det spelas för fullt bakom kulisserna. En lugn vecka innebär nästan alltid dubbelt nöje veckan efter, så om ni har tur kan ni snappa upp ett och annat smakprov inför den kommande veckan i följande stycken.

Månadens höjdpunkter [Maj 2023]

Fri, 28 Apr 2023 13:00:00 +0000

Den sista vårmånaden stundar och med den fortsätter kavalkaden av spelsläpp. Maj bjuder på mängder av variation och oavsett om du är sugen på ett 4X-spel i fantasy-miljö, av att köra LEGO-bilar, spela en anti-hjälte från Sagan om Ringen eller att återuppleva ett plattformsspel från tidigt 90-tal så kommer ditt lystmäte att kunna mättas. April bjöd på många recensioner på bloggen och du kanske fortfarande spelar något av dem? Maj bjuder dessutom på flera röda dagar som första maj och kristi himmelsfärds dag som kanske ger lite extra speltid.

Recension: Horizon Forbidden West: Burning Shores [PS5]

Mon, 24 Apr 2023 13:00:00 +0000

Generellt brukar jag vara ganska negativt inställd till expansioner då jag oftast känner mig färdig med ett spel och brukar ha svårt att hitta tillbaka efter en längre paus. FromSoftwares spel är dock skinande exempel där jag gärna återvänder för att få mer av det goda, och den stora frågan blir om Horizon Forbidden West: Burning Shores kan lyckas följa upp grundspelet på ett intressant vis.

Handlingen utspelas efter huvudberättelsen av Horizon Forbidden West (8/10) och texten nedan kommer att avslöja en del händelser från huvudspelet.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 16 2023]

Fri, 21 Apr 2023 17:00:00 +0000

Ännu en arbetsvecka närmar sig sitt slut och många av oss har nog längtat efter en helg där vi får göra det vi gör bäst, att spela såklart! Med värme och fint väder kommer också tankarna kring sommarsemestern och även om det är en bra bit kvar tills den inträffar kan man ju leka med tankar kring sommarens spelplaner.

På bloggen drömmer vi oss bort och får utlopp för vår spelenergi med hjälp av följande titlar.

Recension: Coffee Talk Episode 2: Hibiscus & Butterfly [PS4, PS5]

Wed, 19 Apr 2023 16:00:00 +0000

Det finns något oerhört tryggt i det som är bekant. Att gå till, eller tillbaks till, en plats där du känner dig hemma, där folk (och fä) känner till dig, dina preferenser och där du kan vara dig själv utan dömande ögon. Denna tillflyktsort kan variera under ens liv, och för min del var det ett litet, sjabbigt café i slutet av 90-talet. Istället för att plugga fann jag det oändligt mer tillfredsställande att bälja i mig kaffe och prata med bekanta och deras bekanta än att gräva mig ner i statistiska analyser, även om det i mångt och mycket blev en del sådant över allt kaffe också.

Recension: Redemption Reapers [PS4, PS5]

Wed, 19 Apr 2023 10:00:00 +0000

I en värld där land efter land riskerar att falla offer för en armé av monster och onda krigare är behovet av goda krafter stort. Lyckligtvis finns yrkeskrigarna i Ashen Hawk Brigade tillgängliga och det blir jag som spelare som får ansvaret att slå tillbaka ondskans makter i Redemption Reapers , ett strategispel där rutnätsbaserade strider varvas med en inbjudande handling.

Ashen Hawk Brigade är en gruppering som bland annat består av en grupp spelbara krigare. Flera av karaktärerna lyfts fram lite i rampljuset under spelets gång, men det är huvudsakligen den snabbfotade karaktären Sarah som berättelsen cirkulerar kring. Vi får tidigt veta att hon och grupperingen har en problematisk bakgrund vilken nystas i allt eftersom handlingen fortskrider. Den onda armén, även kallad The Morts, består av demoniska krigare vars ursprung höljs i mörker. De gjorde ett plötsligt intåg i landet och gjorde människorna till det viktigaste villebrådet på sin dödslista, vilket våra hjältar självklart vill sätta stopp för.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 15 2023]

Fri, 14 Apr 2023 17:00:00 +0000

Ännu en helg närmar sig med stormsteg och våren kan nog sägas vara här på allvar. Det har varit en stark start på året när det kommer till spelsläpp, vilket vi självklart gläds åt. På redaktionen har vi i vanlig ordning mycket att göra, något som kanske märks på den strida ström av recensioner vi har klämt ur oss på sistone.

I dagarna blickar vi framåt mot fler vårtecken medan vi gottar oss med följande spel.

Recension: Road 96: Mile 0 [PS4, PS5]

Fri, 14 Apr 2023 10:00:00 +0000

För nästan exakt ett år sedan lade jag sista sträckan bakom mig i Road 96 (9/10). Titeln var mångfacetterad men samtidigt vass i sitt budskap och bjöd dessutom både på ett underhållande karaktärsgalleri liksom fantastiskt välplacerad musik.

Nu är det dags att få reda på vad som hände precis innan ursprungstiteln och därför tar utvecklaren DigixArt hjälp av Zoe igen. Men den här gången handlar det inte om hennes, eller de andra ungdomarnas färd att ta sig ur landet. Istället får vi stifta bekantskap med hennes vän Kaito som redan från början lyser av sitt radikala, politiska tänkande.

Recension: Gorn [PS VR2]

Thu, 13 Apr 2023 13:00:00 +0000

Trots att virtual reality har funnits så länge så dyker det fortfarande upp spel som känns lite som teknikdemonstrationer. Gorn känns för mig mer som en fysiksandlåda än som ett fullfjättrat spel. När spelet startar kastas du hejdlöst in i en gladiatorring där du tvingas kämpa för din överlevnad. Första matchen är med knytnävarna, men ganska snabbt låser du upp en arsenal av olika vapen.

Men redan från start gör sig spelmekanikens undermåliga design gällande och kontrollerna för förflyttning är verkligen horribla.

Recension: The Last of Us Part I [PC]

Thu, 13 Apr 2023 10:00:00 +0000

The Last of Us är utan tvekan ett av mina favoritspel någonsin. Det är lika bra att konstatera detta direkt i början av recensionen, då mycket av denna text kommer att handla om själva PC-portningen av detta mästerverk. Spelet är inte ens tio år gammalt, men har ändå redan fått två återutgivningar – nu senast i form av The Last of Us Part I (9/10) till PlayStation 5. PC-versionen baseras på denna version som i mångt och mycket har återskapats från grunden med nya texturer, modeller och mer avancerad ljussättning.

Recension: The Last Worker [PS4, PS5]

Wed, 12 Apr 2023 13:00:00 +0000

Att jobba och ha en anställning någonstans är för de flesta en stor del av livets gång där vi får vara en del av ett av de stora kugghjul som får våra samhällen att snurra. Det är även ett sätt att tjäna ihop till sitt uppehälle, att vara en del av en social struktur och såklart mycket mer. Många av oss trivs med yrket som sysselsätter oss, men andra trivs inte alls och och får bita ihop tills de hittar något som klaffar bättre. Kurt har tillbringat 25 år av sitt liv som anställd hos det gigantiska företaget ”Jüngle” där högt tryck från ledningen bidrar till hård konkurrens bland de anställda. Faktum är att Kurt är den enda människan kvar på ett företag i en värld som allt mer faller i bitar.

Recension: Murderous Muses [PS4, PS5]

Wed, 12 Apr 2023 10:00:00 +0000

Det är ingen som har sagt att det är lätt att jobba som säkerhetsvakt på ett konstgalleri. I synnerhet inte ett galleri som verkar leva sitt eget liv. Galleriet Argenta i det lilla samhället Mirlhaven, ska fira sin främsta konstnär, Mordechai Gray, med en stor utställning av hans mest framstående verk. Däribland återfinns oerhört detaljerade porträtt av sex personer, där en av dem är personen som hade ihjäl Mordechai för ett år sedan.

Recension: MLB The Show 23 [PS4, PS5]

Tue, 11 Apr 2023 10:00:00 +0000

Genom åren har vi importerat väldigt många kulturella element från USA, men en sak som aldrig riktigt har fått fotfäste i Sverige är baseboll. Vi har istället nöjt oss med den betydligt mer avslappnade varianten brännboll, även om det är osannolikt att detta skulle kunna bli en TV-sport. Jag har själv varit skeptisk till baseboll väldigt länge, men rycktes med i uppståndelsen när Philadelphia Phillies skrällde sig hela vägen till finalen förra säsongen. Jag började se tjusningen med sporten, åtminstone när slutspelet drar igång.

Vad spelar du i påskhelgen? [Vecka 14 2023]

Fri, 07 Apr 2023 17:00:00 +0000

Påsken är ett faktum, och för många betyder detta en lite längre ledighet än vad en vanlig helg innebär. Men även om det är som vilken helg som helst för dig är ju avkopplingsmetoden densamma, nämligen lite speltid.

Flitens lampa lyser i redaktionen med en rad olika recensioner på gång, men det är ju inte nödvändigtvis enbart detta som pågår i helgen. Vi lyfter fram ett axplock av vad som är på agendan innan vi lämnar över ordet till våra läsare i kommentarsfältet!

Recension: Atelier Ryza 3: Alchemist of the End & the Secret Key [PS4, PS5]

Fri, 07 Apr 2023 10:00:00 +0000

Uppföljare är alltid svårt att förhålla sig till som spelare, speciellt efter ett perfekt spel såsom Atelier Ryza 2: Lost Legends& the Secret Fairy (10/10). Visst, heter utvecklaren From Software är det ju inga konstigheter, men nu är det Gust vi pratar om.

I Atelier Ryza-serien fastnade jag inte riktigt för upplägget alls i det första spelet men när jag recenserade del två, klaffade allt perfekt. Därför är det med nyfiken försiktighet som jag tar mig an Atelier Ryza 3: Alchemist of the End & the Secret Key.

Recension: Wolcen: Lords of Mayhem [PS4, PS5]

Thu, 06 Apr 2023 10:00:00 +0000

Att vakna upp efter en strid med krafter utöver det vanliga är kanske inget som vi vanliga dödliga människor upplever under vår livstid, men det är exakt det jag är med om i prologen för Wolcen: Lords of Mayhem som nu gör sin entré på konsol efter PC-lanseringen 2020. Snart sätts jag och mina krafter på prov när jag hamnar i kläm mellan olika fraktioner, krigsherrar och onda varelser.

Wolcen: Lords of Mayhem är ett klassiskt dungeon crawler på många sätt, komplett med rollspelsinslag och intensiv action. Handlingen kretsar kring en krigare som du själv skapar i början av spelet. Det finns fyra olika klasser att starta som: magiker, krigare, bågskytt och lönnmördare, och jag som vanligtvis brukar dra till med en bastant krigare väljer för en gångs skull att spela som magiker istället. Tillsammans med två kamrater är jag del av en av spelets stora fraktioner, ”Army of the Purifiers”, ledd av den gudaliknande krigsherren Heimlock som i början av spelet är på ett korståg för att förgöra kulten kallad ”The Sleepers”. Snart splittras kamraterna och min karaktär hotas med exil varpå man lämnar armén.

Recension: void* tRrLM2(); //Void Terrarium 2 [PS4]

Wed, 05 Apr 2023 10:00:00 +0000

Det har gått lite tid sedan vi senast stötte på Toriko, den sista människan i en värld där en aggressiv svampinfektion gjort sitt för att förstöra den mänskliga civilisationen. I det förra spelet blev hon räddad av den lilla roboten Robbie, som lyckades få lite hjälp av en vänlig AI för att försöka hålla Toriko i liv och vid god hälsa, något som ibland visade vara sig rätt svårt.

När void tRrLM2(); //Void Terrarium 2* tar har Toriko fått tillbringa lite tid i en konstruktion som påminner om en kryokista för att hålla henne säker. Hennes forna, så fina terrarium har förfallit och Robbies första uppdrag (efter att han lyckats bli polare med AI:n igen) är att hitta en ny, säker bosättning för henne.

Månadens PlayStation Plus-spel [April 2023]

Mon, 03 Apr 2023 10:00:00 +0000

Årets fjärde månad har äntligen kommit och även om det är en månad vars början ofta går i skämtens tecken kan vi finna säkerhet i att månadens gratisspel på Playstation Plus inte är ett falskt alarm. Har du en prenumeration på PS Plus har du en trio av intressanta titlar på ingång, men det kan även vara värt att ta sig en titt på titlarna från förra månaden innan de lämnar oss så småningom. För att du ska få en liten aptitretare inför vad som väntar bakom kulisserna kommer här några kortare introduktioner.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 13 2023]

Fri, 31 Mar 2023 17:02:44 +0000

Tiden går fort och årets tredje månad jobbar på sista versen. På sätt och vis tajmar den kommande månaden det hela väldigt bra och vi får nöjet att inleda april med en purfärsk helg. För oss på redaktionen skulle det vara snudd på tjänstefel att inte använda detta gyllene tillfälle till att hänga i spelens värld, och kanske känner du det samma? Söker du inspiration kan vi hjälpa dig med detta, för nedan hittar du våra planer för helgen.

Månadens höjdpunkter [April 2023]

Thu, 30 Mar 2023 13:00:00 +0000

Nu är våren här på riktigt och april bjuder på en ovanligt stark spelmånad. Det var inte helt lätt att välja ut tre favoriter och jag hade kunnat lyfta fram tio spel till som jag tycker ser spännande ut på förhand. Bland de utvalda hittar du ett samhällskritiskt äventyrsspel, ett handritat plattformsäventyr och en överdos av midiklorier och ljussablar.

Du kanske redan har gissat vilka spelen är, men missa inte listan över övriga spelsläpp och ta dig tid att titta på trailrar på YouTube eller läsa på om några av spelen så kommer du säkert att hitta något spännande.

Recension: Resident Evil 4 [PS4, PS5]

Thu, 30 Mar 2023 10:00:00 +0000

Resident Evil-serien har varit banbrytande på många vis genom åren, inte minst genom att popularisera överlevnadsskräcken som en subgenre i spelbranschen. Med Resident Evil 4 kände dock Capcom att det behövdes en frisk fläkt och tog därmed ett steg bort från de trånga, klaustrofobiska miljöerna med fasta kameravinklar.

Även om det till en början skapade delade läger bland fansen är det svårt att peka ut ett annat spel i serien som hade lika stor genomslagskraft när det släpptes för drygt 18 år sedan till Gamecube. Sedan dess har vi sett otaliga portningar av spelet till alla möjliga plattformar, men det är inte förrän nu som vi faktiskt får en nyversion som är renoverad från grunden.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 12 2023]

Fri, 24 Mar 2023 17:00:00 +0000

Tredje veckan i mars närmar sig sitt slut och med det också en helg med möjligheter för spelande. Under veckan som har gått har du bland annat fått läsa om Johans utforskande av en ögrupp i Tchia (8/10) , Jespers upplevelser i The Legend of Heroes: Trails to Azure (7/10) och undertecknads äventyr i antika kina i Wo Long: Fallen Dynasty (8/10).

Faktum är att dessa spel bara utgör en bråkdel av de recensionsprojekt vi har på gång nu, så vill man ha ett smakprov på vad som komma skall kan man läsa om detta i helgens spelplaner.

Recension: Project Zero: Mask of the Lunar Eclipse [PS4, PS5]

Fri, 24 Mar 2023 13:00:00 +0000

Kameran, ett föremål vars egenskaper ursprungligen var till för att bevara minnesvärda ögonblick har sedan länge blivit en nyckelkomponent i mången skräckfilm och spel. Syftet är ofta fortfarande att bevara minnesvärda ögonblick, men kanske inte på det sätt som huvudkaraktärerna tänker när de först plockar upp den. Istället tar den för det mesta rollen som portal in i den andliga världen, kanske i form av ett kommunikationsmedel för de döda, för att göra en chockerande upptäckt eller som en ledtråd i ett mysterium. I Project Zero: Mask of the Lunar Eclipse är kameran allt det och lite till, och med den i hand har jag utforskat en ruggig berättelse.

Recension: Puzzling Places [PS VR2]

Fri, 24 Mar 2023 10:00:00 +0000

Det kan vara en oerhört avslappnande syssla att lägga pussel. Hitta rätt bitar, klura ut var de ska passa. Vissa börjar alltid med att försöka hitta rambitar för att få ramen på plats först, eller sorterar minutiöst ut bitar baserat på färgtoner för att enklare kunna få en överblick. Det har släppts en del pusselspel även till dator och konsol, men de kan inte riktigt mäta sig med den fysiska förlagan.

Recension: The Legend of Heroes: Trails to Azure [PS4]

Thu, 23 Mar 2023 10:00:00 +0000

The Legend of Heroes: Trails to Azure är den andra och avslutande delen av Crossbell-berättelsen och utspelar sig precis innan The Legend of Heroes: Trails of Cold Steel (10/10). Det är, ifall du inte visste det, en direkt fortsättning på The Legend of Heroes: Trails from Zero (8/10) som släpptes ifjol. Om du inte spelat föregångaren så finns det en rudimentär genomgång av de stora händelserna i det förra spelet så att du åtminstone har en hum om de bredare penseldragen.

Recension: Tchia [PS4, PS5]

Mon, 20 Mar 2023 18:00:00 +0000

Det händer inte speciellt ofta, men ibland dyker det upp en trailer som omedelbart fångar mitt intresse bara baserat på den stil och stämning som förmedlas. Det var min känsla när jag första gången såg Tchia , som skildrar en vacker och omtumlande berättelse från ögruppen Nya Kaledonien i Stilla Havet.

Upplägget är löst baserat på lokala sägner och vi får bekanta oss med flickan Tchia som lever ett idylliskt liv på en liten ö tillsammans med sin pappa. Denna idyll är dock inte långlivad, då pappan blir bortförd och fängslad av den totalitäre ledaren från huvudön. Tchia tar genast beslutet att till varje pris återförenas med sin frihetsberövade pappa och snubblar genom detta in på hemligheter om hennes barndom som hon inte hade en aning om.

Recension: Wo Long: Fallen Dynasty [PS4, PS5]

Mon, 20 Mar 2023 10:00:00 +0000

En av Kinas kanske mest kända traditionella berättelser är ”Sagan om de tre kungadömena”, troligtvis mer känd under den lite mer pampiga titeln ”Romance of the Three Kingdoms”. I Nioh -utvecklarna Team Ninjas nya spel Wo Long: Fallen Dynasty har man tagit en blygsam skopa ur den klassiska berättelsen och förvandlat den till ett omfattande äventyrsspel i en Souls-inspirerad skepnad.

För de läsare som har följt bloggen ett tag kanske temat låter bekant, vilket stämmer alldeles utmärkt då undertecknad recenserade spelet Romance of the Three Kingdoms XIV (6/10) för lite drygt två år sen. I motsats till det spelet som var ett renodlat strategispel har utvecklarna till Wo Long: Fallen Dynasty istället valt en mer fantasifylld vinkel med inslag av mytologi och sagoberättande. I rollen som en egenskapad krigare får jag tidigt en ledande position i kampen mot de ”gula turbanerna”, en armé av bondesoldater ledda av en mystisk taoist-munk. Med ett magiskt elixir skapar munken och hans närmaste anhängare horder av monstruösa skapelser som snart utgör ett hot mot hela kungadömet.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 11 2023]

Fri, 17 Mar 2023 17:08:55 +0000

“Ny helg, nya möjligheter” är kanske inte ett väletablerat uttryck, men likväl bär det på mycket sanning i form av stora mängder möjlig speltid för oss som tycker om sånt. Självklart finns det mer världsliga ting att göra under en helg, som att klippa gräs, tvätta underkläder, handla eller vaxa bilen, men jag är ganska säker på att ni som läser det här kanske ändå helst sitter framför konsolen.

Några som hellre spelar än klipper gräset, det är vi här på redaktionen, och här får du läsa om våra spelplaner för helgen.

Recension: Kayak VR: Mirage [PS VR2]

Fri, 17 Mar 2023 10:00:00 +0000

Spel är ju ett utmärkt medium för att skildra vackra miljöer och världar, det har vi ju säkert alla upplevt genom åren. Detta förstärks ytterligare om själva spelvärlden skildras i VR, då du verkligen får träda in i upplevelsen istället för att se den på en platt skärm. Jag skulle definitivt inte beskriva mig själv som en vildmarksmänniska, men efter att ha tillbringat ett gäng timmar med Kayak VR: Mirage känner jag mig nästan redo för utmaningen.

Recension: Unplugged - Air Guitar [PS VR2]

Thu, 16 Mar 2023 10:00:00 +0000

Rytmspel har varit en favoritgenre länge och jag har spelat hundratals timmar i Guitar Hero -serien. På ytan känns inte steget därifrån till Unplugged - Air Guitar jättelångt, men det visar sig att det självklart finns omfattande skillnader.

Jag använder termen “på ytan”, för att om man endast ser till musiken och det visuella när du spelar låtar så ser det verkligen ut som Rock Band eller Guitar Hero. Du har en ström av noter som åker emot dig och du ska matcha notgreppet på gitarrens hals och du ska klinka precis när noten passerar linjen. Den största skillnaden blir förstås att du inte håller i en plastgitarr, utan som titeln antyder så blir det istället luftgitarr för hela slanten.

Recension: The Last Spell [PS4, PS5]

Wed, 15 Mar 2023 10:00:00 +0000

Få spel är så tillfredsställande att spela som roguelikes, i alla fall om man frågar mig personligen. Det är någonting speciellt med att kämpa i uppförsbacke, veta att man troligtvis kommer att förlora men samtidigt försöka göra det bästa av situationen. Det handlar om att hålla till godo med de resurser man har, att lösa situationer i farten och att komma ut med ny erfarenhet de gånger man faktiskt går ur striden som förlorare. I The Last Spell har man vävt ihop dessa drag med några från en annan beroendeframkallande genre, nämligen de från tornförsvarsgenren.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 10 2023]

Fri, 10 Mar 2023 17:00:00 +0000

“Aah, äntligen fredag.” tänker du kanske just i detta nu. Vi på redaktionen tänker detsamma och blickar fram mot några sköna dagar med mycket tid framför spelkonsolen.

Veckan har varit intensiv med ett gäng färska recensioner som resultat, så om du går i tankarna att köpa en PS VR2 (eller kanske redan har införskaffat en) borde du slänga ett extra öga på dessa. Med helgen kommer såklart redaktionens spelplaner, och dessa får du läsa om nedan.

Recension: Tentacular [PS VR2]

Fri, 10 Mar 2023 10:00:00 +0000

Hipp hipp, hurra! Det smått genialiskt knasiga spelet Tentacular från Firepunchd börjar med att vår kära protagonist får reda på att det är hans födelsedag. Vår lillasyster är snabb med att berätta det för oss, och bjuda på tårta. En väldigt, väldigt stor tårta. Men hon berättar också en chockerande familjehemlighet - vi är egentligen inte släkt, utan jag är adopterad. Det borde jag kanske förstått, eftersom jag är ungefär hundra gånger så stor som min syster, samt har tentakler istället för armar.

Recension: Moss: Book II [PS VR2]

Thu, 09 Mar 2023 13:00:00 +0000

Det är nästan en underdrift att säga att jag blev stormförtjust i Moss (9/10) när jag bekantade mig med de vackra miljöerna, den påhittiga designen och inte minst den charmiga protagonisten Quill. Det blev verkligen en rivstart för mina upplevelser i VR-miljö och suget efter att ta mig igenom uppföljaren var väldigt svårt att motstå.

Berättelsen i Moss: Book II tar vid precis där första spelet avslutas, efter en hård strid mot Sarffog och en efterlängtad återförening med Quills kidnappade farbror tycks allting vara på väg att rätta till sig. Det visar sig dock att onda makter har börjat lägga märke till Quills glasartefakt som hon hittade i första spelet och har bestämt sig för att samla alla dessa för att kunna styra över hela världen. Quill kastas därför in i hetluften på nytt i ett ännu större äventyr.

Recension: What the Bat? [PS VR2]

Thu, 09 Mar 2023 10:00:00 +0000

För några år sedan släppte spelstudion What the Games? indiepärlan What the Golf? – ett smått surrealistiskt golfspel för folk som inte gillar golf. Och eftersom jag både ogillar golf och älskar knäppa lir så föll jag pladask för det (trots att det tyvärr inte finns till någon PlayStation-plattform ännu).

Nu är studion tillbaka med What the Bat? till PlayStation VR2, och denna skruvade uppväxthistoria helt trollbindande. Grundpremissen är att du har fötts med två baseballträn istället för armar, och spelet följer din uppväxt från bebis och skolåldern ända in i vuxenkarriären och bortom detta. Resultatet är ungefär lika skruvat som det är skojigt. Det vill säga mycket.

Recension: Blood Bowl 3 [PS4, PS5]

Wed, 08 Mar 2023 10:00:00 +0000

Idrott kan ta sig många uttryck men få är så våldsamma som Blood Bowl, ett sportfenomen med fantasy-tema där lag efter lag av magiska väsen piskar varandra på slagfältet (eller spelplanen) i jakt på ära och rikedomar.

Att få tag i bollen och göra mål är såklart också viktigt, men det blir så mycket enklare när motståndarlaget ligger med näsan i gräset. Efter åtta långa år har nu Cyanide Studio lyckats klämma ur sig Blood Bowl 3 , en efterlängtad uppföljare till en populär föregångare. Men hur ter sig spelet gentemot sin storebror?

Månadens PlayStation Plus-spel [Mars 2023]

Tue, 07 Mar 2023 10:00:00 +0000

Mars månad har klampat in med stormsteg och även om minusgraderna fortfarande biter sig kvar runt om i landet så går vi mot ljusare tider. Om man känner att man är lite frusen av sig så kan man alltid värma sig med vetskapen att ett par nya gratisspel snart gör entré på PS Store för de som har en PS Plus-prenumeration. Månadens titlar är i vanlig ordning en blandad kompott, men förhoppningsvis finns där något för de flesta. Här kommer en kort genomgång av månadens utbud.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 9 2023]

Fri, 03 Mar 2023 17:00:00 +0000

Det är fortsatt fokus på den virtuella verkligheten i redaktionen nu när PlayStation VR2 har varit på marknaden i drygt en vecka, och du har redan nu kunnat läsa våra första recensioner av spel som släpptes i samband med lanseringen. Dels har undertecknad kikat närmare på det underbart mysiga sagoäventyret Moss (9/10) och Jesper har svingat trumpinnarna i Drums Rock (8/10).

Det finns en hel drös VR-recensioner till på gång de kommande veckorna om du törstar efter mer information, men det är ju inte det enda som pågår i redaktionen. Här nedan får du en hum om vad vi sysselsätter oss med!

Recension: Drums Rock [PS VR2]

Fri, 03 Mar 2023 10:00:00 +0000

Med Drums Rock får du exakt vad du kan förvänta dig av ett spel med den titeln. Trummor, hårdrock och helvetiska demoner som är som tagna från skivomslag från genren. Rytmspel har alltid legat mig varmt om hjärtat och jag slukade Guitar Hero -serien med hull och hår ända tills den imploderade i girighet. Och en stor anledning till att jag nämner just gitarrspelen är att grundmekaniken i Drums Rock är väldigt lik den i Guitar Hero.

Recension: Moss [PS VR2]

Wed, 01 Mar 2023 10:00:00 +0000

I samband med lanseringen av PlayStation VR2 har en del spel från förra VR-generationen fått antingen uppdateringar eller rena nylanseringar för att bredda ut spelutbudet. Eftersom jag aldrig hoppade på VR-tåget under förra generationen har jag länge sett fram emot att kunna spela Moss (9/10) som min kära kollega Martin lovordade på bloggen för nästan exakt fem år sedan nu.

Därför greppade jag tag i spelet med båda händer när recensionskoden anlände, drog på mig headsetet och trädde in i denna magiska sagovärld.

Månadens höjdpunkter [Mars 2023]

Tue, 28 Feb 2023 13:00:00 +0000

Mars är i antågande och nu kanske du vågar hoppas på lite vårvärme och smältflodar mellan alla okastrerade hankatters falska sånger. På spelfronten avlöser stortitlarna varandra och gillar du sportspel så har du en bra månad framför dig med släpp av spel för sporterna golf, baseboll och supercross och sportunderhållningen wrestling.

Annars kan jag ana en trend kring alkemi, Castlevania-nostalgi och arkadracing. De tre spel jag har valt ut den här månaden är annars från vitt skilda genrer i form av ett actionrollspel, en skräckupplevelse i VR och ett klassiskt äventyrsspel som får en oväntad men efterlängtad uppföljare.

Recension: Atomic Heart [PS4, PS5]

Tue, 28 Feb 2023 10:00:00 +0000

Året är 1955. I ett alternativt universum har Sovjetunionen tagit ett rejält kliv in i framtiden och deras tekniska utveckling går på högvarv. I spetsen för denna utveckling står den framstående forskaren Dr. Sechenov som gör allt och lite till för att hålla sin dröm levande. När en oväntad incident inträffar på testområdet för doktorns forskning hamnar jag som spelare mitt i kaoset, och det är snart upp till mig att navigera mig fram genom ett sovjetiskt ränkspel och horder av blodtörstiga robotar.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 8 2023]

Fri, 24 Feb 2023 17:00:00 +0000

Tiden rullar på för fullt och så är snart även februari ett minne blott. Ett antal recensioner har rullats ut i veckan, men snacket på redaktionen har mest kretsat kring ett av årets stora hårdvarusläpp. I dagarna släpptes nämligen det rykande heta Playstation VR2, och självklart står vi på bloggen redo med grytvantar i startgroparna.

Utbudet av “tillhörande” spel är relativt generöst och för flera av oss ligger utforskandet av dessa som högsta prioritet den kommande helgen. Vad vi ska spela, det får du veta här:

Recension: Tales of Symphonia Remastered [PS4]

Fri, 24 Feb 2023 10:00:00 +0000

Det har skett ett stort uppsving av återutgivningar och nyversioner av gamla favoritspel och jag har ibland tänkt att det i vissa fall är bättre med de nostalgiska minnena då utvecklingen verkligen inte har stått still.
Tales of Symphonia Remastered är som titeln antyder en nyversion av Tales of Symphonia som ursprungligen släpptes till Gamecube och kort därefter till PlayStation 2.

Du axlar rollen som pojken Lloyd Irving som bor i den lilla byn Iselia. Han är skolad med svärd och har en mystisk artefakt på handen som visar sig komma från hans döda mor. Skurkarna är de genomonda halvalverna Desians, som använder människor som boskap och slavar och experimenterar på dem. Det är precis lika klyschigt som det låter.

Recension: Ten Dates [PS4]

Wed, 22 Feb 2023 10:00:00 +0000

Efter en liten avstickare åt kriminaldrama-hållet med The Gallery är Paul Raschid tillbaks i den romantiska komedi-genren med en uppföljare till dejting-spelet Five Dates (5/10). Föregångaren spelades in och utspelade sig under pandemin och följde Vinny i hans romantiska äventyr via dejtingappar. Hur väl han lyckades berodde i mångt och mycket på hur vi valde att styra honom.

I uppföljaren har en hel del ändrats - dels så finns det fler valmöjligheter, men även en två olika spelbara karaktärer med olika dejtingmöjligheter. Misha och Ryan är gamla vänner, och Mischa har tröttnat på dejtingappar och deras ytlighet. Så istället har hon skrivit upp sig själv, och Ryan, på en speeddejting-kväll på en lokal pub. Ryan är allt annat än entusiastisk, men följer såklart med sin vän.

Recension: Wanted: Dead [PS4, PS5]

Tue, 21 Feb 2023 10:00:00 +0000

Texten “Wanted: Dead is what happens when Ninja Gaiden meets Cyberpunk” möter mig tidigt när jag besöker spelets hemsida. Den främsta kopplingen jag gör till det uttalandet är att spelet kommer att vara svårt. Ninja Gaiden-spelen är inte kända för att vara enkla och mina misstankar blir snabbt bekräftade. Redan på första nivån dör jag ett flertal gånger med ganska stor marginal, och ribban är satt i Wanted: Dead.

När jag dör där i början av spelet får jag snabbt hjälp av min goda kollega ”Doc”. Han är en i mitt team av fyra personer som räknas in i en specialstyrka vid namn ”Zombie Squad”. Karaktären jag spelar som heter Hannah Stone och det är hon som agerar ledare för det lite ruggiga gänget. Och ruggiga, ja det tycker jag nog att de är trots att man lindar in dem i skojfriska och (för det mesta) trevliga personligheter. Samtliga är nämligen före detta mördare, krigsbrottslingar och terrorister som efter att ha suttit i finkan har genomgått ett rehabiliteringsprogram för att sedan bli en del av Hong Kongs polisstyrka. Men mer om detta senare.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 7 2023]

Fri, 17 Feb 2023 17:00:00 +0000

Efter en vecka med många spännande nyheter och recensioner är det äntligen dags för helg, och förhoppningsvis har ni läsare precis som vi på bloggen något ni vill spela de kommande dagarna.

Häromdagen fick vi nöjet att se det nya utbudet av kommande spel för de olika nivåerna av PS plus, och det lovas bland annat en hel del gamla klassiker. De missar tyvärr helgen med några dagar, men om man planerar i förväg så kan det bli bra kandidater till nästa helg. Vad vi på bloggen ska spela den här helgen, det får ni veta nedan.

Recension: Like a Dragon: Ishin! [PS4, PS5]

Fri, 17 Feb 2023 16:00:00 +0000

Jag anlände ganska sent i Yakuza-serien, och egentligen bara av en tillfällighet när jag tog mig an att recensera **Yakuza 0 (8/10). **Jag blev omedelbart förälskad i karaktärerna och attityden och sträckspelade igenom i princip hela serien efter jag blev klar med recensionen.

Det fanns dock ett par sidospår i form av Yakuza: Kenzan och Yakuza: Ishin! som gäckade mig, eftersom de aldrig lokaliserades här i väst. Detta har det nu blivit ändring på när Like a Dragon: Ishin! slutligen har anlänt.

Recension: SpongeBob SquarePants: The Cosmic Shake [PS4]

Fri, 17 Feb 2023 10:00:00 +0000

Jag minns att jag i min karriär som troféjägare, plågade mig igenom SpongeBob HeroPants på PlayStation Vita. Bara för att få ytterligare en platinatrofé. Titeln lämnade mig inte direkt med någon glädje efter att ha spelat igenom det.

Men när SpongeBob SquarePants: The Cosmic Shake damp ned hos redaktionen, tackade jag av någon lustig anledning ändå ja till att recensera det. Nu återstår såklart bara att utvärdera min senaste rendezvous med den knäppa fyrkanten.

Recension: Dead Space [PS5]

Wed, 15 Feb 2023 10:00:00 +0000

”I rymden kan ingen höra dig skrika” lyder en känd filmslogan, men nog sannerligen var det många som kunde höra oss skrika i våra vardagsrum när vi först fick ta oss an spelet Dead Space 2008. Spelet var på många sätt en nystart för survival horror-genren som länge hade drivits av framförallt det då ganska trötta genresyskonet Resident Evil.

I rollen som den fyndigt döpta ingenjören Isaac Clarke uthärdade vi ett äventyr som inte bara var en hyllning till mörk science fiction i allmänhet, utan även skräck i dess renaste form. Spelet fick uppföljare men efter några år lades serien på is fram tills nu. Det ursprungliga Dead Space har knådats om, kryddats och gräddats till en nytolkning, och nu är den här.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 6 2023]

Fri, 10 Feb 2023 17:00:00 +0000

Ännu en helg är på ingång och således även möjligheten att fokusera lite mer på spelandet. Här på bloggen har vi varit väldigt fokuserade vilket har resulterat i en vecka full av recensioner. Kanske har du redan läst dem, men om du inte har gjort det är det kanske hög tid att kika på vad året har haft att bjuda på så här långt. Fler recensioner är på gång, men tills dess att de är redo får du njuta av några redogörelser för helgens aktiviteter.

Freelancer-uppdateringen blåser nytt liv i Hitman-serien

Fri, 10 Feb 2023 10:00:00 +0000

Om du följer bloggen är du säkert medveten om att jag är en stor fan av Hitman-serien, och i synnerhet den nya trilogin som IO Interactive påbörjade 2016. När **Hitman III (10/10) **dök upp för lite drygt två år sedan var utvecklarna inställda på att lämna serien på sparlåga och istället fokusera på James Bond-spelet som blir teamets nästa stora projekt.

Det visade sig dock senare att spelet sålde bättre än förväntat och som en följd av detta har kommit en ganska respektabel mängd expansioner och förbättringar under en längre tid. Den största uppdateringen kom i slutet av januari i år och har både ändrat om i paketeringen av innehållet och ett omfattande nytt spelläge.

Recension: Wonder Boy Anniversary Collection [PS4, PS5]

Thu, 09 Feb 2023 13:00:00 +0000

Spel som släpps hopbuntade i samlingar är alltid en potentiell guldgruva för den som verkligen vill ha en intensiv dos av en specifik spelserie. Bland annat är det en populär strategi när det kommer till riktigt gamla spel som kanske har svårt att hävda sig i sin egen rätt i en modern spelvärld. Tillsammans utgör de en källa till nostalgi som kanske kan locka såväl gamla som nya spelare.

I Wonder Boy Anniversary Collection har man inte bara samlat de ursprungliga sex titlarna från det sena 80-talet och tidiga 90-talet, utan även inkluderat olika versioner av spelen.

Recension: Backfirewall_ [PS4, PS5]

Thu, 09 Feb 2023 10:00:00 +0000

Jag vet inte hur ni är när det kommer till uppgraderingar av mobiltelefoner eller datorer, men jag brukar för det mesta se till att hålla mina enheter ajour med säkerhetsuppdateringar, patchar och liknande. Delvis av rena prestandaskäl, men också för att täppa till eventuella riskabla säkerhetshål.

I Backfirewall_ skall en mobiltelefon uppdateras till den allra senaste versionen, vilket är ett uppdrag som faller på mitt ansvar, i rollen som uppgraderingsassistent. Dock springer jag rätt snabbt på ett problem - det äldre operativsystemet har lite andra idéer. Det har börjat inse att om telefonen uppdateras så kommer det att sluta existera och ersättas av något nytt, och det vore ju trist. Så efter att vi pratat oss samman lite och kommit fram att vi båda riskerar att stryka med om uppgraderingen genomförs smider vi lite planer för att säkra vår överlevnad.

Recension: Colossal Cave [PS5]

Wed, 08 Feb 2023 13:00:00 +0000

Mina förväntningar på nyversionen på det legendariska äventyrsspelet Colossal Cave Adventure var rätt så höga. Inte nog med att att originalet från 1976-77 lade grunden för textäventyrsgenren, men även för att Roberta och Ken Williams är inblandade. Dessa två är ju legender i sin egen rätt, då de startade spelstudion Sierra On-Line och låg bakom numera klassiska spelserier som King’s Quest, Police Quest och Phantasmagoria.

Båda lämnade Sierra On-Line och tog en paus från allt som har med spel att göra efter en märklig historia där företaget såldes till ett företag som ett par år senare hamnade under luppen för redovisningsbrott och såldes senare vidare till Vivendi. Numera ägs åtminstone varumärket och namnet av någon av Activision Blizzards underavdelningar. Efter ett långt uppehåll är nu både Colossal Cave och makarna Williams tillbaka. Resultatet nådde tyvärr inte upp till mina förväntningar av ett par olika anledningar.

Recension: SEASON: A letter to the future [PS4, PS5]

Wed, 08 Feb 2023 10:00:00 +0000

Jag har sagt det förut, och det är värt att repeteras - ett bra spel är ett spel som lyckas frammana känslor hos spelaren oavsett vilka känslor det handlar om. I SEASON: A letter to the future tar du dig an rollen som en ung kvinna som vet att världen som hon känner den håller på att gå under och bröstar ansvaret att samla intryck som ska bevaras till de efterlevande.

Recension: Trenches [PS4, PS5]

Tue, 07 Feb 2023 10:00:00 +0000

Skräckspel kommer i alla former och med olika teman som alla gör sitt bästa för att sätta oss spelare på helspänn. Vad som skrämmer en är ju såklart individuellt, men vi kan nog alla vara överens om att vissa ämnen kanske träffar lite starkare än andra om vi tänker efter. Spöken, monster och demoner i all ära, men är det ändå inte mer realistiska och relaterbara saker som verkligen tar hem priset?

Vad spelar du i helgen? [Vecka 5 2023]

Fri, 03 Feb 2023 17:00:00 +0000

Det är onekligen så att spelbranschen har gått in i högvarv på sistone, vilket även återspeglas i redaktionen där flitens lampa lyser. Det har trillat in en hel del intressanta spel på sistone, och vi arbetar hårt för att dela med oss av våra tankar till våra kära läsare.

Helgen ligger nu framför oss, och vi är säkert inte ensamma om att tillbringa åtminstone delar av den i soffan med en handkontroll i näven. Här är lite av vad som pågår i redaktionen för tillfället.

Recension: Forspoken [PS5]

Fri, 03 Feb 2023 10:00:00 +0000

Förväntningarna på Forspoken har varit ganska höga från både Square Enix och Sonys håll, med tanke på att de sistnämnda valde att öppna plånboken för att göra spelet konsolexklusivt för PlayStation 5. För mig var det dock mer svårtolkat vad Sony-ledningen såg i spelet i den rad av trailrar som användes i marknadsföringen.

Det var egentligen inte förrän i slutet av förra året, när Square Enix släppte en demo av Forspoken på PlayStation Store som jag började se vart spelet var på väg och vad utvecklarna siktade mot. Jag kan inte påstå att jag var helt övertygad att det hela skulle bli bra, men nyfikenheten var definitivt på topp.

Månadens PlayStation Plus-spel [Februari 2023]

Thu, 02 Feb 2023 13:00:00 +0000

Vi har nu gjort inträde i årets andra månad och det betyder ju traditionsenligt att alla PlayStation Plus Essentials-prenumeranter har ett nytt axplock av titlar att håva in. Februaris förmånspaket har en ganska trevlig bredd och troligtvis finns det något där för de flesta.

Om du är ute efter bataljer med eller mot vänner online finns det till och med två titlar som kan fylla dessa behov, och först ut har vi Evil Dead: The Game (7/10) som låter dig anta en roll i spelet som baseras på de gamla skräckfilmsklassikerna. Kan du och dina medspelare samarbeta tillräckligt effektivt för att undvika ond bråd död?

Recension: Q.U.B.E. 10th Anniversary [PS4, PS5]

Thu, 02 Feb 2023 10:00:00 +0000

10 år efter att pusselspelet Q.U.B.E. släpptes har vi nu blivit inbjudna till ett 10-årskalas i form av en nypolerad remake. Jag spelade originalet för ett antal år sedan och gillade då upplevelsen. Med spel som Portal 2 , Q.U.B.E. och The Talos Principle bjöd det tidiga 10-talet på en stark ström av pusselspel sedda ur förstapersonsvy, och det har varit spännande att göra ett återbesök i genren.

Spelet börjar med ett val som på pappret inte verkar särskilt viktigt, men som kan spela en stor roll för upplevelsen enligt vissa. Jag får nämligen möjligheten att välja om jag vill spela igenom spelet med eller utan handling. Det kanske låter konstigt att spela utan handling, men då spelet huvudsakligen kretsar kring pussellösande är det kanske inte alla som känner ett behov av att lyssna på monologer mellan nivåerna. Själv uppskattar jag utfyllnaden och väljer såklart versionen med handling.

Recension: Persona 3 Portable [PS4]

Wed, 01 Feb 2023 10:00:00 +0000

Efter att ha spelat och älskat de två senaste spelen i Persona-serien kan det nästan kännas lite bakvänt att ta sig an den tredje delen då den har ytterligare ett antal år på nacken. Grundreceptet är dock detsamma och i Persona 3 Portable anländer du som en ny student och självklart pågår det mystiska händelser som du hamnar mitt i.

Redan när du anländer inträffar den mystiska midnattstimmen, en stund utanför den vanliga tidsrymden där folk i allmänhet sover i kistor medan en liten andel av befolkningen kan uppleva vad som händer och i värsta fall attackeras av skuggvarelser.

Recension: Rhythm Sprout: Sick Beats & Bad Sweets [PS4, PS5]

Tue, 31 Jan 2023 17:00:00 +0000

Rytm- och musikspel är nästan alltid en frisk fläkt trots att de ofta blir lite av en dagslända som hamnar i skymundan av andra större genrer. Med det sagt ska man inte sticka under stol med att de ofta har en egenskap som många andra former av spel inte riktigt har samma udd på, nämligen rollen som stämningshöjare. De flesta av oss gillar ju musik, och precis som sina genresyskon vill Rhythm Sprout: Sick Beats & Bad Sweets låta oss ta del av den på ett involverande sätt.

Månadens höjdpunkter [Februari 2023]

Tue, 31 Jan 2023 10:00:00 +0000

Årets första månad har redan passerat och nu rampas spelsläppstempot upp. En av de största anledningarna är förstås att det släpps en ny PlayStation-plattform med PlayStation VR 2 och som du kommer att se på släpplistan nedan så bjuds du på en blandad kompott av spel redan på dag ett. Ett av spelen jag har valt ut bland höjdpunkterna är också ett VR-spel och det finns ett par till som jag kommer att införskaffa så fort hjälmen släpps den 22 februari.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 4 2023]

Fri, 27 Jan 2023 17:00:00 +0000

Tiden går som ni vet fort när man har roligt och vi närmar oss redan slutet på årets första månad. Roligt har vi haft och på bloggen har januari bjudit på en stark start med många höga poäng bland recensionsspelen. Har vi tur kommer den trenden att hålla i sig och bjuda på ännu fler gyllene siffror från oss.

Mängden recensionsspel har dessutom rullat igång ordentlig, och kanske får du läsa en del om utbudet redan i följande helgplaner.

Recension: Chasing Static [PS4, PS5]

Thu, 26 Jan 2023 10:00:00 +0000

Chris är på väg norrut i Wales längs med snirkliga skogsvägar för att delta i faderns begravning. Han stannar till vid ett litet café vid sidan av vägen för att sträcka på benen och få i sig lite kaffe efter en lång biltur. När han pratar med servitrisen får han reda på att han kört alldeles för långt, att han skulle svängt av en bra bit tidigare. Som tur är så ska servitrisen åt det hållet, och kan visa vägen om Chris har tid att vänta på att hon stänger caféet.

Recension: Persona 4 Golden [PS4]

Tue, 24 Jan 2023 10:00:00 +0000

Persona 4 Golden släpptes 2012 för PlayStation Vita och är en utökad version av Persona 4 som ursprungligen släpptes till PlayStation 2 redan 2007. Nu har det äntligen porterats till stationära konsoler igen och kommer förhoppningsvis att kunna nå en ny publik.

Berättelsen börjar med att dina föräldrar tillfälligt har flyttat utomlands och du lämnar därför storstaden för att gå klart gymnasiet i den trötta, japanska småstaden Inaba där du bor hos din morbror och kusin. Ganska snart efter din ankomst visar det sig att du besitter ett episkt öde samtidigt som en serie mystiska mord sker. Du dras givetvis in i handlingen och försöker reda ut vad det är som pågår genom att utforska en parallell värld som nås genom att krypa in i TV-apparater.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 3 2023]

Fri, 20 Jan 2023 17:00:00 +0000

Januari är i full gång och även om recensionstempot på PSbloggen för året har öppnat lågt så kan du förvänta dig en ökning framöver. Tidigare i veckan kunde du läsa om One Piece Odyssey (7/10) och vi har en handfull spel som spelas för fullt och där du kan förvänta dig en recension.

Även om det går mot ljusare tider är januari fortfarande en mörk månad och de som spelar mer på vinterhalvåret har fortfarande flera fina spelhelger att se fram emot.

Recension: A Space for the Unbound [PS5]

Fri, 20 Jan 2023 10:00:00 +0000

Atma och Raya är två ungdomar som går i samma klass i en liten by någonstans i Indonesien. Skoldagarna är rätt tråkiga, och Atma har en tendens att somna under lektionerna. Just den här dagen har klassen fått i uppgift att fylla i ett tråkigt formulär om sina framtida tankar på utbildning, eftersom terminen snart är slut. Raya föreslår att de ska skriva något roligare och de spånar därför fram en lista med roliga saker att göra, som exempelvis klappa världens fluffigaste katt, gå på bio, äta en gigantisk chokladtårta och se på fyrverkerier. De bestämmer sig för att börja beta av den listan istället för att tillbringa dagen i skolbänken.

Recension: One Piece Odyssey [PS4, PS5]

Wed, 18 Jan 2023 10:00:00 +0000

När det kommer till långkörare i serievärlden är det få som kan mäta sig med One Piece mångåriga meritlista både på anime- och manga-fronten. Det har inte saknats spelskildringar heller för den delen, men oftast har det varit i form av musou-spel trots att seriens styrka ligger i de färgstarka karaktärerna och det enorma bakgrundsmaterial som har byggts upp genom åren.

Välgjorda undantag har det dock funnits då och då, som exempelvis One Piece Unlimited World Red som fokuserade på att leverera en actionfylld rollspelsupplevelse. One Piece Odyssey siktar dock på ett mer renodlat rollspel, vilket fångade mitt intresse direkt när jag såg det.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 2 2023]

Fri, 13 Jan 2023 17:00:06 +0000

Årets andra helg är i antågande och förhoppningsvis har du hunnit värma upp spelåret vid det här laget. Recensionsspelen har nu börjat trilla in på redaktionen, vilket vi självklart ser fram emot efter den lugna julledigheten.

Om du har svårt att besluta dig för vad du vill spela de kommande dagarna kanske lite tips kan vara till hjälp. Dessa får du i form av följande spelplaner.

Jesper slutför och påbörjar

Robotar, dvärgar och massor av både action och humor förväntar jag mig.

Recension: Vengeful Guardian: Moonrider [PS4, PS5]

Wed, 11 Jan 2023 17:00:00 +0000

Snabbfotade robotsamurajer som slåss i en futuristisk storstadsmiljö. En ganska enkel bild att visualisera, men även en bild som jag tror får mången science-fictionnörd att skälva av nyfikenhet. Applicera dessa teman på ett lika snabbfotat plattformsspel med utmanande svårighetsgrad och en dust av retrokänsla så får du Vengeful Guardian: Moonrider.

Moonrider startas upp från sin robotsömn. En revolution är initierad, och som en av statens väktare behövs han för att kväsa massornas upprorsvilja likt en stövel mot en tändsticka. Men något är annorlunda. Moonrider är inte längre under statens kontroll och det visar sig snart att motståndet har ett finger med i spelet. Han ifrågasätter nu sina gamla mästares avsikter och ger sig ut på en räd mot sina tidigare väktarkamrater vilka inte direkt ser på hans sidbyte med blida ögon.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 1 2023]

Fri, 06 Jan 2023 17:00:00 +0000

Årets första vecka är avklarad, och det betyder förstås att det årets första spelhelg ligger framför oss. I redaktionen går vi fortfarande lite på sparlåga eftersom det av förklarliga skäl inte finns tonvis av spellanseringar än, men detta kommer troligtvis att ändras ganska fort ju längre vi tar oss in i detta fullspäckade kvartal.

Innan vi tar helg är vi förstås nyfikna på vad du tänker tillbringa din tid med i helgen, men vi börjar med ett par axplock från redaktionen först!

Månadens PlayStation Plus-spel [Januari 2023]

Tue, 03 Jan 2023 10:00:00 +0000

Nytt år, nya tag brukar man säga, och samma gäller troligtvis de flesta av oss som är spelintresserade. När ett nytt år gör entré kan det vara lätt hänt att man inte riktigt vet vad man ska börja spela. Många av oss har haft en julledighet och kanske har du under mellandagarna redan hunnit spela igenom det där spelet som låg under granen på julafton. Oavsett hur din spelsituation ser ut så har månadens PlayStation Plus-förmåner utannonserats, och här kommer en kort presentation av dessa.

Månadens höjdpunkter [Januari 2023]

Mon, 02 Jan 2023 10:00:00 +0000

Nytt år och nya möjligheter! Så här på förhand ser 2023 ut att kunna bli ett helt fantastiskt spelår med mänger av spännande spelsläpp och en ny PlayStation-plattform med PlayStation VR2. De stora spelsläppen har än så länge kondenserats till februari-mars och juni, men både förseningar, avslöjade datum och nya utannonseringar kommer säkerligen att rubba den balansen.

Januari startar ändå i skapligt tempo och bjuder på en uppsjö av spännande spel. Persona-spelen hamnade utanför höjdpunkterna den här gången, men personligen ser jag fram emot att få spela Persona 3 Portable och om det går att importera PlayStation Vita-sparfilen av Persona 4 Golden kanske jag ger mig på ett tredje varv för att plocka platinatrofén.

PSbloggens årslista 2022: 2023 års mest spännande spel

Sun, 01 Jan 2023 10:00:00 +0000

Nu när 2023 fortfarande är i sin linda blickar vi framåt på spelen som planeras att släppas under det kommande året. Redan nu ser det ut som ett oerhört starkt spelår med massor av storspel som släpps februari-mars och en klick i juni. Men om det är något som pandemin lärt oss så är det att ta utannonserade släppdatum med en nypa salt. När vi förutspådde 2022 hade vi två spel med på listan som flyttats till 2023 i form av Forspoken och Dead Space Remake. Tror du de finns kvar i år också?

PSbloggens årslista 2022: Årets spel

Sat, 31 Dec 2022 10:00:00 +0000

Först och främst vill vi på PSbloggen önska ett riktigt gott 2023 som redan nu ser ut att kunna bli ett fantastiskt spelår! Så här på nyårsafton korar vi annars de spel som släppts under 2022 som vi gillat allra mest. Det bjuds på en brokig skara spel från många genrer med den gemensamma faktorn att de lyckats frammana euforiska känslor hos oss.

6. Gotham Knights [PS5]

Nightwing har skaffat nya glasögon.

Vad spelar du under nyårshelgen? [Vecka 52 2022]

Fri, 30 Dec 2022 17:00:00 +0000

Så var den här, årets sista helg. Många är vi nog som ska tillbringa en betydande del av den i nyårsfirandets tecken, men vi vill ändå hoppas att det även finns tid för spel. Om inte på nyårsafton så kanske dagen efter, som en slags invigning av det nya spelåret.

På bloggen slutar vi sällan att tänka på spel, så självklart kommer vi att dela med oss av våra spelplaner även inför denna helg.

PSbloggens årslista 2022: Årets indiespel

Fri, 30 Dec 2022 10:00:00 +0000

Om du vill spela nyskapande och kreativa spel kanske du borde lyfta blicken bort från bjässarnas trippel-A-titlar och ta en titt hos de oberoende utvecklarna. De drivs ofta av sin kreativitet och de finns exempel där utvecklarna själva finansierar hela projektet. Den här listan tillägnas dessa indiespel som knuffar fram gränsen, vågar ta risker och kan bjuda på nya spelupplevelser.

10. Signalis [PS4]

Två skummisar i det skumma ljuset.

Fredrik :
Det har släppts en hel del jäkligt bra indie-skräckspel i år, och jag stod i valet och kvalet mellan Madison och Signalis. Signalis vann på minsta möjliga marginal, mest på grund av den extremt charmiga grafiken, ljudbilderna och den oerhört tunga, välskrivna storyn som kräver lite eget pusslande för att reda ut. Att spelet är utvecklat av ett väldigt litet team väger in lite, och de försöker inte ens dölja sina inspirationer. Ser fram emot att se vad rose-engine ger sig på härnäst.

PSbloggens årslista 2022: Årets favorit i repris

Thu, 29 Dec 2022 10:00:00 +0000

Trenden med återutgivningar både i form av remakes och remasters håller i sig och tes starkare än någonsin. Under de första två åren av existensen av PlayStation 5 har du fått se en uppsjö av nyversioner av spel både från PlayStation 4 med lite sminkning, men också från äldre generationer där spelen genomgått mer än en simpel ansiktslyftning.

I våra årslistor har turen nu kommit till att hylla spel och företeelser som vi kanske upplevt förut och som har fått en returbiljett i modern tid.

PSbloggens årslista 2022: Årets bottennapp

Wed, 28 Dec 2022 10:00:00 +0000

De flesta av PSbloggens årslistor fokuserar på positiva upplevelser, men såhär på värnlösa barns dag har det blivit dags att lägga lite fokus på spel och företeelser som gjort oss besvikna under året. Precis som att överraskas positivt bringar stor glädje så kan en negativ dito bjuda på allting från besvikelse till ilska och frustration.

Det har varit oväntat få spel som gjort oss så där omåttligt besvikna, så du får hålla till godo med en lite kortare lista än i de andra kategorierna.

PSbloggens årslista 2022: Årets överraskning

Tue, 27 Dec 2022 10:00:00 +0000

Blev du överraskad av någon julklapp i år? Jag tycker att en av de finaste känslor som finns är en positivt laddad överraskning, oavsett vad det handlar om, och som spelfantast värmer det hjärtat lite extra när jag får spela ett spel som jag hade låga eller inga förväntningar på men som ändå lyckas leverera.

Här har redaktionen plockat ut de spel och företeelser som lyckats överraska mest på oss under året som gott. Håller du med om våra val?

PSbloggens årslista 2022: Årets karaktär

Mon, 26 Dec 2022 10:00:00 +0000

Minnesvärda karaktärer är kanske ett av de starkaste korten för att hitta ett bra spel. Det spelar ingen roll om det är en huvudperson eller en icke-spelbar karaktär. Det kan vara en otrolig personlighet eller en figur som är välanimerad eller varför inte välspelad vad det gäller rösten?

Oavsett anledning eller kombination så har vi plockat fram våra favoritkaraktärer och ett par spel är representerade mer än en gång, och det om något är väl ett tecken på att designen sitter som en smäck.

PSbloggens årslista 2022: Årets musik

Sun, 25 Dec 2022 10:00:00 +0000

Julen är ju traditionens högtid och det börjar väl klassas som en tradition att PSbloggen utser sina favoriter från året som gått i olika kategorier från juldagen ända in på det nya året.

I år är det musiken som utgör startskottet och denna stämningshöjare brukar vara en riktig vattendelare där någon kanske föredrar pumpande elektronisk dansmusik, skräniga hårdrocksgitarrer eller ett symfoniskt ljudspår. Redaktionen har valt ut sina favoriter och det ska bli spännande att höra om du som läsare håller med eller saknar något på listan.

Jul- och nyårshälsningar från PSbloggen

Sat, 24 Dec 2022 10:00:00 +0000

Ännu ett år har nu passerat, eller är åtminstone snubblande nära slutet, och detta betyder förstås att du snart kommer att kunna gräva ner dig i våra traditionsenliga topplistor där vi summerar de mest minnesvärda spelen från 2022. När jag i skrivande stund kikade tillbaka på förra årets julinlägg påmindes jag om att vi vid tillfället fortfarande var djupt inne i pandemirestriktionerna, vilket lyckligtvis inte är fallet i år.

De senaste årens prövningar har sannerligen visat behovet för verklighetsflykt då och då, och det är svårt att hitta ett bättre medium för detta än just spel. På ett personligt plan har PSbloggen varit väldigt viktig för mig under dessa år, då jag känner att jag och mina outtröttliga vänner i redaktionen bidrar med något positivt i tider där det har varit sparsamt med upplyftande händelser i omvärlden. Det är förhoppningsvis något som även du, som trogen läsare, känner. Jag och resten av redaktionen vill passa på att tacka för att ni läser våra texter och följer med oss på denna resa. Det är svårt att greppa att PSbloggen kommer att fylla hela tio år nästa år.

Vad spelar du i julhelgen? [Vecka 51 2022]

Fri, 23 Dec 2022 17:00:00 +0000

Nu börjar året verkligen sjunga på sista versen och bloggen har börjat varva ner helt när det kommer till recensioner. Bland redaktionsmedlemmarna kommer vi att ha lite olika lång ledighet, men om ni läsare saknar oss allt för mycket kan ni ju alltid ta er en titt i arkivet och kika på våra äldre recensioner.

Om inte tomtens lista innehöll så många spel som ni trodde kan ni alltid gotta er med ett helt gäng av våra årslistor. Dessa kommer att publiceras från och med juldagen fram till den första januari. Med följande spelplaner önskar vi på PSbloggen er en god jul, från oss alla, till er alla!

Recension: Blacktail [PS5]

Fri, 23 Dec 2022 13:00:00 +0000

Det är inte så jätteofta det dyker upp spel baserade på lite smalare, eller mer okända, mytologier. I det här fallet så handlar det om slavisk mytologi och specifikt sagan om Baba Yaga. Det är kanske en av de mest kända figurerna som lyckats bli populär utanför sin mytologi (utöver Chernobog och Belobog som bland annat Neil Gaiman använt sig av i diverse verk).

I slavisk folktro är Baba Yaga antingen en välartad eller ondskefull häxa, som bor djupt inne i en skog i ett litet hus som sägs stå på kycklingben och kan förflytta sig. Om det fenomenet känns igen lite, beror det på att Studio Ghiblis “Howl’s Moving Castle” och “Spirited Away” lånat en hel del inspiration från denna häxa och hennes hus.

Recension: Chained Echoes [PS4, PS5]

Fri, 23 Dec 2022 10:00:00 +0000

För den som spelade mycket rollspel på sina konsoler under 90-talet finns det troligtvis många fina minnen bevarade. Det var något av en guldålder för genren och titlar såsom Final Fantasy , Breath of Fire , Suikoden med flera växte sig riktigt starka med hjälp av inbjudande fantasyberättelser, intressanta karaktärsgallerier och timtals med speltid.

Mycket har hänt sen dess och trots att genren fortfarande är populär finns det många spelare som (med en stor dos nostalgi) drömmer sig tillbaka till hur spelen var då. Utvecklaren Matthias Linda är själv ett fan av rollspel och har med sitt spel Chained Echoes försökt kombinera den klassiska rollspelskänslan med en modern tappning.

Recension: Sable [PS5]

Tue, 20 Dec 2022 10:00:00 +0000

Det börjar höra till vanligheterna att det emellanåt dyker upp ett sådant där mysigt, ensligt spel med fokus på utforskning nu för tiden. Men eftersom thatgamecompany gjorde så storstilad entré och satte ribban för denna typ av spel, är det svårt att inte jämföra nya spel med fantastiska klassiker som till exempel Flower eller Journey.

Med detta sagt är det London-baserade studion Shedworks som tar sig an utmaningen, rättar till den slitna manteln och skickar mig ut i vidderna för att upptäcka något helt nytt.

Recension: Crisis Core -Final Fantasy VII- Reunion [PS5, PS4]

Mon, 19 Dec 2022 10:00:00 +0000

På något sätt har det japanska rollspelet Final Fantasy VII från 1997 lyckats hålla sig aktuellt i stort sett hela tiden sedan den ursprungliga lanseringen. Det har handlat om allt från sidospår i andra genrer, gästspelande karaktärer i Final Fantasy Tactics och Kingdom Hearts , till återutgivningar och helt nya spel i den etablerade spelvärlden.

Med Crisis Core -Final Fantasy VII- Reunion bjuds du på en nyversion av ett spel som släpptes till PlayStation Portable 2007 där flera av karaktärerna från originalet dyker upp, även om händelserna utspelas långt innan Clouds äventyr.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 50 2022]

Fri, 16 Dec 2022 17:16:19 +0000

Med mindre än tre veckor kvar på året kan man säga att vi är inne på slutspurten. Antalet inkommande recensionsspel minskar så smått och börjar gå ner i något som liknar ett viloläge, men det betyder inte att vi är helt färdiga med året än. Några recensioner ligger fortfarande i loppet och likaså våra traditionella listor som vi kommer att börja dela med oss av efter jul.

Tills dess får ni hålla till godo med våra planer inför helgen.

Recension: The Callisto Protocol [PS4, PS5]

Tue, 13 Dec 2022 10:00:00 +0000

Ett fullproppat fraktskepp har precis lämnat rymdhamnen på Callisto, en av Jupiters största månar. Kaptenen för skeppet, Jacob Lee (häftigt skådespelad av Josh Duhamel) har precis kontrollerat lastutrymmet när det smäller till. En grupp terrorister har tagit sig ombord, och i tumultet störtar skeppet tillbaka ner på den karga månen där Jacob snart hamnar i en cell på den lokala fängelsekolonin, Black Iron.

Men något är fel och det dröjer inte länge innan jag i rollen som Jacob bankar ner mutanter med järnrör, krälar genom fängelsekloaker och kämpar för att ta mig därifrån med livet i behåll. Med det är tärningen kastad i The Callisto Protocol , Striking Distance Studios nya scifi-skräckis.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 49 2022]

Fri, 09 Dec 2022 17:00:00 +0000

Ju mindre tid det är kvar på året, desto mer längtar man efter att få se vad nästa år kommer att bjuda på i spelväg. Samtidigt har det varit ett riktigt bra spelår i år, vilket gör att man kanske snarare blir rädd för att släppa taget om det.

Kanske har du likt många av oss på redaktionen ett helt gäng med spel från i år (eller til och med tidigare år) som du inte har hunnit spela än? Om så är fallet kan det vara värt att ta sig en funderare, slappna av och helt enkelt fokusera på det spel man verkligen är sugen på. Nedan får du veta vilka spel vi på bloggen fokuserar på för stunden.

Recension: Warhammer 40,000: Shootas, Blood & Teef [PS4, PS5]

Thu, 08 Dec 2022 10:00:00 +0000

Inom det krigiska universum som Warhammer 40 000 utspelar sig är orkerna något av klassens clown. De är en spelarfavorit med en dedikerad fanskara, har tydligt uttryckta traditioner och ett speciellt sätt att prata (vilket exempelvis kan ses i spelets titel). I Warhammer 40,000: Shootas, Blood & Teef får de stå i centrum när jag krigar mig igenom en tvådimensionell tvåspaksskjutare, full av referenser till figurspelsförlagan.

Det finns fyra olika orker att spela som, och alla är klasser från figurspelet och samtliga har lite olika förmågor och egenskaper. Jag valde en stormboy, vars unika egenskap är att han har en rejäl raket på ryggen. Den används tyvärr inte till att spränga motståndarna med, men den ger en ordentlig skjuts när jag behöver undvika inkommande attacker. Utöver klass kan man även välja vilken klan man tillhör, men det påverkar mestadels karaktärens utstyrsel och färgschema.

Recension: Syberia: The World Before [PS4, PS5]

Tue, 06 Dec 2022 10:00:00 +0000

När det kommer till spelserier med fokus på en långtgående handling är Syberia-serien ett av de kanske mest kända exemplen. Räknar man in Amerzone, det första spelet som utspelar sig i samma universum, så är Syberia: The World Before nummer fem i ordningen och hakar på det något opopulära Syberia 3. Precis som i de andra titlarna är det advokaten och äventyraren Kate Walker som är spelets huvudprotagonist, men spelet kretsar även kring den unga kvinnan Dana som under en annan tidsålder kämpar med att växa upp i en värld av konflikter.

Månadens PlayStation Plus-spel [December 2022]

Mon, 05 Dec 2022 13:29:10 +0000

Som om julen inte kunde komma tillräckligt snabbt presenteras i dagarna ett antal tidiga julklappar i form av gratis spel för dig som har Playstation Plus. I vanlig ordning är det en blandning av genrer och titlar, men för dig som gillar science fiction är det kanske extra lockande då Mass Effect: Legendary Edition består av samtliga tre första delar i denna populära serie. Skulle science fiction inte vara din grej behöver du inte oroa dig för både Biomutant (7/10) och Divine Knockout: Founder’s Edition bjuder på andra bullar. För att du ska få en bättre överblick kommer här en presentation av samtliga av spelen.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 48 2022]

Fri, 02 Dec 2022 17:00:00 +0000

December är över oss, men trots att året börjar närma sig sitt slut finns det en och annan överraskning kvar att vänta på. Bland annat håller Jesper på att samla in nomineringar inför de traditionella årslistorna och stora delar av redaktionen klurar nu på detta. Viktiga val måste göras, men det stannar inte där.

Vi har nämligen ett flertal recensioner kvar att publicera och vi spelar för fullt för att få ut dessa till er. Har du tur kanske du får en smygtitt redan idag då vi presenterar våra spelplaner för helgen.

Recension: Ys VIII: Lacrimosa of Dana [PS5]

Fri, 02 Dec 2022 13:00:00 +0000

Tänka sig att det finns en JRPG-serie som har funnits i lite mer än 35 år och som jag totalt har missat. Redan 1987, i och med det första spelat i serien, visade Nihon Falcom att rollspel inte alls behövde vara turordningsbaserade, utan kunde vara actionfyllda äventyr. Formeln är sig lik även i Lacrimosa of Dana vilket har nummer åtta i serien men som är det sjätte spelet rent kronologiskt.

Recension: Marvel's Spider-Man: Miles Morales [PC]

Fri, 02 Dec 2022 10:00:00 +0000

Sony trummar sakta men säkert vidare på sin satsning att porta över några av de mest populära spelen från PlayStation-plattformarna till PC, och denna gång har turen kommit till det utmärkta Marvel’s Spider-Man: Miles Morales. Jag har hårdtestat spelet för att se hur det mäter sig visuellt och tekniskt mot versionen som släpptes i samband med PlayStation 5-lanseringen, och har funnit saker som både är bättre och sämre i PC-versionen. Om du vill läsa en recension som fokuserar mer på spelet i sig kan du finna Martins utmärkta text här!

Månadens höjdpunkter [December 2022]

Thu, 01 Dec 2022 10:00:00 +0000

Årets sista månad är här och även julmånaden bjuder på några riktiga storsläpp, även om det stora antalet spel uteblir. Vi pratar både helt nya spel, återutgivningar och licensspel. Och om du liksom jag ser fram emot lite ledighet under jul- och nyårshelgerna kan det passa bra med lite nya spel i klapparna för vad är skönare än att smutta på en glögg, ta någon tugga lussebulle och spela sitt favoritspel?

Recension: The Dark Pictures Anthology: The Devil In Me [PS5, PS4]

Tue, 29 Nov 2022 10:00:00 +0000

Supermassive Games tog sin plats på den filminspirerade skräckscenen med buller och bång när de släppte tonårsskräckspelet Until Dawn 2015, och efter en liten period av tystnad följdes det upp av en ny serie av skräckspel i en serie de valde att kalla The Dark Pictures Anthology. Som namnet skvallrar om så är det relativt fristående spel, men ändå lite sammanbundna och med delad spelmekanik.

Det är dags för det fjärde spelet i Supermassive Games skräckantologi, och med det inbjudande namnet The Devil In Me når antologiserien dessutom slutet av sin första “säsong”. Precis som de tidigare spelen så har detta ett tydligt tema och har inspirerats av verkliga händelser (såväl som klassiska skräckfilmer). Denna gång fokuseras det på en känd massmördare - H. H. Holmes och hans mordhotell som uppfördes inför en stor mässa i Chicago 1893.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 47 2022]

Fri, 25 Nov 2022 17:00:00 +0000

Ännu en vecka har passerat och ännu en helg är på ingång. Vi närmar oss slutet på november och för många av oss närmar sig julfirandet med stormsteg.

Kanske har du redan börjat klura på vilket spel du ska köpa i julklapp till dig själv, din partner eller kanske din gammelfarmor? Om inte kan vi på redaktionen bidra med lite inspiration genom att berätta om vad vi ska spela i helgen.

Recension: Evil West [PS4, PS5]

Fri, 25 Nov 2022 10:00:00 +0000

Vilda västern, USA, runt sekelskiftet 1900. Rentier-institutet, en organisation vigd åt bekämpningen av nationens onaturliga varelser har märkt av en mystisk ökning i dessas aktiviteter. Städer attackeras, människor försvinner och onda röster hörs i vinden som blåser över prärien. Jessie Rentier, son till grundaren av organisationen, får uppdraget att gräva i det hela, och snart visar det sig att hotet mot landet är större än man någonsin anat. Med ett brett utbud av vapen och förmågor ger jag mig ut på vampyrjakt i solnedgången i Flying Wild Hogs actionspel, Evil West.

Recension: Trifox [PS5, PS4]

Thu, 24 Nov 2022 10:00:00 +0000

Vad skulle du göra om du vore en räv vars hem blev invaderat och plundrat? Självklart skulle du ge dig ut på äventyr för att få tillbaka dina grejer och kanske utkräva hämnd? Det gör iallafall protagonisten i actionäventyret Trifox.

Under inlärningsbanan får du välja en arketyp bland krigare, magiker eller ingenjör som påverkar vilka färdigheter du har upplåsta från början. Dock är samtliga färdighetsträd tillgängliga från start och du kan utveckla dina förmågor utifrån hur du vill spela.

Recension: Return to Monkey Island [PS5]

Tue, 22 Nov 2022 10:00:00 +0000

Efter en väldigt lång frånvaro är allas vår favoritpirat Guybrush Threepwood tillbaks i rampljuset. Den här återkomsten är än mer efterlängtad eftersom även en av hans ursprunglige skapare, Ron Gilbert, är tillbaka vid rodret efter att inte ha arbetat aktivt med serien sedan Monkey Island 2: LeChuck’s Revenge.

Gilbert spillde nyheterna om ett nytt Monkey Island-spel på sin blogg förra året. Det stora problemet var att han gjorde det den första april, så det var inte så många som trodde på det förrän en trailer faktiskt materialiserade sig ett par dagar senare på utgivarens Youtube-kanal. Tyvärr ledde vissas reaktioner över den nya grafiska stilen till att Ron Gilbert tillfälligt stängde ner sin blogg på grund av en storm av negativa kommentarer.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 46 2022]

Fri, 18 Nov 2022 17:00:00 +0000

Vi är mitt i november och kylan har börjat göra sig allt mer närvarande runtom i landet. Ju kallare det blir desto större anledning finns det att krypa ner under en gosig filt och njuta av ett trevligt spel, kanske jämte en varm brasa eller med någon rykande dryck nära till hands.

På redaktionen håller vi oss definitivt varma genom att spela, och här får ni läsa om helgens planer.

Recension: The Chant [PS5]

Fri, 18 Nov 2022 10:00:00 +0000

Kurorter finns det både en och annan för den som känner att den behöver komma ifrån den tuffa verkligheten, vila upp sig och kanske få en mental omstart. Det sistnämnda är något som den unga kvinnan Jess behöver, och tursamt nog har hennes goda vän Kim bjudit in henne till ett spirituellt besök på en vildvuxen ö kallad Glory Island.

Allt är inte som det ska mellan Jess och Kim, men med hjälp av en guru på ön ska allt bli bra igen, i alla fall är det vad Jess leds till att tro när jag tar mina första misstänksamma steg i The Chant.

Recension: Uncharted: The Legacy of Thieves Collection [PC]

Thu, 17 Nov 2022 13:00:00 +0000

Ända sedan PlayStation 3-tiden har Nathan Drake varit en viktig karaktär som har förknippats med Sonys plattform och de enorma framgångar som utvecklarna Naughty Dog har haft sedan dess. Det är därför ett ganska stort steg i Sonys PC-satsning när Uncharted-serien för första gången träder in på en annan plattform.

Tidigare i år fick alla PlayStation 5-ägare avnjuta de uppsnofsade versionerna av Uncharted 4: A Thief’s End (10/10) och Uncharted: Lost Legacy , och det är precis denna samling som nu även släpps till PC. Kanske är det lite märkligt att börja i denna ände, men troligtvis är det dessa spel som krävde minst jobb att porta över också. I vanlig ordning kommer min PC-recension att handla mer om de tekniska aspekterna och mindre om själva spelen, men lyckligtvis kan du läsa Jonnys utmärkta sammanfattning av PS5-versionen här.

Recension: Tactics Ogre: Reborn [PS4, PS5]

Thu, 17 Nov 2022 10:00:00 +0000

Jag har alltid gillat turordningsbaserade, taktiska rollspel och samtidigt som Tactics Ogre: Let Us Cling Together släpptes ursprungligen på Super-Nintendo 1995, spelade jag det första Heroes of Might and Magic. Tactics Ogre: Reborn är en remaster som i sin tur baserats på remastern som släpptes 2011 till PlayStation Portable vilken spinner vidare på den utökade berättelsen. Den innehåller även grafiska förbättringar och mängder av spelmekaniska balanseringar och förbättringar.

Du axlar rollen som Denem, en ung krigare som slagit följe med sin bästa kompis och sin syster. De blev föräldralösa under ett nidningsdåd och dras in i ett komplicerat krig och maktkamp om regionen.

Recension: The Jackbox Party Pack 9 [PS5, PS4]

Mon, 14 Nov 2022 10:00:00 +0000

The Jackbox Party Pack 9 är en samling av partyspel som kräver som allra minst två till fyra personer beroende på vilket spel du vill uppleva. De flesta kräver en kreativ ådra och påminner om familjespel som Pictionary och Alias där du ska rita saker eller förklara något. Spelen är dock på engelska, så även om det går att välja en familjevänlig inställning kanske de inte passar för de yngre familjemedlemmarna.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 45 2022]

Fri, 11 Nov 2022 17:00:00 +0000

Ännu en samling vardagar har rullat förbi i rask takt, och den för många efterlängtade helgen närmar sig. Under veckan som har gått har du kunnat läsa om Fredriks äventyr på en mystisk ö i Beasts of Maravilla Island (5/10) , men även Jespers kustbesök i Broken Pieces (5/10).

Lustigt nog verkar temat med öar, hav och kustremsor vara i modet, för redaktionen har fler recensionsspel på ämnet under luppen. Dessa kommer du att få läsa om så småningom, men tills dess att tiden är inne kan du läsa om helgens planer nedan.

Recension: Beasts of Maravilla Island [PS5, PS4]

Thu, 10 Nov 2022 13:00:00 +0000

Den lilla ön Maravilla har alltid varit mytomspunnen, och den unga tjejen Marina har inte varit där sen hon var liten. Hennes farfar tog med henne dit ett par gånger för att visa hur magisk ön och dess djurliv var. Efter att farfadern gått bort och efterlämnat sin journal och kamera till Marina beslutar hon sig för att återbesöka ön och se mer av vad det var han menade var magiskt.

Recension: Broken Pieces [PS5, PS4]

Mon, 07 Nov 2022 10:00:00 +0000

Broken Pieces är ett spel som skulle kunna passa in i flera olika spelgenrer givet de olika spelmomenten som ingår. Om jag skulle ge mig på ett försök skulle jag kalla det för ett berättelsedrivet pusseläventyr med inslag av action i form av strider.

Du axlar rollen som Elise, en tjej som verkar vara ensam kvar i den franska kustbyn Saint Exil. Du letar efter din försvunne fästman Pierre och allt verkar inte riktigt stå rätt till. Du hittar ganska snart spår efter militären och en mystisk sekt som har verkat på platsen. Och som om inte det vore nog så attackeras du av mystiska skuggvarelser och kan frammana en regnstorm med hjälp av ett smycke.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 44 2022]

Fri, 04 Nov 2022 17:00:00 +0000

November har svävat in likt ett höstlöv i vinden. Det har varit mycket aktivitet på redaktionen i veckan och utöver ett par riktigt spännande recensioner har du även kunnat läsa om månadens playstation plus spel. Kanske har du även känt dig lite vågad de senaste dagarna efter att ha läst vår lista med läskiga upplevelser från spelens värld?

Nu närmar sig en ny helg, och som vanligt har vi på bloggen mängder av spelplaner vi vill dela med oss av.

Recension: New Tales From the Borderlands [PS4, PS5]

Fri, 04 Nov 2022 13:00:00 +0000

Ända sedan Telltale Games gick i konkurs, har jag känt att jag har saknat dem och deras verk. Min kärlek startade när de väckte liv i den slumrande genren av berättelsedrivna äventyrsspel med The Walking Dead. Sedan gick de från klarhet till klarhet i och med The Wolf Among Us , Tales From the Borderlands (8/10) , Minecraft Story Mode (9/10) och många andra, högkvalitativa upplevelser.

Telltale är inte tillbaka, men däremot har Gearbox Software. Ja, du läste rätt. Studion bakom skjutaren Borderlands-serien är de som ömt har vårdat arvet av denna lite mer långsamma upplevelse. Och det ska visa sig att de klarar av detta också!

Recension: Gotham Knights [PS5]

Fri, 04 Nov 2022 10:00:00 +0000

Många kanske skulle argumentera för att serietidningsgiganten DC:s flaggskeppsfigur är Stålmannen; Clark Kent. Personligen är jag av åsikten att den mörka och svåra Läderlappen, Bruce Wayne, även känd som Batman är den riktiga stjärnan i företagets utbud.

Jag är nog inte ensam om att förföras av den mörka och dystra staden Gotham, dess hjältar, skurkar och spännande historier, något som kanske förklarar det saftiga utbud av Batman-spel som har producerats genom åren. Det går inte att förneka likheterna mellan Gotham Knights och de populära spelen i Arkham-serien som släpptes mellan 2009-2015, varför förväntningarna är höga.

Recension: God of War: Ragnarök [PS5, PS4]

Thu, 03 Nov 2022 17:00:00 +0000

När God of War-serien fick sin omstart 2018 var det inte bara en välbehövlig frisk fläkt, utan även en välgjord karaktärsskildring av en tidigare ganska platt karaktär. Kratos var tidigare enbart arg, förvisso med goda skäl, men det fanns aldrig en ambition att utveckla hans personlighet. I nystarten fick spelaren se honom kämpa med sitt förflutna samtidigt som han ska försöka anamma rollen som förälder.

Denna emotionella resa trappas nu upp ytterligare i God of War: Ragnarök , och som titeln skvallrar om ligger den stora, kataklysmiska striden framför oss. Genom händelseförloppet i föregående spel har dominobrickorna börjat falla och fimbulvintern har slukat upp de tidigare grönskande områdena i Midgård. Atreus är fast besluten att lära sig mer om sin bakgrund som uppenbarades i Jotunheim, men Kratos är mer angelägen om att sitta still i båten med tanke på att Oden förmodligen inte är på bästa humör efter förra spelet.

Månadens PlayStation Plus-spel [November 2022]

Wed, 02 Nov 2022 10:00:00 +0000

Lagom till efter årets läskigaste högtid presenteras en ny uppsättning gratisspel för dem som sitter på en Playstation Plus-prenumeration. Allt eftersom dagarna blir kortare och kvällarna längre passar det kanske bra med lite fler spännande titlar att ta sig an i höstmörkret. I vanlig ordning är det en blandning av spel, och förhoppningsvis finns där något som tilltalar oss alla.

För dig med stor äventyrslust och ett intresse för japansk kultur kommer Team Ninjas action-rollspel Nioh 2 (9/10) troligtvis att vara ett populärt val. Som en fritt skapad karaktär tar du dig an monster från den japanska mytologin, antingen på egen hand eller tillsammans med andra spelare som du kan bjuda in som förstärkning. Berg och djupa dalar utforskas och mycket äventyr utlovas. För en djupare beskrivning av spelet kan du slänga ett öga på någon av PSbloggens egna recensioner av spelet, antingen från när det ursprungligen släpptes 2020 eller när Nioh 2 Remastered (9/10) till PS5 kom i början av 2021.

Recension: Shatter Remastered Deluxe [PS5, PS4]

Tue, 01 Nov 2022 15:00:00 +0000

Om du har vuxit upp under 80- eller 90-talet är chansen stor att du någon gång har sprungit på Taitos gamla arkadhit Arkanoid. Du vet den där klassikern där man ska studsa ett klot mellan en platta och ett tak bestående av färgglada tegelstenar till dess att stenarna har nötts sönder eller kloten tagit slut. 2009 togs konceptet vidare och Sidhe Interactive stormade spelvärlden med sin lilla hit Shatter. Nu har Sidhes kamratstudio PikPok knåpat ihop en nypolerad utgåva i form av Shatter Remastered Deluxe , och det är dags att krossa block för fulla muggar.

PSbloggen listar: Spel som har traumatiserat oss

Mon, 31 Oct 2022 13:00:00 +0000

Skräckinslag i spel har en historia som går att spåra i princip hela vägen till mediets begynnelse. Tidigt experimenterande med att implementera skräck i spel innebar en kamp mot konsolernas tekniska begränsningar, något som blev enklare med tiden.

Med åttiotalets skräckfilmsvåg kom även ett första uppsving för genren inom spelvärlden och många upplevde sina första kalla kårar i ett spel när de mötte pixliga versioner av Jason Voorhees, Freddy Krueger och Leatherface där på skärmen. Mycket har hänt sedan dess, men för flera av oss på redaktionen är intresset för skräckspel starkare än någonsin.

Recension: LEGO Bricktales [PS5, PS4]

Mon, 31 Oct 2022 10:00:00 +0000

De tidigaste pusselspelen jag tänker på i association med fysikens regler och att bygga saker är Pipe Dream och The Incredible Machine som båda släpptes under tidigt 1990-tal innan den första PlayStation-konsolen dök upp. LEGO Bricktales har pusselmoment där du måste bygga saker och där både gravitation och friktion spelar in.

I grunden är det ett äventyrsspel där du hjälper din farfar att återställa ett nedgånget nöjesfält genom att resa runt till olika världar och hjälpa befolkningen så att en lyckokristall bildas (och nej, det handlar inte om metamfetamin). Du har också en flygande robot som medhjälpare som besitter kunskaper från andra dimensioner och som stöttar dig med tips och förmågor.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 43 2022]

Fri, 28 Oct 2022 17:00:00 +0000

Sista helgen i oktober gör snart entré och så börjar också tecken på det årliga allahelgonafirandet synas lite här och var. Den här tiden på året är kanske den som många anser vara bäst lämpad för att bita i ett riktigt läskigt tv-spel, något som märks i de sociala flödena.

Här på bloggen gillar flera av oss skräckspel, och det tänker vi lyfta fram lagom till allhelgona i form av en spännande lista. Tills dess får du hålla till godo med redaktionens olika helgplaner.

Förhandstest: The Dark Pictures Anthology: The Devil in Me

Fri, 28 Oct 2022 10:00:00 +0000

Den fjärde delen i Supermassives skräckantologi börjar närma sig med stormsteg, och även om spelet missar den årliga skräckhögtiden Halloween ser det ut att finnas anledning att hålla liv i stämningen till spelets lansering. Jag har haft möjligheten att tillbringa drygt en timme med en förhandsversion av spelet, och sedan tidigare har mina förväntningar varit höga på The Devil in Me.

Upplägget för denna episod cirkulerar runt Henry Howard Holmes, som är mer känd som den första amerikanska seriemördaren. Enligt populära sägner lurade han godtrogna främlingar till sitt hotell i Chicago, där han senare på kreativa vis hade ihjäl dem med hjälp av fällor och tortyrkammare. Sanningen bakom Holmes hemskheter är inte lika extravagant som sägnerna, men det är onekligen ett riktigt bra koncept för en skräckberättelse.

Recension: The Last Oricru [PS5]

Thu, 27 Oct 2022 10:00:00 +0000

Tänk dig att du vaknar upp i en tank på en främmande planet. Det senaste du minns är att du dog, men ändå så ligger du nu här oskadd, omgiven av varelser du knappt kunde föreställa dig tidigare. Nyckeln till din överlevnad är ett bälte som på något mystiskt vis håller dig vid liv, och det dröjer inte länge tills du får veta att du snart kommer att bli ett verktyg i kampen mellan planetens invånare. Låter det överväldigande? Det är precis vad huvudpersonen Silver känner när jag ger mig på äventyrsspelet The Last Oricru.

Månadens höjdpunkter [November 2022]

Sun, 23 Oct 2022 10:00:00 +0000

November brukar betecknas som en grå, regnig månad när mörkret lägger sig över Sverige om du inte bor längst i norr där den första snön säkert ger lite ljus. Men på spelfronten kan du se fram emot en riktig supermånad. Det finns så många godbitar att se fram emot att jag valde att lyfta fram fyra höjdpunkter istället för de tre som jag brukar stanna vid.

När det gäller spelen jag har valt ut så handlar det om en helt ny IP, en efterlängtad uppföljare, en uppsminkad återutgivning och en ny del i en säsongsbaserad serie. Kan du gissa vilka spel jag har valt ut?

Vad spelar du i helgen? [Vecka 42 2022]

Fri, 21 Oct 2022 17:00:00 +0000

Tiden går fort när man har roligt och nu är det redan fredag igen. Snart lämnar vi oktober månad bakom oss och därmed får vi välkomna vintermånaderna. Även om elpriserna kanske inte lockar att sätta igång sin PlayStation-konsol, får vi glädja oss med att det åtminstone blir lite varmare när de är på.

Med detta sagt, hoppar vi omedelbart in i helgen och undrar vad som snurrar i era hårddiskar i PlayStation 4- och PlayStation 5-konsolerna.

Recension: A Plague Tale: Requiem [PS5]

Fri, 21 Oct 2022 10:00:00 +0000

Asobo Studio är en fransk utvecklare som förvisso har hängt med ganska länge i branschen, men det riktiga genombrottet kom 2019 i samband med lanseringen av A Plague Tale: Innocence (8/10). Här visade de upp både tekniska färdigheter, med även den egentillverkade spelmotorn, och förmågan att förmedla en gripande och medryckande berättelse.

Nu när uppföljaren A Plague Tale: Requiem är här får vi på nytt följa syskonen Amicia och Hugo, som försöker lägga de horribla händelserna från första spelet bakom sig. Trots att Hugo fortfarande lider av sviterna från den märkliga sjukdomen som alkemisterna kallar Macula tycks de ändå ha funnit lite ro i vardagen. Det är dock något som kommer att ändras ganska fort efter berättelsen tar vid.

Recension: Asterigos: Curse of the Stars [PS5, PS4]

Thu, 20 Oct 2022 10:00:00 +0000

Asterigos: Curse of the Stars har på förhand beskrivits som ett spel med flera likheter med subgenren av Dark Souls -liknande actionrollspel som dykt upp. Jag sällar mig inte till den skaran och tycker egentligen att den enda likheten är den eminenta nivå- och miljödesignen som uppmuntrar noggrann utforskning och där det finns mängder av genvägar både inom nuvarande område och tillbaka till huvudbasen.

Du axlar rollen som krigaren Hilda som följt efter sin pappa, vars armé begav sig ut på ett uppdrag men inte kom tillbaka. Den rödhåriga flickan är inte bara en habil stridskonstnär, utan visar sig även vara en duktig diplomat som hamnar i ett förbannat rike där invånarna varit fast i över tusen år.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 41 2022]

Fri, 14 Oct 2022 17:00:00 +0000

Helgen kommer för de flesta som räddaren i nöden efter en kämpig arbetsvecka, och även om man inte har haft en sådan kan nog många stämma in i att helgen är veckans höjdpunkt. Spelsessionerna man lyckas klämma in efter en arbetsdag har ju alltid skuggan av kommande arbetsdag vilande över sig, något man slipper oroa sig för på helgen. Att vi på bloggen slappnar av lite extra och laddar upp med spelplaner är därför inget som förvånar.

Recension: Made in Abyss: Binary Star Falling into Darkness [PS4]

Fri, 14 Oct 2022 13:00:00 +0000

Made in Abyss är en otroligt bra anime-serie som handlar om barn som är grottutforskare i en väldig avgrund; The Abyss. I denna avgrund finns en helt ny värld med unika varelser, en unik flora och såklart magiska skatter som de försöker hitta.

Tyvärr är världen riktigt grym i avgrunden. Förutom att i princip allt som lever där försöker ta kål på barnen, drabbas dessutom alla som beger sig ned i djupet av en förbannelse som gör att de mår dåligt när de försöker ta sig upp igen. Om någon är oförsiktig och klättrar upp för snabbt, kan priset bli döden.

Recension: Unusual Findings [PS4]

Fri, 14 Oct 2022 10:00:00 +0000

Det börjar bli lika vanligt att göra en upputsad återutgivning av ett klassiskt spel som det är vanligt att släppa ett helt nytt verk som osar retro och nostalgi. Unusual Findings från Epic Llama Games är av den senare kategorin och de lyckas perfekt med att fånga känslan av ett peka-och-klicka-äventyr från 90-talet.

Faktum är att jag skulle vilja likna titeln vid en slags avknoppning till Stranger Things, fast i spelformat och med en annorlunda berättelse. Här bevittnar de tre vännerna Vinny, Nick och Tony hur ett rymdskepp kraschar i en skog i deras närhet. Äventyret är igång med detsamma och jag sugs snabbt in i spelet som likaväl kunde ha släppts under min ungdom.

Recension: Undungeon [PS4]

Thu, 13 Oct 2022 10:00:00 +0000

Den bibliska historien om Noak, mannen som byggde en ark, fyllde den med djur och undkom syndafloden har säkert många fått höra om under ett eller flera sammanhang. Frågan är om lika många har hört talas om härolden som reste runt i postapokalyptiska dimensioner med målet att förena dem alla till en enda plats. Om inte så har jag en berättelse att förtälja för dig. I Undungeon får du nämligen uppleva det här och lite till i ett äventyr som blandar både genrer och teman hejvilt.

Recension: No More Heroes 3 [PS4, PS5]

Tue, 11 Oct 2022 10:00:00 +0000

Det har snart gått 15 år sedan No More Heroes fick sin debut till Nintendo Wii och Goichi Suda visade precis vad han tyckte om dåvarande trender inom spel, i synnerhet öppna spelvärldar. Det har hänt en hel del sedan dess, trender har förändrats, nya spelstilar, spelkonsoler och popkulturfenomen har tagit världen med storm.

Suda som ofta brukar ha fingret på pulsen och leverera bitande satir invävt i många av sina spel har en del att leva upp till med No More Heroes 3 , då de första två spelen var lika delar allvarliga, överdrivna och våldsamt komiska, samtidigt som de absolut inte tog sig själva på för stort allvar.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 40 2022]

Fri, 07 Oct 2022 17:00:00 +0000

Vi har nu klampat in i hösten med stadiga steg och även om det kanske är en lugnare spelhöst än vad vi brukar se, som en följd av pandemin, kommer vi inte att ha någon direkt brist på kandidater för våra spelsessioner framöver. Vi har dessutom fått ett knippe spel denna vecka via PlayStation Plus Essential-förmånerna att sysselsätta oss med.

Innan vi släcker lamporna på redaktionen är det dags för den vanliga traditionen där vi skriver några rader om vad som pågår under helgen.

Recension: Moonscars [PS4, PS5]

Fri, 07 Oct 2022 10:00:00 +0000

Mörka och gotiskt inspirerade fantasyäventyr är något som nästan alltid går hem i min bok. Därför hade jag svårt att säga nej till det extremt mörka spelet Moonscars när det dök upp bland redaktionens recensionsspel. När jag använder begreppet mörkt är det kanske lätt att tolka det som att jag menar ett tematiskt mörker som kretsar kring en känslomässigt tung handling, men det stannar inte där. Det är nämligen mer än handlingen som är mörk i det här spelet.

Månadens PlayStation Plus-spel [Oktober 2022]

Tue, 04 Oct 2022 10:00:00 +0000

Hösten är för många spelare en av de bästa årstiderna att njuta av allt spelvärlden har att erbjuda. Mörkret kommer allt snabbare på kvällen, stämningen ligger tät och det är lätt att bli fast i fåtöljen eller soffan. De flesta av oss har troligtvis redan många spel som köar om vår uppmärksamhet, men om det skulle vara att du är ett undantag eller helt enkelt vill ha lite fler så kommer PlayStation Plus till din undsättning.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 39 2022]

Fri, 30 Sep 2022 17:00:00 +0000

Med den stundande helgen drar vi ett streck över september och beger oss djupare in i hösten i oktober månad. Där väntar förstås glädjande nog en hel del intressanta spelsläpp som kan hålla oss sällskap i snålblåsten och regnskurarna, som du kan se i Jespers genomgång av månadens höjdpunkter.

Vi vill förstås se vad du tänker tillbringa helgen med i spelväg, men om du saknar inspiration kanske redaktionens planer kan väcka liv i några idéer!

Månadens höjdpunkter [Oktober 2022]

Fri, 30 Sep 2022 10:00:00 +0000

Grå himmel och regn är saker som iallafall jag associerar med oktober, men på spelfronten brukar oktober vara en stark månad för större titlar som vill vara med och slåss om julklappspengarna. Trots pandemiförseningar bjuder även oktober 2022 på en stark månad med massor av efterlängtade titlar och spel med stor potential.

Jag har tidigare sagt att det varit svårt att välja ut tre favoriter och den här månaden kanske tar priset. Efter att ha tittat på trailrar från månadens släpp önskar jag nästan att jag kunde göra som E-Type gjorde på 90-talet och ta ett sabbatsår för att spela PlayStation. Oavsett om du föredrar barnvänliga titlar, racing, rollspel eller pusseläventyr så finns det garanterat något för dig den här månaden.

Recension: Hardspace: Shipbreaker [PS5]

Thu, 29 Sep 2022 10:00:00 +0000

I en tid av ekonomisk depression och allmän misär, kan jag stolt och glatt berätta att jag har fått jobb hos ett av universums vänligaste företag; Lynx Corporation. Här har jag fått möjligheten att arbeta bort min enorma skuld som jag dragit på mig under mina år som människa.

Det enda jag behöver göra, är att arbeta hårt med att skrota rymdskepp som svävar omkring och förorenar den annars så rena rymden. Till min hjälp har jag en lasersvets och ett slags änterhake som gör att jag kan förflytta värdefulla skeppsdelar till återvinning. Livet verkar bli ganska bra trots allt!

Recension: The Tomorrow Children: Phoenix Edition [PS4, PS5]

Wed, 28 Sep 2022 10:00:00 +0000

Som spelskribent springer man då och då på spel som inte riktigt liknar något man har spelat tidigare. Det kan vara rent visuella drag som sticker ut, berättandeform, upplägg eller helt enkelt känslan som spelet förmedlar. Någon gång kommer det att komma en tid när jag slutar att bli förvånad tänker jag för mig själv ibland, men så blir det nog aldrig.

Det senaste spelet att påminna mig om det är det underliga äventyret som är The Tomorrow Children, ett spel som levde ett kort liv 2017 för att nu återupplivas med det passande namnet The Tomorrow Children: Phoenix Edition.

Recension: White Day: A Labyrinth Named School [PS5]

Tue, 27 Sep 2022 10:00:00 +0000

Fenomenet “White Day” firas i sydostasien traditionellt sett en månad efter alla hjärtans dag, och även på denna dag skall det ges presenter, godis eller liknande till någon man är kär i. Lee Hui-min, nyinflyttad student har fått den briljanta idén att smyga in på skolan efter stängningstid och lämna lite godis (och återlämna en dagbok) i skåpet som tillhör tjejen han är kär i.

I teorin är det ju en jättebra, och väldigt söt, gest. I praktiken slutar det dock med att han lyckas bli inlåst i skolan, och får använda sin klurighet och sina överlevnadsinstinkter för att försöka överleva natten. I skolan, som borde vara tom, finns nämligen en hel del märkliga övernaturliga fenomen och en besatt vaktmästare.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 38 2022]

Fri, 23 Sep 2022 17:00:00 +0000

Den tredje helgen i september närmar sig, och så även suget för att spela lite så där extra engagerat som man gör under sin lediga tid.

Det har varit ett hyfsat utbud med recensioner under veckan som har gått, men vi kan försäkra er om att det är fler godbitar på ingång för den som är på hugget. Om du inte redan har slängt ett öga på recensionerna av Steelrising (8/10) och The Legend of Heroes: Trails From Zero (8/10) från tidigare i veckan är det att rekommendera.

Recension: Metal: Hellsinger [PS5]

Fri, 23 Sep 2022 10:00:00 +0000

Ibland ser man spel som nästan känns som att de är utvecklade specifikt för sina intressen och sin smak. Det har varit min känsla sedan jag såg Metal: Hellsinger för första gången där jag bombarderades av en Doom-liknande förstapersonsskjutare som korsats med ett samlingsalbum med några av mina absoluta favoritartister.

Konceptet med en musik- och rytmbaserad förstapersonsskjutare kändes klockren på pappret, men hur fungerar det då i praktiken? Oförskämt bra visar det sig!

Recension: The Legend of Heroes: Trails from Zero [PS4]

Tue, 20 Sep 2022 15:00:00 +0000

Om du har läst PSbloggen ett tag kommer det säkert inte som en överraskning att jag gillar The Legend of Heroes -serien från Nihon Falcom. Under senare år har Trails of Cold Steel-serien, som även kallas Erebonia-berättelsen, släppts i väst. The Legend of Heroes: Trails from Zero är den första delen av två av Crossbell-berättelsen som utspelas tidigare än Trails of Cold Steel och som ursprungligen släpptes 2010 på PlayStation Portable, men det här är första gången som det släpps i väst med en officiell översättning till engelska.

Recension: Steelrising [PS5]

Tue, 20 Sep 2022 10:00:00 +0000

Paris 1789. Ett utbrett missnöje bland det franska folket har exploderat i en kavalkad av kaos, våld och förvirring. Överklassens pampiga livsstil har blivit ett rött skynke för arbetarklassen och en revolution initieras med stora konsekvenser som följd.

Du kanske känner igen den här beskrivningen av den franska revolutionen från historielektionerna i grundskolan, men nämndes det någonting om att den franske kungen satte in sin robotarmé för att kväsa upproret? Trodde inte det. I Steelrising får jag uppleva en alternativ återberättelse av denna historiska händelse kryddad med steampunkiga inslag.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 37 2022]

Fri, 16 Sep 2022 17:00:00 +0000

Helgen närmar sig som så många gånger förr. Det har varit några intensiva dagar inte bara med spel på bloggen utan även för Sverige i stort med val och annat ståhej som fyller såväl medier som fikarum. De kommande dagarna lämpar sig kanske därför extra bra för lite avslappnande spelande i hemmets lugna vrå.

Johan vandrar taktfast genom helvetet

Hm, det är ju inte okej att någon har större vingar än vad jag har. Dags att åtgärda det.

Recension: JoJo's Bizarre Adventure: All-Star Battle R [PS4, PS5]

Mon, 12 Sep 2022 10:00:00 +0000

Inom genren slagsmålsspel finns det många titlar med annorlunda teman, udda karaktärer och galna attackförmågor. Oavsett om man gillar dessa lite teatraliska spel eller föredrar de med lite mer realistisk stil kan man inte förneka att de lätt drar till sig ens uppmärksamhet. Oftast går dessa lite galnare fightingspel hand i hand med anime- och manga-världen, och så är även fallet med det intensiva JoJo’s Bizarre Adventure: All-Star Battle R.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 36 2022]

Fri, 09 Sep 2022 17:00:00 +0000

Likt höstlöven börjar rulla fram längs Sveriges gator rullar även veckorna på, och ännu en helg närmar sig med stormsteg. Kanske har du redan planerat vilka spel du ska ta dig an under höstens och vinterns mörka kvällar, eller så tar du det lite som det kommer och spelar det som faller dig in.

Känner du dig osäker och behöver lite motivation kan du ju alltid låta dig inspireras av följande spelplaner.

Recension: SD GUNDAM BATTLE ALLIANCE [PS4, PS5]

Fri, 09 Sep 2022 10:00:00 +0000

Trots att Gundam-universat har funnits i mer än 50 år, har jag aldrig utforskat det något vidare mycket. Gundam är ju en av många franchise som kretsar kring enorma robotar som slåss mot varandra, där alla utom Neon Genesis Evangelion har gått mig förbi.

Men med SD GUNDAM BATTLE ALLIANCE , blir det ändring på det. Här kastas jag in i en virtuell version av Gundam-världen där verkligheten blivit skev och där tidsrymder blandas i ett virrvarr. Det är upp till mig och mina vänner att ställa allt till rätta!

Månadens höjdpunkter [September 2022]

Tue, 06 Sep 2022 13:00:00 +0000

Det var som om någon tryckte på en knapp och förvandlade sommaren till höst. Normalt sett brukar hösten vara den absolut speltätaste årstiden, men det kommer att visa sig om alla covidförseningar gör 2022 till ett unikt år.

Jag har precis som vanligt lyft fram några spel som jag tycker förtjänar en extra genomlysning och bortsett från dessa kan du se fram emot en fullproppad månad som bjuder på en salig blandning av pussel, äventyr, rollspel, sport, racing och återutgivningar.

Recension: Thymesia [PS4, PS5]

Tue, 06 Sep 2022 10:00:00 +0000

Sedan spelutvecklarna From Software började storma spelvärlden med sina utmanande äventyr har det uppstått en helt ny undergenre till äventyrsspel, nämligen soulslike-genren. Döpt efter Demon’s Souls, Dark Souls och dess uppföljare bjuder spel i genren på vissa ingredienser som gjordes populära i nämnda titlar. Thymesia är ett sådant spel, och här bjuds vi på en rejäl dos soulslike-inslag blandat med lite nyheter och en berättelse höljd i dunkel.

Det går inte att förneka att Thymesia både till utseende, känsla och till stor del upplägg känns väldigt mycket som Dark Souls. Det är inte något negativt så klart, men ett konstaterande som man nästan måste göra då det är som en (positiv) elefant i rummet. Den ganska anonyma huvudkaraktären Corvus har minnessvårigheter, något som speglas genom berättelsen. Dels genom narrativet, men även i upplägget med de nivåer och områden jag besöker.

Recension: Chenso Club [PS4]

Mon, 05 Sep 2022 13:00:00 +0000

Jag klassar Chenso Club som ett retrodoftande actionplattformsspel av den gamla skolan som har tagit inspiration både från Mega Man och Castlevania även om det känns både snabbare och modernare än förebilderna.

Utomjordingar invaderar jorden och du är superhjälten Blue som vaknar från en lång dvala för att bekämpa invasionen. Under spelets gång låser du upp fler spelbara karaktärer som alla har olika egenskaper och attacker.

Blue möter en robotboss som känns obehagligt bekant.

Månadens PlayStation Plus-spel [September 2022]

Mon, 05 Sep 2022 10:00:00 +0000

September har anlänt och så även lite nya gratis spel att hämta för oss som har en Playstation Plus-prenumeration. I vanlig ordning är det en blandad skara spel från olika genrer, så förhoppningsvis finns där något för oss alla. Innan du slår dig ner framför konsolen, svänger in på PS-Store och börjar ladda ner så kanske du vill ha en kort genomgång av spelen. Turligt nog kan vi på PS-bloggen bidra med en sådan.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 35 2022]

Fri, 02 Sep 2022 17:04:30 +0000

Den första helgen i september närmar sig, och med det kanske även sommarens sista suck innan det börjar barka mot hösten. Men innan vi kan börja njuta av regniga kvällar framför tvn med en kopp choklad och ett trevligt spel måste vi njuta av de där sista sommardagarna.

Hur gör man det bäst då? Med lite mer spelande såklart, och vad vi på redaktionen tänker spela, det kommer du att få veta nedan.

Recension: Pac-Man World: Re-Pac [PS4, PS5]

Fri, 02 Sep 2022 13:00:00 +0000

Pac-Man är en sån där ikonisk figur som de flesta spelare säkert har sprungit på en och annan gång genom åren. Kanske framförallt i arkadhallar och liknande där han var en av spelvärldens tidiga ikoner, men kanske även i ett av hans senare äventyr.

Trots att han och spelen han är med i kanske inte är riktigt lika aktuella längre så ska man inte sticka under stol med att den där gula pricken fortfarande är en ikon. Något man kanske kan ana när han får gästspela i spelserier som till exempel Super Smash Bros eller storfilmer såsom Pixel från 2015. I Pac-Man World: Re-Pac får vi återuppleva ett av hans mer minnesvärda äventyr, nämligen Pac-Man World från 1999.

Recension: The Last Of Us Part I [PS5]

Wed, 31 Aug 2022 17:00:00 +0000

När Naughty Dog beslutade sig för att ta en liten paus från Nathan Drakes äventyr och fokusera på något lite mörkare, mer vuxet var det nog ingen som riktigt förväntade sig att det skulle få den genomslagskraft det fick. Det nya spelet hette “The Last of Us” och lyckades knocka både recensenter och spelare, och vann dessutom ett antal eftertraktade priser.

Ett drygt år efter släppet till PlayStation 3 kom en förbättrad och uppgraderad version till PlayStation 4 - The Last of Us: Remastered (9/10). Nu, en konsolgeneration senare, är det dags för en ny uppdatering av det numera klassiska spelet, denna gång med titeln The Last Of Us Part I.

Recension: Idol Manager [PS4, PS5]

Wed, 31 Aug 2022 10:00:00 +0000

I Japan betyder ordet “idol” något helt annat än här i Sverige. En idol i våra ögon är en talang som genom tur, slump eller hårt arbete blir erkänd som artist och eventuellt har förmånen att växa in i sin roll. Eller så är det en formbar individ som ett mediaproducerande bolag hittar och sedan formar till en produkt som passar marknaden för tillfället.

I Japan är det helt annorlunda. Där är en idol något som du bestämmer dig för att bli tidigt i ditt liv. Sedan gäller det att träna och plugga extremt hårt för att snabbt komma in i rollen. Gärna i början av tonåren eftersom tidsrymden som du, i ditt yrke som idol är väldigt begränsad. Dessa arbeten blommar och vissnar inom loppet av kanske tio år och när du börjar närma dig trettio år är det dags att sluta.

Recension: Destroy All Humans! 2: Reprobed [PS4, PS5]

Fri, 26 Aug 2022 17:00:00 +0000

Året är 1969. En tid har förflutit sen utomjordingen Crypto plågade jorden i jakten på ny fräsch DNA åt sitt sönderklonade folkslag. Det är också två år sedan jag recenserade föregångaren av det här spelet, Destroy All Humans! (8/10) , som visade sig vara en underhållande liten resa i analsondens tecken. Nu har vindarna vänt, och i en oväntad twist kommer Crypto och hans vänner snart behöva skydda planeten Jorden mot ett hot som är mycket större än dem själva.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 34 2022]

Fri, 26 Aug 2022 17:00:00 +0000

En intensiv vecka närmar sig sitt slut, men på bloggen jobbar vi som vanligt på med flitens lampa intensivt lysande framför oss. Vi har några riktigt spännande recensioner på gång och ser verkligen fram emot att få dela med oss av dessa under tiden som kommer.

Tills dess får ni hålla till godo och inspireras av följande små redogörelser.

Johan packar ryggsäcken på nytt

Varför gå två gånger när du kan ta allt i en tur och tappa allt i en ravin?

Recension: Fallen Legion: Rise to Glory / Fallen Legion Revenants [PS5]

Wed, 24 Aug 2022 10:00:00 +0000

Samlingen av Fallen Legion: Rise to Glory och Fallen Legion Revenants är två actionrollspel som nu återutges på PlayStation 5. För att komplicera saken ytterligare är Rise to Glory en samling av två tidigare spel med lite ytterligare innehåll.

Spelen har det fiktiva kejsardömet Fenumia som sin skådeplats och i Rise to Glory handlar de båda berättelserna om uppror och tronskifte medan du i Revenants är en av få mänskliga överlevare i ett svävande slott som undgått en apokalyptisk dimma och du måste bekämpa fiender och utröna vad som skett.

Recension: Marvel's Spider-Man Remastered [PC]

Tue, 23 Aug 2022 10:00:00 +0000

När God of War släpptes till PC i början av året gick det förmodade startskottet för Sonys satsning på att expandera utanför PlayStation-gränserna. Det var dessutom en riktigt stark portning med många av de funktioner som förväntas finnas i moderna PC-spel, och nu är det dags för en annan storsäljare att få samma behandling.

Insomniac-utvecklade Marvel’s Spider-Man var nog ett av de spel jag minst förväntade mig att få en portning till PC då det har varit, och delvis fortfarande är, en riktig systemsäljare för Sony, samt att eventuella licensdjungler skulle behöva redas ut. Det placerades sedan i Nixxes trygga händer, vilket historiskt sett har varit ett säkert kort för PC-portningar innan Sony snappade upp studion.

Recension: Saints Row [PS4, PS5]

Mon, 22 Aug 2022 16:00:00 +0000

När Grand Theft Auto-serien tog steget från 2D till 3D under PlayStation 2-eran öppnades portarna på allvar för de öppna spelvärldarna. Det startade även en kapplöpning från andra utvecklare att försöka fånga den där magin som Rockstar lyckades förmedla i sina verk, och det gick med blandad framgång.

Volition var ett av dessa utvecklingsteam som genom Saints Row ville skapa en GTA-konkurrent, och många av sakerna de försökte sig på var intressanta. Det var dock inte förrän vid tredje iterationen som serien slog igenom på allvar. Här blev tonen betydligt mer lättsam, parodisk och inte minst spektakulär. Det har nu gått nio år sedan den senaste delen, och det är nu dags för en nystart för denna populära serie.

Recension: Cult of the Lamb [PS4, PS5]

Mon, 22 Aug 2022 10:00:00 +0000

Söker man på ord som sekt och kult i uppslagsverk kan man bland annat läsa följande: ”Religiös grupp som markant avviker från den eller de religiösa huvudlinjerna i ett samhälle.” En beskrivning som blir en intressant motsägelse i ett spel där varenda religiös grupp i samhället är konstigare än den andra. I rollen som ett återupplivat offerlamm får jag nämligen uppdraget att starta en rörelse olika alla andra. Målet? Att besegra fyra demoniska biskopar och återinföra deras femte, utstötte broder.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 33 2022]

Fri, 19 Aug 2022 17:00:00 +0000

Värmen har efter några veckor av normala mått återigen fått stora delar av Sverige att sätta igång fläktarna på full kraft där hemma. Något annat som verkligen har fått upp värmen för oss på redaktionen är mängden recensionsspel som har trillat in efter en något lugnare period.

I veckan som har gått har du bland annat kunnat läsa om det narrativa djup som upplevdes i South of the Circle (8/10) , men även bottennappet Martin drog upp i form av Book Quest (3/10)

Recension: Cursed to Golf [PS4, PS5]

Fri, 19 Aug 2022 10:00:00 +0000

Golf kan vara en riskabel sport om man inte är försiktig. Vanliga skador inkluderar förslitningsskador i diverse leder, eller det mer osannolika scenariot att man får en felslagen golfboll på sig. Dessa skador är dock milda jämfört med oturen vår protagonist i Cursed to Golf har - en blixt slår ner precis när han är på väg att sänka sitt sista slag i en stor turnering.

I normala fall hade golfkarriären tagit ett tvärt slut här (på grund av dödsfallet), men oturen fortsätter. Vår hjälte har råkat ut för en förbannelse och hamnat i golfarnas skärseld. För att ha en chans till att få komma tillbaks till livet behöver jag utmana och vinna i en väldigt udda golftävling med lite annorlunda regler och banlayout än jag är van vid.

Recension: Book Quest [PS4, PS5]

Wed, 17 Aug 2022 13:00:00 +0000

Det finns ett uttryck på engelska som lyder “Don’t judge a book by the cover”, vilket går att översätta någorlunda till att vi inte ska döma personer efter deras utseende. När jag sätter tänderna i Book Quest , känner jag väldigt tydligt att detta uttryck kan slå hårt åt båda håll.

När titeln landade i redaktionen, slogs jag omedelbart av den extremt charmiga världen som visades i bilder och trailer. Det ser ut som en version av The Legend of Zelda: A Link to the Past, ett äventyr som jag ofta återvänder till med glädje. Men när jag väl börjar spela spelet upptäcker jag snabbt att det saknas en hel del i upplevelsen.

Recension: South of the Circle [PS5, PS4]

Mon, 15 Aug 2022 10:00:00 +0000

Som människor kämpar vi oss alla igenom våra liv på olika vis. Ibland tar sig kämpandet en rent fysisk form, men det kan såklart även uttrycka sig i form av en mental påfrestning eller en kombination av de båda. Oavsett om det är små eller stora saker vi tampas med finns möjligheten att de förändrar våra liv på sätt som vi inte alltid kan förutse.

I det berättelsedrivna äventyret South of the Circle får vi följa karaktären Peters kamp i ett skoningslöst Antarktis, men även för att få livet att gå ihop i ett kalla krigets Storbritannien.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 32 2022]

Fri, 12 Aug 2022 17:00:00 +0000

Fredagen är här och snart får många av oss möjligheten att ta det lugnt framför teven och njuta av lite spelande. Efter att ha haft en relativt lugn vecka när det kommer till recensioner så har det nu börjat trilla in en hel del nya titlar. Något vi aldrig tackar nej till.

Tills att du får läsa om dessa i sin helhet får du nöja dig med lite smakprov av helgens spelplaner.

Recension: Lost Epic [PS4, PS5]

Tue, 09 Aug 2022 12:00:27 +0000

I en värld där gudarna har stor inverkan men inte bryr sig om dess invånare är det lätt att tappa hoppet. Detta är precis vad som har hänt i äventyrsspelet Lost Epic , och det är upp till mig som spelare att ställa det hela till rätta. Hur? Genom att leta upp dem och besegra dem såklart.

De ”nya” gudarna har inte så mycket till övers för vanliga människor. De håller sig förvisso mest för sig själva, men med deras närvaro kommer även monstruösa varelser och ett hårt leverne för de få människor som finns kvar. Så pass hårt att människorna benämns som ”de förtvinande”.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 31 2022]

Fri, 05 Aug 2022 17:00:00 +0000

Augusti är igång och i vårt långa land börjar folk så smått att återgå till jobbet efter en välförtjänt semester. Oavsett om du släpar dig tillbaka med en suck eller ser fram emot att få lite rutiner igen så stundar en helg full av möjligheter. Det har varit en intensiv vecka på bloggen när det kommer till recensionsspel, så om du inte har läst våra senaste inlägg kan jag rekommendera dig att göra detta.

Topplista: De bästa spelen på PlayStation Plus Extra

Fri, 05 Aug 2022 10:00:00 +0000

De nya nivåerna i PlayStation Plus-programmet har nu ett par månader på nacken och den första uppdateringen med ytterligare spel är här. Mittennivån PlayStation Plus Extra bjuder på ett gediget bibliotek av spel för PlayStation 5 och PlayStation 4 och här tänkte jag hjälpa dig att plocka russinen ur kakan och lyfta fram de spel du inte får missa.

Listan är baserad på innehållet i augusti 2022 och det är i skrivande stund oklart om spel kommer att försvinna över tid och om så är fallet håller iallafall jag tummarna för att det utannonseras i god tid så att det går att prioritera att spela färdigt spel som är på väg bort.

Recension: Sword and Fairy: Together Forever [PS5, PS4]

Thu, 04 Aug 2022 15:00:00 +0000

När det gäller asiatiska rollspel har vi under decennier mest sett japanska lokaliseras för konsumption i väst med några koreanska som fått fotfäste. Sword and Fairy: Together Forever är ett actionrollspel som baseras på kinesisk mytologi och allt vad det innebär. Som spel har serien funnits länge, men för mig är det en ny erfarenhet. I sydostasien är den sannolikt populär då det knoppats av både filmer och teaterföreställningar på temat.

Recension: Story of Seasons: Pioneers of Olive Town [PS4]

Thu, 04 Aug 2022 10:00:00 +0000

Efter att ha recenserat Story of Seasons: Friends of Mineral Town (7/10) , lyckades jag faktiskt lägga ifrån mig hackan och vattenkannan för att lämna Mineral Town. Och sedan dess har jag inte återvänt till den titeln.

Men nu har en ny stad introducerats i spelserien Story of Seasons och den här gången verkar det som att upplevelsen har blivit lite mer strömlinjeformad och enklare att anamma. Självklart drar jag på mig arbetskläderna, kavlar upp ärmarna på flanellskjortan och ger mig ut i myllan igen.

Recension: Hell Pie [PS4]

Wed, 03 Aug 2022 10:00:00 +0000

Födelsedagar är för många en väldigt viktig dag. Många av oss kanske inte bryr oss lika mycket ju äldre vi blir, och de spännande förväntningarna byts istället ut till en jobbig åldersnoja som gör sig påmind en gång om året. Någon som inte slutar att bry sig om sin födelsedag är djävulen, och han är extremt noga med att allt ska bli så bra som möjligt. Något som demonen Nate snart kommer bli varse om då han blir beordrad att ordna med huvudrätten, en riktig helvetespaj.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 30 2022]

Fri, 29 Jul 2022 17:00:00 +0000

Månadens sista helg ligger framför oss, och även om vi har lite sommar kvar är det inte långt kvar till den stundande spelhösten. Den kanske inte kommer att bli riktigt lika fullsmockad som vi är vana vid på grund av försenade spel, men det saknas verkligen inte stortitlar att se fram emot under de kommande månaderna.

Vi ska dock inte gå händelserna i förväg, utan istället börja med att njuta av ett par dagars ledighet och förhoppningsvis lite speltid också. Här kommer ett axplock av vad som sker i redaktionen, men vi är förstås även nyfikna på vad som pågår hos dig i helgen!

Recension: Firegirl: Hack 'n Splash DX [PS4, PS5]

Fri, 29 Jul 2022 16:34:23 +0000

Roguelike-subgenren har tagit många former de senaste åren, men jag kan nog aldrig påstå att jag har sett detta upplägg i kombination med brandsläckning. Detta är dock något som den lilla indiestudion Dejima har beslutat sig för att vi behöver för att bredda utbudet av omgångsbaserade actionspel. Jag har nyfiket tagit mig an verket för att ta reda på mer!

Du tar dig an rollen som en ung och lovande brandbekämpare och kastas snabbt in i den ordagranna hetluften när brandstationen, av alla ställen, står i lågor. Du hyllas sedan som hjälten som har räddat hela stationen, och ansvaret som nu vilar på dina axlar är att se till att dra in tillräcklig finansiering för att utöka både personalstyrka och kvaliteten på utrustningen. Detta gör du genom att rycka in så fort brandlarmet går någonstans i staden, och framgångsrikt rädda de människor och husdjur som har fastnat i eldhavet.

Månadens PlayStation Plus-spel [Augusti 2022]

Fri, 29 Jul 2022 13:00:00 +0000

Nästa vecka påbörjas en ny månad, och det betyder ju i vanlig ordning att det är dags att rotera in nya spel på PlayStation Plus Essentials-nivån. Om dessa spel lägger kvalitetsribban för nyheterna på de högre prenumerationsnivåerna också kommer det att bli en riktigt trevlig månad överlag.

Först ut har vi Yakuza: Like a Dragon (9/10) , som är en nystart för den långlivade Yakuza-serien med både en ny protagonist och ett nytt stridssystem. De realtidsbaserade bataljerna är nu utbytta mot turordningsbaserade kamper i klassisk JRPG-anda, vilket för min egen del var en frisk fläkt till en början. Sedan började det visa sig att även det gamla klassiska nötandet av erfarenhetspoäng följde med som en ovälkommen bieffekt. Överlag är det dock ett riktigt underhållande spel du definitivt bör kika närmare på!

Månadens höjdpunkter [Augusti 2022]

Wed, 27 Jul 2022 10:00:00 +0000

Augusti är här med skolstarter och slutet för de flestas sommarsemester. Historiskt sett har augusti varit en svag spelmånad, men Covid-pandemin har ju skjutit på släpp och ruckat lite på vanorna vi har sett tidigare. Efter att ha gått igenom månadens släpp vill jag påstå att augusti är en riktigt stark månad och min lista av bubblare som inte kom med i artikeln är lång. Oavsett om du gillar rollspel, racing, plattformsspel eller sport så finns det garanterat något som kommer att falla dig i smaken.

Recension: Source of Madness [PS4, PS5]

Tue, 26 Jul 2022 10:00:00 +0000

Med tanke på hur många omgångsbaserade spel som har släppts genom åren börjar det bli felaktigt att kalla roguelike-konceptet för en trend, då det snarare har blivit en subgenre. Det finns dock väldigt många vis att implementera dessa mekaniker, vilket då även skapar utrymme för utvecklarna att sätta ett eget avtryck på slutprodukten.

I Source of Madness är det tydligt att teamet har sneglat en del på ramverket i det otroligt populära Dead Cells (9/10) , som tog alla fans av actionplattformare med storm för några år sedan. Designmässigt är det dock ganska mycket som skiljer sig.

Recension: AI: The Somnium Files - nirvanA Initiative [PS4]

Mon, 25 Jul 2022 10:25:49 +0000

AI: The Somnium Files - nirvanA Initiative är i grund och botten en komplicerad mordgåta i science-fictionmiljö där avancerade artificiella intelligenser hjälper polisen och där du kan dyka in i drömmarna hos de misstänkta.

När det handlar om visuella romaner står berättelsen självklart i centrum och Kotaro Uchikoshi har visat framfötterna tidigare med Zero Escape -serien och föregångaren AI: The Somnium Files både vad det gäller karaktärsgalleri och stark berättelse.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 29 2022]

Fri, 22 Jul 2022 17:00:00 +0000

Några riktigt varma dagar har förskansat sig över större delen av Sverige under veckan, något som de flesta av oss troligtvis har märkt av på ett eller annat sätt. Att sitta inne och spela behöver inte nödvändigtvis innebära att man kommer undan värmen, men det hjälper förhoppningsvis en att fokusera på något annat.

Under veckan har vi haft en hel del recensioner på gång, men det innebär inte att det blir en helg utan spel. Här får du läsa lite om redaktionens planer.

Recension: Bright Memory: Infinite [PS5, PS4]

Thu, 21 Jul 2022 15:00:00 +0000

Föreställ dig att du är en agent för en organisation som jobbar med högteknologisk forskning när ett onaturligt fenomen och en mystisk antagonist helt plötsligt utmanar världens öde. Förvirringen som uppstår är ungefär samma för mig som spelare när jag tar mig an Bright Memory: Infinite , ett spel där svarta hål, tidsresor och högteknologisk utrustning sätter mig på prov.

Spelet är i grunden en förstapersonsskjutare med övernaturliga inslag, men av någon anledning får jag också vibbar av actionfilmer i stil med Mission Impossible och James Bond. Det är ett intressant spel i den bemärkelsen att det till upplevelsen sett ser ut att vara en titel producerad av en stor studio, men vid närmare efterforskning visar det sig att FYQD Studio vid utvecklandet bara bestod av en person. Det är ett faktum som har både för- och nackdelar, vilka jag kommer att komma till senare.

Recension: MADiSON [PS4, PS5]

Thu, 21 Jul 2022 10:00:00 +0000

Luca vaknar upp i ett stökigt rum. Utanför bakom den låsta dörren står hans far i ett upprört och förvirrat tillstånd. Varför vet Luca inte riktigt än, men han mår inte särskilt bra, och när han väl lyckas ta sig ut ur rummet är saker inte som de var förr. En illasinnad känsla vilar över huset och när en gammal polaroidkamera snart dyker upp dröjer det inte länge innan Luca inser att han är insyltad i något riktigt obehagligt.

Recension: Of Bird and Cage [PS4]

Mon, 18 Jul 2022 10:00:00 +0000

Det finns i princip lika många sätt att applicera musikens känslor i spel som det finns musikgenrer att utforska. Antingen kan utvecklaren skänka oss det där magiska lilla extra som tar en speltitel till en helt ny nivå genom att hitta exakt rätt ljud och melodier till exakt rätt ställe. Andra titlar fokuserar helt på rytmen och låter spelaren knappa på sin kontroller för att klicka i exakt rätt tid.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 28 2022]

Fri, 15 Jul 2022 17:00:00 +0000

Vi är halvvägs igenom juli och sommarens spelsessioner går förhoppningvis lika varma hos er läsare som hos oss på redaktionen. Antalet recensionsspel som har trillat in har ökat något ofantligt de senaste dagarna och många av oss jobbar i skrivande stund på att spela igenom dessa. Kanske får du höra om dessa planer när några av redaktionsmedlemmarna berättar om sin kommande helg

Johan nöter rogueliknande upplevelser

“Det här lärde jag mig i Mario Sunshine!”

Recension: Krut: The Mythic Wings [PS4, PS5]

Fri, 15 Jul 2022 11:08:37 +0000

Besegrad, krossad och bruten, det är vad Krut-soldaten Veera blir efter att ha förlorat en duell mot den onda stenkrigaren Zurah, men det han inte vet är att han snart ska få en chans till upprättelse. I den här thailändska produktionen kryddas plattformshoppande med små vibbar av roguelike och bullet hell till något som blir en udda fågel.

Spelets narrativa kärna ligger i en thailändsk film från 2018, Krut: The Himmaphan Warriors , som kretsar kring ett mytologiskt folkslag kallat garudas. Dessa ligger i krig med ett annat folkslag som lyder under general Zurah, en metallklädd stenkrigare i storlek som ett mindre hus. När garudornas huvudstad utsätts för en attack beslutar krigaren Veera att ta sig an Zurah, något som slutar med att han snart befinner sig nedslagen och omtöcknad på en mystisk ö.

Recension: Klonoa Phantasy Reverie Series [PS4, PS5]

Thu, 14 Jul 2022 10:00:00 +0000

När PlayStation slog sig in på marknaden på 90-talet började fler och fler utvecklare sträva efter ambitiösa 3D-världar i sina nya projekt, till skillnad från 2D-spelen från tidigare konsolgenerationer. Alla som var med på den tiden vet ju också hur spartanska dessa blev när man kikar på detaljrikedomen, men det fanns en del utvecklare som valde att gå en annan väg med 3D-grafiken för att kunna få det bästa av båda världar.

Recension: Mothmen 1966 [PS4]

Wed, 13 Jul 2022 16:00:00 +0000

Lee har en fantastisk idé för en romantisk dejt han vill ta sin flickvän Victoria på. Långt ute i ingenstans, långt borta från stadens ljus finns en liten bensinstation och inte mycket annat, och en liten bit därifrån - den perfekta platsen att beskåda meteorsvärmen Lenoniderna när den passerar.

Bilresan dit är ganska händelselös, förutom att någonting verkar lite spänt mellan Lee och Victoria. När de plötsligt råkar köra på en fladdermus ökas spänningen, men de når slutligen fram till bensinstationen och träffar dess ägare - Holt. Den romantiska picknicken kan äntligen börja.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 27 2022]

Fri, 08 Jul 2022 17:00:00 +0000

Det råder viss speltorka i redaktionen för tillfället, vilket leder lite att vi har det lite lugnare på recensionsfronten. Det finns ett par pågående projekt som kommer att dyka upp inom snar framtid, men annars är det skämshögen som får mest uppmärksamhet i sommarvädret.

Vi börjar med att dela ett axplock av vad som sker i redaktionen, sen vill vi ju väldigt gärna veta vad just du tänker spel!

Jonny gör en tidsresa

Är det nu jag bör sjunga “Walking in Memphis”?

Recension: Industria [PS5]

Tue, 05 Jul 2022 10:00:00 +0000

För de allra flesta i staden är händelserna som utspelar sig den nionde november 1989 historiska. Jag befinner mig i Berlin den dagen då muren föll. Men istället för att fira eller utforska stadsdelen i väst i glädjerus, upptäcker jag att något är fruktansvärt fel.

Min kollega på forskningsanstalten där jag jobbar är spårlöst försvunnen, allt hans arbete borta och all dokumentation förstörd. Jag behöver därför bege mig tillbaka till jobbet för att försöka finna honom, vilket blir starten på äventyret Industria; en berättelsedriven förstapersonsskjutare.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 26 2022]

Fri, 01 Jul 2022 17:00:00 +0000

Nu steker värmen troligtvis på i majoriteten av landet, något man kan tycka vad man vill om. Klart är att man oavsett värmepreferens alltid kan ha nytta av en lugn stund i soffan framför ett trevligt sommarspel. Kanske är du t.o.m. så fiffig att du drar ut tv och konsol till balkong eller altan och förenar sommarväder med spelande?

Hur du än gör önskar vi på bloggen en trevlig sommar genom att berätta om våra helgplaner.

Månadens PlayStation Plus-spel [Juli 2022]

Fri, 01 Jul 2022 13:00:00 +0000

De nya PlayStation Plus-nivåerna Extra och Premium har nu varit tillgängliga i våra regioner i drygt en vecka, och det har varit lite av en blandad kompott med de nya förmånerna. Nu när vi träder in i en ny månad kommer vi förhoppningsvis få en hum om hur Sonys planer för att lägga till nytt innehåll ser ut, och om det kommer att kunna bli en Game Pass-konkurrent framöver.

I vanlig ordning kommer vi att få de tre månatliga spelen som gäller för alla tre nivåer, och det är ingen tokig månad som ligger framför oss.

Månadens höjdpunkter [Juli 2022]

Thu, 30 Jun 2022 13:00:00 +0000

Juli är här och traditionellt brukar det vara den vädermässigt svettigaste månaden även om spelsläppen normalt sett bjuder på torka. I år har du oväntat många släpp av nya spel att se fram emot och jag undrar om det inte i flera fall är pendemiförseningar som hamnat här. Några storspel landar i juli, men majoriteten är nya alster från oberoende spelstudior.

Oavsett om du ser fram emot nya skräckspel, racing, pussel eller ren action så finns det definitivt något för dig att göra mellan doppen i sjön och vilan i hängmattan.

Recension: Fobia: St. Dinfna Hotel [PS4, PS5]

Thu, 30 Jun 2022 10:00:00 +0000

Nu under sommaren passar många av oss på att resa någonstans. För en hel del involverar det att boka in sig på ett hotell där vi kan äta och sova gott, njuta av lite service och slippa städa själva för några dagar. I Fobia: St. Dinfna Hotel vänds en relativt trevlig hotellvistelse till något ytterst obehagligt för reportern Roberto, och snart önskar han att han hade checkat ut långt innan planerat.

Vad spelar du i midsommarhelgen? [Vecka 25 2022]

Thu, 23 Jun 2022 17:00:00 +0000

Midsommar och långhelg betyder att det sannolikt finns tid både för traditionella sommarfester, men också för spelande. Under veckan har du kunnat läsa om sommarrysaren The Quarry (9/10) och den visuella romanen Arcade Spirits: The New Challenges (9/10) och något av de spelen kanske lockar?

För många brukar även midsommar vara startskottet på sommarsemestern där det ges tid att botanisera i skämshögen och ta tag i de där spelen du har köpt men inte hunnit spela ännu. Oavsett så vill vi önska en glad midsommar och är förstås nyfikna på vad du har tänkt spela.

Recension: Teenage Mutant Ninja Turtles: Shredder's Revenge [PS4]

Thu, 23 Jun 2022 10:00:00 +0000

Teenage Mutant Ninja Turtles har hängt med sedan 1984, men det var först i slutet av 80-talet under en rejäl popularitetsboom som det började dyka upp spel med de färgglada sköldpaddskrigarna. Sedan dess har de figurerat i ett sextiotal spel, men av dessa är det kanske framförallt de som kom under första hälften av 90-talet som är mest omtyckta.

Med Teenage Mutant Ninja Turtles: Shredder’s Revenge har man valt att göra en sorts mix av fanfavoriten TMNT: Turtles in Time och den ursprungliga tv-serien från -87, en idé som jag tror att få skulle tacka nej till.

Recension: Arcade Spirits: The New Challengers [PS4, PS5]

Wed, 22 Jun 2022 10:00:00 +0000

Arcade Spirits-spelen utspelar sig i en parallell framtid där tvspels-marknaden och arkadkulturen inte kraschade helt under 1980-talet. En värld där arkadhallar fortfarande är en viktig sak, något som det första spelet handlade om. Arcade Spirits är en lågmäld, vacker, romantisk och karaktärsdriven grafisk roman där jag som spelare får rätt mycket frihet i hur jag väljer att lösa situationer och hur jag vill agera mot de andra karaktärerna.

Uppföljaren som precis har släppts, Arcade Spirits: The New Challengers , följer lite i samma mönster, men handlar inte lika mycket om livet i en arkadhall. Nu är det dags att följa vår protagonists jakt på att bli en stjärna inom e-sport!

Recension: The Quarry [PS5, PS4]

Tue, 21 Jun 2022 11:00:00 +0000

The Quarry kan närmast beskrivas som en andlig uppföljare till Supermassives skräckäventyrshit Until Dawn (9/10) från 2015. De har verkligen inte legat på latsidan sedan dess, med tanke på att de även har hunnit släppa tre delar i antalogiserien The Dark Pictures. Likt Until Dawn får du här ett lite längre äventyr med fler förgreningar och ett större karaktärsgalleri. Dessutom dyker det upp några ansikten du säkert känner igen om du är intresserad av B-skräckfilmer och i synnerhet från 1980-talet. Supermassive har i intervjuer avslöjat att de inspirerats av filmklassiker som Evil Dead, Motorsågsmassakern och The Hills Have Eyes.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 24 2022]

Fri, 17 Jun 2022 17:00:00 +0000

Solen ligger på allt oftare och semestertider närmar sig runt om i landet. Många av oss ser fram emot att slå sig ner i soffan för lite längre och intensivare spelsessioner än vad vi kan unna oss under resten av året. Vi på bloggen är inget undantag och med så många intressanta spel det finns har vi alltid något att göra.

Innan dess har vi en helt vanlig helg att ta oss an, och det här är vad vi kommer att syssla med:

Recension: The Hand of Merlin [PS5, PS4]

Thu, 16 Jun 2022 12:00:00 +0000

Universum är oändligt och det finns oändligt många stjärnor som är solar till ett oändligt antal världar. På var och en av dessa finns Kung Arthur-legenden och hans slott Camelot. Problemet är att en kataklysm har inträffat och skalet mot en ond dimension brister och demonvarelser pressar igenom. Ärkemagikern Merlin är kraftigt försvagad efter att ha fängslats av Morgana La Fey, men hans ande tränger igenom alla dimensioner och letar febrilt efter kapabla äventyrare som kan stoppa den pågående katastrofen med hjälp av den helige graalen.

Recension: Souldiers [PS4, PS5]

Tue, 14 Jun 2022 10:00:00 +0000

När det kommer till att skapa spel med retrokänsla ställs man inför det klassiska dilemmat, hur mycket retrokänsla ska man pumpa in och ska man offra moderna inslag för att få till de där tidsenliga bristerna som många faktiskt ser som charmiga? I skapandet av Souldiers har man promenerat balansgången och tagit besluten som måste tas, men hur blev resultatet?

Spelet tar sin början i en konflikt mellan två nationer. Precis när en stor enhet med krigare ska ge sig av för strid hamnar de i en jordbävning som snart har gjort dem till fångar i en grotta under tonvis av jord. Två änglaliknande varelser infinner sig och erbjuder dem en flyktväg i form av en magisk portal. Men vart leder den? Jo, snart befinner jag mig i en annan grotta i landet Terragaya, en plats som inte bara verkar vara någon sorts samlingspunkt för vilsna själar, utan även offer för en mörk kraft som gör allt för att få övertaget. Premissen känns bra och ger starka retrovibbar av rätt sort.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 23 2022]

Fri, 10 Jun 2022 17:00:00 +0000

Skolavslutning, student och examen är på tapeten och oavsett om man studerar eller knegar så närmar sommarens ledighet sig med stormsteg för de flesta. För tillfället är det något av en torka när det kommer till recensionsspel här på bloggen, men det hindrar oss inte från att slå oss ner framför konsolen och njuta av den kommande helgen.

Johan försöker komma ihåg konstiga ord igen

“Det är okej, ingen annan kan förklara vad en fal’cie är heller.”

Recension: Deadcraft [PS4, PS5]

Tue, 07 Jun 2022 10:00:00 +0000

När Deadcraft damp ned hos redaktionen, var det något som klaffade med mig på en gång. I trailern syntes ett hack ’n’ slash-upplägg kombinerat med något slags crafting-system. Detta, serverat i en zombiefylld postapokalyptisk värld, fyller alla krav för ett intressant spel i min bok.

Hela upplevelsen börjar när min karaktär råkar i storbråk med antagonisten, får ordentligt med stryk och blir utkastad i ödemarken. Som tur är landar vår hjälte i princip på ändan i ett ruckel som är fredat från zombier och dessutom har en liten odlingslott.

Månadens PlayStation Plus-spel [Juni 2022]

Mon, 06 Jun 2022 13:00:00 +0000

En ny månad har anlänt och med det nya gratis titlar för de med Playstation Plus-medlemskap. Slagsmål och hårda nypor är temat och den här gången bjuds det bland annat på en riktig stortitel för oss som gillar narrativt drivna spel, men även två titlar för de som vill ha lite lättsamma flerspelarspel.

God of War var ett av de populärare och mest kritikerrosade spelen som kom under 2018, men för dig som inte redan har bekantat dig med Kratos (och hans son Atreus) resa genom den nordiska mytologin finns det mycket att hämta. Berg ska bestigas, gudar ska piskas och relationer upprätthållas i detta spännande äventyr som chefredaktören Johan belönade med ståtliga 9/10 i sin recension 2018.

Recension: Kao the Kangaroo [PS5, PS4]

Mon, 06 Jun 2022 10:00:00 +0000

Kao the Kangaroo är ett tredimensionellt plattformsspel av den gamla skolan och är den senaste delen i en 22 år gammal serie där det första spelet släpptes till Dreamcast och Gameboy Advance. Det har gått 17 år sedan den senaste delen i huvudserien släpptes och efter påtryckningar från fansen gav den polska studion efter och har utvecklat en uppföljare.

Huvudpersonen Kao är, vilket titeln antyder, en känguru vars pappa och syster är försvunna och han ger sig självklart ut på äventyr för att hitta dem. Till sin hjälp har han sin koala-sensei och ett par magiska boxhandskar som både pratar och ger honom övernaturliga förmågor.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 22 2022]

Fri, 03 Jun 2022 17:00:00 +0000

Maj månad är över och på många sätt och vis kan man väl nu säga att sommaren är här. Även om varma sommarkvällar gärna tillbringas utomhus med valfri dryck och grill, kan den lika väl fyllas med bekvämt spel från tv-soffan.

I veckan har du bland annat fått läsa om Soundfall (7/10) och Silt (8/10) , men det är många fler recensioner på ingång och vi ser fram emot en helg full med spel.

Topplista: Bästa actionrollspelen på PlayStation 5

Thu, 02 Jun 2022 10:00:00 +0000

PlayStation 5 har precis passerat ett och ett halvt år och spelkatalogen fortsätter att växa. En genre som jag brinner lite extra för är actionrollspel och jag har här listat mina tio favoriter som har en PlayStation 5-version. Alla utom ett av spelen finns även för PlayStation 4, så även om du inte hunnit skaffa en ny konsol ännu så kan du avnjuta majoriteten av spelen på listan.

10. Death’s Door

Death’s Door (10/10) är en liten pärla som lånar element från genrestorheter som The Legend of Zelda och Dark Souls, men utan att imitera. Den lilla kråkan som beger sig ut på uppdraget att samla in själar från döda personer som vägrat lämna jordelivet är en perfekt protagonist och spelet lyckas både beröra och imponera. Har du inte testat Death’s Door och gillar actionrollspel är det bara att lägga till det på önskelistan.

Recension: Silt [PS5]

Wed, 01 Jun 2022 11:00:00 +0000

Vissa spel rör sig i ett område som gör att de nästan är lika mycket konstverk som spel. Ofta består de av ett blygsamt och nerskalat upplägg som ramas in av en annorlunda och framträdande visuell stil, ljudbild och känsla. Silt är ett bra exempel på ett sådant spel och bjuder på en monokrom djuphavsresa i sann Jules Vernes-anda (dock utan undervattensfarkost) där mitt enda sällskap är det mystiska utbud av varelser jag stöter på i mörkret.

Månadens höjdpunkter [Juni 2022]

Wed, 01 Jun 2022 10:00:00 +0000

Även om juni är månaden där det vänder och vi går mot mörkare tider finns det oväntat många ljusglimtar att se fram emot. Mellan skolavslutningar och midsommarfester finns det en hel del godbitar på spelfronten att se fram emot. Och om du gillar scenshower och pampiga utannonseringar av nya spel får du inte missa startskottet av Summer Game Fest som historiskt sett brukar bjuda på tiotals världspremiärer av nya trailrar och avtäckningar av kommande spel.

Recension: Soundfall [PS5, PS4]

Mon, 30 May 2022 10:00:00 +0000

Jag skulle beskriva Soundfall som en tvåspaksskjutare mer än ett rytmspel även om musiken och takten spelar en viktig roll. I spelets intro dras baristan Melody in i den musikaliska världen Symphonia som hotas av Discords trupper och det blir ditt uppdrag att lotsa henne rätt. Till din hjälp har du en mängd musikinstrument, rustningar och din taktkänsla.

Som du kanske har gissat är det här ett lite annorlunda rytmspel där fokus ligger på striderna och där du drabbas av nackdelar om du bryter takten. Symphonia är en färgsprakande värld med flera olika biomer som alla präglas av olika musikstilar. I spelets cirka 150 sånger finns allt från pop och hårdrock till bitpop och elektronisk dansmusik. Varje biom i världen har en musikstil som passar in med temat, där exempelvis strandvärlden bjuder på mer reggae och folkmusik. Och skulle du tröttna på berättelseläget kan samtliga banor köras i ett fritt läge också.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 21 2022]

Fri, 27 May 2022 17:00:00 +0000

Kanske är du en av dem som har unnat dig en långhelg den här veckan med tanke på kristihimmelsfärd, kanske var du tvungen att jobba den här klämdagen eller så har du tänkt jobba hela helgen? Oavsett vad så hoppas jag att du likt oss här på redaktionen hinner unna dig en och annan timme framför din spelkonsol.

För stunden är det ganska lugnt med recensionsspel, men det betyder inte att vi inte håller oss sysselsatta.

Recension: Sniper Elite 5 [PS4, PS5]

Fri, 27 May 2022 10:00:00 +0000

Sniper Elite-serien har kommit en bra bit sedan de första stapplande stegen 2005, där grundidén var solid men utförandet lämnade en del att önska. För varje del som har släppts har utvecklarna Rebellion gjort stora tekniska framsteg i exempelvis nivå- och uppdragsdesign, vilket har gjort att krypskyttemekaniken har tillåtits blomma ut till full potential.

I Sniper Elite 5 är Karl Fairburne tillbaka igen för att dela ut ond, bråd död till fler nazister, vilket i sig förvisso är tillräckligt för att sälja mig på konceptet. Men hur pass mycket nytt har denna iteration av krypskytteserien att erbjuda?

Recension: Evil Dead: The Game [PS4, PS5]

Thu, 26 May 2022 10:00:57 +0000

Evil Dead, en udda skräckfilm som skapade en och annan svallvåg när den kom 1981, utvecklades till en rejäl kultrulle i form av den omarbetade Evil Dead II (1987) och cementerade sin plats med Army of Darkness, även känd som Evil Dead III (1993). Sedan filmerna blev populära har de gett upphov till tiotalet spel, men det är först nu som vi får uppleva dem som ett flerspelarspel med fokus på samarbete och överlevnad.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 20 2022]

Fri, 20 May 2022 17:00:00 +0000

Den näst sista helgen i maj månad närmar sig och suget efter de där extra speltimmarna växer sig allt starkare. Under veckan som gått har vi bland annat fått läsa om Martins kamp i en krigshärjad stad i This War of Mine: Final Cut (8/10) , en obehaglig serie bussresor i Tourist Bus Simulator (3/10) och om Jespers rymdäventyr i spelet vars namn vi aldrig tröttnar på, nämligen Dolmen (6/10)

Recension: Dolmen [PS4, PS5]

Thu, 19 May 2022 17:00:00 +0000

Ibland dyker det upp spel som känns som kärleksförklaringar eller hommage till andra spel och när jag startar upp Dolmen för första gången blir det tämligen uppenbart att utvecklarna sneglat både en och två gånger på Dark Souls.

Faktum är att likheterna är så stora att det i mitt huvud blir omöjligt att inte jämföra dem och det blir av naturliga skäl en orättvis balans.

Med tanke på vad spelets titel betyder på svensk slang så blir det många fniss och dråpliga situationer.

Recension: This War of Mine: Final Cut [PS5]

Tue, 17 May 2022 10:00:00 +0000

Om det är en spelgenre som jag verkligen uppskattar, är det den som kretsar kring överlevnad. Anledningen är både själva aspekten av överlevnad men också för att varje ny titel ofta introducerar en helt ny vinkel.

Även om This War of Mine har lite mer än tre år på nacken har jag dock missat det, men det åtgärdas nu i och med släppet av This War of Mine: Final Cut , vilket är en upputsad version vilken i upplagan som kallas Complete Edition, innehåller samtliga berättelser och extramaterial.

Recension: Tourist Bus Simulator [PS5]

Mon, 16 May 2022 10:00:00 +0000

På pappret innehåller Tourist Bus Simulator så många intressanta saker att det formligen kliar i fingrarna att sätta igång med min karriär som busschaufför på den soliga ön Fuerteventura. Jag minns nämligen gatorna och vägarna på ön relativt väl och ser fram emot att få navigera stora bussar i trånga, otillgängliga miljöer.

Direkt när jag startar spelet, får jag två val; ett strategiskt spel där jag måste hantera ekonomin i företaget och ett läge där jag bara kan köra omkring på ön helt fritt. Jag provar det fria läget men tröttnar väldigt snart då det visar sig vara helt utan utmaning.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 19 2022]

Fri, 13 May 2022 17:00:00 +0000

“Snart har helgen vecka 48 tagit slut” sjunger det svenska rockbandet Bob Hund i en av sina kändare låtar. Nu är det ju varken vecka 48 eller slut på helgen än, men om vi på redaktionen fick lägga till några textrader i låten hade de kanske handlat om vad vi ska spela i helgen:

Martin skördar zombier

Vad är detta egentligen? Pikmin? Plant vs Zombies?

Helgen består av zombier, zombier, zombier! På recensionsbordet ligger Deadcraft och lockar mig att överleva. Till skillnad från andra överlevnadsspel, behöver jag här använda delar av zombier för att plantera dem och sedan skörda arbetare som hjälper mig. Det låter helgalet men jag köper hela konceptet såklart!

Recension: Winter Ember [PS4, PS5]

Thu, 12 May 2022 10:00:00 +0000

Hämnd är ett av de mest kraftfulla verktyg som finns i den dramaturgiska verktygslådan och det är få gånger vi som spelare inte njuter av en riktigt motiverad hämndaktion i våra spel. I det kyliga smygspelet Winter Ember är hämnden en stor del av handlingen, men det är även ett äventyr som kretsar kring ursprung, rättvisa och många nätter i det långa vintermörkret.

Arthur Artorias är en ung man med få bekymmer i livet. Hans familj är välbärgad och respekterade medborgare i samhället de lever i och trots att hans relation till fadern är någorlunda spänd, njuter han av tillvaron som son till en rikeman. I alla fall fram till den natten några mystiska lönnmördare bryter sig in i familjens hem och tar livet av alla utom honom.

Recension: LEGO Builder's Journey [PS4, PS5]

Mon, 09 May 2022 10:00:00 +0000

Jag föll för LEGO-spelen på konsol när Lego Star Wars: The Video Game släpptes 2005. Allt som jag sökte efter i en spelupplevelse fanns där då; fumligt underhållande dialoger på nonsensspråk, utmaningar, pussel och mängder av skjutande.

Sedan dess har jag ivrigt sökt mig till varje ny version, varje nytt spel och varje ny upplevelse. Men på senare tid har jag börjat känna mig mätt på upplevelsen som ofta bygger på att ta sönder saker, njuta av lite slap stick-humor och leta efter gömda skatter.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 18 2022]

Fri, 06 May 2022 17:00:00 +0000

Äntligen är det fredag. Dagen vi alla älskar, dagen som för de flesta av oss representerar porten till några lediga dagar fyllda med spel eller annat nöje. Här på redaktionen har det varit en vecka fullproppad av recensioner, med bland annat Deck of Ashes (6/10), Moss: Book II (8/10) och The Stanley Parable: Ultra Deluxe (9/10) på menyn. Spelen fortsätter dock att trilla in och vi ser fram emot några dagar i soffan med följande titlar.

Recension: Chrono Cross: Radical Dreamers Edition [PS4]

Fri, 06 May 2022 10:01:39 +0000

Square Enix verkar ha förstått värdet av att återutge delar av sin äldre och ibland mer bortglömda katalog av spel. Vi har fått allt ifrån pixelbaserade mobilversioner av klassiska Final Fantasy-spel till nyversioner av Legend of Mana, Actraiser med flera. Spannet och ambitionsnivån mellan dessa nyversioner varierar kraftigt, och det är inte alltid lätt att greppa exakt vad Square Enix menar när de utannonserar en nyutgåva.

Efter djupt grävande i Square Enix arkiv så har turen kommit till en uppföljare i en spelserie som aldrig nådde Europa när det ursprungligen släpptes för mer än tjugo år sedan. Föregångaren, Chrono Trigger , brukar ofta hamna på många JRPG-fans topp tio-listor över de mest klassiska inom genren. Uppföljaren, Chrono Cross , fick inte riktigt lika varmt mottagande när det kom, och har heller inte fått samma legendariska status bland fansen.

Recension: The Stanley Parable: Ultra Deluxe [PS5,PS4]

Tue, 03 May 2022 10:00:00 +0000

The Stanley Parable: Ultra Deluxe är ett svårt spel att recensera. Dels för att varje detalj om spelet kommer att förta en del av din upplevelse och dels för att det är ett unikt spel som inte riktigt går att placera i någon genre. Skulle jag ge mig på att kategorisera det så är nog det närmaste jag kommer en berättelsedriven promenadsimulator som medvetet försöker gå utanför ramarna som andra spel vanligtvis försöker hålla sig inom.

Recension: Moss: Book II [PSVR]

Mon, 02 May 2022 13:00:00 +0000

Musäventyret Moss (9/10) tog mig på sängen och levererade en fantastisk upplevelse som använde VR-tekniken på ett berättande och inspirerande sätt. Även om titeln var aningen kort, kändes den som en perfekt VR-upplevelse.

Nu är Moss: Book II här och vi får återigen stifta bekantskap med Quill, den kvinnliga protagonisten som en gång räddat världen. Friden blev dock inte långvarig eftersom ett nytt hot tornar upp sig för världen. Det är med andra ord dags att tassa vidare mot hjältemod igen.

Recension: Deck of Ashes [PS4]

Mon, 02 May 2022 10:00:00 +0000

Deckbuilders, d.v.s. spel där du långsamt bygger upp en kortlek av olika förmågor, varelser och utrustning, har länge varit en av mina favoritgenrer inom såväl fysiska som digitala spel. Tillsammans med den så kallade roguelike-genren gör sig den sortens kortspel riktigt bra och jag har spenderat hundratals timmar utan att tröttna med exempelvis Faeria (8/10) och Slay the Spire (som av slumpen har varit ett av den gångna månadens gratis-spel för PS Plus-användare). När jag fick nys om Deck of Ashes blev jag nyfiken och uppspelt eftersom även detta spel faller inom ovan nämnda kombination av genrer.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 17 2022]

Fri, 29 Apr 2022 17:00:00 +0000

Årets 17:e vecka drar snart sin sista suck, men innan dess har vi den obligatoriska valborgshelgen att ta oss igenom. Efter en något torr vecka när det kommer till spelrecensioner har det äntligen börjat trilla in lite intressanta titlar för oss att bita i på redaktionen, något vi givetvis inte tackar nej till.

Martin återvänder till klossarnas rike

Jag vet inte vad detta ska bli, kanske slår jag sönder allt?

Månadens PlayStation Plus-spel [Maj 2022]

Fri, 29 Apr 2022 13:00:00 +0000

En ny månad närmar sig och med det en ny uppsättning gratis spel för de som sitter på ett PS+ medlemskap. Kanske har du hunnit spela förra månadens titlar, kanske inte, men det kan vara värt att spana in dem innan de byts ut mot maj månads nyheter.

Fotboll är inte bara en av världens kanske populäraste sporter utan även en populär källa till digitalt nöje för många soff-idrottare. Därför kan nog många hurra över att FIFA 22 är ett av månadens spel. Bollen ska in i mål, publikens jubel sköljer över planen och kampen kring bucklan fortsätter. Konceptet behöver knappast presenteras närmare.

Månadens höjdpunkter [Maj 2022]

Fri, 29 Apr 2022 10:00:00 +0000

Maj är här och på spelsläppsfronten känns det fortfarande som om branschen har lite bakfylla efter urladdningen i februari. Månaden bjuder dock på en stor bredd, och oavsett om du föredrar sidscrollande soulslikes, asymmetriska skräckspel eller japanska äventyrsspel med filmade sekvenser så finns det något som borde tillfredsställa ditt lystmäte.

Den här månaden släpps även rymdspelet Dolmen med titeln som vi i Sverige fnissat åt under flera år. Snowrunner är ett spel som flera i redaktionen lagt massor av timmar på och äntligen släpps det i en PlayStation 5-version.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 16 2022]

Fri, 22 Apr 2022 17:00:53 +0000

En för många lite kortare arbetsvecka närmar sig sitt slut, och kanske är du en av dem som ser fram emot en helg full av spel och nöje. Vårens lite varmare dagar har börjat dyka upp och solen ligger på, men det hindrar oss inte från att njuta av vår största hobby.

På redaktionen är vi inne i en lite lugnare period när det kommer till recensionsspel, men det betyder inte att vi ligger på latsidan.

Recension: Catie in Meowmeowland [PS4, PS5]

Thu, 21 Apr 2022 13:00:00 +0000

Den klassiska berättelsen om Alice i underlandet visar sig vara en populär saga att försöka berätta i tvspels-format. Till skillnad från mörkare förlagor (Alice och Alice: Madness Returns) fokuserar Catie in Meowmeowland mer på de surrealistiska momenten i sagan och dessutom enorma mängder katter och levande leksaker.

Catie vaknar upp en morgon och ser att en mystisk vit katt med med en klocka springer förbi och hoppar ner i ett märkligt hål i trädgården. Efter en liten stund blir hon själv nedputtad i hålet och uppäten av en stor, vit katt.

Recension: Road 96 [PS4, PS5]

Tue, 19 Apr 2022 10:00:00 +0000

Det var länge sedan något var bra i landet Petria. Polisen är korrupt, landets styre är tyranniskt och befolkningen är i misär, även om de kanske inte lider eller svälter ihjäl.

Ett stort problem är att ungdomarna har börjat fly landet. De är trötta på statens överhet och hur de påtvingas krav, samtidigt som de inte blir hörda. Nu när valet är i antågande, är strömmen av flyende ungdomar större än någonsin. Samtidigt vill alla ha omfattande förändringar i nationen, och det är i denna paradoxala revolt jag tar mina första steg mot gränsen.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 15 2022]

Fri, 15 Apr 2022 17:00:00 +0000

En långhelg är på ingång och kanske har du redan slagit dig ner i soffan där hemma med kontroll i hand och humöret på topp. Kanske har du hela helgen fullsmockad med släktmiddagar och äggjakt, kanske firar du lite blygsamt i hemmets lugna vrå, eller kanske firar du inte ens påsk.

I vilket fall hoppas vi på PSbloggen att du har en trevlig helg och lyckas klämma in en och annan speltimme under de kommande dagarna. Det tänker iallafall vi göra med följande planer:

Recension: LEGO Star Wars: The Skywalker Saga [PS5]

Fri, 15 Apr 2022 10:00:00 +0000

Star Wars har med tiden blivit en filmserie som har blivit svår att uttrycka mina känslor för utan en rad brasklappar. Det var en stor del av min uppväxt, men i takt med att berättelsen utökades från trilogi till något större började magin successivt avta.

Traveler’s Tales har dock inte klagat på denna expansion, då de flera gånger har haft en ursäkt att återberätta filmernas händelser i LEGO-form och komplettera med nytillkomna verk i varje ny lansering. Nu har de dock tagit lite mer tid på sig under utvecklingen i ett försök att fräscha upp ett koncept som i ärlighetens namn har lidit av stiltje ganska länge nu.

Recension: Weird West [PS4]

Thu, 14 Apr 2022 10:00:00 +0000

Vilda västern, en tid och plats där råbarkade busar ständigt står i kontrast till sheriffer med skinande stjärnor, där hästar och vagnar tar en fram över torra slätter och överlevnad alltid står på agendan. Ända sedan min pappa någon gång under mina tidiga tonår visade mig Sergio Leones mästerverk ”Den gode, den onde, den fule" har jag varit ett fan av westerntemat i populärkulturen.

Precis som i ovan nämnda film har Wolfeye Studios, skaparna av Weird West , jobbat för att skapa ett omfattande karaktärsgalleri, bubblande personkemi och berättelser som vävs ihop med varandra för att skapa en helhet.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 14 2022]

Thu, 07 Apr 2022 16:59:27 +0000

Det är helgen innan långhelg och kanske skulle man kunna se de kommande dagarna som en uppvärmning inför nästa helgs ståhej. I veckan kom de nya månadsspelen för de som har PS Plus, men om de ska spelas direkt eller få jäsa lite i skämshögen är upp till var och en.

På redaktionen kommer vi att sysselsätta oss med följande titlar:

Johan svingar ljussablar och monterar klossar

Kylo Ren är ute och rastar plåthundarna

Recension: Tiny Tina's Wonderlands [PS4, PS5]

Wed, 06 Apr 2022 10:00:00 +0000

Vad hittar man på i en postapokalyptisk värld när man inte är ute och jagar skags, pepprar inavlade banditer och gör donuts i sanden med sin ökenbil? Man spelar rollspelet ”Bunkers & Badasses” hemma hos Tiny Tina såklart! Som en rolig spegling av verkligheten har intresset för tärningsrullande och socialiserande vuxit under tuffa tider för att kanske vara populärare än någonsin.

Med Tiny Tina’s Wonderlands har man tagit vara på det faktum att såväl tv- och datorspel som rollspel har fått ett uppsving och gjort en intressant mix av de båda. Men vilket resultat får spelet när vi rullar tärningarna?

Vad spelar du i helgen? [Vecka 13 2022]

Fri, 01 Apr 2022 17:00:00 +0000

Första kvartalet på spelåret 2022 har nu avslutats, och jösses vilken rivstart vi har haft hittills. Det är tveksamt om april kommer att följa upp denna kavalkad av godsaker, men det är samtidigt lite orimligt att förvänta sig så hög standard året runt.

Vad vi däremot kan förvänta oss är en spelhelg som är precis runt hörnet, och vi vill förstås veta vad du sysselsätter dig med de kommande dagarna. Vi sätter bollen i rullning med vad som pågår i redaktionen!

Månadens Playstation Plus-spel [April 2022]

Fri, 01 Apr 2022 13:00:00 +0000

April är på ingång, och lagom till den kommande månadens avslöjande av våra gratis playstation plus-titlar kom även nyheten om ett något omstrukturerat upplägg för hela tjänsten.

Tanken är att PS Plus ska växa ihop med Playstation Now, flera olika nivåer av prenumerationer kommer att introduceras och massor med speltitlar kommer att bli tillgängliga. Vi kommer att fortsätta bli serverade några gratis titlar per månad, men det ska bli intressant att se vad tjänsten kommer att bjuda på utöver det. Om allting går som planerat drar den igång i juni, så tills dess får vi njuta av följande spel:

Recension: Ghostwire: Tokyo [PS5]

Fri, 01 Apr 2022 10:00:00 +0000

Japanska utvecklare är sanslöst fantastiska på många sätt. Låt mig ge dig ett exempel. Vad blir resultatet om du blandar Assassin’s Creed: Brotherhood med Cyberpunk 2077 (9/10) , kryddar med ett spel i Yakuza-serien och slutligen garnerar med en gnutta Dying Light 2: Stay Human (9/10)?

Din initiala respons blir säkert ett flummigt äventyr med alldeles för många sidouppdrag och en tunn berättelse. Jag kände samma sak när jag började spela Ghostwire: Tokyo , men det skulle inom kort visa sig att kombinationen faktiskt funkar. Otroligt bra!

Månadens höjdpunkter [April 2022]

Thu, 31 Mar 2022 13:00:00 +0000

April är månaden fylld med lurendrejerier och skämt, påsk och valborgsfirande. Och skulle du behöva en paus från godis och must så dyker det givetvis upp några godbitar till din favoritkonsol.

Det jag är allra mest nyfiken på är att få se hur LEGO-spelen ska ta steget till den nya konsolgenerationen och hur en aningen stagnerad spelmekanik ska få nytt liv. Annars bjuds du på en oväntat klen månad med ovanligt få spelsläpp. Men med tanke på starten på året har du säkert flera spel på skämshögen att ta tag i om inget av de nya skulle falla i smaken.

Recension: Stranger of Paradise: Final Fantasy Origin [PS5]

Thu, 31 Mar 2022 10:00:00 +0000

Runt E3 2021 började det gå rykten om ett mer actionfokuserat, Dark Souls-inspirerat Final Fantasy-sidospår. Diskussionsforum var kluvna, delar av publiken extremt intresserad, andra markant mer skeptiska. Men under Square Enix presskonferens visades det upp ett nytt Final Fantasy-spel, Stranger of Paradise: Final Fantasy Origin. Emottagandet var kanske aningen svalt, eftersom filmsnutten som visades upp mest verkade bestå av en väldigt gruff herre som var glad i att utropa “chaos” ungefär var femte sekund. Det visade sig sen att Team Ninja skulle ligga bakom spelet, och att ett demo skulle släppas omedelbart efter presskonferensen.

Recension: Crusader Kings III [PS5]

Tue, 29 Mar 2022 18:00:00 +0000

Crusader Kings III är ett strategispel som utspelas under vikingatiden och medeltiden där du tar dig an rollen som med olika medel försöker förvalta och utöka ditt rike. Spelet har sandlådekaraktär och det finns inget explicit mål, utan du får sätta dina egna mål och jobba mot dem. Det är således inget traditionellt 4X-spel det handlar om utan påminner mig mer om det gamla brädspelet Diplomacy än exempelvis Civilization.

Det är ganska svårt att beskriva spelet på ett rättvist sätt, men på hög nivå handlar det om jonglera diplomati, intriger, krig och religion och att bygga en dynasti och se till att du har arvingar och nästla dig in hos rivalerna och få in arvingar i deras system också.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 12 2022]

Fri, 25 Mar 2022 17:00:00 +0000

Månaden mars närmar sig sitt slut men lyckas klämma ur sig en helg till innan april tar vid. Med publicerade recensioner som Curious Expedition 2 (8/10) och Pinball FX3 - Indiana Jones: The Pinball Adventure (9/10) kan man nästa ana en röd tråd av äventyr som har genomsyrat veckan.

Redaktionens äventyrslust brinner dock ständigt, så vilka äventyr kommer vi att ge oss ut på i helgen?

Martin ger Tokyos spöken fingret

En två meter lång spökkvinna med häcksax ska tas på allvar

Recension: Pinball FX3 - Indiana Jones: The Pinball Adventure [PS4]

Thu, 24 Mar 2022 10:00:00 +0000

Nostalgi är svårt på många sätt. Dels ger det oss en omedelbar tillbakablick till ljuvliga minnen som vi glömt och dels kan det vara tveksamt förförande. Denna känsla kan triggas genom en så enkel sak som en specifik doft, en musikslinga eller en upplevelse av något annat slag. För egen del betyder nostalgi i spelsammanhang dock nu för tiden ofta känslan av att minnet trumfar verkligheten.

Med flipperspel är det dessutom ännu krångligare. För att väcka exakt rätt känslor i spelare som har bemödat sig att punga ut pengar för extramaterialet till Pinball FX3 i form av det klassiska flipperbordet Indiana Jones, krävs det en hel del. Självklart går det att applicera den här regeln på i princip vilket flipper- eller arkadspel som helst som fanns i spelhallarna under 80- och 90-talet.

Recension: Curious Expedition 2 [PS4]

Mon, 21 Mar 2022 10:00:00 +0000

Alla har vi troligtvis ett uns av en äventyrare inuti oss, oavsett om det handlar om att bestiga Mount Everest utan syrgastuber, prova en dykkurs på semestern eller prova en ny sorts ost i charkdisken när vi handlar. Det faller sig ofta naturligt att våga prova något nytt, även om det självklart även finns många som nöjer sig i bekvämligheten med att hålla sig till det man känner till sen innan. I Curious Expedition 2 lönar det sig att våga ta steget in i det okända, för man vet aldrig vad som väntar på andra sidan i det här färgglada äventyret.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 11 2022]

Fri, 18 Mar 2022 17:00:00 +0000

Veckorna rullar på, våren är förhoppningsvis på ingång och ännu en helg är redo att fyllas med allas vår favoritsysselsättning. Är det sena utekvällar, broderi eller ping-pong han syftar på, kanske du tänker, men det är ju såklart tv-spel jag menar!

På redaktionen har vi ett antal recensionsspel i rullning, men även en del spel som vi spelar för det rena nöjets skull. Här är våra planer för de kommande dagarna:

Recension: The Cruel King and the Great Hero [PS4]

Thu, 17 Mar 2022 10:00:00 +0000

Med en titel i stil med The Cruel King and the Great Hero kan man inte annat än att börja tänka på ett berättelseformat som kanske framförallt är riktade till en yngre publik. Det är rakt på sak och syftet är kanske delvis att inte göra budskapet komplicerat, men även att ge en ledtråd om att det här är något som förtäljer en traditionell och enkel historia. När jag startar upp spelet visar det sig vara utformat som just en sagobok, och äventyret bläddras igång med en mysig berättarröst.

Recension: Atelier Sophie 2: The Alchemist of the Mysterious Dream [PS4]

Tue, 15 Mar 2022 10:00:00 +0000

Efter många timmar tillsammans med alkemisten Ryza i Atelier Ryza 2: Lost Legends& the Secret Fairy (10/10), såg jag fram emot att sätta tänderna i ett nytt Atelier-spel. De kommer ju liksom titt som tätt med nya hjältar i nya världar och med lite annorlunda upplägg jämfört med tidigare titlar.

Atelier Sophie 2 är uppföljaren till Atelier Sophie: The Alchemist of the Mysterious Book (8/10) , vilket redan har sex år på nacken men som jag inte har hunnit spela ännu. Men precis som Jesper skrev i sin recension, krävs det sällan att man har följt serien. Detta stämmer även med The Alchemist of the Mysterious Dream, där jag efter en snabb tillbakablick landar i en helt ny värld.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 10 2022]

Fri, 11 Mar 2022 17:00:00 +0000

Arbetsveckan närmar sig sitt slut och helgen närmar sig med stormsteg. I veckan som varit har vi bland annat fått läsa om Shadow Warrior 3 (8/10) , men även fått se Elden Ring (10/10) belönas med årets tredje tiopoängare här på bloggen. Att spelåret har börjat med en rejäl rivstart är ett faktum och vi har många fler lovande titlar som väntar runt hörnet.

På redaktionen är varje helg en spelhelg, och det här är vad vi har i kikaren den här gången.

Recension: 35MM [PS4]

Fri, 11 Mar 2022 10:00:00 +0000

Två män står utanför ett litet skjul mitt ute i en djup skog. Min kamrat menar på att skjulet är tomt, men jag ger mig in och letar runt ändå. Jag hittar inte så mycket mer än ett par batterier och lite matransoner, men det är långt ifrån ingenting. De kan visa sig vara livsnödvändiga senare.

Efter att ha rensat skjulet ger vi oss vidare in i skogen. Allt är tyst, förutom att vi hör lite fåglar och springer förbi en övergiven hund. Människor är det ont om numera, efter att en pandemi orsakat en fullständig samhällskollaps. Städerna sägs ligga öde och ha plundrats av de sjuka, döende och det fåtalet överlevande. Vi är på väg till min hemstad, och resan dit tar oss igenom djupa skogar, öppna fält och övergivna byar.

Recension: Shadow Warrior 3 [PS4]

Wed, 09 Mar 2022 10:00:00 +0000

Inom genren förstapersonskjutare finns det då och då titlar som bryter sig loss från det stundvis stela och traditionella upplägg som vanligtvis nyttjas. Jag pratar om spel som Doom (8/10) , Bulletstorm (7/10) , och Titanfall 2 (9/10) där det sedvanliga nästan skyttegravsaktiga skjutandet bytts ut mot ett krav på en snabb, smidig och rörelsefokuserad spelstil som ständigt håller spelaren på tå gentemot horder av antagonister. Shadow Warrior 3 sällar sig också till den här skaran spel, och att gräva ner sig och ta skydd är det sista på agendan när jag översköljs av demoner inspirerade av japansk mytologi.

Recension: Elden Ring [PS5, PS4]

Tue, 08 Mar 2022 10:00:00 +0000

Det finns spel som sätter sig i huvudet och vägrar släppa taget. Elden Ring tillhör definitivt den kategorin och när jag inte spelar det så går jag och funderar på var jag ska placera nästa egenskapspoäng, vilken del av kartan jag ska utforska härnäst eller hur jag ska besegra den där bossen som jag sparade för att den var för svår.

Elden Ring är ett actionrollspel som tagit handgripligt fasta på konceptet kring öppen värld. Det finns ganska få låsta områden och du kan besöka en nästan ofattbart stor del av kartan direkt när du skapat din karaktär.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 9 2022]

Fri, 04 Mar 2022 17:00:00 +0000

Ännu en arbetsvecka närmar sig sitt slut och helgen närmar sig likt en oas i ett ökenlandskap. Stortiteln Elden Ring har gått varm hos flera här på redaktionen i dagarna och en recension av detta är planerad att dyka upp så småningom.

Titeln är dock inte det enda recensionsspelet som lurar i vassen, så om ni håller ögonen öppna kan ni snart vänta er spännande läsning gällande spel som t.ex. Shadow Warrior 3 , 35 MM och The Cruel King and the Great Hero. De kommande dagarna kommer bland annat att sysselsätta oss med följande titlar:

Recension: A Musical Story [PS4]

Thu, 03 Mar 2022 10:00:00 +0000

Det finns många sätt att ta sig an skapandet av ett spel, och framförallt kanske valet av tema. Musik- och rytmspel finns det numera gott om, men på rak arm har jag svårt att nämna ett exempel där det faktiskt finns en någorlunda tydlig handling och narratologisk drivkraft.

Om du som läser det här har, utöver ditt intresse för spel, en kärlek till musiksvängen runt sextio- och sjuttiotalet är det just det i kombination med en handling du får i A Musical Story.

Recension: Gran Turismo 7 [PS5, PS4]

Wed, 02 Mar 2022 12:01:00 +0000

Gran Turismo-serien har i många år varit en måttstock för racinggenren när det gäller detaljrikedom, realism och simulering av bilsporten. Utvecklingsteamet Polyphony Digital har gjort sig kända för att inte tumma på kvalitet på några fronter, utan låter istället utvecklingen ta den tid som krävs för att allting ska fungera enligt teamets vision. Och tid mellan spelen brukar det verkligen ta.

Det föregående spelet i serien, Gran Turismo Sport, var ett lite mer onlineinriktat spel, och kändes tydligt som ett sidospår trots att själva spelupplevelsen var bra. Jag saknade de gamla goda soloinriktade utmaningarna som jag har lagt så otroligt många timmar på genom åren. Nu när Gran Turismo 7 är här, är det tydligt att målet är att återvända lite mer till de så populära rötterna.

Recension: Voice of Cards: The Forsaken Maiden [PS4]

Tue, 01 Mar 2022 10:00:00 +0000

Yoko Taro, Kimihiko Fujisaka och Keiichi Okabe vill ta oss med ut på äventyr än en gång i den kortbaserade spelformen vars grund lades med Voice of Cards: The Isle Dragon Roars (7/10). Det nya äventyret är dock inte en renodlad uppföljare, eftersom ingenting direkt anspelar på det första spelet mer än själva upplägget, utan här berättas en helt ny saga och med helt nya karaktärer.

Det hela börjar i en en liten grotta, där en ung pojke har restaurerat en båt ett bra tag. Han har länge längtat efter att ge sig ut på havet och upptäcka världen, se vad mer som finns ute i den övärlden han bor i. Helt ensam i grottan är han dock inte, han påträffade en ung flicka sovande på en strand och hon har hjälpt honom bygga ihop båten. Hans enträgna försök att få henne att besöka den närliggande byn har mötts med en stark ovilja från henne, något han funderat mycket över, men inte får något direkt svar på då hon tappat förmågan att tala.

Recension: Dying Light 2 Stay Human [PS4, PS5]

Mon, 28 Feb 2022 10:00:00 +0000

Om någon skulle be mig beskriva min kärlek till Techlands zombie-äventyr på konsol så här långt, skulle det nog inte bestå av annat än ren, pur hänförelse. Allt började med klassikern Dead Island och fortsatte med Dead Island: Riptide , vilka har fått en välförtjänt återuppståndelse i Dead Island Definitive Collection (8/10).

Sen fortsatte upplevelsen i Dying Light , vilket jag vid sidan av Burnout Paradise Remastered (10/10) , klassar som något av de bästa spelen jag någonsin spelat. Den där känslan av hastighet, frihet i rörelse kombinerat med blodsprutande zombie-kamper är på något sätt oslagbar. Och nu har uppföljaren kommit: Dying Light 2: Stay Human. Som jag har längtat!

Vad spelar du i helgen? [Vecka 8 2022]

Fri, 25 Feb 2022 17:00:00 +0000

Mycket är på gång både i spelens värld och den verkliga världen just nu. Stortiteln Elden Ring är i antågande med tillsynes glödande starka recensioner så här långt, men på nyheterna kommer krisen i Ukraina troligtvis vara det som får tv och radio att gå varma.

Många kommer kanske att drabbas av oro, stress och funderingar på grund av det sistnämnda, så kanske kan vi finna lite trygghet i spelens värld för en stund. På redaktionen fortsätter arbetet, och här är några av våra spelplaner för helgen.

Månadens PlayStation Plus-spel [Mars 2022]

Fri, 25 Feb 2022 13:00:00 +0000

“Ny månad, nya spel” brukar man säga. Nja, kanske inte, men det betyder inte att vi inte kan njuta av ett gäng gratisspel å Playstation Plus vägnar nu när mars närmar sig med stormsteg. Som en liten bonus den här månaden får vi tillgång till fyra spel istället för de sedvanliga tre, och tre av dessa fokuserar framförallt på möjligheten att spela flera spelare.

Precis som vanligt är det en blandad kompott vi har framför oss, och den består av följande titlar.

Månadens höjdpunkter [Mars 2022]

Fri, 25 Feb 2022 10:00:00 +0000

Vintern går mot sitt slut och mars brukar anses vara den första vårmånaden. Februari bjöd på en otroligt stark spelmånad och mars ser ut att bli nästan lika vass. Jag fick jobba hårt med att välja ut bara tre spel och hade kunnat lyfta fram tio spännande spel. Ibland undrar jag om man inte skulle ta efter artisten E-Type som tog ett sabbatsår “för att spela PlayStation” i slutet av förra årtusendet.

Recension: Dynasty Warriors 9 Empires [PS5]

Thu, 24 Feb 2022 11:58:53 +0000

Dynasty Warriors 9 försökte sig på flera stora förändringar när det lanserades för ett par år sedan. Den största förändringen i den beprövade musou-formeln var att introducera en öppen spelvärld, något som med facit i hand visade sig fungera mindre än optimalt för serien. I kombination med rejäla tekniska problem var och förblir Dynasty Warriors 9 en besvikelse på nästintill alla plan.

Därför har jag väntat på Dynasty Warriors 9 Empires i hopp om att utvecklarna skulle kunna få rätsida på det hela och erbjuda en titel som drar nytta av en öppen spelvärld istället för att förhindras av den. Efter många timmar kan jag konstatera att det nya Empires-spelet helt klart är bättre än föregångaren, men samtidigt att skadan från Dynasty Warriors 9 trots allt är för stor för att kunna räddas av denna pseudo-uppföljare, trots ett steg tillbaka. Men mer om det lite senare.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 7 2022]

Fri, 18 Feb 2022 17:00:00 +0000

Februari har verkligen levererat på många fronter hittills med ett flertal toppspel. Vi har dessutom haft en hektisk vecka på redaktionen med en handfull recensioner av dessa spel, som exempelvis Horizon Forbidden West (8/10) och OlliOlli World (8/10). Om du är intresserad av något mer lågmält kanske guldklimpen The Longest Road on Earth (10/10) kan vara något för dig.

Det är dock inte slut på spelsläppen denna månad, och vi har fler projekt igång i redaktionen inför denna helg. Innan du får dela med dig av dina planer får du ett axplock av vad som sker hos oss!

Recension: OlliOlli World [PS4, PS5]

Thu, 17 Feb 2022 10:00:00 +0000

När man tänker på skateboardspel kanske det är titlar såsom Tony Hawk’s Pro Skater , Skate , eller kanske till och med det gamla spelet Skate or Die som först ploppar upp i hjärnan. Lätt hänt, men man begår snudd på ett misstag om man inte även inkluderar den lilla stilrena och blygsamt designade OlliOlli-serien i dessa tankar. Med OlliOlli World har utvecklarna inte bara tagit ett steg ut i det tredimensionella, utan även vispat ihop en handling till detta lilla skateboardspel.

Recension: Monark [PS5, PS4]

Wed, 16 Feb 2022 15:01:00 +0000

En ung man med minnesförlust upptäcker övernaturliga krafter som han måste använda för att utföra hjältedåd och rädda livet på oskyldiga offer. Ja, premissen i det japanska rollspelet Monark känns kanske bekant och det är inte den enda komponenten som känns igen.

Förutom den ovan nämnda klyschan, är min första tanke när spelet börjar hur mycket det inspirerats av Persona-serien. Det finns en värld på andra sidan där utvalda personer använder sina Egon för att få magiska krafter och kan frammana demoner som baseras på de klassiska kristna dödssynderna. Dessutom utspelas handlingen i skolmiljö, men där upphör likheterna.

Recension: The Longest Road on Earth [PS4, PS5]

Wed, 16 Feb 2022 10:00:00 +0000

Jag är gammal nu. Och därför märker jag tydligt i The Longest Road in Earth hur träffsäkert utvecklarna leker med begreppet tid. För samtidigt som spelet inte tar mer än en och en halv till två timmar att avsluta (och få en platinatrofé) så känns det som en evighet, fast på alla bra sätt som du kan tänka dig.

Narrativet är uppbyggt kring ett fåtal individer som lever ett helt vanligt liv; vi har kvinnan som jobbar på ett café, hantverkaren som tar ströjobb och den äldre herren som äger en affär som säljer diverse kuriosa. Om någon skulle försöka sälja spelet på dessa premisser tror jag inte att någon skulle köpa det, men tro mig, detta är en upplevelse som kommer att ge dig mersmak.

Recension: Tom Clancy's Rainbow Six Extraction [PS5, PS4]

Tue, 15 Feb 2022 10:00:00 +0000

Det är ingen hemlighet att det har klämts ut en del spel i författaren Tom Clancys namn. Rainbow Six är ett av de populärare varumärkena som har kommit ur detta, och jag var själv en ivrig spelare av Tom Clancy’s Rainbow Six Siege som släpptes för ett antal år sedan. I Tom Clancy’s Rainbow Six Extraction byts det förstnämnda spelets lag mot lag-upplägg ut mot ett renodlat samarbetsläge för en mindre trupp. USA har blivit invaderade av en mystisk angripare, och det är upp till mig och två andra spelare att ta reda på vilka de är, vad de gör här och hur vi ska kunna ge dom en känga tillbaka dit de kom ifrån.

Recension: Horizon Forbidden West [PS5]

Mon, 14 Feb 2022 09:01:00 +0000

När Guerrilla Games lämnade Killzone-serien bakom sig och istället fokuserade på de postapokalyptiska miljöerna i Horizon Zero Dawn (9/10) dröjde det inte länge innan i princip alla såg att de hade skapat något stort. Inte nog med att spelet är bra, huvudkaraktären Aloy har dessutom blivit en av de stora hjältarna som är synonyma med PlayStation.

Det är därför ingen större överraskning att utvecklarna skulle spinna vidare på berättelsen som lämnades tillräckligt öppen för att erbjuda vidare äventyr. Men lyckas utvecklarna återfånga magin de skapade i första spelet, eller var det en tillfällighet?

Vad spelar du i helgen? [Vecka 6 2022]

Fri, 11 Feb 2022 17:00:00 +0000

Allt eftersom helgen närmar sig med stormsteg börjar vi på redaktionen planera inför helgens spelande. Med titlar som Dying Light 2 , Rainbow Six Extraction , Olli Olli World , Monark , The Longest Road on Earth ochAtelier Sophie 2: The Alchemist of the Mysterious Dream har vi många recensioner i luften.

Hetast är dock det efterlängtade Horizon Forbidden West vars recension publiceras på sidan under kommande måndag. Tills dess får ni njuta av att läsa om våra spelplaner för den kommande helgen.

Guide: Hur du installerar mer lagring i PlayStation 5

Thu, 10 Feb 2022 10:00:00 +0000

Om du liksom jag gillar att ha delar av spelsamlingen installerade så kan det snabba lagringsutrymmet som är fast monterat i PlayStation 5 ganska snabbt ta slut. För några månader sedan släpptes slutligen en uppdatering av programvaran som möjliggör expansion av lagringsutrymmet genom att installera en SSD som matchar hastigheten hos den inbyggda.

I den här guiden berättar jag om vad du ska tänka på när du köper en disk och instruerar steg för steg hur du installerar och initierar den expanderade lagringen.

Recension: Windjammers 2 [PS5,PS4]

Mon, 07 Feb 2022 10:00:00 +0000

Att kasta frisbee på stranden en sommardag är troligtvis något var och varannan person har gjort någon gång i sitt liv. Har man en hund kanske det till och med är något man gör så gott som dagligen. I Windjammers 2 har man tagit konceptet med frisbee-kastande snäppet längre och gjort det till en intensiv duellsport med ära och berömmelse för den som lyckas ta sig till toppen. Som spelare sätts mina reflexer på prov på ett sätt de inte har gjort på länge.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 5 2022]

Fri, 04 Feb 2022 17:00:00 +0000

Ännu en vecka har gått i expressfart och vi har nu tagit klivet in i ett februari fyllt med intressanta spelsläpp. På redaktionen finns det gott om recensionsspel i omlopp och fler lär det bli. I spelvärlden har det surrats en del om att Sony tänker köpa upp de forna Halo-skaparna Bungie. Vad det blir av det hela får framtiden utvisa, men tills dess tar vi det lugnt framför våra tv-apparater med följande planer.

Recension: SteelSeries Arctis 7P+

Fri, 04 Feb 2022 10:00:00 +0000

I samband med Sonys satsning på att implementera en dedikerad ljudprocessor för 3D-ljud i PlayStation 5 har det blivit allt viktigare med bra headset för att få ut maximalt av denna upplevelse. Jag har länge använt mig av Sonys egna Pulse 3D-lurar när jag inte kör ljudet via surroundanläggningen, men det har varit lite sparsamt med konkurrenter som dels är certifierade för Tempest 3D men som även har bra komfort och ljud.

Recension: Blackwind [PS5]

Wed, 02 Feb 2022 10:00:00 +0000

Blackwind är ett spel som vid första anblick får mina tankar att sväva iväg till den gamla 80-talsserien Transformers eller det japanska fenomenet med Gundam-robotar. Det är mycket metall, teknik och fräsiga robotrustningar som hamrar loss på både det ena och det andra i en kamp om överlevnad. I Blackwind får vi följa den unge mannen James ”Jimmy” Hawkins som efter en flygkrasch finner sig instängd i sin fars senaste uppfinning - en högteknologisk självmedveten mecha.

Månadens PlayStation Plus-spel [Februari 2022]

Tue, 01 Feb 2022 15:00:00 +0000

Den kommande månaden kommer vi som sitter på ett PS Plus-abonnemang få en intressant mix av gratis spel att underhålla oss med. I vanlig ordning är det många olika smaker man försöker tillfredsställa, så mixen blir därefter. Trots att det är en månad med flera tunga spelsläpp kan det ju faktiskt vara så att man inte är särskilt intresserad av att spela just dem. Så vad ger PlayStation Plus oss för alternativ?

Månadens höjdpunkter [Februari 2022]

Tue, 01 Feb 2022 13:00:00 +0000

Januari brukar beskrivas som årets fattigaste månad och det kanske är en av anledningarna att spelbranschen generellt tar en välbehövlig paus och sänker släpptempot. Men med februari vrider vi upp hypefaktorn till elva. Den här månaden bjuder på flera av årets mest efterlängtade spelsläpp och gillar du actionrollspel i öppen värld så har du en riktigt fin månad att se fram emot.

Även om vi har haft månader med fler spel så är det inte varje månad jag enkelt hade kunnat ha listat tre höjpunkter till, men alla spel som lyfts fram låg på PSbloggens årslista över 2022 års mest spännande spel. Och dessutom är både ettan och tvåan representerade redan nu i februari.

Recension: Summertime Madness [PS4, PS5]

Tue, 01 Feb 2022 10:00:00 +0000

Summertime Madness utspelar sig till en början i ett krigshärjat Prag under andra världskriget. På andra våningen av ett gammalt hus bor en konstnär som blir mer och mer påverkad av verkligheten runt om kring honom. Vänner dör, byggnader kollapsar och misären sprider sig snabbt.

För att fokusera på något annat målar konstnären tavlor med vackra miljöer. Det blir som en verklighetsflykt för honom och han blir ännu mer indragen i sina tavlor när en kväll när en mystisk figur anländer i studion.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 4 2022]

Fri, 28 Jan 2022 14:06:17 +0000

Allt eftersom dagarna blir längre närmar sig våren sakta vårt avlånga land. Med de varmare temperaturerna kommer även fler spelsläpp och redan nu i februari kan vi vänta oss stortitlar som Horizon Forbidden West , Elden Ring och Dying Light 2.

Vi på redaktionen kan såklart knappt bärga oss tills vi får lägga vantarna på dessa spel, men tills att det är dags sysselsätter vi oss med följande.

Jesper blandar slump och skräck

Tärningar, kort och en värld fylld av slumpmässiga företeelser.

Förhandstest: Crusader Kings III

Wed, 26 Jan 2022 17:00:00 +0000

Det finns en del typer av spel som av ett eller annat skäl förknippas med PC-plattformen. Då tänker jag främst på menydrivna och komplexa spel som traditionellt sett har fungerat bäst med mus och tangentbord. På sistone har vi dock börjat se att utvecklare har hittat sätt att översätta menysystem och interaktioner till konsolernas handkontroller.

Crusader Kings III är definitivt ett av de spel som jag för ett år sedan aldrig trodde skulle få en konsollansering. Serien är sedan länge känd för sina invecklade system och uppsjö av menyer att navigera, och efter att ha lagt mängder av timmar på PC-versionen kunde jag inte föreställa mig att det skulle kunna fungera på annat vis. Men nu är vi här, med en konsolversion av Crusader Kings III runt hörnet. Och det fungerar hur bra som helst.

Recension: Uncharted: Legacy of Thieves Collection [PS5]

Wed, 26 Jan 2022 16:00:00 +0000

Några år har gått sedan vi fick utforska de spännande miljöerna i Uncharted 4: A Thief’s End (10/10) och det tätt följande sidospåret Uncharted: The Lost Legacy (8/10). Båda spelen gick väl hem hos redaktionen när de ursprungligen släpptes 2016 respektive 2017. Det blev därmed en spännande nyhet att få veta att de skulle släppas på nytt som Uncharted: Legacy of Thieves Collection , den här gången anpassade efter PS5:ans kapacitet. För mig blev det dessutom lite extra spännande eftersom jag inte hade spelat igenom The Lost Legacy tidigare.

Recension: Mushroom Wars 2 [PS4]

Tue, 25 Jan 2022 12:00:00 +0000

Genren realtidsstrategispel har några grundläggande komponenter som vanligtvis är universella. Jag pratar förstås om de fyra X:en, utforska (explore), expandera, exploatera och utrota (exterminate). I Mushroom Wars 2 har konceptet skalats av till en mindre kärna med stort fokus på expansion och utrotning.

Grundkonceptet är ganska enkelt. Du har ett antal svampbyar som växer beroende på hur uppgraderad den är och du kan välja att skicka 25%, 50%, 75% eller 100% av befolkningen för att försöka vinna ytterligare byggnader. Förutom byar finns det även torn som skjuter på alla fiender inom räckvidd och smedjor som beväpnar din svamparmé.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 3 2022]

Fri, 21 Jan 2022 17:00:00 +0000

Stora händelser är i rullning inom spelindustrin den här veckan. Det är svårt att inte nämna Microsofts uppmärksammade planer på att köpa Activision-Blizzard, en affär som utan tvekan kommer att röra om i grytan. Hur det hela utvecklar sig kommer vi troligtvis få veta bit för bit framöver. Men i nuläget är det inget som berör oss när vi slår oss ner i soffan och laddar upp med helgens spel. Här kommer redaktionens spelplaner.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 2 2022]

Fri, 14 Jan 2022 17:00:00 +0000

Ännu en ruggig januarihelg närmar sig med storsteg, och med den en möjlighet att gå upp några levlar, klara några nivåer eller göra framsteg i handlingen på något trevligt spel.

Det är fortsatt relativt lugnt på spelsläppsfronten, men årets första recensionsspel har börjat trilla in och vi på bloggen tar oss an dem med stort intresse.

Jonny utmanar sig själv

Ett meddelande jag kommer att få se mer än en gång..

Recension: God of War [PC]

Wed, 12 Jan 2022 17:00:00 +0000

Vad är detta? En recension av ett PC-spel på en PlayStation-blogg? Nej, du behöver inte gnugga ögonen för det är faktiskt precis vad det är. I samband med Sonys satsning på att leverera populära PlayStation-spel till en bredare publik tänkte vi att det bara är rimligt att kika närmare på dessa.

God of War (9/10) är förvisso inte den första exklusiva titel som har tagit steget till PC-plattformen, men är onekligen den hittills största lanseringen och startskottet för vad som ser ut att bli ett bra år för PlayStation-spel på PC.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 1 2022]

Fri, 07 Jan 2022 17:00:00 +0000

Med årets första helg runt hörnet lyser av förklarliga skäl de nya spelsläppen med sin frånvaro, och det kommer nog att dröja någon vecka till innan denna maskin är igång på nytt. Det har dock inte saknats nyheter så här tidigt på året, då Sony lyfte lite på skynket som täcker deras nya satsning på VR-marknaden. Utöver generella specifikationer är det dock fortfarande mycket som är okänt, men det kommer förmodligen mer information under årets gång.

Månadens PlayStation Plus-spel [Januari 2022]

Mon, 03 Jan 2022 10:00:00 +0000

Nytt år och nya tag brukar man säga, något som även stämmer för oss spelintresserade då det ofta finns något nytt spel att ta tag i efter decembers alla högtider. Sony hjälper i vanlig ordning till att bidra till den ständiga skämshögen genom att skjuta till några gratis titlar för oss som har Playstation Plus. Men vad är det för spel man väljer att inviga årets första månad med?

Spelet som först fångade min uppmärksamhet är flerspelartiteln Deep Rock Galactic där man själv eller tillsammans med några kamrater ger sig ut på en skattjakt som hade gjort självaste Indiana Jones grön av avund. Med allt från hackor till högteknologiskt gruvmaskineri utforskar man grottsystem i jakt på guld och andra fynd samtidigt som man gör allt för att avvärja oönskade besökare. Spelet släpptes ursprungligen till andra plattformar 2020, men gör nu sin debut även för oss PlayStation-spelare.

PSbloggens årslista 2021: 2022 års mest spännande spel

Sat, 01 Jan 2022 10:00:00 +0000

Pizzadagen med Ivanhoe på TV är här, men om du redan sett Ivanhoe fler gånger än du minns så kanske det finns något spel som kan locka? Här har vi listat de spel som i skrivande stund har ett släppdatum under året. 2021 visade ju att pandemin har påverkat utgivarnas och utvecklarnas förmåga att förutse släppdatum så det finns inga garantier att de verkligen släpps under året.

Kan du redan nu gissa vilket spel som ligger etta?

PSbloggens årslista 2021: Årets spel

Fri, 31 Dec 2021 10:00:00 +0000

Gott nytt 2022! Ett fantastiskt spelår byts nu ut mot ett annat spelår som på förhand ser om möjligt ännu bättre ut. Precis som seden bjuder så listar vi årets spel så här på nyårsafton, och det bjuds en salig blandning. Smaken är som bekant som baken och även om det finns spel som tilltalar stora delar av redaktionen så brukar det divergera lite på listans lägre positioner. Nu får det vara slutpratat, här är årets bästa spel!

Månadens höjdpunkter [Januari 2022]

Thu, 30 Dec 2021 13:00:00 +0000

Nytt år och nya möjligheter. Om inte pandemin fortsätter att sätta käppar i hjulen för utvecklingen så har vi ett fantastiskt spelår att se fram emot. Den nya konsolgenerationen är inne på sitt andra år och även om vi redan fått se flera fantastiska spel så ser jag fram emot fler spel som drar nytta av de korta laddningstiderna och funktionerna i DualSense-handkontrollen.

Precis som väntat så är januari en mjukstart då stora delar av världen tar ledigt kring årsskiftet och både spelutvecklarna och distributörerna behöver också återhämtning. Trots den lite kortare listan så har jag lyfta fram några godbitar som du kan se fram emot lite extra.

PSbloggens årslista 2021: Årets indiespel

Thu, 30 Dec 2021 10:00:00 +0000

De stora spelutvecklarna satsar oftare på uppföljare och säkra kort, medan de mindre oberoende utvecklarna chansar lite mer och har historiskt visat på mer innovation och kreativitet. För första gången har vi vigt ett kategori till dessa utvecklare och vi har valt ut de independentspel som gett störst avtryck hos oss i år.

10. Spirit of the North [PS5, PS4]

Hur låter räven egentligen?

**Martin:
** Ett oerhört vackert och känslofyllt spel där jag ikläder mig rollen av en gudomlig räv som försöker återställa en förstörd miljö på Island. Trots några små misstag i styrning av räven och bristande förmåga att förklara vad jag ska göra härnäst, är detta ett solklart bidrag till årets Indie-spel!

PSbloggens årslista 2021: Årets favorit i repris

Wed, 29 Dec 2021 10:00:00 +0000

Återutgivningar, upphottade nyversioner eller omtolkningar av klassiker. Oavsett vad det handlar om, är det heta villebråd i den här kategorin på våra årslistor. På senare år har det gått mode i att ge ut spel på moderna plattformar och under 2021 har vi sett en hel del PlayStation 4-spel fått versioner med exempelvis 60 bildrutor per sekund och raytracing på PlayStation 5.

10. Quake [PS5, PS4]

En klassiker i högupplöst lyxförpackning.

PSbloggens årslista 2021: Årets bottennapp

Tue, 28 Dec 2021 10:00:00 +0000

Så här på Värnlösa Barns Dag passar det väl bra att lista våra besvikelser från året som gått. Det kan handla om recensionsspel som inte levt upp till förväntningarna eller ett spel som vi varit pepp på, men där luften gick ur som en ballong. I några fall kanske det bara handlar om svag design eller ett släpp fyllt med buggar, men i alla lägen har spelen gjort oss besvikna.

PSbloggens årslista 2021: Årets överraskning

Mon, 27 Dec 2021 10:00:00 +0000

Nuförtiden dyker nyheter upp oerhört snabbt på Internet och det är väldigt sällan du inte har tillgång till massor av information om nya spel. Det kanske är därför det känns extra kul att bli ordentligt överraskad av en berättelse fylld av vändningar, ett spel som har en otrolig spelmekanik som inte framgått eller någon annan egenskap som kittlar dina känslor.

10. Chicory: A Colorful Tale [PS5, PS4]

Jag ska måla hela världen lilla mamma skulle kanske ha platsat i musikspåret?

PSbloggens årslista 2021: Årets karaktär

Sun, 26 Dec 2021 10:00:00 +0000

En viktig framgångsfaktor är ofta att ha intressanta spelkaraktärer som tillför humor, värme eller en figur som du som spelare kan identifiera dig med. Sett till de senaste årens listor så brukar det dyka upp både färgstarka och knasiga karaktärer här.

Nu ska jag inte hålla dig på halster, utan istället ge dig listan du längtar efter att läsa. Hoppas du på konstiga djur, gudar eller tokskallar?

10. Kråkan (Death’s Door)

Den här kråkan skulle kanske inte bli vän med Mamma Mu…

PSbloggens årslista 2021: Årets musik

Sat, 25 Dec 2021 10:00:00 +0000

Julen är en traditionernas högtid och precis som de senaste åren bjuder PSbloggen på en serie listor över årets bästa spel eller spelrelaterade fenomen. Först ut är årets musik och det är en kategori som många i redaktionen brinner för och det pratas ofta om spelmusik på vår interna chat.

Året har bjudit på massor av välljudande spel och det har inte varit lätt att plocka ut några favoriter, men utan ytterligare krusiduller kör vi igång!

Jul- och nyårshälsningar från PSbloggen

Fri, 24 Dec 2021 10:00:00 +0000

2021 börjar närma sig sitt slut och det betyder förstås att det är dags att börja summera det väldigt märkliga, och på många vis prövande, år som har passerat. För många har spel varit viktigare än någonsin för att få en paus från vardagen med covid-19 och den isolering som har drabbat vissa. Även om vi inte har samma nivåer av restriktioner i samhället längre kan vi dock skymta dem runt hörnet igen med tanke på utvecklingen på sistone.

Recension: Aeterna Noctis [PS5, PS4]

Mon, 20 Dec 2021 10:00:00 +0000

Metroidvania är en spelgenre som aldrig verkar gå ur mode och Aeterna Noctis landar precis mitt i prick där. Jag skulle till och med vilja gå så långt som att säga att om du har spelat Castlevania: Symphony of the Night så är du väldigt nära att veta vad du har att vänta här. För en sådan här tydlig inspiration från ett enskilt spel är det inte så ofta jag ser.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 50 2021]

Fri, 17 Dec 2021 17:00:00 +0000

Med enbart en vecka kvar till julafton pågår det intensivt arbete bakom kulisserna för att färdigställa våra årslistor, så att dessa kan publiceras som härlig mellandagsläsning. Året har bjudit på många godsaker på spelfronten, så det har varit svårt att rangordna de olika kategorierna.

Men innan dess har vi ju en härlig spelhelg som väntar oss, och vi börjar med att gå igenom vad som sker i redaktionen.

Johan siktar på toppen av tjuvgillet

“I’m a lumberjack, and I’m OK…”

Recension: Serious Sam 4 [PS4,PS5]

Fri, 17 Dec 2021 10:00:00 +0000

Med en titel som innehåller orden ”Serious Sam” kanske det finns en och annan ovetande stackare där ute som tror att det här är ett seriöst spel i en ännu seriösare spelserie. Tji får de, då Serious Sam 4 är allt annat än gravallvarligt. Med glimten i ögat beväpnas jag med one-liners och diverse skjutvapen för att ta ner den ständiga antagonisten, Mental.

Serious Sam 4 är, som titeln avslöjar, det fjärde spelet i huvudserien som drog igång för ganska exakt 20 år sedan. Som med de tidigare titlarna i serien är det den kroatiska studion Croteam som sitter bakom spakarna, vilket innebär att man kan lugnt säga att de är varma i kläderna när det kommer till konceptet. Och för den som har spelat de tidigare spelen i serien kommer det inte som en överraskning att snabba ryck och ännu snabbare eldgivning är nyckeln till framgång även den här gången.

Recension: White Shadows [PS5]

Wed, 15 Dec 2021 10:00:00 +0000

White Shadows beskrivs av utvecklarna själva som en samhällskritisk fabel i genren pusselplattformare och jag kan inte annat än att hålla med. Du axlar rollen som en korpflicka i en industriell, dystopisk värld där det snart visar sig att de onda vargarna förtrycker fåglarna och stryker den breda massan av grisar medhårs.

Det som sticker ut allra mest med spelet är den svartvita grafiken som ger en stumfilmskänsla och jag tänker framförallt på Fritz Langs klassiska science-fictiondystopi Metropolis från 1927. Dock känns inte det visuella monokromt, då det finns en lekfull, kreativ anda där ljus, skuggor och rök blandat med spännande perspektiv bjuder på en spännande resa för ögonen.

Recension: Transient: Extended Edition [PS4]

Mon, 13 Dec 2021 10:00:00 +0000

Att kombinera författaren H.P. Lovecrafts numera klassiska mysterier med spel av olika slag är inte ovanligt nuförtiden. Oftast utspelar de sig under samma tidsperiod som Lovecrafts berättelser, så det var med två höjda ögonbryn jag fick reda på att spelet Transient: Extended Edition faktiskt utspelar sig i en framtid inte helt olik den vi lever i nu. Eller ja, i alla fall till en början.

I dagens pandemisamhälle är det många av oss, framförallt kanske kontorsarbetare, som tillbringar många och långa dagar hemma i isolering. I världen där Transient utspelar sig har man tagit steget längre och det är få som lämnar sitt hem överhuvudtaget, helt enkelt för att de inte behöver. Allting är uppkopplat och den sociala interaktionen folk frågar efter får de via nätet. Randolph Carter, en hackare som är en del av ett litet engagerat nätverk av likasinnade, har varit med och utfört en kupp - men vad han inte vet är att den kommer att leda till oanade konsekvenser.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 49 2021]

Fri, 10 Dec 2021 17:00:00 +0000

Nu kan vi nästan skymta julen runt krönet med endast två veckor kvar till denna högtid, samt förhoppningsvis lite ledighet från arbete. Spelåret har redan haft lite av sin julafton under natten mellan torsdag och fredag när Geoff Keighley anordnade ytterligare en kavalkad av trailrar och priser till årets mest framstående spelupplevelser. Förutom ett gäng intressanta utannonseringar, som exempelvis Alan Wake 2, tog svenskutvecklade It Takes Two hem priset för årets spel. Vilket spel som lyckas plocka hem denna ära på bloggen i år kommer du traditionsenligt att få reda på framåt slutet av året.

Recension: Death's Door [PS4, PS5]

Tue, 07 Dec 2021 10:00:00 +0000

När Mark och David från den lilla studion Acid Nerve var klara med utvecklingen av Titan Souls (8/10) , lade de inte hatten på hyllan och slappnade av. Istället skapade de något magiskt, något som inte ens en spirituell uppföljare, utan snarare en film noir-version av ett From Software-inspirerat Zelda-spel.

Hela den grafiska upplevelsen är ren, skarp och använder sköna gråskalor. Kråkan som jag spelar bär ett svärd som, med sin lysande röda färg, skänker en fantastisk kontrast till de färgmässigt lite utvattnade miljöerna. Min hjälte är en sorts lieman vars jobb består i att hämta själar från varelser som har dött men vägrar lämna jordelivet.

Recension: Rune Factory 4 Special [PS4]

Mon, 06 Dec 2021 16:00:00 +0000

Har du någonsin knuffats ut från ett luftskepp och landat i famnen på en drake samtidigt som du drabbas av minnesförlust? Inte jag heller, men hjälten i Rune Factory 4 Special råkar ut för exakt detta. Dessutom misstas protagonisten för en kunglighet och flyttar in på slottet med både ansvar och privilegier. Att ansvarsområdet inkluderar att odla växter på en åker kanske inte hör till vanligheterna, men här fungerar det så.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 48 2021]

Fri, 03 Dec 2021 17:00:00 +0000

December har nu anlänt, och snön har till och med nått hela vägen ner till Malmö, även om det är synd att kalla det som ligger kvar för snö. Det är lite tunnsått med nya släpp nu de kommande veckorna, men det har ändå trillat in en del godsaker som vi kommer att recensera under månadens gång.

Vi börjar med en liten inblick i vad som sker i redaktionen, och sen vill vi förstås även veta vad just du sysselsätter dig med i vinterkylan.

Recension: Chorus [PS4, PS5]

Fri, 03 Dec 2021 16:00:00 +0000

”I rymden kan ingen höra dig skrika” är en känd tagline från filmvärlden. Detta stämmer inte alls överens med spelet Chorus där skurkarna skrikandes far ut i rymden när jag pepprar deras skepp i bitar med mina laserkanoner. Spelet är något så intressant som ett science fiction-äventyr med fokus på rymdfarande och berättande, en kombination som kanske inte är så vanlig som man skulle kunna tro.

Nara, en före detta toppkrigare i en ond rymdkult inser efter en karriär av onda handlingar att hon kanske slåss för fel sida i en konflikt som sträcker sig över flera solsystem. Hon flyr, döljer sin riktiga identitet och börjar istället ta uppdrag som en beskyddare och pilot åt en gruppering som gör allt för att överleva ute i rymdens karga värld. Vad hon inte vet är att det inte dröjer länge innan kulten är henne i hälarna, och att hon snart tvingas försvara nya vänner mot en för dem helt ny fiende.

Månadens PlayStation Plus-spel [December 2021]

Fri, 03 Dec 2021 10:00:00 +0000

I samband med månadsskiftet passade Sony på att informera oss om vilka godsaker vi Plus-prenumeranter kan avnjuta, och det visade sig bli samma samling spel som läckte för cirka en vecka sedan. Det blev dock inte riktigt lika attraktivt som det såg ut från början, då ett av spelen borde förses med en ganska omfattande asterisk.

Det är nämligen så att Godfall: Challenger Edition inte är någon form av samlingsutgåva som innefattar mer innehåll än grundspelet, utan det är snarare tvärt om. Denna utgåva innehåller inte själva grundspelet, utan enbart högnivåutmaningar som är menade att spelas med maxlevlade karaktärer. Detta innehåll är dessutom kostnadsfritt för alla som redan äger grundspelet, vilket i praktiken innebär att Sony väljer att ge oss gratisinnehåll som en prenumerationsförmån. Förbryllande på alla möjliga vis.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 47 2021]

Fri, 26 Nov 2021 17:00:00 +0000

November är nu nästan slut, vilket betyder att vi snart är inne i årets slutspurt. Det trillar fortfarande in en del recensionsprojekt för att krydda vardagen i redaktionen, och det är ju trevligt när termometern visar allt kyligare temperaturer.

Innan vi träder in i månadens sista helg är det dock dags att dela med oss av planerna för denna, och vi vill ju förstås i vanlig ordning veta vad du gör också!

Recension: A Short Hike [PS4]

Thu, 25 Nov 2021 13:00:00 +0000

Ledigheten har inte riktigt välsignat Claire med det hon vill ha. Förutom att hon måste tillbringa sina fria dagar med sin moster i Hawk Peak-parken, finns det ingen mobiltäckning i området. Förutom högst upp i berget Hawk Peak. Som den tonåring hon är, beslutar sig därför Claire att bestiga den beryktat utmanande bergstoppen.

Det är här som jag tar befälet över den vilsna fågeln (!!) Claire och lär mig grunderna i spelet. Min hjältinna kan, i sin kamp att övervinna berget, lära sig ytterligare färdigheter samt öka på befintlig kapacitet när det kommer till att klättra och flyga. Äventyret kan börja, och det ska visa sig vara en fantastisk hajk.

Månadens höjdpunkter [December 2021]

Thu, 25 Nov 2021 10:00:00 +0000

Ge mig pepparkakor och skumtomtar, men jag hoppar gärna över en stilla natt till förmån för lite underhållande PlayStation-spel. Jag hade förväntat mig en förhållandevis tom månad och förvånades lite över antalet spelsläpp. Det är framförallt ett spel jag ser fram emot lite extra den här månaden och det är självklart framlyft som en av höjdpunkterna.

PlayStation 5-versionen av det nya Smurf-spelet som släpptes till PlayStation 4 i slutet av oktober finns med bland släppen, men det hamnade precis utanför min topptrio. Förhoppningsvis hittar du något spännande att spela under jul- och nyårshelgerna.

Recension: Let's Sing 2022 [PS4, PS5]

Wed, 24 Nov 2021 10:00:00 +0000

Nytt år, ett nytt sångspel och den här gången det första för PlayStation 5. Let’s Sing 2022 bjuder på stor igenkänning men med några små nyheter. Har du spelat något sångspel sedan det första SingStar släpptes 2004 så har du en ganska tydlig idé om vad du kan vänta dig här.

Det första jag gör är att gå igenom låtlistan för att se om det finns några favoriter. Tyvärr känner jag bara igen hälften av låtarna och av de jag känner igen kanske det är en handfull som jag kan tillräckligt bra för att sjunga med utan att staka mig fram. Jag känner mig gammal och nästan lite skamsen när det visar sig att de låtar jag kan bäst är Everybody med Backstreet Boys, Last Christmas med Wham! och Enjoy the Silence med Depeche Mode. Men listan har mest moderna låtar med bland annat Billie Eilish, Jason Derulo och Ava Max.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 46 2021]

Fri, 19 Nov 2021 17:00:00 +0000

Medan spelsläppen börjar trappa ner inför årsskiftet börjar intensiteten istället höjas i redaktionen för att hinna med alla höjdpunkter som vi kan ha missat under årets gång. Det är ju därför skönt att helgen är runt hörnet, så att vi kan få lite extra tid att avnjuta ett spel eller två.

Innan vi släcker lamporna och slår igen dörren för helgen är det dock dags att dela med oss av några av helgplanerna, och förhoppningsvis kan vi även får reda på vad du har på gång!

Recension: Klang 2 [PS4, PS5]

Thu, 18 Nov 2021 10:00:00 +0000

Så fort jag ser ett spel från utgivaren och utvecklaren Ratalaika, tänker jag omedelbart på tre saker; billigt, halvkass och snabb platinatrofé. När Klang 2 damp ned hos redaktionen, kikade jag lite snabbt på videon till det och fastnade omedelbart för upplägget och musiken i spelet. Inte i min vildaste fantasi kunde jag tänka mig att det var ett spel från Ratalaika. Men det var det. Och det är det. Och det är helt annorlunda från tidigare upplevelser från dem.

Förhandstest: Elden Ring [PS5]

Mon, 15 Nov 2021 13:00:00 +0000

Det finns spelutvecklare som etsat sig fast på min intresseradar och From Software är definitivt ett av dem. Jag hade turen att komma med i det stängda nätverkstestet av Elden Ring och har hunnit utforska en del av området som var tillgängligt. Jag har fått känna på invasioner, samarbete och luriga bossar.

Redan på menyskärmen dyker den familjära känslan upp och jag tänker kanske inte helt överraskande direkt på både Dark Souls och Bloodborne. Jag väljer snabbt klassen Enchanted Knight som precis som namnet antyder känns som en riddare med magi då fokus ligger på styrka och intelligens.

Recension: Super Sami Roll [PS5]

Mon, 15 Nov 2021 10:00:00 +0000

När min genomspelning av Super Sami Roll var som intensivast funderade jag över att börja den här recensionen med meningen ”Är du en masochist?”. Det blev inte så även om jag i skrivande stund fortfarande är lite sugen. Men varför skulle jag uttrycka mig så, kanske du tänker nu. Jo, för bakom den gulliga fasaden döljer sig en riktig best till spel, men på vilket sätt?

Super Sami Roll skulle kunna gå att beskriva som ett plattformsspel med en twist. Den twisten är att spelets huvudperson Sami kan rulla ihop sig till en boll och rulla fram i otroliga hastigheter. Tycker du att det låter likt en viss blå igelkott så är du inte helt fel ute, då det här spelet inte bara ger starka vibbar av Sonic the Hedgehog , utan även spel som Super Monkey Ball och Marble Madness. Samtidigt lyckas det behålla en hel del individualitet, något som jag kommer att beröra senare.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 45 2021]

Fri, 12 Nov 2021 17:00:00 +0000

Nu är helgen alldeles strax här. För många innebär det lugn och ro samt en möjlighet att ladda batterierna för kommande arbetsvecka. Som hängivna gamers, innebär dock helgen ett tillfälle att tillbringa fler timmar på favorithobbyn som stavas PlayStation.

Flertalet skribenter på bloggen har fått inbjudan att prova på det hett efterlängtade Elden Ring, From Softwares senaste tillskott till spelvärlden. Kanske ses några av er ute i den skoningslösa, stora världen som Elden Ring utspelar sig i?

Recension: Blue Reflection: Second Light [PS4]

Tue, 09 Nov 2021 10:00:00 +0000

Sommarlovet började inte alls så som Ao hade tänkt det. Istället för att tillbringa tiden i skolan för att studera, sveps hon iväg till en helt ny värld i samma ögonblick som hon öppnar entrédörren till skolbyggnaden. Dessutom drabbas hon av minnesförlust. Typiskt japanskt sommarlov för den trogne JRPG-spelaren med andra ord.

Inom kort får hon sällskap av Kokoro, Yuki och Rena som också trillar in i denna nya värld med fullständig minnesförlust. Det finns ytterligare världar i närheten som pockar på deras uppmärksamhet, världar som verkar vara knutna till flickornas undermedvetna och därför torde kunna avhjälpa minnesförlusten. Tillsammans beger sig tjejerna in i ett äventyr som de sent ska glömma.

Recension: Voice of Cards: The Isle Dragon Roars [PS4]

Mon, 08 Nov 2021 10:00:00 +0000

Voice of Cards: The Isle Dragon Roars bjuder på en unik upplevelse då världen, karaktärer, färdigheter och föremål alla är uppbyggda av kort. I grund och botten handlar det om ett turordningsbaserat, berättelsedrivet rollspel från den japanska skolan och bakom det står Yoko Taro som du kanske känner igen från NieR-serien.

När berättelsen tar sin början härjar en drake i riket och drottningen utlovar en generös belöning till dem som dräper odjuret. Ash och hans monstruöse kompanjon Mar tar sig an uppdraget då de verkligen skulle behöva lite klirr i kassan.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 44 2021]

Fri, 05 Nov 2021 17:00:00 +0000

Vi har nu gjort inträde i årets näst sista månad och även om spelsläppen inte har sinat totalt, finns det en tydlig nedgång i släpptempot åtminstone. I redaktionen pågår det fortfarande flitigt recensionsarbete, men veckans höjdpunkt för de flesta har ju istället varit den matiga Elden Ring -trailern som dök upp i torsdags.

Innan vi avrundar för lite välförtjänt helgvila är det som vanligt dags att gå igenom vad som sker på spelfronten i redaktionen.

Recension: Carrion [PS4]

Fri, 05 Nov 2021 10:00:00 +0000

Har du någon gång sett John Carpenters scifi-flörtande skräcktolkning av ”The Thing from Another World” (The Thing) från 1982 har du fått en bra uppfattning om hur naturvidrig en utomjording kan framställas med hjälp av lite fantasi. Huvudrollen i Carrion skulle kunna vara ett syskon till ovan nämnda utomjording, så det är med kontroll över hundratals tentakler och ivriga käftar jag ger mig in i denna pixliga skräckupplevelse.

I motsats till så många andra berättelser med en handling baserad i överlevnad kretsar det den här gången inte om människor. Det finns inga hjältar eller skurkar i den här sagan, och heller inga goda eller onda motiv. Det finns bara överlevnad och instinkt i dess renaste former när jag jobbar mig igenom de faciliteter som fram tills nu har huserat min svårdefinierade karaktär. Med hjälp av återblickar kan jag få en uppfattning om hur den hamnade där, men vad det slutgiltiga målet är vet bara utomjordingen, och den pratar inte.

Recension: Bloodshore [PS4]

Wed, 03 Nov 2021 15:00:00 +0000

I en inte så avlägsen framtid dominerar en speciell dokusåpa etern fullständigt. Sedan den lanserades så har Kill/Screen blivit ett världsomspännande fenomen och den får Big Brother, Robinson och Fångarna på fortet att framstå som jättesnälla lekprogram i jämförelse. Grundidén är enkel och lättigenkännlig från nutida media - ett femtiotal individer skeppas ut till en avlägsen ö och den sista stående vinner det hela.

Bloodshore är den senaste interaktiva filmen från utgivaren Wales Interactive och har utvecklats och tagits fram av teamet bakom bland annat The Complex (9/10) och Night Book. Men nu är det alltså dags att ge sig på idéerna som genomsyrar ‘battle royale’-spelen och de filmer/böcker som föranledde trenden.

Recension: Project Zero: Maiden of Black Water [PS4, PS5]

Tue, 02 Nov 2021 10:00:00 +0000

Det är mer än femton år sedan jag lade ifrån mig handkontrollen och svor att jag aldrig skulle spela Project Zero igen. Skärrad och skrämd över spelets klaustrofobiska känsla, spökenas läskiga stönanden och de flertalet tillfällen då jag hoppat högt av rädsla har gjort att jag bara har mörka och läskiga minnen från upplevelsen.

Men nu när den femte titeln har släppts till Sonys båda konsoler, kunde jag inte låta bli utan att ge serien ett försök till. Förmodligen blir jag inte lika skrämd denna gång, försökte jag intala mig när jag tackade ja till koden och började installera spelet i min PlayStation 5.

Recension: Aeon Must Die! [PS5]

Mon, 01 Nov 2021 13:00:00 +0000

Många äro de individer inom spelvärlden som har blivit besatta av såväl onda som goda krafter. Oavsett om det är självmant eller påtvingat är det nog en ganska udda upplevelse, något som kanske känns extra påtagligt för huvudrollen i Aeon Must Die!. Han har nämligen fått den onda kejsaren Aeon som oönskad inneboende i detta intensiva slagsmålsspel.

I rollen som en namnlös Starspawn vaknar jag upp i en rykande industriell framtidsvärld. Något av en revolution har nyss ägt rum, olika fraktioner susar fram i rymden på jakt efter ära, makt och rikedomar. Aeon har blivit förrådd och avsatt från sin tron, men som ett sista halmstrå för han över sitt sinne och kraft till en intet ont anande krigare. Hämnd ska utkrävas, men är det Aeon eller min karaktär som kommer att stå för det slutgiltiga skrattet?

Vad spelar du i helgen? [Vecka 43 2021]

Fri, 29 Oct 2021 17:00:00 +0000

Med oktober månads sista helg runt hörnet börjar ju årets slut närma sig med stormsteg, och i redaktionen har förberedelserna får de traditionella årslistorna redan påbörjats så smått. Det finns ju förstås fortfarande en handfull intressanta spelsläpp kvar i år som eventuellt skulle kunna slå sig in på våra listor, för att inte tala om spelen som redan är släppta som ännu inte har hunnits med.

Men först och främst är det dags att avnjuta helgen och dela med oss av spelplanerna som ligger på vänt.

Månadens höjdpunkter [November 2021]

Fri, 29 Oct 2021 13:00:00 +0000

Mörka november är för min del den månad som kanske är allra mest lämpad för att spela på sin PlayStation-konsol. Eller vem försöker jag lura? Alla månader är lika bra. Men de som kör med argumenten att TV-spel endast hör hemma utanför sommarsäsongen eller för den delen vintersäsongen kanske mjuknar lite när det vankas en mörk, regnig och ruggig månad.

På spelfronten kommer julafton redan i november om du gillar skjutare i krigsmiljö. Om du inte gör det kanske du hittar något annat spännande eller tar chansen att jobba ikapp din skämshög eller avnjuta en trevlig independant-titel?

Recension: The Dark Pictures Anthology: House of Ashes [PS5]

Wed, 27 Oct 2021 10:00:00 +0000

Det är få spel på senare år som har fått mitt hjärta att bulta på samma sätt som Super Massive Games olika alster. Det slasher-aktiga Until Dawn (9/10) var startskottet för en blodig och skrämmande karusell som sedan dess har följts upp av de fristående berättelserna Man of Medan (6/10) , Little Hope (8/10) och nu House of Ashes , som samtliga är delar ur The Dark Pictures Anthology.

House of Ashes är likt sina föregångare ett spel som kombinerar lika delar spel och film. Det är ett koncept som har potential att få ett järnhårt grepp om en viss sorts spelare, men även stöta bort dem som möjligtvis frågar efter mer kontroll över sina handlingar, något som blir lite lustigt eftersom handlingar och val i den här spelserien har avgörande effekt på spelets utgång.

Recension: Story of Seasons: Friends of Mineral Town [PS4]

Mon, 25 Oct 2021 10:00:00 +0000

Jag vet inte hur många gånger jag har tittat på min hustru och suckat när hon spelar Animal Crossing eller Harvest Moon-spelen. Jag har undrat var behållningen är att repetera dagliga göromål om och om igen i ett spel. Räcker det inte med vardagen?

Nu har jag till slut utsatt mig för samma sak för att undersöka huruvida det finns något givande i det vardagliga tragglandet att så fröer, vattna, skörda, hugga ved och bryta sten. Är det värt mödan och tiden i ett spel?

Vad spelar du i helgen? [Vecka 42 2021]

Fri, 22 Oct 2021 17:00:00 +0000

Vips, så var oktober i princip slut! Det är bara en vecka kvar i denna sköna höstmånad och det innebär självklart en del nya spel att sätta tänderna i, både för nöjes skull och för att recensera.

För oss på redaktionen finns det inte mycket tid över att rensa i skämshögen men du kanske har några gamla pärlor till spel som du plockat fram och tänker spela i helgen? Låt oss gärna veta i kommentarsfältet.

Recension: Demon Slayer -Kimetsu no Yaiba- The Hinokami Chronicles [PS4, PS5]

Tue, 19 Oct 2021 10:00:00 +0000

Att ta sig an uppgiften att recensera ett spel som baserar sig på något verk som man verkligen uppskattar är tveeggat. Allt härrör självklart till de känslor som jag i egenskap av recensent bär med mig från originalet. Hoppet består av att jag får en unik inblick i en värld eller ett äventyr som i sitt ursprung gör att jag längtar att få vara en aktiv del i det. Risken är dock alltid stor att allt mynnar ut i en stor besvikelse som är så fundamental att den påverkar kärleken till ursprunget.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 41 2021]

Fri, 15 Oct 2021 17:00:00 +0000

Halva månaden har nu passerat och det har hittills varit en månad som har blandat och givit när det gäller spelutbudet. Dels har vi fått underhållande flerspelarupplevelser som Back 4 Blood (9/10) , men det har även bjudits på gammal skåpmat i form av Far Cry 6 (6/10).

Kanske har du ett av dessa spel på menyn i helgen, eller något helt annat, men innan du får dela med dig av dina planer är det dags att gå igenom vad som sker i redaktionen.

Recension: Back 4 Blood [PS5]

Thu, 14 Oct 2021 13:00:00 +0000

När populära spelserier helt plötsligt får ett slut uppstår det ofta ett tomrum. Inte bara hos de mängder av spelare som har spenderat hundratals eller kanske tusentals timmar i de fiktiva världar spelen har byggt upp för dem, utan ibland även på marknaden. Det sistnämnda förutsätter såklart att liknande spel inte har tagit dess plats, men det har i alla fall jag svårt att se när det kommer till serien Left 4 Dead som hade sin storhetstid i slutet av 00-talet.

Recension: Actraiser: Renaissance [PS4]

Thu, 14 Oct 2021 10:00:00 +0000

Lagom till att jag hade börjat på gymnasiet släppte Enix ett väldigt besynnerligt spel till Super Nintendo, som kombinerade två vitt skilda spelstilar. Tvådimensionell action mötte stadsbyggande i en hybrid som inte borde ha fungerat, men som faktiskt gjorde det. Mitt första möte med Actraiser var inte när det släpptes, utan något årtionde senare, när jag var inne i en retro-rollspelsvåg av rang. Jag betade av en stor mängd Square- och Enix-spel i rask takt, men Actraiser stod ut som något av ett unikum tack vare de kombinationen av spelstilarna.

Recension: Alan Wake Remastered [PS4, PS5]

Wed, 13 Oct 2021 10:00:00 +0000

Alan Wake: författare, oväntad actionhjälte och spelvärldens version av skräckförfattaren Stephen King. För många av de spelare som fastnade för spelet Alan Wake (2010) och dess skruvade uppföljare Alan Wake’s American Nightmare (2012) blev det något av en saknad när det inte kom några fler spel i vad som såg ut att bli en spännande följetong. Spelutvecklarna Remedy Entertainment har pratat om kopplingar mellan världen som Alan Wake utspelar sig i och den i fjolårets hit Control (9/10) , men det är först nu som vi får återse honom i full form. Det må vara en remake, men vad gör det för dem som har suktat efter lite spännande ”läsning”.

Recension: Death Stranding: Director's Cut [PS5]

Tue, 12 Oct 2021 10:00:00 +0000

Det finns spel som är svårt att placera i en traditionell genre då de antingen är nyskapande eller spänner över flera på samma gång. Death Stranding: Director’s Cut är definitivt ett sådant spel och den beskrivning som känns mest korrekt för mig är nog att det är ett actionäventyr i öppen värld.

Sam Porter är en budbärare som levererar paket i ett härjat Nordamerika där en katastrof utplånat stora delar av mänskligheten. Det visar sig ganska snart att han har en unik förmåga som gör att han inte kan dö och att hans blod är skadligt för en sorts spöken som ligger bakom förödelsen.

Recension: Far Cry 6 [PS5]

Mon, 11 Oct 2021 10:00:00 +0000

Far Cry-serien har haft en del olika skepnader om vi kikar tillbaka till starten, men det var egentligen inte förrän Far Cry 3 som serien fick det riktigt breda genomslaget. Den öppna spelvärlden som du kunde härja fritt i kändes som en frisk fläkt för förstapersonsskjutare, och trots den horribla prestandan i PlayStation 3-versionen var det väldigt lätt att bli uppslukad av miljön och de underhållande actionsekvenserna.

Nu har det snart gått nio år sedan denna lansering, och Ubisoft har sedan dess släppt ytterligare tre spel (och två sidospår) stöpta i exakt samma form. Då är det väl dags för en ny, fräsch upplevelse i samband med den nya konsolgenerationen?

Vad spelar du i helgen? [Vecka 40 2021]

Fri, 08 Oct 2021 17:00:00 +0000

Det är sannerligen högsäsong på spelfronten nu efter en lanseringstät september och en hittills i princip lika hektisk oktober. Flitens lampa lyser i redaktionen och i princip alla knåpar på recensionsuppdrag som du kan se fram emot att läsa mer om framöver.

För att ge en inblick i vad som pågår börjar vi traditionsenligt med våra helgaktiviteter, men vi är förstås minst lika nyfikna på vad som pågår hos dig!

Ny expansion till Synth Riders

Wed, 06 Oct 2021 13:00:00 +0000

Vi brukar sällan skriva om extramaterial till spel här på bloggen och i synnerhet inte när det kommer till paketeringar av nya låtar och dylikt till musikspel. Men med Synth Riders (9/10) blir det en smula unikt, eftersom en del tilläggspaket inte bara innehåller nya låtar, utan även en upplevelse utöver det vanliga.

Men först och främst. Om du gillar supergruppen Muse, har du fem sköna låtar som du kan slänga runt dina armar till: Starlight, Uprising, Madness, Reapers samt Pressure.

Recension: Aeon Drive [PS5, PS4]

Wed, 06 Oct 2021 10:00:00 +0000

Begreppet ”snabba puckar” räcker knappt till när man ska beskriva bakgrunden till vad som händer i plattformsracern Aeon Drive. Efter att rymdfararen Jacqueline har kraschlandat i den futuristiska staden Neo Barcelona visar det sig att ett antal kraftceller har kommit på villovägar. 30 sekunder är allt som behövs för att de ytterst instabila föremålen ska smälla av och ta hela staden med sig. Om inte ”Jacks” skeppsdator förbrukar sin sista energi för att pausa tiden, låta mig hämta upp dem och rädda staden från total förstörelse.

Recension: Lost Judgment [PS5]

Tue, 05 Oct 2021 10:00:00 +0000

Trots att jag var ganska sen till festen när det gäller Yakuza-serien har den stadigt växt till en av mina favoritspelserier ju fler delar och sidospår jag spelar. Åtminstone fram till studion Ryu Ga Gotoku gav ut Yakuza: Like a Dragon , där de införde ett turordningsbaserat stridssystem vilket till en början kändes som en frisk fläkt men som med tiden blev väldigt enformigt och tungrott.

Därför är det skönt att sidospåret Lost Judgment bibehåller den klassiska actionfokuserade upplevelsen när jag ännu en gång dyker ner i denna etablerade spelvärld. I vanlig ordning får vi utforska de lite mer ljusskygga delarna av Kamurocho, men den huvudsakliga delen av spelet utspelar sig nu i Yokohama i likhet med Yakuza: Like a Dragon.

Recension: Chernobylite [PS5,PS4]

Mon, 04 Oct 2021 10:00:00 +0000

Föreställ dig att du ska utföra ett för dig ofantligt viktigt uppdrag på en av världens kanske farligaste platser. Det första du tänker kanske är ett gangsterkvarter i en slum, Arktis snöklädda vidder eller kanske rent av inuti en aktiv vulkan? Kanske tänkte du som av en liten slump på platsen som Chernobylite utspelar sig på; Pripyat, den övergivna staden som föll offer för kärnkraftsolyckan som inträffade i närheten 1986.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 39 2021]

Fri, 01 Oct 2021 17:00:00 +0000

Vet du vad? Jo, det är dags för helg igen och även om det verkar kunna bli någorlunda vackert väder i delar av landet, finns det såklart alltid en eller två anledningar till att inte lämna hemmet. PlayStation-spel är ju definitivt en godtagbar anledning för att missa en utehelg!

Du har säkert märkt att vi arbetat oss igenom en hel del titlar för recension, men det finns självklart många fler spel som vi håller på att utvärdera. Vi tänkte därför dela med oss av ett axplock av vad redaktionen jobbar med under helgen.

Månadens PlayStation Plus-spel [Oktober 2021]

Fri, 01 Oct 2021 13:00:00 +0000

Efter den sedvanliga läckan av vilka spel som skulle dyka upp som prenumerationsförmåner i oktober har nu Sony bekräftat vad vi kommer att kunna underhålla oss med i höstrusket. På PS5-fronten får vi ta del av onlineskjutaren Hell Let Loose som erbjuder 50 mot 50-strider i andra världskrigsmiljö. Spelet har under en längre tid byggt popularitet på PC i early access-versionen men tar nu slutligen steget till konsoler i oktober.

Recension: Bus Simulator 21 [PS4]

Fri, 01 Oct 2021 10:00:00 +0000

Som jag har sagt många gånger tidigare, det finns något rogivande med simulatorer av alla dess slag. Och eftersom jag har ett ganska hektiskt jobb emellanåt finns det få saker som slår känslan att sätta sig under helgen med ett nytt jobb. Ett avkopplande, nästan monotont sådant.

I den första simulatorn av kollektivtrafikens under, Bus Simulator (8/10) , föll jag för den repetitiva charmen samtidigt som jag njöt fullt ut av att ta mina passagerare längs samma rutter gång på gång. Det var något i denna titel som tilltalade mig i dess lugna lunk där jag i det virtuella förarsätet låtsades vara en busschaufför.

Recension: Super Monkey Ball Banana Mania [PS4, PS5]

Thu, 30 Sep 2021 10:00:00 +0000

Super Monkey Ball-konceptet är i grund och botten ganska enkelt. Du kontrollerar en boll som ska nå ett mål utan att trilla av banan. Har du spelat klassiker som Marble Madness eller PlayStation-favoriten Kula World så har du en hum om vad som väntar.

Super Monkey Ball Banana Mania är en sorts remake av Super Monkey Ball Deluxe som i sin tur omfattade de två första spelen i serien. Anledningen till att jag inte kallar det en ren remake är att banorna har återskapats och några har gjorts lite lättare. Dock går det att spela originalbanorna också för den som är masochistiskt eller nostalgiskt lagd.

Recension: Kena: Bridge of Spirits [PS4, PS5]

Tue, 28 Sep 2021 13:00:00 +0000

Vid en första anblick, ser Kena: Bridge of Spirits ut som en underhållande Zelda-klon, åtminstone på pappret. Men efter att ha tillbringat hela helgen med andeguiden Kena och gjort mitt yttersta för att rensa en korrupt värld från ondska, vill jag påstå att det är mycket mer, samtidigt som det inte riktigt är lika mycket.

Spelet är nämligen något så unikt som en oerhört vacker Tomb Raider-upplevelse med fokus på en vacker, men sorglig berättelse. Kopplingen mellan Lara Crofts äventyr och de som Link uthärdar för att befria sin älskade Zelda kanske du tycker är underlig, men när du väl dyker in i äventyret, kommer du att förstå exakt. Och förmodligen njuta av varje minut.

Recension: UnMetal [PS4]

Tue, 28 Sep 2021 10:00:00 +0000

Många av oss spelare är nostalgiker. Vi har mängder av minnen från forna dagar om spel vi har tagit oss an och det är förhoppningsvis de positiva minnena som har lämnat störst avtryck. Skaparen bakom UnMetal har särskilt fina minnen från de tidiga titlarna i spelserien Metal Gear, och med dessa i åtanke har han skapat en humoristisk hyllning av inte bara de spelen, utan även mycket annat som 80- och det tidiga 90-talet hade att bjuda på.

Månadens höjdpunkter [Oktober 2021]

Mon, 27 Sep 2021 13:00:00 +0000

Höstmörkret är över oss och kallare och blötare väder är att vänta. På spelfronten syns ändå både ljus och värme, då oktober brukar höra till de starkare månaderna då julhandeln drar igång på riktigt. Listan av månadens släpp är som väntat gedigen med både ett stort antal spel och flera efterlängtade stortitlar.

Här finns verkligen något för alla oavsett om du vill skjuta, köra, bli skrämd eller bara uppleva episka, intergalaktiska äventyr. Jag har valt ut tre spel som jag tycker sticker ut och som jag är nyfiken på att få testa under månaden.

Recension: Tails of Iron [PS5,PS4]

Mon, 27 Sep 2021 10:00:00 +0000

Råttornas domäner var länge under attack från ondsinta grodor, fram till att kung Rattus den förste intog tronen, enade råttorna under ett mäktigt kungadöme och lyckades slå tillbaks deras styrkor ordentligt. Allt var frid och fröjd i kungadömet och livet gick vidare. Kungen blir äldre och äldre, och byborna börjar bli oroliga över en bekant odör. Grodorna, under ledning av Green Wart, är tillbaks.

Kungen är för gammal och skröplig för att hålla i ett svärd, så äran att försvara kungadömet faller på Redgi, hans arvinge. Med Green Wart och hans arme av grodor och andra eländiga varelser utanför slottet är hans uppdrag enkelt - försvara kungadömet och bekämpa fienden en gång för alla!

Vad spelar du i helgen? [Vecka 38 2021]

Fri, 24 Sep 2021 17:00:00 +0000

Vi lämnar nu snart denna intensiva vecka bakom oss och myser vid tanken på alla de timmar vi kan tillbringa inomhus tillsammans med familjen eller framför vår PlayStation-konsol. Hittills har redaktionen hunnit med att smaka på det lysande Deathloop (9/10) och det välpolerade samt action-stinna Tales of Arise (9/10).

Mängden spel som släpps, tornar upp sig likt den mängd titlar som formligen trillar in i redaktionens virtuella brevlåda. Det är ett antal spel som vi kommer att roa oss med under vår spelhelg och vi tänkte dela med oss om vad som värmer våra konsoler nu. Sedan vill vi gärna höra om dina planer.

Recension: TOEM [PS5]

Fri, 24 Sep 2021 10:00:00 +0000

“En bild säger mer än tusen ord”, säger ett gammalt ordspråk. Efter att ha fyllt fotorulle efter fotorulle i Toem så har jag ett par väl valda ord att säga om det svenskutvecklade indiespelet.

Allt börjar i en liten sävlig småstad. En ungdom får en kamera av sin farmor inför resan ut i den vida världen, där hen ska uppleva fenomenet ‘Toem’ precis som farmorn gjorde i sin ungdom. Nu är ingenting såklart så enkelt som att ta sig direkt till detta mystiska fenomen, utan på vägen tvingas jag göra mellanlandningar i olika små samhällen och lära känna dess invånare.

Recension: Tales of Arise [PS5]

Tue, 21 Sep 2021 10:00:00 +0000

Tales of Arise har den otroligt klyschiga rollspelsöppningen där en ung man med minnesförlust måste resa sig mot onda förtryckare och hans handlingar leder mot mer episka äventyr. Men ganska snabbt når jag insikten att det här inte är något dussinspel även om den första anblicken antyder det.

Tales-serien har blivit en riktig långkörare och det finns delar till samtliga PlayStation-plattformar. Seriens tidigare signum har varit att det funnits ett lokalt samarbetsläge som gör att du har kunnat uppleva spelen med en kompis. Tales of Arise bryter detta mönster och är en enspelarupplevelse, men samtidigt tvivlar jag på att exempelvis stridssystemet skulle vara lika bra om det hade varit designat för två eller fler spelare.

Recension: Deathloop [PS5]

Mon, 20 Sep 2021 10:00:00 +0000

Arkane är en studio som i många år har stått för hyperambitiösa projekt som jag har tillbringat otaliga timmar med, och jag håller Dishonored-serien som ett kvalitetsriktmärke i smygspelsgenren. Jag blev därför lite orolig när deras nya spel Deathloop skulle inkludera ett flerspelarelement, då detta kändes väldigt främmande från deras tidigare designstruktur.

Det gick dock inte riktigt att dämpa min nyfikenhet trots detta, och jag var helt enkelt tvungen att ta reda på hur studion som har specialiserat sig på långsamma och detaljfokuserade spel implementerar både ett roguelike-koncept och invasioner från andra spelare.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 37 2021]

Fri, 17 Sep 2021 17:00:00 +0000

Det börjar vankas spelhöst på allvar nu, med en hel uppsjö av intressanta speltitlar som både har släppts de senaste dagarna, och en del som är bara runt hörnet. I redaktionen har vi fullt upp med att se till att vi tillhandahåller våra intryck från så många av dessa som är möjligt. Bara den gångna veckan har du kunnat läsa om allt från postapokalyptisk golf till snabba igelkottar, vilket säger en del om bredden på de många tillgängliga spelen.

Recension: Golf Club Wasteland [PS4]

Wed, 15 Sep 2021 10:00:00 +0000

När detta fantastiskt dystopiska och framtidsinspirerade spelet damp ned hos oss i redaktionen, beskrev chefredaktören det som “berättelsedriven postapokalyptisk golf”. De tre orden fastnade direkt hos mig och även om jag inte alls är intresserad av golf, såg jag till att visa min entusiasm. Detta verkade vara ett otroligt bisarrt spel, åtminstone till ytan. Undertill skulle det visa på potential inte bara för udda upplevelser, utan även för ett av årets kanske bästa upplevelser i PlayStation-världen, åtminstone för min egen del.

Recension: Sonic Colors: Ultimate [PS5]

Wed, 15 Sep 2021 10:00:00 +0000

SEGA:s blå igelkott har åkt en hel del berg-och-dalbana under rätt många år när det kommer till kvalitativa titlar, men en av de populärare titlarna är Sonic Colors som släpptes under hösten 2010. Spelet var en del av Sonic Teams arbete med att fokusera varumärkets riktning från dess spretiga dagsläge till en mer stilren känsla. Något det lyckades med då de flesta kritiker och fans gav Sonic Colors positiv feedback. Nu har det gått 11 år sedan dess, och det är dags att snöra på sig de röda dojorna och ge sig ut på löpbanan i Sonic Colors: Ultimate , en finslipad nyutgåva av den gamla titeln.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 36 2021]

Fri, 10 Sep 2021 17:00:00 +0000

Efter en spännande vecka full av både trevliga spelsläpp, som exempelvis Life is Strange: True Colors (9/10) , och efterlängtade nyheter i form av Sonys PlayStation Showcase. Det var faktiskt en oväntat stark presentation med en hel del härliga saker att se fram mot. Både 2022 och 2023 ser ut att bli extremt fullpackade med godbitar för oss spelfans

Innan det är dags att ta helg ska vi förstås nyfikna på vad du tänker hitta på de närmaste dagarna. För att få lite inspiration kommer vi att dela med oss av vad som sker i redaktionen.

Recension: Clid the Snail [PS5]

Thu, 09 Sep 2021 10:00:00 +0000

Att skapa unika och annorlunda berättelser i dagens kulturella sfär är nog många gånger lättare sagt än gjort. De flesta karaktärstyperna har representerats, narrativa tvister har brukats och kontexter har hanterats. Att använda sig av antropomorfiska karaktärer (djur i människoform) är inget nytt det heller, men i Clid the Snail spelar jag som en av de märkligare karaktärerna jag har sett på länge, nämligen en snigel i människoform. Om tanken av en kombinerad snigel och människa förvirrar dig, låt mig förklara närmare.

Recension: Life is Strange: True Colors [PS5,PS4]

Wed, 08 Sep 2021 18:00:00 +0000

Life is Strange dök upp som en blixt från klar himmel för ett par år sedan och knockade både mig och många andra med sin charm, sina karaktärer och skildringen av hur rå skolan kan vara för de som känner sig lite annorlunda. Det var en fräsch uppdatering av ett klassiskt dialogbaserat äventyrsspel med lite övernaturliga inslag, allt serverat i episodiskt format.

Life is Strange: True Colors är det tredje fullängdsspelet i serien, men det första som inte utvecklas av Dontnod. Istället har Deck Nine fått chansen att fortsätta sagan, efter att först ha visat sin talang med en föregångare till originalspelet - Life is Strange: Before the Storm (8/10). True Colors är dock helt fristående från de andra spelen i serien, förutom vissa tematiska kopplingar och en karaktär som återkommer från Before the Storm.

Recension: Hindsight 20/20: Wrath of the Raakshasa [PS4, PS5]

Wed, 08 Sep 2021 16:00:00 +0000

Indie-studion Triple-I-Games stoltserar med att de har före detta BioWare- och Sucker Punch-utvecklare i sitt team och därför balanserar deras första titel tungt på vågen med moral i ena skålen och ödesdigra val i den andra. Frågan är bara hur väl dessa vågskålar kan implementeras i en spelupplevelse som är action-betonad och smaksatt med lite rollspelskrydda.

I början av spelet står min hemstad Champaner i lågor. Alla är tillsynes döda och förintelsen är total. Hjälten som jag styr, är förtvivlad bortom ord och önskar att han kunnat göra saker annorlunda i sitt försök att ställa allt tillrätta. Inom kort visar det sig att han faktiskt har en unik förmåga; nämligen att vrida tillbaka tiden och försöka ställa saker till rätta.

Topplista: De bästa roguelike-spelen

Tue, 07 Sep 2021 10:00:00 +0000

På senare år har genren som brukar kallas Roguelike blommat ut rejält och det har funnits en innovation och upptäckarlusta hos utvecklare som expanderat konceptet och blandat in nya komponenter. Traditionellt brukar en roguelike innehålla procedurellt genererade banor, en spelsnurra där du börjar om vid varje omgång och någon form av permanenta uppgraderingar som ger framsteg för varje runda du spelar.

Jag har här valt ut mina 10 favoriter som du kan spela på PlayStationkonsoler och skulle gärna se att du lämnar en kommentar om du tycker att jag missat något guldkorn eller om du helt enkelt inte håller med om den inbördes ordningen.

Recension: Monster Harvest [PS4]

Mon, 06 Sep 2021 10:00:00 +0000

Spel där du sköter en gård och odlar grödor och föder upp djur eller monster har vuxit fram som en egen genre och om jag skulle lägga Monster Harvest i ett fack så är det definitivt där det hamnar.

När spelet startar har du tröttnat på stadslivet och din excentriske farbror har hittat ett sätt att förbättra sin bondgård med slem. Han erbjuder dig därför sin gård medan han fokuserar på sin forskning.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 35 2021]

Fri, 03 Sep 2021 17:51:48 +0000

Nu är det ett solkart faktum att semestern är bakom oss. Dagarna och veckorna avlöser varandra i en hastighet som till och med Sonic skulle avundas. Det är med andra ord redan dags att ta helg med allt vad det innefattar!

I redaktionen brottas vi med, och njuter av, en hel del recensionsspel som ligger och puttrar i våra kära PlayStation-konsoler. Och även om svampskogen pockar med sina välsmakande fynd, lockar de virtuella upplevelserna kanske än mer. Vi tar en snabb uppdatering kring vad som spelas på bloggen först, sedan får du gärna dela med dig av dina planer!

Förhandstest: The Dark Pictures Anthology: House of Ashes

Fri, 03 Sep 2021 16:00:00 +0000

Med hösten runt hörnet är det traditionsenligt dags för skräckgenren att vädra morgonluft, och i år har skräckmästarna Supermassive Games ytterligare ett kapitel från deras rysliga antologi på gång. Denna gång tar Dark Pictures Anthology oss till Irak mitt under det brinnande invasionskriget 2003, vilket till en början känns som en lite udda miljö att basera en stämningsfull skräckupplevelse i.

Jag har fått möjligheten att spela knappt en timme av en tidig version av skräckberättelsen som kommer att släppas nu i oktober, och jag har blivit positivt överraskad av detta spel som till en början kändes som det svagaste verket från studion som har blåst nytt liv i berättelsedrivna skräckupplevelser.

Månadens PlayStation Plus-spel [September 2021]

Thu, 02 Sep 2021 13:00:00 +0000

September har anlänt tillsammans med den annalkande höstperioden, och som vi alla vet innebär ju höst en hel del spelunderhållning. Sony har bestämt sig för att sparka igång spelstämningen med tre nya spel för alla PlayStation Plus-prenumeranter, och det finns en del guldkorn att plocka hem jämfört med det ganska torftiga augustiutbudet.

Om du på något vis har missat det kaotiska, kooperativa matlagningsspelet Overcooked, kan du nu håva in PS5-samlingen Overcooked: All You Can Eat. Det inkluderar både Overcooked (6/10) , Overcooked 2 (9/10) samt alla expansioner som har släppts till dessa spel i ett smakfullt litet paket, och den enda preparation som krävs är ett gäng vänner.

Recension: The Medium [PS5]

Thu, 02 Sep 2021 10:00:00 +0000

Den polska studion Bloober Team har gjort sig ett namn inom moderna skräckspel med titlar som Layers of Fear , Observer (7/10) och Blair Witch Project. The Medium är deras största och mest tekniskt komplicerade titel hittills. Med stora skräckspels-kändisar som Troy Baker, Akira Yamaoka och Mary Elizabeth McGlynn anslutna till spelet kommer den naturliga frågan - har studion tagit sig vatten över huvudet eller kan de leva upp till förväntningarna?

Recension: Quake [PS4]

Tue, 31 Aug 2021 10:00:00 +0000

Vi befinner oss i mitten av nittiotalet. Förstapersonsskjutare som genre är fortfarande i sin vagga. I Sverige är modemet årets julklapp och onlinespelande är ett fenomen som växer i snabb takt. Studion id Software, då i rampljuset efter att några år tidigare ha utvecklat Doom, släpper sitt nya spel Quake den tjugoandra juni 1996. Med sin moderna grafik, musik av Trent Reznor och häftiga design blir spelet för många ännu en klassiker inom sin genre. Tjugofem år senare har vi nu fått en liten uppdaterad version, komplett med expansioner och annat smått och gott.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 34 2021]

Fri, 27 Aug 2021 17:00:00 +0000

Det råder ingen tvekan om att hösten är här nu. Det märks väldigt tydligt både när det kommer till vädret och till antalet spelsläpp som tornar upp sig likt en enorm lövhög på horisonten.

Efter att ha läst igenom Jespers inlägg om kommande månads höjdpunkter, inser nog samtliga typer av spelare att det är hög tid att städa i skämshögen. Därför tänkte vi berätta vad vi sysselsätter oss med under helgen, kanske kan vi ge tips på nya titlar som du kan lägg på din hög för att förstöra städningen en smula?

Månadens höjdpunkter [September 2021]

Fri, 27 Aug 2021 10:00:00 +0000

Nu är hösten här på riktigt och skolorna har börjat och de flesta har betat av sin lite längre semester från jobbet. Det syns även bland spelsläppen och september ser ut att kunna bli en riktigt vass månad. Det bjuds en salig blandning av uppföljare, nyversioner och helt nya spel som kanske blir början på en ny serie?

Bland spelen jag valt ut är två av dem helt nya världar medan det tredje är en ny del i en långkörare. Ett av spelen har försenats ett par gånger, men tillhör ett av spelen jag sett fram emot mest i år.

Recension: King's Bounty II [PS5]

Thu, 26 Aug 2021 10:00:00 +0000

Som du säkert vet händer det allt som oftast inom spelvärlden att spel inte alltid får en uppföljare så snabbt som man kanske hade önskat. Startskottet för spelserien King’s Bounty inföll 1990, men trots en massa sidospår sedan dess är det först nu som fansen av det får en direkt uppföljare i form av King’s Bounty II. Kungadömet Nostria plågas av korruption, incidenter och inbördes strider, och i vanlig ordning är det jag som spelare som ska städa upp i röran.

Recension: Tetragon [PS5]

Mon, 23 Aug 2021 12:00:00 +0000

Att spela Tetragon är lite som att sitta i sin fåtölj med ett sådant litet träpussel man brukar kunna köpa i bokhandeln. Inte som i ett pussel man lägger, utan sorten där man behöver känna och dra i massa små lösa delar för att exempelvis öppna eller plocka isär en ask. En pussellåda helt enkelt. Skillnaden är att det här är på allvar. Lucios son har nämligen försvunnit, och det är upp till mig att hjälpa honom att lösa pusslen och nysta i gåtan.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 33 2021]

Fri, 20 Aug 2021 17:00:00 +0000

Ja, nu får vi äntligen njuta av äkta svenskt sommarväder med skyfall, lägre temperaturer och ett i övrigt lynnigt väderlag, precis som det ska vara. Denna växlande väderlek bjuder såklart in till längre spelsessioner framför våra PlayStation-dyrgripar.

På redaktionen har vi hunnit beta av en hel del höjdare på sistone. Till exempel gav Yuoni (8/10) Fredrik kalla kårar medan Synth Riders (9/10) fick Martin att svettas ymnigt med VR-hjämen på huvudet. Nu tänkte vi berätta om några andra spel som vi spelar i helgen, sedan är det din tur att avslöja dina planer!

Recension: Yuoni [PS5,PS4]

Thu, 19 Aug 2021 13:00:00 +0000

Ai är en ung flicka som går i grundskolan i ett liten japansk by. Bland hennes vänner går det ett rykte om en spökpojke, Tsun, som kan bevilja önskningar om man leker med honom. Kompisgänget smyger en sen kväll in i skolan för att undersöka ryktet, men ingen verkar få syn på Tsun. Förutom Ai.

Snart är hon indragen i Yuoni , en läskig kurragömmalek, med spökpojken och tvingas kämpa för sitt liv. Spökpojken Tsun är dock inte det enda spöket som smyger runt i skolan, utan det finns ett par andra otäcka varelser där också, och alla kräver sin egen taktik för att komma runt.

Recension: Synth Riders [PSVR]

Thu, 19 Aug 2021 10:00:00 +0000

Det väldigt lyckade konceptet att blanda musik med olika action-moment och leverera det i en VR-upplevelse är på inga sätt en ny företeelse och tur är väl det. Jag anser att detta är en framgångsrik kombination som alltid gör att jag känner mig hänförd, liksom ett med musiken. Och väldigt ofta slutar spelomgångarna med att jag flåsar, svettas och har hög puls.

Med föregångare som Beat Saber och Pistol Whip (9/10) , är det såklart svårt att komma med något nytt. Men faktum är att Synth Riders från den amerikanska studion Kluge Interactive i sin enkelhet lyckas i det närmaste perfekt.

Recension: Foreclosed [PS5, PS4]

Tue, 17 Aug 2021 10:00:00 +0000

I dagens samhälle är det inte helt ovanligt att människor använder sig av olika identiteter på exempelvis nätet. Oavsett om det är äkta eller falska identiteter så speglar de mycket av det vi gör och vilka vi är. Men hur skulle det bli i en framtid där tekniken har tagit oss så långt att identiteter är en hårdvaluta som helt avgör vilka rättigheter du har i samhället? Det har studion bakom Foreclosed funderat på.

Intervju: Weird Beluga Studio

Mon, 16 Aug 2021 10:00:00 +0000

Weird Beluga Studio bildades i Madrid av fem vänner när de tillsammans jobbade på ett studentprojekt för sin utbildning. De döpte sitt speldemo till Clid the Snail. Projektet var så lovande att de valde att ställa upp i en talangtävling som anordnades av PlayStation 2019 och plockade till och med hem utmärkelser för bästa spel och bästa grafik. Detta ledde till att PlayStation erbjöd studenterna resurser för att kunna göra ett komplett spel att släppas på PS4 först.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 32 2021]

Fri, 13 Aug 2021 17:00:00 +0000

Vi börjar närma oss halvvägssträcket i augusti månad och det börjar bli lite fart på spelbranschen igen efter sommarlunket. Även om vi inte har tagit oss riktigt hela vägen in i höstperioden än har toppspelen redan börjat trilla in, i form av exempelvis Hades (10/10). Du kan dock med gott samvete undvika nitlotten Crimson Spires (2/10) , som Fredrik fick nöjet(?) att spela.

Innan det blir dags för dig att berätta vad som ligger på din spelmeny i helgen vill vi förstås avhandla vad som sker på redaktionen.

Recension: Omno [PS4]

Fri, 13 Aug 2021 10:00:00 +0000

Jag kommer aldrig att glömma de fantastiska upplevelser som jag har haft med spel som använder musik, tystnad och miljöer för att berätta en historia. De spel som inte förlitar sig på dialog för att föra berättelsen framåt skänker en speciell känsla till fantasin och får mig personligen att ta emot mer av budskapet på något vis.

Klassiker som flOw , Flower och Journey från thatgamecompany är lysande exempel på sådana upplevelser och nu har tyska spelstudion Inkyfox tagit sig an denna känsloladdade genre för att ge oss en liknande upplevelse. När jag skriver spelstudio, syftar detta till utvecklaren Jonas Manke som skapat spelet helt själv, men som är en del av studion.

Recension: Crimson Spires [PS5,PS4]

Thu, 12 Aug 2021 10:00:00 +0000

Vissa dagar önskar man verkligen att man legat kvar i sängen och ringt in till jobbet och sjukskrivit sig. Idag är en sådan dag för Erika Wright, en tuff FBI-agent på väg mot ett nytt fall. När chefen plötsligt ringer och hon tvingas göra en avstickare till en närliggande stad för att kolla vad som hänt med en fångtransport som krockat får hon helt enkelt lägga om sina planer. Bilen transporterade nämligen en farlig seriemördare och det bedömdes ha rätt så hög prioritet att se till att denne inte lyckas rymma.

Recension: Hades [PS5,PS4]

Wed, 11 Aug 2021 10:00:00 +0000

Hades kommer från Supergiant Games som tidigare ligger bakom Bastion (9/10) , Transistor och Pyre. Utvecklarna har tidigare satt en regel att frångå föregående spels huvudmekanism för att undvika repetition i framtida titlar och utmana sig själva. Med Hades kom de istället fram till att man ska dra nytta av sina erfarenheter och de har själva beskrivit spelet som en samling av de starkaste delarna från deras egna tidigare verk.

Recension: Button City [PS5]

Mon, 09 Aug 2021 10:00:00 +0000

Ibland hamnar man i situationer där det är svårt att finna var man passar in i vardagen. Det är något som Fennel har kämpat med på sistone, då han och hans ensamstående mamma är relativt nyinflyttade i staden. Mamman jobbar hela dagarna för att få saker att gå ihop, och Fennel håller sig mest inne i tryggheten i sitt rum.

Det är ju dock inte en hållbar plan i längden, och till slut börjar han utforska vad som finns att göra. Det naturliga valet blir att besöka den lokala arkadhallen, vilket drastiskt förändrar Fennels vardag.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 31 2021]

Fri, 06 Aug 2021 17:00:00 +0000

Nu känns det äntligen som att vädret har stabiliserat sig en smula. I stora delar av landet möter vi nu den äkta, svenska sommaren med allt vad det innebär. Regn möter sol möter kyla som möter värme; kort och gott en perfekt tid att sitta inomhus och frottera sig med sin PlayStation-konsol.

I redaktionen nöter vi fortfarande en del spel, samtidigt som vi försöker levla upp försvaret inför kommande höststormar. Men sommarspelandet hos oss spelar mindre roll egentligen, då vi egentligen är mer intresserade av vad du värmer upp din konsol med i helgen.

Recension: Blightbound [PS4]

Thu, 05 Aug 2021 10:00:00 +0000

Några av de mest stämningsfulla uppläggen jag vet när det kommer till berättelser involverar ofta följande ingredienser: en värld i spillror, kamp om överlevnad, upptäckaranda och återuppbyggnad. Klämmer man in dessa element i ett spel och plussar på flerspelarläge och tuffa svårighetsgrader, är jag som fisken på kroken. Blightbound agerar bete i den här liknelsen, men kommer det att smaka?

Efter en lång tid av krig och en dyrköpt seger mot en skräckinjagande titan håller människovärlden på att återhämta sig. Det mänskligheten inte räknade med var att en titans förmultnande kropp har mer effekt på sin omvärld än att bara reta upp folkhälsomyndigheten. En vidrig dimma sprider sig inom kort som en löpeld från de enorma kvarlevorna, farliga varelser börjar smyga runt i skuggorna och de kvarvarande människorna splittras allt eftersom deras samhällen krackelerar.

Månadens höjdpunkter [Augusti 2021]

Mon, 02 Aug 2021 10:00:00 +0000

Årets sista sommarmånad är här beroende på vilken definition du använder. Det känns som om tempot skruvas upp något jämfört med juli och att några av de pandemiförsenade spelen börjar släppas nu.

Månaden bjuder på flera efterlängtade spel och två de spel jag ser fram emot allra mest under 2021 släpps under augusti och du kan givetvis läsa mer om dem nedan. Oavsett om du föredrar rollspel, taktiska krigsspel, skräck eller plattformsäventyr som finns det något du kan se fram emot. Mycket nöje!

Vad spelar du i helgen? [Vecka 30 2021]

Fri, 30 Jul 2021 17:02:58 +0000

Då var helgen här igen med allt vad det innebär. För egen del betyder helg att jag har två arbetsdagar kvar tills jag äntligen får ta lite semester igen och av någon anledning hoppas jag att det börjar regna snart där jag bor.

Trots en lugn sommar när det kommer till spelsläppen, har vi hunnit plöja igenom en del recensionsspel senaste veckan. Jag hann precis bli klar med min recension av Neo: The World Ends with You (9/10) och Jonny lyckades med konststycket att lyckas kötta sig igenom två spel på kort tid; Samurai Warriors 5 (7/10) samt det slafsiga Paint the Town Red (4/10).

Recension: Paint the Town Red [PS5]

Wed, 28 Jul 2021 16:00:00 +0000

Har du någon gång funderat över vilka resultat man skulle kunna få om man mixade ihop utseendemässiga drag från fenomen som tv-serien South Park och spelet Minecraft och gjorde resultatet till ett spel? Studion bakom Paint the Town Red har gjort något i den stilen och skapat ett blodigt slagsmålsspel, komplett med vässade tandborstar, krossade flaskhalsar och andra tillhyggen.

Det finns ett antal olika lägen att välja mellan, men det de alla har gemensamt är att de är ganska blygsamt förklarade. Det första jag provar är ett renodlat slagsmålsläge där jag på en av flera nivåer ska slåss med ett stort antal datorstyrda karaktärer. Jag väljer en nivå som föreställer en klassisk amerikansk motorcykelklubb och startar. Till en början är det som lugnet innan stormen och jag går runt i lokalen, lite ovetandes om vad jag ska göra eller vad mitt mål är. De lustigt designade datorkaraktärerna stirrar argt på mig med sina små ansikten och ett band står och spelar röjig rockmusik på en scen en bit in i rummet. Ivrig för lite action plockar jag upp ett föremål från ett bord, siktar och kastar det rakt på en av musikerna på scenen. Och med det startar kaoset.

Recension: Samurai Warriors 5 [PS5]

Tue, 27 Jul 2021 13:00:00 +0000

Samurai Warriors 5 är den senaste titeln i den lite drygt 17 år gamla Samurai Warriors-serien, men det är inte bara nytt som i att det är det senaste spelet, utan även för att det på många sätt är en nystart för serien. Utseende, handling och upplägg är lite annorlunda från tidigare titlar, men det är fortfarande strider med enorma fiendehorder, strategiska beslut och dueller mellan mäktiga krigare som står i centrum.

Recension: Neo: The World Ends with You [PS4]

Tue, 27 Jul 2021 10:00:00 +0000

2007 släpptes ett nydanande spel till Nintendos bärbara konsol DS. Det andades nytänk i sitt upplägg, där det var uppenbart att huvudkaraktärerna hade dött och där de hade möjligheten att återvända till livet om de segrade i ett udda slags spel som utspelade sig i ett alternativt universum. The World Ends with You , hette det.

Neo: The World Ends with You är uppföljaren som obönhörligen slungar mig och huvudkaraktären Rindo tillbaka till spelet som gruppen “The Reapers” skapat. Premissen är den samma; den eller de som segrar i spelet får en möjlighet att återvända till livet som det var innan de avled.

Recension: Lost at Sea [PS5]

Mon, 26 Jul 2021 10:00:00 +0000

En naturlig följd av att bli äldre är att då och då reflektera över tidigare händelser i livet. Man tänker på den glädje och sorg som har upplevts och de beslut du har fattat som har lett dig till den punkt i livet du befinner dig i nu.

Dessa ämnen är något som Lost at Sea hanterar på ett mer eller mindre abstrakt vis genom att du får utforska en öde ö som representerar de olika stadierna i livet, och som förväntat är det en ganska känslomässig resa att ge sig ut på.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 29 2021]

Fri, 23 Jul 2021 17:00:00 +0000

Sommarstiltjen har tagit tag i bloggen denna vecka, dels baserat på få spelsläpp men även för att vi har en del av redaktionen på semesterfirande i olika delar i landet. För undertecknad dröjer det ett par veckor till innan semesterlugnet kan infinna sig, även om det huvudsakligen kommer att tillbringas på hemmaplan.

Trots den relativa speltorkan finns det ju ändå en del aktivitet kvar i redaktionen, och här kan du få en inblick i vad som sker.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 28 2021]

Fri, 16 Jul 2021 17:00:00 +0000

Efter att ha fått ett litet smakprov på vettiga temperaturer förra helgen är värmen tillbaka på ett snudd på kvävande vis. Undertecknad har dock slutligen tagit upp kampen mot detta och beställt en AC-enhet, och snart kommer det att vara minusgrader i lägenheten om allt vill sig väl.

Om du redan han tagit detta steg och har funnit svalkan i vardagen har du sannolikt en del spelplaner i helgen, men först går vi igenom vad som sker i redaktionen.

Recension: Within the Blade [PS5]

Fri, 16 Jul 2021 10:00:00 +0000

De flesta av oss spelare känner till fenomenet ninjor. De mörkt klädda krigarna som smyger fram över hustak och lönnmördar krigsherrar till höger och vänster med sina exotiska vapen, har varit en del av populärkulturen länge. Från att ha varit en av många syndabockar under 80-talets moralpanik kring våldsamma filmer och spel har de under senare år kanske tagit sig en lite blygsammare roll, men trots det är de lika spännande nu som då. Within the Blade är ett retrodoftande plattformsspel som har många klassiska drag från ninjans katalog.

Recension: A Plague Tale: Innocence [PS5]

Wed, 14 Jul 2021 10:00:00 +0000

A Plague Tale: Innocence är ett smygorienterat äventyr som utspelas under pestens tid, när digerdöden härjar i medeltidens Frankrike år 1348. Du axlar rollerna som syskonparet Amicia och Hugo De Rune som tillhör en adelsfamilj som jagas av inkvisitionen.

Spelet är starkt berättelsedrivet och jag försöker undvika spoilers då det är ett av spelets starkaste kort och det som drev mig hårdast framåt. Men jag kan avslöja att den bjuder både på spänning, fascination och lite överraskningar.

Recension: The Procession to Calvary [PS4]

Tue, 13 Jul 2021 10:00:00 +0000

Det heliga kriget är slut, och korstågens tid är förbi. Men för en synnerligen blodtörstig kvinnlig soldat så känns det vinsten som en stor tomhet. Vem ska jag nu slå ihjäl? Hela min existens har ju gått ut på att ha ihjäl fienden och nu får jag inte strida mer? Nåväl, jag kanske borde lugna ner mig, slå mig ner under en korkek någonstans och bara lukta på blommorna.

Eller kanske inte. Efter ett snack med vår nya ledare, odödliga John läser jag mellan raderna att Himmelska Peter kanske inte är en så bra snubbe ändå, så sagt och gjort - jag ger mig ut på ett personligt korståg att undersöka den här skummisen.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 27 2021]

Fri, 09 Jul 2021 17:00:00 +0000

Det relativa lugnet i juli fortsätter, med ganska få nya spelsläpp att krydda vardagen med. Det har dock poppat upp en del intressanta PlayStation 5-uppgraderingar av exempelvis GreedFall (8/10) och A Plague Tale: Innocence (8/10) som båda är värda att kika närmare på. Under gårdagen fick vi även en liten inblick på vad som finns på horisonten genom en ny State of Play-ström från Sony, och det ser onekligen ut att finnas en hel del att sysselsätta sig med i höst.

Recension: GreedFall: The De Vespe Conspiracy [PS5]

Thu, 08 Jul 2021 10:00:00 +0000

Den sköra balansen på ön Teer Fradee riskerar att röras om rejält, och maktkampen och intrigerna bubblar upp till ytan igen när ett skepp från fastlandet anländer. På fartyget befinner sig Aurélia de Vespe och hon har en egen agenda när det kommer till ön och dess invånare.

Namnet de Vespe är inte direkt familjärt för vår hjälte, men efter att ha pratat med ett par av öns mer prominenta figurer så ringer det lite varningsklockor. Släkten de Vespe sägs vara både lömsk och rejält kraftfull, och låter ingenting stå i vägen för sina ambitioner. Varför Aurélia kommit till den här lilla ön, månader bort från fastlandet vet ingen riktigt.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 26 2021]

Fri, 02 Jul 2021 17:00:00 +0000

Vi har nu tagit steget in i en ny månad, och även om vi har sluppit värmeböljor i nivå med vad som pågår i nordvästra USA och den kanadensiska västkusten har det varit gott och väl tillräckligt för min smak. Men med hjälp av fläktar och välkylda drycker är det förstås fortfarande möjligt att avnjuta en spelsession eller två.

Juli brukar traditionsenligt vara en ganska lugn månad på spelsläppsfronten, men det finns ju en till synes aldrig sinande skämshög att plocka ifrån om de nya spelen inte skulle passa. Innan du får möjlighet att dela med dig av dina helgplaner kan du läsa lite om vad som pågår i redaktionen.

Månadens PlayStation Plus-spel [Juli 2021]

Thu, 01 Jul 2021 10:00:00 +0000

När jag kikar tillbaka på årets PlayStation Plus-förmåner hittills är det ingen tokig samling spel vi har kunnat inkassera som en del av prenumerationen, och det gör ju att förväntningarna höjs med tiden. Nyligen spreds det ett rykte om vilka spel som skulle dyka upp i juli, men verkligheten levde inte riktigt upp till dessa högt ställda önsketankar.

Med det sagt saknas det definitivt inte höjdpunkter denna månad - tvärt om. Störst av dessa är A Plague Tale: Innocence (8/10) som i samband med detta även får en välkommen PlayStation 5-uppgradering. Detta stämningsfulla äventyr blev inte riktigt så uppmärksammat som det förtjänade att bli när det släpptes, och det är därför glädjande att fler får möjlighet att testa spelet. Spelet kommer dessutom att får en uppföljare nästa år, så det är med andra ord ett utmärkt läge att hoppa in. Åtminstone om du inte lider av råttfobi.

Månadens höjdpunkter [Juli 2021]

Wed, 30 Jun 2021 13:00:00 +0000

Första halvåret av detta andra pandemiår har passerat och viss spelsläppsstiltje råder. Juli är historiskt en lite lugnare månad och så även 2021. Detta till trots så finns det givetvis några guldkorn som är värda en extra titt och jag har valt ut tre spel som jag tänker kolla upp mer.

Trots det låga antalet släpp så bjuder månaden på en stor bredd och oavsett om du fördrar racing, retroinspirerade actionspel, rollspel med tidsresor eller vikingbaserade överlevnadsspel så finns det något för dig.

Recension: Alex Kidd in Miracle World DX [PS5]

Wed, 30 Jun 2021 10:00:00 +0000

Som många läsare kanske har märkt lever vi i en tid där återutgivningar, nyversioner och nytolkningar verkar vara aktuellare än någonsin. Den digitala åldern är i full sving och det är lättare än någonsin att ta en gammal produkt, slipa till den och få den att ploppa upp som digital version på alla möjliga plattformar. Ursprungsversionen av Alex Kidd in Miracle World släpptes i mitten av 80-talet och är något av en klassiker för många. Det har släppts i många versioner genom åren, men det här är den första renodlade nytolkningen.

Recension: Chicory: A Colorful Tale [PS5]

Tue, 29 Jun 2021 10:00:00 +0000

Livet som vaktmästare är inte alltid tacksamt. Städa, damma och torka upp färgrester är de huvudsakliga sysslorna för Hamburgare, den lilla hunden jag spelar i Chicory: A Colorful Tale. Jag är vaktmästare hos den nuvarande penselbäraren, Chicory. Hennes jobb är lite mer glamoröst än mitt, utan tvekan. Likt andra penselbärare före henne ansvarar hon för att hålla världen färgglad och vacker.

Men en dag händer någonting. Världen tappar sin färg och Hamburgare får för sig att plocka upp penseln. Chicorys dörr är stängd, och hon svarar inte på knackningar. Vad har gått fel? Finns det någonting jag kan göra? Bybo efter bybo börjar be mig om hjälp med att färglägga saker och samtidigt luska ut vad som har gått snett.

Vad spelar du i midsommarhelgen? [Vecka 25 2021]

Thu, 24 Jun 2021 17:00:00 +0000

Midsommar och med den en långhelg som vanligtvis brukar bestå av regn, snålblåst och en önskan att krypa under en filt i soffan och njuta av lite kvalitetsspel med sin konsol. Oavsett väder så blir du kanske mätt på sill, jordgubbar och färskpotatis och klämmer in lite spelande också. Den här veckan har inte bjudit på några nya recensioner på bloggen, men vi har flera på ingång inom kort.

Precis som seden påbjuder så delar vi med oss av våra spelplaner och vill hemskt gärna höra om dina.

Recension: Scarlet Nexus [PS5]

Thu, 24 Jun 2021 14:00:00 +0000

I en framtida värld hör mentala krafter till vanligheterna. De mest kraftfulla individerna tvingas in i militärliknande organisationer och vanliga människor, eller ”duds” som de lite elakt kallas, är en minoritet. Ungdomarna Yuito och Kasane, som inte bara har samma kraft utan även ett mystiskt samband, är nykomlingar i organisationen och utgör de två spelbara karaktärerna i Scarlet Nexus.

Den statligt styrda militärorganisationen OSF har ett viktigt uppdrag. Stora delar av jorden är ödelagd av mystiska monster kallade ”others” och det är upp till OSF att skydda mänskligheten mot dessa varelser. Jag väljer att spela som den unge mannen Yuito som nyss har avslutat sin tid som kadett och tagit nästa steg i organisationens rangordning. Tillsammans med några andra hamnar jag i en enhet och uppdragen börjar rulla in. Snart uppstår incidenter både i och utanför organisationen, och en invecklad berättelse rullas upp.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 24 2021]

Fri, 18 Jun 2021 17:00:00 +0000

Efter en lite trög start har sommarvärmen nu nått olidliga nivåer, vilket gör att undertecknad mest har sökt skydd inomhus de senaste dagarna. Även spelbranschen har hettat upp på sistone, som en följd av alla trevliga utannonseringar från Summer Game Fest och E3-presentationerna. Även om Sony inte deltog i festligheterna fanns det gott om multiplattformspel att se fram emot, och det är väl inte bortom sannolikhet att Sony också har en liten presentation kommande under sommaren.

Recension: Ninja Gaiden Master Collection [PS4]

Fri, 18 Jun 2021 10:00:00 +0000

Det är nästan 30 år sedan jag för allra första gången iklädde mig rollen som ninjan Ryu Hayabusa och räddade världen. Spelet var till NES och hade i Europa titeln Shadow Warriors. I USA hette det Ninja Gaiden och japanerna kallar det Legend of the Ninja Sword. Det kom tre spel och på SNES släpptes 1995 en trilogi-samling av Ryus hela prövning.

Snabbspolning till 2004 då Team Ninja ledda av Tomonobu Itagaki släppte det första spelet i en ny trilogi med Ryu Hayabusa. Namnet Ninja Gaiden återvinns och herr Hayabusa ska än en gång hämnas en oförrätt med bieffekten att han också räddar världen. De övriga två delarna kom 2008 och 2012. Trots att trilogin utvecklades för Xbox kom även specialversioner till PlayStation 3. Idag, 2021, är det dags att undersöka vad en trilogi-samling baserad på dessa till PS4:an kan vara värd.

Recension: Guilty Gear - STRIVE - [PS5]

Thu, 17 Jun 2021 10:00:00 +0000

Guilty Gear Strive är det senaste spelet i Arc System Works och Daisuke Ishiwataris långtgående serie av slagsmålsspel. Spelet är det sjunde i huvudserien sedan originalet kom 1998 och är tänkt att vara något av en resa tillbaka till spelets rötter. Serien har nämligen gjort en ofantlig mängd sidospår genom åren och den blygsamma siffran sju ovan blir till spel tjugofyra om man ska räkna dem allt som allt. Här har man koncentrerat sig på att leverera en lättgreppad upplevelse samtidigt som man vill tilltala fansen från den gamla skolan.

Recension: Ratchet & Clank: Rift Apart [PS5]

Mon, 14 Jun 2021 11:00:00 +0000

Om du ser tillbaka på Ratchet & Clank-serien så handlar det om futuristisk plattformsaction fullspäckat med fantasifulla vapen, där det haglar skämtsamma kommentarer från Lombaxen Ratchet och hans robotkompis Clank. Insomniac Games förvaltar sin historia väl och grundpremisserna finns även i Ratchet & Clank: Rift Apart.

När jag spelar prologen och första banan känner jag mig lite snuvad på konfekten, då jag tycker att jag känner igen det mesta, men när jag väl kommer vidare går den känslan definitivt över.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 23 2021]

Fri, 11 Jun 2021 17:00:00 +0000

Med en kombination av sommarhetta och tonvis av spelnyheter finns det mycket att se fram emot denna helg. Summer Game Fest har redan sparkat igång årets kavalkad av spelpresentationer som traditionsenligt hålls varje sommar, och du kan redan nu läsa om mina intryck från Koch Media-presentationen som visas senare ikväll.

Mellan alla strömmade presentationer kommer det förmodligen att finnas lite tid över till att faktiskt spela lite också, och här är ett axplock av vad som sker i redaktionen.

Recension: Mighty Goose [PS4]

Fri, 11 Jun 2021 10:00:00 +0000

De som har hängt en del på nätet sen spelstudion House House släppte sin underground hit Untitled Goose Game (9/10) 2019 har kanske lagt märke till att gäss som djur har blivit något av ett internetfenomen. Hur mycket utvecklarna av spelet Mighty Goose har inspirerats av denna våg är oklart, men det är som en tungt beväpnad gås jag tar mig an uppgiften i detta actionäventyr. Gåsen som bara går under namnet Mighty Goose är något av djurvärldens Rambo, och det är med gälla kvackanden som han ger sig in i stridens hetta.

Mina intryck från Koch Medias pressvisning

Thu, 10 Jun 2021 21:00:00 +0000

Med E3 och Summer Game Fest runt hörnet haglar förstås nyheterna från alla håll, men redan i tisdags förra veckan fick jag möjligheten att tjuvstarta denna spelhögtid. Jag fick nämligen delta i Koch Medias pressvisning för att få en inblick i deras kommande spel, och inte minst stora omvälvande nyheter i själva organisationen.

Presentationen inleddes med att Koch Media ska öppna upp ett nytt spelförlag som heter Prime Matter, som ska existera vid sidan av exempelvis Deep Silver och Ravencourt. Det kanske inte låter så spännande på ytan, men faktum är att det bådar gott för en framtida mångfald och bredd av intressanta titlar. Så pass gott att de sedan följde upp med att visa hela tolv nya titlar som är under utveckling.

Recension: Necromunda: Hired Gun [PS4]

Thu, 10 Jun 2021 10:00:00 +0000

Necromunda är ett av spelföretaget Games Workshops hetaste varumärken just nu. Från att ha varit ett hyfsat populärt figurspel under mitten av 90-talet föll det i glömska under tidigt 00-tal för att sedan återupplivas så sent som 2017. Nu är varumärket troligtvis större än någonsin, och bara under det senaste året har det släppts hela tre spel. Fjolårets Necromunda: Underhive Wars , Necromunda: Gang Skirmish till handburna enheter och nu Necromunda: Hired Gun.

Recension: Beautiful Desolation [PS4]

Mon, 07 Jun 2021 10:00:00 +0000

Allt vändes upp och ned under 1970-talet. Vi bevittnade det för första gången i Sydafrika, mitt under en kraftig storm. Något enormt framträdde på himlen; ett enormt oidentifierbart skepp täckte plötsligt en stor del av utsikten mot stjärmorna.

Lite beroende på hur man såg på det, var den främmande rasen som anlänt vår planet antingen frälsare eller anledningen till vår undergång. Men de fick fart på vår teknologi i alla fall och skickade oss decennier framåt i utvecklingen.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 22 2021]

Fri, 04 Jun 2021 17:00:00 +0000

I samband med att vi slutligen har börjat skymta sommarvärmen börjar även spelbranschen hetta upp. Vid denna tid nästa vecka är vi mitt inne i den härliga smeten av Summer Game Fest och E3, och även om det inte kommer att bli den traditionella E3-veckan är jag nog inte ensam att se fram emot att se vilka godsaker som kommer att visas upp. Jag har själv tjuvstartat lite genom att delta på ett virtuellt pressevenemang som jag kan berätta mer om nästa vecka.

Recension: Wonder Boy: Asha in Monster World [PS4]

Fri, 04 Jun 2021 10:00:00 +0000

Plattformsspel med rollspelsinslag är en genre som alltid har tilltalat mig. De rör sig ofta i en fin balans mellan två genrer och kombinerar lättsamheten i plattformandet med lite djup från rollspelens värld. Wonder Boy: Asha in Monster World är en nytolkning av Monster World IV från 1994 och råkar vara just ett sådant spel.

Originaltiteln som ursprungligen kom till Sega Mega Drive har gått mig helt förbi, något som kanske inte är så konstigt eftersom det ursprungligen endast släpptes i Japan. Det är därför med helt färska ögon jag tar mig an äventyret.

Recension: Biomutant [PS4]

Wed, 02 Jun 2021 10:00:00 +0000

I en underbart grön och skön värld har en obehaglig förorening börjat sprida sig och fördärva samt förvrida allt den kommer i kontakt med. Värst av allt är att Livets träd sakta håller på att förgås då gigantiska monster snaskar på dess rötter. Vad som nu krävs är att en rakryggad gnagare kan stiga fram och ena de sex fraktionerna. Ja, ni läste rätt. Endast en gnagare av rätt härkomst kan frälsa världen och denna någon är du!

Recension: Sunless Skies: Sovereign Edition [PS4]

Tue, 01 Jun 2021 10:00:00 +0000

Himlen ovanför det som en gång var London är mörk. Solen har sprängts, stjärnor har dött och en mekanisk sol gnisslar och avger ett onaturligt ljus. Tystnaden som borde ha funnits uppe i himlen avbryts av ljuden från ånglok som sakta susar fram mellan de landmassor som den bedrägliga kejsarinnan Victoria försökt befolka. Ett nytt brittiskt imperium har rest sig, inte längre långt nere under marken, men uppe i skyn.

Månadens PlayStation Plus-spel [Juni 2021]

Mon, 31 May 2021 13:00:00 +0000

Ny månad och nya bonusspel med din PlayStation Plus-prenumeration. I år har du kunnat avnjuta ett helt nytt PlayStation 5-spel varje månad och den trenden bryts heller inte nu när vi går mot halvårsskifte.

Först ut i månadens skörd är spionspelet PlayStation 5-spelet Operation Tango där du och en vän tar er an asymmetriska problem som hacker eller agent. Enligt förhandsinformationen ligger fokus på teamwork och samarbete och den enda länk ni har är genom tal. En mikrofon är nämligen ett krav för att kunna spela Operation Tango.

Månadens höjdpunkter [Juni 2021]

Mon, 31 May 2021 10:00:00 +0000

Juni är runt hörnet och den första sommarmånaden är tillika månaden när det vänder och vi går mot mörkare tider. Sett till månadens spelsläpp har du en riktig höjdarmånad att se fram emot med många spel som nått stor hypefaktor. PlayStation 5 har redan passerat ett halvår och i listan över spelsläpp är det i juni jämnt skägg mellan antalet släpp på PlayStation 4 och PlayStation 5.

Juni kommer dessutom att bjuda på flera spännande händelser där du har chansen att se nya spel eller nytt material. Vad sägs om E3-presskonferensen och Summer Game Fest med Geoff Keighly?

Vad spelar du i helgen? [Vecka 21 2021]

Fri, 28 May 2021 17:00:00 +0000

Nu när vi välsignas med det lynniga, svenska vädret som ger oss ömsom solsken, ömsom spöregn, kan det vara skönt att ha något stabilt i sin tillvaro. Tack och lov finns ju våra trogna PlayStation-konsoler till hands för att skänka oss trygghet.

Det spelas en hel del titlar för recension i redaktionen och vi tänkte som vanligt berätta vad som håller våra konsoler varma i helgen.

Jesper löser mord

Bilen har massor av finesser och du får anledning att besöka den mer än en gång.

Recension: Rust: Console Edition [PS4]

Fri, 28 May 2021 10:00:00 +0000

Få spel jag har upplevt kan beskrivas som ett socialt experiment i lika stor grad som Rust. Det öppnade upp som en early access titel på PC redan 2013, blev klart 2018 och har nu blivit tillgängligt för oss konsolspelare. Efter att ha testat nerverna på PC-spelarna är det dags att se hur vi tar oss an rollen som överlevare i vad som skulle ha kunnat vara Flugornas herre möter filmen Battle Royal.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 20 2021]

Fri, 21 May 2021 17:00:00 +0000

Större delen av maj månad är nu avverkad, och tekniskt sett är sommaren runt hörnet. Men att döma av hur det ser ut utanför fönstret i skrivande stund har vi redan tagit ett skutt till hösten. Det är ju förstås inget som drar ner humöret alltför mycket när det finns gott om spel att ta sig igenom medan regnrusket pågår.

Självklart är vi nyfikna på vad som pågår ute i stugorna hos våra kära läsare, men vi börjar i vanlig ordning med redaktionens planer.

Recension: Aerial_Knight's Never Yield [PS4]

Fri, 21 May 2021 10:00:00 +0000

Att många av oss är ute och springer tills svetten lackar då och då är inte mycket att skryta om, men för människor som Wally i Aerial_Knight’s Never Yield är det snarare ett heltidsjobb än en fritidssyssla. Men det handlar inte riktigt om ett jobb heller, utan snarare en konstant flykt från lite allt möjligt i den här snabba och färgglada 3D-runnern.

Redan vid första anblick går det att uppfatta en hel del populärkulturella influenser i Aerial_Knight’s Never Yield. En av dessa är den afroamerikanska kärleken till japansk samurajkultur som exempelvis grupper som Wu Tang Clan och liknande akter experimenterade med i svängen runt 90-talets början. Den växer snabbt ihop med tydliga vibbar av tecknade serier och filmer i form av Dragon Ball och Spiderman: Into the Spider-verse. Det är en trevlig mix och den tilltalar mig mycket eftersom jag uppskattar både musik och film från dessa genrer.

Recension: Shin Megami Tensei III: Nocturne HD Remaster [PS4]

Tue, 18 May 2021 16:00:00 +0000

Likt många andra spelserier har äldre titlar från Megami Tensei-serien börjat dyka upp i nyslipade versioner, i det här fallet Shin Megami Tensei III: Nocturne som ursprungligen släpptes i början av 2003. Fram tills att den här titeln ursprungligen släpptes hade serien huvudsakligen varit en hit i Japan, men Nocturne innebar en liten vändning och öppnade upp för en allt större marknad i väst. Att just den här titeln nu har släppts på nytt är därför inget att fundera över. Men hur står sig ett nästan 20 år gammalt japanskt rollspel inför dagens publik?

Vad spelar du i helgen? [Vecka 19 2021]

Fri, 14 May 2021 17:00:00 +0000

Vi är nu ungefär halvvägs genom maj månad och sakta men säkert börjar E3-veckan visa sig på horisonten. Även om det inte blir en traditionell mässa i år heller ser det ändå ut att kunna bli ett gäng intressanta onlinepresentationer att sysselsätta sig med i juni.

Många har säkert fått njuta en förkortad vecka denna vecka, och vissa har kanske till och med tjuvstartat på helgen genom att ta en ledig klämdag. Vi vill förstås i vanlig ordning veta vad som pågår på spelfronten hos dig, men börjar med en liten sammanfattning av redaktionens pågående projekt.

Recension: Resident Evil: Village [PS5]

Fri, 14 May 2021 10:00:00 +0000

1997 köpte jag mig en Playstation enbart för den där japanska rollspels-serien jag upptäckt fem år tidigare till Super Nintendo. Allt jag ägde var investerat i min första lägenhet och jag levde mycket enkelt för att ha råd med mitt spelintresse. Spel nummer två blev Resident Evil då mitt förtroende för japanska spel var större än både plånbok och förstånd. Efter att de galna hundarna kraschat in genom fönstret var jag både frälst och övertygad om att jag prioriterat rätt.

Recension: Star Wars Pinball VR [PSVR]

Mon, 10 May 2021 10:00:00 +0000

Kraften är stark i spelstudion Zen Studios. Inte minst när de faller för frestelsen att konvertera inte mindre än 8 av sina flipperbord till PlayStation VR. Jag har sagt det förut och jag kommer att säga det fler gånger; flipperspel gör sig bäst i VR och Star Wars-borden hör inte till något undantag.

Jag har under ett antal timmar roats kungligt av att dyka ned, eller tillbaka till, flipperborden som med hjälp av stålkulor, ramper och fysik, gör sitt allra bästa för att återförena mig med min barndoms allra bästa upplevelser tillsammans med Luke, Leia och den mörka sidans makter.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 18 2021]

Fri, 07 May 2021 17:00:00 +0000

Trots att tiden verkar stå still i isoleringens- och distanseringens tid, tickar timmar, dagar, veckor och månader på. Nu är vi snart i mitten av maj månad vilket innebär att hälften av 2021 snart ligger bakom oss. I spelvärlden känns det också av i och med att storspel efter storspel släpps. Självklart med en variation av mindre, men ändå fantastiska upplevelser.

I vanlig ordning tänkte vi berätta vad för spel som spelas i våra PlayStation-enheter, men sedan är vi nyfikna på hur du tillbringar helgen.

Recension: Judgment [PS5]

Wed, 05 May 2021 10:00:00 +0000

Jag ska börja med ett erkännande. Jag har aldrig spelat något spel från den populära serien Yakuza. Anledningen till att jag tar upp det är eftersom Judgment är en avstickare som utspelas i samma värld, och har stora likheter i grundkonceptet.

I detta sidospår iklär du dig rollen som advokaten Takayuki Yagami som efter att ha blivit en stjärna över en natt upptäcker att det finns en baksida med att försätta våldsbrottslingar på fri fot och sadlar om till privatdetektiv. Närheten till Yakuzan i stadsdelen Kamurocho i Tokyo är alltid närvarande och korsar Yagamis väg.

Recension: Dark Nights with Poe and Munro [PS4]

Tue, 04 May 2021 10:00:00 +0000

Dark Nights With Poe and Munro är det mest välkända radioprogrammet på lokalradiokanalen Radio August. Kanske är det för att paret själva donerat radios till ett antal ställen i den lilla sömniga staden August. Jag minns att jag hörde ett par avsnitt av programmet när jag försökte lösa ett mord i The Shapeshifting Detective. Jag pratade även med programmets två stjärnor för att försöka få deras hjälp. Men i spelet Dark Nights with Poe and Munro byts rollerna lite, och nu är det deras tur att vara stjärnor och försöka lösa mysterier och hjälpa folk.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 17 2021]

Fri, 30 Apr 2021 17:00:00 +0000

April är nu en mer eller mindre avverkad månad, och när vi kikar tillbaka på spelsläppen har det faktiskt varit en ganska trevlig månad. Bara nu i slutet av månaden har vi fått ta del av höjdpunkter som Nier Replicant (9/10) och Returnal (10/10) , och det blir därför intressant att se om maj månad kommer att kunna följa upp och matcha detta utbud.

Innan vi träder in i nästa månad är det dock dags att gå igenom planerna för helgen, och vi börjar med vad som pågår i redaktionen.

Månadens PlayStation Plus-spel [Maj 2021]

Fri, 30 Apr 2021 13:00:00 +0000

PlayStation Plus-förmånerna har verkligen gått från klarhet till klarhet de senaste månaderna, och har tillhandahållit åtskilliga toppklassiga spel till oss prenumeranter. Nu när en ny månad är runt hörnet har vi fått bekräftelse på att den fina sviten fortsätter i maj.

Först ut har vi det underhållande racingspelet Wreckfest , som blandar alla möjliga former av motordrivna fordon och avancerad kraschfysik för att skapa ganska galna situationer. I grund och botten är det ett kompetent bilspel, men det som knuffar det över kanten är just hur mycket både fordon och omgivningar kan demoleras. Det är dessutom den putsade PlayStation 5-versionen av spelet vi får ta del av, vilket lockar mig att plocka upp spelet på nytt.

Månadens höjdpunkter [Maj 2021]

Fri, 30 Apr 2021 10:00:00 +0000

Sköna maj är här i detta pandemins andra år och med det väntar som vanligt nya spelsläpp. Bland höjdpunkterna den här månaden har jag valt ut en uppföljare, en återutgivning och ett helt nytt spel. Förutom de utvalda spelen finns det precis som vanligt en salig blandning av andra spel att välja på där det borde finnas något som passa alla.

Ett halvår in i PlayStation 5:ans liv är det fortfarande en majoritet av spel som släpps för PlayStation 4, men det känns som om fler och fler spel släpps för båda plattformarna.

Recension: Returnal [PS5]

Thu, 29 Apr 2021 14:00:00 +0000

Det finns spel som griper tag i dig och inte ens släpper taget när du lägger ifrån dig handkontrollen och stänger av konsolen. Returnal tillhör definitivt den kategorin och jag har inte kunnat släppa tankarna spelet under den senaste tiden.

Du axlar rollen som piloten Selene som kraschar sitt skepp på en mystisk planet. Hon hittar spår av att hon varit där tidigare och inser snabbt att hon sitter fast i en loop där hon vid varje dödsfall börjar om vid kraschen.

Recension: Breathedge [PS4]

Wed, 28 Apr 2021 10:00:00 +0000

Livet är allt annat än enkelt för huvudpersonen i detta överlevnadsspel. “The Man”, som han kallas, har råkat ut för en olycka av astronomiska proportioner. Inte nog med att hans fraktskepp har splittrats i miljontals bitar, när han vaknar till liv plågas han dessutom av två robotar som är allt annat än förstående till händelserna före och efter kraschen.

Efter en roande och bitvis smått störd introduktion, börjar själva äventyret då jag får ta kontroll över The Man, strax efter katastrofen. Vi befinner oss i ett läckande rymdskepp där luften håller på att ventileras ut, och det ser inte ljust ut för vår hjälte som bara ville leverera en kista med sin avlidne farfar i så att denne kunde få en riktig, galaktisk begravning.

Recension: Atelier Mysterious Trilogy DX [PS4]

Tue, 27 Apr 2021 10:00:00 +0000

Atelier Mysterious Trilogy DX är en samlingsutgåva av de sedan tidigare utgivna spelen Atelier Sophie: The Alchemist of the Mysterious Book , Atelier Firis: The Alchemist and the Mysterious Journey och Atelier Lydie & Suelle: The Alchemists and the Mysterious Paintings. Atelier-serien som startade redan 1997 innefattar en omfattande mängd titlar, men de här tre ingår i Mysterious-serien som släpptes mellan 2015 – 2017. För den som inte har räknat ut det än så är den gemensamma nämnaren alkemi, och det är i sällskap av ett ungt gäng utövare som respektive titel kretsar kring.

Recension: Saga Frontier Remastered [PS4]

Mon, 26 Apr 2021 10:00:00 +0000

För oss som älskar japanska rollspel var 90-talet en underbar tid där spelmakarna gick från klarhet till klarhet. En av giganterna var Square Soft, som under denna period etablerade serier som Final Fantasy och Front Mission. Då som idag fanns det en hel del titlar som aldrig nådde oss i Europa. De tre första spelen i Saga-serien släpptes exempelvis till Gameboy i Nordamerika under namnet The Final Fantasy Legend 1, 2 och 3. Allt för att rida på den populärare seriens namn. Detta följdes upp med Romancing Saga-trilogin till Super Nintendo, men den fick inte ens amerikanerna ta del av.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 16 2021]

Fri, 23 Apr 2021 17:00:00 +0000

Efter en omvälvande vecka där vårvädret både har anlänt och ångrat sig känns det ju bra att vi kan ta det säkra före det osäkra och parkera oss i soffan, för att fördjupa oss i ett spelprojekt istället. Denna vecka har vi dessutom fått två riktigt starka spellanseringar i form av Nier Replicant (9/10) och PS5-versionen av Judgment.

Innan vi packar ihop för helgledigheten är det dock dags att få en inblick i vad som pågår i redaktionen.

Recension: Nier Replicant ver.1.22474487139… [PS4]

Thu, 22 Apr 2021 14:00:00 +0000

Det känns smått overkligt att ett litet, smalt, lågbudget-spel som jag (och många andra) vurmat för sen det släpptes 2010 har fått en rejäl uppfräschning och moderniserats en smula. Mycket hänger på att dess uppföljare fick ett bra mycket bättre mottagande, både kritiskt och försäljningsmässigt. Nier Automata (8/10) var nog många spelares första möte med den excentriska spelskaparen Yoko Taro, och jag kan bara föreställa mig hur väl hans galenskap togs emot med helt oförstörda ögon.

Fler kommande spel från NIS America

Tue, 20 Apr 2021 10:00:00 +0000

I augusti var jag med på en pressvisning där höstens spel från utgivaren Nippon Ichi Software America (NISA) visades upp och nu har de visat upp kommande alster för 2021. Presentationen bjöd på en salig blandning av genrer som klassiska skjutare, rollspel och berättelsetunga visuella romaner. Några av spelen har ännu inte listat någon PlayStation-plattform, men jag nämner dem ändå eftersom jag ser det som sannolikt att de kan släppas även där framöver.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 15 2021]

Fri, 16 Apr 2021 17:00:00 +0000

Vi är nu halvvägs genom april, och utöver en del trevliga spelsläpp har vi även fått en efterlängtad uppdatering av operativsystemet till PlayStation 5. Det är i synnerhet skönt att nu kunna skyffla över PS5-spel på extern lagring istället för att vara tvungen att radera dem när den något snåla interna lagringsplatsen tar slut. Det är åtminstone ett vettigt alternativ att ha tills vi får möjlighet att expandera den interna lagringen.

Recension: Outriders [PS5]

Thu, 15 Apr 2021 10:00:00 +0000

Mänskligheten söker med ljus och lykta efter någonstans att slå sig ner och den här gången duger det inte med Mars. För att skapa extra nervdaller är förstås även du med på expeditionen i egenskap av Outrider. Du är en form av spanare och förtrupp precis som i Civilization VI (8/10). Skillnaden är att du befinner dig på en okänd planet som i sann erövraranda döpts till Enoch.

Upptäckarglädjen slår dock snabbt om till elände och tandagnisslan då Enochs väderlek inte riktigt är som hemma i Sverige. Hårdast drabbas alla Outriders som på diverse dramatiska sätt tvingas kasta in handduken. Eftersom du är tuffare än genomsnittet inte bara överlever du utan utvecklar också övernaturliga krafter värdiga en Marvel-karaktär.

Recension: Poison Control [PS4]

Tue, 13 Apr 2021 10:00:00 +0000

I försöken till hybrid-spel i form av att blanda JRPG och action-skjutare, kan jag med enkelhet räkna upp de titlar som jag tycker har lyckats med konceptet. Det utsökta Freedom Wars (8/10) bevisar att det minsann går att genomföra, till och med på PlayStation Vita. Det blir dock svårare att rada upp de, som enligt mig, har misslyckats, men Neptunia Virtual Stars (4/10) är ett av lågvattenmärkena.

Jag var därför relativt skeptisk till Nippon Ichis senaste försök till att lyckas i genren, men det var något i spel-trailern till Poison Control som lockade mig ändå. Och jag är väldigt glad att jag tog chansen.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 14 2021]

Fri, 09 Apr 2021 17:00:00 +0000

Efter ännu en förkortad arbetsvecka på grund av påsken börjar det onekligen kännas som att jag kan vänja mig vid fyra dagars arbetsveckor. Det är dock slut på det roliga redan nästa vecka när vi återgår till femdagarsvecka, men innan dess har vi en skön helg att se fram emot.

På redaktionen lyser flitens lampa, med en hel del olika recensionsprojekt igång, och här får du ett axplock av vad vi kommer att syssla med i helgen.

Recension: Cozy Grove [PS4]

Fri, 09 Apr 2021 10:00:00 +0000

Sverige är ett land där friluftsliv alltid har varit populärt. Många av oss har blivit tvingade ut i naturen av våra föräldrar som små, har varit medlemmar i scoutföreningar eller kanske till och med friluftsfrämjandet. Under våra besök ute i skog och mark har vi gjort lägereldar, täljt på pinnar och kanske sett ett och annat vilt djur. Men vad de flesta av oss troligtvis inte har sett under våra upptäcksfärder är spöken, något som jag som scout i spelet Cozy Grove får se massor av. Mitt uppdrag: att guida förlorade själar till sin sista vila.

Recension: Paradise Lost [PS4]

Wed, 07 Apr 2021 13:00:00 +0000

I en alternativ tidslinje har Tyskland segrat i andra världskriget genom att använda kärnvapenbomber mot större delar av Europa. Resultatet av denna aggression har blivit förödande, och förutom att världen befinner sig i någon slags atomvinter, är den dessutom helt tom på människor.

Året är 1980 och den polska huvudpersonen Szymon är bara 12 år gammal. Han utmanas nu att lösa en hemlighet som har varit väl bevarad i åratal. Hans mor har gått bort och han är helt själv i kylan, rädslan och i kampen för överlevnad. Jag styr honom i jakten efter sin far och i strävan efter att få reda på vad som egentligen har hänt. Spelet startar i en tysk bunker och äventyret tar oss djupt, djupt ned under marken. Och in i det mänskliga sinnet.

Recension: Tony Hawk's Pro Skater 1+2 [PS5]

Tue, 06 Apr 2021 10:00:00 +0000

Tony Hawk’s Pro Skater 1+2 är ett svårt spel att kategorisera, men om jag skulle göra en ansats skulle jag kalla det för ett arkad-skateboardspel med fokus på utforskning. Grunden ligger dock förstår i själva skateboardandet där du tar dig runt på brädan med hjul och utför coola trick.

Förutom kampanjläget, bjuder spelet på ett flerspelarläge, en ofantlig mängd utmaningar och en butik där du kan köpa olika kosmetiska uppgraderingar för att utsmycka din figur med.

Vad spelar du i påskhelgen? [Vecka 13 2021]

Thu, 01 Apr 2021 17:00:00 +0000

Med ganska efterlängtad långledighet runt hörnet kommer många säkert ha möjlighet att ladda batterierna igen. Det kommer ju inte i år heller bli ett traditionellt påskfirande på grund av rådande omständigheter, men det finns förstås ändå möjlighet att inmundiga de obligatoriska äggen och sillbitarna.

Om du, precis som jag, gärna skippar sillen kan du ju tillbringa lite tid med din favoritkonsol istället. Vi börjar med vad som sker i redaktionen under påsken.

Månadens PlayStation Plus-spel [April 2021]

Thu, 01 Apr 2021 13:00:00 +0000

I samband med inträdet i en ny månad är det förstås även dags att inkassera några nya spel från Sonys prenumerationstjänst. Vi hade redan sedan tidigare fått bekräftat den senaste delen i den långlivade Oddworld-serien skulle vara på listan i april, men nu har vi även fått reda på de resterande spelen.

Utöver Oddworld: Soulstorm får vi alltså även möjligheter att sätta tänderna i två omfattande zombiefokuserade spel. Dels har vi Days Gone (8/10) som erbjuder på en omfattande öppen spelvärld som utspelar sig i Oregon i USA. Den idylliska naturen är dock en kontrast till den mörka vardagen som skildras i spelet, där zombieliknande varelser och ondsinta människor turas om att göra vardagen sur för dig. Detta spel fick dessutom en patch för ett tag sedan som utnyttjar de extra hästkrafterna i PlayStation 5 på ett riktigt bra vis.

Recension: I Saw Black Clouds [PS4]

Tue, 30 Mar 2021 15:00:00 +0000

Kristina återvänder hem till den lilla sömniga småstaden hon kom ifrån efter att en av hennes äldsta vänner plötsligt dött. Efter att ha besökt begravningen så börjar hon leta efter svar. Vad hände med Emily?

I Saw Black Clouds är det senaste spelet från utgivaren Wales Interactive, som kanske mest är kända för sina interaktiva filmer - The Bunker (8/10) , The Complex (9/10) och The Infections Madness of Dr Dekker (7/10) till exempel. Det här är dock från en helt ny utvecklare inom genren som tidigare bara arbetat med film.

Månadens höjdpunkter [April 2021]

Mon, 29 Mar 2021 13:00:00 +0000

Det är en ny månad och PlayStation 5 börjar närma sig ett halvår på marknaden. Trots att efterfrågan vida överstiger tillgången, slogs flera rekord både i antal sålda enheter och räknat i pengar och antalet titlar till plattformen fortsätter att öka.

En av höjdpunkterna jag har valt ut är ett PlayStation 5-exklusivt spel utvecklat i vårt grannland Finland, och jag är själv oerhört nyfiken på det. Annars bjuder månaden på en härlig blandning av allt från återutgivningar och nyversioner till helt nya spel inom allt från hårdkokta actionrökare till mer lågmälda sagor.

Recension: Black Legend [PS4]

Mon, 29 Mar 2021 10:00:00 +0000

Att regnblöta städer utgör bra platser för blodiga skådespel och spännande äventyr är ingen hemlighet, och det är i just en sådan som Black Legend utspelar sig. En mystisk dimma har lagt sig över staden och en ondsint kult har tagit tillfället i akt och slagit klorna om samhället. I rollen som en legosoldat blir det jag och mitt gäng som får rensa upp bland slöddret och ta tillbaka staden, kvarter för kvarter.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 12 2021]

Fri, 26 Mar 2021 17:00:00 +0000

Veckan är nu avslutad, och vi börjar även närma oss ny månad med stormsteg. Mars har ju inte varit den sedvanligt fullsmockade lanseringsmånaden i år av förklarliga skäl, men i gengäld har ju fler mindre lanseringar fått utrymme att hävda sig under början av året.

Innan vi tar helg behöver vi dock bocka av våra traditionsenliga punkter där vi först erbjuder att litet axplock av vad som sker i redaktionen, följt av vad våra kära läsare sysselsätter sig med.

Recension: El Hijo: A Wild West Tale [PS4]

Fri, 26 Mar 2021 10:00:00 +0000

Man skulle kunna kalla El Hijo: A Wild West Tale för en barnvänlig tolkning av Metal Gear Solid , och det i positiva ordalag. El Hijo, eller ”Sonen” som den svenska översättningen lyder, är nämligen ett spel i smygandets och förvillandets tecken där en familj strävar efter att återförenas. En son och hans mor skiljs åt i början av spelet, och det ligger på mig som spelare att återförena dem igen.

Recension: Crash Bandicoot 4: It's About Time [PS5]

Thu, 25 Mar 2021 10:00:00 +0000

Året var 1996. En orange bandicoot-råtta marknadsfördes som en maskot för PlayStation och en utmanare till den blå igelkotten och rödklädda rörmokaren som länge hade delat på plattformstronen. Crash Bandicoot blev en dundersuccé och fick två uppföljare de kommande åren. Efter den ursprungliga trilogin kom det några fler uppföljare, men ingen av dem var utvecklad av Naughty Dog och ansågs inte nå upp till de första spelens storhet.

Snabbspola fram 20 år och Toys for Bob, vilka släppt förbättrade versioner av ursprungstrilogin och Spyro-serien, har fått uppdraget att göra en uppföljare. Helt logiskt har alla andra uppföljare ignorerats och den nya delen heter Crash Bandicoot 4: It’s About Time.

Recension: Sumatra: Fate of Yandi [PS5,PS4]

Wed, 24 Mar 2021 13:00:00 +0000

När jag såg en trailer förSumatra: Fate of Yandi associerade jag direkt den grafiska stilen med Sierra On-Lines äventyrsspel som Space Quest och Police Quest , men när jag väl började spela det så påminner det mer om LucasArts spel från peka-och-klicka spelens guldålder sett till gränssnittet.

Du axlar rollen som Yandi, en indonesisk man som jobbar som skogshuggare. Hans chef känns mer som en slavdrivare än en coach och tvingar iväg Yandi till en riskzon och efter ett jordskred är han vilse i djungeln.

Recension: Bite the Bullet [PS4]

Tue, 23 Mar 2021 10:00:00 +0000

I en ruggig framtid har en svår hungersnöd tvingat mänskligheten ner på knä. Matkrisen har gått så långt att våra skarpaste hjärnor utvecklat implantat som gör det möjligt för oss att konsumera oorganisk materia. Något som säkert verkade vettigt i teorin.

Dessvärre resulterade den fiffiga lösningen i galna muterade människor som snabbt kom att dominera och tog över planeten. Det som återstår av mänskligheten har tvingats på flykt och börjat kolonisera universum i hopp om att en dag kunna återvända.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 11 2021]

Fri, 19 Mar 2021 17:49:55 +0000

Äntligen är det helg igen! Våren närmar sig med stormsteg och även om vi har en del bakslag i form av kallare väder, är vi snart i april månad.

I redaktionen håller vi värmen med både recensionstitlar och annat smått och gott i skämshögarna. Här kommer våra spelplaner för helgen, sedan vill vi gärna läsa om dina!

Jesper är vilse

Nej, det är inte Mora Träsk som är ute på tigerjakt.

Recension: Space Otter Charlie [PS4]

Fri, 19 Mar 2021 13:00:00 +0000

Miljö och klimatfrågor är ämnen som ständigt engagerar. Jorden är hårt ansatt och det talas om att människan i värsta fall kanske inte ens kommer att kunna leva ett drägligt liv på vår planet i framtiden. Det är tunga ämnen som inte bara syns i nyheter världen över, utan även har börjat göra avtryck i spelens värld. Nyligen lyckades NASA landa en obemannad farkost på Mars, och det är bland annat på just andra planeter som hoppet om människans framtid kanske finns. Men om vi skulle bosätta oss på en annan planet, vad hade vi då gjort med djuren på jorden? Det är just det scenariot som Space Otter Charlie handlar om.

Recension: Signs of the Sojourner [PS4]

Fri, 19 Mar 2021 10:00:00 +0000

Elias och jag har varit kompisar sedan barnsben. Vi sprang alltid runt och hittade på hyss i den sömniga lilla staden Bartow, medan mamma slet, jobbade och reste runt för att försöka fylla på lagret i stadens lilla närbutik. Men åren går och en vacker dag så är mamma inte kvar. Butiken står dock kvar, och någon måste fylla på lagerhyllorna så att befolkningen i Bartow kan klara sig. Mammans resande runt med en karavan till olika små städer får jag helt enkelt försöka ta över och göra det bästa av.

Recension: Sir Lovelot [PS5]

Tue, 16 Mar 2021 10:00:00 +0000

Tvådimensionella plattformsspel med retrodoftande grafik har fått ett uppsving på senare år och Sir Lovelot hamnar definitivt i den genren. Du axlar rollen som en riddare som på varje bana ska hitta en tusensköna för att en prinsessa ska fira ned sitt hår på Rapunzel-manér. På senare banor kan du även uppvakta henne med ringar, diamanter och godisklubbor för att öka dina poäng. Till din hjälp har du endast dubbelhopp och möjligheten att skjuta fiender och saker i din omgivning.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 10 2021]

Fri, 12 Mar 2021 17:00:00 +0000

Vi är snart halvvägs igenom mars månad, och det känns som att varannan vecka är det vår och varannan är det vinter igen. Något som dock är konstant och pålitligt är den konstanta skämshögen med spel som väntar på din uppmärksamhet. Vanligtvis brukar vi få en del stortitlar som dimper ner innan kvartalets slut, men på grund av covid-19 ser ju världen lite annorlunda ut nuförtiden.

Vi sitter dock inte sysslolösa för detta, utan vi kommer i vanlig ordning att gå igenom vad som pågår i redaktionen innan vi lämnar över ordet till våra kära läsare.

Recension: GENSOU SkyDrift [PS4]

Fri, 12 Mar 2021 10:00:00 +0000

Att kartracinggenren är populär är ingen hemlighet, och det finns många titlar som alla bjuder på annorlunda tolkningar av genren. Gensou Skydrift är nog en av de mest annorlunda av dessa, men då framförallt i sitt tema som närmast skulle kunna jämföras med Mario Kart: Double Dash på droger.

Varje spelare styr två häxor (eller magiska individer) som utgör karaktärer i ett ganska generiskt anime-inspirerat karaktärsgalleri. ”Åker de två stycken på en kvast?”, kanske du tänker nu, men det är mycket mer annorlunda än så. Häxorna åker nämligen på varandra.

Recension: Curse of the Dead Gods [PS4]

Tue, 09 Mar 2021 10:00:00 +0000

Curse of the Dead Gods är ett så kallat Roguelite-spel som innebär att det finns procedurellt framtagna nivåer och ett omspelningsvärde där du får globala upplåsningar genom att spela om och om igen. Här handlar det om ett actionäventyr i isometrisk vy där du utforskar ett tempel som är inspirerat av den sydamerikanska Mayakulturen.

Varje spelomgång består i att du utforskar ett antal rum för att utveckla dina egenskaper och din arsenal samt försöka besegra mästare och bossar.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 9 2021]

Fri, 05 Mar 2021 17:00:00 +0000

Första veckan i mars är nu i princip avverkad, och det har varit en stark start på spelmånaden om du är en PlayStation Plus-prenumerant. Då får du nämligen möjlighet att spela ett av förra årets absolut bästa spel Final Fantasy VII Remake (9/10).

Med den starka starten på spelåret 2021 finns det dock ingen direkt brist på alternativ att välja mellan för helgnöjet, men innan vi går in på vad du tänker spela kan du läsa om vad som pågår i redaktionen.

Recension: Neptunia Virtual Stars [PS4]

Thu, 04 Mar 2021 10:00:00 +0000

Att återvända till Hyperdimension-serien känns för mig lite som att åter stå framför hyllorna innehållande smågodis som jag, en gång för mycket, förätit mig på. Jag känner igen mig omedelbart, men uppskattar inte upplevelsen speciellt mycket.

Den här gången är det ett helt nytt universum som befinner sig i stor fara och gudinnorna Neptune, Noire, Blanc, och Vert blir plötsligt teleporterade till en helt främmande värld. Igen.

Jag har stora ögon och nu även ett stort vapen. Gillar du mig nu?

Recension: Fallen Legion Revenants [PS4]

Wed, 03 Mar 2021 10:00:00 +0000

Mitt första japanska rollspel hette Sword of Vermilion och utmanade mig på min Sega Mega Drive. Då genren var ung och detta var 1991 medföljde en rejäl handbok för att assistera min tonårshjärna om hur det skulle spelas. Detta gav mig blodad tand och har fått mig att upptäcka många fantastiska världar sen dess.

30 år senare är jag ärrad veteran och känner att Fallen Legion-serien borde inte vara några problem trots att jag inte varit med från början. Jag har ju mött tonvis av ilskna underhuggare på ärans fält och tuktat imperier på fler kontinenter än jag kan komma ihåg. Det visar sig snabbt att det kanske inte räcker…

Månadens PlayStation Plus-spel [Mars 2021]

Tue, 02 Mar 2021 11:17:49 +0000

Sony har verkligen öppnat året starkt med sina PlayStation Plus-spel och förra månaden fick du ett helt nytt spel i form av Destruction All-Stars vid sidan om PlayStation 5-versionen av Control: Ultimate Edition (9/10) och Concrete Genie (8/10) som behandlar det viktiga ämnet mobbing.

Sonys form håller i sig och även mars är en riktigt stark månad sett till spelen du bjuds på. Även den här gången finns ett helt nytt spel med i utbudet.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 8 2021]

Fri, 26 Feb 2021 17:00:00 +0000

Nu är den sista helgen i februari här och för en del innebär det slutet på sportlovet, medan andra precis ska börja sitt. Det enklaste sättet att vara behjälplig med att minska smittan i samhället är såklart att hålla sig hemma och vad kan vara bättre då än att umgås framför en PlayStation-konsol?

I vanlig ordning tänkte vi berätta om våra spelplaner i helgen, sedan ser vi fram emot att ta del av dina!

Recension: Pumpkin Jack [PS4]

Fri, 26 Feb 2021 10:00:00 +0000

Långt ifrån närmaste allhelgonahelg tar jag mig an plattformsspelet Pumpkin Jack , ett spel om en fördömd själ som besitter en pumpa med tillhörande kropp. Dömd till en evighet i djävulens klor erbjuds han ny framgång och frihet genom att besegra en trollkarl, och vips är jag på väg för att göra livet surt för såväl människor som monster.

Pumpkin Jack är ett verk av en soloutvecklare som verkar ha en förkärlek till plattformsspel av den äldre skolan. Den tydligaste kopplingen jag gör är till Medievil från 1998 som delar samma tematiska upplägg med mörka pittoreska miljöer och en läskig touch, lite som en animerad Tim Burton-film. Jag kan även känna vibbar av exempelvis Crash Bandicoot i vissa av banornas inslag.

Månadens höjdpunkter [Mars 2021]

Thu, 25 Feb 2021 10:00:00 +0000

Mars stoltserar med vårdagsjämningen och anses generellt vara den första vårmånaden. Dessutom brukar spelsläppen av stortitlar dugga tätare än regnet och 2021 är inget undantag. Det har som vanligt varit svårt att välja ut tre favoriter och ett av dem har i skrivande stund bara bekräftats som marssläpp och inte fått fast datum ännu.

I den ursprungliga versionen av artikeln hade jag med Kena: Bridge of Spirits som i State of Play i slutet av februari fick ett bekräftat datum den 24 augusti.

Recension: Persona 5 Strikers [PS4]

Mon, 22 Feb 2021 10:00:00 +0000

Persona 5 (10/10) anses av många vara ett av senare års allra bästa japanska rollspel och jag kan bara hålla med. När jag fick höra att Phantom Thieves skulle få ett äventyr till gjorde det mig väldigt glad, men samtidigt lite skeptisk då Musou-genren med Dynasty Warriors-serien i spetsen aldrig varit en favorit för mig.

Persona 5 Strikers tar sin början sex månader efter händelserna i Persona 5 och om du inte har tänkt spela originalspelet först så bör du läsa på eller titta på filmklipp med sammanfattning av händelserna, annars kommer du att få svårt att hänga med i svängarna.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 7 2021]

Fri, 19 Feb 2021 17:00:00 +0000

Ännu en vecka har nu flugit förbi, i vad jag själv har upplevt som raketfart, och det har verkligen varit full rulle på redaktionen också. Tack vare den starka starten på spelåret har vi nu hunnit dela ut vår tredje fullpottare i form av Cyber Shadow (10/10) , och om 2021 fortsätter i detta tempo kan det bli en monumental uppgift att summera allt i våra årslistor.

Med helgen runt hörnet tar vi traditionsenligt upp några av redaktionens planer innan vi lämnar ordet till våra kära läsare!

Recension: Romance of the Three Kingdoms XIV [PS4]

Fri, 19 Feb 2021 13:00:00 +0000

Romance of the Three Kingdoms XIV är ett av de mest annorlunda spel jag har spelat hittills i år. Inte för att det är särskilt unikt i sitt utformande, utan på grund av sitt innehåll och narrativ.

Som siffrorna i titeln avslöjar är det här ett spel i en serie som har varit med på banan sedan mitten av 1980-talet. Det grundar sig i en historisk text från 1300-talets Kina där en mix av historia, mytologi och legender bildar en berättelse involverandes tusentals namngivna karaktärer, något som representeras tydligt i spelet.

Recension: Active Neurons 3: Wonders of the World [PS5]

Fri, 19 Feb 2021 10:00:00 +0000

Jag har spelat föregångarna i denna minimalistiska pusselspelserie och nu har turen kommit till den tredje delen i form av Active Neurons 3: Wonders of the World. Temat är den här gången världens sju underverk, men det lyser bara igenom i banornas ikoner och en kort informationsskärm när du klarat de tio nivåerna per bana.

Precis som i de tidigare delarna handlar det om att förflytta en kvadrat till en cirkulär utgång. Självklart finns det olika mekaniker som gör det svårt för dig att omedelbart se en lösning.

Recension: Cyber Shadow [PS4]

Wed, 17 Feb 2021 10:00:00 +0000

Det är härligt när spel överraskar. För mig kom Cyber Shadow som en blixt från klar himmel, då jag helt hade missat att detta debutspel från finska Mechanical Head Studios ens var på väg. Äventyret är en hommage till klassiska Ninja Gaiden, kryddat med lika mycket kärlek och fingertoppskänsla som exempelvis Shovel Knight (9/10) briljerat med inom nyretrogenren.

Redan i spelets inledning sitter varje detalj på exakt rätt plats. Den härliga 80-talsfuturismen med ninjor, robotar och urläcker pixelgrafik sätter stämningen direkt. Kontrollen är tajt, responsiv och simpel, men framförallt känns varje svärdshugg riktigt tillfredsställande. Ljudbilden är kronan på verket och för tankarna till Mega Man och Castlevania, större komplimang än så är svår att ge.

Recension: Little Nightmares II [PS4]

Tue, 16 Feb 2021 10:00:00 +0000

När den Tim Burton-aktiga plattformsskräckisen Little Nightmares (8/10) dök upp som från ingenstans för lite drygt fyra år sedan var jag sen på bollen. Spelet blev något av en snackis då det kombinerade drag från olika spelgenrer såsom skräck, pussellösande och plattformshoppande för att skapa en intressant och ganska unik mix. När nu uppföljaren efter mångt och mycket har kommit har jag varit på hugget och spelat igenom det å bloggens vägnar.

Recension: Nioh 2 Remastered [PS5]

Mon, 15 Feb 2021 10:00:00 +0000

Förra året när Nioh 2 (9/10) dök upp på PlayStation 4 möttes det av fina omdömen och Jonny sparade inte på superlativen. Häromveckan släpptes The Nioh Collection för PlayStation 5 och efter att ha recenserat Nioh Remastered (8/10) har turen nu kommit till uppföljaren.

Det finns oerhört mycket likheter med föregångaren, men nästan allting känns snäppet bättre. Den här gången spelar du en halvdemon, eller halv yokai och har en mängd förmågor och egenskaper som kommer med det. Ett exempel är att det levande vapnet från Nioh är borta och nu kan du istället förvandla dig tillfälligt till demonform.

Recension: Werewolf: The Apocalypse - Earthblood [PS5]

Mon, 15 Feb 2021 10:00:00 +0000

Cahal har lite ilska bubblande inom sig. Ibland kan den komma upp till ytan och då kan saker gå väldigt, väldigt fel. Inte nog med att hans kläder trasas sönder, men hans behåring ökar exponentiellt. Saker som kan trigga Cahal att bli rejält pissförbannad omfattar bland annat miljöförstöring. Cahal är nämligen en varulv, och i Werewolf: The Apocalypse - Earthblood så är varulvarna moder jords yttersta försvarsmekanism.

Werewolf: The Apocalypse - Earthblood baseras på ett klassiskt rollspel från tidigt 90-tal, som utspelas i samma värld som Vampire: The Masquerade och ett par andra rollspel. Där vampyr-rollspelet mer fokuserar på intriger mellan olika vampyrklaner så utgick Werewolf mer från ett miljöaktivist-perspektiv.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 6 2021]

Fri, 12 Feb 2021 17:00:00 +0000

Nu är det snart helg igen och personligen är dessa dagar av ledighet en skänk från ovan. Arbetstempot har nämligen varit helt sinnessjukt denna vecka och det ska bli rejält skönt att koppla av med lite skogsliv samt PlayStation-spelande.

I veckan som har gått, har ni kunnat ta del av Jespers recension av Nioh Remastered (8/10) , där han verkligen har njutit av uppgraderingen, även om det var första gången han tampades med titeln.

Recension: Nioh Remastered [PS5]

Wed, 10 Feb 2021 10:00:00 +0000

Nioh (9/10) släpptes ursprungligen till PlayStation 4 2017 och nu har Nioh Remastered släppts till PlayStation 5. Det erbjuds både separat och som en del av The Nioh Collection där också Nioh 2 finns med. Jag recenserar spelen separat, och det kommer därför en recension av Nioh 2 inom kort.

Med mina referensramar känns Nioh på ytan som en blandning av Sekiro och Dark Souls , men det visar sig snabbt bjuda på flera egenskaper som ger en egen identitet utan att behöva jämföras med konkurrenterna.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 5 2021]

Fri, 05 Feb 2021 17:00:00 +0000

Den första veckan i februari kan vi snart lägga bakom oss och även om snön ligger tjock runt om i landet, hindrar det ju inte en sann spelare att skippa pulkan och benbrotten till förmån för en mysig PlayStation-helg.

Under veckan fick vi välkomna årets andra spel med full pott i form av Atelier Ryza 2: Lost Legends& the Secret Fairy (10/10), vilket fick mig att helt ändra uppfattning om den 22 versioner gamla spelserien.

Recension: Control: Ultimate Edition [PS5]

Fri, 05 Feb 2021 10:00:00 +0000

För snart två år sedan släpptes Control (8/10) till PlayStation 4 och möttes generellt av goda omdömen. Den finske vaktmästaren Ahti stoltserade som årets karaktär 2019 här på bloggen. Nu släpps spelet med båda expansionerna som dykt upp sedan vi recenserade det senast, och med flera förbättringar för PlayStation 5. Jag spelade igenom grundspelet på PlayStation 4 och har jämfört upplevelsen på den vassare konsolen.

De största skillnaderna hittar du på prestandasidan där spelet nu flyter på med 60 bildrutor per sekund i 4k-upplösning eller så kan du få ray tracing med 30 rutor per sekund.

Recension: The Dark Eye: Memoria [PS4]

Thu, 04 Feb 2021 10:00:00 +0000

Jag är en ganska gammal grolle och uppskattar att ha fått vara med om spelens barndom. Denna förtrollande tid då jag fullständigt ignorerade genrer och naivt älskade allt som utspelade sig på en skärm eller magin av att ett spel kändes realistiskt för att det gick att hoppa.

En genre jag minns väldigt väl är peka-och-klicka-spelen med titlar som Maniac Mansion och Gabriel Knight under slutet av 80-talet och början av 90-talet. Idag gör inte genren så mycket väsen av sig, men med jämna mellanrum dyker det upp något riktigt intressant.

Recension: Atelier Ryza 2: Lost Legends & the Secret Fairy [PS4]

Tue, 02 Feb 2021 10:00:00 +0000

Om du för fem år sedan hade frågat mig om jag skulle kunna fastna för ett spel i Atelier-serien, skulle jag förmodligen ha svarat nekande, samtidigt som jag kikade mer lystet på andra japanska rollspelstitlar.

Efter 22 iterationer av serien, har dock utvecklaren Dusk träffat det alkemispetsade huvudet på spiken och slagit knock out på mig, på alla sätt och i alla nivåer.

Premissen för spelet är relativt banal, där Ryza har flyttat bort från den artificiella ön hon bor på för att söka äventyr och lycka i storstaden. Väl framme, möter hon flertalet vänner från äventyret Atelier Ryza: Ever Darkness and the Secret Hideout (6/10). Efter en stund har jag fått min ateljé och kan börja äventyra, utforska alkemi och umgås med mina vänner.

Recension: Turrican Flashback [PS4]

Mon, 01 Feb 2021 10:00:00 +0000

Mängden tålamod som krävs för att ta sig igenom spel har minst sagt minskat med åren. Som liten parvel lyckades jag klara spel som Gradius och Castlevania på ren envishet, trots fler dödsfall och Game Over-skärmar än jag troligtvis hade lärt mig räkna till. Om ett spel skulle vara lika svårt idag behövs definitivt något extra för att jag inte ska ge upp direkt, såsom smarta kontrollpunkter eller fördelar som följer med till nästa försök.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 4 2021]

Fri, 29 Jan 2021 17:00:00 +0000

Vi har snart lyckats ta oss förbi årets första månad, och även om det var lite stiltje i början av månaden har spelsläppen börjat hopa sig nu framåt månadsskiftet. Vi har dessutom redan delat ut årets första fullpottare på recensionsfronten, i form av det helt fantastiskt underhållande Hitman III (10/10).

Nu när månadens sista helg ligger framför oss är det i vanlig ordning dags att gå igenom vad som sker under dessa lediga stunder.

Recension: Silver Chains [PS4]

Fri, 29 Jan 2021 15:00:00 +0000

“Det var en mörk och stormig natt” är lite av en klyscha då det använts till förbaskelse i både skräckspel och andra medier, och jag skyller det mesta på Snobbens författar-aspirationer.

Det nysläppta skräckspelet Silver Chains börjar mycket riktigt en mörk och stormig natt, och det första som sker är att vår protagonist krockar sin bil mot ett träd. Det är lite svårt att få hjälp med bärgning eftersom mobiltelefoner inte var uppfunna på 1920-talet, och även om de hade varit det så hade nog täckningen varit lite halvdassig långt ute på den engelska landsbygden.

Recension: The Dark Eye: Chains of Satinav [PS4]

Fri, 29 Jan 2021 10:00:00 +0000

När vi i västvärlden under början av 1980-talet började spela Drakar och demoner ville förstås även tyskarna vara med, men på sina egna villkor. Men istället för att i sedvanlig ordning översätta verket, skapade de ett eget rollspel med namnet Det Svarta Ögat.

Succéen var ett faktum och 2015 kom den femte upplagan av det tyska papper och penna-rollspelet. Självklart genererade framgången noveller, datorspel och namnändrades slutligen, mer korrekt, till The Dark Eye. En tysk studio släppte The Dark Eye: Chains of Satinav 2012 och uppföljaren 2013 till PC.

Recension: Olija [PS4]

Thu, 28 Jan 2021 15:00:00 +0000

Introsekvensen i plattformsspelet Olija får mina tankar att vandra iväg till Herman Melvilles bok Moby Dick. I den får vi följa sjömannen Ishmaels berättelse om när han seglar med Kapten Ahab under dennes jakt på en stor vit val.

I Olija finns ingen stor vit val, men ett fartyg på jakt efter en ljusare framtid sjunker snart, och ett ofantligt vidunder drar med sig sjömännen ner i djupet. Spelets huvudkaraktär Kapten Faraday är heller ingen Ahab, men när han snart vaknar upp och finner en magisk harpun infinner sig ändå en liknande bild.

Månadens PlayStation Plus-spel [Februari 2021]

Thu, 28 Jan 2021 13:00:00 +0000

Det har verkligen varit en rivstart för PS Plus-förmånerna detta nya år, med starka inslag som Maneater (8/10) och Shadow of the Tomb Raider (8/10) i januari, och då är förstås frågan om denna trend kommer att fortsätta under resten av året.

Att döma av februaris utbud ser det väldigt positivt ut, och jag hoppas sannerligen att Sony fortsätter att hålla denna standard hädanefter.

Den starkast lysande stjärnan i februari är utan tvekan Control: Ultimate Edition , som är specialutgåvan av ett av de starkaste spelen från 2019. I detta paket ingår inte bara grundspelet och expansionerna, utan även uppgraderingen till PlayStation 5-versionen av spelet. Efter så många snedsteg från utgivaren, med exempelvis beslutet att lägga uppgraderingen bakom en betalvägg, är det åtminstone ett halvt plåster på såren att få hela paketet genom PlayStation Plus

Månadens höjdpunkter [Februari 2021]

Thu, 28 Jan 2021 10:00:00 +0000

Säsongens (förhoppningsvis) sista vintermånad är här och tempot för spelsläpp höjs något efter den långsamma starten på året. Månaden bjuder på sidospår från japanska rollspel, återutgivningar och förbättringar och självklart några nyheter.

Oavsett vad du är på jakt efter är jag övertygad om att du kan hitta något nytt spel som faller dig i smaken. Mars ser dock ut att dra upp tempot rejält och om det inte dyker upp en massa förseningar kommer iallafall jag att få öppna plånboken rejält.

Recension: Hitman III [PS5]

Tue, 26 Jan 2021 10:00:00 +0000

Sedan danska IO Interactive gjorde sin omstart av Hitman-serien 2016 har de lyckats blåsa nytt liv i det klassiska konceptet. Efter Hitman Absolution var det tydligt att det gamla receptet var i behov av en frisk fläkt, och när utvecklarna fokuserade på mer mångfacetterade sandlådor med många rörliga delar, slog de huvudet på spiken.

Inte nog med att spelet belönade fantasi och kreativitet med ofta underhållande och dråpliga sekvenser, utan det fanns även en ny och successivt mer fängslande berättelse som utvecklade sig i denna reboot-trilogi. Nu har vi kommit till slutspurten, och jag har själv suttit som på nålar för att se både de nya nivåerna och upplösningen på berättelsen.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 3 2021]

Fri, 22 Jan 2021 17:00:00 +0000

Efter en vecka fylld av syndaflodsmängder av regn, åtminstone i Malmö-regionen, har den slumrande spelbranschen plötsligt vaknat till liv. Det betyder att det är febril aktivitet som gäller i redaktionen, vilket kommer att resultera i en del intressanta recensioner inom kort.

Vi har även fått årets första storsläpp i form av Hitman III , vilket kanske kan slita vissa från sina skämshögar. Här kommer ett axplock av vad som pågår i redaktionen.

Recension: Scott Pilgrim vs the World - The Game - Complete Edition [PS4]

Fri, 22 Jan 2021 10:00:00 +0000

Scott Pilgrim vs the World - The Game har fyllt tio år, och detta firas med ett nysläpp till dagens konsoler. Spelet har troligtvis en hel del insatta fans vid det här laget, men för den oinsatte härstammar det ur en serietidning som gick varm mellan 2004 och 2010. Samma år som serien tog slut släpptes en film och med den kom även spelet.

Att Scott Pilgrim vs the World - The Game kom i samma veva som filmen var ingen slump, utan ett klyftigt drag för att koppla ett grepp om de nördiga teman som uttrycks i den. Hela filmen är som ett spel, så med detta i åtanke skapade man ett röjigt slagsmålsspel i isometrisk vy, komplett med charmigt pixlig retrografik.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 2 2021]

Fri, 15 Jan 2021 17:00:00 +0000

Året rullar på och julen dansades ut i veckan som gått. Om du inte har något annat att spela så bjöd Jonny på en recension av ett pusselspel i form av The Pillar: Puzzle Escape (6/10).

Årets spelsläpp har fortfarande inte fått upp tempot och det är ett utmärkt läge att rensa i skämshögen.

Jonny rensar bland gamla synder

*Tarzanljud!

Under de sista dagarna av min semester gjorde jag (precis som ingressen föreslår) en räd mot skämshögen, och då framförallt titlar som jag har påbörjat men av olika anledningar inte hunnit avsluta. Fem titlar lyckades jag slutföra innan jobbet drog igång, men nu när jag har ångan uppe har jag tänk fortsätta att klämma in dessa projekt mellan recensionsspelen.

Recension: The Pillar: Puzzle Escape [PS4]

Wed, 13 Jan 2021 10:00:00 +0000

Pusselspel i förstapersonsvy verkar vara lite i ropet nuförtiden, och The Pillar: Puzzle Escape sällar sig till den skaran på ett blygsamt och lite nybörjaraktigt sätt. Spelet är stort sett helt fritt från narrativ text och ljud, och förlitar sig nästan enbart på visuellt berättande och spelarens fantasi.

Jag traskar genom enkla men trevliga miljöer, samtliga avskilda genom olika magiska portar. För att ta mig förbi dem krävs det inte nycklar, utan ett antal lösta pussel. Dessa utförs för det mesta genom att ställa mig vid stora tv-skärmar som ploppar upp lite malplacerat i de annars så natursköna omgivningarna.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 1 2021]

Fri, 08 Jan 2021 17:00:00 +0000

Första veckan på nya året är nu avklarad, och som förväntat är det ett ganska puttrande tempo i spelbranschen än så länge. Det är visserligen ganska skönt med en lugn period efter den intensiva tiden runt konsollanseringen förra året.

Vi är förstås väldigt nyfikna på vad som spelas ute i stugorna, men vi börjar med en genomgång av vad som pågår i redaktionen.

Martin återgår till gamla synder

Välkommen till ett nytt paradis!

Recension: Iris.Fall [PS4]

Wed, 06 Jan 2021 16:00:00 +0000

Pusselspel har vuxit fram som något av en favoritgenre, särskilt om det kombineras med en stark berättelse. Iris.Fall är ett pusselspel som också bjuder på en stum saga där det visuella och spelmomenten får tala för sig själva.

Redan från början förmedlas en drömsk, surrealistisk känsla som håller i sig genom hela spelet. En av grundmekanikerna är att det finns platser där du kan hoppa in i skuggorna och traversera miljöernas skuggbilder.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 53 2020]

Fri, 01 Jan 2021 17:06:46 +0000

Gott nytt spelår 2021! Vaccinet har börjat administreras och förhoppningsvis kommer inte det här året också att minnas som ett pandemiår.

Låt oss istället glädjas över en ny PlayStation-generation och att konsolen med numret fem tar fart ordentligt med massor av roliga och intressanta spel.

De allra flesta har en långhelg framför sig som tjuvstartade redan igår och förhoppningsvis är den fylld av spelande.

Johan stjäl hjärtan i fiktiva palats

Inredningen passar onekligen den genomruttna människa som är spelets första boss.

PSbloggens årslista 2020: 2021 års mest spännande spel

Fri, 01 Jan 2021 13:00:00 +0000

Gott nytt 2021! Och vilket spelår det kommer att bli! Mängder av intressanta spel både för PlayStation 4 och PlayStation 5 väntar under året och förhoppningsvis dyker det upp godbitar som vi inte hört talas om ännu.

Här kommer nu en sammanställning av vad redaktionen längtar allra mest efter.

10. Final Fantasy XIV 6.0 (PS4)

En tjock choklad-chocobo. Schysst!

Fredrik:
Någon gång i februari borde nästa expansion av Final Fantasy XIV utannonseras (och få ett vettigt namn). Om det varit ett normalt år hade vi redan nu fått lite förhandsinformation om det, men då alla fan-festivaler ställts in så får vi snällt vänta till februari. Nya jobb verkar finnas på horisonten och mer att göra. Men jag är främst nyfiken på vart handlingen kommer att föra oss den här gången.

PSbloggens årslista 2020: Årets spel

Thu, 31 Dec 2020 13:00:00 +0000

Så här på nyårsafton har det så blivit dags för den mest prestigefyllda listan, årets spel. Redaktionen har klurat och funderat på vad som roat, berört och imponerat mest på oss under året som gått.

Listan bjuder på en salig blandning av genrer och spelvärldar. Berätta gärna i kommentarsfältet om just dina favoritspel från 2020.

10. Beyond Blue (PS4)

Nere på botten där är det toppen!

Martin:
Som före detta dykinstruktör, lockas jag till det mörka djupet från tid till annan. Jag trivdes verkligen under ytan oavsett om jag dök med sköldpaddor i Hawaii eller letade pantburkar i Vättern och därför är det så trivsamt att få stifta bekantskap med det stora blå igen.
Beyond Blue skänker mig fantastiska vyer, majestätiska möten och en intressant berättelse som gör att jag önskar att upplevelsen kunde hålla i sig längre.

PSbloggens årslista 2020: Bästa PlayStation 4-spelen

Wed, 30 Dec 2020 13:00:00 +0000

Med en ny konsolgeneration vill vi belysa några av våra spelfavoriter för PlayStation 4. Det finns massor av godbitar som fortfarande är under utveckling och vi får säkert anledning att revidera listan framöver.

När jag tänker tillbaka så har PlayStation 4-generationen bjudit på så många höjdare att det nästan känns orättvist att välja ut så få spel, men å andra sidan tvingas vi fundera hårt vilka som varit allra bäst.

Månadens höjdpunkter [Januari 2021]

Wed, 30 Dec 2020 10:00:00 +0000

Nytt år och nya möjligheter! Precis som vanligt så börjar året aningen långsamt och jag skulle vilja påstå att det bara finns några enstaka storsläpp. Förhoppningsvis har du fått något bra spel i julklapp som tar dig igenom januari ifall det inte finns något som faller dig i smaken.

Jag har iallafall som vanligt valt ut tre godbitar som jag tycker sticker ut lite extra i positiv bemärkelse.

Hitman III (PS4, PS5) - 20 januari

PSbloggens årslista 2020: Årets favorit i repris

Tue, 29 Dec 2020 13:00:00 +0000

Tidigare år har vi haft årets återutgivning på listan, men i år ville vi bredda konceptet för att kunna ha med spel som har fått en nyversion från grunden eller andra koncept som funnits förut.

Utan ytterligare fördröjning kommer nu redaktionens lista på saker vi sett förut, men som fått förnyat intresse under 2020.

8. Mafia: Definitive Edition (PS4)

Ett lager vax till tack!

Jonny:
Att återbesöka staden Lost Heaven genom Tommy Angelos ögon var en filmisk upplevelse som lämnade lite att önska. Nyinspelade röstspår och ett vasst manus tog det till helt nya nivåer.

PSbloggens årslista 2020: Årets bottennapp

Mon, 28 Dec 2020 13:00:00 +0000

En av de jobbigaste känslorna som finns kring spelande är när du byggt upp en förhandsbild och längtat så oerhört efter ett spel för att sedan bara känna en rejält sting av besvikelse.

Här listar redaktionen spel eller företeelser som vi anser vara årets största bottennapp.

10. Obey Me (PS4)

Mörkt, pastellfärger och brunt. Hela tiden.

Jesper:
Konstiga designbeslut, omotiverade fiendetyper och allmänt tråkigt. När spel bjuder på gäspningar och irritationsmoment om vartannat utan att erbjuda någon spelglädje emellan hamnar det helt sonika på listan över årets bottennapp.

Recension: Bridge Constructor: The Walking Dead [PS5]

Mon, 28 Dec 2020 10:00:00 +0000

Jag hade faktiskt riktigt skoj med originalet Bridge Constructor (8/10) men kände att konceptet störtdök i och med Bridge Constructor Stunts (4/10). Därför känns det intressant att prova på det fjärde spelet i den ständigt växande serien.

Studion passar i denna upplaga på att kombinera brobyggande med zombie-apokalyps lånad av The Walking Dead. Och det ska visa sig bli en ganska lyckad kombination!

Om du har spelat något av spelen i serien, känner du säkert till hur du ska bygga broar redan; med bärande trianglar undertill och stöd över själva brostycket. Samma princip gäller självklart i zombie-versionen, men med ett intressant tillägg.

PSbloggens årslista 2020: Årets överraskning

Sun, 27 Dec 2020 13:00:00 +0000

En av de mest angenäma känslorna du kan få som spelare är när dina förväntningar på ett spel överträffas så mycket att du får plocka upp hakan från golvet. Jag pratar förstås om spelmediets förmåga att överraska och förvåna.

Precis som tidigare år listar redaktionen sina största överraskningar som dykt upp under året som gått.

10. Genshin Impact (PS4)

Det måste vara en gammal drake eftersom det växer hår i öronen.

PSbloggens årslista 2020: Årets karaktär

Sat, 26 Dec 2020 13:00:00 +0000

Spelens karaktärsgalleri står ofta för en stor del av helhetsupplevelsen oavsett om det handlar om humoristiska biroller eller starka huvudpersoner.

I denna lista har redaktionen valt ut några av sina favoriter som berört oss lite extra från året som har gått.

10. Gotenks - Dragonball Z: Kakarot

Är han lika arg som han ser ut?

Jonny:
I Dragonballs gigantiska universum finns det en ofantlig mängd lustiga karaktärer, men få fick mig att fnissa lika mycket som Gotenks. En gapig och busig karaktär som är resultatet av de två snorungarna Goten och Trunks som efter en liten dansartad uppvisning smält ihop till en.

PSbloggens årslista 2020: Årets musik

Fri, 25 Dec 2020 13:00:00 +0000

Först ut på den traditionella artikelserien med årslistor är i vanlig ordning årets spelmusik. Och alla som spelar vet ju hur otroligt viktig musiken är för att sätta stämningen, oavsett om det handlar om lågmäld melankoli eller bombastiska händelser av episka proportioner.

Redaktionen har som vanligt fått rösta på några favoriter och nedan ser ni de spel som vi gemensamt tycker har stått för den bästa musiken under det gångna året.

Vad spelar du i julhelgen? [Vecka 52 2020]

Thu, 24 Dec 2020 11:00:00 +0000

Vi börjar skymta slutet på detta år 2020, vilket är ett år som få kommer att glömma av många skäl. Förhoppningsvis har du åtminstone lite ledig tid nu i samband med julen för att återhämta dig mentalt, och kanske spela ett eller annat spel som har legat och väntat på din uppmärksamhet.

Vi tar visserligen ledigt på redaktionen mellan jul och nyår, men det innebär inte att PlayStation-konsolerna får ledigt. Här är vad som kommer att försiggå i julhelgen.

Jul- och nyårshälsningar från redaktionen

Thu, 24 Dec 2020 10:00:00 +0000

Vad kan man egentligen säga om år 2020 som inte redan är sagt? Det har varit ett på många vis omvälvande år som har tvingat oss alla till en omställning av vardagen. Med ett nytt samhällsklimat som innebär mindre social kontakt har förstås spel varit en stor faktor för att hålla humöret uppe, åtminstone för min egen del.

Det är ju därför tur att vi har ett så fantastiskt spelår att blicka tillbaka på, och detta ska vi förstås göra traditionsenligt med våra årslistor från och med juldagen.

Recension: Cyberpunk 2077 [PS4]

Mon, 21 Dec 2020 10:00:00 +0000

Ett av årets hetaste spelsläpp borde utan tvekan ha varit CD Projekt Reds sci-fi-projekt Cyberpunk 2077. Jag skriver ”borde” eftersom det för många verkar ha blivit en delad upplevelse som inte alltid levde upp till förväntningarna.

Att spelet har släppts precis i övergången till en ny generation konsoler verkar ha blivit problematiskt, och framförallt verkar de som spelar spelet på den förra generationens konsoler ha upplevt mest problem. Jag är en av de som har spelat det på en helt vanlig PlayStation 4, och delar med mig av min upplevelse av Cyberpunk 2077.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 51 2020]

Fri, 18 Dec 2020 17:00:00 +0000

Slutet på detta märkliga år närmar sig med stormsteg, och i redaktionen har vi mer eller mindre slutfört våra traditionella årslistor som du säkert ser fram emot att läsa i mellandagarna. Det dräller inte av nya spelsläpp, så det är väl ganska lugnt på recensionsfronten, men det finns ju alltid något att sysselsätta sig med.

Vi börjar som vanligt med vad som pågår i redaktionen!

Jesper ändrar livsåskådning

Ett spel som kan spelas med ett finger, men som kräver full koncentration och halvhygglig reaktionsförmåga.

Recension: PHOGS! [PS4]

Thu, 17 Dec 2020 10:00:00 +0000

”Siamesiska tvillingar” är ett begrepp som har hängt med i folkmun sedan de två sammanvuxna tvillingarna Chang och Eng Bunker från Siam (nutida Thailand) turnerade med cirkusar i 1800-talets USA. Inom populärkulturen händer det då och då att fenomenet dyker upp, framförallt i form av sketcher där det skojas om potentiella situationer som kan uppstå när två personer sitter ihop. Vi har till exempel Matt Damon och Greg Kinnear som sitter ihop i filmen Fäst vid dig, den trehövdade trillingriddaren i Monty Python and the Holy Grail eller kanske katten och hunden i den gamla tecknade serien CatDog.

Recension: Unto the End [PS4]

Mon, 14 Dec 2020 10:00:00 +0000

Du lever i en kall och karg värld med din familj, och på klassiskt manér har du som mannen i hushållet gett dig ut för att försvara det som är viktigt för dig. Som hjälte och huvudperson har du ditt trogna svärd, kastkniv och fackla med dig för att kunna stå emot naturens alla faror.

Naturligtvis, som i alla bra historier, går något snett och ditt enda mål blir snabbt att bara överleva och försöka ta dig hem till din familj. För omväxlings skull är du varken soldat eller yngling med potential. Du är bara en man som vill komma hem.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 50 2020]

Fri, 11 Dec 2020 17:00:00 +0000

Årets sista stora spelsläpp har nu landat, och jag är förmodligen inte ensam om att ha längtat efter Cyberpunk 2077. Vår recension kommer dessvärre att dröja ett tag till då vi inte fick tag i det förrän efter spelets lansering, men Jonny har tagit sig an det gigantiska projektet.

I övrigt börjar recensionsuppdragen sina en aning inför julen, men vi har samtidigt fullt upp med att summera årets upplevelser. Innan dessa årslistor blir spikade finns det dock fortfarande lite tid att hinna ikapp saker vi har missat under årets gång.

Recension: DARQ [PS4]

Thu, 10 Dec 2020 10:00:00 +0000

DARQ hör till den där kategorin av spel som befinner sig någonstans mellan ett besök hos psykologen och hopp och lek i sandlådan. Med en stil som hämtad ur en film av Tim Burton bäddas jag in i ett mörker som inte avslöjar några detaljer om vad som händer eller vad jag har att göra med saken. Men jag tar några stapplande steg och börjar utforska min omgivning.

Utan att få några som helst instruktioner om kontroller och liknande tar det en liten stund för mig att förstå vad det är jag ska göra. Men en sak är klar, jag är i någon sorts drömvärld eller limbo där saker inte är som de ska. Den unge mannen jag spelar är uppenbarligen en plågad själ och det dröjer inte allt för länge innan jag stöter på inslag som speglar detta.

Recension: Visage [PS4]

Tue, 08 Dec 2020 10:00:00 +0000

När det kommer till skräckgenren är det nog en av de mest svårbalanserade upplevelserna att förmedla i spelform. För att få ut den önskade effekten från ett skrämmande ögonblick behöver spänningen stegras på noggrant vis, för att sedan kulminera vid exakt rätt tillfälle. Detta blir svårt när man som utvecklare inte riktigt kan förutspå vad en spelare gör, och att vägleda någon utan att göra det alldeles för uppenbart linjärt är en svår nöt att knäcka.

Recension: Twin Mirror [PS4]

Mon, 07 Dec 2020 10:00:00 +0000

Efter att ha avnjutit två fenomenala upplevelser i form av Life is Strange och uppföljaren Life is Strange 2 , kastar jag mig gladeligen över studions senaste titel Twin Mirror.

De föregående verkens upplägg återspeglas någorlunda även i den psykologiska thriller som jag står inför. Journalisten Sam har för två år sedan lämnat det lilla gruvsamhället Basswood efter att bokstavligen lyckats jämna gruvindustrin med marken tack vare sitt journalistiska grävande.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 49 2020]

Fri, 04 Dec 2020 17:00:00 +0000

Första helgen i årets sista månad är här, och på redaktionen har vi så smått börjat summera detta spelmässigt trevliga, men på många andra vis tuffa, år. Det är ju inte helt slut på spelsläppen för i år, men det blir nog svårt att exempelvis hinna igenom det mångfaldigt försenade Cyberpunk 2077 innan listorna blir spikade. Det finns ju dock ingen brist på andra spel att hylla i år.

Vi vill förstås veta vad du sysselsätter dig med i den kommande helgen, men vi sparkar traditionsenligt igång konversationen med våra planer!

Recension: Chronos: Before the Ashes [PS4]

Fri, 04 Dec 2020 10:00:00 +0000

Förra året recenserade jag Remnant: From the Ashes (8/10) och påvisade dess likheter med Dark Souls-serien trots att det är ett spel med eldvapen. Nu släpps uppföljaren Chronos: Before the Ashes i samma spelvärld men som utspelas innan händelserna i Remnant. Och den här gången är influenserna från Souls-spelen än mer påtagliga.

Berättelsen är mer upplevelsedriven än berättad av text eller röst. Du är en 18-åring som är det sista hoppet att kunna besegra den mytomspunna draken. De mystiska stenarna som teleporterar dig till en annan värld är tillbaka och det är på andra sidan som äventyret tar sin början.

Recension: Immortals Fenyx Rising [PS4]

Thu, 03 Dec 2020 10:00:00 +0000

Immortals Fenyx Rising är ett av de mer intressanta spel jag har spelat i år. Detta beror egentligen inte på varje enskild beståndsdel av spelet, utan mer på en udda kombination av dem. Till att börja med har vi en enorm och öppen spelvärld fylld med monument och platser som närmast påminner om ett nöjesfält med alla dess åkattraktioner.

Vi har även det klassiska temat grekisk mytologi, mängder av pussel och en enorm skopa humor. Alla ingredienser för att skapa ett ordentligt potpurri vars like jag inte har sett sedan den gamla Playstation-titeln Herc’s Adventures från 1997.

Recension: Spirit of the North [PS5]

Wed, 02 Dec 2020 10:00:05 +0000

Berättelser förmedlade via spelformat har förmågan att gripa tag om publiken på ett alldeles speciellt sätt. Att kunna styra sin karaktär genom stora händelser och skeenden ökar upplevelsen på något sätt.

Spirit of the North är precis en sådan titel och det som är så speciellt med denna upplevelse är att jag styr en räv som till en början endast är ett vanligt djur, men som inom kort kommer i kontakt med väktaren av norrskenet; en annan räv som lever i anderiket.

NBA 2K21 på PlayStation 5

Tue, 01 Dec 2020 13:00:00 +0000

Tidigare i år skrev jag om mina upplevelser från NBA 2K21 (6/10) , som är en spelserie som är i lite av en nedåtgående spiral. Utveckling av själva spelsekvenserna har hamnat lite i baksätet jämfört med jakten på de där eftertraktade mikrotransaktionerna, och det har därför varit trist att se en förebild inom sportspelen kasta bort potentialen för att det inte finns någon konkurrent på marknaden.

När PlayStation 5 lanserades fick jag även möjlighet att undersöka vilka förbättringar som inkluderats i denna version och om det är värt den där förhöjda prislappen som 2K Games insisterade var nödvändig och befogad.

Recension: Sackboy: A Big Adventure [PS5]

Tue, 01 Dec 2020 10:00:00 +0000

Mycket har hänt med PlayStation sedan den knackiga starten på PS3-eran, och det finns inte mycket som går att känna igen från den tiden när vi blickar bakåt. Ett härligt undantag är dock den gulliga maskoten Sackboy, som under den generationen i princip var synonymt med PlayStation genom de populära LittleBigPlanet-spelen.

Även om jag medger att Sackboy alltid har varit bra maskotmaterial har själva spelen aldrig riktigt klaffat för mig. Bakom all charm och genialisk ”bygg-det-själv”-design har det trots allt varit lite medelmåttiga plattformsspel med en fysik som inte riktigt känns rätt. Nu har Sumo Digital kapat bort själva banbyggandet från ekvationen, och då finns det väl hopp om att mer krut har lagts på spelkänslan?

Recension: Call of Duty: Black Ops Cold War [PS4, PS5]

Mon, 30 Nov 2020 13:00:56 +0000

Det är dags igen för den årliga traditionen med Call of Duty. Det blåstes lite nytt liv serien i samband med förra årets Call of Duty: Modern Warfare (8/10) efter att ha varit lite i kreativ stiltje innan dess. Lanseringen av Battle Royale-läget Warzone gjorde att serien inte bara lyckades hänga med i de populära trenderna, utan även blev mångas favorit i den populära subgenren.

I år är krigsföringen inte lika modern som förra året, åtminstone sett till skådeplatsen, utan vi backar istället tillbaka till kalla kriget under 80-talet. Europa är fortfarande uppdelat i öst- och västblock, och det är en ständig oro för öppna konflikter i flera länder. Oroligheterna sprider sig dock till många andra hörn i världen, och när kampanjen tar vid har gisslandramat på amerikanska ambassaden i Iran precis avslutats.

Månadens PlayStation Plus-spel [December 2020]

Mon, 30 Nov 2020 10:00:00 +0000

Årets sista månad är runt hörnet och då väntar ju även en ny laddning PlayStation Plus-spel. November hade några riktigt starka titlar som alla bör kika närmare på, och december ser ut att följa upp detta spår.

Vem kan exempelvis säga nej till lite galenskaper tillsammans med maskarna i den långlivade Worms-serien? Det senaste bidraget till serien, Worms Rumble , kommer nämligen att invadera våra hem i december och erbjuda bataljer för upp till 32 spelare.

Recension: Demon's Souls [PS5]

Mon, 30 Nov 2020 09:00:00 +0000

Jag minns mycket väl hur mycket jag svettades, svor och hade rejäl ångest över hur jag skulle ta mig vidare. Jag hade fått lite feedback på första utkastet av min första recension, och i mångt och mycket gick det ut på att jag behövde skriva om och förkorta recensionen. Att skära bort ord tog emot lite - jag hade så mycket att säga om spelet som i mångt och mycket förändrade min syn på spel.

Månadens höjdpunkter [December 2020]

Sun, 29 Nov 2020 10:00:00 +0000

Snart är 2020 över, det som av många beskrivits som ett riktigt skitår. För oss spelare har det inte varit något dåligt år då det har inneburit mängder av bra spel och lanseringen av en ny konsolgeneration. I december brukar släpptempot minska då julshoppingen redan är igång, men i år dyker flera stortitlar upp, även om många av spelen släpps under den första halvan av månaden.

Oavsett om du är ett fan av rollspel, soffsamarbete, sportspel eller monstersamlande så finns det definitivt något för dig. Det var oväntat svårt att välja ut tre favoriter och det fanns lika många kandidater till innan jag bestämde mig.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 48 2020]

Fri, 27 Nov 2020 17:00:10 +0000

En vecka har nu gått sedan PlayStation 5 kom och förgyllde våra vardagar, om du hade turen att snappa upp en förstås. Flitens lampa lyser starkt på redaktionen för att hinna ikapp med texter för lanseringsspelen, samtidigt som vi förstås tar ett ögonblick att bara njuta av den nya hårdvaran och dess möjligheter.

Vi är förstås väldigt nyfikna på vad som har sysselsatt dig denna första vecka, och vad som är på menyn den kommande helgen. Först kommer axplock av de projekt som pågår i redaktionen.

Assassin's Creed Valhalla på PlayStation 5

Fri, 27 Nov 2020 13:00:01 +0000

Efter att ha recenserat Assassin’s Creed Valhalla (9/10) på PlayStation 4 ville jag förstås utnyttja den kostnadsfria uppgraderingen och testa det även på PlayStation 5. Det var förvånansvärt enkelt att genomföra uppgraderingen då det fanns en ikon i PlayStation Store för ändamålet. Det var bara att markera den och initiera en nedladdning så dök spelet upp på min PlayStation 5.

När jag startar det får jag genomföra den initiala konfigureringen kring bland annat ljussättning och undertexter på nytt, och när huvudmenyn dyker upp ser jag bara “New Game”. Efter en sekund dyker dock både möjligheterna att fortsätta och ladda spel upp, alla mina sparfiler jag skapade på PlayStation 4 finns med helt utan handpåläggning från min sida.

Recension: Katamari Damacy Reroll [PS4]

Fri, 27 Nov 2020 10:00:19 +0000

För 15 år sedan sprang jag över ett spel som verkligen förmedlade genuin spelglädje, inramat i en helt vansinnig grafisk stil och med oerhört mysig musik. Jag hade som tur var vid tillfället en PlayStation 2 som kunde spela importerade spel, vilket mer eller mindre var ett krav vid den tiden då väldigt många bra japanska rollspel antingen inte släpptes i Europa, eller kom hit vansinnigt sent.

Spelet hette Katamari Damacy(och släpptes dessvärre aldrig här), och blev en liten underground-hit. Det sålde tillräckligt bra för att Namco skulle vilja satsa på ett par uppföljare, men inget av dem lyckades helt fånga samma magi. Nu, ett antal år senare, har det äntligen släppts i Europa i lite mer högupplöst skick i form av Katamari Damacy Reroll.

Recension: Five Dates [PS4]

Thu, 26 Nov 2020 10:00:00 +0000

När det kommer ett spel i FMV-genren till redaktionen, är jag alltid den som ropar högst och längtar mest efter upplevelsen. Wales Interactive har själva, och tillsammans med en del andra studior publicerat spännande berättelser som till exempel The Bunker (8/10) och The Complex (9/10).

Det är inte nödvändigtvis formatet som sådant vilket lockar mig i dessa spel, alltså att händelserna utspelar sig i fullskärm likt en film. Istället är det förmodligen det faktum att utvecklarna tar sig friheter som i traditionella spel ter sig aningen svårt att implementera.

Recension: Marvel's Spider-Man: Miles Morales [PS4]

Wed, 25 Nov 2020 10:00:00 +0000

Jag måste erkänna att jag vare sig har hängt med i superhjältevågen, varken när det kommer till filmer eller spel. Faktum är att jag har missat så mycket av det som har hänt på skärmar och den vita duken att jag inte ens kände till att det fanns ytterligare personer som iklär sig rollen som Spindelmannen, förutom Peter Parker som jag bekantade mig med som tonåring.

Jag har heller inte några vidare goda spelerfarenheter av den nätsvingande hjälten då min senaste träff med honom var i titeln The Amazing Spider-Man 2 (4/10). Tur då att Insomniac Games har tagit över stafettpinnen när det kommer till Spindelmannens fortsatta äventyr i spelform. Jesper var alldeles lyrisk över Marvel’s Spider-Man (10/10) och för mig är det dags att uppleva sidospåret som kretsar kring den andra Spindelmannen; Miles Morales.

Recension: The Pathless [PS5,PS4]

Tue, 24 Nov 2020 10:00:14 +0000

Det finns spel som ger en enorm frihetskänsla när du snabbt kan ta dig fram över stora vidder, och The Pathless hamnar otvivelaktigt i denna kategori. I en gränsvärld mellan verkligheter har en ond kraft förbannat de gamla naturgudomligheterna och flera försök har gjorts att rädda dem. Du är den siste jägaren som nu tar sig an det monumentala uppdraget.

Premisserna är ganska enkla och mycket av narrativet upplevs snarare än berättas, även om det finns några utspridda stentavlor och döda själar som fyller på med kunskaper och ledtrådar.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 47 2020]

Fri, 20 Nov 2020 17:00:00 +0000

Då firar äntligen första helgen med PlayStation 5 här på redaktionen. Nästan alla av oss lyckades med konststycket att lägga vantarna om Sonys vita, stora konsol.

Personligen bokade jag enheten precis när Sony utannonserade den och nu när den står majestätiskt bredvid min PlayStation 4 slim, märks skillnaden mycket väl. Inte nog med att den är rejält mycket större, den är alldeles tyst också!

Nu tänkte vi dela med oss av våra PlayStation 5-planer, sen är vi nyfikna på vad du spelar. Och om du har lyckats knipa en helt ny konsol!

Recension: Kingdom Hearts: Melody of Memory [PS4]

Fri, 20 Nov 2020 13:00:59 +0000

För de som någon gång har gett sig in i spelserien Kingdom Hearts färgglada värld är det ingen nyhet att serien även bjuder på många svängiga och involverande ljudspår.

Kombinationen av originalstycken, klassiska stycken från Disneys många filmer och Square Enix ljudskatt kopplat till åratal av rollspel har därför gett upphov till en ganska omfattande låtlista. Detta har tagits tillvara och resultatet har blivit det musikaliska äventyret Kingdom Hearts: Melody of Memory.

Recension: Chicken Police: Paint it Red! [PS4]

Fri, 20 Nov 2020 10:00:01 +0000

Åren har inte varit snälla mot polisen Santino “Sonny” Featherland. För ett par år sedan var han och hans partner Marty de mest hyllade poliserna i Clawville - den legendariska duon “Chicken Police”, men efter det har det varit en brant backe nedåt för Sonny.

Efter ett rejält bråk med Marty och en rejäl livskris tog Sonny till whiskeyflaskan och slutade sköta sitt jobb bra. Nu är det bara ett par veckor kvar tills pensionen, och tjänstledigheten känns rätt skön.

Recension: Assassin's Creed Valhalla [PS4]

Tue, 17 Nov 2020 10:00:00 +0000

Assassin’s Creed-serien har blivit en riktig långkörare som den här veckan går in på sin tredje konsolgeneration förutom sidospår på PlayStation Vita och mobiltelefoner. Första spelet kom redan 2007 till PlayStation 3 och vi har nått det tredje spelet sedan riktningsförändringen mot rollspel med Assassin’s Creed Origins (9/10) häromåret.

Assassin’s Creed Valhalla utspelas under vikingatiden och ett kargt 800-tal fyllt med små kungadömen, plundring och handel. Du axlar rollen som Eivor, som på grund av metaberättelsen när som helst kan växla mellan att vara en kvinna eller man. Hen är en vikingakrigare med lika många starka förmågor som en Jan Guillou-karaktär, där stridskonsten blandas med diktande, supande, förhandlingar och romanser.

Recension: Yakuza: Like a Dragon [PS4]

Mon, 16 Nov 2020 10:00:00 +0000

Ichiban Kasuga, smeknamn Ichi, är ingen typisk indrivare för japanska yakuzan. Han visar tidigt att han har ett samvete och att hjärtat sitter på rätt ställe trots ett hetlevrat humör. Han är kort och gott en mysig antihjälte ut i fingerspetsarna och huvudperson i det senaste Yakuza-spelet.

Som lojal medlem i Arakawa-familjen gör Ichi vad som helst för dess ledare Masumi. De har en mångårig far-son-relation trots att de saknar blodsband, och av detta skäl ställer Ichi upp, utan frågor, när Arakawa-familjen behöver någon som kan ta på sig skulden för ett mord.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 46 2020]

Fri, 13 Nov 2020 17:00:19 +0000

Nu har vi kommit till den sista spelhelgen innan PlayStation 5 släpps i Sverige. Flertalet skribenter i redaktionen har förbokat enheten sedan långt tillbaka men vi vet tyvärr fortfarande inte huruvida vi får nävarna kring Sonys senaste underverk.

Men oavsett tilldelning av PlayStation 5-enheter, finns det många andra titlar på recensionsborden och vi har därför fullt upp i helgen. Vi delar nu med oss av våra planer och läser gärna om era!

Recension: Ghostrunner [PS4]

Fri, 13 Nov 2020 10:00:35 +0000

Ghostrunner är något som utvecklarna själva kallar FPP, förstapersons-parkourspel. För mig blir det nästan omöjligt att inte jämföra med Mirror’s Edge -spelen som definierat genren. Här är du en väktarrobot som i introfilmen besegras och när spelet börjar kontaktas du av en mystisk person som kallar sig The Architect. Han berättar att du är den sista av din sort och att du reparerats för att rädda honom.

Spelet andas cyberpunk och utspelas i ett torn som är fullspäckat med elektronik, datorer och vakter; samt i cyberrymden. Det blir högt tempo och konstant rörelse om du ska ha en chans att överleva.

Recension: Faeria [PS4]

Thu, 12 Nov 2020 10:00:37 +0000

Faeria är ett av flera virtuella kortspel som har tagit plats på spelkartan under senare år. Trots att det har hunnit etablera sig relativt ordentligt på de bärbara formaten sedan 2017 har vi konsolspelare snällt fått vänta på dess ankomst tills nyligen.

Spelet är utvecklat av den belgiska studion Abrakam och är utformat som en kombination av strategispel och klassiskt duell-kortspel i stil med Magic the Gathering, Yu-Gi-Oh! och Pokémon. För den som har erfarenhet av fysiska spel som dessa är det ingen nyhet att en stor del av charmen ligger i själva samlandet, men även i de intensiva strider som utgör kärnan för konceptet. Lyckas Faeria med att förmedla samma känsla?

Recension: Stories Untold [PS4]

Wed, 11 Nov 2020 10:00:15 +0000

Fyra berättelser, en mardröm. Det är essensen av Stories Untold från den skotska studion No Code, och efter att ha upplevt dessa fyra upplevelser är jag stum. Stum av beundran, stum över vad jag har fått uppleva och stum av häpnad.

Allt börjar med den fantastiskt nostalgiska upplevelsen The House Abandon, vilket var ett kortare gratisspel vilket släpptes för fyra år sedan. Det unika med denna deltitel, är att det är textbaserat äventyr, även om själva miljön är visualiserad som vilket modernt äventyrsspel som helst.

Recension: Sakuna: Of Rice and Ruin [PS4]

Tue, 10 Nov 2020 09:00:21 +0000

Gudarna må leva och festa precis som människor, men har inte speciellt höga tankar om dessa. Därför blir det kalabalik i himmelriket när den gudomliga prinsessan Sakuna, lagom berusad av sake, råkar släppa in en flock av dessa varelser. Festen kommer till ett abrupt slut när människorna och Sakuna stökar till det såpass mycket att stora delar av gudarnas lagrade ris brinner upp.

Självklart måste prinsessan bestraffas och därför förvisas hon till en ö, fylld av monster. Hennes uppdrag blir att bekämpa dessa demoner samt att börja betala av sin skuld i ris genom att själv odla det. Äventyret är i full gång och jag dras omedelbart med i denna mångbottnade upplevelse.

Recension: Fuser [PS4]

Mon, 09 Nov 2020 10:00:39 +0000

När det kommer till musikspel är det få som kan skryta med en lika gedigen meritlista som Harmonix. De satte inte bara musikspel på kartan med Guitar Hero , de ligger även bakom fenomenala Dance Central , Amplitude och min personliga favorit Rock Band Blitz.

I studions senaste hit Fuser får jag prova på en karriär som DJ. På scen finns fyra skivspelare och ett imponerande musikbibliotek att mixa hej vilt, vilket resulterar i en minst sagt kreativ musikupplevelse. Varje låt är uppdelad i fyra olika spår varför det är lätt att plocka ut basgången från en låt och kombinera med sången från en annan.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 45 2020]

Fri, 06 Nov 2020 17:12:23 +0000

Med knappa två veckor kvar till PlayStation 5-lanseringen är hungern nu nästan olidligt stor efter den nya konsolgenerationen. Redan nästa vecka är det dags för vissa regioner att sparka igång generationsskiftet, medan vi i Sverige tålmodigt behöver vänta ytterligare en vecka.

Det råder dock ingen brist spel spelprojekt att fördriva tiden med i redaktionen, då det har trillat in en hel del titlar på sistone. Här följer en del av vad som kommer att pågå i helgen!

Recension: Pacer [PS4]

Fri, 06 Nov 2020 10:00:03 +0000

Att färdas längs krokiga vägar i höga hastigheter väcker nog våghalsen i de flesta av oss. Kanske den första associationen vi gör till detta är de leriga grusvägar, kantade av lummiga skogar som vi ser i såväl verkligheten som i de klassiska racing-spelens värld.

Men vid sidan av dessa någorlunda realistiska avbildningar som dessa spel utgör har vi den tradition av futuristiska, stilrena och välpolerade racingspel som vältrar sig i neonsken, teknik och löjligt höga hastigheter.

Recension: The Dark Pictures Anthology: Little Hope [PS4]

Thu, 05 Nov 2020 13:00:39 +0000

Att kunna ladda om senaste kontrollpunkten efter att ha förlorat i ett spel är för det mesta ett välkommet inslag. I skräckspel förtar det däremot lite av spänningen; att bli jagad av en demon blir aldrig särskilt skrämmande när det bara är att hoppa tillbaka någon minut i sparfilen och försöka igen om skräckvarelsen skulle hinna ifatt dig.

Det problemet rådde dock thrillern Heavy Rain (7/10) bot på. Dog karaktären du kontrollerade där fortsatte berättelsen ändå, och chanserna att sätta dit mördaren minskade markant. Supermassive Games anammade snart samma mekanik på ett briljant sätt i Until Dawn (9/10) , där jag nervöst satt på helspänn då minsta lilla misstag kunde få dödliga konsekvenser.

Recension: YesterMorrow [PS4]

Thu, 05 Nov 2020 10:00:35 +0000

Den lilla tjejen Yui bor i en liten, fredlig by tillsammans med sin familj. Pappan har ett viktigt som jobb som tidshållare, mamman oroar sig mest över alla hyss Yui och hennes lillebror Haro hittar på. Det är dags för den stora ljusfestivalen idag och alla bybor är väldigt upptagna med förberedelserna inför den, därför har knappt någon tid att leka.

När Yui har tröttnat på att leta efter lekkamrater beger hon sig till platsen för festivalen, men under ceremonin går någonting lite snett. Skuggliknande monster dyker upp och anfaller staden. Pappan ber Yui springa iväg och meddela stormästaren, men det går inte helt som planerat.

Recension: Remothered: Broken Porcelain [PS4]

Wed, 04 Nov 2020 10:00:00 +0000

När det kommer till skräck och vad vi som individer upplever som obehagligt uppstår ofta diskussion, framförallt när det gäller skräckfilm och spel, men även i vår vardag. Många tycker exempelvis att mörker är det läskigaste som finns. Andra klarar inte av de krypande lemmarna hos insekter, och vissa blir fruktansvärt rädda på hög höjd. Det finns onekligen bredd i våra rädslor, men vad de flesta nog kan komma överens om är att atmosfär och kontext kan göra det mesta skräckinjagande.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 44 2020]

Fri, 30 Oct 2020 17:00:00 +0000

Vi träder nu in i månadens sista helg, och vi kan härmed påbörja nedräkningen till PlayStation 5 på allvar. Själv har jag dock fortfarande inte fått någon bekräftelse på att jag får någon konsol den 19 november, men tummarna hålls förstås intensivt.

Med en intensiv spelmånad framför oss finns det dock fortfarande lite tid att lägga på spelen från oktober, och här är ett axplock av vad som sker i redaktionen denna allhelgonahelg.

PSbloggen listar: Skräckspel vi minns

Fri, 30 Oct 2020 15:00:00 +0000

Nu när hösten har kommit med regn och rusk i släptåg passar det lite extra bra att ta sig an de där lite läskigare spelen. För med höstmörkret kommer den där lite ruggiga känslan som verkligen kan få nerverna att gå på högvarv. Vi är flera på bloggen som älskar, förskräcks och fascineras av genren, så lagom till allhelgonahelgen kände vi för att bjuda på en lista med några av våra favoriter genom åren.

Månadens höjdpunkter [November 2020]

Fri, 30 Oct 2020 12:00:00 +0000

Då är det äntligen dags. Månaden då nästa konsolgeneration når oss är här! Det känns nästan overkligt att lista spel för PlayStation 5, eller PS5 som det står i listorna nedan. Men även om du tillhör skaran som inte får nöjet att packa upp en sprillans ny konsol i november så finns det massor av stora spel att se fram emot på nuvarande generation.

Det är en diger lista med spel som slåss om din uppmärksamhet och oavsett om du gillar sportspel, bilspel, skjutare eller något helt annat som berättelsetunga äventyr eller rollspel så finns det något som borde passa ditt lystmäte. För mig personligen, känns släpptitlarna till PlayStation 5 vassare än vad de gjorde för de senaste konsolsläppen från Sony.

Månadens PlayStation Plus-spel [November 2020]

Fri, 30 Oct 2020 09:00:00 +0000

Nu är vi nästan snubblande nära den nya konsolgenerationen, och när Sony tillkännagav de kommande PlayStation Plus-spelen var det ytterligare en påminnelse om att det väntar en spännande månad runt hörnet. Precis som när PlayStation 4 lanserades expanderas nämligen förmånerna i prenumerationen till nya konsolgenerationen, för att ge dig nya spel att uppleva på din nya konsol.

Först ut bland PlayStation 5-förmånerna har vi det charmiga pusseläventyret Bugsnax från Octodad-utvecklarna Young Horses. Med spelmässig inspiration från både Pokémon Snap och Viva Piñata, en charmig grafisk stil och en titelsång som är svår att få ur huvudet ser detta väldigt intressant ut.

Recension: Watch Dogs: Legion [PS4]

Thu, 29 Oct 2020 09:00:08 +0000

Det är mycket på gång i den verkliga världen nu för tiden, något som det går att se spår av i det semi-futuristiska äventyret Watch Dogs: Legion. I delar av världen har legosoldater och säkerhetsstyrkor synts till i allt fler konflikter, och det sägs till och med att det finns band mellan dessa och vissa länders regeringar.

Teknologin går med stadiga steg framåt och tillsammans med exempelvis sociala medier gör det att globaliseringen blir allt mer påtaglig. Information sprids åt höger och vänster och nyttjas allt mer i politiska syften. Om dessa likheter med spelets tema och handling är en slump eller inte låter jag vara osagt, men det gör definitivt att det känns väldigt aktuellt. Som en framtida dystopi vilken kanske väntar runt hörnet.

Recension: Mad Rat Dead [PS4]

Wed, 28 Oct 2020 18:00:11 +0000

Jag har alltid gillat både rytmspel och plattformsspel och tyckte att Mad Rat Dead såg intressant ut redan från den första trailern. I denna berättelse får du iklä dig rollen som en labbråtta, som redan under introduktionsfilmen dör under en labbarbetares skalpell.

Dock möter du snabbt en råttgud som uppfyller din önskan om hämnd och väcker dig till liv, eller kanske snarare odöd. Din vrede och hämndlystnad driver dig vidare mot äventyr i det mystiska labbet. Berättelsen drivs sedan framåt genom dialoger mellan varje bana och det bjuds på en hel del övernaturligheter och traditionella skräckreferenser.

Recension: The Legend of Heroes: Trails of Cold Steel IV [PS4]

Fri, 23 Oct 2020 19:00:00 +0000

Trails of Cold Steel-serien har blivit en långkörare där de första två delarna släpptes för PlayStation 3 och PlayStation Vita och nu har den avslutande delen The Legend of Heroes: Trails of Cold Steel IV äntligen nått oss som inte kan japanska. Faktum är att även delar från The Legend of Heroes: Trails in the Sky -serien som ursprungligen släpptes till PlayStation Portable och två spel som ännu inte släppts i väst även knyts ihop här.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 43 2020]

Fri, 23 Oct 2020 17:30:35 +0000

Nu är det hösthelg igen och med bara några veckor kvar till julafton, börjar det kännas i luften; både när det kommer till längtan efter ledighet och när det gäller värmen.

I redaktionen spelas det såklart för fullt, dels för att det finns en del att recensera, men även för att hålla värmen i våra hushåll. Inget slår ju den varma känslan som bara kan erhållas genom en PlayStation 4 där fläktarna går för fullt!

Recension: Cook, Serve, Delicious! 3?! [PS4]

Fri, 23 Oct 2020 10:00:00 +0000

Rent privat är jag inte någon fena i köket eller ens speciellt intresserad av matlagning. Det har gått så långt att min 12-årige son emellanåt föredrar att laga mat själv framför att utsätta sig för mina genvägar till ett skrovmål. För mig kvittar det dock eftersom jag på min ålders höst kommer att nå stor publikframgång med min restaurang Cook, Serve, Delicious! I alla fall om jag ska tro utvecklaren Vertigo Gaming.

Recension: Cloudpunk [PS4]

Tue, 20 Oct 2020 10:00:00 +0000

Har du någonsin drömt om att få köra omkring i en flygande bil, likt Korben Dallas i The Fifth Element? I så fall har du redan nu en anledning att prova Cloudpunk från den tyska spelstudion ION LANDS.

Miljön är väldigt lik den som målas upp i Luc Besson’s framtidsäventyr, kombinerat med den från den dystopiska android-kultrullen Blade Runner. Men action-äventyret låter vänta på sig då detta rör sig om en betydligt lugnare upplevelse, förmedlad via vacker voxel-grafik.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 42 2020]

Fri, 16 Oct 2020 17:00:44 +0000

Vi är redan halvvägs genom oktober och mörkret kommer krypande allt tidigare om dagarna. En ny spelgeneration befinner sig bara en månad bort och nyheterna haglar tätt kring släpptitlar, gränssnitt och isärplockande av hårdvaran.

Under veckan har du kunnat läsa om Star Wars: Squadrons (7/10) som Martin har testat. Kanske spelar du det och oavsett så får du gärna kommentera och dela med dig av dina spelplaner.

Martin levererar i molnet

Flygande bilar och skyskrapor…jag känner igen detta!

Recension: Star Wars: Squadrons [PS4]

Mon, 12 Oct 2020 10:00:16 +0000

Möjligheten att sätta sig i cockpiten på en X-vinge eller en Tie Fighter och drämma till motståndet hårt, är en känsla som många Star Wars-entusiaster älskar. Det är en upplevelse vi fick redan 1993 med Star Wars: X-Wing , och den förmedlades även i en hel del titlar ända fram till det formidabla Star Wars: X-Wing Alliance , vilket släpptes innan millennieskiftet.

Mina känslor är starkt nostalgiska när det kommer till dessa spel, och jag minns att Star Wars: X-Wing vs. TIE Fighter var spelet som gjorde att jag investerade i en joystick med extra funktioner för att bland annat kunna styra hastigheten.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 41 2020]

Fri, 09 Oct 2020 17:00:00 +0000

Nedräkningen till nästa konsolgeneration fortsätter, och det börjar nu bli så nära att det går att röra vid det. Åtminstone preliminärt. Jag fick själv besked om att min förhandsbokning från april 2019 inte ännu kunde garanteras leverans på lanseringsdagen, vilket känns lite nervöst. Jag håller dock tummarna för att vi ska kunna erbjuda lite PS5-innehåll på bloggen i samband med lanseringen i november.

Innan dess finns det ju dock fortfarande mycket att gå igenom från nuvarande generations spelskörd. Här är vad som pågår på redaktionen!

Recension: Crash Bandicoot 4: It's About Time [PS4]

Fri, 09 Oct 2020 10:00:17 +0000

Karaktären och spelet Crash Bandicoot är för många känd som en av de tidiga galjonsfigurerna för den första Playstationkonsolen. När det första spelet i serien släpptes vintern 1996 blev det snabbt en populär titel och en framgångsrik stjärna för genren plattformsspel, mycket tack vare sin för sin tid knivskarpa grafik, färgglada design och minnesvärda karaktärer.

Spelet fick givetvis uppföljare och den sista titeln i originaltrilogin var Crash Bandicoot 3: Warped som kom ut 1998. Efter åratal av avstickare i olika genrer och ett skuttande mellan otaliga antal spelutvecklare och utgivare har Crash fått sig en uppfräschning de senaste åren i form av uppdaterade nysläpp av de första tre titlarna samt Crash Team Racing: Nitro-Fueled (9/10) som jag recenserade med stor förtjusning förra sommaren.

Recension: Let's Sing Queen [PS4]

Mon, 05 Oct 2020 13:00:22 +0000

Sedan SingStar sakta dött ut och servrarna släckts, har andra serier tagit dess plats för partysugna spelare som vill ta ton. Let’s Sing-serien har släppt nya spel regelbundet under de senaste åren och nu har det blivit dags för Let’s Sing Queen att äntra scenen.

En kritik jag har haft mot serien tidigare är att utvecklarna har varit lite fega och gjort dem till karbonkopior av inspirationskällan, men den här gången har de släppt tyglarna och gjort en spännande remix av upplägget.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 40 2020]

Fri, 02 Oct 2020 17:14:18 +0000

Hösten rasar fram och vi har nått den tid på året då spelsläppen haglar tätt för att vara med och slåss om julklappspengarna. Kanske har du redan hittat några favoriter bland månadens spelsläpp då redan denna första helg bjuder på några storspel?

Kanske spelar du återutgivningen av actionklassikern Mafia: Definitive Edition (9/10) eller samarbetsspelet Unrailed! (8/10)?

Jonny åker tåg till industriområden

Punkiga frisyrer, fräsiga vapen och smutsiga industrier är en klockren kombination

Månadens PlayStation Plus-spel [Oktober 2020]

Thu, 01 Oct 2020 13:00:00 +0000

Då säger vi hej till en ny höstmånad och hej till en alldeles färsk uppsättning spel för PlayStation Plus-prenumeranter. Oktober månad innebär att du kan lägga förra månadens fighting-spel och Battle Royale-upplevelser på hyllan och istället sikta in dig på något helt annat.

I oktober bjuder Sony nämligen in till höghastighetshämnd i form av Need for Speed: Payback (6/10) ; det loot box-stinna racing-äventyret som kom lite på avvägar. Om du istället är sugen på ett action-rollspel med lite bett, kanske Vampyr (8/10) kan falla dig i smaken.

Recension: Mafia: Definitive Edition [PS4]

Thu, 01 Oct 2020 10:00:00 +0000

Med titlar som Tony Hawks Pro Skater 1+2 (9/10) , Resident Evil 3 (9/10) och Final Fantasy VII Remake (9/10) , kan man konstatera att 2020 har varit ett starkt år för nyversioner av gamla spel. När den första delen ur den populära spelserien Mafia plötsligt dök upp på mitt virtuella skrivbord i ny skrud blev jag överraskad. Hur hade jag missat att det var på ingång? När originalet kom hade jag inte möjligheten att spela det så mycket som jag ville, men nu hade jag ett gyllene tillfälle framför mig.

Recension: Unrailed! [PS4]

Wed, 30 Sep 2020 10:00:00 +0000

Unrailed! är ett spel där problemlösande och kvickt tänkande är A och O. Ett tåg står vid en station. Det är blockigt och enkelt, precis som sin omgivning, men långt ifrån så stelt som man skulle kunna tro, i alla fall enligt mig där jag står bredvid med min lika blockiga lilla dinosaurie.

Plötsligt poppar en liten timer upp vid lokets främre del, några sekunder förflyter och ångvisslan tjuter. Resan är igång, och med det min stressiga arbetsdag. Min och mina eventuella medspelares karaktärer är nämligen rallare, skogshuggare, gruvarbetare och brandmän, allt på samma gång och med ett lok som hela tiden hänger över min axel. Detta blir jag och min testpartner snabbt varse om när vi kör igång en spelrunda för två personer och inser att vår kommunikation och vårt samarbete kanske behöver några rundor för att bli lite effektivare.

Månadens höjdpunkter [Oktober 2020]

Tue, 29 Sep 2020 10:00:52 +0000

Hösten är här och med den ökar antalet spelsläpp. Sett till månadens och senaste tidens utbud anar jag en trend med ett stort antal skräckspel. Vi är även inne i perioden där årets utgåvor av sportspelen prånglas ut.

Det är också den sista månaden innan nästa konsolgeneration och PlayStation 5 ser dagens ljus. Sett till titlarna har jag valt ut två fjärdedelar, men vi pratar inte matematik. Det är en oväntat stark månad och det var inte helt lätt att välja ut tre höjdpunkter och jag hade utan problem kunnat lista fler spel som jag är intresserad av.

Recension: Projection: First Light [PS4]

Mon, 28 Sep 2020 18:00:27 +0000

Om någon nämner skuggteater så tänker jag osökt på tjeckisk barnfilm som gick på TV i min barndom. Projection: First Light har anammat den konststilen och karaktärerna är skuggor av pappfigurer med styrpinnar och allt. Berättelsen är helt stum och får mig att tänka på ännu en konstform; pantomim.

Spelet är ett plattformspusselspel med en liten flicka i huvudrollen. Efter en rad dåliga beslut och olyckshändelser får hon utegångsförbud och förvisas till sitt rum. Där hittar hon dock en hemlig gång. Hon rymmer och efter att ha fångat en fjäril får hon en följeslagare i form av en ljuskälla. Berättelsen påminner en del om Till Vildingarnas Land av Maurice Sendak, men når aldrig den kvalitetsnivån.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 39 2020]

Fri, 25 Sep 2020 17:00:00 +0000

Ännu en vecka har nu passerat, vilket innebär att vi är ytterligare en vecka närmare PlayStation 5-lanseringen. Peppen är förstås växande i redaktionen, och jag hoppas att vi snart får reda på lite detaljer om själva operativsystemet snart också.

Innan dess finns det som bekant en hel del spel att ta sig igenom, och här är vad som pågår hos oss!

Martin avslutar Max-sagan med race

Tugga på mina spikar!

Recension: 13 Sentinels: Aegis Rim [PS4]

Thu, 24 Sep 2020 10:00:00 +0000

Vi befinner oss i ett fiktivt Japan under slutet av 80-talet och ett stort oidentifierat objekt har kraschlandat i Ashitaba. Efter kraschen fortsätter det att röra sig norrut och förstör allting i sin väg. Via nyhetsinslag uppmanas befolkningen i närliggande områden att evakuera och rädda vad som räddas kan.

Som gymnasieeleven Juro ser du hur en klasskamrat i folkmängden på något sätt aktiverar och teleporterar sig in i en gigantisk mecha. Juro känner till att attacken skulle äga rum. Tillsammans med andra är det nu dags att bemanna stora robotar för strid. Detta är trots allt deras öde och det beseglades för länge sedan…

Recension: The Suicide of Rachel Foster [PS4]

Wed, 23 Sep 2020 10:00:44 +0000

I en ödslig bergstrakt i Montana ligger hotellet Timberline Lodge, lika avlägset som det är försummat. Efter att hennes pappa gått bort så har dottern Nicole fått ärva det, och även uppdraget att få stället sålt. Helst hade hon aldrig velat återbesöka hotellet, eller höra talas om pappan igen, men ödet ville annorlunda.

Att senare i livet besöka platser där man bott som tonåring är inte alltid helt oproblematiskt. Det kan dra upp gamla, väl undanstoppade minnen och hjärnspöken. Så är det även för Nicole. Efter att hennes pappa haft lite fuffens för sig, lämnade Nicole och hennes mamma honom och har inte besökt hotellet på drygt tio år.

Recension: Exp Parasite [PS4]

Tue, 22 Sep 2020 10:00:00 +0000

Det är svårt att få grepp om en eventuell handling i spelet Exp Parasite , för precis som i många av de gamla spel det försöker efterlikna är handling något sekundärt och fylls bäst ut av spelarens egna fantasi. För de spelare som har hängt med länge känns kanske detta igen, och det är troligtvis många som har skapat ett spels handling med endast ett omslag som inspiration.

Vad som är klart från början är att jag spelar som en liten grå parasit, utseendemässigt ett mellanting av en hjärna och en geléklump, som desperat kämpar för sin överlevnad i en tuff och skoningslös värld.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 38 2020]

Fri, 18 Sep 2020 17:00:00 +0000

Nu har det äntligen hänt. Sony har slutligen fått tummarna loss och delat med sig av lanseringsdatumet för den efterlängtade PlayStation 5, och jag är säkert inte ensam om att ha ringat in den 19 november i kalendern nu. På redaktionen är humöret på topp eftersom nyversionen av Demon’s Souls också dyker upp denna dag. Det blir alltså en av de bästa konsollanseringarna någonsin!

Innan dess finns det dock en uppsjö andra spel att ta sig igenom, och här är vad som försiggår på redaktionen!

Recension: Deleveled [PS4]

Fri, 18 Sep 2020 13:00:06 +0000

En av de fantastiska sakerna med pusselspel är variationen som dess grundformel möjliggör. För att jämföra den enorma kontrast som kan uppstå inom genren skulle jag vilja jämföra den här recensionens huvudperson Deleveled med den i en titel som jag spelade för några veckor sedan, nämligen Manifold Garden (9/10).

Där Manifold Garden var ett första-persons pusselspel med utforskande av gigantiska miljöer som huvudsakligt tema, utspelar sig Deleveled nästan bokstavligen som på ett streck. Det som är fascinerande är att båda, trots sina utseendemässigt gigantiska skillnader, delar på samma inslag av pusselelement: nämligen förflyttning av kuber och gravitationens effekter.

Recension: Ary and the Secret of Seasons [PS4]

Fri, 18 Sep 2020 10:00:47 +0000

Aryelle, eller Ary som hon kallas av de flesta, är en ung, kaxig tjej som bor i en väldigt märklig värld. Valdi är på grund av en historisk händelse inte som alla andra världar. Istället för att ha olika klimatzoner baserat på en vetenskaplig basis så är världen uppdelad i fyra permanenta årstider med varsin årstidsväktare. Allt detta för att en maktgalen trollkarl härjade runt för ett bra tag sedan.

Recension: NBA 2K21 [PS4]

Thu, 17 Sep 2020 13:00:00 +0000

En av de genrer som brukar vara svårast att innovera inom är troligtvis sportspelen. Det sker sällan några stora svepande ändringar i sporten som simuleras, och när din huvudsakliga konkurrent på spelmarknaden dessutom upphör att släppa nya iterationer är det lätt att framåtandan avtar.

Detta är lite genomgående hur jag känner för NBA 2K-serien de senaste åren. Det finns ett fundament av ett bra basketspel där i botten men sedan Electronic Arts fick stora problem att leverera basketspel vid senaste generationsskiftet, känns det lite som att 2K Sports och Visual Concepts har lutat sig tillbaka en aning.

Recension: Tamarin [PS4]

Thu, 17 Sep 2020 10:00:00 +0000

När jag såg trailer och förhandstexter om Tamarin blev jag omedelbart sugen att spela det. Det känns lite som att genren med tredimensionella plattformsspel är på uppgång och det är kanske på grund av detta som besvikelsens sting blev extra smärtsamt denna gång. Skulle jag beskriva Tamarin med ett ord skulle jag kalla det oinspirerat, men låt mig återkomma till det.

Direkt när jag börjar spela slår det mig hur öde och livlösa miljöerna är. Det finns färgklickar, men hela världen känns syntetisk och lite steril. På fabriksbanorna gör det mindre, men när jag springer runt på gröna ängar och gräsbeklädda kullar förväntar jag mig betydligt mer.

Recension: Minecraft Dungeons [PS4]

Wed, 16 Sep 2020 10:00:38 +0000

I Minecrafts fantastiska värld kallas en bys befolkning bybor. Deras icke populära motpol väljer jag att kalla ybor (illager). Archie är en utstött och oförsonlig ybo som under sina vandringar råkat hitta den kraftfulla artefakten kallad dominansens klot.

Kruxet är att artefakten, förutom att skänka magiska krafter, också förstärker negativa känslor och sakta tar över sin ägare. Archie titulerar sig numera Arch-ybo och vill använda sin nya magiförmåga till att hämnas på alla byar som inte ville ta emot honom.

Recension: Marvel's Avengers [PS4]

Tue, 15 Sep 2020 10:00:38 +0000

Att recensera Marvel’s Avengers är ingen lätt uppgift då det i praktiken handlar om två separata spel med en del överlapp. Den första halvan är en berättelsedriven enspelarkampanj och den andra är en online-del som påminner om titlar som Star Wars: Battlefront (7/10) , Destiny (8/10) och Tom Clancy’s The Division 2 (8/10).

Berättelsen tar sin början med ett stort firande av Avengers, vilket urartar rejält och splittrar superhjältegruppen. Efter det hoppar berättelsen fem år framåt där världen ser annorlunda ut efter att San Francisco har förstörts och många av offren har utvecklat krafter. Organisationen AIM har tagit över resurserna från Stark Industries och SHIELD och ser på ytan ut att jobba med hotet från Inhumans.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 37 2020]

Fri, 11 Sep 2020 17:00:18 +0000

Det har varit en nyhetsfylld vecka som har passerat, även om det mest har handlat om Xbox-relaterade saker. Nu när de slutligen har lyft på skynket och visat pris och lanseringsdatum är det väl rimligt att anta att Sony inte har några större anledningar att avvakta längre. Kanske är det rentav dags nästa vecka?

Innan dess finns det dock en uppsjö olika spel att sysselsätta sig med, och det är ingen rast eller ro i redaktionen!

Recension: Active Neurons 2 [PS4]

Fri, 11 Sep 2020 10:00:51 +0000

En del pusselspel har förmågan att få mig att sitta och stirra och fundera över en lösning i flera minuter. Active Neurons 2 tillhör definitivt den skaran och jag har tvingats tänka både bak-och-fram och in-och-ut för att förstå några av lösningarna.

Premissen är ganska enkel. Du kontrollerar en kvadrat som glider i en labyrint tills den slår i ett hinder. Under spelets gång introduceras fler och fler ytterligare moment som hinder som dödar dig eller som kan stoppa dig en gång innan de försvinner.

Recension: Wintermoor Tactics Club [PS4]

Thu, 10 Sep 2020 15:00:01 +0000

1980-talsnostalgi är inget nytt fenomen, men många av oss som växte upp på 80-talet har nått en ålder där det både är roligt och kusligt att minnas tillbaka. Wintermoor Tactics Club handlar om en rollspelsklubb på en internatskola som spelar papper-och-pennarollspelet Curses & Catacombs. Det är ganska uppenbart vad de egentligen anspelar på, men jag antar att licensen hade varit för dyr.

Klubben består till en början av tre entusiaster och du axlar rollen som Alicia, vars rollfigur är en magiker och i verkligheten visar hon sig vara en riktig diplomat. Rektorn på skolan utlyser en snöbollsturnering där klubbarna ska mötas och där de förlorande klubbarna omedelbart måste avvecklas. Ganska snart inser medlemmarna i taktikklubben att deras färdigheter med att flytta figurer på ett rutnät går att applicera på snöbollskrig och bollen är i rullning.

Recension: Tony Hawk's Pro Skater 1 + 2 [PS4]

Thu, 10 Sep 2020 10:00:13 +0000

Ett av de sista fenomen som 90-talets spelindustri klämde ur sig var Tony Hawk’s Pro Skater. Det var startskottet för en spelserie som inte bara sålde kopiösa mängder exemplar, fick människor att öva in galna serier av knappkombinationer eller lärde spelskapare vikten av väl vald musik, utan även öppnade upp skateboard som sport och kulturellt inslag för miljoner av spelare.

Det satte ett avtryck, som i alla fall för mig höll i sig i ett antal spel innan glöden falnade och dess fokus gled över på annat. Många kände nog på ett liknande sätt, och hungern efter den där speciella känslan som vi fick av de första spelen i serien mättades kanske inte riktigt av varken Tony Hawk’s Pro Skater HD eller det illa ansedda Tony Hawk’s Pro Skater 5.

Recension: Final Fantasy Crystal Chronicles - Remastered Edition [PS4]

Wed, 09 Sep 2020 10:00:00 +0000

Att äventyra med sina vänner är och har troligtvis alltid varit något som lockar de flesta människor. När Final Fantasy Crystal Chronicles ursprungligen släpptes till Gamecube våren 2004 var iallafall jag och mina kompisar väldigt nyfikna. De flesta av oss hade som så många andra fastnat för serien med Final Fantasy VII för att sedan spela de följande titlarna med stort intresse.

Online-spel var fortfarande inget som hade tagit fart i vår umgängeskrets, så vi höll oss till de flerspelarspel som gick att spela lokalt eller via nätverkssladd. Att kunna spela ett Final Fantasy tillsammans var något av en dröm, så vi införskaffade de sladdar som behövdes, laddade våra Gameboys som fungerade som kontroller, och körde igång. I den nyversion som har släppts behövs tursamt nog inga bärbara spelkonsoler som handkontroll, men många andra funktioner hänger kvar sedan originalet, på gott och ont.

Recension: Kingdoms of Amalur: Re-Reckoning [PS4]

Mon, 07 Sep 2020 17:00:00 +0000

Oftast när det lanseras nyversioner eller återutgivningar av spel gäller det gamla storsäljare eller spel som har en passionerad följarskara. Därför kan jag nog klassa en nyversion av Kingdoms of Amalur: Reckoning som en av de mer otippade lanseringarna på länge. Spelet släpptes under förgående generation och var menat att vara lite av en prolog till en gigantisk MMO-satsning.

Saker och ting gick dock inte riktigt som planerat och utvecklarna 38 Studios imploderade på ett spektakulärt vis, vilket ledde till utdragna rättsprocesser om vem som ägde vad och vem som var skyldig vilka pengar. När varunamnet var på väg att falla i glömska hos de flesta passade THQ Nordic på att snappa upp rättigheterna, och nu har de dammat av det gamla actionrollspelet från 2012.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 36 2020]

Fri, 04 Sep 2020 17:00:00 +0000

Vi har nu slutligen trätt in i höstmånaden september, vilket åtminstone kan bekräftas av att det är ganska bra ruljans på spellanseringarna. Höstens stora höjdpunkt, lanseringen av PlayStation 5, väntar vi dock fortfarande på information om. Konkreta saker som datum och pris lyser med sin frånvaro, och det börjar onekligen bli dags att lyfta på skynket snart.

Lyckligtvis finns det ju ingen brist på saker att fördriva tiden med under denna spända förväntan, och vi börjar med att gå igenom vad som pågår på redaktionen dessa kommande dagar.

Recension: Captain Tsubasa - Rise of New Champions [PS4]

Fri, 04 Sep 2020 13:00:00 +0000

Att det släpps stora titlar inom genren fotbollsspel varje år är inte någon hemlighet, därför höjer iallafall jag lite på ögonbrynen när det dyker upp titlar som utmanar den klassiska tolkningen av genren. Captain Tsubasa - Rise of New Champions är ett fotbollsspel som minst sagt tar ett nytt grepp om hela sporten, och det med råge. Karaktären Tsubasa i sig är ingen nykomling inom spelens värld, men han har varit betydligt mer blygsamt förekommande i väst jämfört med i sitt hemland Japan.

Recension: Wasteland 3 [PS4]

Fri, 04 Sep 2020 10:00:00 +0000

Under slutet av 1990-talet var det tuffa tider i USA, Arizona. Efter ett globalt kärnvapenkrig har ett kompani av arméingenjörer som överlevt katastrofen börjat om på ny kula i ett federalt fängelse. För att kunna hjälpa andra som överlevt ute i öknen bildar de Desert Rangers – en hommage till Texas Rangers.

Hundra år senare är du och din partner med i Ranger Team November som skickats för att träffa Colorados ledare Patriarken. Det finns nämligen ett jobb Patriarken behöver hjälp med och i utbyte kommer han att skicka en konvoj med förnödenheter ni desperat behöver. Dessvärre har Patriarkens fiender fått nys om er ankomst och efter ett elakt bakhåll är det bara du och din partner som överlevt. Ditt jobb är nu att etablera en bas, samla ihop ett nytt team och slutföra Patriarkens uppgift för att rädda alla där hemma.

Recension: Windbound [PS4]

Thu, 03 Sep 2020 10:00:00 +0000

Från den australiensiska studion 5 Lives, kommer en helt unik upplevelse i form av Windbound. Här trängs överlevnad, utforskning, segling och roguelike-influenser tillsammans med en djup berättelse om en människostams uppgång och fall.

När spelet startar känns hoppet förlorat på en gång. Den kvinnliga sjöfararen drabbas av ett överfall från ett monster mitt ute på det djupa havet. Hennes farkost går i bitar och hon sjunker mot havets botten.

Men istället för att drunkna, vaknar hon upp från sin mörka dröm med ansiktet nedåt på en strand. Efter att ha tagit sig upp och synat omgivningen, är det dags att försöka få ihop resurser för överlevnad och så småningom ta reda på vad som har hänt.

Recension: PGA Tour 2K21 [PS4]

Wed, 02 Sep 2020 10:00:00 +0000

PGA Tour 2K21 är det andra spelet i PGA-serien sedan speldistributören 2K fick rättigheterna från EA 2018. Utvecklarna bakom årets spel är återigen den kanadensiska studion HB Studios, och till skillnad från det förra spelet i serien har fler inslag från PGA Tour-varumärket inkluderats. Trots att jag låter väldigt kunnig på området när jag skriver det här, är golfvärlden ett relativt stort mysterium för mig i nuläget, även i digital form.

Recension: Project CARS 3 [PS4]

Tue, 01 Sep 2020 10:00:00 +0000

Project CARS -serien har tidigare varit lite av min nemesis i bilspelsgenren. Jag har alltid gillat själva konceptet, men simulatormässigt har spelen ofta delat ut bakläxor till mig utan att ens förklara vad jag behöver lära mig. Jag har inget emot utmaningar, men jag har ofta upplevt att de tidigare iterationerna i serien inte har varit intresserade av att lära ut något.

Men eftersom jag inte ger mig så enkelt är jag ännu en gång uppe på hästen, och kommer nu att ta mig an Project CARS 3. Jag var dock redo för en kamp som aldrig riktigt uppstod, för denna senaste del har gått igenom ganska markanta förändringar.

Recension: Road to Guangdong [PS4]

Mon, 31 Aug 2020 10:00:00 +0000

Sunny går verkligen igenom en tuff period i sitt liv. Efter att ha lämnat sitt hem i provinsen Guangdong i Kina för att studera på universitet i Hong Kong får hon besked om att hennes föräldrar har gått bort i en olycka återvänder hon hem till familjen igen. Mycket har dock skett sedan de sågs senast, och sammanhållningen är inte den bästa.

Hon får hjälp av sin faster att reda ut det praktiska med dödsboet och arvet. Det sistnämnda kommer att bli den centrala delen av spelet, eftersom du får ärva familjens restaurang. Utan någon direkt erfarenhet eller några recept att basera en meny på behöver du starta en ganska omfattande roadtrip som kommer att ta dig genom hela provinsen i hopp om att svetsa samman familjen igen.

Recension: Manifold Garden [PS4]

Sun, 30 Aug 2020 10:00:00 +0000

För lite drygt 10 år sedan uttryckte den kända filmkritikern Roger Ebert åsikten att tv-spel inte kan vara konst. Han hade många välmotiverade argument för detta, men många av de som argumenterade emot hade detsamma.

Konst är trots allt ett mångfasetterat fenomen som likt kultur, i alla fall för mig, grundar sig i en personlig tolkningsfråga. Den till synes mångsysslande amerikanen William Chyr står bakom rodret för Manifold Garden , och att han bland annat är konstnär märks otroligt tydligt.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 35 2020]

Fri, 28 Aug 2020 17:00:00 +0000

Efter att ha puttrat lite på sparlåga under delar av sommaren har nu spelbranschen sparkat igång aktiviteten på allvar igen. Igår fick vi exempelvis se en del spännande trailrar på den digitala varianten av Gamescom som vi har fått nöja oss med i dessa pandemitider, och det finns helt klart mycket att se fram emot på spelfronten.

Vi behöver dock inte sitta och rulla tummarna i väntan på dessa titlar. Det formligen forsar in nya intressanta spel till redaktionen som vi ihärdigt jobbar på att recensera, och du kan se ett axplock av våra projekt här nedan.

Månadens PlayStation Plus-spel [September 2020]

Fri, 28 Aug 2020 15:00:00 +0000

Augusti börjar närma sig sitt slut, och enligt Sonys summeringar har denna månad bjudit på det mest nedladdade spelet via PlayStation Plus någonsin. Fall Guys: Ultimate Knockout har blivit en riktig framgångshistoria för Mediatonic, och påminner om vilken skjuts Rocket League fick när detta släpptes på PlayStation Plus.

September kommer dock att satsa på mer etablerade titlar, men det är ju aldrig för sent att kasta sig in i ett bra spel.

Kommande spel från NIS America

Fri, 28 Aug 2020 13:00:28 +0000

På grund av den rådande pandemin ser ju spelmässorna lite annorlunda ut i år. Gamescom är i år helt virtuell och det innebär att spelbolagen bjuder in till videokonferenser och presenterar sina spel över nätet istället.
Jag deltog i en presentation av spelen som Nippon Ichi Software America, eller NISA, kommer att släppa under resten av 2020 och 2021.

Efter en presentation av spelen bjöd de på lite livestreamat spelande där jag fick se några av spelen i action. Jag tänkte kort presentera spelen som kommer att dyka upp på PlayStation 4 framöver.

Recension: Metamorphosis [PS4]

Fri, 28 Aug 2020 10:00:58 +0000

Gregor Samsa har en rätt jobbig morgon. Han och kamraten Josef K var ute igår och firade Josefs födelsedag, och det blev en kväll som kanske involverade lite för mycket att dricka. Trött och bakfull drar sig Gregor upp ur sängen, i ett rum han inte helt känner igen. Sov han över hos Josef? På väg mot Josefs rum för att reda ut vad som hände under gårdagen börjar Gregor känna sig lite konstig.

Månadens höjdpunkter [September 2020]

Thu, 27 Aug 2020 10:00:00 +0000

September brukar kallas den första höstmånaden och i Sverige kryper även soldyrkarna inomhus och dammar av sina handkontroller. Sett till spelsläppen så märks det att branschen delvis håller andan i väntan på generationsskiftet, men självklart har jag lyft fram några spel som du bör hålla lite extra koll på. Månaden bjuder på en blandning av uppföljare, årsutgåvor, återutgivningar och helt nya spel.

Spelen jag har lyft fram är väldigt olika och bjuder på ett mysigt actionäventyr, ett storspel med filmhjältarna Avengers och ett futuristiskt, Wipeout-doftande racingspel.

Recension: No Straight Roads [PS4]

Tue, 25 Aug 2020 09:00:24 +0000

No Straight Roads är i grund och botten ett kärleksbarn mellan genrerna actionäventyr och rytmspel. Spelets huvudpersoner är gitarristen Mayday och trummisen Zuke som tillsammans bildar rockbandet Bunk Bed Junction. De bor i staden Vinyl City som får sin el från musik och megabolaget NSR. Efter en audition där rockbandet vill slå igenom, bannlyses plötsligt rockmusik och de ger sig därför ut på ett korståg mot NSR och dess elektroniska dansmusik.

Recension: New Super Lucky's Tale [PS4]

Mon, 24 Aug 2020 10:00:00 +0000

Ända sedan tredimensionella plattformsspel dök upp under den andra halvan av 1990-talet har det då och då poppat upp nya spel, även om de på senare tid varit lite glesare mellan dem. För några konsolgenerationer sedan var ju plattformshjältarna till och med maskotar för respektive spelkonsol.

New Super Lucky’s Tale tar det klassiska receptet och moderniserar det till att passa dagens konsoler och alla små förbättringar som vi vant oss med. Den elaka katten Jinx och hans löjtnanter attackerar väktarna som mestadels består av rävar. Målet är en bok som tillåter resande mellan dimensioner. Lucky är lillebror till en av väktarna och dras iväg till en okänd plats.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 34 2020]

Fri, 21 Aug 2020 17:00:09 +0000

Det är verkligen tydligt att sommarlugnet nu är över att döma på antalet spel som trillar in på löpande band till redaktionen. Redan denna vecka har vi publicerat en hel del intressanta recensioner, där bland annat Pistol Whip (9/10) och Mortal Shell (8/10) sticker ut som starka kandidater för inköpslistan.

Vi har dock många fler projekt på gång i redaktionen, och här kan du läsa om några av dem!

Jesper rockar och plattformar

Hela spelupplägget påminner om texten till Tenacious D-låten The Metal.

Recension: Pistol Whip [PSVR]

Wed, 19 Aug 2020 13:00:00 +0000

Att betrakta en person som spelar ett VR-spel är underhållande och intressant, inte minst när det kommer till upplevelser som verkligen sätter spelaren i centrum och överöser den med instinktiva reaktioner. Superhot VR (8/10) är ett sådant men det ska visa sig att Pistol Whip roar ännu mer.

Men spelet är såklart inte till för att vi ska roa oss genom att betrakta andra. Utan för att jag som spelare ska få en åktur av rang, ackompanjerad av härligt pulserande elektronisk musik, levererad i tio nivåer.

Recension: Is it Wrong to Try to Pick Up Girls in a Dungeon: Familia Myth - Infinite Combate [PS4]

Wed, 19 Aug 2020 10:00:16 +0000

Jag tror att Is it Wrong to Try to Pick Up Girls in a Dungeon: Familia Myth - Infinite Combate tar priset som titeln med längst namn av alla spel jag har recenserat. Det är baserat på den framgångsrika mangan som dök upp 2013 och har fått flera sidospår, tecknad TV-serie, mobilspel och långfilm.

Gudarna har blivit uttråkade och för att få lite spänning beblandar de sig med vanliga människor. Det finns ett grottsystem med monster och gudarna rekryterar äventyrare som utforskar dessa grottor och går upp i rang samt blir starkare varje gång deras gud uppdaterar deras status.

Recension: Darkestville Castle [PS4]

Tue, 18 Aug 2020 13:00:00 +0000

Full Throttle Remastered (10/10) blev spelet som förärade mig min hundrade platinatrofé. Det var tre år sedan och sedan dess har jag inte spelat många äventyrsspel i samma peka och klicka-genre.

Tack vare spelutvecklaren Epic Llama, blir det ändring på det tack vare det Monkey Island-inspirerade spelet Darkestville Castle. Här lånas detaljer och mekanik från de senare äventyrsspelen och blandas med den udda, sjuka humor som vi kommit att älska från Lucasarts titlar.

Recension: Mortal Shell [PS4]

Tue, 18 Aug 2020 10:00:00 +0000

Mortal Shell är ett i raden av spel som på sätt och vis har blivit arvingar till den genrebrytande speltrend som bland andra Dark Souls startade för lite drygt 10 år sedan. Den vanligaste atmosfären i dessa spel är medeltida fantasy-miljöer, ofta med mörkare tema, mystisk handling och omgivningar som uppmuntrar till utforskande.

Dessa komponenter tillsammans med snudd på halsbrytande svårighetsgrader är givna ingredienser och de som spelar dessa titlar anses troligtvis av många vara spelvärldens masochister.

Recension: Fast and Furious: Crossroads [PS4]

Mon, 17 Aug 2020 10:00:00 +0000

Det är inte helt ovanligt att ha nostalgiska känslor för hur saker brukade vara förr, oavsett hur mycket det har förbättrats sedan dess. En vanlig sak som brukar komma upp i mina konversationer är det där mellanskiktet som fanns i spelbranschen förr, där vi kunde få spel som både var lite experimentella men ändå hade lite uppbackning när det gäller budget. Ett bra exempel på dessa spel är Destroy All Humans! (8/10) som Jonny recenserade nyligen.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 33 2020]

Fri, 14 Aug 2020 17:00:32 +0000

Min första semestervecka har nu passerat i en blandning av hutlös värme och utmattande fysiska aktiviteter. Det är därför skönt att helgen är här för att skänka lite avkoppling och speltid.

Trots att det fortfarande är sommartid i spelbranschen fortsätter det att trilla ut en del intressanta spel, och det är därför full aktivitet i redaktionen. Här nedan finner du ett axplock av det som pågår i stugorna!

Johan formulerar tankar om familjen

Vin Diesel visar upp det fulla känsloregistret som han brukar göra.

Recension: West of Dead [PS4]

Thu, 13 Aug 2020 10:00:00 +0000

West of Dead är i princip precis vad det låter som. Jag är i vilda västern-miljö, jag är död och jag dör om och om igen. Men hur blev det så? Mason, vars röst skådespelas av den mångsidiga skådespelaren Ron Perlman, är fast i en sorts limbo.

Med ett så gott som nollställt minne vaknar jag upp på en krog som fungerar som avstamp för resan till himlen eller helvetet. Det förstnämnda ligger österut, det senare västerut och det är sällan helt klart vart de resande är på väg. På senare tid har problemen hopat sig och allt färre når sina slutmål, något som visar sig ha en koppling till Mason och hans förlorade minne.

Recension: Cuphead [PS4]

Tue, 11 Aug 2020 10:00:00 +0000

Inkwell Isles är en magisk plats och där bor bland annat de två bröderna Cuphead och Mugman. När de, trots varningar, en dag traskar för långt hemifrån slutar det hela med ett besök på Djävulens Kasino. Bröderna vinner stort vid tärningsbordet och förstår inte att det hela är riggat.

När Djävulen själv dyker upp föreslår han ett spel där bröderna kan vinna hela kasinot på ett tärningsslag, men om de förlorar ger de upp sina själar till honom. Förblindad av hur bra det gått hittills spelar Cuphead glatt bort sin och brorsans själ till Djävulen.

Recension: Maid of Sker [PS4]

Mon, 10 Aug 2020 10:00:00 +0000

Någonstans längs den walesiska kusten, tätt omringat av hav, skog och klippor ligger Sker Hotel. Det ligger i ett ödsligt och till synes folktomt område, vilket bekräftas när jag i huvudrollen som karaktären Thomas anländer efter en längre tids färd med tåg. Stationen jag anländer till är så gott som igenväxt och det är ett under att tåget ens stannade där, tänker jag.

Efter en kort promenad står jag snart på tröskeln till hotellet, en enorm byggnad som likt stationen ser ut att ha upplevt bättre dagar. Anläggningen ägs av min svärfar, och min fästmö har genom brev desperat bett mig att komma hit. Jag sväljer lite nervöst, och kliver ändå in.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 32 2020]

Fri, 07 Aug 2020 17:00:00 +0000

Nu börjar sommaren närma sig slutet, åtminstone när det kommer till semesterfirandet för många. Personligen har jag jobbat under större delen av sommaren och ska därför njuta av två lediga veckor till nu innan jobbet börjar på nytt.

Som vanligt, delar vi på redaktionen med oss av våra spelplaner för helgen och självklart är vi väldigt nyfikna på vad du tänker spela i sommarvärmen.

Jonny hänger med cowboys och samurajer

Pang Pang, Lucky Luke!

Recension: Superliminal [PS4]

Thu, 06 Aug 2020 10:00:00 +0000

Likt ett japanskt rollspel vaknar huvudkaraktären i Superliminal upp utan något minne. Eller vaknar han egentligen upp? Frågorna är många redan från början och ju mer jag upptäcker av denna surrealistiska värld, desto mindre känns det som att jag förstår.

Och det ska visa sig att det är precis vad utvecklaren Pillow Castle vill uppnå. I denna bisarra upplevelse ställer sig ditt perspektiv till saker och ting på sin spets, rent bokstavligen.

Recension: Destroy All Humans! [PS4]

Wed, 05 Aug 2020 10:00:00 +0000

Att som människa spela ett spel som går ut på att utplåna mänskligheten är inte helt vanligt, i alla fall inte för undertecknad. Detta är dock mitt livsmål i rymdröjaren Destroy All Humans! där jag i rollen som den förbannade utomjordingen Crypto gör allt för att sätta käppar i hjulen för människorna.

Den här versionen av spelet är en ny och fräschare version av originalet som släpptes till bland annat Playstation 2 för lite drygt 15 år sedan, något som givetvis ses tydligt i såväl grafik som resterande attribut.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 31 2020]

Fri, 31 Jul 2020 17:00:00 +0000

Vi har nu avverkat ännu en sommarmånad, men har förmodligen den hetaste månaden av alla kvar åtminstone nyhetsmässigt. Framåt slutet av augusti väntar nämligen det digitala Gamescom-evenemanget, och det ryktas även om ett ny PlayStation 5-presentation någon gång under månaden.

Men istället för att bara sitta och räkna dagarna till dessa spännande händelser finns det ju en uppsjö trevliga spel att sysselsätta oss med istället. Här är vad som sker i redaktionen!

Månadens PlayStation Plus-spel [Augusti 2020]

Thu, 30 Jul 2020 15:00:00 +0000

Nu när månadsskiftet närmar sig väntar även ny PlayStation Plus-förmåner runt hörnet, och denna gång får vi verkligen se starka kontraster mellan spelupplevelserna som väntar.

Dels kommer vi att kunna ta del av en av förra konsolgenerationens absolut bästa förstapersonsskjutare, fast med en ny, välpolerad yta. Jag talar förstås om Call of Duty: Modern Warfare 2 Campaign Remastered (8/10) , som jag själv recenserade tidigare i år. Det är en fantastisk återskapelse av en riktigt välgjord kampanj, även om jag saknade Spec Ops-läget som i slutänden var originalspelets stora behållning.

Månadens höjdpunkter [Augusti 2020]

Thu, 30 Jul 2020 13:00:00 +0000

Så var månaden som hedrar den romerske kejsaren Augustus här. Det betyder också skolstart, kräftskivor, slut på semestrar och upploppet för den svenska sommaren. För många betyder det även att mer tid tillbringas inomhus och kanske även läggs på spelande.

Månadens spelsläpp känns lite som en mellanmånad där det som brukar kallas trippel-A-titlar mestadels handlar om sportspel och racing den här gången. Jag har istället valt ut tre indie-spel som jag tror kommer att förgylla kvällarna när det blir allt mörkare ute.

Recension: Fairy Tail [PS4]

Thu, 30 Jul 2020 10:00:00 +0000

Som många andra japanska rollspel, baserar sig Fairy Tail i en serietidning som har översatts till tecknad serie, och som i sin tur har tagit steget över till spelvärlden. Även om jag inte har kommit i kontakt med de fiktiva verken tidigare, verkar PlayStation 4-tolkningen hålla sig till dem, åtminstone enligt mina forskningar.

Berättelsen kretsar kring magikerna Lucy Heartfilia och Natsu Dragneel i deras äventyr att dels driva gillet Fairy Tail och dels den eviga strävan att nedgöra den elaka antagonisten Zeref som bara verkar vilja skapa kaos i världen.

Recension: Ultracore [PS4]

Wed, 29 Jul 2020 10:00:00 +0000

Att moderna spel hämtar inspiration från äldre titlar är väldigt vanligt, framförallt när det kommer till estetisk design, men även till spelens upplägg. I det svenskproducerade run-and-gun-spelet Ultracore tas steget längre, men det har sin förklaring. Det skulle nämligen ha släppts redan 1994, men med en ny konsolgeneration på gång lades det på is, publiceringen blev inställd och spelet föll i glömska.

I många fall hade en modern spelutvecklare som fått ett sådant spel på halsen kanske tagit isär det, plockat ur alla godbitar, moderniserat det och släppt det som en retroinspirerad nyskapelse. Men så blev icke fallet med Ultracore.

Topplista: De bästa PlayStation 4-exklusiva spelen (2020)

Tue, 28 Jul 2020 13:00:00 +0000

Förra året skrev jag en lista över mina favoritspel som är exklusiva till PlayStation 4 och sedan dess har det kommit nya spel, jag har spelat några som inte var med då och min smak och syn på några av dem har mognat.

I den här artikeln kommer du att se en topp-10 över spel du absolut inte får missa om du har en PlayStation 4. Inom parentes ser du placeringen på förra årets lista.

Recension: Othercide [PS4]

Tue, 28 Jul 2020 10:00:00 +0000

Den eviga kampen mellan ont och gott är ett vanligt förekommande upplägg för många av de mest populära spelen, även om det i många fall blir uppmålat på subtila sätt. Othercide slösar dock inte någon tid på detta, utan kastar istället in dig i rollen som mänsklighetens sista hopp för att hindra allsköns demoner och dylikt att invadera vår värld.

Med hjälp av en handfull tappra soldater ställs du inför till synes omöjliga odds, och du kommer att misslyckas om och om igen. För Othercide slösar heller ingen tid på att ge dig som spelare någon form av mjukstart.

Recension: Ghost of Tsushima [PS4]

Mon, 27 Jul 2020 10:00:00 +0000

Det som brukar kallas den åttonde konsolgenerationen går mot sitt slut och Ghost of Tsushima har av många beskrivits som generationens svansång och sannolikt ett av de sista PlayStation 4-exklusiva spelen. I grund och botten är det ett actionäventyr med en hel del inslag av smygande, och det är nästan omöjligt att inte tänka på Assassin’s Creed-serien då likheterna bitvis är slående.

Det allra första intrycket jag får när jag startar spelet är hur magnifika och dramatiska miljöerna är. Redan under förtexterna rider jag genom en gul blomsteräng där varje blomma vajar i vinden. Ön Tsushima där berättelsen utspelar sig bjuder på japanska röda lönnträd med sakta fallande löv, täta bambuskogar, klippor och vattenfall och i norr finns snötäckta vidder. Sett till spelvärlden är det kanske det snyggaste spelet jag än så länge spelat.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 30 2020]

Fri, 24 Jul 2020 17:00:00 +0000

Nu är vi mitt i semestertider när det kommer till vårt land. En del av oss försöker frenetiskt njuta av det växlande vädret när det bara återstår några veckor, andra njuter av ett rejält lugn i arbetslivet och ser fram emot semester i augusti.

Oavsett hur dina planer ser ut, är vi inne i en lugnare period när det kommer till spelsläpp. Om du inte är en skribent för PSbloggen vill säga! Vi har fullt upp med härliga sommarprojekt och nu tänkte vi låta några av oss att berätta vad vi fyller helgen med.

Recension: Neversong [PS4]

Thu, 23 Jul 2020 10:00:00 +0000

Neversong var från början ett litet Kickstarterprojekt startat av Atmos Games och Serenity Forge med indie-utvecklaren Thomas Brush i spetsen, tänkt att fungera som en spirituell uppföljare till Brushs tidigare spel Coma. Efter att ha varit ute ett tag till datorspelarnas fördel har det nu landat som konsolversion.

Temat är tungt, svårgreppat och sätter redan i början av spelet en dyster stämning som ligger över handlingen likt en våt filt. Det är en annorlunda vinkel som väcker intresse genom sin för mig charmiga design och enkla upplägg.

Recension: void tRrLM(); //Void Terrarium [PS4]

Mon, 20 Jul 2020 10:00:00 +0000

I en mörk och dyster framtid, där luften är full av livsfarliga sporer och mänskligheten verkar gått under, vaknar en liten robot upp på en soptipp. Vad den gör på soptippen vet den inte riktigt, men i jakten på något vettigt att göra så stöter den på en märklig, organisk varelse som inte riktigt verkar höra hemma där - en människoflicka.

Snart springer vår robotvän, Robbie, på en annan maskin som kan berätta lite mer om vad som hänt. Det visar sig att nere på soptippen så finns resterna av en stordator som hängt med ett tag. Datorn berättar att världen tyvärr har gått och blivit väldigt ogästvänlig för människor, och den lilla flickan som Robbie har hittat behöver hjälp. Sporerna som fortfarande hänger kvar i luften härstammar från en aggressiv art av svampar som i princip slog ut hela mänskligheten.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 29 2020]

Fri, 17 Jul 2020 17:00:00 +0000

Det är nu slutligen dags. Alla som har hungrat efter Sucker Punchs samurajäventyr i Ghost of Tsushima kommer nu äntligen att få sitt lystmäte denna helg. Vi fick till slut recensionskoden denna vecka, och Jesper kämpar tappert med detta mastodontuppdrag.

Även om samurajer inte skulle falla dig i smaken finns det ju ingen brist på spel att sysselsätta sig med, och det pågår därför en hel del annat i redaktionen också.

Recension: Sword Art Online: Alicization Lycoris [PS4]

Wed, 15 Jul 2020 10:00:00 +0000

Sword Art Online: Alicization Lycoris är baserat på en förlaga som finns både som manga och anime. Jag har ingen koll på dessa, men tydligen ska Alicization-berättelsen starta på den tredje säsongen av TV-serien. Att göra spel baserat på licenser från andra medier har historiskt varit svårt och tyvärr går även detta spel i flera av licensfällorna.

Spelet börjar med att huvudpersonen Kirito vaknar upp i en virtuell värld, där han verkar vara fast. Han hittar snart en vän och trots att varken hans stridskamrat Eugeo eller Kirito minns något så verkar de vara barndomskamrater.

Recension: Neon Abyss [PS4]

Tue, 14 Jul 2020 13:00:00 +0000

Roguelike-genren är ett fenomen som har vuxit rätt ordentligt i popularitet under de senaste åren. Neon Abyss är den kinesiska spelstudion Veewo Games första titel i genren och det märks tidigt i spelet att de nog har hämtat mycket inspiration från genregiganter såsom The Binding of Isaac och Enter the Gungeon , något jag finner lovande.

I motsats till inspirationskällorna är Neon Abyss huvudsakligen upplagt som en tvådimensionell skjutare, fast med klassiska roguelike-element såsom stora mängder slumpmässig utrustning, slumpgenererade nivåer, bossar och snabba spelsessioner. En värld är uppbyggd av ett antal nivåer där den sista huserar en förbestämd slutboss. Nivåerna som passeras innan dess handlar egentligen bara om att bygga upp sin utrustning till den grad att världens slutboss är möjlig att klara av. Dessa är nämligen betydligt mycket svårare än de halvbossar som jag springer på under resan dit.

Recension: #Funtime [PS4]

Tue, 14 Jul 2020 10:00:00 +0000

För att ge en ungefärlig sinnesbild av hur tvåspaksskjutaren #Funtime upplevs första gångerna man spelar det tänkte jag göra en jämförelse. Tänk dig att du är godissugen. Du går till närmaste återförsäljare, går fram till lösgodiset och inser att du är sugen på allt, ju färggladare blandning desto bättre. Väl hemma igen slår du dig ner framför din spelkonsol, tar påsen med godis … och häller den över huvudet på dig själv.

Recension: CrossCode [PS4]

Mon, 13 Jul 2020 10:00:00 +0000

De senaste åren har det inte gått överdrivet bra när gamla japanska 2D-rollspel har moderniserats för att tilltala sina åldrade fans och hitta en ny publik. Inte ens när det lagts energi på att skapa nya japanska titlar i 2D för att förföra oss med sin nostalgi har det räckt hela vägen för mig.

Tack och lov har lösningen alltid varit lika enkel som genialisk och rört sig mitt framför näsan på oss. För vad kan göras om inte ens japanerna kan få till bra spel enligt koncept som de själva har skapat? Just det… Låt en icke-japansk studio hylla genren med egna tolkningar!

Vad spelar du i helgen? [Vecka 28 2020]

Fri, 10 Jul 2020 17:14:43 +0000

Som du kanske har märkt på bloggen har det varit en ganska lugn vecka spelmässigt, åtminstone på ytan. I redaktionen har vi dock febril aktivitet med ett gäng nya spel som trillade in under de senaste dagarna, vilket du kommer att se mer om nästa vecka.

Vi börjar dessutom närma oss vad som ser ut att bli PS4:ans sista stora exklusiva spel, nämligen Ghost of Tsushima. Men innan dess finns det ju fortfarande tid att klämma in några andra spel!

Vad spelar du i helgen? [Vecka 27 2020]

Fri, 03 Jul 2020 17:00:00 +0000

Den omfattande värmeböljan har lämnat oss till fördel för lite mänskligare temperaturer. Detta ledde förstås omedelbart till att undertecknad drog på sig en rejäl förkylning, vilket alltid är kul att tampas med under sommaren.

På spelfronten har vi vaggats in i ett relativt lugn med ganska få nya lanseringar, men det betyder ju inte att det finns någon brist på spel att sysselsätta oss med. Här kan du läsa lite om vad som försiggår i redaktionen!

Recension: The Elder Scrolls Online: Greymoor [PS4]

Thu, 02 Jul 2020 10:00:00 +0000

Det sägs ju skämtsamt att Todd Howard inte kan vila ut förrän du kan spela The Elder Scrolls V: Skyrim (9/10) på alla plattformar som finns. Nu blir det lite extra kaka på kaka, eftersom vi får återse Skyrims nordliga breddgrader i ett annat Elder Scrolls-spel, nämligen The Elder Scrolls Online.

The Elder Scrolls Online: Greymoor är den fjärde större expansionen till The Elder Scrolls Online och är en del av ett årslångt initiativ - The Dark Heart of Skyrim - en lite mörkare och mer gotisk berättelse som utspelar sig i de norra regionerna.

Recension: Hunting Simulator 2 [PS4]

Wed, 01 Jul 2020 10:00:00 +0000

Som du kanske kommer ihåg, skrev jag för inte så länge sedan en artikel om hur jag de senaste månaderna har börjat grena ut mitt spelintresse mot mer grundade simulatorer och enklare överlevnadsspel. Med detta som bakgrund är det ju inte svårt att se varför Hunting Simulator 2 lyckades fånga mitt intresse. Både min farfar och pappa sysslade dessutom en del med jakt, och då tänkte jag att det var läge att åtminstone föra vidare detta på ett digitalt plan.

Recension: Assetto Corsa Competizione [PS4]

Tue, 30 Jun 2020 13:00:00 +0000

Bilsport är något som har hängt med ända sedan hemmakonsolernas ursprung i princip, men det har med tiden skett en avgrening mellan de mer arkadinspirerade spelen och de spel som ämnar att erbjuda en känsla av autenticitet. I takt med utvecklingen av spelhårdvara har även ambitionerna höjts för vad som simuleras och skildras på skärmen.

Detta var själva fundamentet för Assetto Corsa när det ursprungligen släpptes till PC – att fokusera in på en specifik del av bilsporten och finputsa denna till något skulle vara svårt att skilja från verkligheten. Även om originalspelet även släpptes till konsoler så småningom känns det inte riktigt förrän nu, i samband med lanseringen av Assetto Corsa Competizione , som att denna simulator har tagit steget till konsoler.

Månadens PlayStation Plus-spel [Juli 2020]

Tue, 30 Jun 2020 10:00:00 +0000

När juli månad nalkas, är det såklart dags för ytterligare en uppdatering av spelen som PlayStation Plus-medlemmar får njuta av som en del av prenumerationen. Men juli 2020 är inte vilken månad som helst. Nu firar vi nämligen att PlayStation Plus fyller 10 år!

Vi som har varit med från början har fått njuta av fria spel på samtliga PlayStation-plattformar som har varit aktuella. Som mest, har vi kunnat njuta titlar till både PlayStation 3, PlayStation Vita och PlayStation 4. Men på sistone har de äldre generationerna fallit bort en efter en. Nu kvarstår bara PlayStation 4, men i vinter blir det ändring på det.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 26 2020]

Fri, 26 Jun 2020 17:00:00 +0000

Värmen har kommit på allvar till vårt avlånga land, vilket förstås innebär extra fläktar och mörkläggningsgardiner i vardagsrummet. För inget kan väl störa våra efterlängtade spelstunder denna helg?

Spelsläppen har börjat lugna sig en aning från det hektiska tempo vi hade i våras, men det har ju inte funnits någon brist på intressanta spelnyheter. Veckan bjöd på djupdykningar i både Marvel’s Avengers och det hett efterlängtade Cyberpunk 2077 , och det ser ut som att vi kommer att ha en riktigt trevlig spelhöst. Innan dess är det dock dags att gå igenom vad som sker i redaktionen!

Månadens höjdpunkter [Juli 2020]

Fri, 26 Jun 2020 10:00:00 +0000

Högsommar, industrisemester och traditionsenligt en ganska tunn spelmånad både sett till spelsläpp och hur mycket svenskarna spelar. Detta till trots bjuder månaden på några rejäla högprofilsläpp som kanske till och med kommer att vara med och definiera den fjärde stationära PlayStation-konsolens plats i spelhistorien.

Precis som de senaste konsolgenerationerna, verkar PlayStation 4 få flera riktigt vassa släpp under det sista året som Sonys flaggskepp. Alla spel som släpps efter 13 juli har som krav att de ska vara helt kompatibla med PlayStation 5. Alla spel du köper för din nuvarande konsol resten av året kommer du med andra ord att kunna spela på PS5 när den väl släpps.

Recension: Beyond Blue [PS4]

Thu, 25 Jun 2020 10:00:00 +0000

Uttrycket promenadsimulator är något som har tagit en del plats i våra sinnen under de senare åren. Beyond Blue lånar lite av det konceptet, blandar med fantastiska undervattensmiljöer och kryddar med vetenskap och lärdom.

E-Line media, som tidigare har skapat den charmiga känslostormen Never Alone , tar nu äventyret till havets djup och dess botten. I en nära framtid har tekniken tagit fart när det kommer till dykutrustning. Dykaren Mirai får möjligheten att prova en helt ny uppsättning utrustning som gör att hon kan dyka djupt, riktigt djupt.

Recension: The Coma 2: Vicious Sisters [PS4]

Wed, 24 Jun 2020 10:00:00 +0000

Skräckspel har alltid haft en speciell plats i mitt hjärta. Att känna en sorts hjälplöshet eller rädsla inför sitt motstånd kanske inte låter som en av de mest lockande känslorna, men tillfredsställelsen som infinner sig efter att ha uthärdat dem, blivit ett med dem och slutligen besegrat dem är stark som få.

Skräckspel är enligt mig en av de klurigare spelgenrerna att skapa, framförallt eftersom förutsägbarheten i spelmediet likt film följer vissa mönster. Genomskådar man mönstren för tidigt kan det få stora konsekvenser för det fortsatta spelet. Med det i åtanke var det en intressant uppgift att ta sig an The Coma 2: Vicious Sisters , då min erfarenhet av tvådimensionella skräckspel är aningen mindre än de jag brukar spela.

Recension: Desperados III [PS4]

Tue, 23 Jun 2020 10:00:00 +0000

Gillar du hårdkokta Western-filmer och spel av kategorin realtidsstrategi med mycket smygelement? I så fall tycker jag att du ska fortsätta läsa, för då är Desperados III definitivt ett spel för dig. Jag har inte spelat någon av föregångarna; del två släpptes redan 2006 och sedan har serien har legat i vila och hunnit bli tonåring.

Grundmekaniken känns igen från smygbanorna i spel som Starcraft , Warcraft och Command & Conquer där du inte har någon bas att tänka på. Här kontrollerar du ett fåtal hårdkokta figurer som alla har unika förmågor. Du möter exempelvis en doktor som kan skjuta prick på långa avstånd, en cowboy som kan kasta kniv och en jägare med en enorm björnsax. Självklart är banorna uppbyggda så att du blir tvungen att använda karaktärernas styrkor för att komma vidare.

Recension: Disintegration [PS4]

Mon, 22 Jun 2020 10:00:00 +0000

150 år från idag har klimatförändringar knäckt vårt samhälle och vår framtid på planeten är hotad. Våra vassaste vetenskapsmäns lösning är att vi flyttar över våra hjärnor till robotkroppar för att försäkra vår överlevnad och spara på jordens resurser. Den militära organisationen Rayonne reser sig ur skuggorna av denna teknologi och vill tvinga människor att flytta över sina hjärnor för att på så sätt förslava mänskligheten.

Alla som motsätter sig denna idé stämplas som fredlösa. Som Romer Shaol har du vaknat upp och bestämt dig för att du inte vill vara en del av Rayonne längre. I samband med ditt avhopp träffar du på en brokig grupp i samma situation och ni flyr gemensamt till en region där delar av motståndsrörelsen befinner sig. Det är nu ditt jobb att leda ditt band av bröder och systrar samt trygga mänsklighetens framtid.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 25 2020]

Thu, 18 Jun 2020 17:00:00 +0000

Ett relativt lugn har lagt sig över redaktionen denna vecka, med lite färre pågående recensionsprojekt. Det är ju lite av den tiden på året där det som är på tapeten i spelbranschen mer handlar om vad vi kan se fram emot framåt hösten.

Eftersom det är midsommarafton på fredag får vi dessutom en kort arbetsvecka, men det stora dilemmat hos många kommer säkert att vara om det blir midsommarfirande eller The Last of Us Part II (9/10).

Recension: A Summer with the Shiba Inu [PS4]

Thu, 18 Jun 2020 10:00:00 +0000

A Summer with the Shiba Inu är något så ovanligt som en visuell roman med hundar i huvudrollen. Och de här jyckarna har definitivt ett värre bett än skall. Direkt när spelet startar känner jag mig snurrig som om jag jagat min svans alldeles för länge då berättelsen slänger sig konstiga termer som jag aldrig hört talas om.

Ganska snart visar det sig dock att de här vovvarna inte är några husdjur utan har hologramarbandsur och en virtuell verklighet där de slåss om status i samhället.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 24 2020]

Fri, 12 Jun 2020 17:00:00 +0000

Det har varit en spännande vecka för alla PlayStation-fans. Inte nog med att vi idag fick bekräftat att det extremt efterlängtade The Last of Us Part II är ett riktigt bra spel. Vi har även fått en rejäl dos av PlayStation 5-nyheter, som i ärlighetens namn har varit minst lika efterlängtade.

Gårdagens evenemang bjöd på imponerande spelsekvenser, trailrar som gjorde att det vattnades i munnen och förstås en glimt av hur själva konsolen ser ut. Nu finns det verkligen något konkret att drömma om inför höstens lansering. Innan dess är det dock dags för helg, och det betyder ju att det även är dags att gå igenom vad vi spelar!

Recension: The Last of Us Part II [PS4]

Fri, 12 Jun 2020 09:01:00 +0000

För nästan exakt sju år sedan var PlayStation 3 på nedgång, med bara några få månader kvar till lanseringen av PlayStation 4. Nästan alla hade blicken låst mot den kommande konsolgenerationen. Alla utom Naughty Dog.

De var ännu inte klara med vad de ville åstadkomma med den dåvarande generationen, utan levererade istället en svansång utan dess like i form av The Last of Us. Nu är vi där igen, i samma scenario i slutet av konsolgenerationen och ännu ett Naughty Dog-spel runt hörnet. The Last of Us Part II har väldigt stora skor att fylla för att kunna leva upp till föregångaren.

Recension: Those Who Remain [PS4]

Thu, 11 Jun 2020 13:00:00 +0000

Ett mörker har lagt sig över den lilla sömniga staden Dormont, och ur detta mörker dyker märkliga varelser upp och belägrade staden. Människor försvinner under mystiska omständigheter, kanske på grund av varelserna, kanske av andra anledningar.

När spelet börjar befinner jag mig vid ett motell. Huvudpersonen Edward har trotsat mörkret för att komma hit och avsluta en affär han haft ett tag med en kvinna. Motellet är tyst och tomt, men efter ett tag lyckas jag hitta rummet som älskarinnan borde vara i. Jag hör att duschen är igång i badrummet, men det är ingen där. Sedan ringer telefonen i motellrummet och en röst uppmanar mig att stanna i ljuset.

Recension: Sound Blaster G3

Thu, 11 Jun 2020 10:00:00 +0000

Med tanke på hur utbrett onlinespelandet har blivit under de senaste två konsolgenerationerna har vikten av bra ljud, och framförallt bra ljudbalans ökat. En del av de dyrare headseten på marknaden har inbyggda mixers för att hantera balansen mellan chattljud och spelljud, men långt ifrån alla. Det saknas även en del basala funktioner för detta på systemnivån i PlayStation 4, vilket har skapat behovet för en hörlursförstärkare.

Precis som med headseten med denna funktionalitet inbyggd springer priset lätt iväg på dessa dosor, men de gamla ljudkortsveteranerna Creative har siktat på att finna en bra kompromiss som erbjuder bra ljud, välbehövliga funktioner och framförallt en attraktiv prisnivå.

Recension: Ys: Memories of Celceta [PS4]

Tue, 09 Jun 2020 10:00:00 +0000

Ys-serien är en riktig långkörare och är alltid centrerad kring äventyren som upplevts av den eldigt rödhårige hjälten Adol Christin. Ys: Memories of Celceta släpptes ursprungligen till PlayStation Vita i Japan 2012 och hos oss 2014.

Adol krälar in i en gruvstad i utkanten av skogen Celceta och det visar sig att han lider av minnesförlust. Det blir startskottet på ett äventyr med målet att kartlägga den mystiska skogen och återfå sitt minne.

Recension: Utawarerumono: Prelude to the Fallen [PS4]

Mon, 08 Jun 2020 13:00:00 +0000

När jag vaknar upp känner jag mig varm och väldigt törstig. Någon verkar vaka över mig, men jag kan inte avgöra vem. Jag känner mig svag och mår verkligen inte bra. Medvetslösheten tar över och när jag väl kvicknar till har det gått tre dagar.

Den vänliga flickan Eruruu berättar att hon och hennes mormor tagit hand om mig och mina skador. Tacksam, men fortfarande svag, inser jag att jag förlorat mitt minne. Jag vet inte ens vad jag heter!

Vad spelar du i helgen? [Vecka 23 2020]

Fri, 05 Jun 2020 17:00:00 +0000

Det är en märklig vecka som har passerat. Vid denna tid förra veckan satt vi med förväntansfulla blickar och inväntade det planerade PlayStation 5-evenemanget. Sedan fick vi istället en större fråga att fokusera på, och Sony och flera andra företag beslöt sig för att det inte var rätt tillfälle att fokusera på underhållning. Det är utan tvekan viktigare att sträva efter grundläggande rättigheter och ett jämlikt samhälle, oavsett vem du är eller var du kommer ifrån.

Recension: Mafia II - Definitive Edition [PS4]

Fri, 05 Jun 2020 13:00:00 +0000

Vito Scaletta, en ung kille från en siciliansk familj, kommer hem till Empire Bay efter att ha blivit sårad i andra världskriget. Han inser snabbt att det är en dålig idé att fortsätta vara i krig, så med lite hjälp förfalskade handlingar för att Vito ska slippa fortsatt armétjänstgöring.

Allt är dock inte en dans på rosor på hemmafronten heller. Vitos nu avlidna pappa har försatt familjen i skuld, och det faller på honom att lösa den skulden. Efter att ha mött ett par kontakter och hjälpt dessa med mer eller mindre lagliga sysslor börjar Vito bredda sitt kontaktnät och få lite mer inflytande och pengar. Snart har han lyckats samla ihop tillräckligt mycket pengar för att lösa familjens skuld, men samtidigt börjat få mindre välvilliga ögon på sig. Om Vito tyckte att armélivet var stressigt och riskfyllt står han inför ett spännande uppvaknande.

Recension: Mortal Kombat Aftermath [PS4]

Thu, 04 Jun 2020 10:00:00 +0000

Ända sedan jag recenserade Mortal Kombat 11 (8/10) förra året har jag haft lite dåligt samvete. Spelet har växt för mig under tiden som har gått, och även om det inte har spelats regelbundet har det nio gånger av tio letats fram och spelats när jag har haft vänner och bekanta över. Det kanske säger en hel del om min umgängeskrets när den sortens spel åker fram stup i kvarten, men även om alla kanske inte uppskattar den sortens stilistiska ultravåld som spelet bjuder på så är det i grunden ett riktigt välgjort slagsmålsspel. Om och om igen har jag ältat omdömet jag gav det. Tog jag rätt beslut? Skulle det ha fått högre betyg? Kanske det, men samtidigt representerar det vad jag kände för det då, just den stunden i mitt liv.

Recension: Atomicrops [PS4]

Tue, 02 Jun 2020 10:00:00 +0000

Kärnvapenkrig har än en gång skördat sina offer. Den seglivade mänskligheten har återigen rest sig från de rykande ruinerna för att börja om på ny kula. Som kvinnan Lavender råkar du vara en av få med ett stycke bördig mark och kämpaglöd nog att försvara den.

Det är nu din uppgift att odla fram mat på bordet för det lilla samhället som växt fram. Svårigheten består i att den radioaktiva strålningen skapat en uppsjö av tokigheter som vill äta upp dina grödor och ha ihjäl dig i processen.

Sonys framtidsvisioner avtäcks på torsdag

Mon, 01 Jun 2020 10:00:00 +0000

Vi har en väldigt spännande vecka framför oss. När vi i fredags påbörjade övergången från jobbläge till helgläge beslöt sig nämligen Sony för att tillkännage att det är dags att få en inblick i framtiden. På torsdag kväll kommer de alltså att visa en presentation av vad vi kan förvänta oss av PlayStation 5, och jag är ganska säker på att jag inte är ensam om att ha hungrat efter detta.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 22 2020]

Fri, 29 May 2020 17:00:00 +0000

Vi är ju inne i ett trevligt stim med långhelger och lediga dagar, och detta får ju gärna lov att fortsätta ett tag till. På redaktionen börjar förhoppningarna bubbla en aning med ryktena om ett PlayStation 5-fokuserat evenemang under nästa vecka. Det börjar även dra ihop sig för lansering av The Last of Us Part II som vi dessutom fick ett litet smakprov av i onsdags.

Innan dess är det ju dock dags för helg, och här finner du ett axplock av vad som pågår i redaktionen!

Månadens höjdpunkter [Juni 2020]

Fri, 29 May 2020 13:00:00 +0000

Juni anses av många vara den första sommarmånaden och som bekant börjar ju konsolgenerationen gå mot sitt slut. Precis som vid tidigare generationsskiften brukar det komma några riktiga stortitlar som svansång, och PlayStation 4 är inget undantag. En av de mest efterlängtade titlarna släpps i juni och även de andra sommarmånaderna kommer att bjuda på massiva spelprojekt.

Spelbranschen har självklart också fått en Coronaeffekt där E3-mässan, utan istället ersätts av flertalet mindre evenemang. Många spelsläpp försenas antingen av att utvecklarna tappat fart då medarbetarna måste jobba hemifrån, logistiska skäl eller helt enkelt för att utgivaren anser att en annan period passar bättre försäljningsmässigt.

Månadens PlayStation Plus-spel [Juni 2020]

Fri, 29 May 2020 10:00:00 +0000

Som vanligt när det börjar närma sig ett månadsskifte vankas det även nya spel till alla PlayStation Plus-prenumeranter. Sony har dock gjort ett undantag när det gäller juni-förmånerna och har låtit alla tjuvstarta redan nu, åtminstone med ena spelet.

Först ut är nämligen Call of Duty: World War II , som var seriens stora återvändande till konflikten som originalspelet grundades på. Jag brukar själv mest spela Call of Duty-spelen för de actionpackade kampanjerna, men tyckte inte att detta var i klass med de starkare bidragen. Det blev dock väldigt populärt bland de som föredrar flerspelarläget, så om du är sugen på en onlineskjutare har du en riktigt bra kandidat här.

Recension: Dread Nautical [PS4]

Wed, 27 May 2020 10:00:00 +0000

Vad som borde ha varit en ren nöjeskryssning ombord på fartyget Hope visar sig snabbt bli en mardrömsresa för passagerarna. Skeppet verkar ha navigerat helt vilse och märkliga monster har infekterat skeppet. Det är upp till mig och en handfull av mina medpassagerare att rädda dagen i Dread Nautical.

När Dread Nautical börjar kastas jag direkt in i hettan efter att jag fått välja en av de spelbara karaktärerna. Jag fastnar direkt för den hårdkokta detektiven Fargo Drexler. Det känns på något vis passande att undersöka ett skumt mystiskt skepp som en lätt desillusionerad detektiv.

Recension: Maneater [PS4]

Tue, 26 May 2020 10:00:00 +0000

På senare tid har jag dragits mer och mer åt spel som simulerar verkligheten på något vis. Det har varit en avkopplande resa och liksom Johan skrev i sitt inlägg om avkoppling i virtuella världar, är det upplevelser som jag längtar tillbaka till.

Men simulatorn som jag har spelat igenom nu, är allt annat än lugn och avkopplande. Det är ju trots allt Maneater vi pratar om, inte maneter.

I detta äventyr, som har karaktärsnivåer och färdigheter som vilket rollspel som helst, ikläder jag mig rollen av en haj. En mördarmaskin som är en fena på att tugga i sig människor, fiskar och det mesta som råkar komma i vägen.

Avkoppling genom virtuella världar

Mon, 25 May 2020 10:00:00 +0000

På senare tid har jag märkt en tydlig trend i mitt spelande, där jag har börjat dra mig mot fler och fler spel som har konstruktivitet och utforskning som huvudsakliga interaktioner. Jag har haft ett behov att få ett litet avbrott från de många spel som går ut på att förgöra en motståndare på ett eller annat vis, och detta har öppnat upp en helt ny värld av evighetslånga spel för mig.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 21 2020]

Fri, 22 May 2020 17:00:00 +0000

Vissa har kanske redan tjuvstartat på helgen genom att ta ledigt denna klämdag, men om du inte har haft denna förmån kan du åtminstone glädjas åt att det väntar ett par dagars ledighet nu. Efter en kort period av lugn i redaktionen har nu recensionsprojekten börjat trilla in igen, och bara idag har vi publicerat recensionen av både Saints Row the Third: Remastered (8/10) och Dungeon of the Endless (9/10).

Recension: Saints Row the Third: Remastered [PS4]

Fri, 22 May 2020 13:00:00 +0000

Det är svårt för mig att inte jämföra spelserien Saints Row med Grand Theft Auto. Att beskriva Saints Row som Grand Theft Autos galna kusin är nog inte långt från sanningen. De är lika både till utseendet och spelstilen, men skenet bedrar. Saints Row har, som antyds ovan, en något vildare twist på det hela som har bidragit till att ge spelen en helt egen fanskara och kraften att stå på egna ben.

Recension: Dungeon of the Endless [PS4]

Fri, 22 May 2020 10:00:00 +0000

När det kommer till roguelikespel som spelas om och om igen så finns det några som sticker ut och är extra beroendeframkallande och där suget att börja om finns direkt efter du dör. Dungeon of the Endless tillhör definitivt den skaran även om upplåsningarna mest består av nya karaktärer.

Du befinner dig på ett rymdskepp som förolyckas och störtar. Från början utgår du från en flyktkapsel, men om du lyckas vinna med den, låser du upp andra spellägen. Till exempel där du kraschat medan du befann dig i en sjukhusenhet eller biblioteket. Variationen ändrar reglerna och förutsättningarna för din spelomgång.

E3-mässan som försvann

Mon, 18 May 2020 14:00:11 +0000

Coronaviruset har verkligen satt sin prägel på 2020. De mänskliga tragedierna är alltför många att räkna upp, och våra vardagar ser inte riktigt ut som de gjorde förr. Även spelbranschen har fått göra en del förändringar för att anpassa sig efter dessa nya förutsättningar, med tanke på att alla större evenemang innan höstens konsollanseringar har blivit inställda.

Den årliga sommartraditionen E3 var en av de första mässorna som ställdes in, vilket är något som dök upp i huvudet på mig igen under de senaste dagarna. Det är ju nämligen vid denna tid på året som jag brukar sätta igång med research och grävande för mina årliga ”Inför E3-”artiklar. Det känns lite konstigt att dessa uppesittarkvällar inte kommer att ske i år, men samtidigt har den senaste tiden visat att det, åtminstone ur ett konsumentperspektiv, inte är nödvändigt med en stor koncentrerad informationsdumpning.

Recension: John Wick Hex [PS4]

Mon, 18 May 2020 10:00:00 +0000

Licensspel baserade på filmer och vice versa har med all rätt ett bedrövligt rykte, då det oftast handlat om snabba pengar snarare än kvalitetsspel. Nu har turen kommit till den framgångsrika actionfilmserien om John Wick att förevigas i spelmediet i form av John Wick Hex.

Redan från början känns det att det inte handlar om ett försök att återberätta någon av filmerna, då berättelsen utspelar sig innan Wick gick i pension. Figurerna Winston och Charon, som har varit med i alla filmerna, agerar berättare och deras originalröster förmedlar en stark känsla av att det är en del av filmernas universum. Mellan nivåerna drivs handlingen framåt med korta, handtecknade mellansekvenser innan du kastas in i hetluften.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 20 2020]

Fri, 15 May 2020 17:00:00 +0000

Det har varit en spännande vecka i spelbranschen, i synnerhet om du har varit nyfiken på vad PlayStation 5 har att erbjuda. Trots att Sony själva har lyst med sin frånvaro när det gäller nyheter om nästa konsolgeneration har vi nämligen fått en liten inblick i framtiden tack vare Epic Games. Deras avtäckande av Unreal Engine 5 visade nämligen en imponerande teknologidemo som rullade på en PS5, och jag är säkert inte ensam om att längta ännu lite till efter konsollanseringen framåt slutet av året.

Recension: Infinite: Beyond the Mind [PS4]

Fri, 15 May 2020 10:00:00 +0000

I kungariket Beljantaur regerar den elaka drottningen Evangelyn enväldigt över sitt folk. Hon anser nu att världen är mogen för hennes ledarskap och drar igång ett maffigt krig för att förverkliga sin vision.

Två unga kvinnor med ett unikt band och otroliga krafter har växt upp under kriget och utmanat drottningens auktoritet. Med tiden har drottningen insett vilket hot de utgör och splittrat duon med en välplanerad kidnappning.

Denna oförlåtliga handling gör att fokus på att hjälpa människor övergått till att rädda din vän och med våld avsätta drottningen en gång för alla.

Recension: Super Mega Baseball 3 [PS4]

Thu, 14 May 2020 10:00:00 +0000

Super Mega Baseball 3 är, som namnet kanske antyder, ett sportspel som verkligen vill ge ett intryck av både humor och maffighet. Innan jag gav mig på projektet var jag själv pinsamt okunnig om hur sporten baseball går till, men jag tycker om att prova spelgenrer som är okända för mig. Det kan ju omöjligen vara mer komplicerat än andra amerikanska sporter, som exempelvis amerikansk fotboll, resonerade jag och tänkte på alla matcher med Blood Bowl jag har spelat genom åren.

Recension: Streets of Rage 4 [PS4]

Mon, 11 May 2020 10:00:00 +0000

Under åren 1991 till 1994 släpptes en trilogi i Japan till Segas Megadrive som gick under namnet Bare Knuckle. Hos oss i väst blev serien känd som Streets of Rage och rönte större framgång här än i sitt hemland. I spelserien får du följa några poliser som under täckmantel handgripligen bekämpar ett brottssyndikat som leds av Mr. X.

Det har nu gått över 25 år sedan våra hjältar gjorde slut på Mr. X. Problemet är bara att under denna tid har ett nytt brottssyndikat vuxit fram och korrumperat staden ännu värre. Denna gång är det Mr. X barn Y-tvillingarna som håller Oak Wood City i ett järngrepp. Veteranerna Axel och Blaze ber ett par vänner om assistans för att än en gång städa upp gatorna.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 19 2020]

Fri, 08 May 2020 17:00:00 +0000

Efter ett kort bakslag i väderleken tycks våren ha hittat tillbaka igen så smått. Även om vi inte riktigt kan avnjuta den som tidigare är det ändå skönt att slippa packa på sig alldeles för mycket kläder när man beger sig ut.

På spelfronten är det lite tvärtom på väg att svalna en aning efter några ganska intensiva veckor här på bloggen. Det hindrar dock inte oss från att gräva fram både nya och gamla godsaker när helgen närmar sig.

Recension: Trials of Mana [PS4]

Tue, 05 May 2020 10:00:00 +0000

Fans av japanska rollspel har länge suktat över Seiken Densetsu 3 som släpptes på Super Nintendo 1995, mycket eftersom det inte översattes till engelska när det begav sig. Nu har Square Enix med Trials of Mana gjort en komplett nytolkning av klassikern och den här gången är det nyskapat från grunden och bjuder på en tredje dimension, och en renodlad enspelarupplevelse.

Du väljer en av sex huvudpersoner och vilka två följeslagare du vill ha med dig och som också påverkar berättelsen spelet igenom. Huvudberättelsen är densamma, men prologen och en del händelser under spelets gång är tätt sammankopplat med ditt val av figur.

Recension: Moons of Madness [PS4]

Mon, 04 May 2020 10:00:00 +0000

Förutom en del konstiga mardrömmar, har Shane Newehart ett ganska bra liv som tekniker på stationen Trailblazer Alpha. När jag ikläder mig rollen som Shane, har hans skift precis startat och arbetsdagen verkar bli fullspäckad då elfel, vattenläckor och problem med energitillförsel inträffar samtidigt.

Jag är en del av ett forskningsteam på planeten Mars och får möjlighet att leva ut drömmen av att vara ute i rymden, på en ny planet. Men redan när jag börjar undersöka vattenläckan i växthuset, inser jag att dagen kommer att bli mardrömslikt utmanande. Eller kort och gott en mardröm.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 18 2020]

Thu, 30 Apr 2020 17:00:00 +0000

Vi har ännu en kort vecka på menyn, eller en långhelg om du föredrar detta perspektiv. Förutom om du, liksom jag, har dragit nitlotten och jobbar i helgen förstås.

På redaktionen är det i vanlig ordning fullt ös, vilket du har kunnat se på antalet recensioner de senaste veckorna. I detta tempo kommer vi väldigt snart att nå milstolpen 1000 recensioner sedan vi öppnade portarna 2013. Bara denna vecka har du kunnat läsa om all från stora lastbilar i lervälling i SnowRunner (7/10) till alternativ japansk historia med robotar i Sakura Wars (8/10). Nu är det dock dags att kika på vad som väntar i helgen!

Recension: Predator: Hunting Grounds [PS4]

Thu, 30 Apr 2020 15:00:00 +0000

Rovdjuret, eller den ”fula jäveln” som Arnold Schwarzenegger kallar den i filmen Predator, har blivit något av en ikon när det kommer till populärkulturens alla skurkkaraktärer. Den och rasen den tillhör har återkommit i mängder av filmer och spel genom åren, men det var ett tag sen den tog upp lika mycket rampljus i ett spel som den gör i Predator: Hunting Grounds.

Man skulle indirekt kunna säga att spelet både är en tematisk, såväl som spelmässig, uppföljare till Illfonics underground hit Friday the 13th – the game (8/10) där en grupp spelare tillsammans ska samarbeta för att undfly en ensam motspelare som agerar rollen som en betydligt starkare antagonist. Det är ett intressant upplägg som för det mesta är väldigt lovande, förutsatt att man lyckas undvika de i mina ögon många farthinder som just det upplägget kan dras med.

Månadens PlayStation Plus-spel [Maj 2020]

Thu, 30 Apr 2020 13:00:00 +0000

Efter en ganska bra svit av starka titlar bland PlayStation Plus-förmånerna kommer till slut en lite svagare månad nu i maj. Det är inte nödvändigtvis betydligt sämre spel rent underhållningsmässigt, men de är utan tvekan mer nischade.

Först ut har vi stadsbyggaren Cities: Skylines där du ställs inför utmaningen att skapa ett fungerande samhälle i bästa Sim City -anda. Om stadsmiljön är för skränig för dig kan du istället bosätta dig på landet och driva ditt egna jordbruk i Farming Simulator 19.

Månadens höjdpunkter [Maj 2020]

Thu, 30 Apr 2020 10:00:00 +0000

Världen håller nästan andan under pågående sjukdomspandemi och förseningarna av spelsläpp hopar sig när utgivarna som vill ge ut fysiska utgåvor väntar ut stormen för att inte konkurrera med sina leverantörer. The Last of Us Part II och Iron-Man VR skulle ha släppts i maj, men Sony har istället tagit beslutet att försena dem istället för att släppa dem enbart på PlayStation Store.

Månaden ser aningen skral ut, men jag har ändå lyft fram tre spel som ska kunna förgylla tillvaron för alla som på mer eller mindre frivillig basis måste stanna hemma. Håll utkik på veckans släpp på PlayStation Store, då det brukar dyka upp betydligt fler spel där än vad som utannonserats i förväg.

Recension: Sakura Wars [PS4]

Wed, 29 Apr 2020 10:00:00 +0000

Sakura Wars är en japansk spelserie vars femte spel släpptes för nästan 15 år sedan till PlayStation 2. När Sega 2016 frågade fansen vilken spelserie de helst ville få tillbaka vann Sakura Wars överlägset. Med spel nummer sex har Sega därför valt att omstarta serien för att nå nya fans, medan de ändå hedrar arvet från föregångarna.

Vi befinner oss därför återigen i ett fiktivt 1940 med krig mot demoner och 12 år efter händelserna i det femte spelet. Du iklär dig rollen som Seijuro Kamiyama, före detta marinkapten, som har blivit omplacerad till imperiets teater i Tokyo efter ett missöde i tjänsten.

Recension: Guard Duty [PS4,Vita]

Tue, 28 Apr 2020 13:00:07 +0000

Guard Duty är ett traditionellt peka-och-klickaäventyr som får mig att med ett stort leende på läpparna minnas Lucasarts och Sierras storhetstid under 90-talet. Men det spel som jag tror varit den allra största inspirationskällan är Adventure Soft-klassikern Simon the Sorcerer.

I en inte alltför avlägsen framtid är jorden invaderad av demoner och går slutligen under i frihetskampen. Klockan dras snabbt tillbaka 1000 år och från denna punkt utspelas berättelsen mestadels i fantasymiljö. Jag undviker att avslöja mer om berättelsen då den är en av de stora behållningarna i spelet.

Recension: SnowRunner [PS4]

Tue, 28 Apr 2020 10:00:00 +0000

Det börjar onekligen att bli mer och mer populärt att simulera mer vardagliga saker på ett trovärdigt vis, vilket vi kan se från diverse tåg-, buss- och lastbilssimulatorer som sakta men säkert börjar få ett bredare fotfäste på marknaden. Det var förr något som primärt var för PC-spelare, men nu börjar denna genre successivt röra sig mot konsoler också.

SnowRunner är just ett sådant spel som är designat med realismen och autenticiteten som riktmärken. Här sätts du i rollen som chaufför i diverse lastbilar och andra tyngre fordon, men detta är förstås inte en tillräcklig utmaning. Du ska även försöka navigera dig genom snudd på omöjlig terräng.

Recension: Obey Me [PS4]

Mon, 27 Apr 2020 10:00:00 +0000

Obey Me är ett actionspel i isometrisk vy med demoniskt tema, och på ytan har det en del likheter med Diablo -serien. Men ju längre jag spelar desto fler skillnader upptäcker jag.

Premissen är att demonherren Ammon har en hemlig plan för att öka sin makt och du axlar rollen som den lägre demonen Vanessa och demonhunden Monty i Ammons tjänst. De är fixare som får uppdrag som att avrätta konkurrerande demoner eller hitta artefakter, men utan att få det bakomliggande syftet.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 17 2020]

Fri, 24 Apr 2020 17:00:00 +0000

Vi har nu passerat en ganska intensiv period med många stora spelsläpp, och ett relativt lugn börjar visa sig på horisonten. Det finns dock ingen direkt brist på högkvalitativa mindre spelsläpp att sysselsätta sig med, som till exempel Fredrik blev varse om när han recenserade Roundguard (8/10). Han har även hunnit med att uppleva spännande rymdäventyr i det stämningsfyllda Deliver Us The Moon (8/10).

Nu när helgen är precis runt hörnet är det förstås i vanlig ordning dags att gå igenom vilka spelplaner som ligger på agendan!

Recension: Deliver Us The Moon [PS4]

Fri, 24 Apr 2020 13:00:00 +0000

Jorden har under 2030-talet börjat gå åt skogen, och naturtillgångarna är mer eller mindre helt förbrukade. I ett försök att hitta alternativa lösningar på det rådande energiproblemet grundas World Space Agency som finner en möjlig källa till energi - Helium-3.

Detta element finns det gott om på månen, och nästa steg är självklart att kolonisera månen och sätta upp en produktionsfacilitet och en massiv mikrovågskanon som skjuter energi ned till jorden. Men 2054 händer något. Stationen släcks ned, energiöverföringen upphör och ingen svarar på anrop.

Recension: Convoy: A Tactical Roguelike [PS4]

Fri, 24 Apr 2020 10:00:00 +0000

Convoy: A Tactical Roguelike kanske inte har så mycket gemensamt med Sam Peckinpahs klassiska film Convoy, men det är svårt att inte höra ledmotivet ur filmen när jag med min stora lastbil tvingas ut i en postapokalyptisk öken full av faror och banditgäng.

Mitt schyssta rymdskepp tvingades nödlanda på ökenplaneten Omek Prime efter att vissa vitala system tagit stryk under en solstorm. Planeten är dock inte universums mysigaste, utan snarare en riktig öken. Det finns däremot en chans att jag kan hitta reservdelar till mitt skepp här, om jag väl lyckas överleva. Tre större gäng kämpar nämligen om makt, bränsle och kontroll över de väldigt begränsade råvarorna öknen har att bjuda på.

Recension: Moving Out [PS4]

Thu, 23 Apr 2020 14:00:00 +0000

Simulatorgenren är en stor doldis i spelsammanhang. I grunden simulerar alla spel någonting, men förpassar oftast verkligheten rejält för att premiera spelglädje. En australiensisk och svensk utvecklare tror sig nu tillsammans ha hittat den perfekta balansen med sin nya flyttsimulator Moving Out.

För att bli flyttkille krävs först certifiering från F.A.R.T. (Furniture Arrangement & Relocation Technician). Tack och lov är ribban låg och du får en tillsvidareanställning hos företaget Smooth Moves efter en snabbgenomgång av kontrollerna.

Förhandstest: Guilty Gear -Strive- [PS4]

Thu, 23 Apr 2020 10:02:25 +0000

Under helgen som var fick jag möjligheten att prova betaversionen av det kommande Guilty Gear -Strive- som planeras att släppas fram mot slutet av året. Det var onekligen lite extra spännande eftersom serien är relativt ny för min del.

Trots att den pinsamt nog har varit en doldis för mig har Guilty Gear hängt med sedan 1998 och gjort en del avstickare från den ursprungliga slagsmålsgenren till förmån för olika genrer, något som tagits emot med blandade känslor.

Recension: Disaster Report 4: Summer Memories [PS4]

Wed, 22 Apr 2020 10:00:00 +0000

Spelserien Disaster Report har länge funnits att uppleva för PlayStation-spelare i Japan. Konceptet som serien har kretsat kring, är överlevnad i katastrofsituationer. Den fjärde delen i denna serie skulle ha släppts till PlayStation 3 under 2011, men lades ned eftersom Japan drabbades av den kraftfulla jordbävning som kostade tiotusentals livet och där nästan en miljon byggnader kollapsade eller skadades.

När skaparen av spelen senare startade upp en egen studio och köpte rättigheterna till serien, såg han även till att återuppväcka denna titel som legat begravd sedan 2011.

Recension: Roundguard [PS4]

Tue, 21 Apr 2020 10:00:00 +0000

När man tänker på äventyrsspel som går ut på att spöa upp monster och samla på sig skatter är flipper- eller pachinkofysik kanske inte det första som dyker upp i huvudet. I Roundguard har Wonderbelly Games med hjälp av liberal inspiration från PopCaps mästerverk Peggle hittat på en egen tolkning av grottkravlande,.

I likhet med Peggle så behövs lika delar tur som skicklighet när det gäller att slunga iväg din äventyrare mot monster, skattkistor och andra hinder på skärmen. De tre hjältarna som går att välja mellan har alla olika förmågor som kan hjälpa till på vägen - krigaren kan till exempel yxa sönder hinder lite enklare än tjuven eller magikern, men de har å andra sidan andra hjälpsamma förmågor.

Recension: Active Neurons [PS4]

Mon, 20 Apr 2020 10:00:00 +0000

Genren pusselspel används ganska generöst, och kan beskriva allt från äventyrsspel i första person med pusselinslag till avskalade tankenötter. Active Neurons tillhör definitivt den senare kategorin. Du ska aktivera neuroner genom att knuffa till en nervände med ett block, men problemet är att blocket du kontrollerar inte slutar glida förrän det slår i ett hinder.

Varje område av hjärnan består av tio nivåer och bjuder på en ny spelmekanik, som till exempel hinder som dödar dig, block som kan knuffas och glasblock som går sönder efter en träff.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 16 2020]

Fri, 17 Apr 2020 17:00:00 +0000

Denna vecka har visat att inte finns någon brist på aktiviteter för att hjälpa oss med den sociala distanseringen som tiderna kräver. Att döma av de recensioner vi har publicerat under veckans gång finns det nämligen allt från högkvalitativa rollspel som Persona 5 Royal (9/10) och Final Fantasy VII Remake (9/10) , till actionfyllda zombieäventyr som Resident Evil 3 (9/10) här för att suga upp våra fritidstimmar.

Det är med andra ord ett ganska högt betygssnitt på spelen som har släppts på sistone, och vi är inte ens halvvägs genom spelåret än. I redaktionen finns det fortfarande full aktivitet, och här kan du läsa om några av våra helgaktiviteter.

Recension: My Friend Pedro [PS4]

Fri, 17 Apr 2020 10:00:00 +0000

Att beskriva handlingen i My Friend Pedro är lite som att trilla ner i kaninhålet till Underlandet, en plats där ordet “konstigt” agerar röd tråd. Med “konstigt” menar jag dock inget negativt i det här fallet, utan snarare något som väcker nyfikenhet och intresse.

Min karaktär vaknar upp i ett unket källarutrymme som snart visar sig vara en restaurangs matkällare. Utifrån hörs arga röster som kommer fram till att jag ska “förberedas” för att hamna på någons tallrik. Det ser illa ut för min huvudkaraktär, men plötsligt har jag sällskap. Det är bananen Pedro som glatt erbjuder sig att hjälpa mig ur knipan. Konstigt var ordet.

Recension: Resident Evil 3 [PS4]

Thu, 16 Apr 2020 10:00:00 +0000

Ett av förra årets mest efterlängtade titlar var nyversionen av den gamla skräckklassikern Resident Evil 2 (10/10). Väntan var väl värd och resultatet gott, så Capcom fortsatte på samma spår vilket har lett till ett rykande hett nysläpp av uppföljaren Resident Evil 3.

Originalet släpptes 1999 som Resident Evil 3: Nemesis och var en återgång till serien efter Capcoms avstickare med den begynnande serien Dino Crisis. Nyversionen har skippat ordet Nemesis i titeln (troligtvis för att enklare koppla det till föregångaren), men det är inte den enda förändringen som skiljer den här versionen från originalet.

Recension: Final Fantasy VII Remake [PS4]

Wed, 15 Apr 2020 10:00:00 +0000

Efter många år som enbart en dröm hos de inbitna fansen, och sedan vad som kändes som en halv evighet under utveckling, kan vi nu konstatera att det finns en nyversion av Final Fantasy VII. Det var det japanska rollspelet som på många vis var genombrottet för genren för den bredare massan i väst och som fortfarande, efter så många år har etsat sig fast som en av de viktigare spellanseringarna genom tiderna.

Recension: Persona 5 Royal [PS4]

Tue, 14 Apr 2020 10:00:00 +0000

När jag recenserade Persona 5 (10/10) för ganska precis tre år sedan var det utan konkurrens enligt mig det bästa japanska rollspelet på PlayStation 4. Persona 5 Royal är i grund och botten samma spel, men med små förändringar och tillägg på precis samma sätt som Persona 3 FES och Persona 4 Golden.

Frågan på allas läppar är förstås om spelet fortfarande håller? Och svaret är ett rungande ja. Trots att det ursprungligen utvecklades på PlayStation 3 och släpptes samtidigt på två generationer har det stått väl emot tidens tand och är mästerligt på i stort sett alla plan.

Vad spelar du i påskhelgen? [Vecka 15 2020]

Thu, 09 Apr 2020 17:30:00 +0000

Veckorna rullar verkligen på i högt tempo numera, och vi är redan framme vid påsken. Det betyder ju för de flesta några extra lediga dagar som kan fyllas med massor av spelande, när du inte äter den traditionella sillen och de tillhörande äggen.

I redaktionen är det fullsmockat på recensionsfronten, och vi börjar i vanlig ordning med att gå igenom några av våra pågående projekt.

Jesper går i skolan

Nej, det är inte Hoa-Hoa.

Recension: Call of Duty: Modern Warfare 2 Campaign Remastered [PS4]

Wed, 08 Apr 2020 10:00:00 +0000

Call of Duty-serien har ju, som nästan alla vet, varit en dominerande kraft bland alla stortitlar på årlig basis väldigt länge nu. Det var dock inte alltid den där givna succén som Activision numera förlitar sig på. Det var inte förrän Infinity Ward beslöt sig för att lämna andra världskriget bakom sig som det riktiga framgångståget sattes i rullning.

Call of Duty 4: Modern Warfare (8/10) var ett banbrytande spel på många sätt när det släpptes i början av förra konsolgenerationen, men personligen var det Call of Duty: Modern Warfare 2 som cementerade mig som en fan av serien på allvar. Det var dock inte flerspelarläget som stack ut för mig, utan det var själva kampanjen.

Recension: Dandara: Trials of Fear Edition [PS4]

Mon, 06 Apr 2020 10:00:00 +0000

Dandara: Trials of Fear är ett starkt exempel på hur man kan ta en gammal och relativt uttjatad genre, krydda den på ett annorlunda sätt och på så vis få fram ett spännande resultat som fortfarande har kvar genrens kärndrag och samtidigt kommer med något nytt. Spelet är nämligen inte ett renodlat Metroidvania som man vid första anblick kan tro utan verkar även ha influerats av spel inom ”bullet hell"-genren.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 14 2020]

Fri, 03 Apr 2020 17:00:00 +0000

Vi börjar sakta men säkert röra oss mot våren, men dessvärre är det ju inte riktigt läge att njuta av vårvädret i någon större utsträckning. Lyckligtvis har det ju inte funnits någon brist på intressanta spelsläpp på sistone, som kan hjälpa oss att fördriva tiden.

Denna vecka fick vi bland annat ta del av recensioner av det utmärkta FMV-spelet The Complex (9/10) som verkligen föll Martin i smaken. Om du är mer på humör för taktiska kortspel kanske Deep Sky Derelicts (8/10) kan fånga din uppmärksamhet istället.

Recension: One Piece: Pirate Warriors 4 [PS4]

Fri, 03 Apr 2020 10:00:00 +0000

Långköraren One Piece är något som sakta men säkert har börjat etablera sig i mitt liv de senaste åren. Jag har dock aldrig riktigt tagit steget och hoppat ner i denna enormt djupa bakkatalog av absurda karaktärer och allmänt animevansinne. Jag har dock börjat märka att fler och fler av spelen letar sig till mitt recensionsbord och nyfikenheten om alla karaktärers bakgrund har onekligen fångat mig.

Det har varit en långsamt puttrande process som började med **One Piece Unlimited World Red (7/10) **och sedan fortsatte till One Piece: Pirate Warriors 3 (6/10). Av en händelse hamnade även One Piece: Pirate Warriors 4 som mitt recensionsprojekt, och blev i princip knuffen som fick mig att slutligen ta mig an de hutlöst många avsnitten som animeserien har lyckats växa till.

Månadens PlayStation Plus-spel [April 2020]

Thu, 02 Apr 2020 13:00:00 +0000

PlayStation Plus har verkligen haft en bra trend hittills i år, och har bjudit på starka titlar varje månad. Nu visar det sig att aprilutbudet kommer att fortsätta denna positiva trend, och tar fram två starka titlar i två helt olika genrer.

Den som lär tilltala flest är förmodligen Uncharted 4: A Thief’s End (10/10) , där vi ännu en gång får följa äventyraren Nathan Drake genom hisnande upplevelser. När Jesper recenserade spelet blev han till och med så pass inspirerad att han blev tvungen att uttrycka sig i poesi.

Recension: Creature in the Well [PS4]

Thu, 02 Apr 2020 10:00:00 +0000

Ibland händer det att det dyker upp oväntade korsningar av genrer som visar sig fungera väldigt bra. Creature in the Well passar in i den beskrivningen då spelet blandar flipper och grottkrypare på ett nyskapande och spännande sätt.

Du axlar rollen av en robot i en liten by som är isolerad inuti en sandstorm och den lilla befolkningen som finns kvar har blivit beroende av varelsen i brunnen. Ganska snart visar det sig att du är en ingenjör med färdigheter att reparera utrustningen som skulle kunna stoppa stormen och bryta isoleringen, men varelsen i brunnen gillar att vara i kontroll och gör allt för att stoppa dig.

Recension: Deep Sky Derelicts: Definitive Edition [PS4]

Wed, 01 Apr 2020 10:00:00 +0000

I en mörk, dyster framtid där mänskligheten har gett sig ut bland stjärnorna lever vissa människor väldigt väl, medan andra tvingas kämpa för sin överlevnad genom att ge sig ut och plundra övergivna, farliga skeppsvrak i rymden. Rykten om ett särskilt värdefullt sådant skepp kommer med löften om ett bättre liv, och många slåss om chansen att hitta vraket.

I Deep Sky Derelicts: Definitive Edition får jag ta kontrollen över tre människors öden på jakten efter pengar, frihet och slutligen möjligheten att bli en värdig medborgare. Efter att jag valt ut tre lämpliga skrotsamlare med sina distinkta roller och färdigheter är det dags att ge sig ut i rymden och jaga vrak.

Recension: The Complex [PS4]

Tue, 31 Mar 2020 13:00:00 +0000

Jag är sådan där knepig individ som formligen älskar postapokalyptisk fiktion. Tanken på att något stort inträffar som får våra vardagliga liv att rubbas är skrämmande, men samtidigt en verklighet redan nu för många av oss.

Wales Interactive såg till att vi fick möjligheten att testa och utvärdera händelseförloppet i ett hemligt laboratorium i London. Det verkar som att ett biologiskt vapen har släppts lös i huvudstaden och det är upp till doktor Tenant och hennes kollega att fly från instängdheten och rädda världen under tiden.

Månadens höjdpunkter [April 2020]

Mon, 30 Mar 2020 10:00:00 +0000

Den senaste månaden har vänt upp och ned på vardagen för många och med minimering av sociala interaktioner får spelandet en större roll. Oavsett om du vill fly in i en djup enspelarupplevelse eller spela tillsammans med vänner så är spelen en fantastisk distraktion som hjälper oss att få energi att härda ut situationen.

April bjuder på några stora spelsläpp i de japanska rollspelens tecken. Den här månadens släpp borde dyka upp som förväntat, även om de fysiska utgåvorna kan komma att bli försenade. Efter april kan du nog räkna med ytterligare förseningar, eftersom många i spelbranschen tvingas arbeta hemifrån vilket kan påverka släppdatum.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 13 2020]

Fri, 27 Mar 2020 17:00:00 +0000

Många av oss runt om i landet sitter hemma och jobbar eller studerar, något som är en utmaning i sig. Det hemska viruset Covid-19 har tagit vår trygghet och vänt upp och ned på den.

Som PlayStation-fantaster har vi såklart mindre problem med det faktum att vi behöver sitta inomhus, inlåsta. Många välkomnar säkert möjligheten att vara hemma och låsa upp några extra timmars spelande. Vi tänkte dela med oss av våra karantänplaner och dela med oss av vad vi tänkte spela i helgen.

Recension: Granblue Fantasy: Versus [PS4]

Fri, 27 Mar 2020 13:00:00 +0000

I mars 2014 släpptes det japanska rollspelet Granblue Fantasy till våra mobiltelefoner. Med karaktärsdesigner från Final Fantasy-serien och musikkompositören Nobuo Uematsu som medskapare lyckades det snabbt få fotfäste. Det var långt ifrån perfekt, men förädlades med åren och lockar idag över 24 miljoner spelare och har en animerad tv-serie.

Det som rollspelet med flytande öar och luftskepp dock saknade var ett vapenbaserat kampspel. Valet föll på Arc System Works då deras Guilty Gear - och BlazBlue -serie var goda riktmärken för vad man ville skapa. Resultatet är ett animedoftande kampsportsspel med vapen och karaktärer från spelvärlden i Granblue Fantasy. En så kallad spinoff.

Recension: Doom Eternal [PS4]

Fri, 27 Mar 2020 10:00:00 +0000

Doom-serien har sedan länge varit en koloss till kulturfenomen och lever tack vare sina många fans och högkvalitativa spel vidare från spelgeneration till spelgeneration. 2016 kom Doom (8/10) , som många såg som nystarten på serien efter ett längre uppehåll. Fyra år har gått sedan dess och nu har äntligen uppföljaren med det mäktiga namnet Doom Eternal släppts med buller och bång.

Tillsammans med sin föregångare är Eternal en unik stjärna på den moderna skjutspelshimlen. Likt andra långkörande spelserier med återkommande drag är dess olika egenskaper och egenheter nämligen så väl inarbetade i spelarnas huvuden att man snarare hurrar av förtjusning var gång det dyker upp något man känner igen istället för att det skulle kännas återanvänt. Trots att jag har brottat ner horder med Caco-demoner, imps och Pinkys genom åren är det svårt att tröttna när det finns så många sätt att besegra dem på.

Recension: Element Space [PS4]

Tue, 24 Mar 2020 10:00:00 +0000

Element Space är den där typen av spel som siktar ganska högt, fast på ett diskret och lite blygsamt sätt. Det kikar beundransfyllt på giganter likt Mass Effect och XCOM , drömmer om att göra liknande stordåd och tar det vågade språnget i att bli något liknande, fast på lite mindre skala då så klart.

Spelet utspelar sig i ett universum där en skurkaktig organisation har fått för sig att de ska sätta käppar i hjulen för en stundande allians och fredsplan mellan olika planeter och nationer. De drar sig heller inte för att använda en arsenal av inte fullt så rumsrena planer och strategier, något som får mig att frenetiskt pendla mellan olika planeter för att sätta stopp för politiska kuppförsök, bankrån, terrorattacker med mera.

Recension: Paper Beast [PSVR]

Mon, 23 Mar 2020 16:00:00 +0000

Vad är ett spel? Det är en tanke som har slagit mig när jag spelade Paper Beast och jag har funderat över vad skillnaden är på ett spel och en interaktiv upplevelse. Jag tycker att Paper Beast balanserar mellan dessa och jag har svårt att lägga det i ett fack. Det närmaste spelet jag tänker på är Spore , även om skillnaderna är större än likheterna.

I menyn får du indikationer på att du styr beräkningar i en kraftfull dator och efter att ha initierat det hela landar du i en värld som befolkas av pappersvarelser som är inspirerade av insekter och djur från vår värld.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 12 2020]

Fri, 20 Mar 2020 17:14:37 +0000

Det har varit en händelserik vecka på nyhetsfronten, med information från alla de tre stora konsolföretagen. Mest relevant för oss på PSbloggen är ju dock genomgången av systemarkitekturen för PlayStation 5, där teknikgurun Mark Cerny pratade väldigt detaljerat om bland annat SSD-lagring och 3D-ljud. Jag skrev ihop en liten sammanfattning som du kan finna här.

Denna konsol är dock fortfarande borta på horisonten, men det saknas ju inte spel att sysselsätta sig med under tiden. Här är vad som är på agendan i redaktionen!

Recension: Nioh 2 [PS4]

Fri, 20 Mar 2020 10:00:00 +0000

Att spela är att leva sig in i en alternativ verklighet. För de flesta är det ett lättsamt nöje som får oss att slappna av efter en hård arbetsdag, underhålla oss när vi är uttråkade eller involvera våra vänner när de är på besök. Nioh-serien tyr sig inte helt till någon av de kategoriseringarna utan är till nittio procent ute efter att plåga dig tills du ger upp eller triumferar.

Sony har presenterat specifikationerna för PS5

Thu, 19 Mar 2020 10:39:00 +0000

Under gårdagen fick vi bevittna en rejäl djupdykning i Sonys vision för nästa konsolgeneration, och precis som vid avtäckningen av PlayStation 4 var det systemarkitekten Mark Cerny som stod för informationen. Denna presentation var ursprungligen planerad att hållas under Game Developers Conference i San Francisco, men eftersom dessa planer sköts i sank av den globala pandemi som pågår just nu beslöt sig Sony istället för att släppa den publikt på YouTube.

Recension: My Hero One's Justice 2 [PS4]

Wed, 18 Mar 2020 10:00:00 +0000

Vad har Dragon Ball, One Piece, Naruto och One-Punch Man gemensamt? Jo, de är alla populära mangor som publicerats i den japanska serietidningen Shōnen Jump och rönt stora framgångar som animerade tv-serier. Därefter har dörren varit vidöppen för att erövra tv-spelsvärlden via alla fansen.

Denna resa har även mangan My Hero Academia gjort och den senaste speltiteln är My Hero One’s Justice 2. Den snälla skolpojken Izuku vill bli superhjälte, men är av någon anledning den enda i sin värld utan minsta lilla superkraft. Lyckan vänder dock när han träffar sin idol, den legendariske hjälten All Might, som tar honom under sina vingar. Med All Mights vägledning lyckas Izuku komma in på det finaste lärosätet där nästa generations hjältar utbildas.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 11 2020]

Fri, 13 Mar 2020 17:00:00 +0000

Veckan som har gått har haft en ganska kuslig underton, med den fortsatta spridningen av coronaviruset. Detta har även börjat påverka spelbranschen, då den årliga sommarhöjdpunkten E3 nu har blivit inställd för att minimera hälsoriskerna som denna folksamling skulle innebära.

För att få en paus från verkligheten kan det ju vara skönt att fokusera på något spelrelaterat istället, och i redaktionen har vi fullt upp med recensionsprojekt.

Johan försöker hitta vägen ut

Rimlig reaktion på de flesta svängar som denna berättelse tar.

Recension: Dead or School [PS4]

Fri, 13 Mar 2020 10:00:00 +0000

I en fiktiv framtid har Corona-viruset kommit och gått. Nu är det verkliga hotet ett virus som förvandlar hederligt folk till mutanter. Detta låter kanske orginellt, men då talar jag inte om Marvels mutanter utan om något som mest liknar vardagliga zombier.

Efter ett 3-årigt krig om vem som ärver planeten fick vi dra oss tillbaka som förlorare under jord. Sedan dess har det gått 78 år och de ungdomar som växt upp under jord har inga erfarenheter av hur livet en gång var.

Recension: Explosive Jake [Vita]

Tue, 10 Mar 2020 10:00:00 +0000

Explosive Jake känns vid första anblicken som en kopia av Bomberman , men föreställ dig istället att du tar bort allt som gör Bomberman roligt. Behåll sedan labyrinter med fiender, fällor, hinder och där du kan lägga ut bomber som även kan döda dig själv. Lägg slutligen till att du ska hitta en nyckel och en dörr ut så har du hela spelet.

I 40 i stort sett identiska banor försöker utvecklarna så hårt de bara kan med att få dig att drömma dig tillbaka till C64-tiden, men det har hänt en del i spelbranschen under de 35 år sedan det regelbundet släpptes spel till den plattformen.

Recension: Overpass [PS4]

Mon, 09 Mar 2020 10:00:00 +0000

Overpass är den där sortens spel som jag så gärna vill bli förälskad i direkt. Jag har nämligen en svag sida för spel där jag får framföra krockvänliga fordon på halsbrytande nivåer. Man kan alltså lugnt säga att mången fordon har lidit sina slutgiltiga öden i min kontroll genom åren.

I det här fallet fungerar dock saker lite annorlunda i Overpass. Det är nämligen inte renodlad racing från punkt A till punkt B som gäller, utan som titeln avslöjar är det mer en fråga om att färdas över hinderbanor av olika slag. Det är en intressant idé som får mig att drömma mig tillbaka till spel i stil med Trials-serien, som har givit mig mycket nöje genom åren. Här skippas dock komisk framtoning till förmån för ett lite mer häftigt och seriöst utseende.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 10 2020]

Fri, 06 Mar 2020 17:00:01 +0000

Ännu en vecka kan nu läggas till handlingarna, och denna vecka har vi bland annat bjudit på något så sällsynt som en recension av ett PlayStation Vita-spel. Bucket Knight (4/10) skvallrar väl dock mest om att det inte är några direkta stortitlar som släpps till den åldrande plattformen, men det är ju åtminstone kul att det fortfarande finns lite liv kvar i denna härliga handhållna konsol.

På den mer positiva fronten kunde Jonny glädjas åt den underhållande sjukhussimulatorn Two Point Hospital (8/10) , som är den spirituella uppföljaren till det klassiska Theme Hospital.

Recension: One-Punch Man: A Hero Nobody Knows [PS4]

Thu, 05 Mar 2020 10:00:00 +0000

Saitama är inte som alla andra hjältar. Visst, han kämpar mot onda krafter och räddar världen med jämna mellanrum, men mest av allt söker han en utmaning. Han är nämligen så pass kraftfull att han kan besegra alla sina fiender med ett enda slag, och detta har gjort att hans insatser har blivit något av ett anti-klimax. Varje gång han ställs inför en ny antagonist fylls han ändå av lite hopp. Kan detta vara motståndaren som ger One-Punch Man en match?

Recension: Two Point Hospital [PS4]

Wed, 04 Mar 2020 10:00:00 +0000

Så här i sjukdomstider känns ett spel som Two Point Hospital konstigt nog lite extra relevant på något sätt. Inte nog med att de årliga förkylningarna och influensavågorna frodas bland det svenska folket, nu står även det globala otyget covid-19 och knackar på ytterdörren. Som tur är hanteras inte såpass allvarliga sjukdomar i Two Point Hospital utan här står snarare sjuk humor av den bra sorten i fokus.

När spelet utannonserades för några år sedan sades det vara en spirituell uppföljare till den gamla klassikern Theme Hospital från 1997, något som är klart tydligt i både tema och upplägg såväl som humor. Two Point Hospital går likt sin förebild ut på att bygga och sköta vårdinrättningar. Till en början är det mindre anläggningar i stil med vårdcentraler men allt eftersom expanderar ägorna till att omfatta även större sjukhus.

Recension: Bucket Knight [Vita]

Mon, 02 Mar 2020 12:00:00 +0000

Trots att PlayStation Vita ses som ett avslutat kapitel så släpptes det över 100 nya spel till konsolen under 2019. Nu är det 2020 och jag har fått äran att recensera spelet Bucket Knight till den åldrande plattformen.

I Bucket Knight erbjuds en kombination av plattformsspel och tvådimensionell skjutare, men tyvärr är det inte särskilt bra på någon av kategorierna. Bitvis är det faktiskt så dåligt att det blir bra på ett parodiskt vis.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 9 2020]

Fri, 28 Feb 2020 17:00:00 +0000

Månadens sista helg är här, och runt hörnet väntar mars månad med en hel uppsjö av intressanta spelsläpp. Även om många har klagat på en mager spelskörd hittills i år har jag inte haft några problem att sysselsätta mig. Med detta sagt har jag också sett fram emot de lite större släppen i år, inte minst Doom Eternal. Väntan är snart över!

Innan dess kommer vi dock i vanlig ordning gå igenom helgens aktiviteter!

Månadens höjdpunkter [Mars 2020]

Fri, 28 Feb 2020 10:00:00 +0000

Den vårlika vintern är snart över och många av vårblommorna är redan här. Skulle vi få en oväntat sen vinter, finns det självklart några nya spel att se fram emot. Trots att många av vårens storspel har flyttats till senare så har du ändå några riktiga guldkorn att se fram emot.

Månaden bjuder på klassiska skjutare i ny tappning, japanska rollspel; både baserade på anime, omarbetade versioner och nyheter, sportspel och Lovecraft-osande science fiction-äventyr.

Månadens PlayStation Plus-spel [Mars 2020]

Thu, 27 Feb 2020 13:00:00 +0000

Vi har haft en ganska stark öppning på året med högkvalitativa spel i PlayStation Plus-förmånerna, och nu har Sony bekräftat att denna trend kommer att fortsätta även i mars. Nästa vecka kommer du nämligen att kunna inkassera nyversionen av ett av de bästa spelen som någonsin har skapats - Shadow of the Colossus (9/10).

Som motpol till detta mästerverk kommer du även att kunna införskaffa Sonic Forces (3/10) , vilket inte var ett spel som lyckades imponera på Jesper när han recenserade detta för lite drygt två år sedan.

Recension: Infliction: Extended Cut [PS4]

Thu, 27 Feb 2020 10:00:00 +0000

På väg hem i bilen märker jag att jag har ett missat samtal. Som tur är så har min fru pratat in ett röstmeddelande - hon är fast på flygplatsen eftersom hon glömt flygbiljetterna hemma. Det är sånt som kan hända, tänker jag, och hon ber mig kolla om de ligger någonstans i hemmet. Sagt och gjort, jag parkerar bilen i garaget och börjar leta.

Jag undrar snart var tusan jag gjort av mina nycklar och varför de flesta dörrarna är låsta. Som tur är så kan jag ta mig in genom ett par skjutdörrar till köket. Huset är mörkt, men med hjälp av en ficklampa försöker jag leta reda på flygbiljetterna. Till sist hittar jag biljetterna - självklart har min fru glömt dem i sitt hemmakontor. Varför låste sig kontorsdörren bakom mig? Vad är det för ljud jag hör från andra sidan? Vem -…

Vad spelar du i helgen? [Vecka 8 2020]

Fri, 21 Feb 2020 17:00:00 +0000

Ännu en vecka har nu passerat, och när vi blickar tillbaka till händelserna på bloggen kan vi konstatera att många starka titlar har börjat släppas. I synnerhet kunde Jonny konstatera att de många åren som Media Molecule tillbringade med utvecklingen av Dreams (10/10) har resulterat i en riktig pärla.

Nu när helgen är här har vi förstås våra spelplaner spikade i redaktionen!

Martin blickar bakåt

Så, Prinsessan Rödros. Vi möts igen…

Recension: Underhero [PS4]

Fri, 21 Feb 2020 10:00:00 +0000

Kan vem som helst bli en hjälte? Ja, i Underhero får en av de mest osannolika individerna axla rollen efter en lika oväntad incident. Plötsligt är jag inte längre storskurkens hantlangare, utan en undercover-hjälte med lika delar tafatthet som okunskap. Det är en intressant start som får mig att dra på smilbanden nästan direkt.

Underhero går nog lättast att beskriva som ett plattformsspel med rollspelsinslag och udda humor. Det är en intressant kombination som trots att den har gjorts tidigare fortfarande känns fräsch och intressant. Framförallt humorn sitter extra bra och gör sig konstant påmind både i strider, nivåer och manus.

Recension: 7th Sector [PS4]

Wed, 19 Feb 2020 10:00:00 +0000

När eftertexterna till 7th Sector dyker upp blir jag väldigt förvånad. Det här stämningsfulla, pusselbaserade äventyret som fått mig att klia mig i huvudet och samtidigt häpna över att det skapades av en person. Sergey Noskov heter skaparen, en drygt trettio år gammal rysk kille som tidigare gett ut 35mm till PC.

I en mörk, dystopisk och väldigt cyberpunk-doftande värld är det någonting som gått upp åt väggarna fel. Det är till en början svårt att sätta fingret på vad, men i den sjunde sektorn är saker inte vad de verkar vara. Allt börjar med att en brusig figur på en TV-skärm slänger sig fram och tillbaks mot kanten av TVn, och plötsligt lyckas bryta sig fri. En liten elektrisk signal drar iväg via kablar inkopplade i maskinen och det är denna jag får styra.

Recension: Dreams [PS4]

Tue, 18 Feb 2020 10:00:00 +0000

Dreams är en udda men praktfull fågel i den djungel av spel som finns till PS4. Att beskriva titeln som ett spel är egentligen lite missvisande eftersom man då undanhåller dess huvudsakliga syfte; att skapa. En stor del av Dreams är nämligen att det är en plattform som lyfter fram pedagogiska verktyg, social interaktion och inspiration för att låta dig skapa och utforska både dina egna och andras äventyr.

I det moderna samhället har spelskapandet gått utanför de ramar och förhållningsregler det följde förr och har på många vis blivit mer folkligt. Mängden spel som är gjorda av enstaka privatpersoner hemma på kammaren är många, men precis som tidigare så har dessa skapare troligtvis haft någorlunda erfarenhet av programmering och teknik, vilket tveklöst är till stor nytta i skapandet.

Recension: Yakuza 5 Remastered [PS4]

Mon, 17 Feb 2020 10:00:00 +0000

En av de gladare nyheterna från Gamescom förra året var när det bekräftades att vi skulle få nyversioner av PlayStation 3-titlarna i Yakuza-serien. Jag har därför sedan sent i somras fått ursäkter att återvända både till Yakuza 3 (8/10) och Yakuza 4 (8/10), och nu är det slutligen dags för Yakuza 5 att ta steget till den aktuella konsolgenerationen här i väst.

Detta spel släpptes strax efter PlayStation 4 började inta våra vardagsrum, åtminstone i väst, och om du redan vid detta tillfälle hade börjat packa undan din PlayStation 3, får du nu chansen att uppleva den bästa tillgängliga versionen av detta gangsterepos.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 7 2020]

Fri, 14 Feb 2020 17:00:00 +0000

Med en potentiell pandemi i annalkande och en härlig dag i kärlekens namn, finns det väl inget bättre än att låsa in sig och spela spel? Istället för att ge efter för handlarnas tvång om att köpa onödiga prylar, kan du ju enkelt skämma bort dig själv med lite kvalitetstid istället!

Sköt om er alla läsare och se till att fylla helgen med något viktigt. Som en rensning i skämshögen till exempel.

Recension: Glass Masquerade 2: Illusions [PS4]

Thu, 13 Feb 2020 10:00:00 +0000

Glass Masquerade 2: Illusions är precis som föregångaren Glass Masquerade (8/10) ett spel där du lägger pussel av glasbitar som bildar färgade glasfönster. Har du spelat föregångaren så har du en god uppfattning om vad du kan förvänta dig.

Tematiskt skiljer sig dock spelen åt då det den här gången finns en bakomliggande berättelse och att du vinner nycklar och skärvor genom att klara pussel. Dessa belöningar låser upp nya vägar på en karta och du får successivt tillgång till fler pussel.

Recension: Pillars of Eternity II: Deadfire Ultimate Edition [PS4]

Tue, 11 Feb 2020 15:00:00 +0000

Under slutet av 90-talet fick jag, och troligtvis många andra, ett gäng transformativa rollspelsupplevelser från bland andra BioWare och Black Isle Studios. Jag talar förstås om de gamla PC-klassikerna Baldur’s Gate och Planescape: Torment, som under förra året slutligen letade sig till konsolplattformar också.

Dessa spel lyckades fånga många av aspekterna som de fysiska rollspelen briljerade med, och få konkurrenter har lyckats överträffa berättelserna och karaktärerna från dessa verk. Det var även en tid där det var ganska ovanligt att berättelser kunde förgrena sig beroende på beslut och handlingar. Glädjande nog finns det fortfarande många som brinner för denna typ av rollspel, vilket är varför Obsidian lyckades finansiera Pillars of Eternity II: Deadfire via Kickstarter.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 6 2020]

Fri, 07 Feb 2020 17:00:00 +0000

Ny helg och nya möjligheter att göra stora framsteg i dina favoritspel! Kanske vill du spela något av spelen som recenserats under veckan, Arc of Alchemist (6/10) eller Patapon 2 Remastered (4/10)?

Annars har ju månadens PlayStation Plus-spel släppts och du har hela BioShock -serien, Sims 4 och Firewall Zero Hour att välja på. Oavsett vad du väljer att sätta tänderna i så är vi nyfikna och vill hemskt gärna höra om dina planer.

Recension: Arc of Alchemist [PS4]

Thu, 06 Feb 2020 10:00:00 +0000

Gillar du stadsplanering, udda klädstilar och trevliga promenader i naturen? Då är Arc of Alchemist kanske något för dig!

I den här berättelsen agerar du ledare för ett färgglatt gäng äventyrare, fast beslutna att göra något åt den allt mer torrlagda världen de lever i. Forna krig och misskötsel av planetens resurser har lämnat de nuvarande människorna i en situation där grupperingar och konkurrens frodas, något som blir mycket att bita i om man vill ställa allt till rätta.

Recension: Patapon 2 Remastered [PS4]

Tue, 04 Feb 2020 10:00:00 +0000

Patapon 2 Remastered är kanske inte helt överraskande en återutgivning av det andra spelet i den klassiska Patapon-serien till PlayStation Portable. När spelet släpptes för snart elva år sedan var det en favorit på den handhållna plattformen, som verkligen gick varm. Dock finns det nostalgiska minnen som gör sig bättre som just minnen.

Spelet kan närmast beskrivas som en blandning av ett actionstrategispel och rytmspel, och när det begav sig hade jag betydligt mindre erfarenhet av rytmspel och snävare referensramar.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 5 2020]

Fri, 31 Jan 2020 17:00:00 +0000

Vi har nu lyckats ta oss igenom årets, och decenniets, första månad, och trots en lite långsam start på året har spelsläppen börjat komma igång i ett ganska bra tempo. Detta har resulterat i ett gäng recensioner på bloggen i veckan som har gått, där bland annat Journey to the Savage Planet (9/10) har visat sig vara en positiv överraskning för Jesper. Vi har även delat ut årets första fullpottare till Willy Jetman: Astromonkey´s Revenge (10/10).

Recension: Willy Jetman: Astromonkey´s Revenge [PS4]

Fri, 31 Jan 2020 10:00:00 +0000

I en alternativ framtid har vi människor träffat våra galaxgrannar och har nu intergalaktiska råd och samarbeten. Detta öppnar dörrar och låter till och med en medioker gatusopare från jorden få jobb som sopgubbe på planeten Gravos.

I vårt första möte med renhållningsarbetare Willy Jetman angrips Gravos lokalbefolkning av ett bevingat odjur. Tursamt nog har Willy en vapenarsenal nära till hands och kan snabbt neutralisera hotet.

Någon nämner att Willy verkligen är planeten Gravos beskyddare och en annan ber honom berätta hur allt började. Detta är upptakten till antihjälten Willys rymdsaga och det är själva spelet som är hans berättelse.

Månadens PlayStation Plus-spel [Februari 2020]

Thu, 30 Jan 2020 10:00:00 +0000

Efter att ha inlett året med en riktigt bra samling nyversioner av PS3-spel, i form av Uncharted: The Nathan Drake Collection (9/10) , är det dags att följa upp med ytterligare en riktigt stark trilogi i febuari. Nästa månad kommer nämligen Sony att erbjuda alla PlayStation Plus-prenumeranter möjligheten att spela BioShock: The Collection (10/10).

Utöver denna fantastiska godbit kan du även få lägga vantarna på The Sims 4, där du kan fokusera på att bygga ihop ett välfungerande hushåll, eller att låsa in någon olydig usling i ett rum utan dörrar. Helt upp till ditt humör.

Månadens höjdpunkter [Februari 2020]

Wed, 29 Jan 2020 13:00:00 +0000

Februari brukar benämnas som den sista vintermånaden, men för oss som bor i den södra halvan av Sverige har vi knappt fått se någon vinter ännu. Trots ett antal förseningar som utannonserats där spel flyttats från vinter/vår till senare under året, ser vi ändå ett uppsving på antalet spelsläpp och precis som tidigare konsolgenerationer, ser PlayStation 4 ut att få avsluta sin karriär med flaggan i topp.

Månaden bjuder på en salig blandning av trippel-A-spel, återutgivningar och indiepärlor. Oavsett vilken favoritgenre du har borde du kunna hitta något att sätta tänderna i.

Recension: Coffee Talk [PS4]

Tue, 28 Jan 2020 14:00:00 +0000

Livet som barista är inte alltid en dans på rosor, märker jag när jag börjar spela Coffee Talk. Inte nog med att jag måste hålla koll på vilka ingredienser som ingår i vilka varma drycker, jag måste även lyssna på mina besökares vardagsproblem och ibland försöka komma med goda råd.

Coffee Talk är ett rätt unikt spel, även om det kanske påminner lite om VA-11 HALL-A: Cyberpunk Bartender Action (7/10) eller Necrobarista till idéerna. I grund och botten är det enkelt - jag snackar med det lilla caféets besökare och blandar rätt drycker till dem.

Recension: Lumini [PS4]

Tue, 28 Jan 2020 10:00:00 +0000

En vanlig spelpremiss är att elaka utomjordingar angriper oss på hemmaplan eller när vi vågat lämna tryggheten på gamla Tellus. Nederländska spelstudion Speelbaars tyckte detta var uttjatat och ville med sitt spel Lumini ge oss ett mer orginellt spel.

Här är du istället en spröd utomjordisk varelse som efter flera tusen års frånvaro är tillbaka för att återställa balansen på sin hemplanet. Det är dags att städa upp och försäkra din arts och planetens fortlevnad. I Lumini är det du som leder svärmen.

Recension: Journey to the Savage Planet [PS4]

Mon, 27 Jan 2020 15:00:00 +0000

Nytt årtionde och tjugotalets spelutbud är fortfarande ett oskrivet blad. Journey to the Savage Planet är det första spelet från den Montrealbaserade utvecklaren Typhoon Studios, och det är sannolikt det enda vi kommer att få se på en PlayStation-plattform då de köptes upp av Google Stadia förra månaden.

Journey to the Savage Planet är en humoristisk orgie i färger och fantasi. Du är anställd av Kindred; det fjärde största rymdbolaget, och har skickats till en främmande planet för att utforska och katalogisera den för att se om det är en lämplig kandidat för mänskligheten att populera. Premisserna är karga och initialt är det en envägsresa, men du har en 3D-skrivare med dig och lyckas du hitta material så kan du bygga vapen och uppgraderingar och hittar du bränsle kanske du till och med kan åka hem?

Vad spelar du i helgen? [Vecka 4 2020]

Fri, 24 Jan 2020 17:00:00 +0000

Efter något av en mjukstart på året har det verkligen rasslat till i redaktionen när det gäller recensionsprojekt. Även om nyheterna i januari har dominerats av flertalet förseningar av stora titlar så finns det absolut ingen brist på underhållade spel att sysselsätta sig med redan nu.

Vi börjar i vanlig ordning med att gå igenom vad som pågår i redaktionen denna helg!

Martin tycker att livet är märkligt

I’ve got the power!

Recension: Dragon Ball Z: Kakarot [PS4]

Fri, 24 Jan 2020 14:20:26 +0000

Dragon Ball är ett fenomen som de flesta troligtvis har sprungit på någon under sitt utforskande av den populärkulturella världen. Själv stötte jag på de ursprungliga mangapocketarna på biblioteket på mellanstadiet. Utöver mangan finns det tv-serier, skivor, tv-spel m.m. som alla förtäljer berättelsen om den lilla kampsportaren Son Goku och hans vänner.

Dragon Ball Z: Kakarot är i motsats till många av de andra spelen inte ett renodlat slagsmålsspel utan mer av en berättelsedriven historia med inslag av rollspel, öppna världar och ja, storslagna dueller såklart, för det utgör faktiskt en stor del av berättelsen.

Recension: Music Driver [PS4]

Wed, 22 Jan 2020 10:00:00 +0000

När jag hör titeln Music Racer fastnar tankarna nästan direkt på just de två orden, musik och racing; en kombination som i mina öron låter väldigt intressant. Jag har erfarit min beskärda del av musikspel genom åren; allt från Parappa the Rapper , Singstar , otaliga Guitar Hero och till och med en gnutta Rocksmith. Men musik och racing sammanvävt på det här viset, det är nytt för mig.

Kortfattat går spelet ut på att framföra ett fordon längs olika nivåer ackompanjerade av diverse musikstycken. Nivåerna är utformade som vägar vilka är uppdelade i olika fält; fordonets körbanor. Allt eftersom jag kör dyker det upp vita former i de olika körfälten och tanken är att jag ska köra in i dem för att få poäng. Ibland dyker det upp pelare, statyer och annat skrot i körfälten. Kör jag in i dem får jag minuspoäng, vilket gör att det tar längre tid för mig att låsa upp nya fordon och nivåer.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 3 2020]

Fri, 17 Jan 2020 17:00:00 +0000

Håll i hatten! Nu är januari månads näst sista helg här och det innebär att årets första månad snart är slut. För PlayStation-spelare väntar många intressanta titlar väntar runt hörnet.

Men ännu finns det lite tid kvar att städa bort det allra äldsta i skämshögen eller kanske ta tag i den där stortiteln som du köpt från den stora januarirean på PlayStation Store.

Johan kopplar på sig flaskbabyn igen

Spelet där folk med stegar är riktiga vardagshjältar.

Recension: AO Tennis 2 [PS4]

Fri, 17 Jan 2020 10:00:00 +0000

Jag har alltid hyst varma känslor för tennis sedan jag som 10-åring introducerades på ett sportlov. Känslan av att att slå tillbaka en boll med en bra tvåhandsfattad backhand är mycket tillfredsställande. När det sedan kommer till digital tennis ekar det ganska tomt, och det är egentligen bara Virtua Tennis till Dreamcast som lämnade ett bestående intryck.

För två år sedan kom dock AO Tennis - det första licensspelet på den internationella tennisturneringen Australiska öppna. Nu är den australiska spelstudion Big Ant Studios tillbaka och vill inleda spelåret med en uppföljare för att visa hur mycket de har lärt sig sen sist.

Krönika: När skräcken tar kontroll

Wed, 15 Jan 2020 10:00:00 +0000

Det sägs att 2020 är ett lovande år för skräckspel, och med titlar som Dying Light 2 , Ghostwire Tokyo , Little Nightmares 2 , Resident Evil 3 och The Outlast Trials kan vi nog lugnt säga att det finns potential. Skräckteman i spel är populärt och uttrycker sig därför i många olika spelgenrer utan att det nödvändigtvis alltid är ett rysningsframkallande monster i stil med Outlast eller Resident Evil 7 (9/10).

Vad spelar du i helgen? [Vecka 2 2020]

Fri, 10 Jan 2020 17:00:00 +0000

De allra flesta av oss har nu börjat jobba, eller gå till skolan igen. Oavsett vilket, är det skönt att ta lite helg igen.

På spelfronten är det än så länge ganska lugnt; till redaktionen kom igår dock årets första recensionsspel. Det innebär att lugnet börjar krypa undan och att det är dags att börja ta tag i spelen igen!

Johan packar ryggsäcken

“Ett spädbarn i en flaska, säger du? Tillåt mig tvivla…”

Vad spelar du i helgen? [Vecka 1 2020]

Fri, 03 Jan 2020 17:05:36 +0000

Nytt år, nytt årtionde. Julen städas bort, och folk masar sig sina jobb. I år ligger Trettondedag Jul på en måndag och vi har turen att få en långhelg som en riktig kanonstart på året.

Den stora januarirean fortsätter på PlayStation Store och du kanske har inspirerats av våra årslistor under veckan som gått? Annars ska Untitled Goose Game (9/10) dyka upp i Sverige idag.

Martin är osäker

Drömscenario i Stockholmstrafiken…ANVÄND BLINKERS!!

Månadens PlayStation Plus-spel [Januari 2020]

Thu, 02 Jan 2020 10:00:00 +0000

God fortsättning på det nya året, kära läsare! Vi hoppas innerligt att du tar vara på de lediga dagar som erbjuds och att du har plats på hårddisken för nya spel.

Eftersom det inte bara är ett nytt decennium och ett nytt år, utan även en ny månad, innebär det att gratisspelen för PlayStation Plus har introducerats. Nu är det dags att återuppleva Nathan Drakes storslagna äventyr eller, om du har lust, ikläda dig pälsen av en tokig get.

PSbloggens årslista 2019: 2020 års mest spännande spel

Wed, 01 Jan 2020 12:00:00 +0000

Under den senaste veckan har du sett oss blicka tillbaka till årets och årtiondets storheter. Nu vill vi istället rikta blicken in i kristallkulan och titta på vad vi har att se fram emot det kommande året. 2020 kommer ju också att bjuda på en ny generation hårdvara och några av spelen på listan kommer säkerligen att släppas både för PlayStation 4 och PlayStation 5.

Men lägg nu ifrån dig pizzan och ta en paus från Ivanhoe och läs vad vi ser fram emot mest.

PSbloggens årslista 2019: Årtiondets spel

Tue, 31 Dec 2019 12:00:00 +0000

2020 bjuder ju inte bara på ett nytt år utan även ett nytt decennium och vi på PSbloggen vill gärna sammanfatta ett fantastiskt årtionde för PlayStation och de plattformar vi fått avnjuta. Redaktionen har fått välja ut sina favoriter och så har en lista skapats utifrån våra val.

Vi är givetvis intresserade av att höra vilka favoritspel du har haft under tiotalet, kommentera därför gärna med synpunkter på vår lista eller med en egen.

PSbloggens årslista 2019: Årets spel

Mon, 30 Dec 2019 12:00:00 +0000

Den kanske mest intressanta listan varje år är förstås vilka spel vi på redaktionen rankat högst och det har varit den jag sett fram emot mest även sedan jag blev skribent på PSbloggen. En del spelmedier har framhävt 2019 som ett svagt spelår, medan vi på bloggen tycker att det har varit ett osedvanligt starkt år!

Nu ska vi inte hålla dig på halster längre, utan läs, njut och kommentera oavsett om du håller med eller vill lyfta fram något eget spel.

PSbloggens årslista 2019: Årets återutgivning

Sun, 29 Dec 2019 12:00:00 +0000

Varje år ser vi fler och fler återutgivningar och nyversioner av äldre spel. I vissa fall handlar det om nytolkningar som många gånger förbättrar och moderniserar spel som ses som klassiker, men som kanske inte alla gånger åldrats med värdighet. Här har PSbloggens redaktion valt ut några av höjdpunkterna från årets återvunna spel.

5. Metal Wolf Chaos HD

“Det där mech-spelet med USAs president”

Fredrik :
En märklig parentes i From Softwares rätt stora spelkatalog fick lite kärlek via Devolver Digital och vilket spel det är! Vicepresidenten genomför en militärkupp. Presidenten svarar med att svida på sig en mekanisk rustning för att gå loss och befria Amerika. Lika delar löjligt som fantastiskt.

PSbloggens årslista 2019: Årets bottennapp

Sat, 28 Dec 2019 12:00:00 +0000

Varje år stöter vi som spelare på besvikelser i form av spel vi trodde skulle vara roligare, mer polerat eller kanske svårare än vad det i själva verket var. Ofta förknippar jag dessa känslor med att jag på förhand skapat mig en mer positiv bild bara baserat på någon enstaka trailer och lite beskrivningar som publicerats online.

Här har redaktionen lyft fram några av våra största bottennapp under 2019.

6. Wolfenstein: Youngblood

Hoppas han är helförsäkrad för plåtskador

Vad spelar du i helgen? [Vecka 52 2019]

Fri, 27 Dec 2019 17:00:22 +0000

Årets allra sista helg är här och det innebär att vi är ruskigt nära spelåret 2020. Men ännu finns tid att kanske klara av det där sista spelet i skämshögen.

Vi hoppas att du uppskattar våra årslistor i väntan på det nya året. Vi är snart framme vid den stora finalen. Men tills dess; njut av en härlig ledighet!

Johan tar sig an en ny slutgiltig fantasi

Det såg aningen mer spektakulärt ut på Gamescom i somras.

Recension: Untitled Goose Game [PS4]

Fri, 27 Dec 2019 15:00:00 +0000

Untitled Goose Game har varit lite av en bubblare på nätet under en ganska lång tid. Det har kommit upp till ytan då och då, lockat fram nyfikna blickar, skratt och fascination och sedan försvunnit lika fort. Många har nog förundrats över att ett spel med en så enkel idé har verkat så lovande, men det är inte helt ovanligt att de enklaste idéerna kan vara bland de mest effektiva. Men vad handlar egentligen Untitled Goose Game om då?

PSbloggens årslista 2019: Årets överraskning

Fri, 27 Dec 2019 12:00:00 +0000

2019 har bjudit på en hel del överraskningar i form av spel, enskilda upplevelser och i vissa fall scener från spelen. Redaktionen har valt ut några av våra favoritöverraskningsmoment från året som gått.

2020 kommer som bekant att bjuda på en ny konsolgeneration och förhoppningsvis kommer vi att få plocka upp hakorna från golvet ännu fler gånger under året som nalkas. Redan nu har vi fått se smakprov på hur skuggning och ljussättning kommer att kunna se ut i den kommande PlayStation 5-titeln Godfall och du kan vänta dig fler utannonseringar under det kommande året.

PSbloggens årslista 2019: Årets karaktär

Thu, 26 Dec 2019 12:00:00 +0000

Det starka spelåret 2019 har lämnat massor av avtryck på redaktionen och alla nominerade figurer ryms inte på vår topp 10-lista. Det glädjer mig lite extra att det inte bara är berättelsetunga spel från rollspels- och äventyrs-genrerna som dominerar, utan att en hel del karaktärer kommer från actionspel.

Låt nedräkningen av årets karaktärer och resan mot ett nytt spännande spelår börja!

10. The T-800 Terminator, Mortal Kombat 11

I swear I will kill someone!

Månadens höjdpunkter [Januari 2020]

Wed, 25 Dec 2019 15:00:00 +0000

När granen dansats ut och champagnekorkarna plockats ned från innertaket har vi ett nytt spelår att se fram emot. Konsolgeneration åtta kommer att bjuda på en rejäl avslutning med spel som Ghost of Tsushima, The Last of Us II och Final Fantasy VII Remake. Och dessutom kommer nästa generation att avtäckas i form av PlayStation 5.

Men januari bjuder på en förhållandevis blygsam lista av spel, vilket kan ha att göra med att månaden brukar kallas den fattigaste månaden och associeras med lite baksmälla efter storhelgerna. Trots detta har jag som vanligt valt ut några höjdpunkter som du kan se fram emot.

PSbloggens årslista 2019: Årets musik

Wed, 25 Dec 2019 12:00:00 +0000

Då har det äntligen blivit dags att riva av de sista dagarna på året och i det här fallet även årtiondet. Precis som vi har gjort de senaste åren, har redaktionen plockat russinen ur lussebullarna som årets spelskörd har bjudit på och kommer att lista favoriterna samt eventuellt någon motsats under de kommande dagarna.

Först ut är en kategori som ligger oss alla varmt om hjärtat, nämligen musiken i spelen. Här kan du läsa om vad vi lyssnat på både medan vi spelar och utanför spelandet.

God jul och gott nytt år från redaktionen på PSbloggen!

Tue, 24 Dec 2019 10:00:06 +0000

Året börjar närma sig sitt slut, och detta innebär i vanlig ordning att många av oss kommer att tillbringa tid med nära och kära. Här på PSbloggen har flitens lampa lyst på sistone, även om det inte har synts utåt än. Det kommer dock att bli ändring på detta under mellandagarna, där du kommer att få läsa våra summeringar av spelåret i listform.

Innan dess vill jag och resten av redaktionen ta tillfället i akt och tacka dig som läsare för att du följt oss genom 2019, och förstås även för att du hänger med på vår resa mot en ny konsolgeneration. Vid denna tid nästa år kommer vi nämligen, om inget oförutsett sker, att kunna lägga händerna på den åtråvärda PlayStation 5. Vi vet fortfarande ganska lite konkret om denna spännande låda, vilket innebär att det ligger spännande månader framför oss.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 51 2019]

Fri, 20 Dec 2019 17:00:00 +0000

Just D sjunger om att vara packad som NK den 23 december och den här helgen kan det vara skönt att avstå stadskärnor och köpcenter till förmån för vardagsrummets och PlayStations välkomnande famn. Förutom att bjuda på fjärde advent, så är det också den sista helgen innan storhelgerna jul och nyår.

Spelreorna är i full gång och det finns massor av fantastiska spel till facila priser. Delar av redaktionen har gått på julledighet och kommer kanske att ha extra mycket tid för spel.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 50 2019]

Fri, 13 Dec 2019 17:00:00 +0000

Nu är vi halvvägs till jul i denna månad och mörkret är mer påtagligt än någonsin, förmodligen på grund av det inte ligger mycket snö på marken. Tur då att luciafirandet är i full fart idag, en ljusfylld högtid!

Det känns som att vi kan börja varva ned lite när det kommer till recensionsspel, men ändå har vi hunnit publicera några trevliga recensioner under veckan.

Men nu tar vi helg, tycker jag!

Recension: Cardpocalypse [PS4]

Fri, 13 Dec 2019 11:21:10 +0000

Min första erfarenhet av samlarkortspel var Magic the Gathering under första halvan av 1990-talet. Jag blev besatt av att samla på korten och att bygga vassa lekar för att sedan spela tillsammans med kompisarna. Cardpocalypse uppvisar flera likheter med mina tidiga upplevelser då det utspelas under 90-talet, har ett intrikat samlarkortspel och kombinerar det med ett äventyrsspel fullt med uppdrag, byten av kort och en berättelse.

Det första som slår mig är hur progressivt spelet försöker vara, då huvudpersonen Jess är en flicka i rullstol. Den känslan håller i sig då ämnen som mobbning och orealistiska krav från föräldrar tas upp under berättelsens gång.

Recension: Neverwinter Nights: Enhanced Edition [PS4]

Thu, 12 Dec 2019 10:00:00 +0000

Utvecklarna Beamdog gillar att polera gamla spel med temat Dungeons & Dragons. Själv gillar jag att testa spelen, och det har blivit många av dem den senaste tiden. Nyligen recenserade jag Planescape: Torment (7/10) och Icewind Dale (7/10) , två gamla klassiker från det magiska sekelskiftet. Den här gången har jag spelat Neverwinter Nights: Enhanced Edition , från 2002, och gissa om det har hänt saker sedan de två föregångarna släpptes.

Recension: Civilization VI [PS4]

Wed, 11 Dec 2019 10:59:58 +0000

Det vi har sett fram emot så länge har till slut hänt. Den prominenta spelserien Civilization är här för att lysa upp våra mörka vinterhem. Äntligen kan vi konsolägare börja erövra i turbaserat tempo med våra handkontroller.

Jag talar naturligtvis om det tre år gamla Civilization VI som plötsligt dyker upp på de tre stora konsolformaten. Något liknande har aldrig tidigare skett i seriens snart 30-åriga historia som primärt varit på PC. Det är med andra ord en välplanerad kupp med ett etablerat spelkoncept. Precis som i tidigare års upplagor ska vi återigen kuva världen, aningen mer sofistiskerat än i brädspelet Risk för vårt höga nöjes skull.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 49 2019]

Fri, 06 Dec 2019 17:00:00 +0000

Ja, då var äntligen denna vecka till ända. Tyvärr har det vackra vintervädret regnat bort där jag bor, något som innebär att miljön återigen känns trist, mörk och tråkig.

Men vilken tur att det då finns speltitlar att gotta sig i! Under veckan har vi delat med oss om våra tankar när det kommer till både Shenmue III (6/10) , Simulacra (9/10) och även Blacksad: Under the Skin (6/10). Spelar du någon av de titlarna i helgen?

Recension: Blacksad: Under the Skin [PS4]

Fri, 06 Dec 2019 10:00:00 +0000

Blacksad är en serie av seriealbum som alla handlar om den cyniska privatdetektiven John Blacksad; en klassisk noir-doftande, hårdkokt katt med ett par liv kvar.

I det fiktiva, amerikanska 1950-tal där serien utspelar sig är rasism, kommunistskräck och korruption mer regel än undantag. Rasismen i synnerhet får sig en liten twist, då alla som lever i det här samhället är antropomorfiska djur. Den spanska studion Pendulo Studios har gett sig på att översätta den världen till tre dimensioner med Blacksad: Under the Skin.

Recension: Simulacra [PS4]

Wed, 04 Dec 2019 10:00:00 +0000

Se dig omkring. Titta på alla människor runt omkring dig. Ingen bryr sig om dig, tittar på dig eller ens ser dig. De har slutat leva sitt liv i verkligheten och istället valt ett liv med ögonen framför en telefonskärm. Du ska överprestera på jobbet, överrepresentera dig själv på sociala medier och överleva din ångest.

Inget är på riktigt och ändå finns makten att påverka ditt liv från den andra sidan av telefonen, någonstans på internet. Anna fick uppleva den mörka sidan av vad som finns på andra sidan internet. Ingen vet var hon är nu, men av någon anledning sitter du med hennes telefon i din hand.

Recension: Farmer's Dynasty [PS4]

Tue, 03 Dec 2019 11:06:24 +0000

I samma fåra som den rogivande lantbrukarsimulatorn Farming Simulator 19 (7/10) , tittar en helt ny utmanare fram. Den tyska utvecklaren Toplitz Productions satsar på att, från ingenstans, leverera en lite annorlunda version av lantlivet.

Det finns väldigt många likheter med lantisjättarna GIANTS mångåriga simulator-serie, men det andas ändå nytänk och även om upplevelsen lämnar en del att önska, trivs jag bra.

Som så ofta annars i denna typ av spel, ärver min karaktär en mindre bondgård och tar tillfället i akt att fly det hektiska storstadslivet och börja om sitt liv i mindre skala. Gården som möter mig i Farmer’s Dynasty är dock riktigt nedgången och därför är det tur att arvingen är händig och kan laga saker.

Recension: Shenmue III [PS4]

Mon, 02 Dec 2019 10:00:00 +0000

Otroliga 18 år efter att Shenmue II släpptes sitter jag här med uppföljaren Shenmue III. Spelserien har för mig alltid varit lite av ett mysterium och trots att jag aldrig fick chansen att spela de två första delarna när de släpptes, har nyfikenheten funnits där länge. Inte endast för att ryktet sa att de var väldigt annorlunda spel utan även för att de kunde vara lite kluriga att få tag på runt tiden de släpptes.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 48 2019]

Fri, 29 Nov 2019 17:00:00 +0000

Det är minsann lite läskigt att det bara är några få veckor kvar på året, tycker jag. Det var inte länge sedan jag satt och slet med förra årets topplistor inför mellandagarna känns det som. I år är det Jesper som har tagit över ansvaret kring dessa inlägg och han har dessutom kommit på en hel del nya, bra ämnen som vi just nu delger honom.

Helgen för min del handlar om mycket annat än spel. Bland annat siktar jag och sonen på en söndag i vildmarkens- och överlevandets tecken. Det blir med andra ord en heldag helt “offline”. Hoppas att det blir bra väder!

Månadens höjdpunkter [December 2019]

Fri, 29 Nov 2019 13:00:00 +0000

Så här i mörkaste november når kanske mängden speltimmar sin kulmen för många spelare på våra breddgrader. Och även om december inte bjuder på en särskilt lång lista av spel, ska du nog kunna hitta någonting du gillar.

Vi når inte bara slutet på 2019, utan på hela tiotalet och blickar fram emot ett nytt år, ett nytt årtionde och en ny PlayStation-generation. Här följer några av de spel som jag ser fram emot under december månad.

Recension: Lost Ember [PS4]

Fri, 29 Nov 2019 10:00:00 +0000

Från trailrar och förhandsinformation har jag associerat Lost Ember med spel som Journey (10/10) och Flower , där resan och upplevelsen varit viktigare än spelets olika komponenter och detaljer som färdighetspoäng eller liv. Ganska snart efter att jag börjat spela känner jag dock att det inte alls förmedlar samma känsla som jag hade förväntat mig.

Den korta introduktionen förklarar att de som dör antingen kommer att bli en gnista som kommer till ljuset eller återfödas som ett djur. Vid spelets start möts paradoxalt nog en gnista och en varg; de osannolika följeslagarna måste söka försoning för att få komma in i ljuset.

Månadens PlayStation Plus-spel [December 2019]

Thu, 28 Nov 2019 13:00:00 +0000

Då var det dags för årets sista PlayStation Plus-inlägg, även om det känns som att året knappt har börjat ännu. Fortfarande lyser de briljanta VR-titlarna med sin frånvaro till förmån för stora mastodonttitlar, men eftersom vi närmar oss ett nytt år finns ju hoppet om ett mer varierat utbud kvar.

2019 års sista uppdatering bjuder spelare som mig till en explosiv fest av pang-pang och monstermycket gegga i ögonen för er som uppskattar livet på två hjul i en grus- eller lergrop. Nu kör vi - in i plåten eller ner i gyttjan!

Recension: Farming Simulator 19 [PS4]

Thu, 28 Nov 2019 10:00:00 +0000

Det finns verklighetsflykter utöver det vanliga, och sedan finns verklighetsflykter rakt in i vardagslivet. Farming Simulator 19 faller inom ramen för det sistnämnda och eftersom jag verkar ha utvecklat en fäbless för simulatorer av vanliga jobb, är det inte konstigt att jag faller för ett simulatorspel igen.

För att sammanfatta har jag under året iklätt mig rollen av källartekniker i PC Building Simulator (9/10) , busschaufför i Bus Simulator (8/10) och nu är det åter dags att leka bonde. Jag kavlar upp ärmarna på min flanellskjorta, stoppar in jeansen prydligt i stövlarna och hoppar upp i min nyinköpta traktor. Här ska skördas!

Recension: Citadel: Forged with Fire [PS4]

Wed, 27 Nov 2019 10:00:00 +0000

Online-spel som låter mig samarbeta ihop med andra spelare har alltid lockat och fascinerat mig. Trots detta har jag inte överdrivet mycket speltid på vare sig PC och i synnerhet inte på konsol.

Mitt allra första konsolspel online, började jag spela i Februari 2001. Spelet hette Phantasy Star Online och var ett japanskt rollspel i science fiction-miljö till Dreamcast. Ett ambitiöst och vågat spel för sin tid. Snabbspola fram till slutet av 2019 och mina spelupplevelser online har i första hand varit vigda för två spelare. Som spelrecensent har jag dock förmånen att få ta del av spel jag sannolikt aldrig annars gett en chans.

Recension: Star Wars Jedi: Fallen Order [PS4]

Tue, 26 Nov 2019 10:00:00 +0000

Det var väldigt länge sedan jag spelade ett Star Wars-spel som jag levde mig in i och tyckte bra om. Förmodligen var det The Force Unleashed för snart tio år sedan, eller kanske till och med Dark Forces som snart har tjugo år på nacken. När Respawn Entertainment tar sig an Star Wars-sagan blir jag dock hoppfull då jag anser att spelen i galaxen långt, långt borta behöver något nytt och fräscht.

Recension: The Curious Tale of the Stolen Pets [PSVR]

Mon, 25 Nov 2019 10:00:00 +0000

Det var länge sedan jag recenserade ett spel som krävde PlayStation VR-hjälmen och därför kändes det kul att få en anledning att plocka fram headsetet igen. The Curious Tale of the Stolen Pets är ett lugnt och harmoniskt pusselspel utvecklat av den Stockholmsbaserade studion Fast Travel Games. De utvecklar endast spel för virtual reality och har ett par titlar på PlayStation VR sedan tidigare.

Premissen är enkel där din morfar tar dig med på en minnesfärd till barndomen och alla fantasifulla platser du lekte på med din syster. Spelet går ut på att upptäcka förlorade känslor och kunna bli vän med systern igen.

PSbloggen fyller sex år!

Fri, 22 Nov 2019 19:06:33 +0000

Det är faktiskt inte vilken dag som helst idag. Inte nog med att det är fredag och vi har en härlig helg framför oss, utan PSbloggen fyller faktiskt sex år idag. Det har dessutom varit ett händelserikt år i redaktionen, då vi har förstärkt med nya förmågor i form av Kim och Jonny. Båda har varit välkomna förstärkningar för att kunna bibehålla den kvalitetsnivå som du som läsare förväntar dig.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 47 2019]

Fri, 22 Nov 2019 17:00:00 +0000

Förutom ett sanslöst högtryck i IT-branschen, bombarderas vi på redaktionen av nya spel att sätta tänderna i. Det är glädjande att se hur många intressanta titlar som släpps nu och det finns sannerligen inte mycket att klaga på.

För egen del står även matlagning på schemat då familjen ska gå en kurs i italiensk matlagning på lördag. Men det blir nog tid över till spelande ändå. Har du några planer för helgen?

Recension: Death Stranding [PS4]

Thu, 21 Nov 2019 09:00:00 +0000

Death Stranding , Metal Gear-gurun Hideo Kojimas stora flaggskepp sedan han och Konami gjorde slut 2015. Det är sällan spelvärlden har varit så förväntansfull, fundersam och förvirrad på samma gång inför ett spelsläpp. Nu är spelet ute och spelpressen såväl som spelarna är fortfarande förvirrade, men även till stor del förtjusta. Jag ska försöka ge er en inblick i mysteriet som är Death Stranding.

Att förklara spelets handling i en kort recension som den här är snudd på en omöjlighet, men jag kan ge en förkortad och förenklad version. Du spelar som karaktären Sam Bridges, i sin tur spelad av Walking Dead-stjärnan Norman Reedus. Berättelsen utspelar sig i en framtid där jorden är sparsamt befolkad och hyser de överlevande i bunkerliknande anläggningar, döda människor utgör en livsfara och just ja, ett ständigt regnande som föråldrar allt det rör vid. Hänger du med?

Recension: Need for Speed Heat [PS4]

Wed, 20 Nov 2019 10:00:00 +0000

Gång på gång har mina förhoppningar varit höga när jag sett att Electronic Arts har utannonserat ett nytt spel i Need for Speed-serien. Och väldigt ofta har jag blivit besviken, åtminstone av de senaste iterationerna.

Antingen har mjukvarujättens girighet i form av fyndlådor lyst igenom, eller så har spelmekaniken inte nått upp till mina förväntningar. Men jag kan glädjande berätta att det verkar ha vänt nu. I Need for Speed Heat möter jag istället mycket av den spelglädje som jag njöt av i Need for Speed Rivals (8/10) och lånar kärlek från världens bästa spel: Burnout Paradise Remastered (10/10).

Recension: Terminator: Resistance [PS4]

Tue, 19 Nov 2019 10:00:00 +0000

The Terminator , en film från 1984 som visar att man kan åstadkomma mycket trots en titel som osar av gammal b-film. Kultförklaring var ett faktum och den har i nuläget fått fem uppföljare och en tv-serie i släptåg.

Lagom till filmen Terminator: Dark Fate kommer spelet Terminator: Resistance. Det första som slår mig är att spelet inte har samma titel som filmen, vilket indikerar att handlingen inte kommer att vara densamma. Efter lite efterforskning visar det sig dock att det finns ett mobilspel som också har släppts nyligen, och det fick bära filmens titel. Konstigt kan man tycka, men det var uppenbarligen samma för den tidigare filmen Terminator: Genisys.

Recension: Atelier Ryza: Ever Darkness and the Secret Hideout [PS4]

Mon, 18 Nov 2019 10:00:00 +0000

2019 har för mig blivit ett år där jag medvetet har försökt bredda mina erfarenheter till spelserier jag inte riktigt har fördjupat mig i, eller i vissa fall ens rört tidigare. Majoriteten av dessa spel är i den japanska rollspelsgenren, vilket länge har varit en genre jag med glädje har lämnat över till andra redaktionsmedlemmar.

Nu är det dock dags för mig att träda in i den långlivade Atelier-serien, och trots den ringa erfarenhet jag har av denna har det alltid funnits något där som har väckt min nyfikenhet. Atelier Ryza: Ever Darkness and the Secret Hideout blir alltså mina första stapplande steg i dessa alkemifyllda färggranna spelvärldar.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 46 2019]

Fri, 15 Nov 2019 17:00:43 +0000

Nu är det väl snart dags att tacka spelhösten för sitt utbud och invänta vintererbjudandena tycker jag. Det spelas för fullt på redaktionen där vi blandar högt med lågt för full fart.

Personligen har jag mycket att ta igen eftersom jag varit på semester i Japan, men inget piggar ju upp som lite fartfyllda spel. Vi låter medlemmarna i redaktionen berätta vad som snurrar i konsolerna, sedan är vi nyfikna på vad du har för planer!

Recension: Sparklite [PS4]

Fri, 15 Nov 2019 13:00:41 +0000

Den starka vinden håller nästan på att slå omkull mig och jag känner hur jag sakta förlorar kontrollen över min luftfarkost. In i det sista försöker jag reparera skeppet, men det är för sent. Det finns ingen tid till avskedsfest för min lojala robotmedhjälpare som osjälviskt prioriterar mitt välbefinnande inför den oundvikliga kraschen.

Efter en halvdassig landning med min nödkapsel börjar sökandet efter ett bra ställe där jag kan undkomma det hårda vädret. Till min stora förvåning och glädje har min robotassistent överlevt kraschen. Återföreningen får dock ett häftigt avbrott när ett stort metallvidunder suger in honom i sin glänsande kropp.

PSbloggen gästade Nordisk Speldag 2019

Fri, 15 Nov 2019 10:00:36 +0000

I helgen som var, anordnade Halmstads**** stadsbibliotek Nordisk Speldag ; ett evenemang kopplat till Nordic Game Week vars syfte är att lyfta fram intresset för olika sorters spel. Som skribent på PSbloggen och hemmahörande i Halmstadtrakten blev jag inbjuden att delta.

Eftersom biblioteket har den fantastiska möjligheten att hyra ut spel till sina besökare beslöt jag mig bland annat att bidra till detta genom att ge personliga tips på spel ur deras samling. Resultatet blev ett antal kortare videor som lades upp på bibliotekets sociala medier dagarna innan evenemanget som en form av nedräkning. Mitt urval finns att skåda på Facebook-sidan Biblioteken i Halmstad och även på deras instagram.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 45 2019]

Fri, 08 Nov 2019 17:00:24 +0000

Det har varit en lite lugn vecka här på bloggen, vilket hänger ihop med att redaktionsmedlemmar har varit iväg på diverse resor över hela världen. Men samtidigt kan det vara välbehövligt att komma iväg en stund för att få energi till årets slutspurt som närmar sig med stormsteg.

Vi har redan så smått börjat diskutera våra traditionsenliga årslistor och vilket upplägg vi ska ha i år, men det finns ju förstås fortfarande en del titlar att ta sig igenom innan vi kan fastställa dessa helt. Då är det ju tur att det är dags för helg igen, så att vi kan få lite ostörd speltid!

Recension: Eastshade [PS4]

Fri, 08 Nov 2019 13:00:32 +0000

Eastshade är ett till största delen väldigt lugnt och harmoniskt spel, men som börjar väldigt dramatiskt med ett skepp som kapsejsar till havs strax utanför ön med samma namn. Vår huvudkaraktär, och tillika passagerare på båten, överlever incidenten och står snart dyngsur på stranden med ett staffli under armen. Denna rangliga träkonstruktion som är karaktärens enda kvarvarande ägodel efter olyckan kommer snart till användning då jag besöker den närliggande byn.

Recension: Yakuza 4 Remastered [PS4]

Fri, 08 Nov 2019 10:00:18 +0000

Det har blivit många resor och återresor till nöjesdistriktet Kamurocho för mig de senaste åren, och trots att det oftast är spänd och våldsam stämning där känns det alltid lika välkomnande. Området är lika mycket en karaktär som de spelbara protagonisterna är, och det finns alltid något oförutsägbart att snubbla över.

Återutgivningen av Yakuza 4 är slutligen här, och är förstås den huvudsakliga anledningen till min senaste resa till Kamurocho. I likhet med Yakuza 3 Remastered (8/10) är det en visuellt mer putsad version vi får ta del av men i grund och botten är upplevelsen oförändrad. Strukturen i spelet är dock markant förändrad jämfört med sin föregångare på flera vis.

Recension: WWE 2K20 [PS4]

Thu, 07 Nov 2019 10:00:38 +0000

På min tid hette det World Wrestling Federation och kombattanterna hade namn som Hulk Hogan och Randy Savage. Det spekulerades på skolgårdar om det var på riktigt, teater eller en kombination. Storhetstiden får tillskrivas 80-talet och mitt favoritspel i genren, från samma era, är Tecmo World Wrestling till Nintendo.

Sedan var det tyst rätt länge och det är först under 2000-talet karlakarlar som Dwayne Johnson och John Cena dyker upp på min karta. Män i min egen ålder som har använt sin fribrottning som satsbräda in i filmens värld.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 44 2019]

Fri, 01 Nov 2019 17:00:00 +0000

Årets näst sista månad är här och det saknas verkligen inte spel att sysselsätta sig med. Utöver spel som redan är släppta, som till exempel Call of Duty: Modern Warfare (8/10), finns det ju ingen brist på efterlängtade titlar som väntar runt hörnet heller.

Vi vill förstås veta vad du siktar på att sysselsätta dig med i helgen, men vi inleder traditionsenligt med ett axplock från redaktionen.

Fredrik lider av NieR-abstinens

2B ser lite annorlunda ut…

Recension: Icewind Dale [PS4]

Fri, 01 Nov 2019 10:00:52 +0000

En tid efter att jag hade spelat den nypolerade utgåvan av Planescape:Torment (7/10) gav jag mig även an dess syskon, Icewind Dale som ursprungligen släpptes år 2000. Bortsett från att de nu har släppts i samma paket till PS4 är de trots allt ganska olika titlar. Båda är självklart i samma genre och delar sitt ursprung till rollspelet Dungeons & Dragons, men på ett sätt skulle man kunna jämföra dem som ett ljust och ett mörkt spel, där Icewind Dale representerar det ljusa.

Recension: Call of Duty: Modern Warfare [PS4]

Thu, 31 Oct 2019 13:00:32 +0000

Det har blivit dags för den årliga upplagan av Call of Duty, som denna gång snott namnet rakt av från den populäraste delen i serien. Bortsett från undertiteln och ett par karaktärer lånar spelet dock inte särskilt mycket från 2007 års Modern Warfare. Här bjuds istället på en helt ny, lite modernare krigsföring.

Jag blir direkt imponerad av hur snyggt nya Call of Duty: Modern Warfare ser ut, samt hur bra det låter. Allt från skottsalvor till explosioner har en imponerande tyngd tack vare bra ljudbild och trovärdigt utseende, samtidigt som de spektakulära vyerna och den silkeslena bilduppdateringen på PS4 Pro bidrar till att sätta stämningen i alla bombastiska actionscener.

Månadens PlayStation Plus-spel [November 2019]

Thu, 31 Oct 2019 10:00:21 +0000

Traditionsenligt vid månadsskiftet är det dags att kika närmare på vad Sony erbjuder sina trogna PlayStation Plus-prenumeranter. I likhet med förra månaden får vi spel som håller riktigt hög standard, vilket är glädjande med tanke på den sinande volymen av spel som tjänsten bjuder på numera.

Min personliga favorit har jag dessutom själv recenserat när det begav sig, och jag fullkomligt älskade alla utmaningar som det kastade mot mig. Jag talar förstås om det Souls-inspirerade samurajspelet Nioh (9/10). Om du ännu inte har plockat upp detta spel och är en fan av genren är det sannerligen dags att du ger Nioh en chans, speciellt med tanke på att uppföljaren börjar närma sig med stormsteg också.

Månadens höjdpunkter [November 2019]

Wed, 30 Oct 2019 10:00:17 +0000

November är snart över oss. Väntan på glögg, lussebullar och pepparkakor är fylld av mustascher. Tempot på spelsläppen avtar i takt med att vi närmar oss årets slut, men det betyder inte att november saknar stora släpp. Tvärtom dyker ett par av årets riktiga storsläpp upp den här månaden och stjärnregissören Hideo Kojima debuterar utanför Konamis trygga famn.

Oavsett om du gillar racing, japanska rollspel eller Star Wars så ska du nog kunna hitta något som passar dig.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 43 2019]

Fri, 25 Oct 2019 17:00:12 +0000

Då var det helg igen och några av er kanske tjuvstartar Halloween-firandet med en fest redan denna helg? Oavsett om det är så eller ej lär det finnas plats för lite härligt spelande i soffan. Varför inte göra det lite höstmysigt med en stor kopp te, fluffiga tofflor och en varm filt som ackompanjemang till spelandet?

Veckan har bjudit på flera recensioner och du kanske lockas av Disgaea 4 Complete+ (7/10) , Baldur’s Gate: Enhanced Edition Pack (8/10) eller Planescape: Torment and Icewind Dale: Enhanced Editions (7/10)? Redaktionen delar som vanligt med sig av sina spelplaner och vi är förstås nyfikna på dina.

Recension: Ghostbusters: The Video Game Remastered [PS4]

Fri, 25 Oct 2019 10:00:02 +0000

”Who you gonna call!?” och ”I ain’t afraid of no ghost” är två meningar som med stor sannolikhet finns inpräntade i huvudet på varenda unge som växte upp under 80-talet. Filmerna Ghostbusters och Ghostbusters 2 blev snabbt kassakor och inte helt oväntat dök det upp mängder med produkter kopplade till dem, bland annat en hel del tv-spel.

Trots att intresset för filmserien svalnade något när en ordentlig uppföljare uteblev så fortsatte det pumpas ut spel fram till 1993. Efter 16 års uppehåll gavs de utsvultna ghostbusters-fansen ett saftigt köttben i form av 2009 års Ghostbuster: The Video Game , samma spel som jag nu har spelat en uppfräschad version av.

Recension: MediEvil [PS4]

Thu, 24 Oct 2019 13:00:02 +0000

Det är lite knepigt att recensera nyversioner av gamla spel. När en nytolkning gjort om allt från grunden och enbart behållit känslan och berättelsen från källmaterialet är det lättare, som i fallet med Resident Evil 2 (10/10) och Final Fantasy VII Remake. Men när bandesign och spelmekanik är identisk med originalet och det bara är estetiska förändringar som skett, blir det mer som att recensera ett retrospel och jämföra det med dagens modernare utbud. Ganska orättvist med andra ord.

Recension: Indivisible [PS4]

Thu, 24 Oct 2019 10:00:09 +0000

Indivisible är ett spel från Lab Zero Games i samma stil som Skullgirls. 2015 lanserade man en kampanj på Indiegogo för att finansiera spelet och nu fyra år senare får vi äntligen en chans att spela det.

Indivisible är ett actionrollspel som även har element från plattformsspel och fightingspel för att skapa något helt unik. All grafik är ritad för hand och Hiroki Kikuta, som bland annat komponerade musiken till Secret of Mana , står för tonerna även här.

Recension: Baldur's Gate: Enhanced Edition Pack [PS4]

Wed, 23 Oct 2019 13:00:26 +0000

Som föräldrarlös har du levt hela ditt liv i biblioteksfästningen Candlekeep med din mentor och adoptivfar Gorion. Av detta skäl blir du förvånad när han med kort varsel vill att ni ska ge er ut på en lång resa, men inte vill ge dig några detaljer.

Upphetsad över att få komma ut i den stora världen samlar du ihop de förnödenheter du behöver för er exkursion. Gorion är trots allt munk, lärd man och en skicklig magianvändare du hyser stor respekt för. Den gemensamma resan blir tyvärr inte lång eftersom ni i ett bakhåll möter en obehaglig grupp, ledd av Dödsbringaren Sarevok.

Recension: Planescape: Torment [PS4]

Wed, 23 Oct 2019 10:00:18 +0000

RPG-snickarna Black Isle Studios Planescape: Torment släpptes till datorer för ganska exakt tjugo år sedan men gjorde inte mycket väsen av sig. Det sålde inte särskilt bra men blev hyllat av såväl spelpressen som spelarna och blev således något av en klassiker för fans av rollspel i Dungeons & Dragons-stil.

Nu har det tillsammans med sitt syskon Icewind Dale kommit i ett saftigt dubbelpack för oss Playstation-spelare, vilket fick upp både mina ögon och min nyfikenhet. Jag spelade det tråkigt nog inte när det släpptes, så det har varit både kul och samtidigt synd att få prova det utan de annars så bekväma nostalgiglasögonen.

Recension: Stranded Sails - Explorers of the Cursed Islands [PS4]

Tue, 22 Oct 2019 13:00:55 +0000

Stranded Sails - Explorers of the Cursed Islands är ett spel som lyckas checka av samtliga rutor i min lista över komponenter som ett favoritspel behöver innehålla. Överlevnad, samlande av material för att skapa verktyg och utforskande lockar mig i varje spel. Därför kastade jag mig över denna titel med stor aptit när den damp ned hos redaktionen.

När spelet startar, håller min karaktär precis på att förbereda sig på sitt livs äventyr. Hjälten ska segla ut på ett uppdrag för att hitta en ny värld, en helt ny bosättning. Efter att ha äntrat segelbåten som ska ta oss till främmande mål inträffar såklart det oförutsedda; vi hamnar i en kraftig storm och fartyget förliser.

Recension: Disgaea 4 Complete+ [PS4]

Tue, 22 Oct 2019 09:00:21 +0000

Ytterst få spel har lärt mig så mycket om sardiner som Disgaea 4. Ärligt talat kan jag inte ens komma på någon annan titel som utbildat mig i ämnet. Vampyren Valvatorez serverar dock fakta efter fakta om fisken då han är som besatt av den, och har helt lagt om sin kost från att dricka människoblod till att uteslutande äta sardiner tills han kroknar.

Som vanligt i Disgaea-serien bjuds det på mycket metahumor och ganska barnsliga skämt, men på ett skickligt sätt som får mig att fastna på kroken direkt. Allt är löjligt överdrivet och varje karaktär har helt bisarra egenskaper. Vad sägs om en manipulativ varulvsbetjänt som ständigt försöker lura sin mästare Valvatorez att dricka blod? Eller en skolflicka som besegrar hemska monster i underjorden hur lätt som helst för att hon tror att allt bara är en dröm? Nippon Ichi Software är verkliga fenor på galen humor, och allt från beskrivningar av föremål till lustiga attacker i striderna får mig att skratta högt.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 42 2019]

Fri, 18 Oct 2019 17:00:28 +0000

Nu är det helg igen, kära läsare! Redaktionen har haft fullt upp under veckan och kommer så att ha även i helgen då spelhösten ännu inte har lugnat ned sig.

Själv kommer jag att börja varva ned efter helgen då min årliga resan till Japan stundar. Men först måste jag bli klar med det som ligger på recensionsbordet.

Med det, firar vi fredag nu tycker jag!

Jesper städar i spelhögen

Man kanske inte kan tro det, men hon har ett motorsågsvärd med långt skaft.

Recension: Children of Morta [PS4]

Fri, 18 Oct 2019 13:00:13 +0000

John har fått ett enkelt, men viktigt uppdrag av sin mamma och familjens överhuvud Margret. Han ska bege sig till landet Reas största helgedom för att fastställa att allt är som det ska. Inför sitt uppdrag får han en gudomlig stenskärva av sin mamma och ett nyslipat svärd av sin bror smeden. Han kysser sin fru och kramar sin dotter innan han med bestämda steg ger sig ut i skydd av nattmörkret.

Recension: The Bradwell Conspiracy [PS4]

Fri, 18 Oct 2019 10:00:20 +0000

Hur dog Kurt Cobain egentligen? Inträffade en UFO-krasch i New Mexico? Lever Elvis? Konspirationer och konspirationsteorier har det funnits gott om genom människans historia. Ibland visar de sig vara riktiga, några gånger ligger det bara ett uns sanning i dem men oftast är de troligtvis rena fantasier. De slutar dock sällan att vara aktuella och nya skapas allt eftersom tiden går.

I The Bradwell Conspiracy syns namnet till trots inte så mycket av en konspiration i början, och det finns dessutom viktigare saker att tänka på då min karaktär vaknar upp i en till synes rasande byggnad. Situationen blir desto mer absurd när jag stapplar omkring i rummet och helt plötsligt ser världsarvet Stonehenge utanför ett stort fönster. Det kombinerat med den brittiskt-klingande guiderösten i mina öron placerar platsen för mitt uppvaknande till den brittiska landsbygden. …eller?

Recension: Tom Clancy's Ghost Recon: Breakpoint [PS4]

Wed, 16 Oct 2019 13:00:02 +0000

Speldesignen i Ubisofts många framgångsrika spelserier har med tiden börjat smälta ihop mer och mer till en mall, eller kanske snarare riktlinjer för fundamentet. Detta är något som har gått att se i flera år, men som kanske börjar bli lite väl uppenbart ju längre denna generation rullar på.

När Tom Clancy’s Ghost Recon: Breakpoint visades upp för första gången gavs det dock hopp om att den spirituella uppföljaren till Tom Clancy’s Ghost Recon: Wildlands (8/10) skulle våga sig på något lite mer utanför den vanliga verktygslådan. Det talades om överlevnadsaspekter i utsatta situationer, mer taktiskt tänkande och en mer sammanhängande berättelse än vad Wildlands lyckades erbjuda. Ju mer lanseringen närmade sig desto mer började Ubisoft tona ner sin fokus på överlevnad, och valde istället att satsa på en mer lättsmält spelmekanik, nämligen att samla på bättre utrustning.

Recension: ReadySet Heroes [PS4]

Wed, 16 Oct 2019 10:00:51 +0000

Inte alla spel behöver en intressant historia för att sälja in sitt spelkoncept. Amerikanska Robot Entertainment har exempelvis valt ett inkluderande spel som alla snabbt kan sätta sig in i för några minuters spelglädje. Det här är ett så kallat partyspel som du kan använda för att mjuka upp dina vänner med innan ni går ut eller inför att den verkliga spelkvällen ska börja.

Det är den här typen av spel som gör mig lite extra upphetsad och glad. Spel där jag ihop med andra kan samarbeta eller motarbeta mina medspelare. Välj bara först vilket djur du vill spela som och sen bär det iväg!

Recension: The Legend of Heroes: Trails of Cold Steel III [PS4]

Tue, 15 Oct 2019 09:00:38 +0000

Känslan jag får när jag träffar en gammal vän och börjar prata som om det inte gått någon tid överhuvudtaget är väldigt lik den känsla jag får när jag börjar spela The Legend of Heroes: Trails of Cold Steel III. Känslor av värme, närhet och glädje ligger ganska nära i jämförelse.

Den tredje delen är den första som utvecklats direkt för PlayStation 4 och även om de två föregångarna har fått återutgivningar, har Falcom tänkt på nya spelare och det finns därför både en mastig prolog med de stora händelserna i de tidigare spelen och när det dyker upp figurer från förr får du alltid en presentation av dem.

Pärlor från barndomen - spelen vi hade turen att få uppleva

Mon, 14 Oct 2019 13:00:34 +0000

Ofta när jag umgås med mina vänner från barndomen kommer samtalen in på spelen vi spelade när vi var yngre. Vi var ett ganska stort gäng vänner vars spelintresse började växa fram under 90-talet; en tid då internet fortfarande var en ganska blygsam affär och nyheterna om kommande titlar oftast kom genom de olika spelmagasin som fanns tillgängliga.

I den åldern var även pengar något svårskaffat och det kapital som fanns tillgodo bestod oftast av småmynt i spargrisen, någon enstaka hundralapp man fått i födelsedagspresent eller de där trettio kronorna som kallades veckopeng. Kort sagt kunde jag sällan köpa spel själv utan jag slösade oftast min minimala inkomst på Banana skids, en cola och något enstaka paket hockey- eller Pokémon-kort istället. Det var en svår tid för mig som gamer och jag fick förlita mig på det lilla utbudet spel som jag hade, eller hoppas på att föräldrarna var extra uppmärksamma på vad jag ville ha i julklapp och födelsedagspresent varje år.

Recension: Yooka-Laylee and the Impossible Lair [PS4]

Mon, 14 Oct 2019 10:00:32 +0000

Det är minst sagt ovanligt att spel inleds med sista banan. Men i det sidoskrollande, Donkey Kong Country-osande plattformsäventyret Yooka-Laylee and the Impossible Lair kastas jag omedelbart in i äventyrets svåraste bana. Givetvis är jag helt chanslös mot denna hänsynslösa utmaning. Efter bara någon minut möts jag av texten ”Epic Fail” och kastas ut till titelns världskarta, där jag får chansen att lära mig spelets grunder.

Jag kan när som helst ge mig an den ”omöjliga lyan” igen för att försöka klara spelet direkt, men det är inte att rekommendera. Istället uppmanas jag att klara världens övriga banor först, där varje avklarad nivå belönar mig med en större livmätare i den stora finalen. Jag lyder rådet, då jag snabbt förstår att det är stor skillnad att kunna göra 48 misstag istället för bara ett enda.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 41 2019]

Fri, 11 Oct 2019 17:03:35 +0000

Äntligen kan vi lägga ännu en vecka bakom oss. För min del har dagarna varit fyllda av resor runtom i landet och därför känns det extra skönt med lite lugn och ro i hemmet.

Redaktionen jobbar på för fullt med att spela och skriva om de spel som kommer till oss för recension. Under veckan har vi kunnat presentera Code Vein (8/10) , Ni no Kuni: Wrath of the White Witch Remastered (10/10) samt Concrete Genie (8/10). Men vi har mer på lager!

Recension: Concrete Genie [PS4]

Fri, 11 Oct 2019 10:00:47 +0000

Denska; en gång en blomstrande hamnstad, nu en nedgången håla där livlösa gator kantas av tomma klossar till byggnader. Upplägget i Concrete Genie berör mig väldigt tidigt, framförallt när teman som mobbing och utanförskap lyfts fram i spelets introduktion.

Huvudkaraktären Ash är en ensam grabb som fördriver sin tid med att skissa fram fantasialster i sitt anteckningsblock, ända tills ett gäng busungar river det i bitar och sprider sidorna för vinden. Det är en intressant start på ett spel, en ganska mörk handling som troligtvis kan vara relaterbar för många unga människor som har en komplicerad relation till sin omgivning, sina föräldrar och sin situation i livet.

Recension: Ni No Kuni: Wrath of the White Witch Remastered [PS4]

Wed, 09 Oct 2019 10:00:34 +0000

Föregående generation av konsoler gav oss många fina och bra spel men jag undrar om något var så genuint älskat av sina fans som Ni no Kuni: Wrath of the White Witch. Med animerade sekvenser av Studio Ghibli och musik av Joe Hisaishi var det ett vackert spel att både se och lyssna på.

Detta, tillsammans med en hjärtevärmande historia, gjorde att det blev ett favoritspel för många fans av japanska rollspel. Om du missade det på Playstation 3 får du en ny chans nu när Bandai Namco ger ut Ni no Kuni: Wrath of the White Witch Remastered på Playstation 4.

Recension: Code Vein [PS4]

Tue, 08 Oct 2019 10:00:36 +0000

Code Vein har från början beskrivits som en manga-version av Dark Souls med vampyrer. Trots en kraftig försening och en rejäl omdesign av stridssystemet så håller den beskrivningen fortfarande. Hela grundupplägget med stora banor och noggrant utplacerade fiender som kommer tillbaka när du vilar vid en kontrollpunkt är bara några av likheterna, och på gott och ont är det väldigt tydligt var inspirationen kommer ifrån.

Spelet börjar med en otroligt maffig karaktärsgenerator som erbjuder en uppsjö av olika kosmetiska val, men dessa påverkar varken utrustningen eller dina färdigheter. Du vaknar sedan upp illa däran och med minnesförlust och får snart reda på att du är en revenant - en vampyr.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 40 2019]

Fri, 04 Oct 2019 17:00:06 +0000

Nu är äntligen helgen här igen och i och med det, även en tids spelande. För egen del har jag inte några speciella helgplaner som inkluderar PlayStation-titlar, men våra övriga skribenter har ett i det närmaste fullsmockat schema.

Hur ser din helg ut? Ser du till att vara ute innan det blir minusgrader eller föredrar du att krypa ihop framför din PlayStation-konsol och värma dig?

Krille har bokat en weekend till Helheim

Inte Krilles favoritdel av spelet, men snyggt ändå!

Recension: Blasphemous [PS4]

Tue, 01 Oct 2019 13:00:54 +0000

En man vaknar upp i en gigantisk hög av lik. En hög så stor att den sträcker sig långt upp på väggarna i vad som förefaller vara en stor katedral. Samtliga kroppar har en konformad hjälm på huvudet, så även mannen som jag nu får ta kontroll över.

Hela situationen har en religiös laddning över sig och de annorlunda huvudbonaderna får mig att tänka på avbildningar som finns från den Spanska inkvisitionen. Historienörden i mig taggar till och det tar inte lång tid innan jag förstår hur mycket temat religion faktiskt genomsyrar Blasphemous.

Månadens PlayStation Plus-spel [Oktober 2019]

Tue, 01 Oct 2019 10:00:32 +0000

Hoppsan! Nu var det en ny månad igen och i och med det, även nya spel till alla PlayStation Plus-medlemmar!

Personligen saknar jag fortfarande fler VR-titlar som anländer min PlayStation utan extra kostnad men bortsett från det är jag glad att få möjligheten att åter stifta bekantskap med Joel och Ellie i The Last of Us Remastered.

https://youtu.be/a9y5D7WqGLQ

Nytt på PS Plus 1/10

The Last of Us Remastered
MLB The Show 19

Lämnar PS Plus 1/10

Batman: Arkham Knight
Darksiders III

Kommer du att rädda Ellie eller slå en boll väldigt långt?

Recension: Bus Simulator [PS4]

Mon, 30 Sep 2019 10:00:03 +0000

Varje gång jag äntrar en buss för att nyttja de kommunala färdmedlen kan jag inte låta bli att observera busschauffören och fundera på hur denna tålmodiga individ känner inombords. Är det ett kall? Är det “bara ett jobb”? Blir det inte tråkigt att köra samma sträcka om och om igen under dagen?

Frågorna och funderingarna är många för mig som har ett intresse i att observera människor i deras vardagsliv. Men när det kommer till busschaufförer har jag nu fått ett virtuellt svar; det är ett kall för vissa människor!

Vad spelar du i helgen? [Vecka 39 2019]

Fri, 27 Sep 2019 17:00:36 +0000

Välkommen till en krispig helg i höstens tecken! I redaktionen har vi en hel del spel att uppleva för att senare skriva recensioner. Men även om det blir en del “jobb”, finns det ändå tid att leka lite.

Vi är som alltid lika nyfikna på vad som spelas i stugorna runt om i landet. Vi ser därför fram emot att läsa era kommentarer, men först vill vi berätta vad vi spelar!

Recension: The Sojourn [PS4]

Fri, 27 Sep 2019 10:00:24 +0000

Jag har alltid varit svag för pusselspel, allrahelst om de kommer paketerade med en bra berättelse. The Sojourn är ett spel i förstaperson med fysiska gåtor baserade på ljus och mörker. I sina bästa stunder får det mig att tänka på Portal och The Talos Principle , men banorna i The Sojourn kräver inte lika mycket finlir utan mer rått tankearbete.

Spelet tar sin början i en trasig värld där du leds framåt av irrbloss som reparerar delar av omgivningen så att du kan komma vidare. De tidiga banorna känns i vanlig ordning ganska enkla och handlar mest om att klämma och känna på de olika mekanikerna som introduceras.

Månadens höjdpunkter [Oktober 2019]

Thu, 26 Sep 2019 10:00:40 +0000

Höstmörkret kryper över oss och alla spelare som påstår att de bara spelar på vinterhalvåret, ökar våldsamt antalet speltimmar varje vecka. Förutom den förväntade Halloween-rean, brukar oktober ses som startskottet på julhandeln och spelen som släpps under månaden kommer definitivt att vara med och slåss om tomtepengarna.

Månaden bjuder på en salig blandning av återutgivningar, remasters, uppföljare och nya spel. Vad sägs till exempel om ett färgglatt pusselspel med Jet Set Radio som inspirationskälla eller ett rollspel från skaparna av Fallout? Dessa överskuggas dock av uppföljaren som jag har väntat på i två och ett halvt år sedan jag la ifrån mig den andra delen.

Recension: GreedFall [PS4]

Wed, 25 Sep 2019 10:00:02 +0000

Rollspel från väst har på senare år dominerats av Fallout-, Elder Scrolls- och Witcher-serierna och GreedFall känns för mig som en vitaminkick i genren. Det är den franska studion Spiders som ligger bakom spelet och för mig är det nästan obegripligt hur en utvecklare med lite över 20 anställda kan producera ett så här omfattande spel.

GreedFall utspelas i en fiktiv barockperiod där stormakterna koloniserar för fullt. Paradisön Teer Fradee har nyligen upptäckts och självklart har de stora faktionerna skaffat sig fotfäste. Du axlar rollen som en diplomat för köpmännens församling och medlar och lierar dig med de andra. Det finns också en urbefolkning på ön som lever unisont med naturen och öns unika flora och fauna.

Recension: Borderlands 3 [PS4]

Tue, 24 Sep 2019 13:00:21 +0000

Året 2013 var jag lite sur på Gearbox Software. Jag var då (och är fortfarande) ett stort fan av Alien-filmerna och hade länge sett fram emot deras Alien: Colonial Marines som såg ut att bli hur häftigt som helst. Förväntningarna var extra höga eftersom deras två spel i serien Borderlands var riktigt häftiga och underhållande spel.

Alien-spelet släpptes och visade sig bli en ganska rejäl flopp, till stor del för att Gearbox hade fördelat utvecklandet på ett gäng mindre externa studios och själva jobbat på Borderlands-serien. Som av en slump har jag knappt spelat någon titel från studion sedan dess och blev nästan överraskad när Borderlands 3 dök upp som från ingenstans. Kan spelet bota mig från det lilla kornet av surhet som lever kvar från ovanstående fadäs? Det ska vi ta reda på.

Recension: The Surge 2 [PS4]

Tue, 24 Sep 2019 10:00:20 +0000

Ibland är livet bra orättvist. Här sitter vår hjälte i ett flygplan och försöker koppla av. Självklart drar en mystisk storm in och sliter sönder planet som störtar våldsamt utanför Jericho City.

Mirakulöst vaknar vår protagonist till liv igen flera veckor senare och försöker ta reda på vad som har hänt. Men hans fokus skiftar snart till händelserna i Jericho City som har fallit offer för våldsamma maskiner som hotar det fåtal människor som fortfarande är vid liv och kämpar för att få uppleva ännu en dag.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 38 2019]

Fri, 20 Sep 2019 17:00:10 +0000

Nu är det helg igen! Visst ska det bli riktigt skönt att vila ut lite grann, umgås med familjen och spela lite spel?

I redaktionen spelas det för högvarv där en del av oss har flera titlar att plöja igenom. Men oavsett mängden titlar att recensera, finns det ju alltid tid även för lite slöspelande.

Martin hackar fiender och kör buss

Nu ska vi se. Är det den röda knappen som skjuter iväg förarstolen?

Recension: NHL 20 [PS4]

Fri, 20 Sep 2019 13:00:32 +0000

NHLPA Hockey ‘93 var det första sportspelet jag ägde från EA. Sedan har det genom åren blivit väldigt mycket NHL. Det är den serien jag spelat överlägset mest av under de senaste 25 åren. De senaste åren har det dock blivit mindre och mindre, mest för jag inte känt att jag har tiden och att spelet inte har utvecklats nämnvärt. Men så blev jag erbjuden att recensera NHL 20 och tänkte att det vore kul att se hur serien gått framåt.

Recension: NBA 2K20 [PS4]

Tue, 17 Sep 2019 10:00:38 +0000

När jag var tonåring hände det att jag och en kompis brukade sticka till en basketplan belägen på en bakgård nära där han bodde. Ingen av oss var någon Michael Jordan direkt, men vi tyckte det var kul att kasta lite boll och prata medan solen långsamt gick ner vid horisonten. Jag minns att jag tyckte det var relativt lätt att göra mål, men fruktansvärt svårt att dribbla ordentligt. Jag hade helt enkelt inte särskilt bra bollkontroll.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 37 2019]

Fri, 13 Sep 2019 17:00:55 +0000

Visst är det mysigt att känna hösten när den kryper närmre och närmre för varje dag som går? Efter sommarens varma och fina väder, känns det som en befrielse med de mörka och svala kvällarna som september månad bjuder på nu.

Inomhus går det såklart inte för sig att ha det kallt och mörkt, och vad passar väl bättre för ändamålet med ljus och värme än en stund tillsammans med din PlayStation-konsol?

Recension: The Walking Dead - The Telltale Definitive Series [PS4]

Fri, 13 Sep 2019 13:00:06 +0000

Zombier har länge varit populära representanter för skräck i många olika kulturella uttryck, inte minst tv-spel. Kanske är de så populära inte bara på grund av faran de utgör rent fysiskt, utan även genom den psykosociala problematik de formar hos människan. Klarar du av att ha ihjäl en nära vän, familjemedlem eller kanske din partner när denne blir en odöd? Svåra val kommer att behöva göras när zombierna tar över.

Recension: Agent A - A Puzzle in Disguise [PS4]

Fri, 13 Sep 2019 10:00:23 +0000

Spionspel är ingen dussinvara nuförtiden och i Agent A: A Puzzle in Disguise görs ett tappert försök att väva ihop pusselklurande och spiondrama till en tät väv av intriger och svek. Den ondskefulla spionen Ruby La Rouge har ställt till det länge för vårt team av spioner och uppdraget faller på oss att försöka hindra hennes ondskefulla planer.

Efter att ha förföljt Ruby ett tag börjar spelet med att vi infiltrerat hennes lyxvilla, men Ruby verkar alltid ligga ett par steg före och låser in oss i dödsfällan som är hennes hem. Genom att lösa diverse gåtor, logikpussel och undersöka varje skrymsle och vrå, benas hennes planer upp en efter en.

Recension: Yakuza 3 Remastered [PS4]

Thu, 12 Sep 2019 10:00:16 +0000

En av de gladaste nyheterna som dök upp under årets Gamescom var att PlayStation 4-portningarna av Yakuza-spelen som lanserades på PlayStation 3 till slut skulle dyka upp här i väst. Det innebär att du inom kort kommer att kunna spela igenom hela Kiryus långa och krokiga berättelse på en och samma plattform, vilket förstås är något som alla bör göra.

Först ut i denna samling nyversioner är Yakuza 3 , och berättelsen börjar med att Kiryu försöker distansera sig från Tojo-klanen och hans tidigare liv som yakuza-medlem. Eftersom han själv har en bakgrund som föräldralös beslutar han sig för att driva ett hem för andra föräldralösa barn i det lantliga lugnet i Okinawa. Lugnet är dock inte långvarigt…

Recension: MXGP 2019 [PS4]

Mon, 09 Sep 2019 10:00:24 +0000

För två år sedan utmanade jag mig själv genom att ta mig an en motocrossimulator; MXGP3 (5/10). Det visade sig inte alls vara min kopp te, men när 2019 års version släpps måste jag ju såklart prova igen.

När jag startar upp MXGP 2019 känner jag igen mig direkt. Ett nästan överambitiöst upplägg möter mig igen och jag har till en början till och med svårt att ens välja vilken motorcykel som jag vill köra. Svensken i mig bestämmer och det blir därför en Husqvarna, och jag slänger mig ut i de gyttjiga spåren för att se om jag kan märka några förändringar från upplevelsen 2017.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 36 2019]

Fri, 06 Sep 2019 17:00:29 +0000

Efter en hård arbetsvecka, är det äntligen dags för helg igen. Det märks verkligen på vädret att den svenska hösten har blåst in i landet, något som åtminstone jag tycker är ganska skönt.

Det är extra mysigt att sitta hemma på kvällarna nu när det är mörkt. Speciellt som att min trotjänare PlayStation 4 alltid har något lockande att lysa upp mörkret med.

Nu är det dags att avslöja våra helgplaner, sedan får du gärna dela med dig av dina!

Recension: Vambrace: Cold Soul [PS4]

Thu, 05 Sep 2019 10:00:03 +0000

När min chefredaktör på bloggen beskrev Vambrace: Cold Soul i förra veckan med orden ”Taktisk dungeon crawler liknande Darkest Dungeon” väcktes mitt intresse som av en väckarklocka. Darkest Dungeon var för mig ett av 2016 års bästa spel och hela formeln som byggde upp spelet passade mig som hand i handske. Att få spela ett spel med liknande upplägg är därför något jag gärna tar mig an.

Vambrace: Cold Soul är ett tvådimensionellt äventyr som huvudsakligen utspelar sig i två olika städer, det underjordiska Dalearch och det frusna Icenaire. Spelets handling kretsar kring äventyraren Lyric som i jakten på sin avlidna fars hemligheter har begett sig till dvärgarnas land där de två städerna är belägna. Icenaire har genom en förbannelse blivit inkapslat av is och en dödlig snöstorm hamrar konstant staden vilket gör den till en farlig plats att vistas i.

Recension: Final Fantasy VIII Remastered [PS4]

Wed, 04 Sep 2019 10:00:24 +0000

Efter ett ovanligt tufft träningspass med min klasskamrat Seifer, återhämtar jag mig i sjukstugan med en förmanande doktor. Min ett år äldre instruktör Quistis vill att jag, trots ett hugg i ansiktet, ska genomföra ett viktigt prov. En bagatell i sammanhanget. Jag ska bara visa ett stort eldmonster vem som bestämmer för att han sen ska bli min trogna bundsförvant - ungefär som i Pokémon.

Som den plikttrogna 17-åring jag är, ställer jag inga frågor utan slutför prövningen med bravur. Kvalificerad för uppgiften är jag är nu på väg till min slutexamen. Mitt första riktiga uppdrag med livet som insats. Jag heter Squall Leonhart, kadett vid Balambs militärhögskola. Om jag överlever det här kommer jag bli en del av elitstyrkan Seed och skickas på uppdrag runt om i världen.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 35 2019]

Fri, 30 Aug 2019 17:00:52 +0000

När hösten kommer, gör den det med besked! Under veckan har det hänt väldigt mycket här på bloggen, både när det kommer till recensioner av intressanta spel, men även tack vare att vår kära chefredaktör har lyckats med konststycket att häva ur sig ungefär 7000 ord i sina sammanfattningar kring Gamescom 2019.

Recensionsexemplaren fortsätter att trilla in i en rasande takt och som de trogna, ståndaktiga kämpar vi är, fortsätter vi att spela igenom och recensera dem alla. Håll i er, för här kommer helgen!

Månadens PlayStation Plus-spel [September 2019]

Fri, 30 Aug 2019 13:00:18 +0000

Så blev äntligen de nya spelen i PlayStation Plus utannonserade! I september innebär utbudet nattsvarta PlayStation-hits bestående av Batman: Arkham Knight (8/10) och Darksiders III.

Även om jag personligen fortfarande saknar VR-titlar i utbudet, kan jag inte låta bli utan att applådera månadens gratisspel lite försiktigt. Det känns som att kvantitet har ersatts av kvalitet på något sätt, eller vad tycker du?

https://youtu.be/HTIYVIPtcIM

Nytt på PS Plus 3/9

Batman: Arkham Knight
Darksiders III

Lämnar PS Plus 2/9

Sniper Elite 4
WipEout Omega Collection

Vad gör du först? Tar på dig masken eller ger dig hän ursinnet?

Recension: Remnant: From the Ashes [PS4]

Fri, 30 Aug 2019 11:00:11 +0000

Det har gått inflation i termen Soulslike och så fort ett spel är lite svårare än genomsnittet så åker termen fram. Remnant: From the Ashes förtjänar dock den genretillhörigheten då spelupplägget delar många likheter med Dark Souls. I grund och botten skiljer det sig dock då Remnant är en tredjepersonsskjutare med olika typer av skjutvapen.

När spelet börjar, skapar du i vanlig ordning en protagonist och väljer bland tre olika sorters startutrustning. Valet påverkar endast det din karaktär har med sig från början och du kan enkelt få tag på de andra arketypernas vapen, rustning och vapenmodifierare om du vill blanda.

Månadens höjdpunkter [September 2019]

Fri, 30 Aug 2019 09:00:00 +0000

Tomas Ledin sjöng att sommaren är kort och även om det kan hända att vi får lite brittsommar så är höstens första månad här och med den höjs pulsen på spelbranschen rejält. Sommartorkan är som bortblåst och nu radar storspelen upp sig för att vara med och slåss om dina pengar och försöka vara konkurrenskraftiga inför den ack så viktiga julhandeln.

Månaden bjuder på en salig blandning av helt nya spel, uppföljare och återutgivningar. Oavsett om du hungrar efter årets upplaga av sportspelen eller något maffigt äventyrsspel borde din hunger med andra ord kunna stillas.

Recension: Erica [PS4]

Thu, 29 Aug 2019 13:00:44 +0000

Den interaktiva filmen är ett medium som har kommit och gått genom åren men aldrig riktigt stannat längre stunder. Viljan att kombinera film med spel har varit stor och försöken har flera gånger fått både filmentusiaster och spelintresserade att höja på ögonbrynen. Ett av de tidigare och mest kända exemplen är troligtvis arkadspelet Dragon’s Lair från 1983, men så sent som i slutet av 2018 fick streamingtjänsten Netflix stor uppmärksamhet för sin interaktiva film Black Mirror: Bandersnatch som nådde ut till en bred publik.

Gamescom 2019: Sammanfattning av dag 3

Thu, 29 Aug 2019 10:00:23 +0000

Efter två fullsmockade dagar på Gamescom var det slutligen dags för slutspurten, och lyckligtvis ett lite lugnare schema. Det betyder dock inte att det saknades spänning och intressanta intryck, men det märktes nästan på alla individer i business-området att energin började tryta.

Först ut på tredje dagen var ett återbesök i 2K-montern, men denna gång för att se en stortitel som är bara runt hörnet. Jag talar förstås om Borderlands 3.

Recension: Man of Medan [PS4]

Wed, 28 Aug 2019 16:00:24 +0000

Denna generation har haft många bra spel men ett av de mest oväntade för mig var Until Dawn (9/10). Jag trodde inte att ett skräckspel kunde vara så spännande och engagerade som det var, och när Supermassive Games förra året meddelade att de hade slagit ihop sig med Bandai Namco för att göra en skräckantologi såg jag fram emot mer av det goda. Nu har jag fått spela det första, Man of Medan.

Gamescom 2019: Sammanfattning av dag 2

Wed, 28 Aug 2019 13:00:34 +0000

Efter en första dag på mässan fylld av spännande intryck och upplevelser väntade ytterligare en dag med möten och spel att testa. Dag två inleddes hos Private Division, vilket är ett slags indieförlag inom 2K som hanterar de lite mindre titlarna samt utgivning av externa projekt.

Här skulle jag bland annat få se The Outer Worlds , vilket är ett spel jag längtar väldigt mycket efter, men det skulle visa sig att ett helt annat spel stal min uppmärksamhet under denna presentation.

Recension: Headspun [PS4]

Wed, 28 Aug 2019 09:00:31 +0000

Likt början av vilket japanskt rollspel du kan tänka dig, startar även Headspun från den brittiska ministudion Superstring med ett fall av minnesförlust. Världen brinner, det ligger lik överallt och bakgrunden till allt elände är oklart.

Men sedan slutar likheterna. Jag ikläder mig rollen av Ted, som är chef över en avdelning väldigt viktiga individer. Tillsammans formar gruppen medvetandet som människan Theo Kavinsky totalt har tappat greppet om efter en bilolycka.

Recension: Metal Wolf Chaos XD [PS4]

Tue, 27 Aug 2019 13:00:24 +0000

Den amerikanska presidenten, Michael Wilson, sitter i ett lite prekärt läge. Hans vicepresident, Richard Hawk, har mobiliserat armen och genomfört en massiv militärkupp. I ett försök att rädda landet från Hawks militära förtryck gör Wilson det enda han kan – han klättrar in i en gigantisk mekanisk robot och försöker ta tillbaka landet med övervåld och kitschiga ordvitsar.

Metal Wolf Chaos är ett halvobskyrt From Software-spel som släpptes för femton år sen till Xbox, dock endast i Japan. Med tiden blev det mer och mer eftertraktat och ses lite som en kultklassiker. Slutligen lyssnade någon på fansens önskningar och såg till att det till sist släpptes i lite förskönad version även i västerländska territorier.

Recension: Wargroove [PS4]

Tue, 27 Aug 2019 10:00:39 +0000

När det kommer till turordningsbaserade strategispel är det många som helt befogat har rosenskrimrande minnen av Advance Wars som släpptes redan 2002 till Gameboy Advance. Flertalet studior har sedan dess försökt att återskapa magin från spelet utan att lyckas. Wargroove bryter dock den trenden och lyckas hos mig frammana både glädjeyttringar och desperation.

I kampanjläget bjuds jag på en berättelse som följer en standardmall som ändå är fullt adekvat för ändamålet. Mitt kungarike är under anfall från en odöd armé och jag tvingas fly och hitta bundsförvanter. Även om den grundläggande spelmekaniken är lika, så lyckas kampanjuppdragen bjuda på tillräckligt stor variation för att undvika att falla i repetitionsfällan.

Recension: Control [PS4]

Mon, 26 Aug 2019 15:00:02 +0000

Jesse Faden är en mycket envis kvinna. Hon har ägnat större delen av sitt liv åt sökandet efter det globala högkvarteret för FBC (Federal Bureau of Control), en topphemlig myndighet som ägnar sig åt att utreda och forska kring det paranormala. Väl på plats är ingenting som hon förväntat sig. Stället verkar nästan övergivet och känslan av att något är fel är överväldigande.

Jesse söker upp byråns direktör på hans kontor, men hon kommer för sent. Det mesta tyder på att han har skjutit sig själv med sitt tjänstevapen. När Jesse tar upp vapnet befinner hon sig plötsligt i en annan dimension och blir ombedd att genomföra ett test. Är hon värdig att bli nästa ägare till pistolen? Om så är fallet får hon enligt seden även ta över titeln som ny direktör för FBC. Behovet av en ny ledare som kan rädda organisationen och högkvarteret är stor. Samtidigt har hon sina egna motiv för att ens befinna sig där och frågor hon vill ha svar på…

Gamescom 2019: Sammanfattning av dag 1

Mon, 26 Aug 2019 10:00:41 +0000

När augusti börjar dra sig mot sitt slut är det traditionsenligt dags för Gamescom i tyska Köln och precis som förra året var PSbloggen på plats för att ta pulsen på det senaste som spelbranschen har att erbjuda.

Redan under första dagen fick jag möjligheten att kika närmare på spel som flera säkert skulle lista bland sina absolut mest efterlängtade.

Dagen påbörjades hos Bandai Namco och enligt planerna skulle upplägget vara precis som förra året; en kort presentation följt av spelsessioner med utvalda spel. På grund av tekniska skäl blev det dock inte någon presentation för min del men jag ska försöka pussla in detta senare under veckan.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 34 2019]

Fri, 23 Aug 2019 17:00:36 +0000

Eftersom vår kära chefredaktör har varit på Gamescom och samlat intryck av de kommande spelen samt svettats tillsammans med tusentals andra spelentusiaster, har vi tagit det lugnt här hemma. Inte för att det har saknats speluppdrag för den delen.

Vi må ha lyckats med konststycket att bara publicera en enda recension under veckan med PC Building Simulator (9/10). Men det blir ändring inom kort, då spelhösten börjar tränga in ordentligt i våra liv som skribenter. Fortsätt läsa för att dela vårt lidande…

Recension: Exception [PS4]

Fri, 23 Aug 2019 10:00:12 +0000

Att spela Exception känns lite som att försöka hitta i en dator. Det kan vara lätt till en början men ibland blir saker fel; saker sparas där jag inte hittar dem, program funkar inte som de ska och virus nästlar sig in och förstör - mycket kan hända. Lustigt nog är det nästan precis så handlingen i spelet utspelar sig.

Vi är ett program och befinner oss i en människas dator. Den är vår värld; strukturerad och ordentlig in i minsta detalj, tills det att ägaren lockas att öppna ett bluffmail fullt med skadlig programvara. Världen blir korrupt och allting hamnar i ett stadie av kaos.

Recension: PC Building Simulator [PS4]

Mon, 19 Aug 2019 10:00:47 +0000

Jag har riktigt starka minnen från min tid som PC-entusiast och datorbyggare. Två av dem står mig absolut närmast och det första är självklart det där när jag skulle hjälpa en kompis att uppgradera datorn med en ny processor. Det skulle enligt planen endast ta en timme, men utvecklades istället till fem innan vi var klara.

Det andra minnet jag har är när jag hjälpte en vän att driva hans källarfirma där det uppgraderades datorer till höger och vänster. Datorer och kartonger trängdes i skrymslen och vrår och det var alltid ett mirakel när vi lyckades leverera rätt dator till rätt människa.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 33 2019]

Fri, 16 Aug 2019 17:00:15 +0000

Välkommen till spelhösten 2019! Nu är sommarlovet slut, semestern ett minne blott och vädret åter lite svalare. För mig är det den allra sista semesterveckan som nu tar slut och även om jag ser fram emot att börja jobba igen, kommer jag att sakna vardagskvällarna framför PlayStation-konsolen.

Som en sval höstbris, har även ett flertal titlar blåst in till oss på redaktionen. Det är dags att kavla upp ärmarna och börja jobba!

Recension: Rad [PS4]

Fri, 16 Aug 2019 10:00:56 +0000

“Med ett schysst järnrör slår man hela världen med häpnad!” sa Socker-Conny och om du byter ut röret mot ett högteknologiskt slagträ så skulle det kunna vara något som huvudpersonen i Rad skulle säga. Jorden gick helt väntat under, men mänskligheten lyckades ändå överleva på något sätt och började återhämta sig. Då gick jorden aningen oväntat under en gång till.

Du spelar en tonåring som ställer upp som frivillig för att försöka rädda byn med överlevare. Byäldsten ger dig slagträt och en förmåga att omvandla radioaktiviteten utanför till mutationer som hjälper dig på vägen. Slagträt hittar alltid tillbaka till byn när du dör och det verkar finnas en outtömlig källa av frivilliga ungdomar.

Skämshögen: Chrono Trigger

Tue, 13 Aug 2019 10:00:42 +0000

Detta spelval är kanske lite fusk med tanke på att PlayStation inte är plattformen som spelet gjorde sig mest känt på. Chrono Trigger fick visserligen en portning till PlayStation några år senare, men ursprungligen var det ett av de många japanska rollspel som rosade marknaden på Super Nintendo.

Portningen var tyvärr undermålig på flera vis, vilket i grund och botten gjorde att originalversionen fortfarande är den version som ska upplevas. Detta gjorde jag för allra första gången nu tidigare i år när jag grävde väldigt djupt i min skämshög.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 32 2019]

Fri, 09 Aug 2019 17:00:21 +0000

Med tanke på dagens båda recensioner av id Software-spel, kanske du tänker att “doomedagen” är nära. Men ta det lugnt, det är fredag och det innebär helg!

I redaktionen städas det fortfarande i skämshögarna för att göra rent inför spelhösten 2019. Nu tänkte vi berätta vad för titlar som håller våra PlayStation-konsoler varma, sedan kanske du också har planer som du vill dela med dig av?

Johan gräver djupt i skattkistan

Med tanke på att Tellah fortfarande lever kan det inte vara speciellt utmanande fiender som anfaller.

Recension: Doom 3 BFG Edition [PS4]

Fri, 09 Aug 2019 13:00:04 +0000

Efter de kolossala framgångarna med Doom (9/10) och Doom 2 (9/10) tog id Software ett uppehåll från serien för att ge sig på utmaningen att skapa en förstapersonsskjutare helt i 3D. Även om nivåerna i Doom-spelen var tredimensionella bestod fienderna fortfarande av 2D-objekt, och begränsningarna i den befintliga motorn började visa sig.

Resultatet av denna satsning blev den nästan lika gränslöst populära Quake -serien, som i slutänden etablerades mer genom flerspelarläget än själva kampanjerna. Men i slutänden fanns ändå törsten för mer Doom kvar, och slutligen såg Doom 3 dagens ljus 2004. Tyvärr fick vi även en läxa i att vara försiktiga med vad vi önskar oss.

Recension: Doom 2: Hell on Earth [PS4]

Fri, 09 Aug 2019 10:00:01 +0000

Efter att id Software fick sitt stora genombrott med Doom (9/10), som vid tillfället var (och till viss del fortfarande är) en måttstock för speldesign i en förstapersonsskjutare, ställdes förstås frågan hur de skulle kunna förbättra konceptet. Hur är det ens möjligt att toppa spelet som erbjöd en av de mest tillfredsställande hagelbössorna i spelhistorien? Jo, genom att designa en ännu fetare hagelbössa.

Som om inte detta var nog lyckades de även förfina nivådesignen ytterligare och skapa några av de mest diaboliska striderna som har skådats i genren. De skapade helt enkelt Doom 2: Hell on Earth.

Recension: The Church in the Darkness [PS4]

Wed, 07 Aug 2019 10:00:18 +0000

Något av det värsta som kan hända en människa i vuxen ålder är att ett barn i familjen försvinner, eller hamnar på villovägar i livet. Det är precis det Vic får erfara när hans brorson Alex först går med i en religiös sekt, och sedan försvinner spårlöst i den Sydamerikanska djungeln tillsammans med resten av sekten.

Premissen är oerhört intressant då den talar till mig i egenskap av familjefar med den vanliga oron för barnens uppväxt. Men det finns också något hemligt och mörkt som lockar i titeln; att utforska och infiltrera en sekt.

Recension: Doom [PS4]

Tue, 06 Aug 2019 10:00:35 +0000

1993 är ett årtal som onekligen förändrade spelbranschen på ett sätt som ingen hade kunnat föreställa sig vid tillfället. Det var året då Doom såg dagens ljus för första gången, och även om det inte var den första förstapersonsskjutaren som släpptes på marknaden så var det helt rätt spel vid helt rätt tidpunkt.

id Software hade lyckats med konststycket att förfina konceptet som de populariserade året innan med Wolfenstein 3D , och Doom kändes nästan som ett generationshopp i både speldesign och stämning. Genast spred sig spelet som en löpeld tack vare det gamla goda shareware-konceptet, och alla utvecklares kamp om att överträffa spelet skapade vad som skulle bli en av de största genrerna i spelindustrin – förstapersonsskjutaren.

Recension: Solo: Islands of the Heart [PS4]

Mon, 05 Aug 2019 10:00:53 +0000

Detta gulliga pusselspel säger sig handla om kärlek och tvåsamhet och ska erbjuda en inre resa på hur du ser på dessa företeelser. Tyvärr tycker jag inte att spelet håller riktigt vad det lovar och komponenterna skär sig mer än de gifter sig.

Till en början tycker jag att spelet känns spännande och berättelsedelen är oväntat inkluderande med val som icke-binär tillhörighet och där du kan specificera vilket eller vilka kön du är intresserad av.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 31 2019]

Fri, 02 Aug 2019 17:00:24 +0000

Första helgen i augusti. Smaka på den du! Den officiella sommarsemestern är i princip slut och för många är det dags att krypa ned i kolgruvorna för att arbeta igen.

I redaktionen varvar vi spel ur skämshögen med nya recensionstitlar och i vanlig ordning delar vi med oss av våra planer. Sedan är vi nyfikna på vad du har för planer.

Jesper dricker Estus igen

Min första reaktion i spelet var om detta verkligen var ett PlayStation 3-spel från början? Det är så snyggt!

Jespers platinautmaning

Fri, 02 Aug 2019 10:00:12 +0000

När redaktionen sammanställde årslistorna i slutet av förra året fick jag reda på att några av oss förde logg över avklarade spel. Jag bestämde mig snabbt för att göra det för 2019 och började fundera på kriterierna för att ha klarat ett spel. Att jag har sett eftertexterna? Att sparfilen säger 100%? Att jag tagit platinatrofén?

Det slutade med att jag har två listor; en för spel där jag har sett eftertexterna och en där jag tagit platinatrofén. Jag har länge varit troféjägare, men aldrig prioriterat den typen av spelande och ville dessutom utmana mig själv och satte därför ett mål. Jag skulle ta 52 platinatroféer under 2019 och hålla ett genomsnitt på en i veckan.

Månadens PlayStation Plus-spel [Augusti 2019]

Thu, 01 Aug 2019 13:00:23 +0000

Årets första höstmånad är här och eftersom det är dags att vända till augusti månads blad, är det också dags att kika på vad PlayStation Plus-prenumeranter har att se fram emot.

Denna månad är det dags att spänna fast sig ordentligt för att ge sig ut på en sanslöst fartfylld tripp som stavas WipEout Omega Collection (8/10). Om du istället föredrar att smyga dig fram i snigelfart och skjuta fiender på behagligt avstånd, får du nog ditt lystmäte med Sniper Elite 4 (7/10).

Recension: Wolfenstein: Youngblood [PS4]

Thu, 01 Aug 2019 10:00:40 +0000

Delad glädje är dubbel glädje. Det var i alla fall min första tanke medan jag och en kompis väntade på att installationen av Wolfenstein: Youngblood skulle bli klar, en titel vars fokus ligger på samarbete mellan två spelare.

Jag är själv väldigt förtjust i MachineGames nytolkning av Wolfenstein-serien. Spelen har varit fullproppade med sylvass dialog i sann Tarantino-anda, grotesk humor och oväntade vändningar i berättandet som fått både mig och protagonisten BJ Blazkowicz att tappa hakan.

Månadens höjdpunkter [Augusti 2019]

Wed, 31 Jul 2019 10:00:41 +0000

Augusti är snart här och även om vi i Sverige förknippar det med skolstart och slutet på sommarsemestrarna, ser stora delar av norra halvklotet det fortfarande som sommar vilket märks när det kommer till spelsläppen. Även spelarna kanske hellre sörplar på en paraplydrink i solstolen vid någon härlig strand?

Branschen går fortfarande på sparlåga, men det finns några riktiga guldkorn som dyker upp under månaden. Eller vad sägs om en andlig uppföljare till Until Dawn (9/10) , en radioaktiv roguelike och ett finskt actionäventyr?

Recension: DATE A LIVE: Rio Reincarnation [PS4]

Tue, 30 Jul 2019 10:00:21 +0000

Det börjar strömma in fler och fler halvknepiga visuella romaner till PlayStation 4. Det känns som att den kraftfulla maskinen har fått ärva många av dessa från trotjänaren PlayStation Vita, vilken enligt mig är den optimala plattformen för dessa titlar.

DATE A LIVE: Rio Reincarnation är en samling med tre spel som släpptes i samband med att den korta anime-serien visades i Japan under 2013. Spelen återspeglar i stora drag det som utspelade sig i serien, samt de tecknade verken.

Recension: Aggelos [PS4]

Mon, 29 Jul 2019 10:00:56 +0000

En fin solig dag i kungariket Lumen slits du ur din vardag av att någon skriker på hjälp. Som den raska och rakryggade yngling du är, skyndar du till undsättning. Det är den fagra prinsessan Lys som efter en kidnappning lyckats rymma till dina trakter. Då du är väl bevandrad i svärdets konst gör du kebab av hennes förföljare och ser till att Lys kommer hem till pappa kungen före lunch.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 30 2019]

Fri, 26 Jul 2019 17:00:30 +0000

Nu när vi är inne i årets kanske längsta ihållande speltorka har flera i redaktionen börjat kika tillbaka på de många spel som av diverse skäl har bortprioriterats. Jonny satte denna boll i rullning med sin välskrivna krönika, och Krille följde sedan upp med tankar och intryck från sin egen skämshög.

Vi börjar dock sakta men säkert närma oss spellanseringarna igen, och Krille knep till exempel recensionskoden till Wolfenstein Youngblood. Kanske är detta spel på din att göra-lista i helgen?

Skämshögen: Castlevania: Lords of Shadow 2

Thu, 25 Jul 2019 10:00:52 +0000

Efter Jonnys krönika om skämshögar är vi flera i redaktionen som har fått inspiration att till sist ta upp kampen mot det berg av inköpta spel som vi aldrig har hunnit spela igenom. De titlar som oftast hamnar i denna bortprioriterade bokhylla är i de flesta fall hyllade verk som köpts på någon rea, men som vi aldrig riktigt fått tid att plocka upp.

Castlevania: Lords of Shadow 2 (5/10) hade jag dock förhandsbokat i god tid innan lanseringen och var riktigt taggad på att ge mig an när det släpptes. Sättet som den första delen slutade i denna västerländska omskrivning av Belmont- och Dracula-sagan, väckte verkligen mitt intresse för uppföljaren. Tyvärr släpptes flera andra mycket efterlängtade spel ungefär samtidigt som gjorde att jag inte ens fick dragit av plasten från PS3-fodralet förrän nu, fem år senare.

Kampen mot skämshögen

Wed, 24 Jul 2019 10:00:34 +0000

Här på PSbloggens redaktion pratas det ibland om den så kallade skämshögen. Ni vet den där högen med spel som man har köpt men inte hunnit ta tag i än. I dagens digitala samhälle där tillgången till spel är stor och spelbranschens giganter ofta gödslar med rea-tillfällen är det ganska lätt att bygga upp en sådan hög, framförallt då många spel tar lång tid att klara eller online-titlar utan egentliga slut suger upp tid för en.

Topplista: De bästa PlayStation 4-exklusiva spelen

Tue, 23 Jul 2019 10:00:57 +0000

Många väljer sin spelplattform utifrån de plattformsexklusiva spelen och ibland pratas det om “spel som säljer konsoler”. Eftersom nuvarande konsolgeneration sakta börjar närma sig sitt slut har jag valt ut mina tio favoriter som bara går att spela på PlayStation 4.

Även om PlayStation 5 syns vid horisonten, så nalkas flera exklusiva spel till nuvarande generation. Kanske kan Death Stranding eller Ghost of Tsushima slå sig in på listan framöver?

Vad spelar du i helgen? [Vecka 29 2019]

Fri, 19 Jul 2019 17:00:57 +0000

För en del betyder vackert väder i juli sommartorka när det kommer till nya spel. Men för den äkta PlayStation-spelaren betyder det självklart städdags. Det kan gälla skämshögen eller den där sista trofén i ett spel som äntligen ger dig en platina.

Ett betydande landmärke passerade jag för några veckor sedan då jag, min son och delar av PSbloggens redaktion tillsammans såg till att skaffa min sista trofé i Dying Light , ett spel som jag spelat väldigt länge och lätt skulle betygsätta full pott om jag fick recensera det idag.

Recension: A.O.T. 2: Final Battle [PS4]

Fri, 19 Jul 2019 10:00:16 +0000

Attack on Titan har efter mangan blivit ett populärkulturellt fenomen med anime, live-actionfilmer och spel. A.O.T. 2: Final Battle är en maffig expansion till det senaste spelet i serien.

Om du inte hängt med i vad Attack on Titan handlar om så är premissen att mänskligheten i stort sett har utplånats och lever innanför tre murar i skräck för de mystiska titanerna; jättar som attackerar och äter människor. Berättelsen följer en militär jägarkår som utforskar området utanför den yttersta muren och försöker kämpa mot hoten. Jag vill inte säga mer än så för att undvika stora avslöjanden, då berättelsen bjuder på ett större antal tappade hakor och är värd att uppleva på egen hand.

Recension: They Are Billions [PS4]

Mon, 15 Jul 2019 10:00:59 +0000

They Are Billions släpptes förra året på Steam Early Access och fick snabbt ett rykte. Titeln blev för många ett favoritspel att streama på grund av sin blandning av realtidsstrategi, utmanande svårighetsgrad och slumpgenererade banor.

Det hamnade snabbt högt på försäljningslistorna och nu när spelet officiellt är släppt har vi fått en version till PlayStation 4 också.

They are Billions är den typen av spel jag vill gilla. Slumpmässiga banor och en utmanande svårighetsgrad är saker jag gillar. Framförallt när jag lärt mig kontrollerna och jag känner att det går bra i spelet beroende på att jag är bra och inte på grund av något annat. Därför kommer spel som Spelunky alltid ligga högt på min lista över favoriter.Lägger jag dessutom till RTS-genren vilken jag tycker är underskattad, finns det gott om saker som gjorde att jag borde gilla They are Billions. Tyvärr blev det inte så.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 28 2019]

Fri, 12 Jul 2019 18:06:27 +0000

Vi hoppas verkligen att du har tagit semester nu, för Sverige visar nu upp sin riktiga sida med både molnighet, regnskurar och fantastiskt soliga dagar.

Även om det är ganska lugnt på spelfronten jus för tillfället, finns det gott om projekt att sysselsätta sig med, även under soliga dagar. Jesper fortsätter sin eviga platinakamp där han ska lyckas ta en platinatrofé i veckan tills året tar slut och vi andra dammar av skämshögarna i de fall de finns.

Recension: The Sinking City [PS4]

Mon, 08 Jul 2019 10:00:15 +0000

The Sinking City är ett spel som är fyllt av mysterier, men som på något vis känns som ett mysterium i sig självt. Författaren H.P. Lovecrafts sci-fi- och skräckhistorier har varit populära länge men det är först på senare år som Cthulhu-mytologin verkligen har slagit igenom inom populärkulturen.

Jag ska inte sticka under stol med att jag, trots fascinationen för temat, har kommit att tröttna på det en aning efter att i åratal ha matats med brädspel, muggar, pennskrin och mjukisar med den klassiska Cthulhu-designen varje gång jag går in i en butik med lite nördiga produkter.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 27 2019]

Fri, 05 Jul 2019 17:00:27 +0000

Helt plötsligt känns midsommar väldigt avlägset och vi är redan mitt inne i den svenska sommaren med allt vad det innebär. Oavsett om du fortfarande jobbar eller är ledig, har helgen kommit åter och det brukar ju innebära en del kvalitetstid framför PlayStation-konsolerna.

I veckan som har gått, har vi fått se Sonys kovändning när det kommer till PlayStation Plus-spel, vi har fått ta del av Johans upplevelser i Judgment (8/10) , men också Pärs mörka framtidsvy när det kommer till FIFA-serien.

FIFA och slutet på det vackra spelet

Thu, 04 Jul 2019 10:00:55 +0000

Fotboll är världens största sport och många följer det på daglig basis via klubblag eller landslag. Kanske inte så konstig då att EAs FIFA-titlar är spel som väcker starka känslor bland spelare. Och med FIFA 19 har det tyvärr varit mest negativa aspekter av spelet. När jag ser trailern till FIFA 20 känns det inte heller lovande inför framtiden.

Jag tycker att folk gnäller på FIFA varje år och aldrig verkar riktigt nöjda. Det är en del av spelet; du spelar online och vill vinna och när du förlorar är det alltid någon annans fel. Men i år känns det som att dessa klagomål har nått nya höjder. Missnöjet känns förknippat med två saker som jag ser som problemet med FIFA; FIFA Ultimate Team (FUT) och bristen på andra lägen i spelet.

Recension: Judgment [PS4]

Wed, 03 Jul 2019 10:00:09 +0000

Det skulle vara en underdrift att säga att jag nu börjar känna mig hemmastadd i den fiktiva stadsdelen Kamurochu. Efter första anblicken via min recension av Yakuza 0 (8/10) var jag hopplöst såld på allt som Ryu ga Gotuku Studio tar sig för, och därför har deras nysatsning Judgment legat väldigt högt på önskelistan när det gäller årets lanseringar.

Tekniskt sett är det ett sidospår i Yakuza-spelvärlden, då själva skådeplatsen Kamurocho är samma kvarter som vi har bekantat oss med i flera kapitel av gangstereposet. Karaktärerna är dock nya, och så även berättarsynvinkeln.

Månadens PlayStation Plus-spel [Juli 2019]

Tue, 02 Jul 2019 17:00:57 +0000

Efter en ganska stark uppsättning spel i juni månads PlayStation Plus-förmåner är det dags att kika närmare vad som väntar oss efter månadsskiftet. Det ska ju en hel del till för att toppa Borderlands: The Handsome Collection (8/10).

Efter att ha annonserat att ett av spelen skulle vara fotbollsspelet Pro Evolution Soccer , har Sony nu ändrat planerna och erbjuder istället Detroit: Become Human Digital Deluxe Edition. Det som är speciellt trevligt med denna utgåva är att den förutom Detroit: Become Human (6/10) , även innehåller PlayStation 4-versionen av Heavy Rain (7/10).

Recension: Crash Team Racing: Nitro-Fueled [PS4]

Tue, 02 Jul 2019 10:00:47 +0000

Crash Team Racing: Nitro-Fueled är en nytappning på kart racing-pärlan Crash Team Racing från 1999. Vid tiden då originalet släpptes hade karaktären Crash seglat upp på plattformsspelens gräddhylla efter att utvecklarna Naughty Dog släppt en rad stabila titlar med honom i huvudrollen.

Crash var något av en husgud för mig under mitt tidiga spelintresse och därför gick även det ursprungliga CTR varmt på mitt Playstation när det kom. På många vis är det nu därför ett kärt återseende när jag startar upp CTR: Nitro-Fueled och börjar orientera mig i menyerna.

Recension: Riverbond [PS4]

Mon, 01 Jul 2019 10:00:05 +0000

Spel som låter två till fyra spelare ha kul på samma maskin har alltid haft en speciell plats i mitt hjärta. De dyker inte upp alltför ofta och det stora flertalet är dessvärre inte bra eller minnesvärda. Generellt är det samarbete eller att försöka kuva sina vänner efter konstens alla regler som gäller.

Kanadensiska studion Cococucumber har tagit på sig att skapa ett partyspel i denna genre som går under namnet Riverbond. Låt mig nu förklara varför Riverbond är ett spel som du kanske inte vill missa.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 26 2019]

Fri, 28 Jun 2019 17:00:02 +0000

Högsommarvärmen har rullat över oss denna vecka och själv har jag fått en del hemska minnen från förra årets brutala värmebölja. Förhoppningsvis blir det inte lika ihållande i år dock, så att den redan högljudda fläkten i min PlayStation 4 får vila en aning.

Nu närmar ju sig helgen igen, och trots lite nyhetsstiltje efter E3-mässan finns det ju verkligen ingen brist på spel att sysselsätta sig med. Vi börjar i vanlig ordning med våra redaktionsplaner!

Månadens höjdpunkter [Juli 2019]

Fri, 28 Jun 2019 15:00:24 +0000

Lugnet efter E3 har börjat sprida sig och midsommarsnapsen har hunnit sjunka undan. Juli månad innebär att Sverige försätts nästan i dvala och skolorna har stängt och de flesta har semester från sina jobb. På spelfronten syns även att juli är en svag månad med väldigt få spelsläpp. Branschen vet säkert av erfarenhet att till och med spelarna föredrar en bok i hängmattan eller en dag på stranden framför heldagar i vardagsrummet med neddragna rullgardiner.

Recension: Bloodstained: Ritual of the Night [PS4]

Fri, 28 Jun 2019 10:00:54 +0000

Få spel ligger mig lika varmt om hjärtat som Castlevania: Symphony of the Night. Den Metroid-inspirerade världsuppbyggnaden, där det vimlade av mystiska sidovägar längs kartan som inte gick att ta sig an förrän jag letat reda på nya förmågor i Draculas mystiska slott, skänkte serien en fantastisk utforskarglädje. Det var riktigt kul att återbesöka tidigare områden för att se om ens nya färdigheter kunde leda till dolda skatter och hemliga rum.

Recension: Another Sight [PS4]

Tue, 25 Jun 2019 10:00:32 +0000

Jag är ett stort fan av Neil Gaimans böcker och hade turen att höra honom prata i kryptan under Lunds Domkyrka i samband med att Mirrormask premiärvisades under Fantastisk Film Festival för många, många år sedan. Så när ett spel beskriver sig som influerat av en av hans bästa verk – Neverwhere kan jag självklart inte låta bli att undersöka det.

Lunar Great Wall Studios kan ha tagit sig lite vatten över huvudet när de gjorde den jämförelsen, för visst finns det vissa ytliga likheter mellan Another Sight och Neverwhere, men det är så fumligt och klantigt genomfört att det nästan gör ont att spela igenom.

Vad spelar du i midsommar?

Thu, 20 Jun 2019 18:30:26 +0000

Då har vi kommit till helgen där vi i regnskurar ska låtsas njuta av sommaren, där lunchdrickat blir utspätt av droppar från gråa moln och där någon stackare får för sig att vara den första att dansa runt stången.

Jag minns att jag och min son en midsommar för många år sedan byggde en midsommarstång i Minecraft. Men inte sjutton dansade våra fyrkantiga gubbar runt den. Istället hackade vi berg och sköt zombier med pilbåge - en lyckad fest tycker jag.

Recension: The Elder Scrolls Online: Elsweyr [PS4]

Wed, 19 Jun 2019 10:00:14 +0000

Jag ska inte påstå att jag är väl bevandrad i massiva online-rollspel, men ett hundratal timmar har jag ändå investerat i genren. Den senaste erfarenheten stavades The Elder Scrolls Online: Summerset (6/10) och där fick jag möjlighet att besöka högalvernas fäste i den episka värld som The Elder Scrolls-serien utspelar sig i.

I den nya expansionen Elsweyr är det äntligen dags att besöka hemvisten för kattrasen Khajiit. De behöver all hjälp de kan få då ett gäng drakar har beslutat sig för att jämna civilisationen med marken.

Recension: Effie [PS4]

Mon, 17 Jun 2019 10:00:00 +0000

När jag spelar Effie får jag lite flashbacks till 90- och det tidiga 2000-talets plattformsgiganter som till exempel Crash Bandicoot, Spyro the Dragon, Ratchet & Clank osv. Inte för att Effie är särskilt likt dessa rent estetiskt, utan för att spelet på något sätt genomsyras av den enkelhet som flera av de titlarna hade när det begav sig.

Spelet inramas av en berättelse om den lokala by-tuffingen Galand som trots sin atletiska fysik är för lat för att hjälpa en gammal kvinna i nöd. Kvinnan visar sig vara en häxa och vips så har den unge Galand förvandlats till en (fortfarande hunkig), men betydligt äldre farbror som straff. För att återfå sin ungdom beger han sig till en närliggande tempelruin i jakt på hjälp från högre makter, och det är även där jag får ta kontroll över honom för första gången.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 24 2019]

Fri, 14 Jun 2019 17:00:55 +0000

Då var det dags att fira helg igen då. Tänk att det redan är midsommar nästa vecka! Med årets E3-evenemang alldeles i ryggen, försöker vi blicka fram mot sommaren och lugnet.

Men på redaktionen ligger vi inte på latsidan. Under veckan har ni kunnat läsa om förhandstestet av Code Vein , recensionen av Dragon Star Varnir (6/10) och annat intressant.

Trevlig helg!

Jesper jagar gotiska monster

Yharnam är mörk och oförlåtande och när den här skärmdumpen togs gick det fortfarande att hitta medhjälpare.

Recension: World End Syndrome [PS4]

Fri, 14 Jun 2019 10:00:33 +0000

Jag har fortfarande lite svårt att hänge mig berättelserna i spelgenren visuella romaner. Det beror inte på att grafiken är dålig, handlingen är klen eller att karaktärerna är tråkiga - tvärtom!

Det som jag alltid har haft svårt för är det eviga tryckandet på X för att förmå spelet att hoppa fram till nästa sjok av text. Men nu sitter jag här med en förhårdnad på höger tumme och längtar efter nästa berättelse. Jag har spelat World End Syndrome , och trots att jag inte är klar med spelets alla alternativa slut är jag av någon anledning ändå helt frälst av denna upplevelse.

Förhandstest: Code Vein [PS4]

Wed, 12 Jun 2019 10:00:53 +0000

Det verkar som det mesta i världen har gått snett. När jag vaknar upp är det mesta omkring mig i ruiner och jag behöver en mask som filtrerar luften för att kunna andas. Min följeslagare hinner introducera frukter som kallas “blodpärlor” och att jag behöver dessa för att klara mig.

Jag hinner nätt och jämnt konsumera en blodpärla innan en annan grupp dyker upp och förslavar oss. Min uppgift blir nu att försöka samla in blodpärlor åt mina slavdrivare ihop med en medfånge.

Recension: Dragon Star Varnir [PS4]

Tue, 11 Jun 2019 10:00:00 +0000

Det har blivit dags för ett besök i de japanska rollspelens underbara värld och denna gång slungas vi in i en värld som terroriseras av bångstyriga drakar och modemedvetna häxor. Protagonisten Zephy tillhör den högt respekterade orden, kallad Den Eviga Vilans Riddare. På uppdrag av sin andlige ledare, tillika kejsare, är de i första hand häxjägare i guden Varnirs namn.

Häxor ses nämligen som roten till allt ont då de alla bär på en växande drake i sina magar. Detta kallas i folkmun drakens förbannelse då häxor i regel dör innan de hinner genomleva sina tonår då draken bryter sig ut innan dess.

Recension: Warhammer: Chaosbane [PS4]

Mon, 10 Jun 2019 10:00:23 +0000

Företaget Games Workshops olika figurspel har under årens lopp gett upphov till ett stort antal digitala spel. Då deras figurspel har funnits och utvecklats i över 40 år är det därför en djup gryta att hämta inspiration ur när det kommer till spelskapande.

Warhammer: Chaosbane tar avstamp i Age of Sigmars fantasyvärld där trollkarlar, krigare, demoner och alla möjliga sorters oknytt lever för att göra livet surt för varandra. I rollen som alvmagiker, dvärgkrigare, människosoldat eller alvisk bågskytt befinner jag mig i en tid som utspelar sig strax efter ett stort slag.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 23 2019]

Fri, 07 Jun 2019 17:00:23 +0000

För de som har klämdagar på jobbet befinner vi oss nu i den andra långhelgen i rad och som om inte det vore nog, startar E3 denna helg. Sommaren dök upp från ingenstans och de senaste dagarna har bjudit på tropisk värme.

Men om du är en inbiten spelare så låter du givetvis inte vädret styra över dina spelplaner. Kanske kör du lite go-cart i Team Sonic Racing (8/10) eller äventyrar mitt under ett pågående inbördeskrig i Erebonia i The Legend of Heroes: Trails of Cold Steel II (10/10)? Oavsett så vill vi förstås höra vad dina spelplaner för helgen är.

Recension: Observation [PS4]

Thu, 06 Jun 2019 13:00:11 +0000

Rymden kan vara en kall, mörk och ogästvänlig plats. Detta märker besättningen på rymdstationen Observation ganska fort, efter att stationen försätts i ett nödläge. En kollision har uppstått och utöver att skaka om personalen och slå av vissa av de nödvändiga systemen så har skeppets artificiella intelligens – SAM fått lite skavanker och tappat lite av sitt minne.

Vad som borde ha varit ett rutinuppdrag blir lite mer obehagligt och livsfarligt då delar av stationen är direkt ogästvänliga och saknar livsuppehållande system. Emma Fisher, en av de modiga astronauterna, försöker få igång stationens AI för att se hur omfattande skadorna är, och tillsammans börjar de inse det allvarliga i situationen.

Inför E3 - Square Enix

Thu, 06 Jun 2019 10:00:53 +0000

Square Enix är utan tvekan den utgivare som har den största förbättringspotentialen jämfört med förra året. Visst var det spännande att se bland annat Just Cause 4 och Shadow of the Tomb Raider förra året, men när detta blandades upp med det både märkliga och avgrundsdåliga The Quiet Man är det svårt att ge ett högt medelbetyg.

Inte ens Kingdom Hearts III lyckades övertyga, då majoriteten av trailern som visades redan hade spelats upp på Microsofts presentation och kändes därför som lågprioriterat av utgivaren.

Inför E3 - Ubisoft

Wed, 05 Jun 2019 10:00:01 +0000

Bortsett från Microsoft ser det ut som att Ubisoft kan stå för årets mest fullsmockade presentation, och det finns dessutom en hel del intressanta spel som jag själv ser fram emot. Det står dock redan klart att Skull & Bones kommer att avstå från E3 i år, då det har åkt på ytterligare en försening och förväntas bli klart någon gång under 2020. Det skulle inte förvåna mig om de vid något tillfälle har börjat om från grunden och satt siktet mot nästa konsolgeneration.

Recension: The Legend of Heroes: Trails of Cold Steel II [PS4]

Tue, 04 Jun 2019 13:00:25 +0000

Många japanska rollspel har helt fristående delar med små gemensamma element, men The Legend of Heroes: Trails of Cold Steel II bryter normen och är en direkt fortsättning från det spännande slutet i föregångaren. Om du har spelat The Legend of Heroes: Trails of Cold Steel (10/10) så vet du vad du har att vänta, då tvåan använder samma spelmotor men med några fräscha nyheter.

Huvudpersonen Rean Schwarzer vaknar ensam efter att ha varit utslagen sedan den rafflande slutstriden från första spelet. Inbördeskriget är i full gång och fokus ligger på att hitta och återförena sina klasskompisar i Class VII.

Inför E3 - Bethesda

Tue, 04 Jun 2019 10:00:03 +0000

När Bethesda klev in på E3-scenen vid denna tid förra året hade de stora mängder medvind med hjälp av starka spellanseringar. Det gick så pass bra för dem att Metacritic utnämnde dem till bästa utgivare baserat på betygssnittet deras spel uppnådde under det gångna året, och allting pekade verkligen uppåt även efter en ganska stark presentation på mässan.

Nu ett år senare med facit i hand ser väl kanske saker och ting inte riktigt lika positiva ut. Fallout 76 släpptes och lanseringen kan liknas med en av de mer utdragna trafikolyckorna som har skett, där elände efter elände bara avlöste varandra. Allt från ett fundamentalt trasigt spel till missvisande marknadsföring av specialutgåvan, och som kronan på verket läckta personuppgifter skapade en av de stökigaste spellanseringarna jag kan påminna mig om.

Recension: Team Sonic Racing [PS4]

Mon, 03 Jun 2019 13:00:04 +0000

Det finns nog många spelintresserade människor ute i världen som är av åsikten att Segas blå igelkott Sonic har en något skamfilad image. Jag tänker inte bara på den kommande filmen vars design av karaktären blev något av ett skämt på nätet, utan även på många av de senare spelen som ibland används som exempel på oslipad speldesign.

Ibland känns det nästan som att Sonic har hamnat i ett fack med populärkulturella ting som folk tycker om att hata och håna utan att de egentligen har någon större erfarenhet av objektet personligen, nästan som att det skulle vara “inne” att tycka illa om det. Men är Sonics image helt kraschad? Är han, likt punken, död?

Inför E3 - Electronic Arts

Mon, 03 Jun 2019 10:00:05 +0000

Vi börjar nu närma oss årets E3-mässa med stormsteg, och det innebär så klart att det är dags för våra årliga genomgångar av varje utgivares presentation. Spekulationer och önsketänkande kommer att hagla, och förstås kommer en del säkra kort att komma upp också.

Årets mässa kommer att se ganska annorlunda ut jämfört med förra året, med ett par förändringar i upplägg och deltagande. Till exempel kommer inte Electronic Arts att hålla en traditionell scenpresentation i år, utan kommer istället att erbjuda en rad olika streamade uppvisningar.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 22 2019]

Fri, 31 May 2019 17:00:36 +0000

Veckorna avlöser varandra i ett rasande tempo och vi går in i den första sommarmånaden även om den senaste veckans väder kanske indikerat något annat. Dessutom börjar vi närma oss en av årets stora händelser i spelvärlden där massor av nyheter kommer att avslöjas.

Jag pratar givetvis om E3-mässan och även om Sony valt att stå över i år så lär vi få en uppsjö av spelnyheter som rör PlayStation också. Om du håller utkik efter nyheter så brukar det alltid dyka upp en massa avslöjanden och läckor så här veckorna innan startskottet av mässan.

Månadens PlayStation Plus-spel [Juni 2019]

Fri, 31 May 2019 10:00:05 +0000

Vi börjar röra oss mot relativt sett lugnare månader på spelsläppsfronten nu under sommarmånaderna, men för oss Plus-medlemmar kommer det dock finnas gott om sysselsättning.

Med på menyn för juni månad finns nämligen det omfattande samlingspaketet Borderlands: The Handsome Collection (8/10) där både Borderlands 2 och Borderlands: The Pre-Sequel (7/10) ingår. Som om inte detta var nog finns även samtliga expansioner för dessa spel.

Som komplement till detta har vi dessutom det hyllade Sonic Mania , som bevisade att serien efter flera snedsteg faktiskt kunde hitta tillbaka till den punkt som gjorde Sonic till en så pass tongivande maskot en gång i tiden.

Månadens höjdpunkter [Juni 2019]

Wed, 29 May 2019 10:00:54 +0000

Den blomstertid nu kommer och allt det där. Mellan alla studentskivor, skolavslutningar, nationaldagar och midsommarfiranden bjuder månaden självklart även på några trevliga spelsläpp.

I juni kan du se fram emot återutgivningar av japanska rollspel, en spin-off från Yakuza-serien, ett Diablo-doftande Warhammer-spel och mycket, mycket mer. Jag har som vanligt valt ut några av de spel som jag ser fram emot mest.

The Legend of Heroes: Trails of Cold Steel II (PS4) - 7 juni

Recension: A Plague Tale: Innocence [PS4]

Mon, 27 May 2019 10:00:08 +0000

Amicia de Rune är en tuff tonåring som lever ett bra och priviligerat liv med sin familj i den sydvästra delen av det franska kungariket. Det enda som överskuggar hennes lycka är hennes yngre bror Hugo som har en ovanlig och svår blodsjukdom. På grund av detta har Amicia ingen riktig relation till vare sig sin bror eller mor som ihärdigt kämpar för att bota Hugo.

Amicia blir därför i första hand fostrad av sin far och mentor Robert de Rune. Detta är nådens år 1348 och idyllen ska snart krossas av digerdöden, inkvisitionen och invaderande engelsmän.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 21 2019]

Fri, 24 May 2019 17:00:24 +0000

Nu börjar maj månad närma sig sitt slut och det är hög tid att deltaga i vårstädningar, fönsterputsning och annat tråkigt. Om du inte är en gamer såklart. Då finns det mycket annat att roa dig med!

Istället för vårstädning, kan du utforska droppande grottgångar i Dark Souls Remastered (10/10) , istället för att putsa fönster kan du skjuta automatvapen mot zombier i Days Gone (8/10). Visst är du glad över att det är helg och att du är en gamer?

Recension: Rage 2 [PS4]

Fri, 24 May 2019 13:00:56 +0000

För runt 8 år sedan släpptes Rage , ett spel som jag hade längtat efter och som jag spelade igenom kort efter att det släppts. Jag upplevde det som ett väldigt underhållande spel – när dess buggar inte satte käppar i hjulen för mig vill säga.

Ett av mina starkaste minnen är det då jag hade rensat ut ett helt näste med busar för att sedan upptäcka att jag inte kunde lämna byggnaden jag befann mig i. Utgången hade nämligen beslutat sig för att sluta att fungera, och jag sprang desperat runt i lokalen en stund innan jag suckande fick ladda om en tidigare sparfil och göra om uppdraget. Men trots detta är nyfikenheten stor när jag nu ger mig in i uppföljaren.

Recension: Castlevania Anniversary Collection [PS4]

Fri, 24 May 2019 10:00:28 +0000

Från att ha varit en av de riktigt stora jättarna inom japansk spelutveckling, har Konami de senare åren blivit mer eller mindre synonymt med nyutgåvor (utöver de årliga fotbollsspelen). Det är en lite sorglig trend med tanke på deras arv av riktigt solida titlar, men efter att företaget avyttrat stora delar av sina interna utvecklingsresurser (inklusive Metal Gear Solid-skaparen Hideo Kojima) är det kanske inte så förvånande.

Nyutgåvor av gamla verk tenderar att vara väsentligt enklare och billigare än att utveckla nya spel. Då Konami i år firar 50års-jubileum, får vi inte mindre än tre samlingar med forna höjdare. Castlevania Anniversary Collection är en av dessa.

Recension: Puyo Puyo Champions [PS4]

Thu, 23 May 2019 10:00:52 +0000

Spelserien Puyo Puyo är en av många pusselgiganter som utspelar sig i den där klassiska rektangeln där allsköns föremål trillar ner för att sedan behöva organiseras efter vissa förhållningsregler. I Puyo Puyo Champions gör seriens söta små slemfigurer Puyos comeback tillsammans med ett helt gäng färgglada karaktärer, fast nu med extra mycket fokus på tävlingsmomentet.

Om du inte är familjär med serien kan man enklast förklara spelets struktur med att våg efter våg med Puyos trillar ned på spelplanen. De kommer i ett flertal olika färger och kombinationer, vilket långsamt fyller upp spelytan om du inte gör något åt det. När figurerna når taket har du förlorat, så det ligger i ditt största intresse att hålla nivåerna nere.

Recension: Lapis X Labyrinth [PS4]

Tue, 21 May 2019 09:00:44 +0000

Ädelstenarna bokstavligt talat regnar ner över tv-skärmen och jag har svårt att inte känna mig som en rikeman när jag spelar Lapis X Labyrinth. Jag har nyss avslutat ännu en nivå och får slutresultatet uppradat framför mig. Det är en ansenlig mängd pengar och upphittade skatter och därför bär det av till byns handelsmän för att sedan snabbt bege mig ut på ett nytt besök i fiendeland, och så rullar det på. Plattformsspelet Lapis X Labyrinths kärna fokuseras kring just detta kretslopp, att samla skatter och piska monster.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 20 2019]

Fri, 17 May 2019 18:00:14 +0000

Swish! Nu är helgen här igen och snart är det måndag på nytt. Det gäller att passa på att spela innan helgens timmar tar slut och därför slänger vi oss direkt in i spelplanerna.

Själv tänker jag tillbringa den mesta tiden i skogen med min son och därför kanske det inte blir mycket till PlayStation-tid. Men om det nu skulle börja regna eller något, finns ju alltid Dark Souls: Remastered (10/10) eller Dark Souls III (10/10) att busa vidare i.

Recension: VA-11 HALL-A: Cyberpunk Bartender Action [PS4]

Thu, 16 May 2019 10:00:01 +0000

För lite drygt ett år sedan introducerade spelstudion Sukeban Games från Venezuela ett nytt koncept för PlayStation-världen. Det rörde sig om en bartendersimulator som kombinerade blandandet av drinkar med en visuell roman.

Ser jag till den klassiska arketypen av en bartender, är detta förmodligen det närmsta man kan komma en simulator. Arbetet handlar förmodligen lika mycket om att lyssna som att komma på unika kombinationer för gästerna som vill ha något som passar deras nuvarande humör.

Recension: Just Shapes & Beats [PS4]

Tue, 14 May 2019 10:00:21 +0000

I en tid där många spelprojekt är enorma produktioner med mastodontbudgetar känns det uppfriskande med minimalistiska spel som kondenserar ned anledningen till att jag spelar spel överhuvudtaget; avkoppling och underhållning. Just Shapes & Beats bjuder på exakt vad titeln säger, geometriska figurer och musik.

När jag startar upp spelet för första gången åker vänds mungipor direkt uppåt och redan i menyn börjar jag gunga med huvudet i takt till musiken. Efter att ha utforskat menyerna, där språkvalet lite överraskande innehåller Hodor, vilket byter ut alla menyval mot ordet Hodor, startar jag upp kampanjläget.

Recension: Sniper Elite V2 Remastered [PS4]

Mon, 13 May 2019 16:00:10 +0000

Det nya svarta de senaste åren har varit att göra remasters på gamla spel. Konceptet att sälja titlarna en gång till i en utgåva med alla expansioner och med lite bättre grafik lockar fler och fler utgivare. Jag är personligen tudelad kring dessa återutgivningar. Visst är det kul att få spela en gammal klassiker på en ny maskin men problemet är också att det är en hel del gammal skåpmat som får nya utgåvor. Sniper Elite V2 Remastered faller i den senare kategorin.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 19 2019]

Fri, 10 May 2019 17:00:24 +0000

Ännu en härlig vårhelg står för dörren och förhoppningsvis bjuds vi lite fint väder. Det kan ju vara skönt att inte frysa när vi öppnar fönstret för att kyla ned våra vinande PlayStation 4-konsoler.

Innan vi tar ledigt, går vi i vanlig ordning igenom några av våra spelplaner och sedan vill vi höra era!

Jonny kämpar sig fram genom leran

Trots att jag är ett stort fan av de gamla Neverhood-titlarna The Neverhood och Skullmonkeys , kan jag pinsamt nog erkänna att jag aldrig spelade uppföljaren Armikrog när det släpptes till PlayStation 4 2016. Doug TenNaples ler-animerade stil och konstiga humor i kombination med Terry Scott Taylors galna soundtracks ligger mig varmt om hjärtat, så den här helgen ska jag äntligen slå mig ner i fåtöljen med en kopp te och låta hjärncellerna jobba.

Recension: Fell Seal: Arbiter's Mark [PS4]

Fri, 10 May 2019 10:00:06 +0000

En av mina favoritkänslor är att bli positivt överraskad, och i fallet med Fell Seal: Arbiter’s Mark är det precis vad som hände. När jag började spela hade jag på förhand sett en trailer som nätt och jämnt lyfte min pepp till ljumma nivåer, och när jag väl startade spelet tyckte jag initialt att det såg ganska stelt och simpelt ut rent grafiskt.

Men ett tjugotal speltimmar senare har min uppfattning vänts helt upp och ned, och nu har jag än en gång empiriskt bevisat att man aldrig ska ta ut något i förskott.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 18 2019]

Fri, 03 May 2019 17:00:25 +0000

Första helgen i maj är här och den känns lite lustigt eftersom helgdagen mitt i veckan kändes som en lördag. Eftersom vädret har backat några steg och nu befinner sig i någon slags tidig vår, passar det ju bra att tillbringa helgen inomhus.

I redaktionen spelas en del titlar för recension och några av dem tänkte vi avslöja nu, men som vanligt är vi mer intresserade av vad just du spelar.

Månadens PlayStation Plus-spel [Maj 2019]

Fri, 03 May 2019 10:00:27 +0000

Ännu en ny månad är kommen och det innebär att vi som är PlayStation Plus-prenumeranter får ta del av ytterligare ett par nya spel. I den här omgången får vi uppleva ett mysterium och en kökssimulator som skulle få Gordon Ramsay att svimma. Nej, vi får inga VR-titlar titlar denna gång heller…

Även om Jesper inte riktigt kokade över av glädje när han recenserade Overcooked (6/10) , vet jag många som skriker av glädje när de får slänga köttbitar och rotfrukter mellan sig i köket. Det andra spelet som vi får tillfälle att lägga till skämshögen är What Remains of Edith Finch , som erbjuder en skönt mystisk upplevelse.

Recension: Mortal Kombat 11 [PS4]

Wed, 01 May 2019 10:00:14 +0000

Mortal Kombat. Jag ska vara helt ärlig, det var många år sedan jag senast bekantade mig med denna slafsigaste av spelserier så intensivt som nu. Men det är med en nyfiken inställning jag åter ger mig in i den. Det är lite som att hitta en gammal skokartong med sina favoritactionfigurer från barndomen. De är häftiga och färgglada, lite klyschiga i sin design men ändå så intressanta och inbjudande på något vis.

Månadens höjdpunkter [Maj 2019]

Mon, 29 Apr 2019 10:00:45 +0000

Månaderna tuffar på och vi passerar precis årets första tredjedel. Under april fick vi de första detaljerna om nästa PlayStation-generation och det finns tydliga indikationer på bakåtkompatibilitet med PlayStation 4 och PlayStation VR vilket gör att skämshögen kan leva vidare en generation till.

Månadens släpp bjuder på en hel del återutgivningar, men det finns självklart några guldkorn att lyfta fram lite extra i rampljuset. Och några helt nya spel kommer också att få se dagens ljus.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 17 2019]

Fri, 26 Apr 2019 17:35:27 +0000

Ännu en helg i varmvårens tecken är i antågande. Och även om det är alldeles för torrt ute, känns det skönt att inte behöva klä på sig dunjacka varje gång det är dags att gå ut.

Veckan har bjudit på en hel del recensioner här på bloggen där stortiteln Days Gone (8/10) har kämpat mot mindre, mer nischade verk såsom Ghost Giant (8/10) och Trüberbrook (6/10). Hur ser dina planer ut, blir det något spelande under ledigheten?

Recension: Trüberbrook [PS4]

Fri, 26 Apr 2019 13:00:59 +0000

En tidig morgon i den lilla sömniga staden Trüberbrook anländer en besökare från Amerika. Den unge forskaren Hans Tannhauser vann en resa till den idylliska byn någonstans mitt i Tyskland i ett lotteri. En resa till en avlägsen by känns som den perfekta tillflyktsorten för att bota lite akademisk skrivkramp, med frisk luft, lite skog och hemlagad tysk mat!

Det visar sig snabbt att Hans har anlänt utanför den normala turistsäsongen, så den sömniga byn är nästan helt tom på folk och de bybor han möter på är alla lite besynnerliga. Tankarna på att i lugn och ro arbeta på examensarbetet får dock läggas på hyllan rätt fort – redan första dagen blir Hans bestulen på sina anteckningar. Byborna är dock hjälpsamma i jakten på personen som har lagt vantarna på dem, men de vill såklart ha lite hjälp i sin tur.

Recension: Days Gone [PS4]

Fri, 26 Apr 2019 10:00:06 +0000

Deacon St. John kan vid första anblick framstå som en rå sälle. Han tillhör trots allt ett fredlöst motorcykelgäng. Samtidigt har han varvat ner, haft tur och lyckats finna och äkta kvinnan han vill dela resten av sitt liv med.
En hård man, men med hjärtat på rätta stället.

När ett obehagligt virus slår ut större delen av världens befolkning tillhör Deke en av de få som lyckas överleva – mycket tack vare sina år som motorcykelknutte. Det här är Dekes historia och resa från att vara en pålitlig prisjägare till att bli den hjälte världen behöver allra mest…

Recension: Our World is Ended. [PS4]

Wed, 24 Apr 2019 10:00:29 +0000

Jag har sett fram emot att ge mig an det japanska spelet Our World is Ended. Spelets första minuter börjar dessutom lovande med en filosofisk monolog av spelets huvudkaraktär Reiji som dagdrömmer om hur vi människor ser på världen.

Han funderar för sig själv om hur varje människas värld är lika individuell som de själva, och hur en sådan syn får oss att inse hur skör och unik varje persons världsåskådning är. Det djupa tänket och den visuellt vackra designen väcker genast mitt intresse.

Recension: Ghost Giant [PSVR]

Tue, 23 Apr 2019 10:00:50 +0000

Ibland är det svårt att på förhand avgöra vilken målgrupp ett spel är tänkt att tilltala. I Ghost Giant får jag, inte helt oväntat, axla rollen som ett gigantiskt spöke och vaknar upp mitt i en pastellfärgad värld bland små pratande gulliga djur. De första pusslen jag får lösa är skrattretande enkla, miljöerna påminner om en barnteater med dockhus för de allra minsta, och jag undrar om jag inte är på tok för gammal för att underhållas av den här titeln.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 16 2019]

Thu, 18 Apr 2019 18:00:35 +0000

Då var det dags att vara ledig lite längre och under dessa dagar också fira påsk. Jag antar att de flesta ute i landet njuter av vackert väder och trevliga dagar med när och kära.

Med de extra timmarna till förfogande, erbjuds det såklart utrymme för lite mer spelande också, och därför tänkte vi höra efter vad ni har för planer i påskhelgen. Glad påsk!

Jesper fäktar vidare

Nu får du lugna ned dig och vänta ett par veckor med att tända en majbrasa…

Recension: God's Trigger [PS4]

Wed, 17 Apr 2019 16:00:03 +0000

God’s Trigger är den där sortens spel som direkt visar spelaren var skåpet ska stå. Redan någon minut in i spelet sitter jag där med öppen mun efter att ha fått beskedet att min karaktär sorgligt nog har bitit i gräset. Vad hände egentligen? Jag blir snart varse om att detta är ett dödsbud som jag kommer att få inpräntat på näthinnan om och om igen tills jag lärt mig bemästra ett antal saker som spelet kräver av mig som spelare.

Säg hej till vår nya skribent Jonny!

Wed, 17 Apr 2019 10:00:19 +0000

Det är en onekligen en spännande tid för PSbloggen just nu. För bara en månad sedan presenterade vi vårt förra tillskott till redaktionen, men redan nu är det dags igen.

I sedvanlig PSbloggen-tradition vill vi ju att du som läsare ska få en känsla för vem vi är, så nu är det dags för intervjun! Redan i eftermiddag kan du dessutom läsa hans första recension.

Vem är du?

Jag är en 29-årig Hallänning vars intressen och nyfikenhet sträcker sig över lite allt möjligt. Har studerat allt från radioproduktion, musikvetenskap och kulturstudier men jobbar för stunden som kontorsnisse. Startar varje dag med en kopp te och klassisk morgon på P2. Avslutar var dag med en kopp te och lite tv-spelande. Såg som tjuvkikande 7-åring skräckslaget på när min far och farbror spelade det då nysläppta Resident Evil, vilket konstigt nog skapade en kärlek för skräckspel några år senare

Recension: Zanki Zero: Last Beginning [PS4]

Tue, 16 Apr 2019 11:00:54 +0000

Danganronpa-serien har bjudit på både färgstarka karaktärer och oväntade vändningar i berättelserna. Nu är teamet som ligger bakom den serien tillbaka med spelet Zanki Zero: Last Beginning som bjuder på ett annat upplägg.

Du tar kontrollen över jordens åtta sist överlevande människor, där samtliga representerar de sju dödssynderna plus den ursprungliga synden. Till en början handlar det uteslutande om överlevnad, men mitt fokus dras snart istället mot att hitta kreativa sätt att dö.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 15 2019]

Fri, 12 Apr 2019 17:00:18 +0000

Nu står påsken runt hörnet och det innebär att nästa helg blir lite längre. Skönt, tycker jag, även om veckorna susar förbi lika snabbt oavsett om jag jobbar eller är ledig.

Med detta sagt, är det dags att fira in fredagen, välkomna helgens ledighet och planera in lite kvalitetstid med våra PlayStation-konsoler.

Martin ströspelar

Du är så, yeah yeah, pang pang!

Helgen är ganska full av händelser som inte är spelrelaterade, men jag misstänker att det ändå blir tid för lite avkoppling framför min svarta skönhet. Förmodligen handlar spelandet om lite samarbete tillsammans med grabben i Borderlands: Game of the Year Edition (7/10) , Generation Zero (6/10) , eller Dark Souls III (10/10).

Recension: Borderlands: Game of the Year Edition [PS4]

Fri, 12 Apr 2019 10:00:36 +0000

Det var länge sedan jag spelade Borderlands på PlayStation 3. Tittar jag i min trofélista så är det nästan tio år sedan jag låste upp min allra första trofé i spelet.

Lagom till att Borderlands 3 äntrar scenen med ännu fler vapen och ännu galnare upplägg, firar Gearbox genom att släppa en uppgraderad version av PlayStation 3-titeln som fick spelare att börja uppskatta synliga skadepoäng som sprutade över skärmen.

Hela gänget är samlat igen, snyggare än någonsin!

Recension: Generation Zero [PS4]

Tue, 09 Apr 2019 10:00:47 +0000

När svenska utvecklaren Avalanche Studios levererar apokalypsen, gör de det på ett charmigt, lokalt sätt. Känslan från våra kuststäder, skogssamhällen och bondgårdar träffar precis mitt i prick och gör att jag känner mig hemma från första minuten.

Titeln utspelar sig under ett alternativt 80-tal där Sverige verkar ha investerat väldigt summor av pengar i ett aggressivt försvar, bestående av robotar. När jag och mina vänner återvänder efter en utflykt ser världen annorlunda ut. Borta är alla människor och allt liv, kvar är robotarna som har vänt mänskligheten ryggen.

Recension: Vaporum [PS4]

Mon, 08 Apr 2019 10:00:15 +0000

Vaporum tillhör den på senare år något sparsmakade genren grottkrypare från väst. Spelet har uppenbara inspirationskällor i klassiker som Dungeon Master och Eye of the Beholder. Men istället för att använda ett fantasytema bjuds du istället på ett äventyr i steampunkmiljö.

När spelet startar vaknar du på en öde klippa vid havet med utsikt mot ett enormt metalltorn. Du minns inte vad som hänt, men dras till tornet. Du lyckas ta dig in och möts av en kal, oorganisk miljö som jag närmast vill beskriva som en fabrik eller lagerbyggnad. Det första som slår mig är tankar på BioShock med mörka färgtoner och en tanke om framtiden, fast för länge sedan.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 14 2019]

Fri, 05 Apr 2019 17:00:17 +0000

Nu är helgen här igen och även om påsken infaller senare i år, känns det som att den är alldeles runt hörnet. Men några veckor till får vi stå ut innan vi kan lata oss i ledighet.

Och det verkar också som att våren försiktigt kikar fram nu och bjuder på härliga dagar, även om det svenska vädret för tillfället inte tillåter njutning i tunna kläder. Vi passar därför på att tillbringa helgen med att spela, eller hur?

Recension: Assassin's Creed III Remastered [PS4]

Wed, 03 Apr 2019 10:00:50 +0000

Så sent som i slutet på förra året var jag smått besatt av Assassin’s Creed-serien efter att ha tillbringat över 80 timmar med Assassin’s Creed Odyssey. Som om inte detta var nog, började jag dessutom om från början i denna smockfyllda spelserie och tog mig igenom de fem första huvudspelen.

Till en början var det av en nyfikenhet för hur väl dessa spel har åldrats, men snabbt sveptes jag upp i vad som fick mig att älska spelen från början. Kombinationen av science fiction och historieturism är konstant lockande för mig, och jag blev glatt överraskad av att det fortfarande håller ganska bra.

Recension: Sekiro: Shadows Die Twice [PS4]

Tue, 02 Apr 2019 10:00:21 +0000

Den japanska studion From Software med Hidetaka Miyazaki i spetsen har under de senaste tio åren blivit en utvecklare med en nästan manisk följarskara efter den framgångsrika actionrollspelsserien som kärleksfullt kallas SoulsBorne. Med Sekiro: Shadows Die Twice lämnar de rollspelen bakom sig och fokuserar mer på en homogen upplevelse där taktpinnen hålls hårdare av utvecklarna än av spelaren själv.

Berättelsen utspelas i ett alternativt 1500-tal i feodaljapan fyllt med ninjor, munkar och samurajer. Du axlar rollen som den enarmade vargen; en shinobi som svurit att skydda en ung mästare från faror. Men tro inte att en saknad arm är ett handikapp, protesen erbjuder istället oanade möjligheter att installera allehanda spännande vapen.

Recension: Tom Clancy's The Division 2 [PS4]

Mon, 01 Apr 2019 10:00:13 +0000

Tom Clancy’s the Division (8/10) blev en rejäl snackis när det presenterades på E3 2015 med en sjukt snygg regisserad trailer. När spelet kom ett år senare var det inte riktigt samma spel. Klassiskt Ubisoft-manér skulle man kunna säga. Men sedan hände något; utvecklaren Massive jobbade aktivt med spelet under året och produkten som erbjöds när slutdelarna nöttes, var betydligt bättre.

Nu påstår både Massive och Ubisoft att de har lärt sig sin läxa från förra gången och lovat att släppa ett betydligt bättre och mer välpolerat spel från början. Häng med till Washington D.C. och se om det stämmer.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 13 2019]

Fri, 29 Mar 2019 17:00:07 +0000

Hej då måndag, hejsan fredag! Nu är vi här igen i slutet av veckan och har hela helgen framför oss att frossa i PlayStation-spel. Med tanke på att det kommer lite nya PlayStation Plus-spel redan nästa vecka, kan det ju vara läge att beta av några spel och göra mer plats på hårddisken?

Här delar vi med oss av våra planer för helgen. Kommentera gärna vad du spelar, det är alltid lika intressant att läsa!

Recension: The Messenger [PS4]

Fri, 29 Mar 2019 10:00:07 +0000

I en liten undangömd kustby gömmer sig den sista spillran av mänskligheten. Legenden säger att den demonarmé som nästan utrotade oss kommer avsluta jobbet med sin andra våg. För att bättra på våra odds genomgår alla friska själar en gedigen ninjautbildning inför den oundvikliga konfrontationen.

Som ung ninja känner du dig otålig och funderar över legendens andra del, som säger att en hjälte ska komma till undsättning när det är som allra mörkast. Det finns dock ingen anledning att bli rastlös som spelare. Demonarmén anfaller din by och i elfte timmen dyker hjälten upp och räddar ditt skinn. Din välgörare ger dig uppdraget att leverera en skriftrulle till tre personer som väntar på en svårbestigen bergstopp. Det är du som är budbäraren.

Månadens PlayStation Plus-spel [April 2019]

Thu, 28 Mar 2019 10:00:33 +0000

Det är dags att avtäcka april månads PlayStation Plus-spel. Liksom förra månaden, verkar Sony fokusera på ett färre antal större och lite nyare titlar, till förmån för en lite större mängd spel.

Om några dagar har du möjlighet att lägga vantarna om Conan Exiles (7/10) och The Surge (6/10) , två ganska bra titlar som säkert kan falla dig i smaken. Men återigen undrar jag varför vi inte får några intressanta VR-titlar i utbudet den här månaden heller…

Månadens höjdpunkter [April 2019]

Wed, 27 Mar 2019 10:00:33 +0000

Mars försvann i all hast och tog med sig det mesta av vintern. I mellansverige blommar redan både snödroppar och tussilago. April bjuder trots en förhållandevis lugn månad på ett av de på förhand stora exklusiva spelsläppen till PlayStation 4 där du kommer att få försöka överleva efter zombieapokalypsen.

En bubblare på min lista över månadens höjdpunkter är det tyskutvecklade peka-och-klickaäventyret Trüberbrook som finansierats genom en kickstarter-kampanj och som känns inspirerat av Arkiv X och Twin Peaks.

Recension: The Legend of Heroes: Trails of Cold Steel [PS4]

Tue, 26 Mar 2019 15:00:13 +0000

The Legend of Heroes: Trails of Cold Steel släpptes till PlayStation 3 och PlayStation Vita 2016 och har redan fått tre uppföljare i Japan. Del tre och fyra är PlayStation 4-exklusiva, och för att ge nya spelare chansen att hänga med i berättelsen släpps nu den första delen och senare i vår ska del två släppas. Originalutgåvan har redan recenserats på bloggen tidigare och denna recension tar sig an denna finputsade nyutgåva.

Recension: Beat Cop [PS4]

Mon, 25 Mar 2019 10:00:23 +0000

Beat Cop är en nostalgitripp för alla oss som växte upp med Spanarna på Hill Street, Magnum PI och Miami Vice på 80-talet. Men räcker det med en kärleksfull hyllning för att bygga ett helt spel, eller tappar Beat Cop fart efter ett tag då nostalgin klingar av?

Du spelar David Kelly, en detektiv som blivit falsk anklagad för att ha stulit något från en senators hus. Nu är du degraderad till att patrullera gatorna och har bara 21 dagar på dig att lista ut vad som egentligen stals från senatorns hus och ta det tillbaka. Men det är lättare sagt än gjort då du måste lappa felparkerade bilar, hantera problem som butiksägare i området har samt tampas med både maffian och ett gäng som håller till i dina kvarter. Ingen har sagt att det ska vara enkelt att vara kvarterspolis i New York.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 12 2019]

Fri, 22 Mar 2019 17:00:13 +0000

Nu kan vi lägga ännu en vecka till handlingarna och återigen välkomna helgen. Det finns “några” i redaktionen som alla spelar samma spel under dessa lediga timmar och jag tror att ni kan lista ut vad…

Själv avstår jag från hypen och tar det lite lugnt samtidigt som jag försöker hålla ögonen borta från allt avslöjande bubbel som alla andra skribenter läcker.

Jesper både flyr och illa fäktar

Det känns som en osedvanligt dum idé att låta sig bli omringad av fyra svärdsvingande fiender i ett spel där ett par ynka träffar räcker för att din livlösa kropp ligger i en pöl av blod.

Recension: Devil May Cry 5 [PS4]

Fri, 22 Mar 2019 10:00:43 +0000

Jag blev minst sagt förvånad när Devil May Cry 5 visades upp för första gången. Trots att serien nyligen fått en omstart i form av Ninja Theorys lyckade nytolkning DmC: Devil May Cry , valde Capcom att göra en uppföljare på den elva år gamla fyran i den ursprungliga serien istället för den nya. De låtsades helt enkelt som om den kritikerrosade nytappningen av Dantes äventyr aldrig hade hänt.

Även om jag saknar några av de riktigt kreativa bossarna som Ninja Theory bidrog med, måste jag ändå erkänna att det är skönt att se vår demonjägare återvända till sin rätta form. Dante är hårdare än någonsin och bjuder på extremt överdriven action helt i stil med sitt tredje äventyr. Det är svårt att inte brista ut i skratt i de mest spektakulära scenerna när explosioner, flygande fordon och luftgitarrsspelande avlöser varandra i slow motion i en löjligt tillfredsställande koreografi.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 11 2019]

Fri, 15 Mar 2019 17:00:06 +0000

Nu är det helg igen! Nu går veckorna så fort att jag nästan blir snurrig. Vi är redan inne i mitten av mars månad och det innebär att en fjärdedel av året snart är lagd till handlingarna.

Idag fick vi äntligen möjlighet att berätta om vår nya medarbetare Kim, som debuterar med sin allra första recension här på PSbloggen. Det är mycket trevligt att få förstärkning tycker vi.

Men helgplanerna då, hur ser de ut?

Recension: The Walking Vegetables: Radical Edition [PS4]

Fri, 15 Mar 2019 13:00:22 +0000

Saknar du ibland 80-talets charm och tycker att det var bättre förr? Behåll då dina snowjogging-stövlar på och slappna av. Våra finska grannar från spelstudion Still Running har tänkt på allt. Vad sägs till exempel om elaka rymdvarelser som invaderar jorden och förvandlar nyttiga grönsaker till aggressiva monsterspektakel?

Tack och lov har polischefen ett sjätte sinne för trubbel och ringer in sitt hemliga vapen. Nej, inte Cobretti från filmen Cobra. Han ringer dig! Du är den tuffaste snuten på avlöningslistan och den fria världens sista hopp, även om du verkar ha stulit Marty McFlys tidsresande DeLorean från Back to the Future.

Säg hej till vår nya skribent Kim!

Fri, 15 Mar 2019 10:00:21 +0000

Spelåret 2019 har onekligen rivstartat på många vis, och för att kunna täcka alla dessa godbitar behöver vi ju med jämna mellanrum ta in förstärkningar.

Vårt senaste tillskott har nu anlänt i redaktionen, och då är det i vanlig ordning dags för vår traditionella intervju för att lära känna honom bättre. Redan senare idag får du även chansen att läsa hans första recension!

Vem är du?

En passionerad spelpappa som försöker acceptera att jag måste välja bort massor med bra spel för att det inte finns tillräckligt med tid. Uppvuxen i Stockholmsförort, har starka band till Halmstad och Asien, men föddes på Sydamerikas västkust.

Recension: The Caligula Effect: Overdose [PS4]

Thu, 14 Mar 2019 10:00:36 +0000

År 2016 släpptes The Caligula Effect till PlayStation Vita. Bakom titeln fanns en del av utvecklarna som låg bakom de tre första spelen i den hyllade Persona-serien.

Vita-versionen led dock av dålig prestanda, vilket inte är så konstigt då plattformen kräver en hel del magi för att få spelen att flyta. Sonys handhållna enhet orkade inte alltid med de komplexa striderna som utvecklaren Aquaria försökte förmedla. Men nu, tre år senare, släpps spelet i en upputsad version som drar nytta av PlayStation 4-konsolens kraft.

Recension: Metro Exodus [PS4]

Mon, 11 Mar 2019 12:00:51 +0000

När vi tittar tillbaka på FPS-genren de sista tio åren finns det två spelserier om sticker ut från mängden. De vågar gå sin egen väg och inte följa samma gamla mall som spel som Call of Duty och Battlefield lagt grunden för. Dessa två serier är Borderlands och Metro.

Nu är det dags för Metro Exodus att knyta ihop den postapokalyptiska berättelsen och avsluta Metro-trilogin.

Tidigt i spelet framkommer att allt vi vetat hittills är en lögn. Moskva är inte alls den sista överlevande staden, utan det finns andra människor där ute som fortfarande är vid liv. Artyom beger sig ut tillsammans med sin fru och soldatvänner för att utforska och försöka hitta den ryska regeringen som måste finnas där ute någonstans. Med hjälp av ett tåg, som också fungerar som bas, beger de sig ut på en resa runt i Ryssland för att upptäcka sanningen om vad som har hänt.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 10 2019]

Fri, 08 Mar 2019 17:00:59 +0000

Nu har vi ätit oss igenom fem vardagar, och det innebär med andra ord att det äntligen är dags att ta helg igen. Batterierna måste laddas, möjligheten till sovmorgon måste utnyttjas och , framför allt, våra Playstation-konsoler måste värmas upp.

I vanlig ordning tänkte vi berätta vad vi har för spelplaner under dessa lediga dagar, men vi är mer intresserade av att höra dina spelplaner!

Martin sparras och slåss i skolan

Vad menar du med “typiskt japanskt”???

Recension: The Occupation [PS4]

Fri, 08 Mar 2019 10:00:08 +0000

Smygspel är en av de genrer som jag misstänker är svårast för utvecklare att lyckas med, då det är väldigt svårt att hitta den där balansgången mellan utmaning och belöning. Om du skapar något som är för bestraffande blir det lätt väldigt frustrerande, och om du låter spelaren komma undan med lite för mycket, försvinner spänningen och känslan av att lyckas bemästra något svårt.

I The Occupation kombineras smyggenren med äventyrsgenren på ett intressant vis, där du som journalisten Harvey Miller genom en serie intervjuer ska avslöja en konspiration. Du kommer dock inte att kunna pussla ihop rätt frågor om du inte letar reda på ledtrådarna innan den bestämda intervjutiden. Du behöver därför på ett diskret vis ta dig in på områden där du inte får lov att befinna dig, i hopp om att finna det bevismaterial du behöver för att avslöja alla skumraskaffärer.

Recension: The LEGO Movie 2 Videogame [PS4]

Thu, 07 Mar 2019 10:00:32 +0000

Ibland är det skönt att ha ett spel som inte kräver alltför mycket engagemang, utan som låter dig koppla av med repetitiva men tillfredsställande uppdrag. Oftast fungerar LEGO-spelen utmärkt för detta syfte, och även om kvalitetsnivån ibland är ojämn kan de verkligen slå till och skapa lite magi emellanåt.

Så kände jag för inte så länge sedan när jag behövde något lättsmält och plockade upp The LEGO Movie Videogame. Den gränslösa charmen från filmförlagan strålade igenom på ett ypperligt vis, och det som till en början var ämnat som ett tidsfördriv blev plötsligt ett av mina favoritspel i serien.

Recension: Queen's Quest 2: Stories of Forgotten Past [PS4]

Wed, 06 Mar 2019 10:00:25 +0000

Att Artifex Mundi i princip är en dominerande kraft inom genren berättelsedrivna pusselspel råder väl knappt någon tvekan om. Under senare år har den polska studion släppt titlar till PlayStation 4 nästan månatligen och både platinajägare samt spelare som uppskattar lugnt klickande har med glädje tagit del i äventyren.

I Queen’s Quest 2: Stories of Forgotten Past axlar jag rollen av en alkemist, som blir kallad till landets konung då en av dennes högst aktade agenter har mördats. Inom kort blir jag indragen i en djup konspiration där det känns som att jag inte kan lita på någon i min närhet.

Recension: Death end re;Quest [PS4]

Tue, 05 Mar 2019 13:00:34 +0000

Den japanska spelutvecklaren Compile Heart är kända för sina rollspel där spelaren är en ung man som omges av vackra tjejer vilka han måste styra mot ett mål. Death end re;Quest följer mallen så långt, men bjuder på några unika ingredienser som bryter mönstret något.

Du spelar Arata Mizunashi, en spelprogrammerare vars kollega Shina Ninomiya har försvunnit under mystiska omständigheter. De utvecklade ett banbrytade MMO i en VR-värld och trots att projektet lagts ned verkar spelet ändå vara igång. Det visar sig snart att Shina befinner sig inuti spelet med livet som insats och ingen vet var hennes kropp är i verkligheten.

Månadens PlayStation Plus-spel [Mars 2019]

Tue, 05 Mar 2019 10:00:24 +0000

Nu är det mars månad 2019 och det innebär såklart att vi får ta farväl av de gratis spel som PlayStation Plus erbjudit oss som faktiskt har kvar våra PlayStation 3- och PlayStation Vita-konsoler.

Vad som är en smula förvånande, är att utbudet denna månad inte har utökats utan istället minskat till två spel, där den ena visserligen är en riktig stor titel. Personligen hoppas jag på ett betydligt rikare utbud med åtminstone en extra PlayStation VR-titel per månad i framtiden. Den som lever får se.

Recension: Trials Rising [PS4]

Mon, 04 Mar 2019 10:00:00 +0000

Spelutvecklarna RedLynx lanserade sitt racingspel med motocrosscyklar år 2000, och Trials Fusion (8/10) var det första som släpptes till en PlayStation-konsol för fem år sedan. Nu är den finländska spelstudion tillbaka med ett nytt kapitel om galna åkturer och festliga kraschlandningar.

För mig var Trials Rising ett till synes traditionellt racingspel vid första anblicken, men efter några krockar och felaktiga landningar ändrades min uppfattning relativt omgående.

Min resa att delta i lopp runtom hela världen börjar i USA och expanderas vidare om jag lyckas segra i en viss region. Branta kullar och vansinniga hopp kan leda till katastrofala situationer om jag råkar sätta landningen fel. Det handlar dock inte enbart om att komma i mål snabbt eller att ens nå dit, för att klara mig, behöver jag behärska balansen och dra lärdom av mina tidigare misstag. Däremot har jag roligt under färden och skrattar ofta åt mina missöden, vilka gestaltas utmärkt av spelets träffsäkra slapstickhumor.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 9 2019]

Fri, 01 Mar 2019 17:00:07 +0000

Kära läsare, nu är det inte bara helg men också en helt ny månad! Mars kommer att bli händelserik och under den första vårmånaden lanseras flera höjdpunkter bland speltitlarna.

Men nu firar vi årets tredje månad med att berätta om våra spelplaner inför helgen, och skriv gärna i kommentarerna om dina eventuella spel som du tänker spela!

Martin har fullt upp igen

Dags att dela ut lite stryk. Men på engelska!

Recension: ToeJam & Earl: Back in the Groove! [PS4]

Thu, 28 Feb 2019 16:00:27 +0000

När ToeJam and Earl släpptes till Sega Megadrive 1991, blev det positivt emottaget och levererade en välbehövlig färgklick till äventyrsspelens genre.

Två funk-diggande hip hop-varelser från yttre rymden som trillar ned på jorden och måste reparera sitt rymdskepp, var ju riktigt ballt. Tyvärr spelade jag inte originalspelet eller de två uppföljarna, men nu har jag fått möjlighet att uppleva det som jag missade för nästan 30 år sedan.

Precis som i det allra första spelet, introduceras jag till karaktärerna precis när de av misstag trycker på fel knapp i ett lånat rymdskepp och kraschlandar på jorden. Exakt som i originalet, består sedan uppdraget av att leta upp delar till skeppet för att sedan bygga ihop det igen.

Månadens höjdpunkter [Mars 2019]

Wed, 27 Feb 2019 10:00:22 +0000

Vintern går mot sitt slut och under mars händer det vi sett i så många rollspel; ljuset vinner över mörkret och i det här fallet får vi längre dagar än nätter. Månaden bjuder på flera ljusglimtar i spelutbudet också, och ett av dessa är spelet som flera av oss i redaktionen listade som det spel vi ser fram allra mest emot 2019.

Mars är också månaden då GDC 2019 går av stapeln i San Francisco och ser vi till tidigare år, så brukar det smygas in lite utannonseringar av nya spel på denna konferens för spelutvecklarna själva.

Recension: Degrees of Separation [PS4]

Mon, 25 Feb 2019 12:00:40 +0000

Den norska indiespelstudion Moondrop har tidigare skapat pusselspelet Amphora, och nu tar företaget problemlösande till en annan nivå i deras nya kreation Degrees of Separation.

Detta plattformsspel är en kärlekshistoria mellan två kungligheter från olika dimensioner, vars klimat är varandras motsatser. En gemensam oro över omgivningen sammanför sommarens prinsessa Ember och vinterns prins Rime, och de båda ger sig iväg på äventyr för att lösa deras ömsesidiga mysterium.

Jag märker ganska omgående att Ember och Rime skapar ett starkt kärleksband mellan varandra. Men en barriär separerar de två huvudkaraktärerna, och hindrar därmed de förälskade att ens hålla hand. Dock kan de hoppa över varandra eller ta en annorlunda väg för att passera förbi, men de kan aldrig bryta den åtskiljande väggen och träda in i den motsatta dimensionen.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 8 2019]

Fri, 22 Feb 2019 17:00:59 +0000

Nu nalkas månadens sista helg efter en varm arbetsvecka med temperaturer upp till sju plusgrader, vilket är ovanligt i mina hemmatrakter under februari.

En ny helg innehållande flera spelprojekt på våra scheman inleds som vanligt med att vi berättar om vilka spel vi ska spela, och självklart vill vi veta hur du ska tillbringa den sista februarihelgen!

Jerry vandrar igenom eld och is

Elementens yin och yang.

Jag har tidigare i veckan påbörjat recensionsexemplaret av Degrees of Seperation , ett plattformsspel med pusselinslag och två karaktärer som jag kontrollerar samtidigt. Under helgen ska jag utforska vidare och dra lärdom av de två olika världarnas klimat.

Recension: Pode [PS4]

Tue, 19 Feb 2019 12:00:14 +0000

Spel som helt tar bort konsekvenser för dina misstag och där stressfaktorn är helt bortblåst kan ibland kännas lite mesiga och menlösa, men Pode går emot strömmen och levererar en genommysig upplevelse.

Spelet börjar med att stjärnan Glo kraschlandar och stenfiguren Bulder bestämmer sig för att hjälpa stjärnan vidare. Du tar kontrollen över båda figurerna och hela spelet går att spela i lokalt samarbetsläge med en vän.

Nej, det är inte en kyrkorgel även om det ser ut så på håll.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 7 2019]

Fri, 15 Feb 2019 17:00:52 +0000

Trevlig helg, kära läsare! Det har varit en varm februarivecka i mina hemmatrakter, och termometern har visat plusgrader i stort sett varje dag. Jag kunde inte ha valt en bättre vecka för en välbehövlig liten semester.

Det har varit en het vecka för oss på bloggen, vi har bidragit med flera recensioner av intressanta speltitlar som Far Cry: New Dawn (8/10) och skräckupplevelsen Conarium (8/10). Men nu berättar vi om de spel som vi vill sysselsätta oss under helgdagarna med!

Recension: Far Cry: New Dawn [PS4]

Thu, 14 Feb 2019 12:01:21 +0000

När Ubisoft utannonserade den direkta uppföljaren till fjolårets Far Cry 5 (9/10) , kände jag en stark längtan att återvända till Montanas djupa skogar igen.

Far Cry: New Dawn inleder med en förödande tryckvåg orsakat av en atombomb som detonerar i Hope County och utplånar allt i dess väg. Sjutton år senare kommer människor upp ur sina skyddsbunkrar och bygger ett nytt samhälle att leva i. Trots avsaknaden av elektricitet börjar folk komma upp på fötter igen.

En nybörjares PvP-erfarenheter i Dark Souls-världen

Wed, 13 Feb 2019 10:00:32 +0000

Med ett hundratal speltimmar i bagaget och ett stort antal vredesutbrott i spelserien Dark Souls, känner jag att jag måste dela med mig av upplevelserna som jag har haft med metalagret online i dessa tre titlar.

Att andra spelare har möjlighet att invadera min värld i Souls-spelen har varit väldigt tydligt ända sedan min första djupa kärlekshistoria vid namn Dark Souls Remastered (10/10). Under hela min första genomspelning av titeln, blev jag av erfarenhet mer och mer rädd för att vara mänsklig då jag spelade. Visst hade jag möjlighet att få hjälp av vänliga fantomer, men samtidigt fanns alltid risken att en rödfärgad djävul också dök upp för att göra livet surt för mig.

Recension: The King's Bird [PS4]

Tue, 12 Feb 2019 15:00:02 +0000

Känslan att vara fängslad i sitt eget hem och drömma om en berikande frihet är välbekant i kulturella verk som till exempel Bröderna Grimms verk Rapunzel, där kvinnan med samma namn längtar efter att möta världen utanför sitt fängelse.

The King’s Bird börjar i ett harmoniskt kungarike där jag får kontrollera en ung kvinna bland stenbyggnaderna, när hon plötsligt hamnar i gräl med en man med vingar.

Jag förstår medans käbblet pågår, att spelet saknar tal och istället gestaltas de emotionella handlingarna med musiken. Den bevingade mannen är inte bara kungarikets härskare, utan också flickans stränga pappa. Eftersom karaktärerna inte säger något alls har jag svårt att förstå berättelsen, men hon följer efter sin pappa i smyg och längtar efter att flyga ut i friheten.

Recension: Conarium [PS4]

Mon, 11 Feb 2019 15:03:34 +0000

Att vakna upp i ett främmande rum, med en mystisk maskin som viner, gör ljud och projicerar ett märkligt ljus borde kunna vara början på en riktigt dålig dag för vem som helst. Frank, som vi snart får reda på att vår karaktär heter, kan nog inte riktigt föreställa sig hur dagen möjligtvis skulle kunna bli sämre.

Vad som också snabbt visar sig är att Frank befinner sig på en övergiven forskningsbas på Antarktis. Resterande expeditionsmedlemmar är försvunna, och enbart kryptiska anteckningar finns kvar. Vad är det som har hänt? Varför åkte en expedition hit? För att komma fram till svaren på de frågorna behöver Frank försöka få tillbaks sina minnen.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 6 2019]

Fri, 08 Feb 2019 17:00:32 +0000

Häng upp arbetskläderna eller lägg ifrån dig skolböckerna, för nu är det äntligen helg igen! Det är en skön känsla att ta på sig mjuka tofflor och njuta av en kopp värmande dryck när ens PlayStation 4 startar på fredagskvällen.

Har du något särskilt spel du vill spela i helgen? Om du inte kommit på några planer, kanske några av månadens PlayStation Plus-titlar kan få dig sysselsatt. Nu ska vi berätta om våra projekt under helgdagarna!

Recension: RIOT - Civil Unrest [PS4]

Thu, 07 Feb 2019 13:00:16 +0000

Om det är något som kan få mig att känna ett verkligt, psykiskt illamående levererat endast genom bild och ljud, då är det nyhetssändningar eller filmklipp innehållande upplopp. Att se den djuriska aggressiviteten återspeglas i rent, rått våld får mig att känna mig alldeles kall inombords.

Att vi människor inte är annat än djur inombords råder ingen tvekan om. Vi är lättlurade, manipulativa och fruktansvärt mäktiga när vi lämnar sunt förnuft bakom oss och hänger oss en tro på något som vi anser är viktigare än livet. Därför mådde jag nästan illa när jag tittade på trailern till RIOT - Civil Unrest. Och därför kände jag att jag måste få uppleva skräcken och våldet på gatorna.

Recension: Song of Memories [PS4]

Thu, 07 Feb 2019 10:00:03 +0000

Det som lockade mig med Song of Memories var att det skyltade med en visuell roman innehållande datingsimulatorinslag, kombinerat med rytmspel-moment. Det är tre genrer jag gillar var för sig och jag var nyfiken på om kombinationen kunde lyckas.

På förhand har jag läst att spelet innehåller en hel del sexuella anspelningar, därför har utgåvan i väst censurerats i form av att skolan bytts ut mot akademi och att tjejernas åldrar inte anges. När jag väl startar upp spelet, har majoriteten av figurerna bröst i melonstorlek som guppar och studsar när de pratar. Det är mer ett störningsmoment än en kul eller eggande egenskap.

Recension: Glass Masquerade [PS4]

Mon, 04 Feb 2019 18:00:20 +0000

Pusselspel är en genre som rymmer allt från äventyrsspel med gåtor och klurigheter, till att matcha lika symboler i grupper. Glass Masquerade är ett pusselspel i dess bokstavliga tolkning; du lägger pussel. Pusslen har oregelbundna bitar och bildar motiv av klockor i kyrkfönsterstil i tema baserat på 25 av världens länder (och Grönland).

Du kan välja att få ledtrådar för de första pusselbitarna för att enklare komma igång med ett pussel medan resten av bitarna visas som silhuetter runt spelplanen. När jag påbörjar ett pussel infinner sig ett lugn och varje pussel tog mig mellan fem och 20 minuter och passar perfekt som en paus från action och explosioner.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 5 2019]

Fri, 01 Feb 2019 17:31:59 +0000

Inte nog med att februari har inletts, det är dessutom redan helg igen! Denna vecka har varit tråkig på hemmafronten, då vi bemötts av sjukdomar och låga temperaturer på runt tjugo minusgrader.

Men nu blickar vi framåt och planerar helgens planerade schema med spel istället. Givetvis är vi nyfikna på vad du ska spela under de närmaste dagarna innan en ny vecka börjar!

Jesper sjunger om minnen

Självklart bjuder spelet på en ansenlig mängd waifus att interagera med.

Recension: Hitman HD Enhanced Collection [PS4]

Fri, 01 Feb 2019 13:00:11 +0000

Att göra en remaster på ett gammalt spel och sälja det på nytt är verkligen det nya svarta. Under PlayStation 4-eran har vi sett en dramatisk ökning av antalet spel som har fått en uppgradering.

Nu är det dags för Hitman-serien att få en sådan i och med Hitman HD Enhanced Collection. Bakom namnet gömmer sig två titlar, Hitman: Blood Money och Hitman: Absolution.

Valet av spel är alltså de två spelen som kom ut innan IO Interactive gjorde en mjuk omstart i och med Hitman, 2016. Och det är en verkligen en blandad uppsättning spel vi får. Blood Money var länge känt som ett av de bättre (om inte det bästa) spelet i serien medan Absolution fick en hel del kritik när det kom för att det från gick den klassiska formeln som spelen hade fram till dess.

Recension: Drowning [PS4]

Fri, 01 Feb 2019 10:00:18 +0000

Att ta sig an att visualisera en ungdoms depressioner och tankar om självmord är enormt modigt. Dels måste berättaren tydliggöra alla känslostormar som river itu själen hos en yngre människa, och dels måste även känslorna sättas i perspektiv till de utmaningar som en människa ställs inför i vuxen ålder.

I Drowning får vi följa en ung individ som tampas med något som för blotta ögat förmodligen klassas som vardagsbekymmer. Den jobbiga skoltiden varvas med energigivande semestrar tillsammans med familjen. Och sedan en dramatisk vändning och en osynlig vän.

Månadens PlayStation Plus-spel [Februari 2019]

Thu, 31 Jan 2019 13:00:46 +0000

Under februari får vi ta del av gratis titlar till PlayStation 3 och PlayStation Vita för allra sista gången, eftersom det endast ska komma spel till PlayStation 4 och VR från och med 8 mars 2019.

Det breda utbudet avslutas med bland annat Metal Gear Solid 4: Guns of the Patriots , tillsammans med For Honor (9/10) och Hitman: The Complete First Season till PlayStation 4.

Nytt på PS Plus 5/2:

For Honor (PS4)
Hitman: The Complete First Season (PS4)
Divekick (PS3, Vita)
Metal Gear Solid 4: Guns of the Patroits (PS3)
Gunhouse (PS4, Vita)
Rouge Aces (PS4, Vita)

Lämnar PS Plus 5/2:

Steep (PS4)
Portal Knights (PS4)
Zone of the Enders HD Collection (PS3)
Amplitude (PS3)
Fallen Legion: Flames of Rebellion (PS4, Vita)
Super Mutant Alien Assault (Vita)

Vad tycker du om februari månads utbud av PlayStation Plus-titlar?

Recension: Resident Evil 2 [PS4]

Thu, 31 Jan 2019 10:00:24 +0000

Den andra delen i Capcoms skräckserie lanserades 1998 till bland annat PlayStation, och Resident Evil 2 fick mig intresserad av överlevnadsskräck som inkluderar zombier. Nu, 21 år senare, återvänder spelstudion till det klassiska skräckspelet i en nyversion med ett annorlunda upplägg och nya inslag.

När jag startar min första genomspelning, står mina val mellan de spelbara karaktärerna Leon och Claire. Efter att jag har valt fröken Redfield, börjar mitt återbesök i Raccoon City, en stad jag inte satt foten i på nästan två decennier.

Recension: Vane [PS4]

Wed, 30 Jan 2019 10:00:52 +0000

Världens undergång har skildrats på många olika sätt där zombieinvasioner, atomvapenkrig och miljöförstörelse är några av de mest använda. I Vane slängs jag in i handlingen mitt i apokalypsens framfart och alla tidigare visioner om det ultimata slutet bleknar med ens.

Jag styr huvudpersonen genom ett rent helvete där byggnader slits sönder av stormvindar, marken exploderar av blixtnedslag och sand yr omkring mig i en storm som aldrig verkar avta. När hjälten äntligen når porten till fristaden från undergången, vägrar dock fadersfiguren i dörren tillträde. Hoppet om överlevnad förintas likt de av blixtnedslag smältande stenarna omkring mig.

Recension: FutureGrind [PS4]

Tue, 29 Jan 2019 10:00:59 +0000

FutureGrind är ett stuntracingspel med plattformselement som jag skulle vilja beskriva som en blandning av Runner- och Trials-serierna. Du styr ett futuristiskt fordon som närmast kan beskrivas som en roterande motorcykel där hjulen antingen kan rulla ovanpå räcken eller hänga under dem.

Dessa räcken har olika färger och de måste matcha hjulen på din cykel annars exploderar ekipaget. Öppnar spelet en grind mot framtiden eller vill jag mota Olle i grind?

Månadens höjdpunkter [Februari 2019]

Mon, 28 Jan 2019 10:00:58 +0000

Julens baksmälla bjuder på vad som brukar kallas årets fattigaste månad, men nu går vi istället in i årets kortaste månad och de riktigt stora släppen börjar trilla in.

Februari lockar med vitt skilda saker som storslagna framtidsskjutare, finska motorcykeltrickspel såväl som japanska rollspel och visuella romaner. Det finns helt enkelt något för alla den här månaden. Som vanligt har jag plockat ut några spel som på förhand känns som höjdpunkter från släppskörden.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 4 2019]

Fri, 25 Jan 2019 17:00:21 +0000

Hoppla, nu är det helg igen! Årets första lön har äntligen anlänt och dessutom släpps Resident Evil 2 redan idag!

I vanlig ordning berättar redaktionen om våra spelplaner i årtiondets sista januarihelg, och givetvis är vi nyfikna på dina projekt också. Det kanske blir ett återbesök i Raccoon City?

Jerry jagar bytesdjur och troféer

Pickadolly Cirkus!

Jag fick dessvärre inte hem mitt exemplar av Resident Evil 2 idag, vilket gör att jag får lägga fokus på trofésamlandet istället.

Recension: Wandersong [PS4]

Thu, 24 Jan 2019 10:00:49 +0000

Konceptet där den utvalda hjälten ska rädda världen från dess undergång har använts i flera spel under årtionden. I kreationen Wandersong presenterar indiespelutvecklaren Greg Lobanov en heroisk individ som föredrar sång istället för ett skinande svärd.

Gudinnan Eya vill förinta världen eftersom hon har ledsnat på befolkningens synder och misstag, för att sedan ge planeten en nystart med harmoni. En av hennes medhjälpare ber en bard om hjälp för att hindra apokalypsen. Den godhjärtade sångaren måste lära sig jordsången, men först ska han söka upp de personer som erhåller fragment av den livräddande melodin.

Recension: Ace Combat 7: Skies Unknown [PS4]

Wed, 23 Jan 2019 10:00:52 +0000

När den snart 25 år gamla spelserien Ace Combat vaknar till liv igen, gör den det med besked. PlayStation 4-debuten för följetongen signerad Bandai Namco Studios gör snabbt avtryck och imponerar faktiskt på mig som aldrig kört ett Ace Combat-spel tidigare.

I Ace Combat 7: Skies Unknown är handlingen förlagd till en alternativ version av vår planet; Strangereal. Enligt spelets mytologi ligger dessutom denna planet i samma solsystem som jorden, vilket direkt belyser hur japanskt tokig upplevelsen är.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 3 2019]

Fri, 18 Jan 2019 17:00:01 +0000

Vintern visade sin iskalla sida den här veckan, med rikliga snömängder följt av en bitande kyla som kröp under min frusna hud. Tack och lov för en värmande kopp av dryck som håller undan Kung Bore!

Den här veckan har gått i rollspelens tecken på bloggen. **Tales of Vesperia Definitive Edition (8/10) **och YIIK: A Post-Modern RPG (8/10) må vara olika, men båda utger sig vara två imponerande rollspel värda att titta på. Men nu berättar vi om våra spelplaner i helgen!

Recension: YIIK: A Post-Modern RPG [PS4]

Thu, 17 Jan 2019 10:00:24 +0000

Ackk Studios är en väldigt liten indie-utvecklare som består av grundarna; Andrew och Brian Allanson samt ett fåtal ytterligare individer. Fokus ligger hittills helt och hållet på att skapa retrodoftande spel med unika synsätt på spel.

I YIIK: A Post-Modern RPG kombinerar studion skön pixelgrafik som hämtad från Day of the Tentacle, mosar in turordningsbaserade strider med idéer hämtade från Squaresofts tidiga dagar och blandar med rejäla skopor av inspiration från de magnifika Costume Quest-spelen.

Recension: Smoke and Sacrifice [PS4]

Wed, 16 Jan 2019 10:00:23 +0000

En moders villkorslösa kärlek till hennes barn brukar väcka ett inre mod, för att sedan ta sig an ondskans hejdukar enbart för sin avkommas säkerhet. Detta kurage har visats hos flera kvinnor i filmens värld, till exempel när frihetskämpen Sarah Connor försvarar sin son i Terminator 2.

I Smoke and Sacrifice spelar moderinstinkten en central roll för huvudkaraktären Sachi. Spelet inleds med att den fredliga byn tänker göra en uppoffring till Solträdet, vars kraftfält skyddar dem från livshotande kyla. Trots hennes motvilja mot prästernas krav, offrar Sachi sin förstfödde son genom att låta en laserstråle teleportera honom till gudarna.

Recension: Tales of Vesperia Definitive Edition [PS4]

Mon, 14 Jan 2019 12:00:07 +0000

Tales serien skapades 1995 med Tales of Phantasia till SNES men det var inte förrän Tales of Symphonia släpptes 2004 som serien började bli populär i väst, och det stora genombrottet kom med Tales of Vesperia 2008. Tio år senare ger Bandai Namco oss Tales of Vesperia Definite Edition.

Vi befinner oss på Terca Lumireis där befolkningen använder sig av en magisk energikälla som kallas blastia för att underlätta sina liv. Men kraften används också för att skapa barriärer kring de stora städerna för att hålla monster ute. I vildmarken vågar få vistas på grund av dessa monster. När spelet börjar befinner vi oss i kejsardömets huvudstad där den förre riddaren Yuri Lowell är på jakt efter en tjuv som tagit en blastiakälla från de fattiga kvarterna. Tillsammans med adelsdamen Estelle beger han sig ut på en vidunderliga resa för att hitta tjuven.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 2 2019]

Fri, 11 Jan 2019 17:00:54 +0000

En vardagsvecka med skolstart och återkomst till arbetet för vissa efter julledigheter, har avverkats och nu ska vi koppla av med en efterlängtad helg!

Personligen gillar jag att återgå till rutiner i jobbet, och när jag kommit hem på fredagskvällen känns som en belönande tid för avkoppling med familjen. Nu tänker jag och mina kollegor berätta om våra spelplaner för helgen, och givetvis vill vi gärna veta om dina spelprojekt också. Trevlig helg!

Jerrys platinautmaning: Persona 5: Dancing in Starlight

Fri, 11 Jan 2019 12:00:42 +0000

Eftersom jag inte lyckades att ta platina i Persona 5 (10/10) förra året, vill jag ge det mästerliga rollspelet en chans till i min årliga platinautmaning. Men när jag inskaffade dansspelet Persona 5: Dancing in Starlight (8/10) , blev en platina från bägge titlarna väldigt lockande.

Musiken från originalspelet är enastående, jag såg fram emot att få dansa till tonerna av River in the Desert eller någon av de andra ljuvliga melodierna tillsammans med fantomtjuvarna.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 1 2019]

Fri, 04 Jan 2019 17:00:53 +0000

Nu är det äntligen dags för årets första helg! Nyårslöften har svurits och oftast innebär det att förbättra hälsan, ändra kosten eller att prova nya utmaningar för att bli en livserfarenhet rikare.

Julen är avslutad och kalla januari har tagit över med sina mörka vinterkvällar. Men deppa inte, eftersom spännande spelsläpp och månadens PlayStation Plus-titlar kommer att lysa upp årets första månad. Nu ska vi berätta om våra spelplaner i helgen och givetvis vill vi höra om vad du ska spela!

Jerrys platinautmaning: Nya utmaningar 2019

Thu, 03 Jan 2019 12:00:08 +0000

Det har gått ett år sedan jag påbörjade min platinautmaning för 2018, där fem utvalda titlar skulle spelas igenom och därefter belönas med en blå pokal. Jag fick ett bättre personbästa jämfört med föregående år, då jag tog sex platinatroféer.

Denna gång lyckades jag förbättra mitt årsbästa med elva priser av högsta rang, och jag genomförde en lyckad jakt på högsta priset i tre av mina fem förstahandsval. Jag inledde året med att hitta de kvarglömda troféerna i Grim Fandango Remastered , och avslutade året med en underhållande troféinsamling i Spider Man (10/10).

PSbloggens årslista 2018: 2019 års mest spännande spel

Tue, 01 Jan 2019 13:00:49 +0000

Nu är det dags att lära sig vilka siffror som detta år består av. Det brukar ju ta ett tag att vänja sig, men 2019 är det och det är bara att börja öva.

För att minska er sifferångest, tänkte vi styra fokus mot vad för storheter som är på gång. PlayStation-spelare har en hel del att se fram emot under 2019 och som vanligt publicerar vi vår lista där vi berättar vad vi allra mest ser fram emot under året.

PSbloggens årslista 2018: Årets spel

Mon, 31 Dec 2018 12:00:20 +0000

På årets allra sista dag, delar vi i vanlig ordning med oss av de allra bästa spelen som vi har spelat under dessa 365 dagar. Detta år blev det elva kandidater, men efter en omröstning med heta känslor samt en och annan emoji, stod de tio finalisterna klara.

2018 var ett sanslöst späckat år i spelindustrin och i redaktionen har vi lyckats spela igenom och recensera inte mindre än 142 titlar, med andra ord ungefär tre spel per vecka. Självklart har vi försökt spela lite “privata” spel också och i denna kombination har vi nu kommit överens om vilka som är de bästa.

PSbloggens årslista 2018: Årets överraskning

Sun, 30 Dec 2018 12:00:47 +0000

Idag är det dagen innan nyårsafton, och vad passar bättre då än att reflektera över vad som överraskade oss riktigt ordentligt i år? För egen del, handlar överraskningarna i privatlivet mycket om saker som jag trodde inte var möjliga att uppnå. Saker som jag inte trodde kunde hända. Men i PlayStation-världen handlar såklart årets näst sista inlägg om den där titeln som du inte förväntade dig att den skulle bli så bra som den blev, eller spelet som du inte visste fanns men som tog dig med storm. Vi berättar först om våra överraskningar, sedan vill vi gärna höra vad som hände dig under året!

PSbloggens årslista 2018: Årets karaktär

Sat, 29 Dec 2018 12:00:29 +0000

I nedräkningen mot ett nytt spännande spelår har lotten kommit till ännu en ny kategori i bloggens favoriter det gångna året. I Årets karaktär har redaktionen plockat fram sina favoritkaraktärer som gett det största avtrycket i våra sinnen. Det är ett medvetet val att kalla det för karaktär istället för huvudperson, då det genom åren finns så otroligt många bra biroller i spelvärlden.

Kommer du att få se karaktärer som fått dig att skratta? Som har ett viktigt budskap? Eller kanske en otroligt otäck figur som gett dig kalla kårar längs rygg och armar?

Vad spelar du i nyårshelgen? [Vecka 52 2018]

Fri, 28 Dec 2018 17:00:33 +0000

2018 är snart över och innan nyårsklockorna börjat ringa så inkommer årets allra sista helg. Ett händelserikt spelår med flera fantastiska spel lämnar snart över stafettpinnen till år 2019, och vi ser fram emot nya titlar att spela!

Vi har börjat släppa våra årslistor den senaste tiden, och flera spännande listor kommer att dyka upp inom de kommande dagarna - inklusive årets spel! Som vanligt berättar vi om våra spelplaner i helgen och förhoppningsvis hinner vi klart något projekt innan året tagit slut.

PSbloggens årslista 2018: Årets skämskudde

Fri, 28 Dec 2018 12:00:42 +0000

Det finns tillfällen då någon aspekt av ett spel blir så pinsam att man önskar att man hade en kudde att gömma sig bakom. Det kan vara en pinsam scen i berättelsen, ett skämmigt presentationsval avseende grafik eller ljud eller i vissa fall ett helt spel. Redaktionen har listat några av årets spel som frammanat den där negativa rodnaden på kinderna istället för att locka fram de mer positiva känslorna. Även företeelser och händelser inkluderar vi i årets skämskudde.

Månadens höjdpunkter [Januari 2019]

Fri, 28 Dec 2018 09:00:25 +0000

2018 går mot sitt slut och vi kan alla se fram emot ett nytt, spännande spelår. Årets börjar traditionsenligt i lite lägre tempo efter den intensiva julhandeln, men det finns självklart några guldkorn att lyfta fram.

Du kommer att erbjudas både ett japanskt rollspel med Disneyinslag, en återutgivning och förnyelse av en skräckklassiker och uppföljare till krigsspel från cockpiten på flygplan.

ACE Combat 7: Skies Unknown (PS4,PSVR) - 18 januari

Recension: Subnautica [PS4]

Thu, 27 Dec 2018 15:00:39 +0000

Efter den enorma succén Minecraft , var det inte någon som helst tvekan om att spelare njöt av att överleva, utforska och bygga baser. Till PlayStation 4 har sedan dess släppts en hel del överlevnadsspel som alla på något sätt knyter an till konceptet.

Subnautica anammar den lite nyare stilen och målar upp en mer verklighetstrogen värld där miljöerna inte nödvändigtvis måste bestå av stora kuber. Istället kastas jag under vattenytan och erbjuds överlevnad i havsdjupet.

PSbloggens årslista 2018: Årets musik

Thu, 27 Dec 2018 12:00:42 +0000

Nu har mellandagarna börjat, men vi fortsätter vidare med årskrönikan! Det har blivit dags för en av de nya kategorierna, nämligen årets musik. När ett spels soundtrack är tillräckligt minnesvärt, att spelmelodierna fortfarande finns i tankarna efter spelkonsolen stängts av, innebär det makalös spelmusik. Redaktionen berättar om de titlar som vi tycker har erbjudit den bästa musiken under 2018:

Yoku’s Island Express (PS4)

[caption id=“attachment_23892” align=“aligncenter” width=“550”] Yokus omgivning är inte enbart visuellt vackert, det låter underbart också.[/caption] Jesper: På PlayStation-plattformarna finns det ett spel som sticker ut lite extra med avseende på musikspåret och det är Yoku’s Island Express (9/10) vars musik är komponerad av Jesse Harlin. Inget annat spel har 2018 levererat musik som varit så central för spelupplevelsen. Oavsett om du befinner dig på en solig strand eller en mörk grotta så speglar musiken det perfekt. Om någon frågar mig om musiken i Yoku kan jag direkt nynna eller vissla ledmotivet och det är ett tecken på dess storhet för mig.

Månadens PlayStation Plus-spel [Januari 2019]

Thu, 27 Dec 2018 09:00:14 +0000

2019 är det sista året då vi får njuta av gratistitlar till PlayStation 3 och PlayStation Vita. Istället fokuserar som bekant Sony helt och hållet på PlayStation 4 och PlayStation VR från och med 8 mars 2019.

Med endast två månader kvar av det breda utbudet, välkomnar vi Amplitude och Zone of the Enders HD Collection till samlingen och ser fram emot alpina utmaningar i Steep.

Nytt på PS Plus 1/1:

Steep (PS4)
Portal Knights (PS4)
Zone of the Enders HD Collection (PS3)
Amplitude (PS3)
Fallen Legion: Flames of Rebellion (PS4, Vita)
Super Mutant Alien Assault (Vita)

Lämnar PS Plus 1/1:

SOMA (PS4)
Onrush (PS4)
Steredenn (PS3)
Steins; Gate (PS3)
Iconoclasts (PS4, Vita)
Papers Please (Vita)

Vad tycker du om årets första uppdatering?

PSbloggens årslista 2018: Årets berättelse

Wed, 26 Dec 2018 12:00:18 +0000

I år har redaktionen spånat fram några nya kategorier och årets berättelse är en av dem. Det som gör det hela intressant är självklart att en bra berättelse är otroligt subjektivt och individuellt och några kanske föredrar en snyftare, någon vill ha kalla kårar och en tredje vill ha en smart saga med överraskningar. Här följer nu de spel som redaktionen valt ut just för sin starka berättelse.

God of War (PS4)

[caption id=“attachment_23866” align=“aligncenter” width=“550”] Även om man skulle kunna ge spelet undertiteln Om En Pojke, så finns det ingen plats för Hugh Grant i rollbesättningen.[/caption] Anton: I hård konkurrens med den sorgmodiga berättelsen om en värld i ostoppbar förändring i Red Dead Redemption 2 (9/10), med den oväntat solida och egna tolkningen av en nästan för många gånger berättad superhjältehistoria i Spider-Man (10/10) och Fares-brödernas annorlunda infallsvinklar i A Way Out (7/10) blir det ändå God of War (9/10) som tar hem pokalen. Bitvis klyshig, bitvis förutsägbar men obestridligt gripande och stark. Med tanke på testosteronbrölet som varit spelserien signum var pseudonystarten överraskande kritisk kring machomanlighetens baksidor. Jag bytte sympatier mellan flera av spelets huvudkaraktärer under spelets gång. Den nordisk-germanska mytologin vävdes in med en helt annat fingertoppskänsla än tidigare hantering av den grekisk-romerska gudavärlden. Där kampen mot Zeus och hans anhang aldrig varit mer än kosmetisk gick Santa Monica Studio här ordentligt på djupet. De hittade nya tolkningar av gudar som normalt inte får så mycket utrymme. Men även utanför grundstoryn, som aldrig tappade varken berättardriv eller -fokus, förgyllde Mimers sidohistorier speltiden till den grad att jag ibland kom på mig själv med att bara sitta och lyssna på alla nya vinklar på gamla historier. God of War lyckades även väva den grafiska presentationen i berättandet, så att resandet genom spelvärlden bidrog till den övergripande känslan. Nackdelen var att jag helt tappade intresset för spelets mekanik när berättelsen väl var över, men då var jag å andra sidan med råge nöjd. Johan: Att jag ens skulle överväga ett God of War-spel som en nominering i en berättelsekategori kändes otroligt långsökt i början av året, och att det sedan även levererar min favoritberättelse i år är smått makalöst. Jag har alltid gillat spelen ur ett actionperspektiv, men i detta underbara verk är det inte bara plattan i mattan som gäller. Berättelsen och karaktärerna får tid och utrymme för att utvecklas, och till och med den superarge Kratos skildras mer nyanserat och lågmält. Det är inte den mest nyskapande och överraskande historia som har berättats, men sättet som det hela berättas dryper av kvalitet både från skådespelare och författare.

PSbloggens årslista 2018: Årets återutgivning

Tue, 25 Dec 2018 12:00:59 +0000

God juldag på er! Vi har behållit vissa kategorier och årets återutgivning är en av de kvarstående. Ett gammalt spel kommer alltid vara ett värdefullt minne från det förflutna, men ibland kan en omstrukturerad nytolkning i modern tappning ge en älskvärd klassiker nytt liv. Redaktionen har i detta inlägg utsett sina favoriter bland nyversioner av klassiska spel som lanserats under 2018.

Yakuza Kiwami 2 (PS4)

[caption id=“attachment_23886” align=“aligncenter” width=“550”] När du får för dig att använda matskålen som huvudbonad, ät upp din ramen först![/caption] Krille: Nyversionen av Yakuza Kiwami 2 (8/10) är så pass ambitiös att den känns som ett helt nytt spel. Med imponerande fingertoppskänsla lyckas ett engagerade drama med älskvärda karaktärer blandas med skrattframkallande japanska knasigheter på ett helt unikt sätt.

PSbloggens årslista 2018: Årets platina

Mon, 24 Dec 2018 12:00:09 +0000

God Jul, kära läsare! Vi hoppas innerligt att ni tillbringar denna afton tillsammans med de som betyder mest för er i era liv och att ni lyckas koppla bort vardagsstressen och alla måsten. När glöggen väl är uppdrucken och Kalle Anka har misslyckats med att fånga in den galna hackspetten, kanske du har tid att tänka på årets trofébedrifter innan julklapparna ska delas ut. Här på PSbloggen har vi i alla fall förberett en årslista som är ny för oss, men som ändå osar av gemytlighet: årets platinatrofé! För många är en platinatrofé en skjuts i poäng för att öka nivå i trofétävlingen. För andra är det en hedersutnämning av ett oerhört bra spel som förtjänar hundratals timmar av speltid. Här är några av våra bästa minnen.

PSbloggens årslista 2018: Årets tidsslukare

Sun, 23 Dec 2018 12:00:10 +0000

PSbloggen har en jul- och nyårstradition att sammanfatta spelåret i en serie av årslistor och 2018 är inget undantag! Under resten av året kommer du att få ta del av redaktionens tankar och känslor av spelåret som gått.

Alla har vi haft den där känslan att vi har lagt ned lite för mycket tid på ett spel, antingen kan det vara ljuva timmar som man inte vill att de ska ta slut eller så kan det vara en efterlängtad trofé som tar alldeles för lång tid att nöta. Här kommer några av redaktionen absolut största tidstjuvar under 2018, och det är en blandad kompott.

God jul och gott nytt år från redaktionen

Sun, 23 Dec 2018 10:00:53 +0000

Som du säkert har märkt har det varit ganska tyst på bloggen de senaste veckorna. Det har ju dels med bristen på spelsläpp att göra, men vi har även haft fullt upp med att snickra ihop våra traditionsenliga årslistor.

I år har vi valt att fräscha upp kategorierna en aning och även expanderat antalet inlägg. Vi kommer därför att kunna tillhandahålla dagliga inlägg hela vägen in i det nya året och jag är säkert inte ensam om att se fram emot de slutgiltiga inläggen och inte minst reaktionerna från våra kära läsare.

Vad spelar du i julhelgen? [Vecka 51 2018]

Fri, 21 Dec 2018 17:00:42 +0000

Julhelgen har äntligen börjat och vi är inne på de sista förberedelserna innan dopparedagen och Kalle Anka. Jullovet inleds för flera människor i det mestadels snötäckta vinterlandet, vilket innebär att umgås med sina närmaste eller kanske en tur i skidbacken.

Vi på redaktionen ska dra igång med våra årslistor om det gångna spelåret, där vi lägger upp en lista per dag ända fram till nyårsdagen. Vi har utökat med fler och nya kategorier denna gång, och redan på söndag presenteras den första! Men först berättar vi om våra spelplaner denna helg, och önskar er läsare en riktigt god jul!

Vad spelar du i helgen? [Vecka 50 2018]

Fri, 14 Dec 2018 17:00:02 +0000

Vi har kommit halvvägs in i december och det är endast tio dagar till dopparedagen! Snön har varit efterlängtad och äntligen föll den ned under veckan, lagom innan luciadagen. Nu välkomnar vi en ny helg och tredje advent, där redaktionen som vanligt berättar om helgens spelplaner och möjligtvis njuter av lussekatter också.

Martin djupdyker i överlevnadsträsket

[caption id=“attachment_23933” align=“aligncenter” width=“550”] Den där firren ser inte riktigt mänsklig ut…[/caption] Subnautica släpps äntligen till PlayStation 4, och jag lyckades att norpa recensionsexemplaret och snabbt stoppa det innanför torrdräkten. Jag har spelat titeln tidigare på PC och ser verkligen fram emot att återvända under ytan igen! Självklart ska jag försöka få tid till att fortsätta mina äventyr i Drangleic. Dark Souls II: The Scholar of the First Sin (9/10) är verkligen en annorlunda best och jag har fortfarande svårt att bemästra teknikerna, trots cirka tjugo timmars speltid. Jag tar dock små steg framåt samtidigt som jag utforskar varje farlig vrå i spelet.

Recension: Mutant Year Zero: Road to Eden [PS4]

Thu, 13 Dec 2018 13:00:07 +0000

Mina första stapplande steg i den enorma världen av papper-och-pennarollspel gjordes i det svenska rollspelet Mutant i mitten på 80-talet. Sedan dess har spelet sett mängder av nyversioner och internationaliseringar. Nu är det äntligen dags att med Mutant Year Zero: Road to Eden prova ett nytt medium i form av ett taktiskt rollspel med turordningsbaserade strider. Och flörten med det postapokalyptiska Sverige och de klassiska rollspelsrötterna, där en av huvudpersonerna givetvis är en muterad anka, lyser igenom klart. Spelet följer den ovan nämnda muterade ankan Dux och det muterade vildsvinet Bormin som är ett slags kombinerade jägare och vakter som samlar resurser och står för de militära musklerna för samhället The Ark, där överlevande mutanter och människor samsas. En av de få personer i arken som kan underhålla teknik från den gamla världen har försvunnit under en expedition, och de blir våra hjältars uppdrag att hitta honom. [caption id=“attachment_23911” align=“aligncenter” width=“550”] Även efter apokalypsen klottras det på tågvagnar…[/caption] Grundmekaniken i spelet blir att utforska områden som dyker upp på en världskarta där varje område innehåller skrot, vapendelar och fiender som måste besegras. Fienderna syns på kartan och oftast får du möjlighet att smyga runt och positionera dig och sätta upp ett överfall där du får en frirunda. Lyckas du dessutom isolera en patrull och döda den utan att någon annan fiende upptäcker dig har du en stor fördel i den danande större bataljen. Striderna påminner mycket om de i XCOM: Enemy Unknown och dess uppföljare där positionering, i vilken ordning du utför dina handlingar och att förutspå motståndarnas intentioner spelar en viktig roll. Precis som i andra genrespel kan du utnyttja omgivningen för att få helt eller halvt skydd och dessutom utnyttja hög höjd både för att få bättre sikt och för att få bättre skydd. De klassiska rollspelselementen består i att uppgradera figurernas egenskaper och mutationer för att låsa upp passiva bonusar eller specialförmågor. Tyvärr finns det ett överlapp mellan karaktärerna och istället för att ge dem helt unika egenskaper blir de nya mutanterna som rekryteras mer hybrider av arketyper du redan sett. Dessutom går det ganska fort att identifiera russinen i kakan och låsa upp precis de förmågor du vill ha. Dessa guldkorn är dessutom såpass vitala för överlevnad att det redan svåra spelet skulle bli ännu knivigare utan förmågor som Hog Rush eller Puppeteer. Ganska snabbt blir det aningen enformigt, då variationen hos fienderna och i utrustning samt förmågor är förvånansvärt liten vilket gör att jag hittar ett system som jag bara repeterar för att komma vidare. Avviker jag från mitt framgångsrecept åker jag allt som oftast på en förlust och halkar tillbaka i banorna som fungerar. [caption id=“attachment_23912” align=“aligncenter” width=“550”] Mutationsträdet och Bormin i superfin skärmmössa.[/caption] Miljöerna sticker ut positivt och är otroligt charmiga med sina varianter på kända svenska varumärken och igenvuxna småstadsmiljöer. Inne i arken finns några grundfunktioner som en butik, möjlighet till vapenuppgradering och en pub som spelar dansbandsmusik på svenska. Spelet både ser och låter bra utan att briljera, men optimeringen av PlayStation-versionen verkar ha uteblivit då min PlayStation 4 Pro låter som om den är redo för takeoff. Det som får mig att undra är att visuella mästerverk hitintills aldrig fått fläkten att vina på det här sättet. Jag älskar en stark berättelse och med en 35 år gammal rollspelsvärld med källmaterial hade jag stora förhoppningar på berättelsen. Tyvärr åker den i baksätet till förmån för vad som närmast kan liknas med ett strategispel snarare än ett roll- eller äventyrsspel. Jag vill självklart veta vad som hänt och hur områdena hänger ihop, men berättelsen lyfter aldrig riktigt och den känns mer som ett nödvändigt ont än en gedigen och viktig del av spelupplevelsen. Sammantaget bjuder Mutant Year Zero: Road to Eden på en mysig upplevelse med stor igenkänningsfaktor som aldrig riktigt blommar ut i det där lilla extra. Är du svältfödd på taktiska strider á la Fallout Tactics och Hard West så prickar du inte fel, men jag hade aningen högre förväntningar.

Recension: Nippon Marathon [PS4]

Thu, 13 Dec 2018 10:00:54 +0000

Några av höjdpunkterna under kvällarna på våra resor till Japan, har alltid varit de galna variationerna av TV-programmet Gladiator. I det uppåtgående solens land är dock reglerna helt annorlunda, samtidigt som utmaningarna är vildare än du kan tänka dig. Om du blandar den svenska varianten av tidigare nämnt TV-spektakel, blandar med Donkey Kong tillsammans med en skvätt dödliga fällor från Dark Souls (fast mindre farliga för de tävlande), är du ganska nära den sanning som utspelar sig i rutan. Nippon Marathon från utvecklaren Onion Soup Interactive innehåller alla delar för att leverera en galen och underhållande upplevelse och bjuder samtidigt på en skruvad berättelse som skulle passa hemma i vilken sinnesutvidgande anime-serie som helst. Men håller titeln formen och lyckas leverera en trevlig spelupplevelse mitt i allt denna märklighet? [caption id=“attachment_23919” align=“aligncenter” width=“550”] Vem visste att Shiba Inus tyckte om hummer så här mycket?[/caption] Till en början håller titelns sololäge en udda men välbekant japansk karaktär. Vår hjälte jobbar på en hummerodling och söker framgång i medias rampljus. Självklart består hans enda kläder av en enorm hummerutstyrsel som han dessutom behåller i alla tävlingsmoment så småningom. Han får ett brev som berättar att han äntligen blivit uttagen till Nippon Marathon; Japans största TV-sända tävling. Jag tar över spakarna när min hummerliknande hjälte står vid startlinjen och är redo för sin första deltävling. Tävlingsbanan består av en tredimensionell miljö där jag dels måste hitta den närmaste vägen till mål. Samtidigt behöver jag plocka upp vapen för att sinka mina motståndare såväl som att undvika de fällor och faror som finns utplacerade med noggrann precision. För den som sitter bredvid och tittar på under tiden Nippon Marathon spelas, kan jag tänka mig att upplevelsen är någorlunda roande. Men för mig som frenetiskt försöker ducka utskjutande träpinnar, hoppa över japanska hundar samtidigt som jag försöker att öka farten genom att äta upp mina vapen, är situationen allt annat än trevlig. Spelet är nämligen oerhört oförlåtande när det kommer till små misstag, samtidigt som det redan från första nivån, ser till att ösa hinder och fällor framför mig. [caption id=“attachment_23920” align=“aligncenter” width=“550”] In från höger, skruva lite till vänster. VA? Vem gjorde ett gupp här???[/caption] Det är inte förrän jag sätter mig ner tillsammans med en familjemedlem och provar läget för fler spelare som jag har kul, ler inombords och till slut skrattar. Ett mänskligt motstånd visar sig vara betydligt mer givande än en artificiell motståndare som hänsynslöst plöjer framåt, hela tiden på jakt efter den optimala sträckan. I ensamläget krävs det dessutom att jag kommer etta i varje nivå för att få avancera, ett tillkortakommande som tagits bort från flerspelarläget. De mest underhållande spellägena återfinns dock i “Party Mode” där det för tillfället finns två utmaningar där upp till fyra spelare turas om att ta kontrollen i besittning. Den ena varianten handlar om att ta sig så långt på någon av nivåerna som möjligt innan tiden tar slut eller att karaktären trillar av banan. Vinnaren är dock kundvagnsbowling där varje spelare ska kasta sig handlöst i en kundvagn och försöka slå ner så många gigantiska bowlingpinnar som möjligt. Nippon Marathon är och förblir ett spel som du ska spela tillsammans med vänner i soffan, och då glänser det klart i sin galna prakt. Som ensamspelare bör du dock kika åt något annat håll då spelets AI är alldeles för duktig och motståndet alldeles för ojämnt.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 49 2018]

Fri, 07 Dec 2018 17:00:13 +0000

Nu är helgen hos oss åter igen och trots att decembers första vecka snart är fulländad, så har den varit händelserik här på bloggen. Krille har tagit sig an två dansspel i Persona 3: Dancing in Moonlight (7/10) och Persona 5: Dancing in Starlight (8/10), medan Jesper gjorde en nostalgisk resa bakåt i tiden när han spelat PlayStation Classic (4/10). Men nu sparkar vi av oss uteskorna, värmer på lite glögg och berättar om våra spelplaner under helgen och andra advent!

Recension: Energy Cycle Edge [PS4]

Wed, 05 Dec 2018 13:00:38 +0000

När jag sätter mig ned och startar Energy Cycle Edge för första gången blir jag en smula eftertänksam. Mitt allra första intryck är att spelet ser ut som något av de pusselelement som jag flera gånger har funnit i Artifex Mundis titlar. Jag menar såklart inte sekvenserna där jag måste hitta dolda föremål i ett gytter av andra saker, utan de rena pusselelementen där jag emellanåt känner mig som en fåne, då jag inte förstår mekaniken. Att studion Sometimesyou tycker om knepiga pusselspel har de visat tidigare med titlarna Energy Balance, Energy Cycle och Energy Invasion som alla tre finns till PlayStation-konsoler. Dock har jag inte provat några av deras tidigare alster och slås därför av den fullständigt nakna introduktionen till detta spel. [caption id=“attachment_23839” align=“aligncenter” width=“550”] Men det här löser jag ju enkelt. Vad är problemet liksom?[/caption] Från den sparsmakade menyn kan jag välja flertalet upplägg som initialt inte säger mig så mycket. Jag ser indikationer på vinklar där nivåerna går från 180 grader, ned till 45 grader. Det finns även ett läge som endast målas upp i form av en kub. Nyfiken på hur detta ska utspela sig, väljer jag alternativet 180 grader och möts omedelbart av en uppsättning olikfärgade energikristaller som är utplacerade efter ett bestämt mönster. Det finns ingen introduktion eller någon slags handhållning i spelet över huvud taget och därför klickar jag lite förstrött på de olika kristallerna för att se vad jag kan provocera fram för reaktion. Spelplanen förändrar sig omedelbart, beroende på var någonstans jag klickar. Trycker jag i mitten av en rak linje, ändras samtliga färger på raden ett steg enligt en sekvens av färger. När alla kristaller har samma färg, har jag klarat av nivån och kan försöka mig på nästa. Om jag istället klickar där en kolumn knyts samman med en rad av kristaller, påverkas färguppsättningarna i båda dimensionerna. Om det nu hade varit så att dessa energiknippen hade varit någorlunda jämt fördelade, hade ju spelet inte varit en speciellt tuff utmaning, men självklart presenteras spelplanen i ett kaotiskt skimmer av olikfärgade kristaller på varje rad och varje kolumn. [caption id=“attachment_23840” align=“aligncenter” width=“550”] Skojar du? Är det där uppe till höger en karta eller vad?[/caption] Nivån som jag har valt är redan från början rejält utmanande, eftersom jag aldrig lyckats lösa en Rubiks kub utan att ta sönder den och bygga ihop den bit för bit. När jag så småningom börjar snegla på de kommande nivåerna, känner jag mig väldigt ointelligent. i 180 graders-läget påverkar jag endast kristaller som befinner sig i en rak horisontell respektive vertikal linje, men 90 och 45 graders-nivåerna innebär logiskt nog att interaktionen mellan kristaller intensifieras ordentligt. Och för att göra saken ännu värre, finns det ett tredimensionellt läge, där jag även kan rotera hela spelplanen och påverka bakomliggande kristaller. Mina misslyckanden med Rubiks mästerverk till leksak och IQ-utmanare gör sig påmind och jag inser att spelet absolut inte är skapat för mig. Energy Cycle Edge är en rejäl utmaning för dig som bemästrar tredimensionella pussel och som enkelt knäcker nötter där du måste hålla koll på många faktorer samtidigt. Jag kan definitivt rekommendera titeln till alla som älskar rejäla omgångar av hjärnmassage. Själv känner jag mig lagom korkad och återgår med glädje till något utmanande actionrollspel istället. Min hjärna kan nog inte utvecklas mer.

Recension: Persona 3: Dancing in Moonlight [PS4]

Tue, 04 Dec 2018 13:00:31 +0000

Att minnen är hårt kopplade till ljud har sedan länge varit känt. För visst händer det att du hör någon låt som spelades flitigt under din barndom, och plötsligt väcks härliga minnen från den tiden till liv. Samma sak gäller musiken i Persona 3: Dancing in Moonlight. Bara någon låt in i detta musikspel minns jag tillbaka till min första kontakt med Persona-serien, då jag på min nyinköpta ”platt-tv” blev förälskad i denna helt nya genremix. I äventyret tvingades jag balansera tentapluggande och sociala relationer med kampen mot ondskefulla skuggmonster på dygnets 25:e timma. Vid en första anblick borde det rent marknadsstrategiskt vara som att skjuta sig själv i huvudet att släppa ett rytmspel som enbart baseras på låtar och karaktärer från ett spel som släpptes för mer än tio år sedan. Ärligt talat hade även jag glömt det mesta av Shin Megami Tensei: Persona 3 , men i takt med att jag låser upp nya låtar i spelet minns jag alltmer av det magiska äventyret och livet i studentkorridoren. Dancing in Moonlight är nostalgi när den är som bäst. [caption id=“attachment_23820” align=“aligncenter” width=“550”] Det blir inget skuggfäktande i Tartarus den här gången.[/caption] Det är ingen slump att titeln släpps samma dag som Persona 5: Dancing in Starlight (8/10), för rent spelmekaniskt är de båda verken mer eller mindre identiska. Själva låtarna är det däremot stor skillnad på, och Persona 3 har betydligt mer house- och klubbkaraktär på musikmixarna än Persona 5:s jazzigare och vidare musikbibliotek. Den tyngre basen och otåligare takten är dock helt i stil med ursprungsspelets aura, och jag hittar snabbt ett par ösiga favoritmixar som jag går och nynnar på långt efter att jag lagt ifrån mig handkontrollen. Men det går inte att förneka att både variationen och kvalitén på musiken i Persona 5: Dancing in Starlight är flera snäpp vassare, och står därmed som en klar vinnare i duellen mellan dessa dansspel. [caption id=“attachment_23821” align=“aligncenter” width=“550”] Elisabeth har skrivit en djup låttext om Igor.[/caption] Efter att du tagit dig an fantomtjuvarnas dansfest är detta dock en utmärkt fortsättning. Det håller fortfarande en väldigt hög nivå och väcker varma minnen om du någon gång varit i kontakt med originalet. Det ger mig så pass ljuva tillbakablickar att jag på allvar funderar på att damma av mitt gamla PlayStation 2 och spela igenom originalspelet en gång till.

Recension: Monster Boy and the Cursed Kingdom [PS4]

Tue, 04 Dec 2018 09:00:14 +0000

Äventyrsserien om underpojken tog sin början i stenåldern, då arkadspelet Wonder Boy handlade om en grottpojke som skulle rädda sin flickvän från ondskan. I uppföljarna byttes stenyxan mot riddarsvärd och flera av äventyren är klassiker än idag. För första gången sedan 1994 får nu serien en ny uppföljare, med den annorlunda titeln Monster Boy and the Cursed Kingdom , och flera av personerna bakom föregångarna har varit med i utvecklingen av detta senaste kapitel. Hjälten Jin lever i harmoni då plötsligt hans onkel Nabu blir galen, och orsakar kaos genom att förvandla alla invånare till djur. Efter att jag besegrat spelets första boss, en enorm bläckfisk, kastar knäppa farbrorn en förbannelse och jag blir förvandlad till en gris. Jag behöver samla ihop magiska sfärer för att bryta förtrollningen och återställa alla invånarnas rätta form. [caption id=“attachment_23801” align=“aligncenter” width=“550”] HADOKEN! Vänta nu, det var visst fel spel.[/caption] Spelet är en mix av de tidigare Monster World-spelen, men den största inspirationskällan är Wonder Boy: The Dragon’s Trap (10/10). Systemet med att gestalta olika djur och bemästra deras egenskaper i en färgglad värld är bibehållen och jag fascineras av de sagolikt vackra miljöerna med dess imponerande detaljrikedom. Jag älskar att hitta gamla reliker från föregångarna; exempelvis en staty med Piranha Man och en kyrka med alla Wonder Boys tolkningar i byggnadens glasrutor. Längre fram förvandlas jag även till andra varelser och till skillnad mot The Dragon’s Trap kan jag byta skepnad när som helst. Den lilla ormen kan klättra på mossbetäckta ytor och krypa igenom trånga passager, medan grisen kan hitta gömda ting med sitt starka luktsinne. Grodan är min personliga favorit eftersom hans tunga kan greppa tag i krokar för att svinga sig till tidigare oupptäckta ytor. [caption id=“attachment_23807” align=“aligncenter” width=“550”] Grymt, sa grisen.[/caption] Varje nytt område av Monster World jag tar mig till bjuder på kluriga pussel, och jag behöver använda mina upplåsta djurs styrkor för att kunna komma vidare. Problemlösningarna är finurliga och det är kul med att tänka till lite, men de sista nivåerna är alldeles för långdragna och pusslen blir dessvärre enerverande i längden. Jag tycker också det är krångligt att byta djur, eftersom cirkeln med varelsernas anleten gör det besvärligt att välja figur mitt i en interaktion mellan två monster. Jag spelade på normal svårighetsgrad och mitt dåliga försvar gjorde mig påmind om de äldre spelen, då fienderna är lika farliga som förr i tiden. Jag kan hitta nya vapen och uppgradera dom hos Lupias smed i utbyte mot magiska stenar, som i sin tur är undangömda överallt i världen. Att söka efter skatter är spännande och det kan vara värt att återkomma vid ett annat tillfälle om jag vill ha den där skattkistan. [caption id=“attachment_23809” align=“aligncenter” width=“550”] Men, är Spyro med i detta spel också?[/caption] Monster Boy and the Cursed Kingdom är en utmärkt uppföljare till Wonder Boy-spelen och vågar leka med nya idéer, samtidigt som det bibehåller den charmiga plattformstilen och dess varma humor. Det når inte riktigt upp till The Dragon’s Trap eller Wonder Boy in Monster Lands höjder, men den bekanta stilen och världens storlek håller definitivt äventyrslusten igång hela vägen. Om du gillar traditionella plattformsspel med svärdviftande, och underbar musik i dina hörlurar så tycker jag att du ska titta närmare på detta gammalmodiga äventyr.

Recension: Persona 5: Dancing in Starlight [PS4]

Mon, 03 Dec 2018 13:00:24 +0000

Persona 5 (10/10) kan mycket väl vara världens bästa rollspel. Det erbjuder allt från spännande handling och livfulla karaktärer till underhållande spelmekanik samt bländande inramning och är så nära perfektion man kan komma. Detsamma gäller även musiken. Det är därför riktigt kul att Persona 5, precis som sin föregångare, nu får ett sidospår i form av ett musikspel där våra favoritkaraktärer får svänga sina lurviga till härliga remixer av de fantastiska låtarna vi minns från fantomtjuvarnas underbara äventyr. Precis som i Persona 4: Dancing All Night (8/10) och de flesta andra musikspel gäller det att tajma rätt knapptryck i takt till musiken. Är du bekant med genren bjuds du med andra ord inte på några revolutionerande nyheter. Det gedigna berättelseläget från förra dansspelet har dock plockats bort för att själva dansandet ska hamna mer i fokus, vilket fungerar riktigt bra och gör att tempot håller en betydligt snabbare takt. [caption id=“attachment_23783” align=“aligncenter” width=“550”] Varje låt har anpassats efter de olika karaktärernas personlighet och dansstil, men den här killen är lite utav en Joker i leken.[/caption] Givetvis erbjuds en hel del dialog ändå. Denna låser du upp genom att lyckas med uppdrag som de olika protagonisterna vill ha hjälp med, till exempel att ”klara så här många låtar med briljant betyg” eller ”lyckas ta x antal perfekta danssteg”. Som belöning får du en social interaktion med respektive karaktär, vilket i sin tur låser upp nya scenkläder och annat bonusmaterial. Även om dialogerna aldrig når upp till samma höga kvalité som manuset i Persona 5, fungerar de ändå som ett kul avbrott mellan låtarna och även som en morot till att behålla dansskorna på även efter att ha klarat alla danser titeln bjuder upp till. Största anledningen att jag fortsätter spela långt efter att ha lyckats norpa åt mig spelets platinatrofé är dock den briljanta musiken. Visst finns enstaka stycken som inte alls faller mig i smaken, men det finns betydligt fler remixer i alla tänkbara genrer som gör mig så glad att jag spelar dem flera gånger på raken. Att svårighetsgraden går att skräddarsy på många olika sätt höjer dessutom omspelningsvärdet rejält, men jag är besviken på att det inte finns någon form av topplistor där jag kan jämföra mina poäng med andra spelare över nätet. [caption id=“attachment_23782” align=“aligncenter” width=“550”] När Igor inte är på plats passar systrarna i The Velvet Room på att anordna danstävlingar för våra sovande protagonister.[/caption] Som vanligt när det kommer till Persona-spel är hela inramningen riktigt imponerande. Förvänta dig årets snyggaste inställningsmenyer, en sprudlande grafisk stil med härliga färger och så klart fantastiskt ljud. Har du spelat Persona 5, eller bara är ute efter ett underhållande musikspel, är Persona 5: Dancing in Starlight garanterat en hit som du lär spela på repeat.

Recension: PlayStation Classic

Mon, 03 Dec 2018 10:00:06 +0000

PlayStation blev den första konsolen jag köpte för egna pengar och den kommer alltid att ha en speciell plats i mitt gamer-hjärta. Därför var jag extra förväntansfull när Sony utannonserade en minikonsol med klassiker till PlayStation. På förhand spekulerades det vitt och brett om vilka spel som skulle komma med, och även om några riktiga klassiker är med, saknar jag många av mina favoriter. När jag kopplar in enheten i min TV använder jag TV:ns USB-port för ström och minikonsolen vägrar starta. Jag börjar direkt tänka att jag har fått ett trasigt exemplar och tar fram manualen. Det visar sig att den spänning och ström jag får från TV:n inte räcker, utan jag måste ha en omvandlare från eluttag till USB som man får med mobiltelefonladdare. Jag förstår att det handlar om besparingar och logistik med olika regioners elstandarder, men tycker ändå att de hade kunnat lägga med en adapter. [caption id=“attachment_23793” align=“aligncenter” width=“550”] Den ikoniska ikonen med Cloud och hans Bustersvärd pryder menyn.[/caption] När jag väl får igång konsolen, möts jag av en trevlig meny där de 20 spelen sitter i en cirkel. Det är både intuitivt och enkelt att navigera mellan spel, manualer och att hantera sparfiler på virtuella minneskort. Trycker jag på konsolens resetknapp sparas det exakta tillståndet i spelet och jag kan fortsätta från exakt den punkten nästa gång jag vill spela mer. En mycket trevlig och användbar funktion. Handkontrollerna är i originalutförande helt utan analogstickor och vibration, även om den första DualShock-kontrollern kom redan 1997, tre år in i den 12 år långa tillgängligheten av PlayStation i butikerna. I pusselspelen och rollspelen fungerar styrkorset bra, medan de tredimensionella actionspelen känns extra gamla utan analog styrning. När det gäller spelen så har nog mina känslor trumfat förnuftet eftersom jag inte alls minns dem så här bedrövliga. Lite ironiskt så är det de tvådimensionella spelen som håller bäst och de helt tredimensionella gör sig oerhört dåliga på en modern TV. Pusselspelen Mr Driller och Super Puzzle Fighter II Turbo håller måttet och är båda riktigt trevliga samt lockar mig tillbaka att spela flera sessioner. Rollspelen Final Fantasy VII och Wild Arms håller måttet rent spelmekaniskt och musikmässigt, men grafiken har verkligen inte åldrats med värdighet. Ett stort pluspoäng ger jag dock till designvalet där Open-knappen på konsolen används vid byte av virtuell skiva i spelen som ursprungligen släpptes på flera skivor. [caption id=“attachment_23792” align=“aligncenter” width=“550”] Den ser ut som en vanlig PlayStation, men ryms i en hand.[/caption] Allra sämst fungerar skjutarspelen Syphon Filter och Tom Clancey’s Rainbow Six. Jag hade glömt bort vilket enormt steg det var från den gamla skolans spel till två analoga spakar där du siktar med den ena och rör dig med den andra. Jag blir inte långvarig i de spelen och känner inget sug att återvända till dem heller. När det gäller spelvalen så känns det som om några spel är med bara för att det finns moderna uppföljare som blivit succéer. Jag har redan nämnt Final Fantasy VII och spel som Resident Evil och Metal Gear Solid är självklara val, men några av klassikerna har fått ansiktslyftningar och fick inte vara med. Jag tänker på spel som Crash Bandicoot , Spyro the Dragon och WipeOut som absolut måste klassas som PlayStation-klassiker. Hade jag fått handplocka några spel hade Final Fantasy Tactics , Xenogears och Castlevania: Symphony of the Night också fått vara med. Efter att ha testat alla spelen blir jag sittande med en besviken känsla och en bitter eftersmak. Jag har svårt att bestämma mig om jag själv förändrats så mycket och därför tänker mycket på yta och användarvänlighet, eller om det är spelen som har åldrats oväntat dåligt. Det här är iallafall inte alls vad jag hade tänkt mig, och om jag jämför med andra tillverkares retrokonsoler, kan jag bara konstatera att de tredimensionella spelen inte alls håller måttet på samma sätt som de charmiga tvådimensionella pixelspelen gör. Hade det funnits möjlighet att köpa till spel så hade mobiliteten och enkelheten att spela var som helst där det finns en HDMI-skärm varit en framgångsfaktor, men som PlayStation Classic ser ut nu, räcker det inte ända fram.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 48 2018]

Fri, 30 Nov 2018 17:00:35 +0000

Novembers höstmörker tar nu slut och vi kliver in i decembers julstämning. Det är första advent nu på söndag, och min familj har redan ställt fram adventsljusstakarna vid fönstren. När årets sista månad och jultider börjar, är det ett perfekt tillfälle att avsluta året med det där spelet som du inte hunnit spelat klart. Du kanske till och med har funderat på vilka som är de bästa spelen i år? Det finns gott om tid att tänka på detta, och under tiden berättar vi om våra spelplaner i helgen!

Månadens höjdpunkter [December 2018]

Fri, 30 Nov 2018 10:00:36 +0000

Årets sista månad är runt hörnet och mellan alla lussebullar, julklappar och nyårsraketer ska det hinnas med lite spelande också. December månads spelsläpp är lite glesare än vanligt då många påbörjar julklappsköpen betydligt tidigare och flertalet utgivare försöker få ut spelen i god tid för att dra nytta av den extra försäljningen. Dock går det självklart att välja ut några guldkorn som skiner extra mycket på spelhyllan. Under denna månad trängs dansspel i japansk skolmiljö med taktiska spel baserat på svenskt papper-och-pennarollspel och kortspel i Witchermiljö med svenskutvecklat actionäventyr i en öppen värld.

Månadens PlayStation Plus-spel [December 2018]

Thu, 29 Nov 2018 13:00:32 +0000

Årets sista månad är snart här, och för att höja PlayStation Plus till nya höjder, bjuder Sony denna gång på ett stort lass med underhållande och intressanta titlar. Bland annat får vi tillgång till skräckmästarna Frictional Games kusliga Soma (8/10) som Johan rekommenderade skräck- och science fiction-fanatiker att spela. Som om inte det vore nog, bjuds vi även på det underhållande Onrush (8/10), den episka grafiska novellen Steins; Gate och den dystopiska passkontrollantsimulatorn Papers Please (9/10). Frågan som nu kvarstår är hur tusan vi ska hinna att plöja igenom detta nya tillskott till skämshögen.

Recension: Achtung! Chtulu Tactics [PS4]

Thu, 29 Nov 2018 10:00:06 +0000

För knappt 130 år sedan föddes Howard Philips Lovecraft i Provicence, Rhode Island. Han skrev under sin relativt korta livslängd (47 år) en rad dystra skräckhistorier med domedagstema som sedan har inspirerat diverse konstnärer till otaliga tolkningar av hans verk, alla mer eller mindre trogna originalmaterialet. Ofta blir det inte mer än ytliga kontaktpunkter med Lovecrafts mardrömspsykoser, till exempel att man sätter Chtulu i titeln och kryddar äventyret med dyster stämning, domedagskultister och oformliga tentakelmonster. Men Auroch Digital har inte bara valt att russinplocka Lovecrafts kaka på monster. Det turbaserade strategi-elementet har de mer eller mindre snott rakt av från X-com. Upplägget med ockulta nazister är numera en egen sub-genre så där är det svårare att hitta exakt var de “inspirerats”, men Hellboy och Wolfenstein är två källor som ligger nära. Det enda som är någorlunda eget är spelets “momentum”-mätare, där spelaren belönas för lyckade attacker med guldpilar, vilka nyttjas utöver spelarnas actionpoäng för att utföra specialattacker. De går att spendera en i taget eller flera i klump, men samlas ihop och används för hela gruppen. Upplägget gör att en karaktär som kanske vandrat för långt från gruppen kan överleva ett bakhåll eller dålig taktisk planering genom att bränna dessa extra momentum-poäng, på bekostnad att resterande grupp bara får använda sina egna AP. [caption id=“attachment_23709” align=“aligncenter” width=“550”] Blockigt värre.[/caption] Spelets fyra hjältar är i grunden rätt lika varandra rent speltekniskt, men allt eftersom deras respektive specialfärdigheter uppgraderas går det att göra dem mer diversifierade och därigenom mer effektiva. Tyvärr blir de berättarmässigt inte mer intressanta ju längre jag spelar. Bandesignen är även den rätt tråkig. X-coms grafik kan ibland upplevas som lite yxig och detaljlös, men där finns ändå tydligt flera olika ytor som läggs över den grundläggande strukturen. Här kan jag inte skilja banorna åt mer än i vissa små avseenden. Dessutom är grafiken av en sådan kvalitet som redan började se lite trött ut för ungefär tio år sedan. Spelet är Kickstartat i grunden och har gått ett varv på PC innan det portas till PS4 och tyvärr känns konsolversionen oinspirerad. Jag ser ingen anledning att spela det här på PS4 om man har tillgång till en PC. Dessutom är banorna alldeles för långa, mestadels för att fienderna är så passiva. Ofta får man jaga sitt motstånd in i ett hörn av en bana. Jag har dött flera gånger med olika karaktärer och jag har läst på internet att det går att få dem kidnappade av fienderna, men jag har trots det aldrig känt mig stressad av att de skjuts ner. Dels för att det är så lätt att få upp dem i stridbart skick igen och dels för att de är så tråkiga att jag aldrig brytt mig om dem. [caption id=“attachment_23710” align=“aligncenter” width=“550”] En slumpmässigt utlagd stock att ta skydd bakom, sicken tur![/caption] Jag blev lite sugen att spela senaste expansionen av X-com 2 när jag spelade Achtung! Chtulu Tactics. Men annars väckte det inte många positiva känslor, tyvärr. Jag hade verkligen velat gilla det här spelet med dess Kickstarter-historia och passionerade utvecklare. Men ibland får man inse att även sympatiska människor kan leverera undermåliga upplevelser. Auroch Digitals nedstrippade X-com-klon lyckas inte använda det breda bakgrundsmaterialet för att skapa en gripande story. Upprepande miljöer, långa uppdrag och bleka huvudkaraktärer gör Achtung! Chtulu Tactics till ett intressant koncept som aldrig riktigt möter sin potential.

Recension: The Forest [PS4]

Tue, 27 Nov 2018 13:00:24 +0000

Jag kommer fortfarande ihåg den där krypande, ofrånkomliga känslan av hjälplöshet som jag upplevde första gången jag tittade på filmen “Alien”. Efter att ha återupplevt filmen många gånger som vuxen, har jag identifierat skräcken lite tydligare; det som är läskigt är att den fientliga varelsen är ett rovdjur, att den anpassar sig snabbare än en människa och att dess beteende inte går att förutspå. En liknande känsla möter mig i Endnight Games blandning av skräck- och överlevnadsspel, och det beror inte på att jag befinner mig på ett rymdskepp utan snarare att jag inte kan lita på titelns artificiella intelligens. Jag känner mig inte säker någonstans… I inledningen möts jag av ett scenario som kan liknas vid pilotavsnittet till TV-serien Lost. Huvudpersonen befinner sig på ett flygplan tillsammans med sin son och allt verkar frid och fröjd. Innan jag lyckas zappa mig vidare i underhållningssystemets filmutbud är dock katastrofen ett faktum. Planet skakar, snurrar runt och allt blir till ett mörkt kaos. Vi kraschar på en okänd ö, någonstans mitt i ingenstans. [caption id=“attachment_23718” align=“aligncenter” width=“550”] Hejsan. Ursäkta…har någon av er sett min son?[/caption] När jag vaknar till liv är min son försvunnen och jag får se minnesfragment där en mänsklig varelse som verkar föra bort honom från flygplanet. Förutom att överleva dagen, måste min hjälte självklart även återfinna sin son. Men som det berättas i säkerhetsfilmerna på planet är det viktigt att först se till sin egen säkerhet innan jag hjälper andra. När jag kliver ut ur stjärtpartiet på det kraschade planet, bevittnar jag omedelbart vilken tragisk olycka detta är. Överallt ligger resväskor och saker som en gång har tillhört mina medpassagerare. Av dem syns dock inga spår, vilket är ganska märkligt. Jag hittar dock direkt en yxa som snart ska bli min bästa vän, och med dess hjälp lyckas jag öppna flertalet resväskor och plocka på mig en hel del nödvändigheter. Själva spelmekaniken påminner till mångt och mycket den som erbjuds i till exempel Conan Exiles (7/10). Jag måste leta efter stenar, hugga ned träd och samla på kvistar för att skapa de fällor och hjälpmedel som krävs för att överleva på denna öde ö. Där The Forest skiljer sig från andra överlevnadsspel jag spelat, är att jag inte får några “fridagar” att förbereda mig på. Istället möts jag under den första dagens skymning av springande, hukande silhuetter som kretsar kring flygplanet. Det gäller med andra ord att snabbt skapa skydd, se till att lyckas samla regnvatten och hitta något att äta. Samtidigt som försvar står högt på prioriteringslistan. [caption id=“attachment_23719” align=“aligncenter” width=“550”] Ehhhh….äter kannibaler haj eller är det något annat i görningen?[/caption] Ganska snart står det klart att det är kannibaler som bor på ön och misstanken växer inom mig att det är de som står mellan mig och återförenandet med min son. Inför räddningsoperationen ser jag därför till att utvidga min bas för att erbjuda ett bättre försvar men också för att se till att jag har tillräckligt med resurser för att överleva. Det är ungefär här som jag upptäcker spelets ondsinta och mycket smarta balansgång. Det visar sig nämligen att ju större åverkan jag gör på naturen och omgivningen, desto mer intresserade och aggressiva blir kannibalerna. Sammantaget blir detta en balansgång där jag slits mellan viljan att rädda min son och att försvara mitt läger och mina tillgångar. Som tur är, har spelet ett samarbetsläge, vilket innebär att jag kan ge mig ut och utforska under tiden min medspelare stärker basens försvar. Därför lämnar jag min trogna kompanjon hemma, medan jag söker efter överlevande. Redan efter några minuters gångpromenad, inser jag att något är oerhört fel på ön. På en strand ligger vithajar uppsköljda i sanden och en bit ute i havet skymtar en segelbåt. Vägen till att hitta den kidnappade sonen är lång, men äventyret som jag har startat är fenomenalt. The Forest är ett perfekt spel för dig som tröttnat på fyrkanterna i Minecraft eller inte trivs i Conan-universat men som ändå längtar efter ett spel där du måste ha koll på hunger, törst och hälsa samtidigt som du bygger försvar och strävar efter ett mål. Jag kommer att fortsätta spela detta spel tills jag har hittat den försvunna sonen. Och eventuellt hittat en platinatrofé.

Jerrys platinautmaning: Castlevania: Requiem

Tue, 27 Nov 2018 10:00:12 +0000

Jag inskaffade samlingen Castlevania: Requiem (9/10) eftersom de två inkluderande spelen tillhör de bästa i hela serien. Äntligen kunde jag spela Rondo of Blood på engelska och på PlayStation-plattformen, då jag tidigare endast testat den japanska utgåvan via Wiis Virtual Console. Dessutom fick jag möjligheten att spela om mästerverket Symphony of the Night för första gången på nästan tjugo år. Jag började utforska det aggressivt utmanande spelet med Richter Belmont, och mina minnen av de elaka fienderna väcktes åter efter mitt möte med första banans boss. Men eftersom bandesignen är såpass välgjord och att de väl gömda hemligheterna lockade skattjägaren i mig, lät jag inte hindras av motgångarna, orsakade av hänsynslös död. Jag hoppade mellan spelen under min genomspelning och började upptäcka flera, tidigare oupptäckta detaljer som skapar starka band mellan dessa titlar. I Rondo of Blood jagas Richter av en enorm Behemoth i en sekvens, och det lila jättemonstrets lik ligger i bakgrunden när jag anländer till Colosseum under en spelomgång med Alucard, vilket är en fascinerande enskild del. [caption id=“attachment_23689” align=“aligncenter” width=“550”] Äh, var inte så tjurig![/caption] När jag började få flera troféer för bägge spelen, började min nyfikenhet att spira och jag undersökte samlingens lista av pokaler. I det ögonblicket väcktes ett starkt begär att jag skulle anta en utmaning och påbörja jakten på en platina. Rondo of Blood är ett kortare spel än dess uppföljare, och därför koncentrerade jag mig på det först. Jag behövde hitta de fyra fängslade kvinnorna, med Maria Brenard i spetsen. Detta gav fyra bronspriser och sedan behövde jag bara klara av Dracula med de båda spelbara karaktärerna. Det var en enkel uppgift med Maria, men greven gjorde det besvärligare för mig när jag var Richter. Sedan utforskade jag varje bana helt, inklusive de alternativa vägarna och tidigare låsta nivåerna för att få guldpokalen “The Full Belmonty”, innan jag fortsatte med Symphony of The Night. Jakten på troféer i det sistnämnda fick mig se spelet med nya ögon, eftersom jag var tvunge att hitta tidigare oupptäckta hemligheter. Men att leta igenom båda slottens samtliga rum och samla ihop en halv miljon dollar för att köpa en kopiator, var tidskrävande. Till slut fick jag min platina genom att besegra nekromagikern Shaft med Richter i Symphony. Jag kände mig road av en underhållande skattjakt i två fantastiska spel, och därmed tänker jag ge dig några tips ifall du också vill ha den blå pokalen. [caption id=“attachment_23693” align=“aligncenter” width=“550”] Döden är en av de fem bossar som bevakar en gemensam trofé.[/caption]

En återblick på Assassin's Creed

Mon, 26 Nov 2018 16:00:51 +0000

Under förra månaden tillbringade jag kopiösa mängder tid med det enorma Assassin’s Creed Odyssey. På gott och ont tillhandahölls ingen recensionskod, vilket dels gjorde att vi inte kunde leverera våra åsikter om spelet i recensionsform, men å andra sidan kunde jag uppleva spelet på egna villkor utan tidspress istället. Och mina villkor visade sig ta upp närmare 80 timmar av mitt liv för att sedan leda mig till att återvända till originalspelen i serien. Den långa resan genom Odyssey började nämligen få mig att fundera på utvecklingen som serien har gått igenom sedan debutspelet 2007, och som ett brev på posten blev första spelet tillgängligt via Xbox-motsvarigheten till PlayStation Plus. Det blev med andra ord alldeles för lockande att återförenas med gamle Altaïr igen. Första intrycket kanske färgades en aning av att spelet numera kan köras i 4K-upplösning, men designmässigt håller städerna fortfarande ganska hög kvalitet. De känns dock en aning sterila och tomma eftersom förra generationens hårdvara inte kunde hantera dagens nivåer av detaljrikedom, men bortsett från detta är det fortfarande intressanta miljöer att utforska. Jag identifierade ganska omedelbart en sak som jag har saknat från de senaste två spelen, nämligen möjligheten att hoppa mellan hustak för att navigera sig runt i städerna. De stora öppna världarna i Assassin’s Creed Origins (9/10) och Odyssey är storslagna och fantastiska, men de har tappat lite av parkourkänslan från originalspelen. [caption id=“attachment_23676” align=“aligncenter” width=“550”] Altaïr i Damaskus[/caption] Så här långt höll mina gamla nostalgiska känslor för Assassin’s Creed ypperligt, men sedan började uppdragen. Här såg jag ganska fort att innehållet bakom den fina ytan var ganska sparsamt och repetitivt, och jag hade i princip helt glömt bort att riktiga scriptade uppdrag inte dök upp förrän i uppföljaren. Med detta sagt anser jag ändå att stämningen i spelet lyckas hålla ihop allt ändå, även om det skulle må bra av lite större variation. Detta ledde mig sedan vidare till en av seriens riktiga huvudpersoner, Ezio Auditori da Firenze, och nyversionerna av spelen i Assassin’s Creed: The Ezio Collection (8/10). Det har länge diskuterats huruvida Assassin’s Creed II eller Assassin’s Creed Brotherhood är det bästa spelet i serien, och jag har länge fallit i Brotherhood-lägret. Efter denna senaste genomspelning har jag dock börjat ifrågasätta om jag har haft fel alla dessa år. Direkt när jag startade upp Assassin’s Creed II var det en så otroligt markant skillnad i tempo och styrning jämfört med föregångaren. Det var tydligt att designteamet förstod att det var bättre att ha förankringen i spelkänsla över realism när det gäller till exempel klättertempo. Produktionsvärdena sköt även i höjden i samband med detta spel, vilket syns både på miljödesign och att det faktiskt finns en berättelse och ett syfte knutet till uppdragen. Spelmekanikerna som sedan introducerades i Brotherhood fångade mig på ett vis som de tidigare spelen inte riktigt hade gjort innan. Dels rekryteringen och hanteringen av egna assassiner, men även att investera i byggnader och butiker i staden lyckades intressera mig ännu en gång i denna genomspelning. Det är inte speciellt djupa mekaniker egentligen, men det skapar en form av koppling och interaktion med miljön omkring dig som är tillfredsställande. Däremot faller berättelsen lite framåt slutet, när allting plötsligt ska knytas ihop, och det förvandlas i princip till ett kollage av scener med flera månader mellan händelserna. [caption id=“attachment_23677” align=“aligncenter” width=“550”] Gammel-Ezio besöker Istanbul och vågar inte ens titta på alla skyhöga minareter.[/caption] Assassin’s Creed Revelations har länge varit det svarta fåret i serien för mig, då det innehåller många mekaniker som inte alls var välkomna. Till exempel introducerades ett halvrisigt tornförsvarsminispel för att kunna hålla kontrollpunkter i staden, och en fördjupning i Desmonds bakgrundshistoria berättades via ett frustrerande plattformspusselspel i förstapersonsperspektiv. Vad jag dock märkte under denna genomspelning är att det är en av de mer intressanta miljöerna som spelserien har skildrat, vilket då gör att det smärtar lite extra att helheten inte riktigt klaffar. Renoveringsmekaniken är fortfarande kvar, men denna gång bestraffas du vid varje investering med att du blir mer efterlyst av någon anledning. Med alla dessa spel i färskt minne är det verkligen intressant hur de har utvecklats till att vara karaktärs- och berättelsedrivna jämfört med det relativt anonyma första spelet. Det är onekligen detta som har gjort serien så långlivad som den är. Utvecklingen på ett längre perspektiv är också fascinerande, då huvudpersonen i respektive spel har gått från en smygande krigare i en hemlig organisation, till en renodlad superhjälte som till exempel Kassandra i Assassin’s Creed Odyssey. Förr var det huvudpersonernas förmåga att utnyttja höstackar som stötdämpning det mest övernaturliga i serien. Kassandra fnyser däremot åt alla fjantar som behöver något mjukt att landa på, och kan helt enkelt inte dö av fallskada. [caption id=“attachment_23678” align=“aligncenter” width=“550”] Oförstörbara Kassandra håller koll på Grekland.[/caption] Missförstå mig dock inte, jag gillar vart serien har utvecklats, annars hade jag aldrig kunnat tillbringa dessa 80 timmar i antika Grekland. Jag uppskattar även att den ursprungliga science fiction-kopplingen mer eller mindre har ersatts av mytologi för att krydda tillvaron en aning. Händelserna utanför Animus har dock marginaliserats lite väl mycket under de senaste två spelen. Den form som spelen har tagit de senaste åren ligger helt rätt i tiden, då de har lånat en hel del koncept från The Witcher-serien. Det är härligt att kunna få utveckla sin karaktär enligt de förmågor man själv vill ha, men jag har upptäckt att jag saknar det klassiska upplägget en aning. Bara en sådan sak som plattformsutmaningarna i kryptorna, vilka man kan finna i Ezio-trilogin, skulle vara ett välkommet element. Under nästa år ska Ubisoft tydligen ta en paus i serien för att inte hamna i den årliga cykeln igen, och förhoppningsvis ger detta dem tiden de behöver för att även se tillbaka på vad som fungerade i de tidigare spelen. Kommer vi någonsin att se ett spel med det klassiska upplägget igen? Förmodligen inte, men serien har lyckats leverera på många fronter även i den nya skepnaden. Kanske är det dags att slutligen bege sig österut till Kina eller Japan nu? Snälla?

Recension: Castlevania: Requiem [PS4]

Mon, 26 Nov 2018 10:00:10 +0000

Jag har alltid gillat den legendariska berättelsen om familjen Belmont och deras roller som vampyrjägare. Kombinationen av arkadäventyr, klassisk skräckmytologi och ikoniska karaktärer har varit delar av den stabila infrastrukturen i Konamis spelserie Castlevania sedan 1986. Nu har spelföretaget rest tillbaks i tiden och lanserat samlingen Castlevania: Requiem , där två av de mest mytomspunna titlarna sluts samman i full cirkel. Dessa två spel är en gemensam berättelse, och tidigare Japan-exklusiva Rondo of Blood är den första halvan av Richter Belmonts anknytning till greve Draculas farliga slott. Den ondskefulle vampyrherren har återuppstått igen, med assistans av svarte magikern Shaft, som i sin tur kidnappat fyra kvinnor för att utföra uppoffringar till sin herre. Likt de äldre föregångarna bekämpar jag fladdermöss, skelett och andra monster med Belmontklanens mäktiga piska i bästa arkadstil. [caption id=“attachment_23664” align=“aligncenter” width=“550”] Spyro gör ett gästspel men han verkar ganska grinig.[/caption] Rondo of Blood är vid första intrycket ett linjärt äventyr med en traditionell väg till bossen i varje bana, men jag upptäckte att spelet erhöll flera hemligheter undangömt i varje hörn. De alternativa vägarna till gömda banor gör utforskandet i Draculas slott intressantare. Förutom Richter går det att spela som djurvännen Maria, och hennes rörelseschema skiljer sig markant från den manliga vampyrjägaren vilket får mig att ändra strategier, främst i striderna. Spelet är ett audiovisuellt spektakel av stilfull pixelgrafik och seriens bästa musik, där exempelvis Bloody Tears från Simon’s Quest i bana tre aldrig har låtit bättre. Dock vill jag uppmärksamma den brutalt aggressiva svårighetsgraden, där Konami placerat varje fiende med hög precision på rätt plats. Bossarna är dessutom mycket elakare än i de tidigare spelen vilket medförde att jag dog flera gånger av deras dödliga attacker. [caption id=“attachment_23666” align=“aligncenter” width=“550”] Alucard vet hur man kopplar av med finess.[/caption] Det andra spelet i samlingen; Symphony of The Night , inleder med föregångarens slutstrid och därefter börjar ett banbrytande kapitel i hela sagan. Konami lånar utforskandet från Super Metroid och sammanväver det med Castlevanias vampyrpiskande actionsekvenser i ett rollspel. Uppoffringen av de äldre titlarnas linjära arkadstil är fortfarande en briljant idé tjugo år senare efter dess lansering till PlayStation 1997. Termen metroidvania inspirerade flera uppföljare, likaså plagiat, flera år efteråt - till och med än idag. Den karismatiska Alucard är en svärdviftande halvvampyr vars uppgift är att stoppa pappa Draculas galenskap en gång för alla. Slottet är enormt och likt Rondo of Blood finns det gott om hemligheter att hitta överallt, och den briljanta bandesignen är helt i världsklass. Det är spännande att leta efter Alucards artefakter och slåss mot de gastkramande bossarna. Jag tycker om den detaljrika grafiken och den gråhåriga blodsugaren är elegans personifierad. Även soundtracket är enastående vackert, även om jag anser att föregångaren har lite bättre musik. Min enda invändning är att denna version inte har samma röstskådespelare från originalspelet, bland annat lyser Alucards djupa barytonröst med sin frånvaro. [caption id=“attachment_23668” align=“aligncenter” width=“550”] Beelzebub är ett gigantiskt lik och tar förstaplatsen som vidrigaste bossen.[/caption] Trots att Castlevania: Requiem innehåller två toppspel, saknar jag lite extra innehåll. Ett stort konstgalleri med konceptbilder och ett ljudrum där jag kan lyssna på musiken vore fina beståndsdelar bakom kulisserna. Jag gläds dock av trofélistan vars utmaningar är lockande, men det är synd att Konami inte lagt till ett läge där jag får slåss mot alla bossar. Denna samling är en kärleksförklaring till hela mytologin om greve Dracula och familjen Belmont. Rondo of Blood är äntligen på engelska, och att Symphony of the Night finns på PlayStation 4 ger bara ytterligare anledningar till att du bör spela kollektionen snarast - särskilt om du likt undertecknad älskar Castlevania.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 47 2018]

Fri, 23 Nov 2018 17:00:31 +0000

Efter att feberyran har lagt sig och alla pengar från löningen är brända på Black Friday-rean, är det nog dags att masa sig hemåt och ta igen sig lite, eller hur? Någonting måste ju den nya 4K-skärmen matas med och varför inte testpressa den med lite PlayStation-spel i helgen? Av någon anledning har jag tappat intresset för dessa hysteriska påfund - förmodligen för att jag börjar bli så gammal, men spelandet har ju ingen maxålder. Därför kommer jag att tillbringa delar av helgen från min gamla Sony HD TV och spela vidare i normal upplösning.

PSbloggen fyller fem år!

Fri, 23 Nov 2018 12:00:00 +0000

Ibland känns det sannerligen som att tiden bara springer iväg. I synnerhet i detta fall då hade hunnit glömma bort att den 22 november är ett väldigt viktigt datum för PSbloggen. Igår var det nämligen vårt femårsjubileum, och det har varit en härlig resa tillsammans med skribenter, redaktörer, men viktigast av allt – våra fantastiska läsare. Vi har gått igenom en hel del förändringar sedan starten, både personalmässigt och i vårt upplägg, men vår trogna läsarskara har bestått och gjort allt detta möjligt. Det känns nästan lite märkligt att vi har snart har gått igenom en hel konsolgeneration här på PSbloggen, men samtidigt är det också spännande att blicka tillbaka på alla underbara titlar vi har haft möjlighet att täcka. Det finns fortfarande en del bränsle kvar i tanken på PlayStation 4, men som jag skrev nyligen verkar Sony göra sig redo för att börja om på en ny cykel. Nyligen har vi tagit in förstärkningar i redaktionen i form av Pär, som redan nu har visat goda skribentkvaliteter bland annat med recensionen av Hitman 2 (8/10). Vi är alltid ute efter att vidareutvecklas för att bloggen ska kännas som ett hem för alla spelintresserade människor, och funderar därför redan nu på vad 2019 har att erbjuda. Innan dess har vi december att ta oss igenom, vilket betyder ett fåtal nya spelsläpp, men viktigast av allt – våra årslistor. Vi kommer att fräscha upp dem lite detta år och förnya kategorierna en aning, och vi i redaktionen håller på för fullt med att mentalt summera årets upplevelser för att utvärdera de absoluta topparna från 2018. Jag vill tacka alla våra läsare för de fem år vi har delat tillsammans, och hoppas på fem minst lika roliga till år i vår framtid!

Recension: Spyro Reignited Trilogy [PS4]

Fri, 23 Nov 2018 10:00:54 +0000

För 20 år sedan var genren 3D-plattformsspel i sin linda. Super Mario 64 introducerade den tredje dimensionen ungefär två år tidigare än alla andra. Insomniac Games debuterade med skjutaren Disruptor innan deras stora genombrott kom med Spyro the Dragon. Spyro Reignited Trilogy är en kärleksfullt nyskapad paketering bestående av de tre första spelen som just Insomniac ligger bakom och inkluderar ovan nämnda Spyro the Dragon, Spyro 2: Ripto’s Rage! och Spyro: Year of the Dragon. Toys for Bob, som har haft framgångar med Spyro tidigare i Skylanders-serien, ligger bakom återutgivningen och de gav även ut Crash Bandicoot N.Sane Trilogy (9/10) häromåret. Grundmekaniken är gemensam för alla tre spelen där du kan spruta eld, stångas, hoppa och glidflyga. Spelen anammar den numera klassiska devisen att ha centrala nivåer som leder till banorna. De senare spelen introducerar lite nya mekaniker som att kunna simma och klättra, eller flyga fritt under en kort tid. Hur väl står sig då dessa klassiker mot tidens tand? [caption id=“attachment_23628” align=“aligncenter” width=“550”] Spyro poserar med sin trogne trollslända Sparx[/caption] Den uppdaterade grafiken och ljudet håller toppklass och hade jag inte spelat originalen på 90-talet hade jag aldrig kunnat gissa att det handlar om äldre spel sett till det audiovisuella. Kontroller och kamera ger dock en fingervisning om spelens härkomst. Kameran blir lite släpig och framförallt när jag springer fort genom områden med större hinder blir det mer eller mindre en gissningslek hur jag kan navigera mellan hindren. Det går att byta till aktiv kamera, men det hjälper bara marginellt. Kontrollerna för de vanliga banorna känns bra, men det är på specialbanorna där jag ska flyga eller när jag simmar under vatten som det blir problem. I båda dessa fall byts kontrollschemat ut till den uråldriga pansarvagnsstyrningen, men i tre dimensioner. På flygbanorna ska jag dessutom spruta eld på olika mål där träffboxarnas höjd är otroligt snäv. Väldigt ofta slår jag i plattformen som målen står på eftersom jag måste flyga mycket lågt för att kunna träffa. [caption id=“attachment_23626” align=“aligncenter” width=“550”] Girigbuken Moneybags är tillbaka och vill ha dina surt förvärvade ädelstenar.[/caption] Bandesignen håller fortfarande toppklass och det är både roligt och utmanande att försöka hitta alla skrymslen och vrår där det gömmer sig ädelstenar. De gömda bytena får samlaren i mig att tända på alla cylindrar och det händer att jag tillbringar lika lång tid för att hitta den där sista gömman som för hela resten av banan. De två senare delarna bjuder på större variation och banorna är fullproppade med olika utmaningar för att få respektive samlarföremål. Ett välkommet tillägg är möjligheten att slå på en karta över banan för att få se en toppvy och ha en chans att upptäcka om du missat något område. Del två och tre introducerade färdighetspoäng, en tidig variant av troféer, där du måste klara vissa speciella mål för att få en färdighetspoäng och ett extraliv. Dessa bonusmål har lagts till även i den första delen och tillför en dimension på banorna där du kanske måste besegra alla fiender på ett speciellt sätt, nå en svår plats eller bränna alla föremål av en viss typ på banan. [caption id=“attachment_23627” align=“aligncenter” width=“550”] Ovanpå fabeltemat dyker det även upp referenser till exempelvis romarriket.[/caption] Jag har kul när jag spelar Spyro-spelen, men känner ändå bitvis att åldern tar ut sin rätt. Lite motsägelsefullt kanske, men det känns både banalt och rörigt på samma gång. Spelmekaniken blir lite enkel och repetitiv, medan det blir svårt att överblicka vart jag ska härnäst då det oftast finns massor av banor att välja på. Jag tror att detta kommer att tilltala föräldrar som letar efter en julklapp till ett barn i åldern 6-10 år, då det är färgglatt och snällt och påminner om en tecknad film. Självklart kommer det att tilltala nostalgiker också, medan plattform-fans kanske är ute efter något mer modernt.

Recension: Hitman 2 [PS4]

Tue, 20 Nov 2018 10:00:49 +0000

Hitman är, enligt mig, denna generations stora överraskning. Jag tyckte att Hitman: Absolution var ett rejält kliv tillbaka och när IO Interactive meddelade att man skulle göra ett episodspel var jag inte såld. Men Hitman överraskade mig på flera plan med sina smarta banor, spellägen som främjar omspel och unika kontrakt som fanns tillgängliga under en kort tid. Det var ett spel som inte bara uppmuntrade, utan krävde att jag spelade samma uppdrag om och om igen tills jag kunde varenda litet hörn av kartan och visste exakt hur jag skulle göra. Upplevelsen kanske inte tilltalade alla, men för de som gillar försöka bli riktigt bra på något var det ett bra spel. [caption id=“attachment_23613” align=“aligncenter” width=“550”] Ibland måste man smälta in[/caption] Sedan bestämde Square Enix att IO Interactive inte var lönsamt längre och att Hitman inte hade levt upp till de alldeles för högt uppsatta förväntningarna. Ett tag såg det mörkt ut för en uppföljare men så klev Warner Bros. Interactive Entertainment in i bilden och blev utgivare för Hitman 2. Konceptet med episoder är det samma, men denna gång släpps alla samtidigt. Och handlingen är en direkt uppföljare till det första spelet. Det första spelets Shadow Client är nu måltavlan och Agent 47 åker jorden runt för att hitta honom och eliminera hans organisation. Vad det gäller själva spelet är det fel att sätta en tvåa efter. Se detta mer som Hitman 1.5 eller säsong 2. Själva spelmekaniken är nämligen exakt likadan och det är till en början svårt att se vilka förändringar som gjorts. Skillnaderna finns dock i de små detaljerna, som att när en kropp upptäcks syns en liten video uppe i hörnet för att du ska veta vilken kropp det var som fienden hittade. Eller att det nu är tydligare när du är gömd antagningen i buskage eller i folksamlingar. Inga stora överraskningar men små saker som underlättar för spelaren. [caption id=“attachment_23615” align=“aligncenter” width=“550”] Ibland måste man smyga[/caption] Annars är sig allting likt. Hitman 2 handlar om att döda människor. Gärna på så kreativa sätt som möjligt. Och här finns det väldigt många sätt att eliminera sina fiender. Kartorna är betydligt större och myllrande. På en av kartorna finns sju olika nivåer som Agent 47 kan befinna sig på, allt ifrån en hemlig källare till toppen på en skyskrapa. Det gör också att det kan vara lite utmanade första gången en bana introduceras. De var fler än en gång som jag gick vilse trots att jag hade en markör som visade vart jag skulle. Samtidigt har IO Interactive fyllt banorna med ledtrådar och gömda pussel. På en bana hörde jag två hyresgäster klaga på en ny otrevlig granne som hade en kniv utanför dörren. Jag letade reda på lägenheten och hittade mängder av information jag aldrig hade fått tag på annars. Det är dessa små detaljer som gör att Hitman 2 klaffar så bra med mig. När jag snubblar över något jag inte ens visste fanns där. Samtidigt kräver titeln en spelare med tålamod, som är beredd att spela om varje bana flera gånger och inte vara rädd för att misslyckas. [caption id=“attachment_23614” align=“aligncenter” width=“550”] Och ibland måste man spränga allt[/caption] Det går också att spela spelet online där du kan göra egna kontrakt och ladda upp dem på nätet eller ladda ner andras kontrakt. Du kan även spela med andra spelare i Ghost. Här spelar ni samma uppdrag exakt samtidigt men kan bara påverka varandra på ett minimalt plan. Istället gäller det att eliminera målet först. Det är underhållande en stund men saknar den där planeringen som gör Hitman till ett bra spel. Som en extra bonus får du också alla uppdragen från det förra Hitman så att du kan spela igenom hela handlingen med alla de små förbättringar som Hitman 2 medför. Jag gillar det som IO Interactive har gjort. Det tar inte serien framåt på något radikalt sätt men det finslipar något som redan var bra.

Recension: Battlefield V [PS4]

Mon, 19 Nov 2018 14:00:01 +0000

Sedan DICE har gjort en resa bakåt i tiden, närmaste bestämt första världskriget för två år sedan i Battlefield 1 (8/10), har den svenska spelutvecklaren hoppat till ett annat stort krig. Deras senaste kapitel Battlefield V tar steget fram till andra världskriget, ett tema som använt sedan den sexton år gamla spelseriens begynnelse. Min introduktion av spelet är konstruerad på ett välskött sätt och den har en annorlunda tvist i berättandets gång. Jag får ta del av en batalj mot tyska armén och när min soldat blir dödad i strid, kastas jag snyggt in i en annan del av kriget i en annorlunda tid. Jag är imponerad av dess snygga skifte av olika tidsperioder mellan 1939-1945, och får känna allvaret i en historisk del av förra seklets mest fasansfulla krig. [caption id=“attachment_23600” align=“aligncenter” width=“550”] Jag kan nästan känna den bistra, verklighetstrogna kylan. Brr.[/caption] Spelet är fulländat när det gäller grafik och ljussättning, men jag tycker också att DICE lyckas fånga djupet i ensamspelarlägets filmsekvenser. Jag kunde under min genomspelning välja mellan tre olika äventyr, alla med spännande strider mot Tyskland. Nordlys är för mig det bästa kapitlet, där en kvinnlig soldat smyger omkring i det snötäckta Narvik för att hitta sin mamma som hålls fången av Axis-styrkorna. Att jag får höra norska röstskådespelare, istället för engelska, ger ett starkare intryck och det värdesätts mycket. Uppdragen kan klaras av på ett par timmar och bjuder på hårt motstånd, beroende på svårighetsgrad. Dock känns vissa partier i uppdragen som långdragna, särskilt i Nordafrika där jag fick springa väldigt långt för att utföra en viss uppgift. I onlineläget kan upp till 64 spelare delta i olika spellägen, och upplägget i varje match är av en enorm skala. Spelreglerna är enkla och jag har roligt ute på stridsfältet, men eftersom spelkartorna är stora så kan vissa matcher bli långvariga. Conquest och Domination är två olika fånga flaggor-lägen och de liknar varandra till en viss del, men det förstnämnda handlar inte enbart om att fånga zoner, utan också om att spränga motståndarlagets fästningar. Grand Operations består av strider i flera dagar, där det vinnande laget i första dagen får ett övertag nästa dygn. Idén är intressant och faktiskt genial, men det kan uppgå till en timme för att utföra alla dagarna och jag blev utmattad efter en femte, avgörande slutstrid. Det finns ett smidigt filtreringssystem där regioner, spellägen och andra komponenter kan anpassas efter mina önskemål. Det blir därför bekvämt och praktiskt för mig att hitta en match i min smak. [caption id=“attachment_23603” align=“aligncenter” width=“550”] Striderna är enorma.[/caption] Jag gillar att kunna välja mellan manliga och kvinnliga soldater i bägge styrkorna, men DICE visar också vägen framåt genom att inkludera människor med olika hudfärger bland de Allierade, vilket jag tycker är välkommet. Nya kläder och uppgraderingar till mina vapen låses upp ju fler erfarenhetspoäng jag tjänar under spelets gång. Battlefield V är en bombastisk tolkning av andra världskriget med enorm detaljrikedom, bra spelkontroll och spännande strider. Däremot är spelets långa laddningstider oacceptabelt långa och vid några tillfällen stängde jag av spelet efter en match eller ett avbrutet uppdrag. Om du inte har bekymmer med utsträckta väntetider, och gillar stora förstapersonsskjutare rekommenderar jag att du ger detta en chans.

Sony hoppar över E3 2019

Mon, 19 Nov 2018 11:30:31 +0000

Under förra veckan fick vi reda på att Sony för första gången kommer att skippa den årliga E3-mässan i Los Angeles, vilket förstås skapade många frågetecken och stor förvåning hos de flesta. Efter att redan ha hållit ganska låg profil på Gamescom detta år, inte ha någon presentation under Paris Games Week och dessutom välja att inte ha någon upplaga av PlayStation Experience är frågan hur planen ser ut för framtiden. Det är ju ingen hemlighet att generationsskiftet för PlayStation börja närma sig, och att de jobbar hårt med att spika hur denna hårdvara kommer att vara uppbyggd. Men samtidigt känns det lite oroväckande om Sony nu inte har något som helst att visa upp innan den nya konsolen är färdig för marknaden. Enligt Kotakus rapportering är fortfarande den mest realistiska tidsplanen en lansering under 2020, vilket lämnar ett ganska stort gap som ska fyllas upp av spel som till exempel Days Gone och Dreams. Det är ju inget som får konkurrensen att darra direkt. Självklart släpps det även flertalet stora multiplattformtitlar under denna period, men när det kommer till Sonys interna studior känns det som att de är fullt fokuserade på nästa konsol redan nu. [caption id=“attachment_23585” align=“aligncenter” width=“550”] PlayStation 4? PlayStation 5? Både och? Många frågor, få svar.[/caption] Ghost of Tsushima är visserligen ett spel som utvecklarna Sucker Punch vidhåller är ett PlayStation 4-spel, men med tanke på ambitionsnivån de har för detta verk på det grafiska planet blir jag inte förvånad om det är en lansering för båda denna och nästa generation. Till viss del skulle jag även kunna tippa på att detta sker med The Last of Us Part II också, men det är nog mer sannolikt att det blir som med första spelet. En lansering i slutet på konsolens livscykel, och sedan en uppsnyggad nyversion till den nya generationen när den är etablerad. Redan innan E3 2018 gav ju Sony en del ledtrådar om att deras blick nu är fäst vid den nya hårdvaran, även om de inte uttryckte det lika tydligt som när Microsofts Phil Spencer sa det rakt ut under deras E3-show. I flera intervjuer nämnde de att de börjar närma sig slutet av livscykeln och att de kommer att ”huka sig” för att kunna växa ytterligare i framtiden. Ett märkligt uttryck, men det verkar ju också vara det de gör för tillfället.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 46 2018]

Fri, 16 Nov 2018 17:06:32 +0000

Då är det dags att ta farväl av ytterligare en vecka och glatt välkomna några dagars ledighet där det erbjuds tid att vila, pusta ut och förmodligen spela lite grann. Själv har jag inte hunnit med mycket annat än mitt “riktiga” arbete under veckan, men nu i helgen tänker jag se till att få tid att tillbringa med min PlayStation-konsol! Förutom partyspelen Knowledge is Power: Decades (5/10) och Chimparty (6/10), välsignades vi under spelvecka 46 även med 11-11: Memories Retold (8/10), som lyckades leverera en riktigt gripande berättelse. Sedan damp det ned ett riktigt mastodontspel i redaktionen som Jerry har tagit sig an och berättar mer om idag.

Recension: 11-11: Memories Retold [PS4]

Wed, 14 Nov 2018 10:00:24 +0000

Den 11 november 1918 slöts vapenstilleståndet mellan Tyskland och alliansen av länder som stred mot varandra under första världskriget. Själva förhandlingen skedde i en järnvägsvagn, parkerad i skogen utanför Picardie. Europa skulle äntligen få fred igen, efter mer än fyra års krig som påverkat nationerna mycket negativt. 11-11: Memories Retold utspelar sig under världskrigets andra hälft där vi får följa den kanadensiska fotografen Harry som tar sitt yrke till Europa, iklädd uniform. Hans stora kärlek är dotter till den man som äger fotostudion som han jobbar i, och Harry hoppas på att vinna hennes gunst genom att dokumentera alliansens framgång i kriget och återvända som hjälte. [caption id=“attachment_23531” align=“aligncenter” width=“550”] Utsikten över Eiffeltornet känns lite luddig, men är vacker ändå![/caption] Vi får också dela livsödet med Kurt; en bonde som har en fallenhet för det elektroniska och mekaniska på farmen. Familjen består förutom fadern av hans hustru, en dotter och sonen Max. Max slåss för Tyskland mot ententen men har sedan en tid försvunnit. Familjen blir mycket orolig och ber till högre makter att sonen ska återfinnas oskadd, men inget hörs från frontlinjen på länge. Därför anmäler sig Kurt som frivillig och blir en del av den tyska armén som ingenjör. Även om hans arbete kretsar kring det tekniska, är det bara sonens välbefinnande som spelar någon roll; han måste hitta honom till varje pris. Titeln utspelar sig i ett tredjepersonsperspektiv och erbjuder en grafisk stil som jag vill likna vid något slarviga, luddiga verk av Claude Monet. Det är på sina ställen riktigt vackert att titta på, samtidigt som detaljerna emellanåt känns lite väl diffusa. Med tanke på tidsepoken som spelet ska återspegla, känns det dock naturligt på något vis. I början av spelet får jag följa de båda människorna på vart sitt håll, men ju närmare stridens hetta de kommer, desto mer tvinnas deras öden tillsammans. Det visar sig snart att Memories Retold inte bara handlar om krig, utan även om den enskilda människans öde i kriget. Det är väldigt gripande att ta del av när Kurt skriver brev hem till sin hustru och dotter, och samtidigt kärleksfullt uppiggande att hjälpa Harry att stärka kärleken med sin flicka hemma i Kanada. [caption id=“attachment_23532” align=“aligncenter” width=“550”] Soldater, misär och en liten söt kisse. Kriget är inte bara deppigt![/caption] Krig är hemskt, och känslan förmedlas oerhört starkt via musik, scenografi och skådespelarinsatserna. Under de timmar jag tillbringat tillsammans med Kurt och Harry har jag fått uppleva skräcken av att leta mig fram i skyttegravar och plågas av döden runt omkring i stridernas efterklang. Oavsett i vilken form tragedierna utspelar sig i, skildras känslorna på ett sanningsenligt och gripande sätt, vilket berör mig djupt. 11-11: Memories Retold är en personlig och rörande skildring av människors öden under världskrig. Att detta utspelar sig i det första av de två, spelar egentligen ingen roll eftersom meningslösheten är densamma. Det är bara de som finns kvar efteråt som måste minnas och lida.

Recension: Knowledge is Power: Decades [PS4]

Tue, 13 Nov 2018 13:00:05 +0000

Frågesport har inte enbart bidragit till trevliga sittningar framför dumburken på fredagskvällar under min barndom, utan har också bidragit till att jag har lärt mig en del saker från de allmänbildande frågor som till exempel Lars-Gunnar Björklund ställde i Supersvararna. Under fjolårets sista månad släpptes kunskapsspelet Knowledge is Power (6/10), där upp till sex deltagare skulle svara på frågor och kasta gegga på varandra med hjälp av mobiltelefoner. Nu är den glade programledaren med silvergrått hår tillbaka i ett nytt kapitel. Det gemensamma grundtemat för Knowledge is Power: Decades är årtionden, och alla frågor håller sig inom det valda decenniet efter varje mellanspel. Jag gillar att uppföljarens frågor fokuserar sig på en särskild kategori istället för att vara helt slumpartade. Vissa frågor är i mitt tycke dock väldigt svåra, särskilt de om brittisk TV från 1990-talet. [caption id=“attachment_23540” align=“aligncenter” width=“550”] 1980-talets pastellfärgade knästrumpor eller grunge från 1990? Majoriteten avgör![/caption] Grundspelet är identiskt med originalspelet; jag och mina motspelare i knasiga kostymer ska samla poäng genom att svara rätt på frågor, för att sedan klättra uppför en hög pyramid i finalen. Givetvis vinner den som först når toppen hela spelet. Det gäller inte enbart att svara rätt, utan jag bör även svara snabbt för att kunna skrapa ihop högre poäng. Innan en fråga får deltagarna chansen att ställa till ofog, genom att välja ett elakt föremål och peka ut den person man utsätta sprattet mot. Bland de bekanta minorna och isbollarna finns några nya sattyg att röra om i grytan med. Blixtlåset måste öppnas för att visa ett svarsalternativ, medan de snurriga bokstäverna förvränger orden. En stor förbättring jämfört med föregångaren är ett högre tempo, och att jag endast ser de drabbade deltagarna istället för att gå igenom allihopa innan frågan ställs. Dock blir jag lite illamående av det blå krypet, en ersättare till röda nafsaren, eftersom dess störningars starka färger är obehagliga att titta på. Det finns ett par nya spellägen med alternativa regler. Ett snabbspel har endast tre frågor och en mellanakt vilket passar bra om jag vill endast spela något under några minuter. I utmaningsläget ska de tävlande delta i spelets alla lekar under mellantider där några deltävlingar är nya. I roliga trippel-kopplingen ska jag dra fingret över skärmen och få ihop tre ord för en passande mening; exempelvis från en känd låt eller filmtitel. [caption id=“attachment_23543” align=“aligncenter” width=“550”] Detta liknar ett uppträdande från 1960-talet i direktsänd TV.[/caption] Jag tycker att spelet stundvis saknar skärpa och upplever den nya designen som tråkig. De nya karaktärerna saknar originalspelets starka personligheter och jag hittar ingen favorit bland de träiga lerfigurerna. Trots att Knowledge is Power: Decades har nya frågor och fler redskap för pajkastning, ser jag inte detta som ett nytt spel. Det är snarare en expansion till föregångaren och jag hade faktiskt föredragit spelet som ett tillägg, då spelen är nästintill identiska. Jag och min familj gillade det första spelet men denna till synes förhastade hantverk gjorde oss uttråkade redan efter ett par spelomgångar, även om smutskastningen var stundvis kul. En stor miss är att spelet saknar svenskt tal och text, vilket gör att yngre barn kan få svårt med engelskan.

Recension: Chimparty [PS4]

Tue, 13 Nov 2018 10:00:51 +0000

Jag gillar sällskapsspel eftersom de inte bara är underhållande, utan även för att de sammanför familjen i ett glatt, socialt umgänge. När det gäller brädspel till konsol har jag endast känt den sociala glädjen i Mario Party tidigare, men nu glider ett nytt partyspel in på ett bananskal för att utmana Nintendos långa spelserie. Chimparty är en del av Sonys PlayLink-serie, där upp till fyra spelare kan delta i festligheterna med hjälp av mobiltelefoner eller surfplattor istället för handkontroller. Efter att jag och mina motspelare startat den nedladdade appen, börjar vi ta selfies till våra färgglada primater innan vi börjar spela. Själva huvudspelet är ett vanligt brädspel där den första apan som passerar mållinjen vinner hela matchen, men för att kunna förflytta sig behöver varje spelare samla bananstjärnor under minispelen. Efter att ett minispel har avslutats, tar varje schimpans ett steg framåt för varje insamlad stjärna, och spelare på sista plats får sedan kasta en tärning för en extra chans. [caption id=“attachment_23512” align=“aligncenter” width=“550”] Jag tänker hoppa, fisa och dunka mig ned i basketkorgen![/caption] Brädspelets struktur är inte helt genomtänkt. Spelaren på sista plats har för stor makt när hen kastar tärningen, vilket kan ändra placeringarna radikalt fort på den alldeles för korta spelplanen. Eftersom aporna inte får stå på samma ruta, hoppar jag över en motspelare under förflyttningen framåt. Men det mest ologiska inträffar när jag kastar tärningen och det står tre deltagare i rad framför mig; om jag får en etta så hoppar jag fyra rutor framåt och det räknas som ett steg - men jag hamnar på precis samma ruta om det blir en fyra istället. Minispelen lockar till högljudda skratt och det svenska talet underlättar avsevärt för yngre spelare. Oftast ska jag hoppa i en viss riktning ill exempel om min fisande primat ska vara basketboll, eller att hålla i mobilens knappikon om jag ska förflytta mig uppåt i ett lagspel. Eftersom det måste vara fyra deltagare tar datorstyrda apor över om kvoten inte fylls av mänskliga tävlande. Tyvärr har datorn ett markant övertag i vissa minispel, särskilt i målarspelet där det gäller att täcka planen med sin färg. Min personliga favorit bland minispelen påminner om kull; att kasta en bikupa på en motståndare och försök att undvika den själv under någon minuts speltid. Hela familjen gapskrattade när den röda kupan skickades vidare i snabb takt. Det finns ett ensamspelarläge där jag ska skynda mig i mål innan en enorm, illaluktande orangutang hinner ifatt mig och därmed kastar en äcklig tårta på sitt byte. Jag hade faktiskt föredragit att ha detta inlägg i det ordinarie brädspelet för flera spelare. Annars är det fruktansvärt tråkigt att spela tillsammans med tre datorspelare eftersom den mänskliga faktorn är partyspelens huvudsyfte. [caption id=“attachment_23519” align=“aligncenter” width=“550”] Banankontakt i min takt.[/caption] Chimparty är ett sockersött spel och de karismatiska aporna gör mig glädjefylld med sina personligheter. Jag kan låsa upp roliga kostymer med tillräckligt insamlade bananstjärnor, och visst är det festligt kul med en grön schimpans iklädd krokodilhatt och ballerinaskor. Både de slumpmässiga och anpassade spellägena är enbart minispel där den spelare med flest stjärnor vinner, vilket passade mig och familjen bäst. Spelet går ut på att ha roligt och jag tycker att ett par spelomgångar passar gott en söndagseftermiddag, men jag rekommenderar att ni är fyra deltagare och gärna fler än två.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 45 2018]

Fri, 09 Nov 2018 17:00:37 +0000

Om tiden fortsätter i det här rasande tempot, är det snart slut på november månad redan men som tur är har vi ju några veckoslut kvar, åtminstone fram till årets slut. Trots höstmörker, har veckan känts ovanligt ljus för oss på redaktionen då vi har fått möjligheten att beta av några eftersläntrare i stormen av spel som drabbat oss på senare tid. Med titlar såsom cowboy-mastodonten Red Dead Redemption 2 (9/10), FMV-mordgåtan The Shapeshifting Detective (7/10) och det japanska, småtokiga Taiko no Tatsujin: Drum Session! (6/10), råder det dock inga som helst tvivel på att vi har haft en färgglad vecka. Vi hoppas att du har haft en lika givande vardag som oss nu när vi lyfter blicken och ser fram emot helgen.

Recension: Taiko no Tatsujin: Drum Session! [PS4]

Thu, 08 Nov 2018 10:00:21 +0000

En del spel är mer japanska än andra, och Taiko no Tatsujin: Drum Session! tillhör definitivt den kategorin. Det jag främst tänker på är den gulliga tecknade mangastilen, de skrikiga rösterna och med tanke på att detta är ett rytmspel, musiken. Jag har spelat många genrespel genom åren och har importerat ett par japanska titlar som antingen aldrig nådde väst som är fallet med IA/VT Colorful för PlayStation Vita, eller omarbetades rejält som när Osu! Tatakae! Ouendan! utvecklades till Elite Beat Agents. Taiko no Tatsujin-serien såg dagens ljus i de japanska arkadhallarna redan 2001 men det här spelet är det första i serien som släpps i Europa. Tyvärr släpps det endast digitalt och den enda möjligheten att få tag på en trumkontroll är att importera den från Japan. Jag hade gärna sett ett fysiskt släpp tillsammans med en trumma, likt hur Guitar Hero-serien lanserades. Men plasttillbehör åt sidan, hur står sig detta mot andra rytmspel på marknaden? [caption id=“attachment_23472” align=“aligncenter” width=“550”] Animal från Mupparna skulle vara en fena på det här spelet.[/caption] Spelmekaniken är väldigt enkel, där röda och blå noter kommer åkande längs en bana och jag ska slå mitt på trumman för röda och på kanten för blå. Eftersom jag inte har någon trumma får jag istället trycka på knappar på min Dualshock 4 vid rätt tidpunkt. Trumman är uppdelad i två halvor och trycker du på båda halvorna för större noter får du högre poäng, och sedan finns det tre varianter av trumvirvlar där du ska hamra så fort du kan. Det finns två spellägen, Taiko mode där du försöker förbättra dina poängrekord i de fyra svårighetsgraderna och löser utmaningar på en bingobricka samt ett läge där du möter mänskliga motståndare i ett rankingsystem. Det finns också ett lokalt flerspelarläge där två spelare kan tävla mot varandra. I några av sångerna dyker gäster upp och du tävlar mot Hello Kitty, Pac-Man och Heihachi från Tekken. Lyckas du få bingo tjänar du en valuta som kan användas för att låsa upp kosmetiska uppgraderingar. [caption id=“attachment_23473” align=“aligncenter” width=“550”] Några kändisar dyker upp i vissa av låtarna.[/caption] Musiken är alltid viktig i rytmspel och trots att jag spelar mycket japanska spel och tittar på anime börjar jag känna att jag kanske inte tillhör målgruppen för spelet. Musiken är uppdelad i flera kategorier som anime, klassisk musik, vocaloid, japansk pop och Namco original. Av de 73 låtarna i spelet är det kanske en handfull som jag verkligen älskar, och det blir lite för lite för att det ska hålla i längden. Men ett ännu större problem är att spelet snabbt blir enformigt. Jag förstår att enkelheten fungerar när man sitter med två trumstockar och en puka framför sig, men när jag spelar på en handkontroll blir det extremt tradigt i längden och jag tröttnar efter några sånger varje gång jag startar spelet. Ett annat irritationsmoment är den gälla, skrikande rösten som ropar något varje gång jag river av en trumvirvel. Jag önskar verkligen att trumtillbehöret skulle ha släppts i Europa eftersom jag tror att spelet skulle lyfta avsevärt i spelkänsla. Tänk dig själv att spela Guitar Hero med en handkontroll. Svårighetsgraden känns också extra hög när jag spelar med handkontroll. Jag får känslan att det skulle vara mer naturligt att använda båda händerna med trumpinnar än att köra varannan not med vänstern och högern vid vanliga knapptryckningar när noterna kommer farande i ett rasande tempo. Taiko no Tatsujin: Drum Session! är ett helt ok spel och rent tekniskt fungerar det som det ska, men det lyfter aldrig och bjuder inte på det där lilla extra i spelkänslan.

Recension: The Jackbox Party Pack 5 [PS4]

Wed, 07 Nov 2018 10:00:18 +0000

Klassiska sällskapsspel gör sig bäst runt ett bord och inte på teven. Detta var åtminstone vad jag trodde tills jag kom i kontakt med Jackbox-serien, som motbevisade min tes med råge. Med hjälp av en PlayStation och några mobiltelefoner lyckades serien bjuda på en fantastiskt kul tvist, och med lyckade varianter av Rappakalja, Cards Against Humanity och Pictionary har de tidigare Jackbox-samlingarna snabbt blivit säkra kort på spelkvällar, förfester och middagsbjudningar. Kvalitén på sällskapsspelen i den femte Jackbox-samlingen varierar stort, men höjdpunkten Patently Stupid håller definitivt hög nivå rakt igenom. Här tilldelas du ett ”vanligt” problem, till exempel att du alltid blir hungrig när du är på stranden. Ditt uppdrag blir att gnugga geniknölarna, komma på en uppfinning som löser bekymret och rita en bild av denna på din mobiltelefon. Självklart måste du även namnge innovationen och förse produkten med en slogan. Med ett bildspel framför de andra deltagarna får du sedan presentera hur fantastisk din ätbara baddräkt Pizzakinin är, som helt består av nybakt pizza och har taglinen #nobeach2019. Efter att alla presenterat sina uppfinningar betygsätter spelarna varandras verk genom att investera olika belopp, och en vinnare utses. För att bli roligt ställer upplägget höga krav på fantasi och påhittighet hos deltagarna, men när det lyckas lockar det verkligen till ordentliga gapskratt och applåder. [caption id=“attachment_23480” align=“aligncenter” width=“550”] Uppfinningar man ritar på mobilen blir sällan lika snygga som i det här exemplet, men misslyckade teckningar kan lätt bli väldigt komiska.[/caption] Mad Verse City är den andra höjdpunkten i samlingen. I denna rapduell får du först i uppdrag att komma på ett ord i en specifik ordklass, som sedan kastas in i första raden av en slumpgenererad strof. Därefter är det upp till dig att helt fritt skriva nästa rad i låten, men den måste givetvis rimma på föregående mening. När alla är klara med sina raplåtar framförs de av robotar med taktlösa datorröster i episka rapdueller, som verkligen kan bli hur knasiga som helst. Att hela samlingen enbart är på engelska gör det givetvis svårare att uppskatta om inte samtliga spelare bemästrar språket relativt bra. Sällskapen jag provade Mad Verse City med hade nog uppskattat duellerna bättre om det gick att rappa på svenska, men att slänga beats på svengelska var överraskande underhållande det med. [caption id=“attachment_23481” align=“aligncenter” width=“550”] Då spelet kontrolleras via en webbsida i mobilen fungerar Jackbox utmärkt att streama till vänner över nätet, som kan vara med och spela eller dela ut poäng på distans.[/caption] Frågesportspelet You Don’t Know Jack är en galen variant av Buzz med kryptiskt ställda frågor om onödigt vetande, där humorn ofta tar större plats än själva kunskapstestandet. Delmomentet Dis or Dat stjäl hela showen, där du på kort tid får en rad olika titlar som du ska lista ut om de är namn på filmer med Jennifer Lopez eller namn på hudvårdsprodukter. Efter någon omgång eller två känns frågesporten dock ganska enformig och det är lätt att tröttna på upplägget. Resten av samlingen är dessvärre inte mycket att hänga i granen. Zeeple Dome är ett försök till ett actionspel som styrs med smartenheter via en hemsida, men fungerar så genomuselt att det mer eller mindre blir ospelbart. Split the Room har ett kul grundkoncept, men med långsamt tempo och tråkiga frågeformuleringar blir det lite av en stämningsdödare. När The Jackbox Party Pack 5 är som roligast har vi riktigt kul och skrattar ofta. Jag saknar dock något lika snabbt och simpelt som favoriterna Drawful och Quiplash från de tidigare samlingarna, och det ställs lite högre krav på kreativitet än vanligt hos deltagarna, som bör vara minst fyra till antalet. Har du och dina vänner aldrig kommit i kontakt med serien bör ni därför kolla in samling ett och tre först, som innehåller roligare spel överlag. Törstar ni däremot efter fler Jackbox-varianter är detta en bra fortsättning.

Recension: The Shapeshifting Detective [PS4]

Tue, 06 Nov 2018 14:00:44 +0000

Efter den lyckade lanseringen av The Infectious Madness of Doctor Dekker (7/10) till PlayStation 4, tar den brittiska studion D’Avekki Studios nya tag och levererar ytterligare ett mysterium i filmiskt format. The Shapeshifting Detective följer ungefär samma recept som deras tidigare verk, men med en stor skillnad. Denna gång utspelar sig handlingen i August, ett litet samhälle där de dagliga äventyren återberättas i radiokanalen “Radio August”. Den unga och vackra cellisten Dorota har mördats och det finns fler än en misstänkt för dådet. Protagonisten har dock en speciell förmåga som den lokala polisen finner nödvändig för att lösa fallet. Han kan nämligen flytta sitt medvetande från sig själv till vilken person som helst i närheten. [caption id=“attachment_23439” align=“aligncenter” width=“550”] Polischefen ser ju ut som att jag kan lita på honom. Eller?[/caption] På det lilla hotellet där jag har min tillfälliga vistelse, har även tre av de misstänkta hyrt rum. De är tarotläsare och förutspådde Dorotas mord långt innan det inträffade. På grund av deras insikt i händelserna hamnar de såklart under polisväsendets vaksamma blickar, men enligt dem själva försöker de hjälpa till i utredningen samtidigt som de försöker förebygga ett nytt mord i samhället. Varje gång jag återvänder till mitt rum har jag möjligheten att skifta till någon av karaktärerna som jag mött, men under spelets första dagar väljer jag dock att behålla min nuvarande kropp och istället fokusera på att lära känna de misstänkta. Ju fler ledtrådar jag upptäcker, desto fler nya vägar öppnas upp för min karaktär att utforska. Filmsekvenserna är ganska snyggt inspelade och skådespelarna levererar en jämn kvalitet. Dock upplever jag att de välgjorda, långsamma filmklippen som spelades upp när skådespelarna väntade på något i spelet Doctor Dekker, saknas här. Istället fryser filmen och visar en stillbild istället, vilket känns abrupt och lite fel på något sätt. [caption id=“attachment_23440” align=“aligncenter” width=“550”] Tarotläsarna sysslar inte bara med tarotkort. Andra mörka riter utförs också.[/caption] Skådespelarna som spelar rollerna av Ellis och Poe, vilka driver radiokanalen som ständigt hörs genom spelet, är lysande och låter precis som om de faktiskt är radiopratare. Berättelserna som förtäljs är ibland riktigt störande men blandas upp med väderprognoser och nyheter, vilket känns äkta. När jag väl väljer att skifta till andra karaktärer, öppnar sig spelet på ett förvånansvärt tillfredsställande sätt. Helt plötsligt kan jag dubbelkolla fakta som jag misstänker är felaktiga och jag kan luska fram hemligheter som tidigare bara känts som en misstanke. När sluttexterna rullar och jag lägger ifrån mig kontrollen efter några timmars spelande, känner jag ett omedelbart sug efter att börja om från början och skifta mellan karaktärerna mycket tidigare. Det finns nog mycket mer i denna berättelse än vad jag har fått uppleva under min första genomspelning. The Shapeshifting Detective är i mina ögon en värdigt nästa steg i FMV-genren som både Wales Interactive och D’avekki Studios ser till att utveckla. Om du tycker om att luska i dolda budskap och undersöka möjligheter om och om igen i en berättelse, kan jag varmt rekommendera detta till dig.

Recension: Red Dead Redemption 2 [PS4]

Mon, 05 Nov 2018 10:00:13 +0000

Den amerikanska vilda västern har alltid varit ett favoritintresse för mig, och Lucky Luke var en barndomsidol. Min fascination för cowboys växte när jag läste legendariska historier om Jesse James och andra ikoner från 1800-talets USA. Rockstar Games släppte Red Dead Redemption för åtta år sedan och det var en enorm kärleksförklaring till främst Sergio Leones verk i genren spagettivästern. Nu är speljätten tillbaka med ett nytt kapitel som handlar om laglösa cowboys, salonger med svängdörrar och revolverstrider i slutet av vilda västerns guldperiod. Red Dead Redemption 2 utspelar sig tolv år innan dess föregångare; året är 1899 och vilda västern börjar sakta att dö ut. Banditledaren Dutch Van der Linde vill hålla sig fast vid den gammalmodiga friheten och leva livet tillsammans med sin liga av laglösa. När spelet börjar beskådar jag gänget på flyende fot efter en misslyckad kupp i staden Blackwater, och de söker skydd uppe på de snötäckta bergen norrut. [caption id=“attachment_23453” align=“aligncenter” width=“550”] Spelet har en magnifik känsla av western i minsta detalj.[/caption] Huvudkaraktären heter Arthur Morgan och är en av Dutchs närmaste män. Jag känner igen flera karaktärer från föregångaren, främst dess protagonist John Marston som denna gång är en nyckelfigur i en mycket välskriven berättelse om de färgstarka banditernas överlevnad. Arthurs barska attityd och starka lojalitet till gänget gör det lätt för mig att älska honom, och det är roligt att utveckla denna karismatiska revolverman under spelets gång. Spelet är tveklöst ett av de mest stämningsfulla och vackraste under denna spelgeneration. Den berikande naturens vilda djurliv får mig att stanna upp och njuta av utsikten, såvida inte en argsint björn rusar mot mig, vill säga. Städerna och dess invånare ger mig känslan av att vara med i en västernfilm, och det är en härlig upplevelse att träda in i Valentines livfulla saloon. Under äventyrets gång utför jag uppdrag åt Dutch och andra medlemmar, främst för att inskaffa pengar till den gemensamma kassan som används för att förbättra lägret. Men den enorma friheten erbjuder mycket mer än simpla uppdrag och faktiskt är självständigheten spelets största styrka. Arthurs heder ändras beroende på hur jag agerar mot andra människor; om jag mördar eller rånar någon sjunker hedern och jag får ett dåligt rykte. Jag gillar att moralens balans får mig att tänka till innan handling tas. [caption id=“attachment_23456” align=“aligncenter” width=“550”] Poker är ett avkopplande tidsfördriv.[/caption] Möjligheten att skräddarsy mina vapen och andra tillbehör efter behov, eller för praktiska skäl, är imponerande. Om ett gevär blir smutsigt blir prestandan sämre, varför jag bör behandla det med vapenolja eller låta vapenhandlaren utföra underhåll. Arthurs ansiktsbehåring växer under tidens lopp och kan vårdas hos barberaren eller i lägret. Min enda invändning gällande spelet är dess obalanserade kontroll. Hästridning briljerar med en stabil styrning, men eldstriderna kräver en del träning för att kunna bemästras. Arthurs Dead Eye-funktion bromsar tiden för att markera de fiender som han ska skjuta men ibland tar mätaren slut för snabbt. De flesta irritationsmomenten sker vid interaktioner där det är krångligt att placera herr Morgan på rätt plats, särskilt när en främling ska införa en dialog om hen behöver hjälp. [caption id=“attachment_23460” align=“aligncenter” width=“550”] Howdy, partner! Får man komma in, från regnet?[/caption] Red Dead Redemption 2 är en stark uppföljning av Rockstars kärleksförklaring till vilda västern, men spelet är mycket mer än skjutglada revolvermän. Speltimmarna flyger iväg eftersom det finns alltid något att göra och upptäckarglädjen får mig hela tiden att sukta efter mer. Om du, likt undertecknad, älskar västern och synnerligen den förra delen, är historien om Arthur Morgan ett tveklöst måste.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 44 2018]

Fri, 02 Nov 2018 17:00:15 +0000

Med höstlovet precis bakom oss och allhelgonahelgen runt hörnet, är det dags att dra på sig spökdräkten, ta på sig monstermasken och bänka sig framför PlayStation-konsolen för att stänga ut eventuella skrik efter bus eller godis. Själv är jag ute och flänger i de södra delarna av landet, men kommer att komma hem igen på lördag. Under veckan har ett av de spel som jag sett fram emot allra mest denna höst, äntligen släppts. Självklart handlar det om Taiko no Tatsujin: Drum Session! , spelet som jag och min son spelar febrilt varje gång vi är i Japan. En nyhet som många förmodligen har missat är att Artifex Mundi har fått en konkurrent inom genren hitta dolda ting. Dracula’s Legacy heter utmanaren och kommer från det tyska företaget Joindots.

Recension: Call of Cthulhu [PS4]

Fri, 02 Nov 2018 11:00:21 +0000

Pratar man om klassisk skräcklitteratur, lär den amerikanske författaren H.P. Lovecraft och hans Cthulhu-mytologi dyka upp förr eller senare. En av hans noveller heter The Call of Cthulhu och föga överraskande är spelet Call of Cthulhu baserat på denna. Jag har länge följt den problemfyllda utvecklingen av spelet eftersom jag gillar bokförlagorna och har spelat papper-och-pennarollspelet en hel del genom åren. Lever då spelet upp till mina förväntningar och förlagor från andra medier? Både ja och nej. [caption id=“attachment_23421” align=“aligncenter” width=“550”] Nej, han är varken en pirat från Karibien eller en fysiskt muterad bläckfisk.[/caption] Året är 1924 och du spelar rollen som privatdetektiven Edward Pierce som är beroende både av alkohol och sömntabletter. Hans företag står på ruinens brant och desperat tar han sig an ett mystiskt fall som för honom till ön Darkwater utanför Boston. Hela ön befinner sig i en sömnig dvala, efter att valjaktsindustrin gått i stå och sjömännen tillbringar det mesta av sin tid på öns bar. Spelet marknadsförs som ett rollspel, och förvisso finns det några färdigheter som utvecklas under spelets gång, men jag skulle inte vilja klassa det som något annat än ett äventyrsspel. Det största fokuset ligger på utforskning och dialog med intentionen att hitta ledtrådar till fallet. Faktum är att pusslandet och letandet efter ledtrådar fungerar väldigt bra och till en början trivs jag verkligen och har ett genuint intresse för att komma vidare. Tyvärr dör den känslan en bit in i spelet när en riktigt styltig smygmekanik introduceras. Jag hinner gå från frustration till både ilska och uppgivenhet innan jag kommit vidare från det momentet. Under spelets gång dyker det upp fler moment som dras ut lite för länge för att tillföra något, vilket sänker tempot och får mig att tappa fokus. [caption id=“attachment_23420” align=“aligncenter” width=“550”] Som vanligt så glömmer monstren att titta ned bakom gömställena.[/caption] Spelets absolut största styrka är berättelsen och stämningen, där det fångar Lovecraft-andan helt perfekt och där jag aldrig är hundra procent säker på om händelserna jag upplever är galenskap eller övernaturliga fenomen. Det glädjer mig att utvecklaren har valt att inte kondensera ned galenskap till en siffra utan att det hela tiden är upp till dig som spelare att tolka och avgöra vad som händer. Är du ute efter att bli ordentligt skrämd får du nog spela något annat då Call of Cthulhu bjuder på mer tät stämning, även om jag hoppade till vid ett par tillfällen. Tekniskt sett skulle spelet kunna vara från förra konsolgenerationen då karaktärerna är så lågupplösta att de bitvis ser ut som lerfigurer och hår renderas sämre än under PlayStation 2-tiden. Små detaljer som att alla dörrar kan öppnas åt båda hållen och att läppsynken får dialogerna att se dubbade ut spräcker min inlevelsebubbla och både tankar och känslor svävar iväg åt ett annat håll. Är du ett stort Cthulhu-fan kanske berättelsen räcker för att mätta din hunger, men är du ute efter ett gediget äventyrsspel får du nog leta vidare.

Månadens PlayStation Plus-spel [November 2018]

Thu, 01 Nov 2018 10:00:42 +0000

Nu när vintermörkret sätter sina mörka klor i oss svenskar, kan det väl vara skönt med en ny uppdatering i PlayStation Plus-biblioteket? Sony har sett till att vi har all anledning till att hålla oss inne framför våra varma, ljusa bildskärmar med ett antal höjdartitlar. Vad sägs till exempel om det adrenalinstinna Bulletstorm: Full Clip Edition (7/10) som förutom pubertal humor, även svänger sig med ett unikt upplägg i stridsmekaniken där du får stilpoäng om du gör snygga manövrar mot fienderna. Känner du att du har för mycket fritid, kanske det allra första Yakuza-spelet i sin uppgraderade form Yakuza Kiwami (8/10) kan tilltala dig? Månadens erbjudanden innehåller även en titel som tilltalar oss troféjägare; Burly Men at Sea , som med sin korta tid till platina, tilltalar mig personligen väldigt mycket, speciellt då det även erbjuds till PlayStation Vita.

Recension: The Missing: J.J. Macfield and the Island of Memories [PS4]

Wed, 31 Oct 2018 15:00:20 +0000

Hidetaka Suehiro, mest känd under smeknamnet SWERY, är onekligen en av japans kanske knepigaste spelutvecklare. I väst slog han igenom ordentligt med det väldigt Twin Peaks-inspirerade äventyrsspelet Deadly Premonition som fick väldigt blandade betyg. De som kunde bortse från spelets tekniska och spelmekaniska brister föll ofta handlöst för de skruvade karaktärerna, stämningen och handlingen. Efter att Microsoft lagt ner hans nästa projekt – D4: Dark Dreams Don’t Die tog han en längre paus från spelutveckling för att fokusera på sin hälsa (och bli buddhistisk munk). Men för dryga två år sedan utannonserade han att han skulle starta en ny studio – White Owls Inc. The Missing: J.J. Macfield and the Island of Memories är första verket från den nya studion och är utvecklat i samarbete med Arc System Works. Allt börjar på en pir där J.J. Macfield och hennes vän Emily är på väg att borda en båt mot en mystisk ö. De behöver en liten paus från verkligheten. Efter att de haft en trevlig stund framför lägrets lägereld så vaknar J.J. upp och Emily är borta. Naturligtvis börjar J.J. utforska ön i jakten på sin vän och märkliga saker börjar ske. Till att börja med så verkar J.J. vara osårbar. Att kliva in i fällor och tappa ett ben eller en arm stör henne inte märkbart utan skakas bort med ett ryck, och läks med en knapptryckning. Det blir strax en väsentlig spelmekanik att kunna utnyttja denna lealösa förmåga. Jakten på Emily tar hjältinnan genom mer och mindre livsfarliga miljöer – mörka skogar, källare, en bowlinghall och fler minnesvärda områden. Osårbarheten behövs verkligen då det lurar faror runt många hörn. Att ta sig förbi fällor, hinder och lösa de pussel som erbjuds är stundvis frustrerande, men alltid klurigt och med en morbid twist. Karaktärens kroppsdelar far och flyger av vissa fällor och mer än en gång fattar hon eld och rullar plågad omkring på marken. Att tvingas att plåga en spelbar karaktär till den här graden känns till en början fasansfullt, men kombinationen av rätt orealistisk grafik och det faktum att J.J. snabbt kan återställa sig hjälper en del för att förmildra traumat. [caption id=“attachment_23365” align=“aligncenter” width=“550”] De många fällorna är användbara för att lemlästa J.J. med.[/caption] Nu är allt som tur är inte lemlästning och dysterhet, utan J.J. avbryts då och då av sin telefon där gamla textmeddelanden från vänner, modern, Emily och hennes uppstoppade gosedjur FK dyker upp med jämna mellanrum för att fördjupa handling och bakgrundshistoria. Utan dessa mer komediska (och förvisso stundtals nattmörka) inslag hade The Missing gränsat lite för nära till ett rent tortyrplattformsspel, men Swery lyckas balansera det mörka med det ljusa med extrem fingertoppskänsla. Att voyeuristiskt detaljstudera J. J’s kommunikation skänker ett oerhört djup till karaktären. En liten bit in i spelet börjar jag så smått pussla ihop vad jag tror spelet handlar om, men jag tvingas lite senare erkänna att jag haft helt fel. Först framemot slutet börjar jag kunna se hur trådarna skall kunna tvinnas ihop för att helt tappa hakan under spelets slutsekvens. [caption id=“attachment_23364” align=“aligncenter” width=“550”] Ibland avbryter gosedjuret F.K. vår hjältinnas utforskande med lite telefånerier.[/caption] Det märks på rätt många sätt att Swery är ett stort fan av Twin Peaks. Både hans tidigare verk Deadly Premonition, men även The Missing är mer än lovligt inspirerat av David Lynchs galenskaper. Märkliga, surrealistiska miljöer och karaktärer går som en röd tråd genom spelet, och i princip all dialog (ofta inläst ”baklänges” som vissa karaktärer i Twin Peaks) känns märklig och med multipla tolkningsmöjligheter. När eftertexterna väl rullat och jag lyckats skrapa upp min haka från golvet kände jag mig emotionellt misshandlad. Kanske var det helt rättvist med tanke på all grymhet jag utsatt J.J. för, och det tog mig ett par dagar att smälta upplevelsen. Swery har kanske inte lyckats skapa ett helt perfekt spel eftersom vissa av pusslen och omstartsmöjligheterna vid dödsfall kan kännas bitvis frustrerande. Men jag trodde aldrig att en medelålders, märklig japansk spelskapare skulle kunna skapa ett spel som är så helt rätt i tiden när det kommer till att skildra ungdomar, livssvårigheter eller den utsatthet vissa kämpar med att överkomma. Hatten av till Swery för en fenomenal prestation.

Månadens höjdpunkter [November 2018]

Tue, 30 Oct 2018 10:00:33 +0000

Mörkret är här. Dagarna blir kortare. Men det innebär att du med gott samvete kan krypa upp i soffan, begrava dig under en filt och spela någon av den senaste tidens stortitlar eller något härligt independent-spel. Julhandeln är i full gång redan och november bjuder också på den importerade shoppinghögtiden Black Friday där det brukar finnas trevliga erbjudanden på både hårdvara och spel. Även om många av årets stora släpp redan ligger bakom oss, så finns det några riktiga godbitar att se fram emot och jag blev tvungen att välja bort ett par potentiella storsäljare när jag lyfter fram de tre spelsläpp jag ser fram emot mest under den kommande månaden.

Recension: LEGO DC Super-Villains [PS4]

Mon, 29 Oct 2018 13:00:47 +0000

Det är dags för det fjärde spelet i LEGO Batman-serien och denna gång ligger fokus helt och hållet på skurkarna. DC har nämligen insett att skurkarna är en minst lika viktig tillgång som hjältarna och gett oss ett LEGO-spel värdigt en grupp med superhjältar. I början av spelet försvinner Justice League och istället dyker Justice Syndicate från Earth-3 upp. Allt är frid och fröjd till att börja med för våra superskurkar, men snart inser de att Justice Syndicate inte är vilka de säger att de är och kan potentiellt vara större problem än vad Justice League var. Det är med andra ord dags för våra superskurkar att visa vilka det är som bestämmer på Earth-1. [caption id=“attachment_23374” align=“aligncenter” width=“550”] Det “pålitliga” gänget Justice Syndicate[/caption] Denna gång får du skapa dig en egen superskurk som går under smeknamnet The Rookie. Det går att välja utseende och även utforma de krafter du får, rent kosmetiskt. Du spelar denna karaktär genom ett antal banor där vissa förmågor låses upp för kunna ta handlingen framåt. Mig veterligen är det första gången detta går att göra i ett LEGO-spel. Kul för barn men för mig som läst många serietidningar kändes det mest som en distraktion från alla coola superskurkar. Annars följer LEGO DC Super-villains den genomgående formeln för ett LEGO-spel; på varje bana finns det mängder av saker att förstöra, det går att bygga saker med hjälp av LEGO och det finns även enklare pussel att lösa. Sedan finns även en hel del gömda saker att hitta, karaktärer att låsa upp och varje bana måste spelas minst två gånger för att du skall hitta och komma åt allting. Det finns även en hub-värld som består av Gotham och Metropolis, vilken går att undersöka och hitta gömda föremål i. Har du spelat något annat LEGO-spel under de senaste åren känner du igen allt detta. “If it ain’t broke, don’t fix it”, verkar vara Traveller’s Tales tanke. Detta har sina fördelar och nackdelar och jag märker ganska tydligt att det är spel som har en yngre målgrupp i sikte. Detta skapar en skum känsla för mig då barn som går i mellanstadiet knappt känner till hälften av karaktärerna. Men jag som borde vara rätt målgrupp som serienörd känner att det snabbt blev väldigt mycket repetition. [caption id=“attachment_23375” align=“aligncenter” width=“550”] Alla klassiska skurkar dyker upp i spelet[/caption] Men om det är något som utvecklarna skall ha en eloge för, är det röstskådespelarna i spelet. Mängder av kända skådespelare såsom Brandon Routh, C. Thomas Howell, Kevin Conroy, Mark Hamill, Michael Ironside och Nolan North är några av de stora namn som förgyller upplevelsen i detta spel. Att höra Mark Hamill skratta som Jokern första gången höjer direkt stämningen i spelet. Det kan te sig som en liten sak men rösterna gör verkligen spelet bättre och skapar en bättre stämning. Så hur är spelet? Det beror på hur mycket du gillar LEGO-spel. Denna titel bryter inte ny mark utan kör på samma trygga formel som vi sett alla spel tidigare. Samtidigt är det en av de mer intressanta historierna i ett LEGO-spel hittills och jag hade kul när jag spelade det. Totalt ligger spellängden på 15 timmar eller runt 25 timmar om du bestämmer sig för att få 100 % på allting. Det är en bra valuta för pengarna även om det känns lite snålt av Warner att lägga ut detta spel med fullt pris. Men gillar du LEGO-spelen eller DC skurkar känns det ändå som en given titel.

Säg hej till vår nya skribent Pär!

Mon, 29 Oct 2018 10:00:08 +0000

Som de trogna läsare ni är, har ni säkert lagt märke till att det var ett tag sedan vi expanderade och fick in lite nytt blod i PSbloggen. För att bryta denna trend och liva upp höstmörkret lite kommer vi därför att bjuda in en förstärkning i vår gemenskap. Vi hälsar därför Pär välkommen till redaktionen! Vem är då denna Pär? Jo, det ska vi ta reda på i vår traditionsenliga lilla introduktionsintervju. Vem är du? En 43-årig Stockholmare som har varit gamer sedan jag fick min första C-64, 1986. På dagarna jobbar jag med logistik inom dagligvaruhandeln och på kvällarna umgås jag med mina två tonårsdöttrar som är lika mycket gamers som jag. Vilken PlayStation-konsol är din favorit? PS1:an helt klart, det var den som tog spelande för mig till nästa nivå. Innan dess spelade jag väldigt “casual” men tack vare Sonys konsol blev jag biten och spelade igenom spel som Final Fantasy VII och Metal Gear Solid. Jag har fortfarande många fina minnen från denna tid. Hörlurar eller 5.1 surround-ljud? För spel föredrar jag hörlurar. Mest av gammal vana då jag har spelat mycket Battlefield på PC genom åren och blivit van av att föra kommunikation via ett headset. Jag tycker att det blir en bättre känsla när ljudet levereras via hörlurar, framförallt idag med 5.1-lurar. Vilken trofé är du mest stolt över? Min platinatrofé i Middle-earth: Shadow of Mordor. Inte för att den är svår utan för att jag sällan känner att jag har tid att lägga ner på ett spel för att orka nå ända fram. Det var en utmaning att ta den och jag var stolt när jag till slut hade gjort det. Slutligen dags för dilemmat. Bland dina tre absoluta favoritspelserier måste du välja följande: En måste du spela varje vaken timme under en hel helg, en måste läggas ned och den sista ska du spela minst en timme per dag i resten av livet. Vilka väljer du? Första valet är Dirt-serien, det är ett spel man kan verkligen lägga en helg på. Spelserien som måste läggas ned är Call of Duty. Jag älskar kampanjerna i spelen, men de sista årens iterationer har känts tråkiga. Dags att göra något annat, Activision! Det sista alternativet blir självklart FIFA. De spelen kan man alltid spela en timme om dagen och nöta vidare lite i FUT. Varmt välkommen till PSbloggen-familjen, Pär!

Vad spelar du i helgen? [Vecka 43 2018]

Fri, 26 Oct 2018 17:00:31 +0000

De mörka och kyliga höstkvällarna har kommit till vårt land med besked. Förutom att det börjar bli kallt om händerna på väg till bil och jobb, tycker jag personligen att det finns något mysigt med hösten. För oss som är föräldrar innebär denna helg startskottet för barnens höstlov; en ledighet som såklart ska fyllas med lövkrig och samkväm, även om det innebär spel med samarbetslägen i soffan för många av oss. Ett av årets mest efterlängtade spel har anlänt i veckan och jag misstänker att många normala helgplaner har lagts på hyllan till förmån för maratonsessioner i uppföljaren till Red Dead Redemption. Nu tar vi helg tycker jag, men innan dess vill vi gärna höra om era spelplaner!

Jerrys speltips inför Halloween

Wed, 24 Oct 2018 10:00:55 +0000

När höstmörkret anländer innebär det färre soltimmar på dygnet, och den kalla luften kryper under skinnet på mig betyder att Halloween närmar sig. Jag har alltid gillat denna spöklika högtid, eftersom jag tycker att det är kul att pyssla tillsammans med familjen, titta på skräckfilmer och karva fram pumpalyktor varje år. Att bli skrämd ger mig en euforisk känsla, fast skräck handlar inte alltid om läskiga monster. En färgstark scenografi bidrar tillsammans med passande kostymer till en förtjusande stämning vilket är lika betydelsefullt som träffsäkra skrämseltaktiker. I detta inlägg tänker jag skapa ryslig stämning genom att rekommendera fem olika skräckinjagande speltitlar till PlayStation 4 inför Halloween.

Recension: SoulCalibur VI [PS4]

Tue, 23 Oct 2018 10:00:40 +0000

Få karaktärer men balanserad och varierad spelupplevelse. SoulCalibur VI kör hårt på retrospåret med omtagning av spelets mytologi, märkbara laddningstider och tröttsam manlig blick. Den ”riktiga” Souls-serien har länge varit en stor favorit hos mig. Enda sedan Soul Edge i Gröna Lunds arkadhallar för ett par årtionden sedan, har spelen stått ut från sin omgivning. Battle Arena Toshinden och Bushido Blade gjorde varianter av svärdsdueller men Soul Edge som blev Soul Blade och senare SoulCalibur hade en balans och precision som fick det att stå ut. Känslan finns fortfarande kvar, kanske tack vare det relativt lilla utbudet av kämpar. Ett 20-tal spelbara karaktärer hade varit imponerande 1998 men känns lite tunt nu. Två saker gör dock att det känns OK; dels att jag inte alls saknar en typ av slagskämpe och dels att det inte känns som att koncepten återanvänds allt för mycket. Några släktskap märks av, men även mellan de kombattanter som liknar varandra skiljer sig spelstilarna tillräckligt för att jag måste tänka olika när jag spelar med dem. [caption id=“attachment_23330” align=“aligncenter” width=“550”] Kallade du mig tondöv? Jag ska nog visa dig![/caption] Ur persongalleriet står tre karaktärer ut, två på ett positivt och en på ett ”är det verkligen 2018”-sätt. De två glädjeämnena är intressant nog Witcher-gästen Geralt vars dubbla svärd (ett åt gången) och grova magi passar in utmärkt. Den andra är det nya karaktären Azwel som, förutom sitt töntiga namn, mest slåss med trollkraft och galenskap och ytterst lite med de vapen som hans handskar kan frambringa. Jag har haft väldigt kul med Azwel i kamp med vänner, mest för att han av naturen är riktigt sur att förlora mot. Tyvärr har inte Namco omvärderat sin kanske mest trötta karaktär, Ivy, alls. Denna dominatrix dök upp som en manifestation av mestadels manlig tonårskåthet i SoulCalibur, och att hon inte fått en kvadratmillimeter extra dräkt tjugo år senare känns otroligt tondövt. Jag är dock inte ett dugg förvånad. Spelet har tyvärr inte bara dragit med sig gubbig kvinnosyn från sent nittiotal, det drar sig med något som jag under PlayStation 4-eran nästan glömt bort existerade, nämligen laddtider. Det är klart att sådana finns i flera moderna spel, men inte så här frekvent eller oproportionerligt långa. Tidigt i spelet när matcherna är korta och många, tittar jag nästan lika länge på laddskärmen som på det verkliga spelet. Senare när jag går över till att spela versus mode offline blir det bättre, men i de två storylägen kommer jag på mig själv att kolla telefonen för att få laddtiden att gå. [caption id=“attachment_23331” align=“aligncenter” width=“550”] Geralt skickar PlayStation-triangeln rätt i nyllet på sin motståndare.[/caption] Annars gillar jag det förskrivna berättelseläget skarpt, där främst den oinsatte och nostalgikern får sina lystmäten tillgodosedda. Det är som en historielektion i Soul-mytologi som hoppar fram och tillbaka mellan karaktärernas öden. Det andra läget där en självbyggd krigare utforskar världen och löser alla konflikter med olika doser av smörj är roligare i teorin än i praktiken. Mest för att det textbaserade berättandet inte har mycket att komma med och att fighterna, trots sin oändliga variation av fiender, snabbt känns väldigt lika. Nackdelen med att ha en blank karaktär för spelaren att forma är att den är svår att väcka intresse för. SoulCalibur VI är ändå bäst när det smäller. I de balanserade och snabba, lättlärda men extremt svårbemästrade striderna har jag jättekul. Nya kontringsmekaniker och ”sten-sax-påse”-specialare som utmynnar i filmiska sekvenser får mig att skutta i fåtöljen. Som i nästan alla fightingspel är det absolut bäst med två spelare och i konkurrensen gällande arkadlägen för denna konsolgeneration har titeln de högsta topparna.

Recension: Plantronics RIG 500 PRO HC

Mon, 22 Oct 2018 13:30:10 +0000

När jag tittar på Plantronics satsning på att slåss med de stora namnen inom gamingheadset ser jag mycket som görs väldigt rätt, åtminstone när jag utgår från min egen smak. De undviker kapprustningen med att sticka ut mest ut ett estetiskt perspektiv, och verkar lägga krutet på komforten och ljudet. Med Plantronics RIG 500 PRO HC ser vi samma fokus på dessa punkter, men tillverkarna har också sett till att frångå lite av plastigheten som du återfinner i designen av de mindre modellerna. På ljudfronten ser vi en uppgradering av högtalarelementen jämfört med RIG 400 PRO (8/10) som jag recenserade tidigare, vilket erbjuder dig ett lite fylligare ljud. Det är välkommet med ett lite större register i ljudet, då jag primärt spelar med surroundljud och är van vid en grannskapsirriterande basnivå. Det är inte en dag och natt-skillnad mot 400 PRO-modellen, men den är definitivt märkbar. Trots den lite mer robusta designen av hårdvaran lyckas dock Plantronics bibehålla den absolut största fördelen med eras modeller, nämligen den lätta vikten. Jag kan utan några som helst problem sitta med dessa lurar på i timmar i sträck, och det är nästan så att jag glömmer bort att jag har dem på ibland. Det är väldigt imponerande och en större faktor än vad jag trodde att det skulle vara innan jag började testa Plantronics olika modeller. Om du är intresserad av en ännu mer välbyggd version av headsetet finns det även vad de kallar en E-sport-modell av lurarna som ersätter plastbågen med en i metall istället. Jag fick inte möjlighet att testa dessa nu under recensionen, men på Gamescom fick jag testa dem lite snabbt och de satt riktigt skönt utan att kännas tyngre. [caption id=“attachment_23316” align=“aligncenter” width=“550”] Den lite mer exklusiva E-sport-versionen med den snyggare metallbågen.[/caption] RIG 500 PRO ger dig även möjlighet att avnjuta spel och filmer som har stöd för Dolby Atmos, precis som många av deras andra modeller. Det är definitivt ett stort plus för framtiden, beroende på hur många som väljer att använda standarden förstås. I dagsläget är det svårt att hitta mer än en handfull spel som har stöd för det, och även om stödet finns tillgängligt hänger det, i likhet med HDR på bildfronten, mycket på implementeringen. Som säkert bekant är det inget som PlayStation 4 har stöd för, men headsetet går att använda med vilken plattform som helst. Lurarna är även utrustade med den smarta volymkontrollen som sitter på 3,5 mm-pluggen, vilket gör att du enkelt kan justera volymen med tummen om du har den kopplad i din handkontroll. Jag brukar inte själv spela så många titlar med hetsiga flerspelarlägen, men jag kan med enkelhet se hur detta kan rädda dig genom att du slipper att släppa greppet om handkontrollen och fiska efter reglaget på sladden när du behöver justera ljudstyrkan. Med RIG 500 PRO har Plantronics tillhandahållit en väldigt kompetent produkt i en vettig prisnivå. Men om du inte är speciellt mycket av en audiofil kanske det inte är värt de extra pengarna jämfört med 400 PRO, då dessa faktiskt också levererar en bra ljudbild.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 42 2018]

Fri, 19 Oct 2018 17:00:22 +0000

Hej och hå! Nu är det inte många veckor kvar till jul och nyår med allt vad det innebär i form av ledigheter, presenter och snö(?). Ännu håller dock hösten sig fast med sina vackra färger och lynniga väder. Oktober månad börjar närma sig sitt slut och den fullmatade spelhösten börjar lugna ned sig en smula. Oavsett om du tycker om mysiga höstpromenader eller intensiva spelsessioner framför din PlayStation-konsol, har helgen äntligen kommit till oss. Personligen ser jag fram emot en lite lugnare helg än förra veckan och förhoppningsvis hinner jag klämma in lite fler speltimmar under dessa kommande dagar.

Recension: Overcooked! 2 - Surf 'n' Turf [PS4]

Fri, 19 Oct 2018 10:00:56 +0000

Efter att ha hjälpt Kung Lök att besegra, eller i alla fall tillfälligt försinka, de obröda varelser som plågat Mat-kungariket är det dags att ge sig iväg på semester till soligare orter. Äventyrsbad, grill och smoothies är vad som möter oss i en markant svårare expansion. Jag har knappt spelat Overcooked 2(9/10) eller dess föregångare Overcooked (6/10) på egen hand. Istället är det tillsammans med två vänner jag har hackat, kavlat, mixat och fräst mig igenom otaliga recept och udda situationer för att leverera mat till ett krävande klientel. [caption id=“attachment_23287” align=“aligncenter” width=“550”] Sol och bad och kniviga recept![/caption] Fast så krävande har de faktiskt inte varit. Vi har en oskriven lag när vi spelar att nästa bana förblir orörd till dess att tidigare banor har klarats med tre stjärnors marginal. Det tog lång tid innan vi behövde spela om en bana i vanlijversionen av Overcooked 2. De få gånger det skedde var det för att vi inte riktigt förstått receptet eller för att banan förändrade sig på ett tidigare oupptäckt sätt. Men där recepten och förutsättningarna var klara knådade vi in tre stjärnor på första försöket ända fram till slutet. Surf and Turf slår oss på fingrarna från ruta ett. Det kräver fyra-fem, i vissa fall uppåt tio, försök innan vi kan komma vidare med alla stjärnorna. Vilket förstås är mycket roligare. Det gör att taktiker, koordination och knapptryckningar verkligen måste sitta. Tekniker som i grundspelet varit flärdfulla är nu nödvändiga. Har du till exempel inte lärt dig att kasta mat direkt i stekpannor, eller klurat ur att stekpannor ibland måste placeras om mitt i en stekning för att optimera matlagningen blir det svårt att ens ta en stjärna. [caption id=“attachment_23301” align=“aligncenter” width=“550”] Robinson-Robban gjorde det fatala misstaget att finhacka pizzan istället för löken[/caption] Banorna, recepten och till och med den nya mekaniken är extra kniviga. Grillen där du tillagar saftiga scampi-spett måste hållas varm med tillhörande blåsbälg. Ska det mixas smoothies gäller det att ha rena glas, vilket ordnas medelst vattenpistol istället för diskmaskin. Min hemkunskapslärare skulle bli helt nipprig av blotta tanken. Det är mer av allt i Surf and Turf, men det är egentligen inte något nytt. Den tveksamme till detta spel kommer inte vinnas över med expansionen, men för den som tyckte att originalet var för lätt, eller för kort, kommer detta att smaka mumma!

Recension: Call of Duty: Black Ops 4 [PS4]

Thu, 18 Oct 2018 12:00:19 +0000

Sedan spelseriens start harCall of Duty delat upp sig i flera olika grenar. Treyarch lanserade det första Black Ops redan 2010 och sedan dess har serien fått ett antal uppföljare, varav det senaste släpptes för tre år sedan i form av Call of Duty: Black Ops III (7/10). Nu är tiden inne för den fjärde installationen och varumärkets femtonde titel sedan starten 2003; Call of Duty: Black Ops 4. I femton års tid har spelserien alternerat mellan berättelser från andra världskriget till moderna bataljer på krigsfältet, och oftast har det funnits en berättelse för ensamma spelare. Men den här gången slopas kampanjen helt för att ge större utrymme till flerspelarlägena. När jag kommer till huvudmenyn finns det tre huvudkategorier för mig att välja mellan. De traditionella Multiplayer och Zombies gör en återkomst och de får sällskap av det nya Battle Royale-läget Blackout. [caption id=“attachment_23272” align=“aligncenter” width=“550”] Har jag rengjort pipan i den här pistolen?[/caption] Den klassiska avdelningen för flera spelare är en hårdkokt, tempofylld plats och det finns flera spellägen med olika underkategorier att peppra motståndarna med bly i. De flesta spellägen är underhållande, men min personliga favorit är erövringsläget Hardpoint, där två lag ska erövra en zon och samla poäng innan en ny plats dyker upp. I Heist ska två femmannalag skynda sig att ta en säck med pengar och lämna den vid en utgångsplats. Men eftersom alla deltagare endast har ett liv, kan ett lag vinna om alla motståndare är döda, vilket gör syftet att ta pengarna mer eller mindre meningslöst. Inför en match kan jag välja en soldat med särskilda färdigheter och jag kan anpassa mina vapen till vem än jag väljer. Jag är extra förtjust i Nomads explosiva snubbeltrådar och Firebreaks radioaktivitet, som skadar fiender i hans närhet. [caption id=“attachment_23274” align=“aligncenter” width=“550”] När Djungelboken möter Dawn of the Dead.[/caption] Zombierna är tillbaka och det finns tre olika nivåer att kämpa mot de köttsugna döingarna i. Jag kan spela tillsammans med tre medspelare online, eller ta hjälp av tre datorstyrda karaktärer för att överleva. Jag gillar dynamiken i de kaotiska striderna och det är kul att lyssna på de karismatiska karaktärernas dialoger. Men mitt stora problem med zombie-läget är de svårutforskade banorna, eftersom det inte finns några riktlinjer om vart jag ska gå. Dock är det underhållande att slåss mot stora yxmän till zombier, eller odöda tigrar(!) på gladiatorbanan. Spelets nya kategori Blackout är ett enormt utslagsspel där upp till hundra spelare ska skjuta ihjäl varandra, tills en deltagare eller ett lag kvarstår. Den enorma spelkartan krymper kontinuerligt under tidens gång, eftersom en radioaktiv storm närmar sig, något som gör upplevelsen mer spännande ju mindre världen blir. Jag tycker att detta är det mest underhållande spelläget i hela spelet och det är en rejäl överraskning att detta Battle Royale-läge fungerar så otroligt bra i en stor spelplan. Men den geniala biten är att det inte finns några specialister bland deltagarna, utan att alla spelar med samma förutsättningar. Oavsett om jag spelar själv eller i en kvartett så blir varje spelomgång en spännande sådan, och jag vill hoppa in i en ny match omedelbart efter att ha förlorat. [caption id=“attachment_23277” align=“aligncenter” width=“550”] Blackout är en gigantisk skjutfest i världsklass.[/caption] Att Treyarch inte tagit med en historiebaserad kampanj i Call of Duty: Black Ops IIII är ett klokt beslut, för jag tror inte att det hade passat in i denna högexplosiva flerspelarfest som levereras i denna iteration av serien. Spelet är beroendeframkallande och amusant, och upplevelsen förstärks av välgjorda banor och en solid kontroll. Ljudet är enastående bra, särskilt med hörlurar vilket jag personligen rekommenderar att spela med. Om du älskar skjutspel i första person och främst Call of Duty, så tycker jag att detta är ett krav.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 41 2018]

Fri, 12 Oct 2018 17:00:25 +0000

Nu är helgen här igen och det betyder för många några extra timmars möjlighet att spela spel. För egen del blir det inte så mycket av den varan då jag ska ställa upp i Stockholms öppna mästerskap i kendo. Jag har aldrig tävlat i sporten tidigare, vilket gör att jag redan nu känner mig lite som inför en bossfajt i Dark Souls Remastered (10/10); nervös och osäker. Förmodligen blir det Game Over redan i de första matcherna, men den som inte försöker, vinner heller aldrig något. Veckans stora nyhet är självklart att Sony äntligen utannonserat att det ska gå att byta sitt PSN-ID. Äntligen kommer jag att få möjlighet att ändra mitt generiska namn till något som är mer passande. Som jag har längtat!

Recension: Valkyria Chronicles 4 [PS4]

Fri, 12 Oct 2018 10:00:35 +0000

Ett av mina första spel till PlayStation 3 var Valkyria Chronicles. Den träffsäkra blandningen av strategibaserade eldstrider och en djup berättelse om motståndsrörelsens modiga soldater fängslade mig verkligen. Nu återvänder SEGA till det Europeiska kriget med en ny saga om kamratskap, kulspruteeld och överlevnad i Valkyria Chronicles 4. I denna fjärde del råder ett stort krig mellan västra och östra Europa, där det tyranniska Imperiet skördar liv och erövrar land efter land för att härska över hela världsdelen. Men motståndsrörelsen i väst tänker inte låta detta horribla öde ske, istället påbörjar de Operation Northern Cross med flera plutoner för att krossa Imperiet och därmed återställa freden. Spelet fokuserar på patrull E och främst deras befäl Claude, som har en unik förmåga att upptäcka fara när vinden förändras. [caption id=“attachment_23229” align=“aligncenter” width=“550”] Raz är impulsiv och skjutgalen, men han är en lojal soldat och en vän att räkna med.[/caption] Jag är glad att den förtjusande tecknade stilen från originalet kvarstår, eftersom den inte bara bidrar till varmt intryck men också visar karaktärernas starka personligheter. Claudes patrull består av några av hans barndomsvänner och ju längre berättelsen pågår, desto mer älskar jag dessa underbara individer. Det är fascinerande att se soldaterna växa i berättelsedelarna, och det bjuds på charmig komedi och hjärtkrossande tragedier. Vissa personer har starka band till varandra och ibland kan jag förstärka dessa relationer genom att genomföra sidokapitel, såvida de fortfarande är vid liv. I varje kapitel finns minst en strid där jag måste leda min patrull till seger. Här gäller det inte att bara rusa fram och hoppas på det bästa, då förlusten med säkerhet är ett faktum. Jag måste tänka strategiskt, välja soldater klokt och placera dem på rätt plats för att oskadliggöra motståndarna. Jag behöver också lära mig mina krigares olika egenskaper, vilket går ganska fort eftersom mina minnen från originalet kommer tillbaka stundvis. En stormsoldats maskingevär fungerar utmärkt i närstrider, medan de krigare som kallas Lancers kan skada stridsvagnar med sina raketer. Striderna är spännande och ibland kan de bli riktigt långvariga. Jag har fått kämpa mot envist, hårt motstånd med flera kontringar. En felbedömning kan få en soldat bli nedskjuten och hen måste bli räddad från fältet innan soldaten förblöder. Men när jag lyckas klara av operationen efter en timmes intensiv kamp, uppstår ett enormt glädjerus. Jag kan träna upp min patrull i högkvarteret med de erfarenhetspoäng vi vinner från striderna eller övningsdelarna Skirmishes, genom att prata med patrulledaren Minerva. I detta läge kan trupperna lära sig nya förmågor som kommer väl till pass i kritiska situationer. Med intjänade pengar går det utmärkt att uppgradera kläder, vapen och köpa komponenter till stridsvagnen. Fast nya delar till stridsvagnen tar stort utrymme och det kan bli knivigt att placera en sköld på rätt plats. [caption id=“attachment_23234” align=“aligncenter” width=“550”] Med tungt bagage, så är det inte underligt att Rileys rörelseförmåga är långsam.[/caption] Valkyria Chronicles 4 är en fantastisk uppföljare och är likt originalet magiskt trollbindande. Spelutvecklarna levererar en annorlunda berättelse tillsammans med ett förtjusande karaktärersgalleri, placerat i ett alternativt, men ändå bekant världskrig och lyckas pricka helt rätt igen. Spelet väcker olika känslor i mig men det är mestadels omtänksam kärlek till mina soldater som sätter sina liv på spel mot ett tyranniskt rike. Tack SEGA, för att ni leker med mina känslor ytterligare en gång. Älskade du Valkyria Chronicles Remastered (9/10) så kommer sannolikt denna fjärde del få ditt hjärta att slå flera extra slag.

Recension: Fist of the North Star: Lost Paradise [PS4]

Thu, 11 Oct 2018 10:00:16 +0000

Fist of the North Star är ett namn som jag med jämna mellanrum stött på genom åren, men som jag egentligen aldrig har utforskat på grund av de lite halvrisiga spelen som har dykt upp då och då. Nu när Yakuza-utvecklarna har fått möjlighet att göra sin tolkning av källmaterialet var det dock svårt för mig att inte hoppa in med huvudet först. Berättelsen centreras runt en postapokalyptisk värld som går igenom en extrem vatten- och bränslebrist, vilket får till följd att mängder av människor försöker sko sig själv på andras bekostnad. Enklast skulle kunna det beskrivas som Mad Max, fast med anime-reglaget uppskruvat så mycket det bara går. Huvudpersonen Kenshiro är en kampsportsutövare som har fått ärva en hemlig och ytterst mäktig stil som heter Hokuto Shinken. Den som bemästrar denna stil kan använda specifika tryckpunkter på människor för att framkalla diverse effekter, där många av dem resulterar i en spektakulär blodig explosion. Det finns dock även helande effekter i stilen, vilket visas några gånger i spelet. Kenshiro är på jakt efter sin fästmö som försvann ur hans liv i samband med att han blev besegrad i en blodig strid mot rivalen Shin. För att rädda Kenshiros liv lovar Yuria att hon ska tillbringa sitt liv med Shin istället, vilket blir startskottet för ett kombinerat hämnd- och räddningsprojekt för den snudd på döende Kenshiro. [caption id=“attachment_23213” align=“aligncenter” width=“550”] Jag synar din yxa med en glödande hoppspark.[/caption] Hämndbiten avklaras ganska omgående i prologen, men Yuria är fortsatt försvunnen i den livsfarliga och vidsträckta ödemarken. Ledtrådarna leder till en sluten stad mitt i öknen där många hemligheter verkar döljas bakom murarna, och Kenshiro kan med hjälp av knytnävar och utforskning gräva vidare för att hitta kvinnan i sitt liv. Väldigt tidigt i spelet märker jag att detta i grund och botten är ett Yakuza-spel fast med en ny spelvärld och ett annat karaktärsgalleri. Det är dock inte negativt på något vis, åtminstone om du gillar det beprövade receptet. Vad som skiljer sig är dock att detta är en berättelse som saknar några som helst spärrar eller försök till verklighetsförankring. I strider nöjer sig Kenshiro inte med att banka folk medvetslösa, utan varje besegrad fiende förvandlas till en exploderande blodkaskad när du är klar med dem. Mellan bataljerna och berättelseuppdragen kommer du att sysselsätta dig med mängder av små sidoaktiviteter. Det handlar om allt från sidoberättelser, som till exempel åtkommande möten med en pacifistgrupp som vill få Kenshiro att lösa problem med dialog istället för knytnävar, till sedvanliga minispel som du kommer att känna igen från Yakuza-serien. [caption id=“attachment_23214” align=“aligncenter” width=“550”] Jag brukar inte kategorisera folk, men i detta fall kan det nog stämma.[/caption] Även om det mesta i spelet är underhållande så faller det lite på att berättelsen i sig inte är speciellt stark. Det finns ganska få genuint intressanta karaktärer utöver Kenshiro, och även han är ganska platt och småtråkig bortsett från hans smått lysande korkade one-liners som han häver ur sig med jämna mellanrum. Det är tydligt att källmaterialet tillkom under 80-talet, med en stadig blick mot de muskelstinna actionhjältarna i väst. Produktionsvärdet i titeln känns heller inte lika högt som i teamets andra spel, och det finns relativt lite omväxling i karaktärsmodeller och miljöer. Spelet fick heller inte möjligheten att skina på den härliga Yakuza 6-motorn, utan är istället byggt på en variant av den motorn vi fick se i Yakuza 0 (8/10). Även om nivån är ojämn i spelet finns det ändå tillräckligt mycket här som håller mig kvar och vill ha mer av de ibland vansinniga actionsekvenserna som uppstår, och det är åtminstone en bra början på att skildra det som källmaterialet förtjänar. Förhoppningsvis får fler upp ögonen för Fist of the North Star genom detta, för det är en härlig kombination av charm, action och ultravåld.

Recension: NHL 19 [PS4]

Tue, 09 Oct 2018 10:00:38 +0000

Maskothockey höjdpunkten i oväntat buggig följetång i nya kläder, mest toppluvor och täckjackor. Jag har spelat en enorm mängd hockeyspel från EA Sports i mitt liv. I konkurrens med nämnda spelbolags fotbollsövningar, är detta tveklöst den spelserie jag plöjt ner mest tid i genom åren. Därför är det extra intressant när ett nytt spel lyckas överraska mig. Vi börjar med det negativa, så att vi har det plåstret bortryckt. NHL 19 är oförståeligt buggigt. Det är minst en konstig grej per speltimme. Jag har blivit flippad över kortsideplanket genom att ha studsat över målvakten mer än en gång, för att inte tala om alla gånger min spelare “bara” har studsat över målburen. Puckar har glidit under sargkanten, motståndarbackar har låsts långsamt glidande runt rinken i framåtlutad ställning, spelet har hängt sig mitt när jag valt detaljfärger på mitt lags bortaställ och mer än en gång har jag i flera minuter fått titta på en helt svart skärm, med musiken fortfarande spelandes, medan spelet misslyckats med att hitta en motståndare online. Alla de här buggarna är små och enbart kraschen mitt i när jag skapade mitt expansionslag var direkt störande. Men hur ett jätteföretag som EA Sports kan släppa en årlig uppdatering av ett gammalt spel med buggar frångår mitt förstånd. Det är möjligt att alla de här buggarna kommer vara fixade om två månader, men det är ändå skrämmande vilken brist på respekt för spelarna och åtrå till deras plånböcker företaget uppvisar. [caption id=“attachment_23196” align=“aligncenter” width=“550”] Inget rimmar med orange![/caption] Med det sagt, NHL 19 är ett riktigt roligt spel. När man sitter med ett par kompisar och spelar sig fram i arkadlägena Threes, Hockey Ultimate Team eller EASHL är glädjen stor. I plojläget Threes - otippad favorit för undertecknad - utmanas olika NHL-klubbar och diverse legendlag på tre mot tre-hockey där vissa specialregler stipuleras innan matchen börjar. Exempel på dessa är först till ett visst antal mål eller att nästa puck är värt minusmål för det andra laget. Vinner jag tillräckligt övertygande får jag motståndarlagets maskot och/eller legendspelare att förstärka mitt eget lag med. När jag med Ducks maskot som center och mina två vänner med Coyotes och St Louis diton gör slarvsylta av motståndet i en fartfylld Hawaii-hockey där försvarspel är obefintligt och tacklingarna är många är det svårt att sitta still i fåtöljerna. För den utan vänner på hemmaplan som uppskattar hockey, går det att spela ensam i nya läget Welcome to the CHEL. Där går det, förutom tidigare nämnda Threes, även att spela Pro-AM-turnering där reglerna är lite mer verkliga, eller hetsläget NHL Ones där tre spelare möts på utomhusrinkar en mot en mot en och där den som gör mest mål segrar. Läget kallat EASHL sätter spelaren i en klassisk hockeymatch med upp till elva andra spelare samtidigt. Det sista läget är inte nytt men numera inbakat i CHEL-världen. I alla dessa lägen kan man vinna hockeytrunkar fulla med godsaker som hockeyutrustning, toppluvor, frisyrer och annat klippdockemys till ditt alter ego. Konstigt nog går det inte att översätta dessa upplåsningar till det numera rätt trötta spelläget Be a Pro, vilket jag förutsatte var en självklarhet. Udda nog kan inte heller en-mot-en-mot-en spelas offline, puck i pannan på det beslutet. Till detta läge har inte mikrotransaktionerna hittat ännu. Men var inte oroliga för att EA av någon anledning fått hjärnblödning och slaktat sin guldko. Nej Hockey Ultimate Team med sitt kortsamlande, legendspelare och allmän konantdoping är förstås tillbaka, större än någonsin. För oss gamla stofiler som inte riktigt orkar med all förändring finns också mitt favoritläge, det som sedan länge gjort att NHL-serien alltid gått varmare än FIFA (i snitt i alla fall). Franchise Mode där det går att välja ett lag och lotsa det genom ett kvartssekel av hockeyframtid är nästan likadant som förra året. Den stora skillnaden är att du nu kan slå på vad som kallas för “Fog of War”, vilket innebär att dina scouter inte vet ett enda jota om andra spelare, spelare i andra ligor eller kommande talanger om du inte ger dem uttryckliga order att leta information om dem. [caption id=“attachment_23199” align=“aligncenter” width=“550”] The Great One går att spela med i The Slightly Above Mediocre Game[/caption] Detta höjer förstås kravet på ett mer strategiskt tänkande, men jag tycker faktiskt inte att det påverkar spelet så jättemycket. På ett sätt blir det svårare att hitta de självklara valen och om du lyckas nosa reda på en riktig guldklimp i sjunderundan (Henrik Zetterberg 1999 till exempel), blir ju förstås ståpälsen lite tjockare. Men spelet är ändå så pass lätt att manipulera till din fördel gällande byten att den där jakten på den ultimata talangen inte är så viktig. Väljer du dessutom att spela matcherna istället för att simulera dem märker du ändå att ditt lag inte blir så jättemycket bättre med superstjärnorna. Det är mer smink än faktisk påverkan. Det andra karriärläget, Be a Pro, har knappt fått någon kärlek alls. Jag spelar det knappt längre, mest för att FIFA-, och NBA2K-spelen visat att det går att bygga ett narrativ kring en sådan spelsatsning och att NHL helt missat kassen när det gäller detta läge. Det är roligt att styra enbart en spelare på isen, om alla andra utespelare är kontrollerade av människor. Men ensamt blir det snabbt segt, framför allt för att svårighetsgraden är alldeles för låg och spelformerna alldeles för enformiga. Jag tycker inte att NHL 19 är ett steg framåt, eller ett tillbaka, det är nästan precis samma spel som förra året men med lite mer tonvikt på arkadhockey och gemenskap framför teven. Jag önskar mer än något annat att EA skulle stanna upp och fundera kring hur de vill revolutionera spelet igen, som de gjorde med Skill Stick för snart tio år sedan. Men eftersom att det är en satsning för spelarna och förmodligen kommer innebära en tillfällig ekonomisk nedgång kommer det förmodligen aldrig att hända.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 40 2018]

Fri, 05 Oct 2018 17:00:37 +0000

Oj oj oj, nu är det bara 12 veckor kvar på detta år, sedan är det redan 2019! Jag börjar ställa mig lite frågande till hur vi ska hinna med höstens drös av kvalitetstitlar innan det är dags att sammanfatta 2018 i våra årskrönikor. Snart är det dags! Under veckan som har gått, har vi på redaktionen hunnit med att skriva om två riktiga höjdarspel i form av Mega Man 11 (8/10) och Disgaea 1: Complete (8/10). Fler titlar ligger dock på recensionsborden och flitens lampa lyser fortfarande, men innan vi tar helg tänker vi dock avslöja våra helgplaner.

Recension: Stay [PS4]

Wed, 03 Oct 2018 12:00:47 +0000

Då och då dyker det upp spel som är svåra att placera i fördefinierade fack. I detta fall är det lite besvärligt – jag vet nämligen inte om genren pixelgrafiskt chatt/pusselspel/tamagotchi-äventyr finns, men det är det närmaste jag kan komma. Men jag kanske behöver ta och packa upp vad det innebär så det blir lite mer begripligt? Stay är onekligen ett av de mest unika och annorlunda spelen jag spelat på väldigt länge. Det hela börjar med att en person som verkar lida av lite sömnproblem oroligt rör sig runt i sin lägenhet innan han slutligen går och lägger sig. En mörk skugga uppenbarar sig i rummet, personen vaknar med en skräckslagen min och allt blir mörkt. Ett litet tag senare ser vi samma person sätta sig ned framför en dator i ett mörkt rum och får kontakt med mig. Vem är han? Hur har han hamnat där han har hamnat? Framförallt – varför har han fått kontakt med just mig? Min uppgift i det här läget är att antingen hjälpa, eller stjälpa, främlingen på andra sidan skärmen. Hur jag reagerar på vad han skriver påverkar i allra högsta grad hans lugn och humör, och så sakteligen börjar en vänskap frodas på distans. Självklart måste jag ju hjälpa främlingen ur den här knipan och på resan kanske få svar på alla de frågor som väckts. Det är ett stort ansvar som vilar på mina axlar – stackars Quinn, som främlingen heter, verkar ibland sakna lite drivkraft och förlitar sig helt på mitt omdöme när det kommer till beslut. Jag får agera vägvisare och hjälpa honom i kniviga situationer eller med att lösa pussel. Beroende på hur jag bemöter honom, eller om jag lämnar honom ensam för länge, förändras hans humör och beteende mot mig. [caption id=“attachment_23155” align=“aligncenter” width=“550”] Quinn och datorn[/caption] Stay är ett fascinerande spel, och hade mycket väl kunnat falla helt platt om inte handlingen och interaktionen mellan mig och Quinn varit så välskriven. Pusslen som då och då behöver lösas är oftast kluriga och välgjorda, även om åtminstone ett av dem känns fruktansvärt slumpartat. Bördan att vara den enda Quinn kan anförtro sig till, och den enda som kan hjälpa honom, är bitvis tung, men väl värd insatsen. Stay är tack vare författandet, upplägget och exekveringen ett ypperligt exempel på hur interaktiv fiktion kan påverka en. Jag fick enormt dåligt samvete av att lämna Quinn ensam för länge, och fick vid ett par tillfällen stressa hem från jobbet för att se hur han mådde i sin ensamhet. [caption id=“attachment_23156” align=“aligncenter” width=“550”] Ett rop på hjälp[/caption] Dessvärre håller Stay kanske inte helt för mer än en genomspelning, trots att det finns ett flertal olika slut. Det är lite för snävt inramat för att erbjuda någon direkt variation i genomspelningarna, annat än hur Quinn reagerar på samtalen som förs via datorn, men berättelsen är definitivt värd att uppleva. När slutet väl börjar närma sig och handlingen nystas upp är det väldigt svårt att inte känna sympati för denna person som i början av spelet var en komplett främling.

Recension: Disgaea 1 Complete [PS4]

Tue, 02 Oct 2018 11:00:06 +0000

Den japanska rollspelserien Disgaea gjorde debut redan 2003 med Disgaea: Hour of Darkness till PlayStation 2. Efter det första spelet har serien fått flera uppföljare, återutgivningar och en anime. Femton år senare har Nippon Ichi Software gått tillbaka till originalspelet och restaurerat det i nyutgåvan Disgaea 1: Complete , nu till PlayStation 4. Spelet inleds med att den unge demonprinsen Laharl väcks efter två års sömn, och eftersom han sovit betydligt längre än planerat har det hänt saker i riket Netherworld. Kungen har avlidit, men den tragiska nyheten berör inte prinsen det minsta. Han vill istället ta över tronen omedelbart, och besegra allt motstånd med hjälp av sina pingvinsoldater. Spelet är ett turordningsbaserat rollspel med fördjupad strategi i striderna. Jag ska eliminera alla placerade fiender på spelplanen för att vinna, och jag kan placera upp till tio krigare på fältet. De strategiska bitarna kräver en viss inlärning, men efter lite övning tycker jag att upplägget fungerar riktigt smidigt. Riddare och magiker fungerar olika på slagfältet och beroende på om det är närkamp eller långdistans, måste jag ändra konfigurationen. Om jag placerar två eller tre kompanjoner bredvid varandra, kan de utföra en kombinerad attack och därmed orsaka mer skada på den fiende som attackeras. [caption id=“attachment_23166” align=“aligncenter” width=“550”] God morgon, prins Törnros![/caption] Efter en vunnen strid belönas jag med pengar och personlig mana till de deltagande soldaterna. Jag kan spendera mana för att skapa nya krigare i Dark Assembly, där karaktärerna kostar mer ju starkare och bättre de är. Ett intressant moment är Netherworlds regeringskansli, där de förtroendevaldas röster kan påverka mina förslag om att lägga till nya objekt i butiken. Ju högre inflytande jag har på regeringen, desto större chans är det att röstningen är till min fördel. Ibland är politikerna dock lite väl taskiga, men jag tycker att det är kul att delta i de politiska bitarna. Om jag istället vill förbättra ett vapens prestanda, kan jag besöka Item World; en sorts virtuell värld där min armé ska delta i strider. Detta är också en utmärkt plats att träna upp mina karaktärer ifall jag fastnat i äventyret på grund av att jag har för låg nivå på mina karaktärer. Menyerna är lättlästa och de tydliga färgmarkeringarna gör striderna enkla att lära sig, men menypilen är klumpig att styra. Lyckligtvis kan jag med en enkel knapptryckning hoppa från en deltagare till en annan omgående. Humorn i spelet upplever jag som gammeldags och oskyldig, men det passar utmärkt åt den bisarra berättelsen om egocentriska Laharl. De roliga stillbilderna i dialogerna får mig att dra på smilbanden flera gånger, och de röstskådespelet är överraskande bra. När pingvinerna säger dood istället för dude, så gapskrattar jag. [caption id=“attachment_23171” align=“aligncenter” width=“550”] Undrar hur Etnas frisyr håller sin punkiga stil? Brylcreme?[/caption] Den högupplösta grafiken ger ett utsökt lyft och jag tycker om de fantasirika miljöerna. Karaktärerna ser charmiga ut och det finns gott om starka personligheter i varje individ. Disagea 1: Complete är en underbar resa tillbaks till detta sekels begynnelse, då japanska rollspel inte nödvändigtvis var tvungna att heta Final Fantasy. Den gammalmodiga stilen och de välgjorda strategibitarna räcker gott och väl för att hålla mig sysselsatt ett bra tag. Oavsett om du har spelat originalet när det begav sig, eller om du är helt obekant med serien tidigare, tycker jag att du ska ta en titt på detta färgstarka rollspel. Att det dessutom innehåller pingviner beväpnade med knivar, är också ett vettigt skäl att våga följa med Laharl i hans äventyr.

Recension: Mega Man 11 [PS4]

Mon, 01 Oct 2018 17:00:00 +0000

Jag älskar Mega Man. Redan som liten parvel blev jag stormförtjust i en hel genre tack vare den magiska plattformsperfektion som den blå bombarens tidiga äventyr briljerade med. Än idag har ytterst få sidoskrollande actionspel ens kommit i närheten av samma spelglädje som dessa legendariska skatter från 80- och 90-talet sprudlar av, trots många försök. Till skillnad från seriens senare delar tar Mega Man 11 ett par steg in i framtiden, och överger den nostalgiska åttabitarsestetiken som väckte nytt liv i genren för tio år sedan. Miljöer och karaktärer är nu uppbyggda med tredimensionell grafik istället för pixlar, musiken framförs inte längre av ett ljudchip från åttiotalet och vår hjälte har utrustats med ett par helt nya förmågor. Under ytan återfinns lyckligtvis samma tidlösa design med silkeslen kontroll, den har bara fått en ny inramning. Även om det tar en stund att vänja sig vid den nya estetiken känns den ändå serien trogen, och passar perfekt in i det klassiska actionupplägget. Det är alltid tydligt var plattformar slutar och exakt vilka delar av skärmen jag ska undvika. Mitt enda problem med den nya stilen är att musiken tappat attityd och mest håller sig i bakgrunden. För en serie som Mega Man är detta ett stort minus, där de rockiga men ödesmättade melodierna alltid spelat en central roll i upplevelsen. [caption id=“attachment_23066” align=“aligncenter” width=“550”] Kon-trollen sitter exakt där den ska och banorna går som på räls…[/caption] En kul nyhet är att vår hjälte utrustats med en ny förmåga där han under några sekunder åt gången antingen kan sakta ned tiden eller få extra krut i sin armkanon. Då bandesignen ständigt har dessa relativt simpla hjälpmedel i åtanke, bjuds det på hysteriskt stressiga situationer där det verkligen gäller att tajma användandet av dessa rätt. Jag glömde själv bort att nyttja de nya krafterna ganska ofta i början av äventyret, men när jag väl vande mig vid dem fick banorna ett helt annat flyt och ett imponerande tempo. De åtta robotmästarna vars banor du kan tackla i valfri ordning håller hög kvalité rakt igenom. Att lära mig studsa omkring i Bounce Mans hoppborg utan att fara runt som en förvirrad flipperkula känns kreativt och roligt, medan de vandrande dynamitgubbarna på Blast Mans bana är kul att leka med tills de råkar detonera en förödande kedjereaktion. Bossarna har precis som Mega Man utrustats med förmågan att manipulera sin styrka och snabbhet under korta stunder, vilket bidrar till mer spänning i striderna, även om just dessa element gör deras attackmönster lite onödigt svåra att läsa av. Helt enligt traditionen får jag behålla bossarnas unika vapen när jag besegrat dem, och det blir som ett roligt pussel att lista ut vilka attacker som fungerar bäst mot vilka fiender. Arsenalen bjuder på påhittig variation, med allt från simpla spjutstötar till stora salvor med gummiskott som studsar över hela skärmen. Jag uppskattar dessutom att det går snabbare än någonsin att växla till valfritt vapen tack vare högerspaken och dedikerade knappar, vilket uppmuntrar mig till att testa alla olika förmågor mycket oftare än tidigare. [caption id=“attachment_23067” align=“aligncenter” width=“550”] Det är viktigt med skyddsglasögon när man går på raveparty med dödslaserstrålar som discoljus…[/caption] I slutändan är det dock den precis lagom elaka bandesignen som stjäl showen. Utmaningen lyckas hela tiden vara perfekt balanserad så att jag aldrig vill ge upp ens när passager känns omöjliga att överleva. Efter ett förlorat extraliv och någon svordom eller två, biter jag ihop och försöker igen tills hela banan sitter i ryggmärgen. Allt handlar om att lära sig spelets mönster, och banor som kändes hopplöst svåra vid första försöket rusar jag snart igenom som om de vore härliga hinderbanor efter några försök. Att Mega Man 11 är en värdig uppföljare som definitivt har sin plats i serien känns oerhört kul att bekräfta. Titeln håller hårt i alla traditioner, men vågar ändå ta några steg bort från originalmallen utan att gå vilse. Det kanske inte överträffar alla förväntningar, men bjuder på ett fantastiskt härligt flyt samt en stenhård attityd.

Topplista: De fem bästa förmånerna i Dead by Daylight

Mon, 01 Oct 2018 10:00:37 +0000

Det asymmetriska skräckspelet Dead by Daylight bjuder på nagelbitande spänning, oavsett om jag är en överlevare eller en av de blodtörstiga mördarna. Spelets simpla katt och råtta-lek är ett stabilt upplägg, men en viktig förmån kan vara den avgörande skillnaden mellan liv och död. En särskild förmån kan vara förändra förloppet i en match, för både mördare och de livrädda generatorsökarna. Alla karaktärer har tre särskilda specialförmågor som också ger varje individ en viss personlig stil, men dessa kan läras vidare om en person rankat upp till minst nivå 30 i Bloodweb. Du kan också inskaffa dessa värdefulla egenskaper i Shrine of Secrets i utbyte mot Iridescent Shards. Jag tänker lista fem personliga favoritförmåner och mina val är rangordnade efter effektivitet.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 39 2018]

Fri, 28 Sep 2018 17:00:17 +0000

Jag vet att jag har skrivit detta många gånger under min tid på bloggen, men jag gör det igen. Nu är helgen äntligen här igen! Arbetsveckan har varit hektisk, samtidigt som den bjudit på mycket framgång och därför ska det bli skönt med lite vila. Vi har under en tid publicerat artikelserien “Full pott” som nu har avrundats i sin fjärde del. Det har varit väldigt givande för alla inblandade att bidra med tankar och text och vi hoppas såklart att du som läsare också har tyckt om upplägget. Nu ser vi till att ge denna helg tio poäng också. Låt oss fylla den med trevliga spelminnen!

Månadens höjdpunkter [Oktober 2018]

Fri, 28 Sep 2018 13:00:03 +0000

Hösten kom från ingenstans. Den ena dagen bjöds det på sommarvärme för att bara någon dag senare ha frost på marken. September har bjudit på fantastiska upplevelser och den trenden ser inte ut att mattas av. Vi är nu inne i en otroligt hektisk spelsläppsperiod där utgivarna tävlar om de surt förvärvade julklappspengarna. Oktober bjuder på så många trippel-A titlar att det var svårt att välja ut tre. Den gemensamma nämnaren för de tre spel jag har valt att lyfta fram är det historiska temat. Vi börjar i antikens Grekland på 430-talet före kristus, fortsätter till vilda västern kring förra sekelskiftet och avslutar i ett mörkt Boston i mitten på 1920-talet. Har du redan gissat vilka spelen är?

Recension: The Gardens Between [PS4]

Fri, 28 Sep 2018 09:00:19 +0000

Spelfamiljen med stumma pusselspel har fått tillökning i form av The Gardens Between. Att spelet helt saknar dialog betyder absolut inte att det saknar en berättelse utan förhöjer i det här fallet stämningen. Du tar kontroll över vännerna Arina och Frendt som tillsammans ger sig ut på ett fantastiskt äventyr. När allt börjar sitter de båda i sin trädkoja under ett rejält åskväder när ett mystiskt klot av ljus plötsligt dyker upp . När de rör vid det försvinner kojan ned i en virvel och du får kontrollen. Den grundläggande spelmekaniken handlar om att styra tiden framåt eller bakåt och samtidigt hitta metoder att manipulera omgivningen för att lösa problem och komma vidare. En tämligen smickrande jämförelse är att The Gardens Between under sina bästa stunder påminner om pusselklassikern Braid. Barnen rör sig generellt efter en fast bana oavsett om tiden går framåt eller bakåt, men det finns undantag med gåtor som öppnar alternativa vägar. Arina kan bära en lykta och alla pussel går ut på att föra ett ljus i lyktan till slutet av banan. Frendt kan använda vindspel i omgivningen som antingen slår av eller på element, eller kan kontrollera tiden över delar av banan individuellt. [caption id=“attachment_23111” align=“aligncenter” width=“550”] Även om styrningen är tvådimensionell så roterar omgivningen på ett sätt som får mig att tänka på Klonoa och Pandemonium.[/caption] Miljöerna, som innehåller element från barnens vardagsmiljö, är surrealistiska och påminner ibland om konstverk från knaskungen Salvador Dalí. Många av föremålen används i lösandet av pusslen och du kommer att behöva interagera med så vitt skilda saker som en bordsduk, en gungbräda och elsladdar med skalad isolering. Trots att spelet helt saknar instruktion lyckas det förmedla en upplevelse som känns både självklar och underhållande. Senare i spelet är några av gåtorna lite klurigare och det krävs att du är riktigt uppmärksam på vad som händer i omgivningen när du låter tiden gå fram och tillbaka. Pusslen varierar från genialiska till något mer långsökta. Favoriten är utmaningen där en sifferkod behöver knappas in genom att dra tiden fram och tillbaka medan figurerna rör sig över ett tangentbord. [caption id=“attachment_23112” align=“aligncenter” width=“550”] Kreativ användning av hissen krävs för att lösa klurigheterna på den här banan.[/caption] Känslan som förmedlas är en klockren blandning av lekfullhet blandat med ett vemod som får sin förklaring först när du klarat sista banan. Jag lever mig in i barnens äventyr och har hela tiden en hög närvarokänsla. Varje kapitel innehåller bara ett par, tre banor och uttrycket underbart är kort har sällan passat så bra. Gillar du snabba platinumtroféer är The Gardens Between ett givet spel till samlingen. Kontrollerna är mycket intuitiva och enkla där endast vänsterspaken och X-knappen används överhuvudtaget. Den enda kritiken jag har mot spelet är att det är i enklaste laget, samt att den stämningshöjande musiken bitvis blir lite plinkig och enformig. Men överlag bjuds du på en gedigen pusselupplevelse som jag rekommenderar varmt. Jag hoppas verkligen att den australiska studion The Voxel Agents fortsätter att skapa fler kreativa och underhållande konsolspel.

En nybörjares tankar om storheten i Dark Souls

Thu, 27 Sep 2018 13:00:26 +0000

Ja, det var länge sedan du fick läsa ingående om mina framsteg i detta förträffliga spel. Äventyret har såklart fortsatt trots avsaknad av blogginlägg eller skrivna uppdateringar om mina framsteg. På min sons och min privata Youtube-kanal räknar jag dock till 28 avsnitt av strömmande i dagsläget och det visar tydligt att jag har funnit ett favoritspel. Men vad är det förutom den oförlåtande svårighetsgraden, det pumpande adrenalinet i bosstriderna och endorfinruset efter en besegrad jättedemon som gör detta verk så stort och så bra? Får jag bara använda ett ord i beskrivningen så blir det “genialitet”. [caption id=“attachment_23082” align=“aligncenter” width=“550”] Ååååååh, skit vad stor du är! Jag sticker![/caption] Att en spelutvecklare har ambitionen att göra ett grandiost äventyr hör väl sällan till ovanligheterna, men att lyckas leverera upplevelsen i ett kompakt format som ändå känns stort, kräver en alldeles speciell sorts magi. From Software verkar leva ett liv i magikerkläder och trollkarlshattar, eftersom jag nu tittar tillbaks på nivådesign och förmågan att komprimera en stor spelupplevelse till ett relativt litet område och blir alldeles vimmelkantig. Ta området Undead Burg som ett exempel. Det tar en bra stund att utforska området de första gångerna, speciellt då döden verkar lura bakom varje hörn. De förbaskade skelettkrigarna som kastar eldbomber måste rensas bort, det bepansrade vildsvinet måste nedgöras och de hemska, odöda riddarna måste elimineras innan jag når nästa utmaning. Men när jag i efterhand återvänder till området och börjar utforska alla vinklar och vrår, lyckas jag även låsa upp dolda vägar som leder tillbaka till början av området. Genvägarna i spelet är en formidabelt stor källa till känslan av tillfredsställelse. Att besegra en ruskigt stor riddare eller våga springa ner i en källare istället för att fly kan visa sig ovärderligt i kommande genomspelningar av området, och det väcker en oerhört stark upptäckarlust i mig. Att följa min sons kunskap som han insupit via Youtube är visserligen bra i pressade situationer, men jag känner den riktiga kärleken till spelet när jag i lugn och ro hackar mig fram genom fiender och upptäcker nya delar av nivåerna. Det bästa är att genvägarna genomsyrar hela spelupplevelsen. De dyker upp som belöning för mig nästan varje gång jag tar mig tid att våga utforska de mörka korridorerna till vänster eller när jag är nyfiken på vad som finns nedanför en rostig stege. En annan viktig sak är att återvända starkare till tidigare minibossar eller stora monster som i början känns oövervinnliga. Min personliga nemesis i början av mina videoströmmar var den röda drake som vaktade bron som leder från Undead Burg till Altar of Sunlight. Jag kallade henne Prinsessan Rödros och beslutade mig redan tidigt för att hon måste nedgöras. Väl uppe i nivå 70 med en hel del själar investerade i styrka, livskraft och uthållighet, tog jag beslutet att konfrontera henne en sista gång. Givetvis åkte jag på stryk några gånger men efter ett par försök lyckades jag äntligen besegra besten. Även om vinsten inte innebar någon stor utdelning av själar, kände jag mig ändå otroligt nöjd eftersom jag uppnått ett av de mål som jag satt upp för mig själv. [caption id=“attachment_23083” align=“aligncenter” width=“550”] Prinsessan Rödros (Hellkite Dragon), vi möts igen…[/caption] Jag är också fortfarande förbluffad över spelets sinnrika implementation av onda fantomer som kan invadera min värld. Konceptet bygger på att när jag är mänsklig, står min värld öppen för andra spelare att invadera i syfte för att försvåra min framgång. Jag tycker personligen väldigt illa om detta spelsätt eftersom jag hittills endast fått påhälsning av extremt duktiga Souls-spelare som gör slarvsylta av mig snabbt och effektivt. Genialiteten träder dock fram i de områden där datorstyrda karaktärer iklär sig rollen av internetfantomer och invaderar min värld. Dessa motståndare är givetvis mycket enklare att besegra, men samtidigt ger de en oerhört tillfredsställande känsla då jag lyckas besegra dem. I de båda fall som jag råkat ut för detta fenomen, har jag inte förrän långt efteråt lyckats inse att det inte var en människa som styrde fienderna, utan spelet själv. Med allt detta i beaktande, kan jag inte låta bli utan att le av lycka. From Software har inte bara lyckats skapa en liten värld med stort innehåll och väldiga vyer. De har dessutom klarat av att implementera ett slags meta-lager där invasionen av andra spelare blir en del i själva världen och i verkligheten där min hjälte kämpar sig mot framgång mellan dödsfallen.

Månadens PlayStation Plus-spel [Oktober 2018]

Thu, 27 Sep 2018 10:00:44 +0000

Dra på dig höstfilten och drick en god kopp varm dryck, för nu närmar sig oktober med dess mörka höstnätter. Halloween är på ingång, och det passar väl bra med ett skräckspel bland utbudet av oktober månads PlayStation Plus? Det asymmetriska överlevnadsspelet Friday the 13th: The Game (8/10) där en spelare får spela som ikonen Jason Voorhees i jakt på livrädda lägerledare, står i förgrunden bland månadens titlar. Om du hellre vill testa dina reflexer och förlita på din tävlingsinstinkt, kanske det är värt att kolla in Laser League istället.

Recension: Transference [PS4, PSVR]

Wed, 26 Sep 2018 13:00:11 +0000

När Ubisoft försöker förklara vad spelet Transference egentligen är, väljer de att likna det vid en Escape room-simulator som utspelar sig i en galnings psyke. Beskrivningen passar ganska bra om jag ser till ren spelmekanik, men det finns samtidigt ett djup i denna titel som erbjuder så mycket mer. Ända sedan begreppet Virtual Reality introducerades (och kanske tidigare än så), har nog tankar och drömmar hos oss människor lockats av tanken att migrera vår själ och medvetande till något syntetiskt, något lagrat. Evigt liv behöver inte nödvändigtvis betyda att vi ska leva i all evighet i våra fysiska kroppar, utan kan också betyda att vår entitet lagras så att vi kan existera tillsammans med våra nära, långt efter att vi har gått bort. [caption id=“attachment_23058” align=“aligncenter” width=“550”] Detta är pappa Raymond. Smått galen men med ett hjärta av virtuell kärlek.[/caption] Transference är ett samarbete mellan produktionsbolaget SpectreVision och Ubisoft Montreal där tonvikten ligger på att utforska en familjerelation och familjens öde. Allt börjar utanför en lägenhetsfastighet som huserar ett antal familjer. Med en fast hand styrs jag dock bort från övriga lägenhetsinnehavare, och in i Raymonds familj och dess bostad. Redan från början lär jag mig att värja mig från mörkret i trapphuset där något elakt och ont verkar härska. Inom kort inser jag att Raymond är en forskare som försöker lagra människors medvetanden och personligheter i en alternativ existens. Om det är VR eller inte är osäkert, men självklart går spelet att uppleva med hjälp av PlayStation VR (8/10). Dock är det inte själva upplevelseformen som står i fokus utan snarare de känslor som blommar upp när jag utforskar den trasiga familjens hem. Förutom en halvgalen forskare till familjefar, växlar jag mellan att ikläda mig rollen av den musikaliska modern och ett smått deprimerat, mobbat barn. Jag ställs inför många svåra upplevelser i familjens lilla hem och känslorna svajar mellan ångestfyllda tankar om skilsmässa och hopplösheten i sonens önskan om att ha fred inom familjen. [caption id=“attachment_23059” align=“aligncenter” width=“550”] Det kanske är dags att besöka en familjepsykolog?[/caption] I min strävan att få se upplösningen, växlar jag mellan karaktärerna genom att trycka på ljusknappar i lägenheten och beroende på vem jag spelar, ändrar sig förutsättningar och miljöerna dramatiskt. Att livet utspelar sig i en virtuell verklighet är uppenbart eftersom jag konstant stöter på felkoder i programmet och sköna, The Matrix-inspirerade anomaliteter. Emellanåt känns det också som att jag befinner mig i ett avskalat Animus från Assassin’s Creed-spelen, blandat med de VR-inslag som serien lägger ovanpå sin historiska världsbild. Med sin korta speltid, som sträcker sig över cirka två timmar, känns det som att priset för Transference är aningen högt. Men om jag ser till upplevelsen som jag fått ta del av, är summan snarare försumbar då jag har fått uppleva och känna så mycket. Titeln skänker så mycket mer än ett logiskt pussel som måste lösas för att komma vidare; den ger mig insyn i livsödet hos en smått trasig familj och väcker liv i många viktiga tankar hos mig som spelare och familjefar.

Full pott: PSbloggens höjdarspel del 4

Wed, 26 Sep 2018 10:00:10 +0000

Filmiska storspel med enorma budgetar i spelserien och titlarna är en verklighet som har skämt bort oss spelare under flertalet år nu. Bakom verken hittar vi spelstudior som investerar allt de har i manusförfattande, karaktärsutveckling, spänning och ibland fantastiska spelupplägg. Den sista artikeln om våra kära tiopoängare handlar till största delen om dessa typer av upplevelser. Japanska och amerikanska utvecklare får delad förstaplats denna gång, men oj, vilka spel de har producerat.

Recension: Plantronics RIG 400 PRO HC

Tue, 25 Sep 2018 10:00:23 +0000

Under årets Gamescom hade jag ett möte med headsettillverkarna Plantronics, som där visade upp sina nya produktserier. De som fångade mitt intresse mest var RIG 400 PRO HC eftersom de arbetar vidare med ett välfungerande koncept som vi kunde se redan i Martins recension av RIG 500HS (8/10). Kvar har vi det smarta modulära upplägget och lättviktsdesignen, men vi får också en del smarta nya funktioner som bidrar till smidigheten av användandet. Den största nya funktionen som jag ser det är att volymjusteringen har flyttats från mitten på själva kabeln till kontakten. Detta gör att om du kopplar headsetet i din handkontroll kommer du att enkelt kunna ändra volymen med tummen utan att ens behöva släppa greppet om din DualShock 4. I stridens hetta underlättar detta väldigt mycket, och är tecken på att smart innovation inte behöver vara stora omvälvande saker. Som en långtidsanvändare av Sonys Wireless Pulse Headset var det nästan en befrielse att byta ut dessa mot de fjäderlätta RIG 400 PRO-lurarna. Sonys lurar må ha relativt bra ljud, men varje gång jag använder dem vet jag att det är tidsfråga innan jag får huvudvärk av bågen. Denna känsla var dock som bortblåst, och jag kunde till och med klara av ett riktigt maratonpass med Shadow of the Tomb Raider (8/10) när det släpptes nyligen. Ljudmässigt klarar lurarna av det mesta jag utmanar dem med, men när jag drar igång det dubstep-stinna Aaero (10/10) märks det att det saknas lite på basfronten. Det är ju dock ett extremfall, och i de flesta andra spel är det inte ens något jag reflekterar över. Övriga register återges tydligt och fint, och med tanke på att de till och med har stöd för Dolby Atmos är en fin bonus i denna prisklass. Tyvärr finns det ju inte Atmos-stöd i PlayStation 4, men eftersom headsetet går att använda med samtliga aktuella plattformar kan det ju vara en bonus om du använder Xbox One eller PC. Det medföljer till och med en produktkod i lådan för att aktivera Atmos-licensen på upp till tio enheter, vilket är något som kostar extra pengar annars. Jag har länge varit en spelare som föredrar surroundanläggning för spel, då onlinespel sällan ligger högt upp på min lista. Headset har dock utvecklats väldigt mycket sedan de började simulera fler kanaler, och med Dolby Atmos kan ju upplevelsen förstärkas ytterligare, förstås beroende på hur utvecklare väljer att implementera det. Vi kan ju samtidigt hålla tummarna för att Sony väljer att lägga till stöd för det i nästa konsol. När jag fick testa lurarna på Gamescom var jag osäker på vad jag skulle förvänta mig, med tanke på att mässgolvet inte riktigt är det bästa stället att göra ljudtester på. Men jag har nu blivit övertygad om att det är dags att pensionera mitt gamla Wireless Pulse-headset.

Recension: Shadow of the Tomb Raider [PS4]

Mon, 24 Sep 2018 15:00:58 +0000

Shadow of the Tomb Raider är en direkt uppföljare till Rise of the Tomb Raider (9/10) och den tredje delen sedan omstarten med Tomb Raider (9/10) för några år sedan. Laras kamp mot den genrearketypiska skurkorganisationen Trinity fortsätter och den här gången styrs kosan mot Sydamerika. Precis som vanligt har Trinity och Lara spanat in samma artefakter och tävlar om vem som kan knipa dem först, även om Lara använder snällare metoder än att spränga sig in i gamla ruiner. Har du spelat föregångarna, vet du exakt vad du har att vänta dig och faktum är att jag känner ett litet sting av besvikelse över bristen på förnyelse. [caption id=“attachment_23033” align=“aligncenter” width=“550”] Jag tänker på Magnus Härenstam och Lasse Åberg och orden “Jag kan flyga, jag är inte rädd”.[/caption] I grund och botten är det precis som vanligt ett actionäventyr med både strider, pussel och plattformsutmaningar. Initialt blir jag lite irriterad på alla inlärningsrutor och tips på hur jag ska komma vidare, trots att jag sett detta både en och två gånger tidigare. Jag hade gärna sett en inställning, bortsett från att höja svårighetsgraden, där ledtrådar och tips kunde stängas av. Jämfört med tidigare spel i serien så finns det tre nyheter jag verkligen uppskattar: utnyttjandet av höjder, simningen och färdighetsträdet. I föregångarna har klättringsutmaningarna varit ganska tvådimensionella där ett fall leder till döden. I Shadow of the Tomb Raider används klättringen mer kreativt och möjligheten att rappellera från porösa väggar har lagts till. Det i sin tur betyder att du kan hissa dig ned, ta fart mot väggar eller svinga fritt i repet för att nå nya avsatser och kanter att klättra vidare på. Även på så låg höjd som under ytan finner vi nyheter. Den här gången kan Lara simma fritt under vatten och undervattensområdena är fullproppade med skatter, gömställen, luftfickor och faror som pirayor och muränor. Slutligen har färdighetsträdet fått en rejäl ansiktslyftning både när det kommer till utseende och användning. Det förmedlar en stor frihetskänsla och initialt drabbas jag av svår beslutsångest över vilka färdigheter jag vill låsa upp först. Istället för ett lodrätt träd går det att låsa upp grannfärdigheterna till de som jag redan låst upp och jag tvingas fundera och planera länge vilka färdigheter jag vill ha och vilken väg jag vill gå. [caption id=“attachment_23034” align=“aligncenter” width=“550”] Solljus genom djungelns trädkronor som lyser upp en damm och ett vattenfall. Nästan som taget ur en BBC-dokumentär med David Attenborough.[/caption] Berättelsen är spännande utan att vara exceptionell. Istället är det utforskarglädjen som släpps fram och det finns en oerhörd mängd med artefakter, örter, fornlämningar och hjälpmedel att hitta i varje area. Ser du en liten avstickare eller något misstänkt, finns det garanterat något att hitta där. För mig är detta spelets allra största styrka då jag ogärna lämnar värdefulla resurser och potentiella extra erfarenhetspoäng bakom mig när jag fortsätter framåt i huvuduppdraget. Striderna premierar att jag håller mig gömd och betar av fienderna i smyg, då det går väldigt fort att dö om jag upptäcks av flera fiender på en gång. Många av färdigheterna handlar dessutom om att göra Lara tystare, ge henne kamouflage eller nya avrättningsmetoder. Generellt uppskattar jag utmaningsgrottor och uråldriga gravar framför stridsmomenten, då pussel och plattformsutmaningar känns mer balanserade och utmanar hjärnan mer än avtryckarfingrarna. Miljöerna är otroligt vackra och blandar djungel med en historielektion kring de olika sydamerikanska indianstammarna och deras uråldriga religioner. Kombinationen av modern teknik, fattig landsbygd och ruiner som är tusentals år gamla är riktigt tilltalande och passar matinéversionen av äventyrsgenren perfekt. Trots min initiala besvikelse över brist på innovation bjuder ändå Shadow of the Tomb Raider på ett gediget äventyr och är i ett helhetsperspektiv ett riktigt bra spel. Men år 2018 finns det betydligt större konkurrens om äventyrsspelarna än vad det gjorde 2013 och om det blir en del till så förväntar jag mig mer förnyelse.

Recension: Labyrinth of Refrain: Coven of Dusk [PS4]

Mon, 24 Sep 2018 10:00:55 +0000

När det gäller rollspel där spelaren utforskar labyrinter i förstapersonsvy, tänker jag på Phantasy Star till mitt gamla SEGA Master System under min barndom. Att slåss mot ett skräckinjagande monster i en trång tunnel och endast använda textkommandon är något som jag inte har gjort på åratal. Jag återvänder till denna, för mig bortglömda, genre och denna gång har jag tagit mig an Labyrinth of Refrain: Coven of Dusk. Detta japanska rollspel har tidigare funnits till PlayStation Vita men har nu även släppts till PlayStation 4. I den lilla byn Refrain finns en underjordisk labyrint under ortens brunn, och flera utforskare har avlidit i de lömska tunnlarna under jord. Men en dag kommer den sluga häxan Dronya till byn för att lösa mysteriet med brunnens labyrint. Den egoistiska trollpackan har kommit över boken Tractus de Monstrum, skriven av den ende person som hittat vägen ut, och hon vill ta reda på hemligheterna för sin egen vinnings skull. Men Dronya tänker inte gå in i brunnen själv; istället kastar hon i boken tillsammans med några beskyddande marionetter för att utforska labyrinten åt henne. Fram till detta ögonblick, trodde jag att häxan var den karaktär som jag skulle kontrollera under spelets gång, men min styrbara hjälte är faktiskt boken med dess gula ögon. [caption id=“attachment_23023” align=“aligncenter” width=“550”] Att en häxa ska se ut på ett särskilt sätt är bara fördomsfullt.[/caption] Min viktigaste uppgift är att leta efter ledtrådar och information till häxan, och det gör jag genom att utforska den enorma labyrintens tunnlar. Kontrollen är relativt simpel; jag kan förflytta mig framåt och bakåt, eller kliva åt sidan med sidoknapparna. De patrullerande fienderna är först osynliga och kastar mig i ovetande in i striderna. Lite längre fram i spelet får jag dock lära mig att se vart de vandrar omkring. Ju längre ner i labyrinten jag kommer, desto svårare blir monstren och därför är det en stor risk att bli överraskad av en förföljande fiende. Marionetterna skapas av Dronyas assistent Luca och när en ny docka skapas, kan jag skräddarsy den med olika klasser och placera den i främre eller bakre ledet beroende på dess klass. De kan gå sönder under striderna och kan repareras i verkstaden om exempelvis en arm slitits av. Striderna är fartfyllda och lättbegripliga, men motståndet är obalanserat. Vissa fiender är löjligt enkla medan andra är kolossalt besvärliga. I utforskandet kan jag samla på mig den gröna substansen Mana och med denna ökar mina chanser att hitta unika artefakter, men den kan även användas att låsa upp nya egenskaper i häxans lista. Det är kul att leta efter alternativa vägar genom att förstöra tunnare väggar, vilket gör det mer spännande att utforska labyrinten om jag gått vilse. [caption id=“attachment_23028” align=“aligncenter” width=“550”] Snälla fröken, dra den om Rödluvan och Vargen igen![/caption] Labyrinth of Refrain: Coven of Dusk är ett fint tillägg till den gamla skolans rollspel med labyrinttema. Den banala berättelsen med dess buskishumor borde slopats helt, men lyckligtvis övervägs spelet av den intressantare utforskningen. Grafiken är fin och färgerna varma att titta på, men jag hade önskat mer variation i miljöerna som är enformiga i nuläget. Om du gillar spänningen att leta efter gömda skatter i en enorm labyrint, tycker jag att du ska ge NIS rollspel ett försök eftersom det finns gott om hemligheter i den 40 våningar djupa brunnen.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 38 2018]

Fri, 21 Sep 2018 17:00:36 +0000

Med Comic Con bakom oss och en hel vecka i backspegeln är det redan dags att se fram emot helg igen. Nu är det inte många helger kvar till julafton, men mellan oss och den vintriga högtiden står såklart spelhösten 2018 och flinar elakt mot oss spelare. På redaktionen har vi redan betat av några årliga iterationer av sportspel där till exempel Pro Evolution Soccer (8/10) och NBA 2K19 (7/10) är några av dessa. Även om vi avverkat dessa mastodonter, finns det många fler spelupplevelser på horisonten och det är hög tid att städa upp och göra plats för fler spel på borden.

Recension: NBA 2K19 [PS4]

Fri, 21 Sep 2018 10:00:44 +0000

2K Sports har länge stoltserat ganska ohotat med det bästa basketspelet på marknaden, och inte bara på grund av att Electronic Arts har haft otroligt svårt att finna tillbaka till en vettig nivå i deras konkurrerande serie. Produktionsvärdena har varit NBA 2K-seriens signum under hela konsolgenerationen, men under förra året började det synas spår av stiltje. Detta tillsammans med en kolossal satsning på extrema mikrotransaktioner och det tveksamma beslutet att sätta en person på omslaget som hävdar att Jorden är platt skapade en slutprodukt som inte var helt solid. Inför årets upplaga bedyrade dock utvecklarna att även om mikrotransaktionerna fortfarande finns där, så ska det vara betydligt lättare att klara sig utan dem. Dessvärre har dessa löften inte riktigt infriats till den nivå som jag anser vara realistisk. Under den ganska omfattande prologen till myPlayer-läget lyckades jag ta mig från startnivån 60 till 62, och då är det tänkt att jag ska börja tävla mot spelare på NBA-nivå. [caption id=“attachment_22963” align=“aligncenter” width=“550”] LeBron har funnit nyckeln till framgång. Skräm bort alla försvarare.[/caption] Jag inser att det ska vara utmanande att stiga i graderna för att hålla kvar mig som spelare så länge som möjligt, men med tanke på hur många gånger jag slussas till förslag om köp av den virtuella valutan, känns det som att det finns en lite smutsigare baktanke här. Jag kan inte ens börja föreställa mig hur lång tid det skulle ta att nå toppnivån 99 utan att lägga extra pengar på det. Med detta sagt är det övriga spelet fortfarande underhållande och fängslande, även om det fortfarande gör ett lite dåligt jobb med att förklara koncept för folk som inte redan är basketfrälsta. Målgruppen är ju förstås oftast insatta i grunderna, men det skadar ju faktiskt inte att bredda sig ibland, då det inte skulle påverka det redan befintliga djupet. Här och var börjar en del skavanker i animationerna uppenbara sig och spelmotorn börjar visa sin ålder. Det är rimligt att anta att de har något mer omfattande på gång i rockärmen när generationsskiftet för konsoler börjar närma sig, men det är emellanåt uppenbart att spelet inte är det grafiska flaggskepp det en gång var. Det finns en hel hög med spellägen i vanlig ordning, och årets berättelse i myPlayer-läget är faktiskt en av de intressantare jag har upplevt på ett tag. Du axlar rollen som AI, som är en ung och lovande spelare, men som inte lyckades bli draftad. Istället får han ta den långa, hårda vägen genom den kinesiska basketligan där han sakta men säkert börja inse att hans egoistiska inställning har ställt många hinder i vägen för honom på väg mot toppen. Det är långt ifrån prisvinnande berättelsematerial, men det är en relativt välberättad och välspelad historia där vi bland annat får se Hollywood-namn som Michael Rapaport och Haley Joel Osment. [caption id=“attachment_22964” align=“aligncenter” width=“550”] Var är näsan? DÄR är näsan![/caption] Där NBA 2K-serien fortsätter att briljera är på den ljudmässiga presentationen. Arenastämningen är total, och följer matchtemperaturen på ett briljant vis. Lägg därefter till ytterligare ett år av lysande kommentatorer som lyckas fånga matchens huvudsakliga händelser på ett naturligt sätt, och emellanåt låter som en riktig konversation gör. Extra bonus går till att utvecklarna fortfarande gör de fantastiskt fåniga matchintroduktionerna med Shaquille O’Neal, Kenny Smith och Ernie Johnson. De balanserar på en fin linje mellan idioti och underbar humor, och lyckas landa rätt i de flesta fall. Precis som förra året är det svårt att sammanfatta denna produkt, då den i grund och botten erbjuder en bra spelupplevelse. Men när det samtidigt finns en aktivt spelarfientlig faktor i spelet som hindrar dina framsteg bakom en betalvägg går det inte att fullt ut rekommendera spelet.

Recension: My Brother Rabbit [PS4]

Thu, 20 Sep 2018 16:00:35 +0000

Jag har spelat igenom de flesta av Artifex Mundis titlar under de senaste åren. Förutom möjligheten att kamma hem enkla platinatroféer erbjuder titlarna även ett tillbakalutat nöje i spelupplevelserna, där jag ska leta dolda ting och lösa enkla pussel. Med en alldeles lagom spellängd och relativt tilltalande berättelser faller deras verk mig på läppen när jag har lust att koppla av lite grann. Under de senare tillfällena då jag spelat dessa spel, har jag däremot önskat mig en lite större variation, eller åtminstone ett mer varierat spelsätt och med My Brother Rabbit har den polska spelutvecklaren hörsammat mina böner. Frågan är bara om denna titel går lite för långt från den välanvända mallen. I berättelsen får vi följa en familj vars yngsta medlem blir svårt sjuk och behöver omfattande vård för att överleva. Den sjuka flickans bror står hjälplös och tittar på när hans älskade syster förs till sjukhus. Snart bestämmer han sig dock för att ta saken i egna händer och söker obeprövade vägar för att hjälpa sitt syskon. Hans vilda fantasi tar dem på ett makalöst äventyr för att lindra sorg och smärta, men kanske också för att finna ett botemedel för hennes sjukdom? [caption id=“attachment_22972” align=“aligncenter” width=“550”] Hur många ballonger hittar du i bilden?[/caption] Tidigare spel i utvecklarens portfölj har varit ganska lika när det kommer till det grafiska; vackra och fantasifulla målningar av mystiska miljöer som har varit ganska mörka. I och med My Brother Rabbit ställs dock det estetiska på sitt huvud och levererar en, visuellt sett, smått galen värld i en Dali-inspirerad surrealistisk upplevelse. Paletten har bytts från dassiga, mörka toner till rena färgexplosioner, vilka i kombination med de skruvade miljöer som erbjuds känns träffsäkert och nytänkande. Men studion nöjer sig inte med att ändra det visuella utan har dessutom kastat bort det traditionella läget att leta dolda föremål i en fullsmockad bild. Eller lite grann i alla fall. Själva utmaningen att hitta gömda ting finns faktiskt kvar, även om den känns påtagligt annorlunda denna gång. Det gäller nämligen att hitta en väg framåt, och självklart blockeras denna av ett pussel som måste lösas och för att kunna göra det måste jag hitta ett antal dolda föremål som är spridda över ett antal bilder. Jag fastnar omgående för detta koncept och granskar noggrant bilderna på varje nivå för att hitta allt. [caption id=“attachment_22973” align=“aligncenter” width=“550”] Jag lovar att ge dig en glass när jag har hittat myntet som är låst bakom ett pussel![/caption] När jag har funnit sakerna som behövs introduceras jag för olika simpla pussel, vilka känns lite som en pyttipanna innehållande Artifex Mundis välbeprövade knep och knåp. Inga av dessa utmaningar känns dock oöverkomlig, utan snarare lite väl enkla. Njutningen i att flacka fram och tillbaka för att hitta dolda ting avtar också ganska snabbt och byts istället till en smått frustrerande känsla där jag febrilt klickar över hela bilden för att till exempel hitta den där sista flugsvampen. På det stora hela är jag nöjd över den visuella förändring som jag upplever i My Brother Rabbit och berättelsen känns verkligen gripande, trots att den utspelar sig helt utan dialog på något sätt. Men eftersom jag verkligen trivdes med det gamla upplägget att leta efter gömda saker, känner jag att det saknas något vitalt i denna titel. Men den som vågar, vinner och jag trivs faktiskt väldigt väl i upplevelsen som sådan. Jag hoppas att studion fortsätter att utveckla framtida upplevelser i samma riktning, men inkluderar de klassiska momenten, åtminstone till viss del.

Full pott: PSbloggens höjdarspel del 3

Thu, 20 Sep 2018 13:00:49 +0000

I denna veckas upplaga av Full pott, tänkte vi låta ljuset skina på två olika slags speltyper; de som andas dåtid och de som är utvecklade av mindre spelstudior. Även om dessa genrer kan skilja sig åt, är det en sak som är gemensamt för samtliga spel i detta inlägg; spelglädjen. Oavsett om det handlar om äventyr i gruvor, högoktaniga musiktitlar eller oförlåtande bergsklättring så är vi på bloggen rörande överens om att indietitlar och retro-spel är här för att stanna. Tack och lov för det!

Recension: Pro Evolution Soccer 2019 [PS4]

Thu, 20 Sep 2018 10:15:23 +0000

Fantastiskt på plan, mindre lyckat utanför. Pro Evolution Soccer 2019 fortsätter rulla vidare i samma hjulspår som tidigare. För varje år som går kommer i september, en månad innan konkurrenten, årets fotbollsspel från Konami. Anledningen till det tidigare släppdatumet är förstås ren spekulation från min sida, men möjligheten att locka en och annan fotbollsspelsabstintent FIFA-spelare att byta märke borde vara del av tänket. Pro Evolution rullar på och i många avseenden är det ett helt fantastiskt fotbollsspel. Framför allt gällande de små detaljerna i kollisions- och bollfysik vilket ger matcherna en behövlig känsla av omväxling. Även hur spelarna fördelar tyngdpunkt, vinklar fötterna eller tar ett extra litet danssteg för att positionera sig för en nickduell är kusligt likt verkligheten. [caption id=“attachment_22946” align=“aligncenter” width=“550”] Selfies! De finns även i Konami-spel nuförtiden[/caption] Här har också Pro Evolution tagit ett steg vidare, för att skilja de riktigt stora stjärnorna från sin omgivning. Olika specialegenskaper har tilldelats en rad spelare vilket ger dem det där lilla extra de i alla fall verkar inneha på riktigt. En riktig slitvarg höjer sina medspelares uthållighet, en vass inhoppare kommer ha större möjligheter att göra mål sista 10 minuterna och en riktig derbyhjälte kan bli flera nivåer bättre när lokalrivalerna ska besegras. Det här är ett intressant grepp, men det visar också hur Pro Evolution alltid har fokuserat mer på känsla än verklighet. Det är klart att ranka spelares egenskaper med siffror alltid varit godtyckligt, men att ge dem extra superkrafter leder spelet längre från realismen. Istället får vi något som är större än verkligheten, på gott och ont. Domaren är tyvärr väldigt ojämn och kommentatorerna är riktigt dåliga, speciellt om man spelar med mindre kända lag. Roligast hade jag när kommentatorerna prisade den “klassiska och världskända arenan där alla spelare vill beträda gräset” och pratade om Konami Arena, som alltså inte existerar i verkligheten. Bättring! [caption id=“attachment_22947” align=“aligncenter” width=“550”] För ett Arsenal-fan var denna trophy väldigt lätt att fixa.[/caption] Master League är fortfarande det roligaste sättet att spela PES 2019 mer långsiktigt, men det har tyvärr inte hänt mycket. Förhandlingarna om spelare är för lätt, även på den svårare svårighetsgraden, och att få igenom lagbudgetarna känns helt slumpartade. Det är dock forfarande roligt så länge man håller sig till ligor med riktiga licenser. Tyvärr har det på licensfronten blivit sämre om man inte är sugen på danska och ryska ligan. Förra årets dragplåster Champions och Europa League är nu norpade av storebror FIFA och som tidigare är nästan hela engelska ligan utan licenser, stora delar av spanska ligan likaså. Den tyska ligan existerar inte ens men två tyska lag finns dock med i “resten av världen”. [caption id=“attachment_22948” align=“aligncenter” width=“550”] Napoli och Roma är licensierade, likt större delen av Serie A.[/caption] De andra spellägena rullar på men är fortfarande bleka kopior av FIFAs versioner. I MyClub, motsvarigheten till FUT, är det numera kort som gäller. För duellspelandet i soffan finns några spellägen som hjälper till att slumpa lag, men det är inget som inte kunnat göras manuellt tidigare år. Pro Evolution känns riktigt bra på planen, men halkar plågsamt efter på alla andra sätt. Jag kommer att ha kul med det fram tills FIFA 19 släpps, men om en månad har jag svårt att se att det är Konamis version jag kommer att spendera tid med för att soff-coacha den gröna planens schack.

Recension: Dragon Quest XI: Echoes of an Elusive Age [PS4]

Wed, 19 Sep 2018 13:00:07 +0000

Fråga valfri japan vilken den största rollspelsserien är och hen kommer med största sannolikhet att svara Dragon Quest. Denna spelserie som på allvar drog igång den japanska rollspelshysterin på 80-talet har aldrig blivit lika populär här i väst som exempelvis Final Fantasy eller Tales of-spelen, men i hemlandet Japan är dessa slime-fyllda äventyr fortfarande ohotad konung på tronen av drakdräpande i fantasifulla världar. Till skillnad från andra titlar i genren håller sig Dragon Quest XI: Echoes of an Elusive Age mest till beprövade koncept. Det turordningsbaserade stridssystemet försöker exempelvis inte återuppfinna något hjul, och är i stora drag identisk med normen för rollspelsstrider på 80- och 90-talet. Upplägget på berättandet där du, i rollen som den utvalde , ska rädda världen från mörka krafter känns minst sagt bekant. Att vissa ljudeffekter till och med låter precis som i originalspelet till NES känns som ett sista bevis på seriens smickrande syn på nostalgi och tradition. Även om bristen på större innovation inte går att dölja, är spelets alla komponenter ändå välbeprövade och oerhört polerade. Jag är imponerad över hur kul och beroendeframkallande en på pappret föråldrad speldesign lyckas bli i Dragon Quest XI, och jag har alltid väldigt mysigt när jag utforskar dess härliga världar. [caption id=“attachment_22956” align=“aligncenter” width=“550”] Flyr du från striden lär han kalla dig för kruka[/caption] Framförallt är jag imponerad över hur välavvägt förhållandet mellan huvudspåret och sidosysslorna är. Det finns alltid tillräckligt många minispel och platser att utforska för att världen ska kännas stor och öppen, men på samma gång så pass få att jag aldrig tappar fokus från huvudhandlingen. Efter att ha letat ingredienser till det underhållande systemet för att smida ny utrustning ett tag, känner jag mig redo att besöka nästa by med fantasifullt tema och spännande karaktärer. Det blir en konstant framåtrörelse som alltid känns lagom. Städerna längs resan har varierande ton och vitt skilda inspirationskällor. Att gå runt bland de varma källorna från Mount Huji i Kyoto-inspirerade byn Hotto, vars invånare enbart pratar i haiku-vers, är rofyllt och lugnande. Att hoppa runt bland dussintals marknadsstånd och gondoler i Venedig-inspirerade hamnstaden Gondolia känns festligt och vackert. Dessvärre lyckas byarna aldrig bli lika magiskt fantasifulla som platserna i Ni No Kuni II (9/10) tidigare i år, som dessutom var mycket vackrare att se på och som orkestrerades med underbar bakgrundsmusik. Musiken i Dragon Quest låter däremot ofta vedervärdig. Titt som tätt dyker någon väldigt vacker slinga upp, men alltför ofta spelas samma repetitiva stycken upp med själlösa midi-instrument tills de blir riktigt enerverande att lyssna på. Värst blir det i vissa bosstrider, där tonerna blir så outhärdliga att jag tvingas stänga av ljudet en stund för att orka spela vidare. Det är synd, för när samma melodi framförs av en symfoniorkester i spelets öppningsscen låter det sagolikt. Karaktärsdesignen som undertecknats Akira Toriyama, mest känd för mangaserierna Dragonball och Dr Slump, håller lyckligtvis högsta nivå hela vägen. Vänta dig mängder av kufiska karaktärer med bananklasefrisyrer och färgglada fiender med lustiga namn. Att utforska spelvärlden blir mycket roligare när jag stöter på komiska monster med botoxläppar och arga gurkor med namn som Cruelcumber längs vägen. Att dialogen dessutom är roligt skriven med smarta ordvitsar emellanåt gör inte saken sämre. [caption id=“attachment_22955” align=“aligncenter” width=“550”] Utöver Crabber Dabber Doo är några favoritmonster den köttätande orchidén Gnawchid och de flinande bumlingarna Grinade och Bomboulder[/caption] Att jag har svårt att slita mig från sagan beror nog mest på hur otroligt mysig och välbalanserad den är. Jag känner mig aldrig stressad eller irriterad ens när jag utmanar spelets svårare monster, och den trygghet som äventyrets traditionella upplägg medför har fortfarande sin charm. Dragon Quest XI känns lite som att upptäcka nya avsnitt av en favoritserie från barndomen; trevligt, nostalgiskt och överraskande, om än inte lika spektakulärt som dagens populäraste utbud.

Förhandstest: Call of Duty: Black Ops IIII: Blackout

Wed, 19 Sep 2018 10:00:32 +0000

Termen Battle Royale har blivit ett fenomen det senaste året, där en stor skara spelare skjuter sina motståndare tills en ensam deltagare eller ett lag står kvar som segrare. Både PlayerUnknown’s Battlegrounds och Fortnite har blivit succéer inom genren och det var bara en tidsfråga tills flera spelskapare skulle haka på trenden. Treyarchs kommande Call of Duty: Black Ops IIII har ett egen tolkning, kallad Blackout, och jag testade betan förra veckan innan min färd till Comic Con. Blackout är en klassisk dödsmatch mellan drygt 80 spelare på en enorm karta, men eftersom alla deltagare har endast ett liv blir kampen för överlevnad en helt annan situation än i det ordinarie flerspelarläget. När matchen började hoppade jag och motståndarna ut från helikoptrarna och landade på på en valfri plats. Det gällde nu att hitta vapen omedelbart, och att undvika att bli dödad på fläcken. [caption id=“attachment_22936” align=“aligncenter” width=“550”] Lugnet före den radioaktiva stormen.[/caption] Det fanns ett annat hot i form av en dödlig, radioaktiv storm som förminskade världskartan stundvis under matchens gång, vilket skapade en dynamisk spänning i en redan kaotisk stridsplats. Jag gillade den tydliga världskartan där radarn visade vilken riktning jag skulle vandra åt innan radioaktiviteten kröp närmare. Omgivningen var mestadels öppen med träd och floder, men det fanns gott om byggnader att leta efter spännande hjälpmedel i. Texturerna var betydligt simplare än i det vanliga flerspelarläget, men jag tycker att den enklare stilen fungerade utmärkt tack vare den större skara spelare som befinner sig i en match samtidigt. Bildhastigheten flöt på smidigt utan att saktas ned, även när det var flera spelare på samma plats. [caption id=“attachment_22942” align=“aligncenter” width=“550”] Dags att röja loss![/caption] Blackout överraskade mig genom att vara lättbegripligt och tempofyllt. Istället för att lägga energi åt specialförmågor från det traditionella Call of Duty, väljer Treyarch en enklare stridsteknik där alla deltagare har samma egenskaper och jag uppskattade denna rättvisa inriktning. Jag uppfattade kontrollen lika solid som i den förra betan och fast jag kunde endast bära ett vapen i taget, var det enkelt att modifiera min tillfälliga puffra med tillbehör. Min enda invändning är det märkliga erfarenhetssystemet, där jag endast fick poäng för att ha dödat motståndare eller hamnat på en riktigt hög placering. Jag hoppas att den färdiga versionen ger mig poäng för att ha deltagit i en match och att belöningar kommer i form av upplåsta kläder eller vapen.

Recension: Destiny 2 - Forsaken [PS4]

Mon, 17 Sep 2018 10:00:46 +0000

Min historia med Destiny-spelen har varit lite av en berg- och dalbana. Både originalspelet och uppföljaren har erbjudit starka upplevelser med höga produktionsvärden, men som i längden blivit enformiga på grund av bristande variation och innehåll. Expansionerna har självklart hjälpt till på denna front, men har också känts lite för sparsmakade för att hålla kvar mig kontinuerligt. När tredje expansionen släpptes till originalspelet lyckades dock Bungie få alla pusselbitar på plats på ett vis som gjorde att spelet kändes komplett. Frågan är då om detta mönster repeteras i form av Destiny 2 – Forsaken. Redan från början står det klart att Bungie har lagt betydligt mer krut på själva berättelsen jämfört med de två tidigare expansionerna. Du får i uppdrag att stoppa ett upplopp som precis har brutit ut i Prison of Elders, men det börjar snart visa sig att upploppet är en avledningsmanöver för att den gamla bekantingen Uldren Sov ska kunna rymma. Inte nog med att rymningen lyckas, antagonisten passar även på att döda en ganska central karaktär i berättelsen. Om du har sett alla trailrar vet du vem det är, men om du har lyckats undvika det hittills kommer jag att låta det vara osagt. Berättelsen ändrar snabbt ton, och förvandlas till en lång hämndresa i bästa Kill Bill-stil. [caption id=“attachment_22914” align=“aligncenter” width=“550”] Pilbågen är helt klart ett av de bästa tillskotten i expansionen.[/caption] Inte nog med att Uldren står på din lista, du ska även ha ihjäl alla de åtta baronerna som hjälpte honom iscensätta denna rymning. De tillhör den nya rasen Scorn, som i praktiken är en liten variation på Fallen, men som faktiskt har en del unika fiendetyper. Detta ger spelet en välbehövlig injektion av variation från att ha tampats med de gamla inarbetade fienderna i flera år nu. Kampanjen är ganska matig med expansionsmått mätt, även om den inte är lika omfattande som grundspelet är. Det är dock bara en liten del av den stora helheten som Forsaken erbjuder. Den kanske mest nyskapande nyheten är Gambit-läget, som erbjuder en härligt frenetisk blandning av kooperativt spel mot datorstyrda fiender och tävling mot andra mänskliga spelare. Omgångarna börjar med att du ska döda fiender för att samla ihop prylar som du stoppar i en maskin. Du väljer själv när du ska kassera in de insamlade föremålen, och ju fler du lämnar in åt gången desto svårare gör du det för motståndarlaget. Du framkallar nämligen fiender på deras planhalva som låser maskinen för vidare inlämning tills fienden är nedgjord. När du har samlat ihop tillräckligt många av dessa föremål kommer du att framkalla en mäktig fiende som tål rejäla mängder stryk, och det lag som får ner denna fiende först vinner omgången. För att skapa ytterligare spänning öppnas med jämna mellanrum en portal mellan de olika lagens planhalvor som låter en spelare invadera andra laget och åsamka huvudvärk. Om laget dessutom håller på att slåss mot bossen kommer varje dödsfall att hela upp bossen igen, vilket skapar upplägg för enormt spännande svängningar i matcherna. [caption id=“attachment_22915” align=“aligncenter” width=“550”] En Scorn-fiende får lära sig den hårda vägen att öppna lågor är en brandfara.[/caption] För mig är det alltid kul när en utvecklare skapar ett flerspelarläge som inte kräver färdigheter på e-sportnivåer, och jag fastnade riktigt mycket för Gambit-läget. Eftersom du huvudsakligen slåss mot datorstyrda fiender handlar det mer om hur du samarbetar med laget, men tillägget med invasionerna skapar en extra spänning utan frustration om du, som jag, inte är världsbäst i Crucible. Bungie har även tagit till sig av kritiken att det finns lite för lite att sysselsätta sig med rent generellt. Utöver de aktiviteter som tidigare har förnyats veckovis finns det nu även dagliga mål att uppnå för att få ny utrustning. Det avhjälper problemet som många av de mer aktiva spelarna hade när de avverkade veckmålen redan första kvällen och sedan satt och rullade tummarna i väntan på att de skulle förnyas nästa vecka. Överlag känns det som att Destiny 2 (9/10) har blivit en mer komplett produkt nu, och många av pusselbitarna har fallit på plats. Det är lite trist att spelet har följt exakt samma mönster som föregångaren bara, och jag hoppas att det inte kommer att upprepas när det väl är dags för en uppföljare.

Vad gör du på Comic Con?

Fri, 14 Sep 2018 15:00:03 +0000

Under helgen vecka 37 uteblir många av spelplanerna för oss i redaktionen. Anledningen stavas såklart Comic Con; evenemanget där spel och geek-kultur möts i en härlig symbios. Huvuddelen av oss kommer att vandra runt på Kistamässans golv och insupa den svenska spelkulturens alla delar. Personligen uteblir jag tyvärr denna gång då jag har arbetsuppgifter att avhandla på en solig ögrupp, men då många från redaktionen finns på plats, hoppas jag att du tar tillfället i akt att skaka hand med oss och växla några ord.

Recension: Firewall Zero Hour [PSVR]

Thu, 13 Sep 2018 10:00:19 +0000

I spel som presenteras med hjälp av PlayStation VR (8/10) är det nästan en självklarhet att leverera upplevelsen i förstapersonsvy. Kopplingen till förstapersonsskjutare är därför också relativt naturlig och även om jag har spelat igenom halvtama titlar som Bravo Team (5/10) inom denna genre, vet jag att det går att få en titel att glänsa. Det mycket välgjorda Lethal VR (8/10) lyckades förmedla en väldigt realistisk känsla, även om målen i simulatorn var papptavlor. Och det smått fantastiska Superhot VR (8/10) fick mig att svettas av verkligheten, levererad i kantiga polygoner. Nu är frågan om Firewall Zero Hour från Santa Monica-studion First Contact Entertainment lyckas med sitt ambitiösa projekt att blanda VR och strategiskt skjutande. [caption id=“attachment_22889” align=“aligncenter” width=“550”] OK, inget stoppar oss nu. Vi har “the high ground”…[/caption] Under mina första sittningar med spelet väljer jag att utforska mekaniken tillsammans med artificiella motståndare och medspelare. Den större delen av titeln kretsar kring scenariot där jag axlar rollen av en agent som ska hitta en dator innehållande hemlig information, hacka den och under tiden nedgöra eventuella fiender som försöker stoppa mig. Även om det känns lite avigt att använda DualShock-kontrollen när jag siktar, infinner sig snart en relativt äkta känsla. Förflyttningen känns flytande och jag sköter de vida kameraförlyttningarna med handkontrollen medan finjusteringar görs med VR-headsetet. Fienderna stupar en efter en i de relativt små banorna som spelet erbjuder, och även om de återupplivas relativt snabbt kan jag emellanåt pusta ut och fortsätta leta efter nästa ledtråd till var datorn med hemlig information finns. [caption id=“attachment_22890” align=“aligncenter” width=“550”] Ska -=Beastkiller999=- eller jag försöka hacka datorn denna gång? OK, jag gör det igen då…[/caption] Väl framme vid datorn, krävs det att jag befinner mig i närheten av den för att data ska laddas upp i molnet och levereras till min hemliga arbetsgivare. I sololäget känns detta moment frustrerande eftersom jag är helt ensam och därför konstant behöver pricka de fientliga styrkorna som försöker motsätta sig min framgång. Ammunitionen tar ständigt slut och jag behöver hela tiden lämna min post för att leta upp fler magasin till min bössa. Onlineläget bygger vidare på konceptet, men har istället mänskliga spelare; antingen i mitt lag eller på båda sidor av slagfältet. Jag förstår intentionen att göra något unikt där jag i ett sammansvetsat lag strider mot en likvärdig motståndare. Tyvärr brister min upplevelse i detta ganska rejält och det känns som att huvuddelen av mina kompanjoner föredrar att springa runt och skjuta istället för att jobba tillsammans som ett lag. Förmodligen fungerar upplägget mycket väl om det är så att du och ett antal vänner samlas i en grupp för att planera strategier och sedan exekvera dem på ett effektivt sätt på slagfältet. I mina sessioner online, handlar det dock om att ständigt vara den som hackar datorn medan mina medhjälpare springer omkring som yra höns och skjuter på fiendesoldaterna. Och visst vinner vi några matcher, men personligen tycker jag att upplevelsen tillsammans med främlingar ganska snabbt urvattnas och blir smått tråkig.

Full pott: PSbloggens höjdarspel del 2

Wed, 12 Sep 2018 10:00:58 +0000

2018 är ett ganska stort år för PSbloggen. Inte nog med att vi närmar oss 750 publicerade recensioner; i november fyller vi dessutom 5 år! Därför är det ju extra passande att rada upp guldkornen för er att gotta er i, eller hur? Temat för denna upplaga av “Full pott” är återutgivningar. I redaktionen har vi delat ut inte mindre än fem tiopoängare till spel som är uppolerade versioner av forna verk och som har möjliggjort för nya spelare att återuppleva episka händelser och berättelser i spelvärlden.

Recension: Donut County [PS4]

Tue, 11 Sep 2018 10:00:29 +0000

Vad händer om en speldesigner får för sig att ta en tweet från ett parodikonto på fullt allvar? För ett par år sedan twittrade Peter Molydeux (ett konto skämtsamt baserat på spelutvecklaren Peter Molyneux) ut uppmaningen att skapa ett spel där du styr ett hål. Ben Esposito tog upp utmaningen och lade till en speltokig tvättbjörn, munkar och fantastiskt skruvad humor. Resultatet är Donut County – ett apokalyptiskt äventyrspussel med vissa Katamari Damacy-vibbar. I en liten sömnig småstad befolkad av allehanda personligheter arbetar tvättbjörnen BK tillsammans med bästisen Mira i en munk-affär, men BK själv verkar tycka att det är roligare att spela ett nytt spel han laddat ner till sin surfplatta. Målet i det är att stjäla skräp genom att styra ett hål i marken. Det kan ju tyckas vara en rätt oskyldig syssla, men tvättbjörnar har kanske inte samma syn på skräp som vi andra har? I sin iver att nå allt högre nivåer i skräpsamlarspelet, råkar BKs hål kanske svälja lite mer än tänkt, stora delar av staden och även han själv hamnar långt ner i underjorden. Hur tar man sig upp därifrån? Och vad var det egentligen BK gjorde? [caption id=“attachment_22859” align=“aligncenter” width=“550”] BK latar sig på jobbet[/caption] Donut County är tämligen enkelt – du styr ett hål i marken och ju mer som trillar ner i hålet, desto större blir det. Grässtrån, bollar, hinkar, pallar, allt går att svälja. Hålet verkar aldrig bli mätt. I vissa nivåer behöver du klura lite för att kunna svälja allt som syns – kanske är det en dum idé att svälja brinnande föremål, men det kan visa sig behövas för att kunna tända eld på andra saker. Spelmekaniken är lika enkel som grundläggande fysikbaserad och fungerar för det mesta fläckfritt. Men där Donut County verkligen briljerar är i skrivandet – alltifrån dialogen mellan BK, Mira och ortsbefolkningen till den fantasifulla beskrivningen av allt skräp BK samlar på sig. En av de största behållningarna är att efter varje avklarad nivå ta en titt på det man samlat på sig och se vad BK anser det vara. En tvättbjörn har som sagt inte riktigt samma syn på skräp som alla oss andra. Ormar är till exempel levande spaghetti och tennisbollar växer bara i extremt oåtkomliga miljöer (som träd). [caption id=“attachment_22858” align=“aligncenter” width=“550”] Uh oh. Det här kan inte sluta väl för grävlingen.[/caption] Det var väldigt länge sedan jag satte mig ner och spelade igenom ett helt spel i en sittning. Nog för att Donut County är lite i det korta laget, men jag föll pladask för den grafiska stilen, humorn, musiken och den tokiga spelmekaniken. Inget spel har framkallat samma rena, skära spelglädje, förutom de tidiga Katamari Damacy-spelen. Premissen och handlingen är fantastiskt absurd och korkad, men det känns i sammanhanget väldigt genomtänkt och passande. Framförallt är det ett av de absolut roligaste spelen jag spelat på väldigt länge. Jag satt och såg fram emot vad BK skulle vräka ur sig härnäst, eller vad hans beskrivning av en morot skulle vara (spoiler: morötter är extremt opålitliga eftersom de växer under marken). Jag hoppas innerligen att personen bakom Peter Molydeux-kontot tar sig tiden att spela igenom Donut County för att se hur väl Ben Esposito följde hans spelidé. Och den uppmaningen gäller även för er läsare.

Recension: Planet Alpha [PS4]

Mon, 10 Sep 2018 10:10:18 +0000

Att skapa spel helt utan dialog och där spelupplevelsen i sig står i centrum har använts historiskt i både bra och dåliga spel. Planet Alpha är ett pusselplattformsspel helt utan dialog och där det är upp till dig att tolka händelser och intryck. Spelet börjar med att du vaknar skadad på en okänd planet som måste utforskas för att överleva. Självklart dyker det upp både fiender och farliga omgivningar som försvårar ditt uppdrag. [caption id=“attachment_22866” align=“aligncenter” width=“550”] Nej, det är inte en bild från TV-serien Zvampen.[/caption] Miljöerna är otroligt vackra och förmedlar en organisk och levande känsla, fylld av färg och rörelse. Konstiga utomjordingar dyker upp i bakgrunden och växtligheten är påhittig, men ändå trovärdig. Initialt bjuder spelet på en stor variation med exempelvis djungler och ruiner, men i längden dyker samma miljöer upp igen. Den grundläggande spelmekaniken är väldigt lätt att förklara, du kan hoppa och ducka. När du duckar finns det ibland lösa objekt som du kan dra och knuffa och det existerar platser där du kan kontrollera natt och dag, men sedan finns det inget mer. Ibland önskar jag att jag hade ett vapen, men tvingas istället använda omgivningen för att överlista fiender. Och det är nu problemen börjar visa sig. Några kapitel in känner jag mig redan mätt på spelet och suckar uppgivet när ännu en bergsvägg med klätterväxter ska bestigas. [caption id=“attachment_22865” align=“aligncenter” width=“550”] Effektfulla visuella upplevelser i ljuskäglans sken.[/caption] På ytan är det ett plattformsspel, och det finns utmanande plattformsmoment, men jag skulle ändå klassa det lika mycket som ett pusselspel. Dock balanseras de båda sidorna ojämnt och spelet tappar rejält i tempo vid flera pussel. När jag jagas av fiender förmedlas en stresskänsla och jag traverserar miljön i högt tempo för att plötsligt störta till min död eftersom jag förväntats stanna och lösa ett pussel. Istället för att kännas utmanande och spännande blir det ett irritationsmoment och mer utfyllnad än tankenötter. Förutom estetiska styrkor, finns det pussel som får mig att skina upp i ett leende. När jag lockar med en fienderobot, klättrar upp i ett träd och hoppar på en dinosaurieliknande varelse så att den daskar sönder roboten med svansen blir jag lycklig, men glädjen rinner snabbt av mig när vardagslunken infinner sig igen. Planet Alpha är ett vackert spel som jag verkligen ansträngt mig för att gilla, men spelupplevelsen och djupet saknas. För att ett tvåknapparsspel ska lyckas måste det bjuda på mycket mer än fantastiska miljöer.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 36 2018]

Fri, 07 Sep 2018 17:00:56 +0000

Nu får vi äntligen välkomna fredagen och helgen in i våra liv, och tacka för veckan som har gått. Äntligen några dagars ledighet! Höstvädret börjar göra entre och helt plötsligt kretsar tankarna kring när det är dags att ta på sig jacka, samtidigt som det svalare klimatet gör att det är otroligt skönt att ta en löprunda. Då vi börjar närma oss dubbla jubileum i form av 750 publicerade recensioner och den stundande femårsdagen, tog jag tillfället i akt och började sammanställa alla spel som vi gett högsta betyg. Full pott kallar vi serien som startade igår och om inte annat, kan du ju alltid använda den för att fylla på skämshögen med fler måsten.

Recension: Strange Brigade [PS4]

Fri, 07 Sep 2018 10:00:24 +0000

Brittiska samväldskrigare nedgör våg efter våg av odöda i djungelns mörkaste hjärta. Det känns lättsamt på både gott och ont när ondskan ska bekämpas med ett stadigt avtryckarfinger och glimt i ögat. Jag är väldigt förtjust i Strange Brigades inramning. Från de grynigt svartvita filmerna mellan uppdragen ombord den ballaste av mänsklighetens farkoster, Zeppelinaren, till berättarröstens härligt torra brittiska humor finns det något mysigt pulpigt som är svårt att värja sig från. Letandet efter en tidigare expedition som slutat höra av sig leder kvartetten till en urgammal kraft vilken bokstavligt talat får de döda att åter vandra på jorden. Det är bara att ladda gamla Bettan, haka på sig några livflaskor och ge sig iväg på zombiejakt. De fyra äventyrarna är inspirerade av olika delar av det sakta sammanfallande imperiet. En välstädad snobbig vetenskapsman, en Geordie-variant av Rosie the Riveter, en kvinnlig maasaii-krigare och en hårdbarkad armeveteran. Det fungerar bra mycket tack vare ett gediget röstskådespel. Efter släppet kommer ytterligare karaktärer successivt att bli tillgängliga. Det ska också sägas att förutom varje spelares magiska attack är det inget som spelmekaniskt skiljer dem åt. Alla karaktärerna kan utrustas med alla vapen från start och uppgraderar du ett vapen kan en annan karaktär använda sig av dem. [caption id=“attachment_22771” align=“aligncenter” width=“550”] En nackdel med att vara mumie är brandfarliga arbetskläder.[/caption] Den tidigare nämnda magin laddas upp genom insamlingen av lysande blå själar från besegrade odöda. När respektive äventyrares amulet är full går en mäktig attack att nyttjas, på vissa ställen gick det att utföra tre-fyra attacker i rad då mängden fiender som strök med automatiskt laddade amuletten igen. Mycket tillfredställande. Spelet är i grunden väldigt enkelt. Vandra längs vackra men slutna miljöer med några få öppna ytor per bana, leta saker att skjuta på tills dessa saker tar slut, gå vidare till nästa del av banan, upprepa tills dess att någon variant på en boss dyker upp. Sedan är det bara att klura ut dennes svagheter ganska snabbt, nyttja dem tills bossen är besegrad, och gå vidare till nästa bana. Om det inte hade varit så underhållande att skjuta alla olika varianter av reanimerade lik som Strange Brigade bjuder på, hade det rätt snabbt blivit tradigt. Men så länge jag håller sig till ett par rediga gevär och hagelbrakare är upplevelsen relativt njutbar. Tyvärr är de tidiga automatvapnen rätt fladdriga, och det går att spela igenom hela spelet utan att få tag i de bättre karbinerna, allt beroende hur det intjänade guldet spenderas. Anledningen till att gevär och framför allt hagel är roligast att spela är att fiendernas träffzoner och blytålighet är svårtolkade. Flera gånger får jag indikationer på att jag satt en huvudträff när jag tyckte att jag träffat i lägre delar av torson. Med den större spridningen av skott som en rejäl hagelbrakare bidrar med känns det dock inte lika irriterande. [caption id=“attachment_22769” align=“aligncenter” width=“550”] Hängselbyxor i djungeln, känns svettigt.[/caption] Spelet känns ungefär likadant även i flerspelarläget. Utöver det slitna axiomet “delad glädje dubbel glädje” händer det inte så mycket mer intressanta saker på två. En del av pusslen, vilka till min förtjusning löses helt genom att skjuta på olika saker, kräver lite mindre springande med en kompis som hjälper till. Detaljen att fallna äventyrare återupplivas ur sarkofager är dock en skön touch som inte erbjuds om du spelar själv, speciellt som den fallne kan banka på insidan av kistlocket. Inget för klaustrofoben. När själva berättelsen är avklarad går det att spela två olika spellägen där det ena är ren överlevnad bland vågor av fiender som blir svårare och svårare och den andra är ett läge där avklarande av banorna poängsätts. Båda är rätt kul, men det har inget att hämta i jämförelse med de riktigt stora jättarna bland tredjepersonsaction. Jag hade rätt kul under ett par kvällar innan spelets sluttexter rullade, men det är inget spel jag lockas tillbaka till. Det ska också sägas att jag nyligen plöjt en hel del av Universals monsterfilmer från 30- till 50-tal med stor glädje. Utan den passionen för Hollywoods guldålder hade detta inte varit lika charmigt.

Full pott: PSbloggens höjdarspel del 1

Thu, 06 Sep 2018 15:00:46 +0000

För ett tag sedan diskuterade några av oss i redaktionen hur det kommer sig att vi delar ut så få tiopoängare till spelen vi recenserar. Ett spel som får absolut högsta betyg är ju såklart något alldeles exceptionellt, men med tanke på de kvalitetstitlar vi blir bortskämda med i dagens läge, borde det ju ändå vara en del? Med lite hjälp har jag nu lyckats vaska fram samtliga spel som vi på PSbloggen har gett toppbetyg, och det har visat sig att vi har lyckats välsigna sjutton titlar med denna ära. Det som är intressant är att fyra skribenter har givit fyra spel maxbetyg under lite mindre än fem år. Sedan har ett paket med extramaterial knipit den udda fullpoängaren. I denna första del, finner vi fyra titlar från en och samma utvecklare. Du som har följt bloggen under en tid, förstår säkert redan nu att det handlar om From Softwares elaka, oförlåtande, utmanande och överlag fullkomligt underbara titlar. Jag har här sammanställt From Softwares bidrag till ligan över de absolut bästa spelen enligt oss, och för att göra det hela lite intressantare, har jag ställt några frågor till de skribenter som recenserat titlarna. Här följer nu listan, sorterad i kronologisk ordning:

Recension: Sunless Sea: Zubmariner Edition [PS4]

Thu, 06 Sep 2018 10:00:13 +0000

Det sägs att London flyttades ner i underjorden av en stor svärm fladdermöss för ett par årtionden sedan, men ingen vet riktigt hur eller varför. Hur det än må vara så befinner sig staden nu vid kanten av Unterzee, en underjordisk sjö lika stor som Europa. Det ryktas även om att andra städer finns därute på havet, men det lurar faror ute till sjöss, och endast de modigaste seglarna vågar sig ut på längre resor. I Sunless Sea: Zubmariner Edition börjar mitt liv som sjöfarare med att jag får välja mellan ett par olika bakgrunder – är jag en välutbildad poet, en naturfilosof eller ett gatubarn eller något annat? Dessa val ger mig lite olika startförutsättningar i mitt nya yrke. Tillsammans med lite andra val ger det mig rätt stor frihet i hur jag vill utforma min karaktär innan jag går till sjöss. Sunless Sea är något så diaboliskt som ett tungt berättelsedrivet utforskarspel med roguelike-tendenser. Du som kapten kommer otvivelaktigt att gå ett dystert öde till mötes, men med lite tur kan din nästkommande ärva något av det du hittat under dina resor, oavsett om det är ditt sjökort eller delar av din förmögenhet. Det sjunkna London och dess omnejd är mystiskt och spöklikt beskrivet i de berättelser jag stöter på i mina resor över Unterzee och att försöka pussla ihop hur saker hänger ihop är lika delar frustrerande som fascinerande. Sunless Seas berättelse sägs innehålla mer än 350 000 ord, och jag finner det inte särskilt svårt att tro på. Jag har hittills under mina resor avverkat ett antal kaptener och hittar hela tiden nya små spår att utforska. Mycket beroende på att kartan över Unterzee är delvis slumpgenererad (såvida jag inte valt att ärva ett sjökort från min föregångare), så om en given hamn tidigare låg ett par sjömil nordöst om London är det ingen garanti att den ligger där när nästa kapten försöker hitta dit. [caption id=“attachment_22816” align=“aligncenter” width=“550”] Du drunknade. Nåja, friska tag. Nästa kapten väntar på att utforska Unterzees mörker.[/caption] Spelmekaniskt är Sunless Sea en hybrid mellan textäventyr och skeppsmanövrering. I varje hamn du dockar vid möts du av ett antal olika alternativ att välja mellan, lite beroende på vad din kapten pysslat med förut eller vad du har införskaffat i form av valuta, mystiska artefakter eller rykte. Att manövrera dessa ger dig ytterligare valmöjligheter med rejäla sjok av handling eller stämningsbyggande text. Det är oftast svårt att slita sig från att lusläsa texterna och njuta av världsbyggandet. Som skeppskapten är du ytterst ansvarig för din skeppsbesättning. Du måste alltid se till att det finns tillräckligt med ransoner att äta, att skeppet har tillräckligt med bränsle, och kanske se till att du lyssnar på de officerare du kan plocka upp i olika hamnar, då alla har sin egen lilla handling de gärna vill fullfölja. [caption id=“attachment_22817” align=“aligncenter” width=“550”] Till havs, till haaaaavs. Till storms, du djärva jakt. Här jagas ett otäckt levande isberg.[/caption] Utöver den överhängande risken att föda tar slut finns det andra otäcka saker ute till havs – andra skepp, sjömonster och Mörkret med stort M. Unterzee ligger som sagt under mark, och utan stjärn- eller dagsljus blir det mörkt, och i mörkret finns faror som även de mest härdade sjöfarare kan bli rädda för. Att hantera din egen och din besättnings rädsla är vitalt, om du inte vill råka ut för myteri. Och förresten, det där om att alltid se till att det finns föda är delvis irrelevant så länge du har en tillräckligt stor besättning. I Unterzees mörker finns det få som dömer dig om du i desperation råkar tillaga en besättningsmedlem. Sunless Sea tar en liten stund att sätta sig in i och kan till en börjar verka överväldigande stort och komplext, men efter ett par turer ut på havet och utforskande av de närmaste hamnarna börjar pusselbitarna falla på plats och lusten att utforska längre och längre ut i mörkret tar vid. Tack vare handlingen och slumpfaktorn i hur kartan ser ut samt vilka sidospår som kan dyka upp när du anlägger i en hamn finns det gott om läskiga saker att uppleva och utforska, och sammanlagt ger det spelet en väldigt hög omspelbarhetsfaktor. Så greppa kaptensmössan och ge dig ut till havs i Unterzee. Med lite tur kanske du lyckas med konststycket att bygga en ubåt och utforska mörkret under dess yta också.

Recension: Moonfall Ultimate [PS4]

Wed, 05 Sep 2018 10:00:08 +0000

Sidoscrollande slagsmålsspel var något jag uppskattade under barndomen, där en av favoritsysselsättningarna var att klå upp elaka punkare i klassiskern Double Dragon. Det var länge sedan jag spelade något nytt i genren, men detta har ändrats nu när knytnävar byts ut mot riddarsvärd i Moonfall Ultimate. Terra Nihill är en värld där harmoni har existerat i tusentals år, och kungariket Empire har lyckats bibehålla fred och frihet för all befolkning. Under tiden då Lorand III var kung, lyckades hans mannar komma åt kraftkällan Lunarium, som de använde till vapen och rustningar. Tyvärr avlider kungen och riket invaderas av den ondskefulla sekten Savages, som driver ut de kvarstående människorna från sina hem. En rebellstyrka bildas för att återta kungariket och skapa fred åter igen. Innan spelet börjar får jag välja mellan tre olika soldatklasser med särskilda egenskaper. Vanguard är en närstridskämpe, Elemtalists magier är praktiska för långdistansattacker och lönnmördaren Shadow kan använda smygattacker. Personligen gillar jag riddaren mest eftersom hans attacker är starkast, även om jag inte märker någon större skillnad på karaktärerna i närstrider. [caption id=“attachment_22782” align=“aligncenter” width=“550”] Glöm inte bort att använda handsprit efter besöket i de äckliga kloakerna.[/caption] Rebellstyrkans läger är en frizon mellan banorna och här ger mitt befäl mig uppdrag för att bryta ned Savages, en del i taget. Men uppgifterna har ingen större betydelse då de mest handlar om att delta i strider mot argsinta monster. Det finns ingen stor variation av fiender och jag blir lätt uttråkad av det enformiga motståndet. Kontrollen är bökig och min hjälte känns alldeles för långsam att röra sig framåt med. En analog spak istället för styrkors i ett tvådimensionellt slagsmålsspel är helt malplacerat. Ett annat irritationsmoment är att fienderna är mycket snabbare än min hjälte, vilket resulterar i att de hinner slå minst två gånger efter varje slag som min hjälte utdelat. Det är dessutom det svårt att träffa monstren, något som gör att striderna känns besvärliga. Jag kan även använda specialattacker efter att ha låst upp dem i uppgraderingsmenyn. Rollspelsmomentet där min hjälte stiger upp i nivå lyfter spelet, men eftersom jag inte kan se de intjänade erfarenhetspoängen blir upplevelsen en smula förvirrande. Attackerna kostar mana och även om återhämtningstiden är snabb, reagerar inte min karaktär alltid när jag vill använda en specialattack igen. [caption id=“attachment_22789” align=“aligncenter” width=“550”] Tre mot en? Men det är ju fuskigt![/caption] Berättelsen har olyckligtvis ingen betydelsefull roll och personligen saknar jag mellansekvenser som hade kunnat förmedla en tyngre story. De trista miljöerna med enformiga områden av skeletthyddor, brungult träskvatten och dåliga detaljer ger spelet ett unket uttryck överlag. Det går att spela två spelare samtidigt lokalt, men jag spelade Moonfall Ultimate ensam och det blev inte mycket till utmaning förutom en kolossalt klumpig kontroll. Jag gillar idén att lägga till fantasy, riddare och troll i ett klassiskt, sidoscrollande slagsmålsspel men tyvärr blir slutresultatet för mig inte mer än en mindre axelryckning.

Recension: Marvel's Spider-Man [PS4]

Tue, 04 Sep 2018 16:00:33 +0000

Sedan E3-mässan 2017 har ett av de hårdast marknadsförda spelen varit Marvel’s Spider-Man där Sony skickligt portionerat ut nyheter, nya trailrar och utannonseringar av innehåll i specialutgåvor och matchande hårdvara. Nu är det upp till bevis, lever spelet upp till förhandshypen? När jag startar upp spelet för första gången, golvas jag fullkomligt av den fantastiska presentationen. Tekniska aspekter som grafik och ljud är i världsklass och är bland det bästa jag sett på en spelkonsol. Helhetsupplevelsen av intryck blir en magisk symfoni av ljud och ljus som får mig att nästan tappa andan. [caption id=“attachment_22750” align=“aligncenter” width=“550”] En del av uppdragen utspelas nattetid där New York får en helt annan karaktär.[/caption] Istället för att börja med en träningsbana slungas jag direkt in i hetluften och får några korta instruktionsrutor med information. Faktum är att tempot, där nya spelmekaniker, uppgraderingar och uppdrag låses upp, är satt med en fingertoppskänsla som jag aldrig någonsin sett tidigare och jag överraskas hela tiden under spelets gång. Det ger mig en känsla av att både jag och spelet utvecklas hela tiden och jag känner aldrig att spelupplevelsen stagnerar eller blir blasé, utan det finns hela tiden nya och fräscha utmaningar att ta mig an. I grund och botten är Marvel’s Spider-Man ett berättelsedrivet actionäventyr i en öppen värld i form av New York. Insomniac Games har verkligen lyckats fånga New Yorks puls där staden känns levande med både folk och trafik som reagerar på att en superhjälte springer eller svingar förbi. Om du tar dig tid att lyssna på och interagera med folk på gatorna så kommer du att hitta dem som vill ta en selfie med dig eller ge dig en high-five. Arktitektur och landmärken finns väl representerat och är kryddat med Marvel-specifika detaljer som exempelvis Avengers-skrapan och Wakandas ambassad. Har du läst serietidningarna, är spelet fullspäckat med referenser och figurer som gör att du kommer att känna igen dig väl. Även när jag lämnar gatunivån och svingar mig fram, matas jag med intryck och hela tiden tar jag emot telefonsamtal eller lyssnar på radioprogram som ger mig perspektiv på händelser jag upplevt och som berikar helhetsupplevelsen. Självklart kommenterar Spider-Man det hela och matar på med vitsar och fyndigheter. [caption id=“attachment_22746” align=“aligncenter” width=“550”] Det finns mängder av olika dräkter att välja på som både ändrar utseendet och ger specialförmågor.[/caption] Ett problem som jag upplever i andra spel vilka utspelar sig i i öppna världar, är att ta mig mellan två punkter; transportsträckan känns ofta som en tidstjuv och känns överflödig. Här briljerar Spider-Man genom att göra resandet till en helt fantastisk spelupplevelse. Kombinationen av nätsvingande, parkour och att kunna springa lodrätt uppför väggar gör transporterna till en central del av helheten och jag kommer på mig själv att njuta av att svinga mig fram så till den milda grad att jag nästan vill att min nästa intressepunkt ska ligga på andra sidan New York. Nätsvingandet är så bra implementerat att jag blir alldeles varm bara jag tänker på det - att utvecklarna har lyckas att få transporterna till ett av spelets främsta styrkor är imponerande. Förutom huvudberättelsen finns en enorm mängd sidouppdrag och utmaningar att ta sig an. Det handlar exempelvis om att stoppa inbrott, rån och andra småbrott på gatorna, jaga duvor eller attackera baser med organiserad brottslighet. Nya uppgifter dyker upp under spelets gång och de bjuder på stor variation där ingenting känns tråkigt eller slentrianmässigt. Min personliga favorit är vetenskapsuppdragen där jag måste förhindra miljökatastrofer eller förebygga olyckor. [caption id=“attachment_22751” align=“aligncenter” width=“550”] Peter och Mary-Jane har en komplicerad relation, precis som vanligt.[/caption] Spelmomenten när jag tar en paus från Spider-Man är även de otroligt bra och min favorit är minispelen på labbet där Peter Parker arbetar på dagarna. De består i ett par pusselspel vars knepigheter kretsar kring elektronikritningar och spektrografi, och är så bra att de skulle fungera på egen hand. Stridssystemet är en variation på de fria och öppna striderna som sedan Batman: Arkham Asylum varit välanvänt i actiongenren. Kontrollerna är supertajta och till min hjälp finns en uppsjö med tekniska hjälpmedel som nätbomber och drönare som attackerar fienderna. Jag erbjuds även en arsenal av olika varianter på nätskjutare vilket är behövligt eftersom en del fiendetyper är immuna mot vissa typer av attacker. Jag tvingas därför att byta taktik mitt i striderna för att anpassa mig mot mitt motstånd. Striderna är utmanande utan att kännas oöverkomliga, och när jag förlorar går det föredömligt snabbt att komma tillbaka till spelet för att göra ett nytt försök eller spara utmaningen till senare. [caption id=“attachment_22749” align=“aligncenter” width=“550”] Manhattan från hustaken är så vackert att man nästan baxnar.[/caption] Om jag kisar och tittar kritiskt på spelet är min största kritik bristen på innovation, då upplägget med ett actionspel i öppen värld i grund och botten är väldigt likt andra spel i genren. Men Insomniac Games tar ändå konceptet till en helt ny nivå och lyfter upplevelsen såpass mycket att de sätter en ny standard och jag ser kritiken som en bagatell i sammanhanget. När jag rannsakar mig själv om mina känslor kring upplevelsen frågar jag mig inte längre om Marvel’s Spider-Man är en kandidat till årets spel. Jag undrar istället om inte detta kan vara ett av konsolgenerationens bästa spel och en titel som alltid kommer att nämnas som en av de största när man pratar om PlayStation 4?

Recension: Yakuza Kiwami 2 [PS4]

Mon, 03 Sep 2018 10:00:20 +0000

Under det gångna året har det onekligen blivit en hel del Yakuza-spelande för mig, då jag efter lanseringen av Yakuza 0 (8/10) och Yakuza Kiwami (8/10) bestämde mig för att faktiskt köra igenom hela serien. Yakuza 2 fattades dock på meritlistan då det tidigare bara fanns tillgängligt på PlayStation 2, men med lanseringen av Yakuza Kiwami 2 har jag kunnat komplettera den totala Yakuza-upplevelsen. Detta spel tar vid ett år efter den dramatiska uppgörelsen från slutet av föregångaren, men hoppet om stabilitet i Tojo-klanen är fortfarande en bra bit borta. Direkt i början av spelet blir den relativt nytillsatta ordföranden Terada mördad av Omi-alliansen från Osaka, och på nytt bubblar det ett potentiellt krig mellan mellan de östra och västra familjerna. Kiryu hamnar som vanligt mitt i smeten trots hans försök att distansera sig från toppskiktet och skickas till Osaka i ett försök att mäkla fred mellan familjerna. Det står snabbt klart att mordet är ett resultat av inre stridigheter inom Omi, och denna maktkamp är något som kommer att påverka hela den japanska undre världen. [caption id=“attachment_22757” align=“aligncenter” width=“550”] Majima nöjer sig inte med att vrida om kniven fysiskt.[/caption] Det finns som sagt ingen brist på dramatik i upplägget, och i vanlig ordning skildras allting med en nitisk detaljrikedom och påtaglig stämning. Långa dialogsekvenser som både är långsamma och pulshöjande på grund av vad som står på spel är Yakuza-spelens signum, och Kiwami 2 ligger helt klart i toppklass. Spelet har moderniserats ganska dramatiskt både jämfört med originalspelet och första Yakuza Kiwami, då det använder sig av spelmotorn från Yakuza 6: The Song of Life (7/10). Det innebär att många av systemen finns kvar från detta verk både när det gäller grafik, fysikmotor och erfarenhetssystem, och det är helt klart välkommet. Det är inte riktigt lika polerat överlag som Yakuza 6, men för att vara en nyversion är det en riktigt gedigen produkt. Det är glädjande att lägga märke till att det var i detta spel som skaparna började hitta sin ton i berättandet. Därför kan du förvänta dig mängder av skruvade sidoberättelser inbäddade i den gravallvarliga huvudberättelsen. Jag har till exempel hamnat i situationer som involverar vuxna män vilka gillar att klä sig som spädbarn, och även extraknäckt som röstskådespelare i ett fiktivt spel. Som vanligt finns det väldigt genomarbetade sidoaktiviteter som är otroligt lätt att fastna i, istället för att driva berättelsen framåt. Om du gillade klanstriderna som introducerades i Yakuza 6 kan du glädjas åt att detta även har introducerats i denna nyversion. Jag lyckades aldrig fastna vid detta dock, och lyckligtvis är det i princip helt frivilligt att sysselsätta sig med detta. [caption id=“attachment_22758” align=“aligncenter” width=“550”] Inte ens Kiryu kan bestämma sig för vilken av de många skyltarna som ser mest lockande ut.[/caption] Min personliga favorit är dock klubbverksamheten, som denna gång har expanderats till en tävling mot andra klubbar i flera divisioner. Klubben med de största intäkterna får möjlighet att utmana mästaren för att få chansen att gå upp till nästa division. Jag har tillbringat åtskilliga timmar med detta underhållande minispel, och kommer inte att sluta förrän jag står på toppen. I originalspelet har en av seriens favoritkaraktärer Majima en roll som utspelar sig mest i bakgrunden, men utvecklarna har i och med denna nyversion faktiskt skapat en separat kampanj där du får spela som den ökände och smått galne familjebossen. Dessa kapitel låser du upp parallellt med att du gör framsteg i huvudkampanjen, allt för att undvika att förstöra överraskningar i berättelserna. Yakuza Kiwami 2 är som sagt ett otroligt genomarbetat projekt, även om en del punkter påminner spelaren om att källmaterialet är lite äldre. Det finns till exempel inte lika många sömlösa övergångar mellan inomhus och utomhus som det finns i Yakuza 6, och det finns en hel del dialog som inte är talad. Detta är dock mer regel än undantag i Yakuza-serien hittills, så det märks mest som en kontrast för att detta infördes i senaste spelet. Bortsett från detta är det helt klart en av de starkare delarna i serien, och ett måste, även om du har spelat originalet redan.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 35 2018]

Fri, 31 Aug 2018 17:00:51 +0000

Välkommen till augusti månads sista helg! Bakom hörnet lurar september, och i och med det, även en uppsjö av efterlängtade titlar. Jesper har sammanställt de bästa titlarna i månadens höjdpunkter, vilket vi publicerade tidigare idag. Om du inte var på plats, eller missade att följa nyheterna från Gamescom 2018, kan du enkelt leva dig in i atmosfären genom att läsa Johans inlägg där han beskriver vad han upplevde under sina tre dagar i Köln. Svettlukt och sorl får du dock försöka frammana själv. Men nu är det äntligen fredag. Fram med snacks och dricka, starta din PlayStation 4 och njut av helgen!

Månadens höjdpunkter [September 2018]

Fri, 31 Aug 2018 10:00:34 +0000

Sommaren går mot sitt slut och med hösten i antågande tar hela spelbranschen sats och laddar för årets stora försäljningsboom, julhandeln. Redan i september ser vi en upptrappning i antalet stortitlar som släpps och några spel den här månaden är på förhand starka kandidater till att bli rejäla storsäljare. Har trängs bjuds både japanska strategispel, actionäventyr med superhjältar, årets stora sportspel, djungeläventyr med kända gravskändare och lågmälda äventyrsspel med övernaturliga undertoner.

Recension: Battle Chef Brigade [PS4]

Thu, 30 Aug 2018 13:00:37 +0000

Att blanda koncept för att skapa förädlingar in om spelvärlden är inget nytt, och de flesta ihopkok brukar faktiskt bli riktigt bra, speciellt när rollspelselementen är en del av grytan. Ett av de högst rankade hybridspelen som jag direkt kommer att tänka på är Puzzle Quest från 2007 som bland annat släpptes till PlayStation 3. Puzzle Quest och Battle Chef Brigade har som gemensam nämnare att spelmekaniken i de båda titlarna kretsar kring att matcha ett antal liknande kristaller med varandra för att få dem att försvinna samt att utlösa vissa effekter. Istället för att utspela sig i ett traditionellt rollspel, tar dock detta spel oss in i köket. I en berättelse som hämtar inspiration från min barndoms fantasy-böcker och blandar med lite Masterchef, kretsar händelserna kring Mina. Hon jobbar till en början i sin familjs restaurang, men känner att hon inte utvecklas i sina kulinariska kunskaper. Därför tar hon tillfället i akt en dag och rymmer hemifrån; siktet är satt på kungadömet Victusias brigadskola för kockar. [caption id=“attachment_22726” align=“aligncenter” width=“550”] Självklart kan jag använda Minas magiska krafter för att jaga också![/caption] Det pågår nämligen ett till synes evigt krig mot enorma mängder monster och för att soldaterna ska orka strida, krävs ju såklart mat. Vad som är lite unikt för denna tolkning av ett fantasy-spel, är att de monster som nedgörs, även används som ingredienser i matlagningen. Själva berättelsen och utforskandet utspelar sig i ett vackert, tvådimensionellt upplägg där Mina kan springa omkring i den lilla staden och utföra sysslor, prata med sina kamrater och motståndare, samt köpa ny utrustning. Pengarna som intjänas av att hjälpa andra karaktärer, kan omsättas i bättre köksutrustning, eller unika och nyttiga extraingredienser. För att komma uppåt i rang och till slut bli den bästa kocken i kungadömet, krävs det att jag utmanar och slår mina motståndare i matlagning. I bästa Masterchef- eller Iron Chef-stil presenteras jag inför varje match med de domare som ska betygsätta Minas kulinariska verk. Varje domare har speciella smakpreferenser, och om dessa uppfylls erhåller min hjältinna extrapoäng i bedömningen. Grundregeln för varje tävling är dock att maträtten måste innehålla vissa basvaror. Dessa kan variera från att bestå av ägg, specifika grönsaker eller kött av olika slag. Om jag missar att inkludera dessa i rätten, kan jag få väldigt många minuspoäng och riskera en plump i protokollet. Efter att ha fått förutsättningarna klara, är det dags att rusa ut i skogen för att jaga det villebråd som jag anser passa i maträtten. Komponenterna som monstren släpper ifrån sig varierar slumpartat; ibland landar det revben på marken, ibland en svans. Varje ingrediens har olika grundämnen som översätts till smaker där eld står för hetta och vatten ger en svalkande effekt. [caption id=“attachment_22727” align=“aligncenter” width=“550”] Än så länge är det enkelt med att laga två rätter.[/caption] När jag har fyllt min säck med ingredienser, rusar jag tillbaka till köket och kan påbörja själva måltiden. Här består spelmekaniken i att para ihop lika färger med varandra. När tre av samma färg parats ihop, byts komponenten till en högre nivå av smak som i sin tur kan paras ihop med likadana smakkristaller för att uppgraderas ännu en gång. Ju högre nivå på smakkomponenterna, desto högre betyg erhåller Mina. Personligen faller jag snabbt för denna typen av spel och det är inget undantag med Battle Chef Brigade. Jag njuter av äventyren i skogar och grottor där jag hackar och slår som i vilket sidoscrollande actionspel som helst, och jag återvänder gärna fler gånger under en matlagningssession för att säkerställa att jag har tillräckligt med ingredienser. När det kommer till matlagningstävlingarna upplever jag dock att svårighetsgraden stegras lite väl fort. Det dröjer inte speciellt länge innan jag måste tillfredsställa önskningarna hos två domare, som givetvis har vitt skilda åsikter om vad som är gott. Att bolla två maträtter samtidigt är säkert något som en professionell kock inte har några problem med. Men personligen har jag ytterst svårt för det, speciellt när momenten i dessa fall kräver att jag skapar två helt skilda rätter åt gången. Om du tycker om utmanande spel som kräver ditt fullständiga fokus, kan detta förmodligen tilltala dig mycket väl. Speciellt om du gillar att matcha färger, om och om igen.

Månadens PlayStation Plus-spel [September 2018]

Thu, 30 Aug 2018 10:00:19 +0000

Då var det dags att tömma hårddisken och toppa upp skämshögen igen; PlayStation Plus-spelen för september är snart här och denna månad erbjuds vi spelare två riktiga mastodonttitlar. Till att börja med, återvänder den arge Kratos i ännu högre upplösning till PlayStation 4 i form av God of War III: Remastered (7/10). Om du redan har lagt krigsgudens äventyr på hyllan, kan du ju alltid flyga ut i rymden och skjuta utomjordingar i Bungee’s Destiny 2 (9/10), ett science fiction-epos som Johan uppskattade mycket mer än den tunna föregångaren. Självklart får du också tillgång till ett antal andra titlar, men bara dessa två är ju värda månadsavgiften, tycker jag.

Recension: Punch Line [PS4]

Wed, 29 Aug 2018 13:00:54 +0000

När det gäller farliga scenarion i tv-spel, är jordens undergång bland de mest återanvända inom denna dödliga kategori. Fallande asteroider har utgjort ett enormt hot i flera titlar tidigare, men i Punch Line tar termen Ragnarök en annorlunda riktning. Spelet är baserat på en japansk anime och inleds med att en buss blir kapad av terrorister. Superhjältinnan Strange Juice blir tillfångatagen efter ett misslyckat försök att rädda passagerarna, men blir själv räddad av studenten Yuta. Han kastar sig över terroristledaren och de flyger ur bussen för att sedan hamna i floden. Yuta klarar sig från att drunkna, men när han råkar titta på Strange Juice, börjar blod forsa ur hans näsborrar och han blir medvetslös efteråt. Efter det trallvänliga introt vaknar Yuta i en tom lägenhet och får reda på att han är ett spöke. En ande som bor i samma hyreshus har tagit över hans kropp. I det ögonblicket förstår jag att Yuta är spelets protagonist och att han måste föra samman ande och kropp igen, men problemet är att rummet är förseglat. Den mystiska spökkatten Chiranosuke uppenbarar sig och berättar bitvis, med spydiga kommentarer, hur vi ska komma tillrätta med problemet. [caption id=“attachment_22686” align=“aligncenter” width=“550”] Scenen påminner om Akira, en betydligt bättre film än detta skräp.[/caption] Spelets 22 avsnitt har ett upplägg från en tv-serie, där varje episod har ett intro och egna sluttexter vilket ger en intressant uppdelning. Tanken bakom avsnitten är att jag ska lära känna spelets alla viktiga karaktärer, men de långa dialogerna drar ned spelets tempo radikalt. Jag får inte börja spela förrän efter en kvarts väntetid av irriterande babblande, såvida jag inte hoppar över all prat men då riskerar jag att missa viktig information. Att spela ett par episoder tar längre tid än att titta på en långfilm. Efter ett tag kan jag börja spela, och spelmekaniken består i att jag kan se mig omkring i kvinnornas rum i något som kan liknas vid videoströmmen från en övervakningskamera. Genom att flytta objekt kan jag påverka omgivningen och förhoppningsvis leda tjejerna i rätt riktning, men jag måste akta mig för deras trosor. Yutas blick riktas automatiskt mot en kvinnas underkläder och sliter jag inte bort blicken genom att byta kameravinkel, blöder han näsblod varpå hela världen förintas av en asteroid! [caption id=“attachment_22689” align=“aligncenter” width=“550”] Operation: Snuskig voyeurism.[/caption] Spelutvecklarnas smaklösa, perversa metoder där tjejerna exponeras som sexobjekt är patetiska. Själva pusslen är alldeles för enkla att genomföra då det tar inte mer än ett par minuter att lösa dem. Om mer tid har lagts på problemlösning istället för tramsig voyeurism, kunde resultatet blivit lite bättre - med betoning på lite. Dessutom hade jag uppskattat mer variation eftersom varje avsnitt har samma upplägg av återupprepande pussel och tråkig dialog. Punch Line skänker mig känslor av avsky och tristess på samma gång. Det låsta galleriet där spelaren kan kolla på kvinnors underkläder, är något som får mig att undra vilken målgrupp spelet är riktat till och vilken typ av individ som tilltalas av funktionen. Den enda anledningen till att spelet inte får lägsta betyg, är den glada musiken i episodernas intron och sluttexter. Men jag tänker ändå sätta en stor varningstriangel på detta hutlösa skräp.

Gamescom 2018: Sammanfattning av dag 3

Wed, 29 Aug 2018 09:00:43 +0000

Efter två fullsmockade dagar på Koelnmesse var det till slut dags för slutspurten, och vilken fenomenal dag det skulle visa sig att bli. Förmiddagen rivstartade direkt med en demo av Rage 2 , som är ett samarbete mellan svenska Avalanche och den ikoniska studion id Software. Denna lite otippade uppföljare fångade mitt intresse med lite smått vansinnig action när det avtäcktes på E3, men det visade sig snabbt att trailrarna inte gjorde spelet rättvisa på något vis. Inte nog med att spelet är snabbt och frenetiskt, det känns omedelbart naturligt att styra också. Det finns många funktioner att hålla reda på, och dessa kommer troligtvis att portioneras ut lite mer naturligt i det färdiga spelet, men det dröjde inte länge innan jag svepte runt som hagelgevärsutrustad dödsängel i den härligt skildrade postapokalypsen. Rage 2 visade direkt att spelet kommer att fokusera på att låta spelaren ha kul, istället för den småtråkiga upplevelsen som föregångaren bjöd på bakom den vackra fasaden. Bethesda har lyckats med att nylansera både Doom och Wolfenstein tidigare, och nu verkar Rage bli nästa lyckade projekt. Efter denna raketstart på dagen var det dags att hälsa på hos Ubisoft igen för att få testa deras leksaksintegrerade rymdskjutare Starlink. Jag medger att jag var lite skeptisk till en början, då det jag har sett från spelet inte riktigt har tilltalat mig, men spelet i sig visade sig bli en positiv överraskning. Demon började med att jag fick välja pilot, skepp och vapenkonfiguration till den fysiska hållaren som du sätter på din handkontroll. Detta kan du blanda upp i princip hur du vill, och framförallt när du vill, eftersom olika situationer blir enklare med vissa typer av vapen eller fartyg. Enligt utvecklarna ska det dock inte finnas några problem att klara spelet med bara grundkonfigurationen, men eftersom du kan köpa till extradelar kommer det ju onekligen att finnas en del incitament. Uppdragen jag fick spela var relativt enkla rent strukturmässigt, men spelkänslan var helt klart över förväntan. Det kändes riktigt bra att svepa genom träddungar i hög hastighet, och det finns en hel del att utforska. Du kan till exempel scanna av djurlivet på de olika planeterna som spelet erbjuder. Till skillnad från No Man’s Sky (7/10) är dock allt innehåll skapat av utvecklarna, och inte med hjälp av algoritmer. Även om jag känner att jag inte riktigt är den primära målgruppen för spelet, tycker jag ändå att spelet gav ett gott intryck. Det finns mycket att göra, och det är byggt på ett stabilt fundament från vad jag upplevde. Frågan är om det kan bli ett nytt Skylanders, eller om detta tåg redan har lämnat stationen. Detta lättsamma actionspel byttes sedan snabbt till dystopi och postapokalyps när jag begav mig till Koch Media-båset och fick testa Metro Exodus. Denna spelserie har alltid erbjudit stämning av världsklass, och den kommande uppföljaren verkar inte bli något undantag. I de tidigare spelen har öppna utomhusmiljöer i princip alltid varit synonymt med tidspress och panik, då du har befunnit dig i kraftigt strålningsdrabbade områden. Detta är inte nödvändigtvis fallet i Metro Exodus, utan här kommer du även att kunna utforska de vackra, men fortfarande livsfarliga miljöerna. Jag kan dock rekommendera att hålla koll på omgivningen, då jag personligen fick lära mig den hårda vägen att det dräller av muterade vargar och björnar i de ryska skogarna. Alla grundläggande mekaniker känns mer putsade än någonsin förr, och då tänker jag i synnerhet på skjutandet när du väl bli påkommen i ett fiendeläger. Det är fortfarande svårt att skjuta sig ur en jobbig situation, men nu är det i princip bara dina egna färdigheter och ammunitionen som sätter gränserna. Det ska bli en riktigt spännande upplevelse att se vilka hemskheter som berättelsen bjuder på denna gång. Efter en kortare lunchpaus var det dags för ögonblicket jag längtade efter sedan sommarens E3-mässa, nämligen att få testa Sekiro: Shadows Die Twice. Som bekant är jag ju ganska förtjust i From Softwares verk, och med tanke på att de nu har valt att göra något nytt istället för att fortsätta med Souls-spelen eller Bloodborne var ju förstås min nyfikenhet på topp. Det Sekiro bjuder på är helt klart ett steg mot actionhållet, men samtidigt finns en fot stabilt planterad i Bloodbornes aggressiva stil och tempo. Borta är funktioner som poängallokering för dina färdigheter, utan allt krut har istället lagts på att finslipa striderna, och jösses vad dessa känns bra. Det var lite överväldigande att kastas in i de nya mekanikerna till en början, men efter bara några minuter satt de nästan gjutna i ryggraden. Trots högt ställda förväntningar på detta spel blev jag ändå överraskad av hur bra allting kändes, och det är tveklöst den bästa spelupplevelsen jag hade under hela Gamescom. Bara det faktum att jag gick och tänkte på bossfighten under resten av dagen är rätt talande för hur det påverkade mig. Dag tre av slutades sedan med kronan på verket – Cyberpunk 2077. Det var en av bokningarna jag såg absolut mest fram emot innan Gamescom, och det höll minsann utan problem för alla förväntningar. Även om jag inte fick möjlighet att spela det själv slog det mig med häpnad gång på gång med sin detaljrikedom, design och inlevelse. Det är väldigt sällan man ser denna nivå av polering i ett spel som fortfarande har en bra bit kvar i utvecklingen. Varje ögonblick visar upp nya funktioner, och jag började undra efter en stund var gränserna i detta spel kommer att finnas. Sedan jag såg demon förra veckan har den nu även släppts för allmänheten, med ett fåtal variationer från det jag såg. Om du inte har sett den än föreslår jag att du sätter dig ner och kikar igenom hela videon, för det är något väldigt speciellt som CD Projekt RED har på gång.

Gamescom 2018: Sammanfattning av dag 2

Tue, 28 Aug 2018 13:00:05 +0000

Efter en uttömmande första dag på Gamescom, återvände jag till Koelnmesse med förnyade krafter, och inledde dagen med en demonstration av Dying Light 2. Här fick jag se när en av utvecklarna visade upp exempel på hur den förgrenande berättelsen påverkar spelupplevelsen, och upplägget låter onekligen ganska ambitiöst. Du som spelare kommer att ställas inför svåra val om vem du väljer att alliera dig med när du säkrar vissa centrala punkter i den omfattande staden. Gruppen som kallar sig Peace Keepers kan till exempel hjälpa dig att säkra området för att minimera antalet zombier du stöter på, men det kommer också att göra kringliggande områden farligare, då de infekterade drivs dit istället. Det som slog mig mest är att det ser betydligt smidigare ut att röra sig runt i miljöerna. Det finns betydligt fler parkour-rörelser att använda sig av i navigerandet, men eftersom jag aldrig fick testa spelet själv vet jag inte hur naturligt det kommer att kännas i styrningen. Klart är åtminstone att det finns betydligt fler alternativ för att ta sig vidare. Under demon fick jag även se ett av de infekterades bon, vilket var genuint kusligt. Där samlas zombierna under dagtid för att undvika solen, och förstås för att vila upp sig så att de kan ha ihjäl dig så effektivt som möjligt på natten. I detta fall befann sig de levande döda i en övergiven klädesaffär, där de stod halvsovande bland skyltdockor och bråte. Det var en riktigt stämningsfull sekvens när spelaren smög genom detta område för att komma ut på andra sidan. Efter denna demo bar det av till THQ Nordics bås för att se presentationen av deras kommande titlar. Detta var dock bara en förinspelad video som balanserade friskt på gränsen mellan pinsam humor och charmig attityd. Jag är fortfarande osäker på vilken sida det landade på till slut. Bland höjdpunkterna som visades upp har vi bland annat Darksiders III , vilket jag själv har sett fram emot ett tag nu. I de klipp som har visats upp tidigare har jag flera gånger fått vibbarna av att det känns lite mer inspirerat av Souls-spelen än vad de tidigare spelen är, och detta bekräftades även av utvecklarna här. Även om det inte kommer att vara lika taktiskt och oförlåtande som Dark Souls, är det tydligt att det handlar om ett mer långsamt stridssystem med färre fiender åt gången. Jag gillade helt klart vad jag såg, och det var tråkigt att jag aldrig fick möjlighet att testa spelet själv under mässan. Biomutant fångade även mitt intresse, vilket det brukar göra varje gång det visas upp. Det är onekligen lika märkligt som det är charmigt, och även om konkreta detaljer är relativt få fortfarande, ser det ut som ett riktigt lovande actionrollspel i en postapokalyptisk värld. Det är dessutom ännu ett i mångfalden av intressanta, svenskutvecklade spel som är på gång. Lite otippat visade THQ Nordic även upp en uppföljare till det gamla klassiska taktiska spelet Desperados. Både detta och Commandos är spel som gick varma i min PC under min ungdom, och det är därför fantastiskt kul att det nu gör en återkomst. Ännu mer glädjande är att det är tyska Mimimi Productions som ligger bakom utvecklingen, då de senast gav oss det minst sagt lysande Shadow Tactics: Blades of the Shogun (8/10). Eftersom detta spel är stöpt i precis samma form som de andliga föregångarna är chanserna riktigt goda att Desperados gör en storstilad comeback. Eftermiddagens schema inleddes med en kort demonstration av det kommande äventyrsspelet The Sinking City. Förväntningarna var höga på detta, då den Lovecraft-inspirerade stämningen har etablerats effektivt i trailrar, och det ser ut att kunna bli något ganska speciellt. Brutal psykologisk skräck fullkomligt dryper från spelet, och det påverkar inte bara spelaren, utan även protagonisten. Det gäller att hålla huvudpersonens psyke intakt för att undvika hallucinationer, men det är inte det lättaste när staden är full av misär och märkligheter. Spelet behöver fortfarande en hel del putsning om jag ska döma av vad jag såg, men om utvecklarna kan leverera det de siktar på kan det bli en mycket intressant upplevelse. Efter en kortare paus bar det sedan av till Capcoms bås för lite mer påtaglig och konkret skräck i form av Resident Evil 2. Detta spel är en av de mest positiva överraskningarna för mig från årets E3-mässa, då vi visste att det var på väg men inte hade någon aning om hur ambitiös denna nyversion faktiskt skulle bli. I denna demo fick jag spela som Claire Redfield i en hektisk strid mot den kraftigt deformerade William Birkin, och det var nästan överväldigande vilken skillnad det var mot mina minnen av den gamla PlayStation-versionen av spelet. Tredjepersonsperspektivet ger dig en betydligt mer obehaglig närhet till de kusliga miljöerna, och allt ser verkligen utsökt designat ut. Alla Resident Evil-fans har ett riktigt lystmäte att se fram emot i januari. Därefter fick jag även sätta tänderna i det efterlängtade Devil May Cry 5 , som avtäcktes första gången på E3 men på Gamescom var det premiär för att låta folk spela det också. Demosekvensen satte mig i rollen som Nero, och det dröjde förstås inte många sekunder innan musiken pumpade och de demoniska fienderna svärmade runt mig. Capcom har varit noga med att poängtera att detta är ett återvändande till den gamla klassiska Devil May Cry-stilen, och inte den (väldigt orättvist) bespottade stilen som Ninja Theory använde i DmC: Devil May Cry. Jag håller inte riktigt med om detta dock, utan anser att det finns rätt mycket lånat från båda dessa källor, och resultatet känns fenomenalt bra. Bombastiska sekvenser, blixtsnabba strider och den sedvanligt lite halvfåniga dialogen är att vänta i denna actionrökare i början av nästa år. Dagen avslutades sedan med ett mastigt, svenskutvecklat rollspel i form av Mutant Year Zero: Road to Eden. Många är säkert bekanta med det gamla rollspelet Mutant som sedan även gav upphov till Mutant År Noll, vilket detta spel är baserat på. Upplägget är en blandning av postapokalyps och science fiction, och i spelsekvensen jag fick tillgång till fick jag dels utforska den stämningsfulla och demolerade spelvärlden men även ta del av de otroligt utmanande striderna. Om du är familjär med XCOM-spelens oförlåtande matematik vet du på ett ungefär vad du kan vänta dig i Mutant Year Zero också. På förhand såg jag fram emot att se vad spelet hade att erbjuda, men så här i efterhand måste jag säga att det är en av de mest positiva överraskningarna under hela Gamescom-veckan. Inte nog med att demon uppvisade ett stort djup i både strider, utforskning och karaktärsutveckling. Det känns dessutom väldigt polerat, och de fick nästan släpa mig från datorn när min demotid tog slut. Förhoppningsvis bjuder resten av spelet på samma mångfald när det släpps i december.

En nybörjares kärleksförklaring till Dark Souls

Tue, 28 Aug 2018 10:00:46 +0000

Jag har tappat räkningen på det antal gånger jag sett lovord och skönsång som handlar om Souls-spelen, bubbla upp här på bloggen och inom redaktionen. Gång på gång har jag hört berättelser om kyrkogården i Firelink Shrine, de förhatliga bågskyttarna i Anor Londo och självklart de enorma bosstriderna som kräver tålamod och reflexer bortom det greppbara. Varje gång har min känsla av att spelen från From Software absolut inte är något för mig förstärkts. Under en sommar, hade jag som utmaning att prova på Bloodborne (10/10), och visst började jag se lite av storheten som mina vänner målat upp. Men det var alldeles för enkelt att lägga det prövande och krävande spelet på hyllan till förmån för andra, lite enklare spel. Tack vare min son, har det dock blivit skärpning i ledet nu under sommaren. Allt började med att grabben fastnade framför en kanal på Youtube där det spelades väldigt mycket Dark Souls. Tjatet började efter några dagar i form av “Pappa, kan vi inte köpa Dark Souls: Remastered, jag vill verkligen spela det”. Mitt svar var såklart det som vilken skyddande förälder som helst skulle kontra med; nej, det är för svårt för dig. [caption id=“attachment_22698” align=“aligncenter” width=“550”] Jag kallar henne Prinsessan Rödros. Hon har ett eldigt humör…[/caption] Efter några veckors tjatande, gav jag dock med mig och införskaffade titeln. Jag domderade varnande att jag inte på något sätt vill höra något gnäll för att spelet är för svårt. Snabbspola fram en vecka. När jag kommer hem från jobbet sitter grabben och övar sig på att parera och kontra attacker från skelettkrigarna i Undead Burg. Jag stannar upp och frågar mig själv vart allt tålamod kommer ifrån i min lille sons hjärna - han som knappt klarar av att läsa läxor utan att gnälla eller bryta ihop när han inte förstår. Efter ungefär en månads iakttagande och förundran gav jag till slut med mig när han för hundrade gången frågade om inte jag också ska prova Dark Souls: Remastered (10/10). Med sonens tips och råd lyckas jag ta mig en bit in i spelet innan jag dör, något som upprepar sig ett tiotal gånger. Istället för att tröttna på att se sin far misslyckas gång på gång, peppar han mig och fortsätter lära mig de viktiga grunderna. Efter några timmar lyckas jag med min första kontring av en fiendes attack, och då klickar något i mig, högt och ljudligt. Dark Souls belönar spelaren som vet vad den gör, är försiktig och har total kontroll över striderna. Det tar väldigt många timmar innan jag känner av någon belöning över huvud taget, men ju mer av den normala arkadspelsmentaliteten jag lyckas skrubba av mig, desto bättre går det. Jag beslutar mig för att dela med mig av mina försök och bjuda på förnedringen genom att streama varje spelsession. Efter några streamade sittningar, klickar spelet ännu mer med mig eftersom kollegorna från redaktionen börjar titta in och hälsa på under inspelningen. De ger mig tips när jag är vilsen och hejar på när jag tampas med övermäktiga fiender. Nu förstår jag plötsligt varför det alltid har varit ett sådant tjatter om spelserien. Det är ju precis som när jag träffade mina vänner under skolrasten och diskuterade helgens timslånga pass med rollspelet Mutant, eller när vi smed planer för hur vi skulle slå slutbossen i Metroid tillsammans. [caption id=“attachment_22699” align=“aligncenter” width=“550”] En lägereld betyder att jag kan pusta ut för tillfället. Praise the fun![/caption] Souls-spelen har sin skara trogna följare och jag misstänker att kärleken till spelen ter sig annorlunda beroende på vem du frågar. En del följer berättelsen och grottar ner sig i historiken kring områdena och karaktärerna medan andra utmanar sig själva genom att ta sig an spelets bossar om och om igen med olika förutsättningar. Som nybörjare glider jag dock runt på ständiga rus av endorfin efter varje avklarad strapats eller efter att ha memorerat en knepig fiendes attackmönster. I början av min Dark Souls-karriär avslutades i princip varje spelsession av en omogen, trotsig avstängning av spelet men på senare tid känner jag att jag lyckas ta varje nederlag bättre. Istället för att svära åt spelet, fienderna och den överlag fientliga miljön, försöker jag ta lärdom av mina misstag och planera för framgång i nästa försök. På så sätt liknar spelet verkligheten och jag tror att det är därför jag inte kan låta en dag gå utan att hälsa på i From Softwares underbara värld. Om du vill läsa mer om mina äventyr, lovar jag att återkomma med fler tankar och fortsätta förklara varför Dark Souls förmodligen är ett av världens bästa spel! Martin: Level 52 Warrior. Senast observerad i Anor Londo.

Gamescom 2018: Sammanfattning av dag 1

Mon, 27 Aug 2018 10:00:47 +0000

Gamescom är nu avslutat för i år, och även om det var min tredje resa till Köln, var det första gången jag gjorde det med pressackreditering. Detta ger mig förstås bättre tillgång till alla godsaker, förutsatt att jag har lyckats boka ett möte. Jag fick inte riktigt möjlighet att täcka precis allt jag ville, men det handlar mer om att jag inte lyckades klona mig själv innan resan. Schemat var med andra ord fullspäckat, och här kommer jag att gå igenom höjdpunkterna från allt jag fick uppleva. Första dagen började starkt med en demo av Trials Rising , där jag fick i runda slängar 45 minuter med spelet. Precis som i de tidigare spelen handlar det om kreativ bandesign och halsbrytande manövrar för att förflytta motorcykeln över de hinder som ligger mellan dig och mållinjen. Glädjande nog har de plockat bort lite fluff som drog ner helheten i Trials Fusion, som till exempel tricksystemet. Här hittar vi istället tävlingsmoment där du i utslagsomgångar försöker slå motståndare för att hamna högst på pallen. I första deltävlingen behöver du vara i topp fyra, nästa bland de två bästa och slutligen måste du vinna för att bli totalsegrare. Den stegrande svårighetsgraden är sporrande, och det känns definitivt mer stressande att tävla mot en konkret motståndare istället för tider eller spökbilder. Nytt är också möjligheten att spela kooperativt på en tandemmotorcykel, vilket är precis lika vansinnigt som det låter. Båda spelarna har full kontroll över motorcykeln, så det gäller därför att ha gott samarbete för att kunna nå fram till målsnöret. Detta följdes sedan upp av en mastig genomgång hos Bandai Namco, som först inledde med en presentation av nyheter i befintliga spel samt avtäckande av ett helt nytt spel – nämligen Man of Medan. Detta Supermassive Games-utvecklade spel är en del av ett större samarbete med Bandai Namco som benämns Dark Pictures Anthology. Planen är att likt den populära TV-serien Black Mirror erbjuda en samling fristående, kusliga upplevelser. Efter lanseringen av det lysande Until Dawn (9/10) är detta precis vad jag har önskat att få se från Supermassive, och när jag väl fick spela det kändes det precis som denna hyllning till tonårsslasherfilmer. Du behöver ta samma form av snabba beslut som sedan kommer att påverka den efterföljande berättelsen. Enligt Bandai Namco siktar de på att släppa nya avsnitt i antologin ungefär var sjätte månad, vilket låter ganska rimligt om det nu ska vara kortare upplevelser. Jag är oerhört taggad för att se vart detta leder. Jag fick även möjlighet att testa ett av Dontnods många nya projekt, Twin Mirror. Detta lite Twin Peaks-inspirerade äventyrsspel handlar om Sam, som återvänder till sin hemstad Basswood för att vara med på en begravning. Demon började efter en hård kväll med lite för många gravöl, och när Sam börjar vakna till liv upptäcker han att hans skjorta är täckt av blod och han har inga minnen av vad som har hänt. För att börja luska ut vad som har skett behöver du undersöka hotellrummet för att finna ledtrådar, och sedan ordna dessa händelser kronologiskt. Systemet påminner lite om vad vi såg i The Vanishing of Ethan Carter, och känns redan nu ganska väl implementerat. För att ge lite krydda till sammanhanget behöver du även tampas med The Double. Det är en fiktiv person som finns i Sams huvud som med jämna mellanrum dyker upp och yttrar sina åsikter. Under presentationen beskrevs han som en kombinerad ängel och djävul på protagonistens axel som kommer fram för att skapa tvivel och komplicera de beslut som du kommer att ställas inför. Trots att det endast var en kort snutt finns det mycket lovande i detta episodiska äventyr från de talangfulla fransoserna från Dontnod. Under E3-mässan fick vi se utannonseringen av 11-11: Memories Retold , med en stämningsfull trailer som visade upp en lockande grafisk stil som drar tankarna till akvarellmålningar. Spelet handlar om en kanadensisk fotograf och en tysk zeppelintillverkare under första världskriget, som dras in i konflikten av olika skäl. Det hela skildras som ett äventyrsspel i tredjeperson, och i demon jag fick spela fick jag lösa enklare problem som till exempel att hämta vatten till en överhettande kulspruta i skyttegravarna. Det blir troligtvis mer invecklat senare i spelet, men det är tydligt att fokus ligger på att skildra karaktärerna och deras handlingar. Båda huvudkaraktärerna har dessutom ett djur knutet till sig. I demon fick jag spela en kort sekvens som en katt som jagade en fågel genom skyttegravarna, men det är lite oklart hur de kommer att spela in i den övergripande berättelsen. Spelet gav dock mycket mersmak, och påminner en del om hur Valiant Hearts skildrade olika känslosamma människoöden under första världskriget. På eftermiddagen bar det sedan av till Warner Bros bås där bokningen inleddes med LEGO DC Super Villains, som vi även fick se en snutt av på E3. Efter en kort presentation av spelets upplägg och en demonstration av mångfalden i karaktärsskaparen fick jag möjlighet att spela ett nytt uppdrag som hade premiär på Gamescom. Rent tekniskt är det kanske inte så mycket som skiljer sig mot de många LEGO-spel som redan finns på marknaden, men nivådesignen i uppdraget jag fick testa är kreativ och det finns en viss charm i dessa spel som är svår att motstå. Jag fick även med mig en inspelning av sektionen jag spelade, och där kan du få en bättre bild av vad du kan förvänta dig i den färdiga produkten. Tyvärr tog tiden slut innan jag fick ner bossen, så videon slutar lite abrupt. Detta följdes sedan upp med en riktigt efterlängtad höjdpunkt för mig i form av Hitman 2. När IO Interactive gjorde en omstart på serien för ett par år sedan utvecklades det till ett av mina absoluta favoritspel under året, och uppföljaren verkar inte göra någon besviken heller. Redan under E3 fick vi se delar av Miami-uppdraget, vilket utspelar sig under en biltävling, men nu på Gamescom erbjöds uppdraget i sin helhet. Jag iklädde mig då rollen som Agent 47 för att ta hand om de två målen i en nivå som verkligen sprudlar av aktivitet och rörliga delar. Jag fick även här en inspelning av min spelsession, och lyckades dessutom slutföra uppdraget också. Så om du är känslig för avslöjande av detaljer behöver du kanske inte se hela klippet nedan. Redan innan denna demo visste jag att jag såg fram emot mer lönnmördande i slutet av året, och detta blev både bekräftat och förstärkt ytterligare. Det faktum att de kommer att göra om alla nivåerna från föregående spel så att de går att spela i Hitman 2, inklusive alla nya funktioner, gör ju sannerligen inte saken sämre.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 34 2018]

Fri, 24 Aug 2018 17:00:43 +0000

Nu känns det väl äntligen som att livet har tagit fart igen efter en varm och härlig sommar? Oavsett vilken bransch du arbetar i, misstänker jag att du börjar få fullt upp att göra igen. Vår kära chefredaktör försöker nu ta sig hem från Köln, där han har upplevt mängder av intressanta saker på GamesCom. I redaktionen har vi haft en någorlunda lugn vecka (kanske beroende på mässan i Tyskland?) och har därför haft möjlighet att grotta ner oss i kärleksprojekt eller att gräva i skämshögen. Här kommer nu våra helgplaner. Du är såklart mer än välkommen att berätta vad du ska sysselsätta dig med i helgen också!

Recension: Fall of Light: Darkest Edition [PS4]

Fri, 24 Aug 2018 14:30:37 +0000

Vad händer om man korsar Dark Souls: Remastered (10/10) med Ico , sumpar spelkontrollen, reducerar grafiken till ett mediokert PS2-spel och ger det till en grinig spelrecensent med dåligt tålamod? Snart ska ni få svar på frågan. Jag recenserade en gång för hundra (eller knappt fyra) år sedan Dark Souls-klonen Lords of the Fallen (4/10). Det jag främst minns från det spelet var att det var väldigt snyggt, men att det tyvärr förlitade sig på en alldeles för klumpig kontroll. Det ledde till att det var njutbart att utforska spelet, men inte alls tillfredställande att slåss mot fienderna. Fall of light är ungefär samma upplevelse med en stor skillnad, den har inga märkbara positiva sidor. Tyvärr för Runeheads, är det väldigt lätt att jämföra det här hafsverket med PC-versionen som kom för ett knappt år sedan. Det är inte överdrivet imponerande, men i jämförelse med PS4-versionen framstår den som ett mästerverk. Det är inte bara det att spelet verkar ha tappat alla texturer, som om det inte riktigt är klart. Inte hellre att spelets berättelse där en man som försöker rädda sin dotter i en värld full av mörker och där ljuset är räddningen, totalt undergrävs av att ljuseffekterna i spelet är så fula att jag skulle kunna gissat på produktionsår 1997 snarare än 2017. [caption id=“attachment_22633” align=“aligncenter” width=“550”] Fall of Light famlar i mörkret, både bildligt och bokstavligt.[/caption] Nej det värsta med detta otroligt frustrerande spel är att kontrollen reagerar extremt slött. Alltför ofta laggar den efter med upp till en halv sekund. I ett spel där reaktioner och tajming är nyckeln för att överleva är detta förstås en dödsstöt rakt i spelglädjen. Gällande historien kring mannen och hans dotter måste jag ärligt talat säga att jag inte orkat följa den till sitt slut, vilket gör att jag kan inte avgöra om det är värt att klafsa igenom den här sörjan. Men jag är tveksam. En sak är bra med Fall of Light; det är viktigt att hela tiden ha en stjärna att följa, en fast punkt i speltillvaron. Detta kommer från och med nu, och förhoppningsvis långt in i framtiden, vara min referens för det absolut sämsta spelet jag spelat på en PS4. Härifrån kan det bara bli bättre.

Recension: The Journey Down: Chapter Three [PS4]

Thu, 23 Aug 2018 10:00:20 +0000

I den avslutande delen av The Journey Down, följer vi Bwana, Kito och Lina i deras fortsatta äventyr att hitta den försvunne Kaonandodo och det förlorade landet “The Underland”. Berättelsen tar vid när trion hämtar sig från den ofina landningen i Underland. De befinner sig inte riktigt på rätt ställe men tack vare Bwanas tokiga idéer och en del (o)tur, har de både lyckats fly i en luftballong och blivit nedskjutna för att äntligen landa något sånär rätt. I paradiset de befinner sig i borde de vara helt själva, men de upptäcker snart att något inte står rätt till då Armando Co redan är på plats och verkar hålla på med någon slags gruvverksamhet. Givetvis framkommer det att storföretaget har ont uppsåt och om vi inte stoppar deras vidriga exploatering kommer det att få ödesdigra konsekvenser. [caption id=“attachment_22600” align=“aligncenter” width=“550”] The Underworld bjuder på fantastiskt vackra vyer[/caption] Med ytterligare incitament att lösa alla mysterier, delar gruppen upp sig och äventyret sätter fart på allvar. Jag upplever en dramatisk ökning av berättelsen tempo och uppskattar både händelserna och karaktärerna mer och mer ju närmare slutet jag kommer. Detta är helt klart seriens absolut starkaste del, och trots att historien bjuder på ganska förväntade händelser och vändningar, fascineras jag hur medryckande berättelsen är. Den tid som SkyGoblin har lagt på karaktärsuppbyggnad och tonsättning när det kommer till miljöerna i de förra avsnitten, utbetalas här nu med ränta. När sluttexterna rullar, hoppas jag tyst för mig själv att vi får möjligheten att uppleva nya äventyr med Bwana och Kito. Karaktärsduon passar utmärkt för ytterligare, skruvade berättelser och med tanke på de resor som de har hunnit med under dessa tre delar, är ingenting omöjligt. [caption id=“attachment_22601” align=“aligncenter” width=“550”] Armando Co…Vad gör de här nere och varför låser de alltid allt?[/caption] Atmosfären som titlarna förmedlar är sannerligen unik, samtidigt som jag känner igen mig väldigt väl emellanåt. Det tar ganska lång tid för mig att identifiera vad det är som kittlar nostalgicentrat i mig men till slut inser jag att The Journey Down är en härlig pytt i panna innehållande delar från både Beyond Good and Evil , Monkey Island-spelen och Lucasarts Indiana Jones-äventyr. Även om serien bjöd på en lite knackig start, och i sin tredje del fortfarande har lite småproblem med ljudmixen, kan jag inte annat än att rekommendera The Journey Down. Är du sugen på ett peka och klicka-spel i samma anda som Monkey Island eller Grim Fandango , kommer du här att få ditt lystmäte tillgodosett.

Recension: Persian Nights: Sands of Wonders [PS4]

Wed, 22 Aug 2018 10:00:13 +0000

Varje gång jag spelar ett nytt pusseläventyr från Artifex Mundi har jag en ganska tydlig bild av vad jag har att vänta. Persian Nights: Sands of Wonders är inget undantag och precis som vanligt bjuds jag på en berättelse med övernaturliga toner, en nattsvart skurk och självklart mängder av pussel och scener med dolda föremål som måste hittas. Här axlar jag rollen av apotekaren Tara som utreder en mystisk sjukdom, vilken drabbat det klassiska Persien. Ganska snart möter hon upp med äventyraren Darius och de slår följe i kampen mot åkomman. [caption id=“attachment_22607” align=“aligncenter” width=“550”] Flera av scenerna med dolda föremål har bildlig representation istället för de annars lite tvetydiga orden.[/caption] Den mest påtagliga nyheten jämfört med tidigare serier i genren är att det nu finns dialoger med Darius där du kan diskutera händelser och möjliga lösningar framåt. Jag blir dock lite besviken att de inte påverkar berättelsen överhuvudtaget utan är bara ett berättarknep för att pytsa ut mer information. Precis som i tidigare spel är berättelsen väldigt linjär och det går inte att göra fel eller dö. Persian Nights är oväntat lätt. Varken pussel eller scenerna med gömda prylar är svåra och i min mening är det en utmärkt inkörsport om du aldrig har testat genren och vill prova ett spel. Det finns två svårighetsgrader och på den lättare fylls ledtråds- och hoppa över pussel-mätarna snabbare och intressepunkter glimrar om du är inaktiv en liten stund. Omspelningsvärdet är minimalt om du inte är troféjägare som missat någon trofé under den första genomspelningen. [caption id=“attachment_22604” align=“aligncenter” width=“550”] Dialogmenyer är en nyhet som fördjupar berättelsen.[/caption] Miljöerna är fantasieggande och blandar friskt från arabisk och persisk kultur. Jag bjuds både på andar i lampor, magiska fåglar och mörkare väsen som demoner eller onda magiker. Grafiken är vacker och musiken passande, även om den blir repetitiv i längden. Rösterna klingar på klockren amerikansk engelska, och jag irriterar mig på uttal av persiska namn där jag vet att de egentligen uttalas väldigt annorlunda. Jag har förståelse för att spelet självklart måste vara på engelska, men önskar ändå att känslan av den geografiska regionen hade fått ta större plats. Pusslen bjuder inte på något nytt och jag känner snabbt igen varianterna i spelmekanik. Jag tycker att det börjar bli dags för utvecklaren att introducera lite nya idéer i framtida projekt. Minispelen där jag genomför magiska strider är roliga, men när exakt samma pusselsekvens dyker upp gång på gång med mycket små variationer blir det också till smolk i bägaren. [caption id=“attachment_22605” align=“aligncenter” width=“550”] Magi och mytologiska varelser växer verkligen på träd i spelet.[/caption] Minispelet med att tillverka magiska brygder är underhållande, men inte särskilt utmanande. Det är insamlandet av ingredienserna som blir den enda svårigheten i momentet. Förutom pusslandet och äventyrandet finns det en dold symbol på nästan varje plats i hela spelet och de kan vara riktigt kluriga att hitta vilket gör dem till troféjägarnas absolut största hinder i jakten på en snabb platinatrofé. Trots några smärre besvikelser gillar jag både genren och spelet och hade gärna spelat mer när eftertexterna rullar. Epilogen utlovar en fortsättning och det ser jag fram emot.

Recension: Guacamelee 2 [PS4]

Tue, 21 Aug 2018 15:00:30 +0000

Spelstudion DrinkBox utvecklade plattformsspelet Guacamelee och lanserade det 2013 till bland annat PlayStation 3. Spelet slog ihop traditionell plattform med explosiv mexikansk brottning, och dess humoristiska stil gjorde fribrottaren Juans debut till en mycket underhållande upplevelse. Nu, fem år senare, har det blivit dags för en fortsättning. Guacamelee 2 börjar med en förenklad slutstrid från föregångaren och efter att jag besegrat Calaca drar Juan sig tillbaka och skaffar familj. Som familjefar har bekvämligheten fått honom ur form, men efter en kort påminnelse om hur jag ska göra för att han ska hoppa, börjar han få lite egenskaper tillbaka. Inom kort stöter vi ihop med Juans radarpartner Tostada som berättar att en ny ondska uppenbarat sig. En annan brottare vid namn Salvador har fått storhetsvansinne och är ute efter den heliga guacamolen och dess krafter. Efter att hjältens återvunna väninna mördat honom, hamnar han i dödens rike där det än en gång krävs att han sätter på sig luchadormasken för att rädda världen från tyranni ytterligare en gång. [caption id=“attachment_22557” align=“aligncenter” width=“550”] Göteborgshumor, fast på mexikanska.[/caption] Likt föregångaren springer jag omkring i den vackra mexikanska omgivningen, och de fina detaljerna får spelet att likna en färgsprakande fest. Den passande musiken med akustiska gitarrer och trumpeter får mig att vilja dansa, men jag väljer att spela vidare istället. Plattformsinslagen är fyllda av moment där jag behöver reagera snabbt och planera nästa steg omedelbart. Trots att jag missar vid flera tillfällen och blir förbannad på mig själv, är bandesignen noggrant utformad och fullkomligt briljant. Utmaningarna kräver att jag är uppmärksam hela tiden, och ju fler nya inlärda egenskaper, desto mer adrenalinhöjande moment får jag uppleva. Striderna erbjuder en bra kontrast till utforskandet och slagsmålen levererar en utmärkt intensitet. Varje ny fiende jag möter attackerar på ett annorlunda sätt och vissa fiender använder sköldar som jag måste förstöra innan jag kan segra. Ibland blir det lite förvirrande då det finns flera olika sköldar att demolera och jag har emellanåt svårt att lokalisera mig när kameran zoomar ut automatiskt under en batalj. Den härliga humorn är en stark beståndsdel i Guacamelee 2 och jag lägger märke till träffsäker satir på flera plan. DrinkBox driver främst med spelserien Metroid , men jag skrattade flera gånger när beståndsdelar från andra spel blir skojiga parodier. Jag uppskattar den kärleksfulla respekten som mexikansk kultur får när den väl satiriseras. Det tog mig cirka tio timmar att klara av själva äventyret, men spelet har gott om gömda samlingsobjekt och flera specialegenskaper att låsa upp för den som vill uppleva allt. Vissa tempel kan bara öppnas om jag är omvandlad till höna, och därinne väntar tuffa utmaningar för min fågelskepnad. [caption id=“attachment_22572” align=“aligncenter” width=“550”] Slagsmål i två olika dimensioner samtidigt.[/caption] Guacamelee 2 är skojig komedi och intelligent äventyr kombinerat i ett färgstarkt paket. Spelets charm får mig att vilja fortsätta Juans korståg för att hindra Mexiverses undergång, även om jag ansträngde väldigt mycket för att kunna se slutet av denna galna resa. Älskade du föregångaren så är detta definitivt för dig, men denna uppföljare rekommenderas också till dig om du är sugen på ett slagkraftigt metroidvania i mexikansk skrud. Ladda upp med nachos och het salsa, så har du en festlig upplevelse att vänta!

Recension: The Journey Down: Chapter Two [PS4]

Mon, 20 Aug 2018 10:00:13 +0000

I The Journey Down: Chapter One (6/10), stiftade jag bekantskap med det omaka paret Kito och Bwana, vilka båda söker sin adoptivfar. I denna första del kretsade mycket av handlingen kring hur de skulle hitta sin försvunna ledstjärna, men också något annat som lockar dem. Det finns ett ställe utanför kartan och medvetandet som kallas “The Underland”, dit de tror att fadersfiguren Kaonandodo har färdats. Tack vare den mystiska Lina, en kvinna som påpassligt nog dyker upp och också söker efter det förbjudna landet tar berättelsen fart och kastar oss in i äventyret. [caption id=“attachment_22595” align=“aligncenter” width=“550”] Port Artue ser ut som en idyll, men bakom skuggorna ruvar en mörkare hemlighet…[/caption] I början av denna del verkar dock inte allt gå riktigt som trion har tänkt sig. Flygplanet som lappades ihop i första delen har kraschat, Kito och Bwana blir omhändertagna av polisen och Lina försvinner spårlöst med en skum typ. Efter att ha brutit oss ut ur fängelsehålan som vi är satta i återstår bara att rädda Lina, hitta den mytomspunna boken som ska hjälpa oss att hitta rätt i den undre världen, fixa flygplanet och fly storstaden som detta kapitel utspelar sig i. I staden Port Artue har jag möjlighet att bekanta mig med motsvarande udda karaktärer som i förorten till St Armando, vars liv jag lämnat bakom mig. Trots ett pulserande nattliv med tillhörande ljud av bilar, popcornmaskiner samt uppkäftiga dörrvakter, charmas jag enkelt av de små människornas personligheter. I en liten bar sitter en stackars kärlekskrank arbetare och inuti fyrtornet kan jag stifta bekantskap med båtentusiasten Morten. [caption id=“attachment_22596” align=“aligncenter” width=“550”] Hej grabbar! Någon som är sugen på lite åldricka?[/caption] Ljudbilden har förbättrats avsevärt jämfört med seriens första del, och även om jag upplever en del påtagliga olikheter i ljudnivå i en del av dialogerna, är helhetsupplevelsen märkbart bättre. När jag upptäcker att jag kan dubbelklicka på X för att snabbare förflytta Bwana dit han ska gå förhöjs upplevelsen ytterligare, med tanke på att jag behöver återbesöka en del ställen frekvent. Spellängden är för mig som familjefar perfekt; det landar på någonstans runt tre till fyra timmar. Det känns bra att kunna stänga av spelet vid läggdags dag ett och sedan köra klart det nästa dag. En del av spelets pussel känns dock aningen svåra, speciellt mot kapitlets slut. Å andra sidan är de ingenting jämfört med de tankenötter som jag upplevde under Sierra- och Lucasarts-tiden, men samtidigt har jag ju vant mig vid enkelheten och handhållningen i de spel som ges ut idag. På det stora hela är The Journey Down: Chapter Two ett stort lyft från förra delen och jag känner en stor glädje över att ha fått ta del av detta äventyr. Nu återstår bara att färdas ännu djupare i berättelsen och förhoppningsvis få svar på alla frågor om världen, Kaonandodos öde och vilken agenda de elaka karaktärerna i spelet egentligen har!

Vad spelar du i helgen? [Vecka 33 2018]

Fri, 17 Aug 2018 17:31:14 +0000

Även om jag älskar värme och solsken, måste jag erkänna att jag tycker att det är otroligt skönt med lite normal sommartemperatur här hemma i Sverige. Hemma hos oss har vi stängt av fläktarna som annars har gått på högvarv och vi har dessutom börjat snegla lömskt på de tjockare tröjorna som ligger undangömda i lådorna. Det är alldeles snart dags för vansinnet som stundar i och med spelhösten 2018, men innan detta kaos tar fart, tänkte vi ta helg och njuta av livet som PlayStation-spelare. Än finns det tid att städa upp i skämshögen, eller?

Recension: Overcooked! 2 [PS4]

Mon, 13 Aug 2018 10:00:55 +0000

Det är kul när partyspel lockar fram ens värsta sidor. För till skillnad från andra, förhållandevis lugna partyfavoriter såsom Towerfall , Jackbox Party Pack och Bomberman , hettar det alltid till när Overcooked serveras. Fast på ett bra sätt. Precis som i den älskade föregångaren blir det otroligt tydligt vilka roller du och dina vänner väljer att axla i sjukt stressiga situationer när Overcooked 2 rör om i grytan. Ingen kurs i ledarskap, laganda eller Lean är ens i närheten av lika bra på att lära en grupp att samarbeta som de knivigaste situationerna i spelets kök. Varje nytt uppdrag i denna komiska kocksimulator lär nämligen resultera i en riktig soppa, tills du och dina vänner lärt er att gafflas på en perfekt avvägd nivå. [caption id=“attachment_22567” align=“aligncenter” width=“550”] Det är lätt som en plätt att lära sig spelets grunder, som är väldigt nyburgarvänligt överlag…[/caption] Få andra spel har fått mig att skrika så mycket på mina vänner, men vi gör det på en hjärtlig nivå och har oförskämt roligt tillsammans under titelns mest kaotiska stunder. Varje gång vi förlorar skrattar vi åt allt som gick fel. Sen försöker vi komma på en ny strategi för hur vi bäst fördelar sysslor som att diska, hålla koll på beställningar, slänga fram respektive råvaror och så vidare i nästa försök att stilla hungern hos våra restauranggäster. När vi väl lyckas är tillfredsställelsen total, och vi konstaterar att partyspel knappt kan bli mycket roligare än så här! Ingen kokbok som inte har en baksida. Att avnjuta Overcooked 2 utan goda vänners sällskap är som att ha kalas utan gäster – det blir aldrig särskilt kul ensam. Bland nyheterna på menyn finns visserligen ett onlineläge och nya ingredienser som förvandlar enspelarläget till en lite matigare upplevelse. Men då det stora fokuset på samarbete verkligen är grädden på moset, försvinner helt den extra krydda som två till fyra kockar i samma soffa tillför om du istället väljer att spela själv. [caption id=“attachment_22568” align=“aligncenter” width=“550”] Surdeg som legat och jäst i Lökriket vaknar upp som zombieliknande obröda, med en omättlig hunger efter gastronomiska smakupplevelser. Handlingen i Overcooked 2 är så lökig att utvecklarna borde få bakläxa…[/caption] Ju fler kockar desto bättre soppa med andra ord. Att tillsammans försöka koordinera matlagning i en fallande luftballong som fattat eld i blåsväder, där såväl kökets design som inkommande beställningar helt ändrar skepnad när detta stormkök abrupt kraschlandar in i en annan restaurangbyggnad på marken, är lika hysteriskt roligt som stressigt. Att det dessutom går att kasta råvaror tvärs över skärmen till varandra ökar både kaoset och tempot väsentligt, vilket i kombination med utsökt fantasifull köksdesign resulterar i ren magi. Föll originalspelet dig i smaken lär du älska Overcooked 2. I grunden är det mesta sig likt, men en del surdegar såsom sladdrig kontroll har knådats bort, och resultatet är godare än någonsin. Kockarna på Ghost Town Games har gjort ett utmärkt jobb att koka ihop ett perfekt recept för en lyckad spelkväll med vännerna.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 32 2018]

Fri, 10 Aug 2018 17:00:36 +0000

Ska svalkan komma nu efter värmen som åter har blåst över oss? Denna gång har hettan kommit från Afrika och även om det har varit lite jobbigt, känns det som att vi har börjat vänja oss vid dessa extrema temperaturer nu, eller vad tycker du? Jag har själv återvänt till huvudstaden efter ett antal dagar i Småland och lustigt nog har jag bara längtat efter att spela ett enda spel. Om du läser vidare får du reda på vilket, men jag måste säga att jag själv är förvånad över vad min hjärna har valt!

Jerrys platinautmaning: Friday the 13th: The Game

Fri, 10 Aug 2018 10:00:53 +0000

Ända sedan jag fick reda på att skräckfilmsikonen Jason Voorhees skulle få sitt första spel på flera decennier, blev jag salig av lycka. Friday the 13th: The Game (8/10) dök upp på Kickstarter och jag tvekade inte att backa projektet vilket fick tillräckligt med startkapital för IllFonic att kunna påbörja utvecklingen av spelet. Det kändes spännande att besöka bekanta platser från Fredagen den 13:e-filmerna, även om servrarna var överbelastade vid lanseringen. Jag har flera minnen från begynnelsen men kommer aldrig att glömma min första match som Jason, eftersom jag kände mig så övermäktig i rollen som antagonist. Jag har spelat flera hundra matcher med vänner och stiftat bekantskaper med spelare från hela världen, men jag började även upptäcka dåliga sidor hos vissa motspelare. I början kunde fuskare dra nytta av spelets buggar och gömma sig på Packanack Lodges hustak, vilket fick Jason att hoppa av omgången då han kunde inte nå dem. Men det spelade ingen roll om IllFonic kunde eliminera problemen, för trollen hittade snabbt nya sätt att förstöra spelet på. Trots buggarna och fuskare, hade jag ändå roligt och överraskande nog belönades jag med flera troféer. Det kändes ljuvligt att döda Jason för första gången och få en guldtrofé för besväret, men vid den tidpunkten ville jag ha fler pokaler. Jag älskar filmerna och tanken på en platina i ett officiellt Fredagen den 13:e-spel vore ju en monumental upplevelse. [caption id=“attachment_22518” align=“aligncenter” width=“550”] En påminnelse om varför Jason inte får vara med i Punch-Out.[/caption] Men jakten blev lång eftersom flera av spelets troféer tog enormt lång tid att få, något som berodde på upprepande procedurer. Att fly med båten som passagerare tretton gånger var besvärligt eftersom skutan inte alltid var tillgänglig och det krävdes enorm tur att kunna rymma med den. Men den mest tidskrävande uppgiften var att spela 1000 fullföljda matcher med Jason. Sura matchvärdar gjorde inte saken lättare. Men min envishet lönade sig, och jag har kämpat i över ett år innan platinan äntligen dök upp i bild. Den långa resan i Crystal Lake var över och jag drog en lättnads suck. Jag hänger upp hockeymasken för gott, men tänkte komma med några tips om du känner för att greppa tag i den svåråtkomliga platinan.

Recension: Narcosis [PS4]

Wed, 08 Aug 2018 10:00:28 +0000

Som djuphavsdykare är livet tungt, jobbigt och krävande både för psyket och kroppen. Att ha havsdjupet som arbetsplats kan likställas med att vara astronaut och jobba i rymden; minsta lilla misstag kan få katastrofala följder både för individen och för andra i gruppen. Det gäller att alltid vara på sin vakt och att ha koll på miljön, alla viktiga värden i dykardräkten och framför allt att alltid behålla lugnet i alla situationer. Företaget jag jobbar för utvinner värdefulla gaser från havets botten och vi befinner oss på ett stort djup där vi måste ha speciella dräkter på oss för att över huvud taget kunna överleva vattnets tryck. I en kraftig undervattensjordbävning förstörs vår säkerhet i form av den bas som står på bottnen och det verkar som att alla mina kollegor dukar under. Nu återstår det bara att fly mot räddningen, men hur gör man det när det är ett oräkneligt antal meter mellan mig och vattenytan? Narcosis räknar jag till genren psykologisk skräck då spelet hela tiden sätter hjärnspöken framför mig. Jag slåss inte mot monster eller fiender, utan kämpar istället mot mitt eget psyke, mot rädslan av att luften ska ta slut eller att jag ska tappa fattningen totalt. Mörka och skrämmande miljöer tillhör vanligheten så här djupt ned under vattenytan och alla känslor förstärks mångfalt av vetskapen att jag är helt ensam och att det i princip är omöjligt att överleva. [caption id=“attachment_22500” align=“aligncenter” width=“550”] Undervattensfacklan är en räddare i nöden, speciellt om du är mörkrädd[/caption] Fenomenet kallat promenadsimulatorer är relativt vanligt nu för tiden, men utvecklaren Honor Code har tagit steget längre och levererar upplevelsen i en kostym som kan liknas vid en kista; min klumpiga men nödvändiga dykardräkt. Förutom att döden kan lura bakom varje hörn i form av ett stup eller en aggressiv livsform, är även synfältet begränsat till hjälmens visir. Detta kombinerat med mörkret som havets djup erbjuder, skänker mig ett obehag som aldrig avtar. Till min hjälp har jag tre viktiga ting; en liten dykkniv att försvara mig med, möjligheten att kasta iväg ljusfacklor samt den livsnödvändiga funktionen att fylla på mer luft till min dräkt. Ljusfacklorna fyller flera funktioner, men de viktigaste är att locka bort aggressiva djurarter så att de inte attackerar mig och punkterar min dräkt, samt att lysa upp de mörka miljöerna. Under spelets gång pågår ett narrativ som är väldigt medryckande. Till en början fokuseras den talade berättelsen kring den tragiska händelsen under ytan, men övergår sedan till att levereras i form av en intervju där huvudpersonen berättar om valen han gjort för att överleva. Hoppet stiger i mig och situationen känns plötsligt lite ljusare - kanske klarar jag mig trots allt? [caption id=“attachment_22501” align=“aligncenter” width=“550”] Mötena med dina gamla kompisar är långt ifrån trevliga[/caption] Efter berättelsens klimax och då efterexterna rullar framför mina ögon, känner jag mig väldigt glad att få ha tagit del av detta äventyr. Det bjuder på ett långsamt men ändå lagom tempo, fantastiska vyer blandat med klaustorobiska miljöer, och inte minst en fascinerande och välskriven berättelse. Jag kan inte annat än att rekommendera Narcosis till alla som uppskattar ett narrativdrivet spel och uppskattar krypande, psykologisk skräck. Honor Code bjuder på hög kvalitet både när det gäller spelmekanik, berättelse och utformning av miljöerna och jag är riktigt nyfiken på vad de ska hitta på härnäst. Observera att spelet för närvarande inte går att köpa i svenska PlayStation Store. Har du däremot ett konto i Storbrittannien, kan du inhandla Narcosis där.

Förhandstest: Call of Duty: Black Ops IIII

Tue, 07 Aug 2018 12:00:57 +0000

Ifjol återvände Call of Duty till dess ursprungliga rötter, men efter bataljerna i andra världskriget har spelserien åter placerat sig i modern tid. Call of Duty: Black Ops IIII är den framgångsrika seriens femtonde titel och utvecklas av Treyarch. Spelet ska släppas 12 oktober, och under den gångna helgen kunde jag testa den stängda betan. Förhandstestet fokuserade på flerspelarläget, med Team Deathmatch och ett par andra klassiska spellägen i bagaget. Ytterligare spellägen lades till vid flera tillfällen under testperioden, vilket var givmilt från utgivarnas sida. Under min första spelomgång fanns möjligheten att välja mellan olika soldater; specialister med egna färdigheter. Efter några matcher kände jag mig mest bekväm med hundtränaren Nomad, eftersom hans explosiva snubbeltråd överrumplade mina motståndare. Ibland fick jag inte välja soldat alls innan matchens början och även om jag kunde byta soldat snabbt under stridens gång, gick det inte att välja vapenklass vilket kändes snopet. Jag hoppas också att Treyarch kommer att göra texten mer lättläst i det färdiga spelet, eftersom jag upplevde svårigheter att läsa om varje specialist och vapen. Kontrollen kändes solid och jag tyckte det var lättbegripligt att kunna använda sig av mina specialegenskaper i stridsfältet. Det praktiska läkningssystemet var också något jag uppskattade, särskilt dess korta väntetid innan den gick att använda igen. [caption id=“attachment_22487” align=“aligncenter” width=“550”] Jonny kikade på Bertil och blev avundsjuk på hans kompis tunga puffra.[/caption] Jag uppfattade ljudet väldigt lågt och det var främst musiken som var nästintill tyst, innan jag beslutade mig för att testa med hörlurar. Det blev en helt annorlunda upplevelse med hörlurarna, ljudet blev mycket mer dynamiskt och varje avfyrning var massage för mina trumhinnor. Under betans gång kunde jag välja mellan flera spellägen och vissa av dessa fanns i olika varianter. De bägge underkategorierna Hardpoint och Domination är delar av Capture Moshpit, där två lag ska hinna erövra särskilda zoner och tjäna poäng. Control påminner om de förstnämnda, men här ska ett lag ta över motståndarlagets zoner innan tiden eller liven tar slut. De adrenalinframkallande striderna var tempofyllda och jag hade riktigt kul därute bland skottsalvor, explosioner och krutrök. De tillgängliga banorna i betan var tillräckligt stora och innehöll mängder av kryphål och passager där jag kunde överrumpla motståndarna. Det första testet av Call of Duty: Black Ops IIII gav mersmak och jag ser fram emot att prova spelets andra beståndsdelar när det är färdigutvecklat. Om du missade betan får du en ny chans den här helgen, ända fram till måndagen.

Recension: Dead Cells [PS4]

Mon, 06 Aug 2018 18:00:28 +0000

Uttrycket metroidvania började användas efter att spelskaparen Koji Igarashi ledde Konamis klassiska Castlevania i en annan riktning, där vampyrdräpandet blandades ihop med Metroid och dess icke-linjära värld. Symphony of the Night ledde till några uppföljare i samma stil, men inspirerade också flera andra spelutvecklare att använda det framgångsrika konceptet till sina egna titlar. Indie-utvecklaren Motion Twin experimenterar med Igarashis idé och adderar en aggressiv, stigande utmaning i Dead Cells , där jag kontrollerar en människolik fånge i jakt på det enorma fängelsets ansvariga. Vid mitt första spelförsök bevittnar jag en grön slemklump förvandla sig till den humanoida hjälte som jag ska komma att styra. Efter att ha bevittnat det bisarra introt påbörjar jag äventyret och flykten ur den labyrintartade fängelsehålan, men det dröjer dock inte länge innan jag blir ihjälslagen av några arga zombier. När en ny omgång påbörjas, ändras labyrinten och jag måste leta efter en ny väg ut och se till att inte bli dödad igen, men fiendernas aggressivitet gör inte situationen enklare. [caption id=“attachment_22419” align=“aligncenter” width=“550”] Som kapten Haddock skulle ha sagt: “Bomber och granater”.[/caption] Upplägget bland fiender och banor påminner en del om Rogue Legacy (8/10). Men jämfört med det humoristiska riddarspelet, straffar Dead Cells mig hårt efter ett dödsfall. Allt jag har samlat på mig under en spelomgång försvinner och jag får börja om helt från början igen. Spelet håller mig sysselsatt med de intensiva striderna och tempot är utomordentligt bra. Istället för att enbart vifta med svärd behöver jag förlita mig på kontringar och lära mig fiendernas rörelsescheman. Jag tycker att navigationen är solid och de tydliga menyerna lätta att läsa, men jag är inte förtjust i att hålla in en knapp för att kunna självläka eftersom det oftast sätter mig i en dålig sits i stridens hetta. Ibland kan jag hitta blå sfärer efter mina vunna strider och dessa är användbara för att kunna låsa upp nya vapen, förmågor och andra hjälpmedel från ritningar som finns utspridda överallt. För varje säkerhetszon mellan nivåerna erbjuder en liten vätte mig extra egenskaper för att kunna underlätta inför de svårare områdena. Dead Cells enorma banor har flera passager att utforska, men tack vare en lättbegriplig karta är jag inte orolig att gå vilse. Det finns portaler överallt och med ett par enkla knapptryckningar, kan jag snabbt teleportera mig till en plats ifall jag har glömt bort något. [caption id=“attachment_22428” align=“aligncenter” width=“550”] Sagolikt vackert och brutalt elakt.[/caption] Jag är förälskad i den häpnadsväckande visuella stilen och den detaljerade pixelgrafiken. När möjligheten finns bromsar jag upp och beskådar de höga tornen vid Ramparts höga murar eller fiskehamnens förfallna trähus. Musiken är helt okej men den överträffas av de tunga ljudeffekterna. När jag spelade detta recensionsexemplar uppstod ett irriterande problem flera gånger. Bilden började oväntat frysa till och förvirring uppstod när jag plötsligt var på en annan plats. Jag hoppas att en uppdatering fixar bekymret direkt när spelet släpps. Trots Dead Cells elaka brutalitet så tvekar jag inte att börja en ny spelomgång då spelet är mycket beroendeframkallande och underhållande. Det massiva samlandet av redskap lockar fram skattletaren i mig och det är spännande att låsa upp ett nytt vapen eller egenskap. Motion Twin behandlar metroidvania-genren väl och med influensen av aggressiviteten från Dark Souls , är det en enastående titel i genren.

Recension: The Persistence [PSVR]

Mon, 06 Aug 2018 10:00:02 +0000

Om det är några spelgenrer som jag verkligen drar mig för att uppleva så är det roguelike-spel och skräcktitlar. Samtidigt som jag har denna aversion mot vissa typer av spel, vill jag ändå ge dem en chans och utmanar därför gärna mig själv. Tack vare The Persistence , har jag nu fått möjligheten att genomlida båda dessa upplevelser samtidigt, i VR. När min karaktär vaknar till liv är det ganska uppenbart att livet inte leker på rymdskeppet, där rösten Serena står för den enda guidningen samt narrativ. Skeppet vi befinner oss på har fastnat precis i närheten av ett svart hål, något som inte bara är farligt för fartygets existens, utan även har förvrängt klonskrivaren som jag är skapad i. [caption id=“attachment_22460” align=“aligncenter” width=“550”] Det här området känns för lugnt…alldeles för lugnt![/caption] Det visar sig snart att skrivaren har fått fnatt och printar ut förvrängda kopior av de övriga i besättningen. Jag är den enda människan som har klonats korrekt, medan de andra har skapats till elaka och monstruösa varelser som inte vill annat än att döda allt som kommer i deras väg. Det faller på min lott att återställa rymdskeppets alla system och förflytta det i säkerhet, men i min väg står alla dessa muterade och vanställda kopior av före detta besättningsmän. I ren Dead Space-anda smyger jag omkring och försöker plocka åt mig resurser, nedgöra fiender bakifrån och förbereda min arsenal för att stå emot konfrontationen. Med PlayStation VR (8/10) på huvudet blir upplevelsen skrämmande realistisk och det är ofta jag tvekar att äntra nästa område på grund av äkta rädsla. Det dröjer inte speciellt länge innan jag dör för första gången. Stridsmekaniken när det kommer till närstrid påminner lite grann om den i Dark Souls Remastered (10/10), där jag måste blockera en inkommande attack vid exakt rätt tillfälle för att kunna kontra och snabbt få fienden på knä. Vid varje kamp måste jag överväga om jag vill skörda resurser ur fienden eller bara förgöra den snabbt. I den påtagligt obehagliga miljön som VR-headsetet erbjuder, är det svårt att inte låta instinkterna ta överhanden, och jag måste tvinga mig själv att tänka taktiskt. [caption id=“attachment_22461” align=“aligncenter” width=“550”] NEJ! Det räcker med en åt gången! Snälla…[/caption] Döden lurar dock runt varje hörn, och är det inte en muterad före detta kamrat som förpassar mig till de vilda jaktmarkerna så är det en explosiv fälla, placerad i ett skåp som jag öppnar. För varje nederlag, får jag dock behålla de flesta uppgraderingar och resurser, något som gör att jag blir starkare för varje försök. Denna typ av roguelike-upplevelse uppskattar jag eftersom det inte känns som att mina försök är förgäves. Studion Firesprite Games, som tidigare utvecklat Playroom VR , visar tydligt att de förstår VR-konceptet genom att ge flertalet val när det kommer till förflyttning. Jag fastnar snabbt för mellanläget där jag styr min karaktär med min DualShock 4 och förflyttar mig som i en vanlig förstapersonsskjutare. Läget är förvånansvärt bra och passar spelet utmärkt, speciellt då jag inte upplever några tendenser till åksjuka alls. Med sitt lagom skoningslösa upplägg och en förbluffande skrämmande miljö, kombinerat med ett mycket väl implementerat VR-läge, kan jag inte annat än att gratulera Firesprite Games till årets bästa VR-spel. Inte nog med att spelmekaniken fungerar enastående, spelet lyckas dessutom att lura in mig i fler spelsessioner än vad jag någonsin förväntat mig. Trots att jag har en bra bit innan jag avslutat spelet, känns det som att jag kommer att glädjas åt många fler timmar tillsammans med zombierna i The Persistence.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 31 2018]

Fri, 03 Aug 2018 17:03:21 +0000

Så är ännu en vecka i hettans och torkans tecken till ända. Trots att jag har försökt svalka mig både med kalla drycker och fläktar, känns det som att den största delen av tiden har erbjudit lidande i form av värme. Efter några dagars besök hos min familj i Småland, har jag äntligen återvänt storstaden och mina konsoler och det första jag kastade mig över var Dark Souls: Remastered (10/10), en upplevelse som inte föll mig smaken alls då jag dog, dog och dog som det är meningen. Nu i helgen bjuds det dock nya tillfällen att spela och för min del blir det något helt annat än den skoningslösa döden i det spelet.

Recension: The Banner Saga 3 [PS4]

Fri, 03 Aug 2018 10:00:11 +0000

Sällan har vikingar och asagudar varit så representerade i populärkulturen som på senare år. Se bara på spel som God of War (9/10) eller filmer som Thor: Ragnarök, som hyllats minst lika mycket som asarna själva en gång i tiden. Min favoritvärld inspirerad av den nordiska mytologin finns dock att hitta i The Banner Saga (8/10). I detta fantastiskt vackra universum slåss vikingar och jättar tillsammans, för att överleva i en värld där solen fryst till is och ett farligt mörker sprider sig som en löpeld längs rikena. Allt från mytologin kring de mystiska gudarna till de fantasifulla runstenarna jag stöter på längs vägen påminner om asatron, men har ändå så pass unik stil att det hela skiljer sig markant från allt jag kommit att förknippa med asar tidigare. The Banner Saga 3 är väldigt lik seriens andra episod**,** både vad gäller underhållande spelmekanik och välskriven handling. Varken de strategiska striderna eller det kontrastrika karaktärsgalleriet bjuder på särskilt många nyheter, men det är fullt förståeligt med tanke på hur tillfredsställande dessa element var redan i upptakten till denna del. [caption id=“attachment_22407” align=“aligncenter” width=“550”] Kan den här platsen rädda våra hjältar från mörkret?[/caption] Precis som tidigare hänger hjältarnas liv som på en skör tråd längs hela resan. Räkna med att dina favoritkaraktärer kommer att dö plötsligare än stackarna i Game of Thrones, då undergången närmar sig i ett rasande tempo och tvingar dig till obekväma beslut där gamla trotjänare kommer att dö i rask takt om du inte är extremt försiktig. Spelets avslutande timmar lyckas verkligen bjuda på en episk final, där alla dina handlingar ända sedan inledningen i det första spelet blir verkligt avgörande för dina chanser att nå ett lyckligt slut. Hur många följare du plockat upp längs vägen, hur väl du fördelat dina resurser samt hur mycket mat du har lyckats bunkra upp med är alla faktorer som översätts till hur mycket tid du får på dig att förhindra en total apokalyps i de sista kapitlen. Jag tyckte själv att jag var ganska väl förberedd inför slutspurten, men i takt med att jag närmade mig slutmålet ökade antalet dödsfall och skador lavinartat. För varje litet misstag, och för varje ny dag som passerade i spelvärlden, kändes det verkligen mer och mer som att jag skulle misslyckas helt. Att ett turordningsbaserat rollspel skulle få mitt adrenalin att rusa och göra mig så här stressad hade jag aldrig kunnat föreställa mig. Titeln lyckas verkligen få det att kännas som om otroligt mycket står på spel, samt att det är helt och hållet upp till mig hur illa det kommer att sluta. [caption id=“attachment_22406” align=“aligncenter” width=“550”] Våghalsar kan nu fortsätta slåss mot en andra våg fiender i hopp om att vinna bättre utrustning, med risken att slagkämparna skadas inför nästa strid.[/caption] Det ska nämnas att första halvan av The Banner Saga 3 är lite tråkigare än önskat och att spelet dras med en rad buggar som till och med resulterat i rena krascher för mig. Jag saknar även en kort resumé av vad som hänt i de tidigare spelen för att friska upp minnet inledningsvis. Men all form av missnöje är som bortblåst när jag når den otroligt episka finalen, vilket förvandlar titeln till ett av de värdigaste avsluten på en serie jag någonsin stött på. Har du inte tagit dig an denna trilogi ännu är det med andra ord dags nu!

Månadens PlayStation Plus-spel [Augusti 2018]

Thu, 02 Aug 2018 10:00:30 +0000

Vi har klivit in i sommarens sista månad, men tro inte att värmen kommer att skruvas ned när en ny ensemble av heta titlar dyker upp på PlayStation Plus i augusti. Bland tungviktarna finns Mafia III (7/10), det tredje kapitlet i hårdkokta maffiaserien. Om du känner för rejäl spänning och bli jagad av fasansfulla seriemördare istället, så kan det vara värt att kolla in skräckspelet Dead by Daylight. Klassiska skräckfilmsikoner som Michael Myers och Freddy Krueger gör gästspel i det sistnämnda.

Recension: 1979 Revolution: Black Friday [PS4]

Wed, 01 Aug 2018 10:00:55 +0000

Det finns spel som har ett starkt budskap och som frammanar starka känslor. 1979 Revolution: Black Friday tillhör absolut den kategorin och kan jämföras med en dramatiserad dokumentärfilm om revolutionen i Iran 1979 då världens äldsta, den 3500 år gamla monarkin störtades. Du tar dig an rollen av en ung fotograf vid namn Reza Shirazi som dras in i revolutionen och vars bilder används i propagandasyfte. [caption id=“attachment_22400” align=“aligncenter” width=“550”] Förhör på det ökända fängelset Evin.[/caption] Spelet är i grund och botten ett berättelsedrivet äventyrsspel som påminner en hel del om Telltales spel de senaste åren. Spelmomenten är tämligen simpla och består till stora delar av dialogval och några quick time events. Spelets styrka är budskapet och det historiska dokumentet som förmedlas med berättelsen. Du tvingas göra flera moraliska val där du exempelvis måste välja mellan lojalitet mot din familj och upprorsmakarna. Under spelets gång hittar du dokument och kassetter som ger fakta och djupare information om händelserna och de inblandade personerna kring revolutionen. Det handlar om allt från Khomeinis tal och den brutale fängelseföreståndaren Asadollah Lajevardi, till mer lättsamma saker som den viktiga iranska teceremonin och den extrema artighet som förknippas med iranier. Grafiken förmedlar en bra känsla av 1970-talets Iran, även om detaljrikedomen på texturer känns lite torftig och modellerna är kantiga. Röstskådespelarna är bra även om jag tycker det är underligt att jag inte har möjlighet att välja röster på persiska. Det går att ställa in farsi som språk, men då är rösterna på engelska och menyer och undertexter är på persiska. Jag testade funktionen med hjälp av min fru som ursprungligen är från Iran, och hon sa att texterna innehåller mängder av stavfel. [caption id=“attachment_22401” align=“aligncenter” width=“550”] Ett av historiedokumenten du låser upp under spelets gång.[/caption] När eftertexterna rullar har jag en nyvunnen hunger för att lära mig mer om den blodiga revolutionen och de olika grupperingarna som enades för att störta kungen, men som inte var överens om hur makten skulle fördelas efteråt. Islamisterna drog som bekant det längsta strået och sedan revolutionen har Iran varit en islamisk republik. Jag har själv besökt Iran flera gånger och känner igen en hel del uttryck och detaljer som spelet fångat upp. Som spel sett blir upplevelsen dock lite torftig och jag lutar nästan åt att klassificera det mer som en interaktiv film än ett renodlat äventyrsspel. Vad det gäller dialogvalen hade jag gärna haft lite mer tid att fundera, då jag vid flera tillfällen inte hinner bestämma mig och får standardvalet att vara tyst istället för att ta ställning. I slutändan har jag ändå fått följa med på en stark resa som lämnar ett bestående intryck. Jag hoppas att fler spelutvecklare följer den här modellen och att vi får uppleva dokumentärer på det här sättet istället för en BBC-producerad film i SVT. Jag hoppas att dagens spelare väljer att uppleva detta och ser till att vi kollektivt lär oss av historien.

Kärlek blomstrar bland fördomar i spelens värld

Mon, 30 Jul 2018 10:00:01 +0000

Jag började bekanta mig med tv-spel i slutet av 1980-talet och mestadels blev spelen mina lärare. Jag lärde mig engelska relativt fort och mitt intresse för bild inspirerades av de fantasifulla miljöerna, fastän de var formade i enkla pixlar. De flesta spel jag spelade hade simpla berättelser vilka ofta inkluderade några av av de mest klyschiga beståndsdelarna; pojke räddar flicka ifrån ondskefulla skurkar. Jag har kommit till undsättning flera gånger oavsett om min protagonist var rörmokare eller en riddare i skinande rustning. När slutstridens dimma lagt sig och den dödade slutbossens lik börjat stelna till, var det vanligt att hjälten fick en kyss av den räddade kvinnan. Denna procedur upprepade sig i flera decennier och för min del kändes denna belöning till slut som en axelryckning. 1980-talet var en revolutionerande tid för popkulturen där fördomar började förtunnas, men homosexualitet var fortfarande tabu och det återspeglade sig främst i filmer. Jag kan lätt räkna upp minst tio rullar från den perioden, där homofobiska skämt drogs och filmskapare kunde komma undan med detta. Jag tyckte att skämten var roliga då, men efter lång insikt och många år senare har jag ändrat uppfattning. Men jag såg ingen förändring i tv-spelen under de två sista decennierna i 1900-talet. Hjältar fick fortfarande kyssar från sina räddade prinsessor. Otacon blev förälskad i Sniper Wolf och i vissa spel blev den manliga hjälten kär i en kvinnlig antagonist. Jag hade inte en tanke på att två av samma kön skulle bli förälskade i ett spel eftersom det fanns inte på kartan då. Istället fanns en del homofobiska kommentarer från olika spelkaraktärer, vilket jag började bli trött på. [caption id=“attachment_22382” align=“aligncenter” width=“550”] Mass Effect 2 visade mig vägen för djupare förhållanden i spel.[/caption] Jag köpte ett PlayStation 3 i början av detta årtionde och blev övertalad att spela det enorma rollspelet Mass Effect 2. Att kunna inleda en djup relation med en annan individ var enastående, men möjligheten att uppleva kärlek mellan två samkönade personer var en revolution. Fördomarna finns dock fortfarande kvar i tv-spelens värld och det märks särskilt i onlinebaserade titlar. Oavsett vilket spel inom kategorin jag spelar, hör jag under varje spelomgång minst ett par kränkande kommentarer med homofobisk ton. Detta gör mig inte bara ledsen och arg för HBTQ-människors skull, utan också för att vissa människor inte förstår att alla har känslor och rättigheter. Spelutvecklarna Naughty Dog visade upp den senaste trailern för The Last of Us Part II under årets E3-mässa och även om spelet inte lär komma på ett bra tag, har det redan gjort ett djupt intryck på mig. Det är inte enbart kyssen mellan Ellie och Dina som är vacker att beskåda, utan hela scenen med båda tjejerna känns så rätt på flera sätt. De stereotypiska fördomarna att lesbiska kvinnor ska se ut på ett maskulint sätt försvagades så fort damerna började dansa med varandra. Jag är övertygad att Naughty Dog vill sprida det viktiga budskapet om att kärlek är för alla och deras meddelande genomfördes med bravur. Trettio år efter jag spelade mitt första tv-spel, har jag under den långa resan gestaltat testosteronstinna muskelknuttar, manliga cowboys och flugit i rymden med häftiga rymdfarkoster. Jag anser att förändringar är nyttiga och bidrar till en bättre variation för framtiden, vilket jag tror att Ellies kyss banat vägen för. Fördomarna kommer inte att försvinna, men jag hoppas absolut på att spelföretagen börjar skapa en mer komfortabel och acceptabel spelmiljö för HBTQ-rörelsen. [caption id=“attachment_22389” align=“aligncenter” width=“550”] För alla spelare. Ja, för alla.[/caption] Kärlek är för alla och det gäller tv-spel också.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 30 2018]

Fri, 27 Jul 2018 17:00:00 +0000

Värmen håller i sig, alla fläktar och kylmedel är slutsålda och det börjar till och med bli trist att cykla till badstranden för ett dopp. Att det svenska vädret aldrig kan vara “lagom”? Det börjar bli svårt att ha en behaglig tillvaro då det känns som att det är lika varmt inomhus som utomhus. Ändå kämpar vi PlayStation-entusiaster tappert med våra konsolspel, trots att kylfläktarna ylar i sin desperata kamp att hålla hårdvaran någorlunda kall. Nedan följer ett axplock av vad vi i redaktionen sysselsätter oss med. Vi är självklart nyfikna på vad du sysselsätter dig med, så knacka loss på tangentbordet!

Månadens höjdpunkter [Augusti 2018]

Thu, 26 Jul 2018 10:00:53 +0000

Efter en hitintills extremt varm och torr sommar går vi in i den traditionellt sista sommarmånaden då Sverige vaknar från semesterkoman och skolorna sätter igång igen. På spelfronten finns det några riktiga guldkorn att se fram emot innan hösten är över oss och utgivarna börjar fundera på vilka titlar som ska dominera julhandeln. Höjdpunkterna jag plockat ut bjuder på helt olika upplevelser i form att ett dystopiskt överlevnadsäventyr, ett episkt rollspel och en återutgivning av två riktiga klassiker. Det var inte lätt att välja ut tre favoriter, men jag valde exempelvis bort Warhammer-spelet jag skrev om redan förra månaden, men som sköts upp till augusti istället.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 29 2018]

Fri, 20 Jul 2018 17:00:50 +0000

Trots olidlig värme och torka, åtminstone i Stockholm, har vardagen släpat sig fram till ytterligare några dagars ledighet. Helgen är äntligen här igen och i och med det, ett antal lediga timmar som står till förfogande för spel, lättja eller andra lustfyllda aktiviteter. Jag antar att många av er lämnar PlayStation-konsolen kall och inaktiv under ledigheten, men förmodligen finns det några eldsjälar runt om i landet som ändå kämpar på i hettan. Kanske handlar det om en sista insats inför en åtråvärd platinatrofé, eller kanske några matcher online för att fördriva tiden. Oavsett vad, vet jag att vi har planer för helgen som inkluderar PlayStation 4-konsoler vars fläktar tjuter för att hålla kretsarna kalla, bara för att spela.

Recension: Candle: The Power of the Flame [PS4]

Fri, 20 Jul 2018 10:00:26 +0000

Världen skapades av flera gudar och liv började frodas i deras kreation, men glädjen omvandlades snabbt till destruktiv vrede och hela planeten sattes i brand, för att sedan utplånas helt. Dock ville gudarna börja om på nytt och en ny planet skapades, med nytt liv. Det är alla fall så legenden om världens begynnelse tyds. Kickstarter-projektet Candle: The Power of the Flame inleder med att en fredlig by och dess invånare visar sig vara dyrkare av gudarnas eviga låga. Men en dag angrips infödingarna av den fientliga Wakcha-stammen, som sätter hyddorna i brand och kidnappar byns helige shaman. Den lille elddyrkaren Teku fattar mod och beger sig iväg för att rädda deras medicinman från ondskans grepp. Jag börjar min resa med den charmige Teku i utkanten av den lilla ön. Han är iklädd en enorm mask av grovhuggen bark och det är bedårande att se träets svarta titthål. Redan vid det första vägvalet där varje riktning leder till andra stycken av ön, blir jag överrumplad och uppäten av en stor skalbagge. Vid det ögonblicket, då stackars Teku låg i insektens mage, insåg jag att det skulle bli ett farligt äventyr. [caption id=“attachment_22312” align=“aligncenter” width=“550”] Med en sådan fångst, räcker maten ända fram till jul![/caption] Varje plats i den förrädiska världen innebär en stor fara för mig och oftast blir jag dödad av stora stenar, åker på stryk av Wakchas eller blir lunch åt en enorm padda. Men det finns också gott om pussel för mig att klura ut innan Teku kan avancera vidare. Pusslens upplägg innebär för mig att leta efter saker och kunna använda dessa vid rätt tillfälle, vilket kan vara en tuff utmaning med goda belöningar efteråt när jag väl klarar av problemet. Tekus viktigaste redskap är hans ljus vilket han kan använda för att sätta fyr på facklor eller skrämma bort vissa fiender. Men ibland kan facklans låga dra till sig uppmärksamhet, främst från arga Wakchas, och i särskilda fall måste jag släcka elden för att inte råka i trubbel. Candle: The Power of the Flames visuella stil har ett akvarelliknande utseende och de mjuka färgerna är sagolikt vackra att beskåda. De fina detaljerna i både förgrund och bakgrund imponerar mycket och det känns som att vara en del av en levande sagobok, vilken ackompanjeras av stämningsfull panflöjt. [caption id=“attachment_22319” align=“aligncenter” width=“550”] Ursäkta, snälla apor. Men känner ni en primat vid namn Donkey?[/caption] Jag har lite besvär med spelets kontroll, särskilt den långsamma reaktionsförmågan då Teku reagerar för långsamt när han exempelvis ska klättra uppför en klippa. Detta blir ett enerverande scenario när jagande fiender hinner ifatt mig. När en Wakcha är i närheten börjar Teku automatiskt smyga, men jag kan inte hoppa framåt i smygläget och ett hopp kan locka till sig skurkarna omgående oavsett om det är planerat eller ej. Candle: The Power of the Flame är ett charmigt äventyr, men det är inget vanligt plattformsspel där jag ska rusa igenom en nivå och stampa på fiender. Dess pusselinlägg inspireras av Day of the Tentacle , kryddat med den oförlåtliga elakheten från Shadowgate. Om du gillar att stanna upp, granska den vackra omgivningen och fundera ut en lösning på knepiga situationer så kan jag definitivt rekommendera Teku Studios intelligenta kreation.

Recension: Touhou Genso Wanderer Reloaded [PS4]

Wed, 18 Jul 2018 14:00:32 +0000

NIS America har välsignat mig med otaliga upplevelser i den japanska rollspelsandan, och det är sällan som jag har blivit besviken av innehållet som har erbjudits. I en serie av roguelike-spel, är Touhou Genso Wanderer den senaste versionen som tar ett uppgraderat steg i och med sin utgåva Reloaded. Jag har personligen aldrig slängt ett öga till titlarna tidigare men tack vare ett oväntat släpp av denna återutgivning, fick jag möjligheten att uppleva utvecklaren Aqua Styles tolkning av hybridläget mellan japanskt rollspel och oförlåtande spelmekanik. [caption id=“attachment_22300” align=“aligncenter” width=“550”] Det är klart att det finns robotar här, samuraj-robotar![/caption] Jag axlar rollen som Reimu Hakurei, ett slags prästinna som strävar efter upplysning men som tyvärr råkar i galenskap under ett helt vanligt besök hos den lokala handelsmannen. Ett förtrollat klot gör att hon tappar sin återhållsamhet och råkar sätta hela världen i fara. Resten kan ni förmodligen lista ut själva. Det är dags att rädda världen! Som ett japanskt rollspel är denna titel relativt enkelspårig till en början; jag uppgraderar mina karaktärer ju mer jag strider och självklart finns det mängder av skatter att plocka upp längs resans gång. Det är också en självklarhet att jag inte kan plocka på mig för många prylar samtidigt, varför det ganska snart kräver att jag kastar saker som jag tror att jag inte behöver. Själva spel- och stridsmekaniken är av ett strategiskt slag där varje handling får tiden att stega framåt successivt. Jag kan välja mellan att förbruka ett föremål, gå ett steg eller slå ett slag i en strid. Det erbjuds redan från början ett enkelt men effektivt, strategiskt spelsätt som jag lär mig att uppskatta ganska fort. Det känns lite som att spela ett parti schack då jag ser fiender närma sig och jag automatiskt räknar efter hur många steg jag kan ta innan jag anfaller dem. [caption id=“attachment_22301” align=“aligncenter” width=“550”] Någon mer än jag som får kalla kårar av de rödögda kaninerna i skåpen?[/caption] Jag kämpar mig genom nivå efter nivå för att uppgradera mina karaktärer och deras utrustning, fast besluten att nå tornet som innehåller lösningen på alla problem världen har för tillfället. Det är en ganska angenäm resa, även om den emellanåt blir lite väl repetitiv för min smak då jag slåss mot samma fiender om och om igen. Efter ett antal speltimmar, möter jag dock min överman (eller kvinna) på en av spelets högre våningar. Det är inte på något sätt en rättvis bosstrid eller en taskigt utförd skenmanöver från min sida utan handlar snarare om slumpen och dess förmåga att knipa åt mig vid exakt fel tillfälle. Huvudkaraktären Reimu stupar efter en serie av oförväntade attacker som av någon anledning tenderar att inträffa efter våning 30. Jag får börja om helt från början igen och jag påminns brutalt om varför jag avskyr spel av den här sorten. Det finns ingen glädje i att börja om helt från början, det finns ingen längtan efter att hitta tillbaka till den eleka demonen som nedgjorde mig och det finns inte mycket lust att spela spelet igen. Åtminstone inte från min sida, trots att utvecklaren har implementerat ett sätt för mina karaktärer att snabbt springa igenom korridorer som jag utforskat förut. Touhou Genso Wanderer Reloaded vinner på sin charm och sitt initiala upplägg som inkluderar mängder av djupa rollspelselement. Dock förlorar det stort på det nötande av nivåer som krävs för att nå framgång och det, enligt mig, felaktigt implementerade roguelike-upplägget. Om du söker efter ett spel som du måste spela om mängder av gånger innan du kommer vidare slutet, kan detta vara något för dig. För egen del återvänder jag dock hellre till något lite mer lättsmält.

Recension: Shining Resonance Refrain [PS4]

Wed, 18 Jul 2018 10:00:37 +0000

Shining Resonance Refrain är en nyutgåva av actionrollspelet Shining Resonance vilket ursprungligen släpptes på PlayStation 3 2014, men som aldrig gavs ut här i väst. Du spelar som den skinande draken Irvan som oftast befinner sig i sin mänskliga form Yuma Irvan och har flera följeslagare vilka hjälper till på vägen. Spelet fick mycket uppmärksamhet i spelmedia och jag hade stora förhoppningar på det innan jag började spela. Tyvärr visade det sig vara ett medelmåttigt dussinrollspel som inte levde upp till mina högt ställda förväntningar. [caption id=“attachment_22290” align=“aligncenter” width=“550”] En stor del av spelet tillbringas i dialogvyn[/caption] Musik är ett genomgående tema där vapnen mestadels är varianter på musikinstrument och uppgraderingar görs genom att stämma dem och färdigheterna. Det finns också olika ädelstenar som vagt påminner om Materia från Final Fantasy VII. Och på temat musik, så är spelets musik en av styrkorna där den verkligen förhöjer stämningen och aldrig blir irriterande. Berättelsen känns tyvärr tafatt och alldeles för tempolös. De första kapitlen känns otroligt utdragna och du måste spela ganska långt innan det börjar kännas intressant. Karaktärerna är platta och de japanska rösterna är det mest positiva jag kan lyfta fram. Denna utgåva innehåller allt extramaterial som släpptes till PlayStation 3-versionen och i anda av den ganska uttjatade termen fan service kan dina kvinnliga figurer iklädas bikini eller fransk husa-klänning om du uppskattar sådant framför biffiga rustningar. Du låser upp olika titlar för figurerna och de kan i olika kombinationer låsa upp synergieffekter för din äventyrargrupp. [caption id=“attachment_22291” align=“aligncenter” width=“550”] Draktemat är givetvis starkt och genomsyrar hela spelet[/caption] Stridssystemet är förvånansvärt träigt där flera av förmågorna premierar hektiskt knapptryckande framför taktiskt tänkande och jag blir snabbt urbota less på att strida. Alla monster syns på skärmen och det är ganska lätt att undvika strider, men det får jag bittert ångra när jag når områdenas bossar som kräver att jag gått upp i nivåer för att ha en chans. Jag kan förvandla mig till drake och tanken är att det ska vara en styrka i exempelvis bosstriderna, men när manapoängen tar slut går draken bärsärk och attackerar även vännerna i gruppen. Systemet fungerar så dåligt att jag föredrar att nöta ned de tuffa fienderna i mänsklig form, även om det tar längre tid. Bosserna känns fantasilösa och roterar några enstaka olika attacker och det blir mer en katt-och-råttalek, där jag springer in och landar några attacker och backar ut, än en utmanande och spännande strid. Shining Resonance Refrain misslyckas med det allra mest väsentliga i att jag inte har kul när jag spelar. Varje spelsession tar emot och det finns så många andra spel som lockar, särskilt i kategorin actionrollspel. Det här är helt enkelt en återutgivning jag hade klarat mig utan.

Recension: The Mooseman [PS4]

Tue, 17 Jul 2018 10:00:07 +0000

Den ryska utvecklarstudion som kallar sig Morteshka, avslöjar på sin hemsida att de älskar mystik och historia och att de gärna väver samman dessa känslor med hjälp av en djup atmosfär. Spelet The Mooseman bekräftar detta påstående och levererar ett stilla äventyr som fullständigt osar mystik. Vladimir Beletsky och Mikhail Shvachko har skapt verket som i princip är en promenadsimulator, fast sedd från sidan. När jag tar kontroll över spelets protagonist känner jag mig genast avkopplad samtidigt som jag imponeras över hur snabbt jag dras med i mystiken som är präglad av finsk-ugrisk mytologi. [caption id=“attachment_22284” align=“aligncenter” width=“550”] En vacker bakgrund, en totempåle som berättar en saga. Vad kan man mer begära?[/caption] Spelet har ett fåtal mekaniker som gör att jag kan färdas och utforska världen. Förutom att kunna gå åt höger eller vänster, kan jag även ta på mig ett älgkranium för att se döda ting i miljön. Under resans gång får jag också nävarna kring en magisk stav som lyser upp området kring mig och skyddar min karaktär från onda andar. I ett makligt men långsamt tempo färdas jag över de olika landskapen som växlar mellan karg tundra, snöiga bergskammar och mörka grottor. Jag upplever att spelets långsamma lunk tilltalar mig, då jag har tid att till fullo insupa de vackra miljöerna. I de längre transportsträckorna kan jag även aktivera ett läge där min hjälte går automatiskt framåt. Självklart finns det gömda artefakter för spelaren som vill utforska nivåerna grundligt och via totempålar längs vägen översätter jag texter, vilka bildar en historia att läsa. Jag kommer dock inte att gå in på något av mysterierna eller berättelsen här, utan låter dig istället vandra iväg på ditt eget äventyr, då det är en stor del av behållningen. [caption id=“attachment_22285” align=“aligncenter” width=“550”] En av de många, spektakulära vyer som spelet bjuder på.[/caption] Med riktigt stämningsfyllda miljöer och en mystik som ligger som en tät dimma genom hela spelet, känner jag mig förtrollad under de få timmar jag tillbringar i älgmannens domäner. Jag får tampas med bossar, undvika fällor, fly jättar sittandes på en jättefågels rygg och kämpa mot vädrets makter. När upplevelsen tar slut, känner jag mig glad över att få ha tagit del av historien. Många olika känslor bubblar upp till ytan och även om jag inte riktigt har klart för mig allt som har hänt, känns det som om jag har tagit del av ett episkt äventyr. The Mooseman är ett fint äventyr för dig som känner för att klara av en hel upplevelse under en sittning och även om titeln erbjuder en del frustrerande passager, platsar det ändå in bland andra stumma, men på andra vis berättande verk som till exempel The Unfinished Swan eller Journey (10/10).

Vad spelar du i helgen? [Vecka 28 2018]

Fri, 13 Jul 2018 17:00:58 +0000

Även om de flesta av er säkert njuter av en härlig semesterledighet, innebär det inte att helgerna försvinner. Ja, det är faktiskt redan fredag och i och med det, även lite helgplaner. Själv har jag varit hemma i Sverige efter en händelserik semester i Japan med både jordbävningar och tyfoner på tapeten. Det har inte duggat så hårt vare sig när det kommer till nederbörd eller spelsläpp, men några recensionstitlar har vi fått på bordet. Självklart blir det en del jobb då i helgen men det finns nog utrymme för lite nöjesspelande också tror jag.

Recension: Red Faction: Guerilla Re-mars-tered Edition [PS4]

Fri, 13 Jul 2018 10:00:18 +0000

Red Faction: Guerrilla är ett spel som ligger många varmt om hjärtat, då det erbjöd något unikt när det släpptes för nio år sedan. Öppna spelvärldar var visserligen inte något ovanligt på den tiden heller, men ingen kunde matcha den komplexa förstörelsemodellen som Volition åstadkom. Trots detta kändes det lite otippat när det stod klart att spelet skulle få en nyversion, då det i ärlighetens namn inte var ett exceptionellt spel i övrigt. Men det gavs ju samtidigt visst utrymme för modernisering i denna ”Re-mars-tered”-utgåva. Berättelsen börjar med att protagonisten Alec Mason tar ett nytt gruvarbetsjobb på planeten Mars, där hans bror redan befinner sig. Det visar sig fort att företaget som driver denna gruvverksamhet i praktiken är slavdrivare som styr allting med järnhand. Missnöjet bland arbetarna har dock börjat bubbla, och motståndsrörelsen Red Faction börjar sakta men säkert vinna mark. Alec verkar inte vara speciellt intresserad av att blanda sig i denna konflikt, men ganska omgående blir hans bror mördad av arbetsgivarens säkerhetsstyrkor/dödspatruller. Det är därmed upplagt för hämnd medelst sabotage och omfattande förstörelse. [caption id=“attachment_22268” align=“aligncenter” width=“550”] Varje renoveringsprojekt börjar ju med rivningen.[/caption] Alla aktiviteter du tar dig an påverkar företagets kontroll och inflytande i respektive område på kartan. Målet är förstås att underminera detta, samtidigt som du höjer motståndsrörelsens moral och ökar viljan att plocka upp vapen för att assistera dig när strider bryter ut. När du har nollat kontrollmätaren låser du upp ett uppdrag där du får frigöra området, och på så vis förflyttas berättelsen vidare till nästa skådeplats. Ganska snabbt är det tydligt att många aspekter av spelet har åldrats ganska illa. Det har skett ganska mycket när det kommer till design av öppna spelvärldar under dessa år, men även i grundläggande saker som styrning och standardisering av vilka knappar som gör vad. Bara det faktum att du använder R3-knappen för att sikta med geväret gör att spelet känns som en relik på den fronten. Det känns inte som en omöjlighet att modernisera detta när de ändå skulle porta titeln till den aktuella konsolgenerationen. Spelvärlden är överlag ganska tom, och består mest av tråkiga rödbruna miljöer med enstaka samlingar av byggnader här och var. Det finns bara ett fåtal typer av sidouppdrag, där du till exempel ska rädda fångade Red Faction-medlemmar eller hjälpa motståndsrörelsen bekämpa vågor av anstormande soldater. De blir snabbt enformiga och känns som ett nödvändigt ont för att kunna driva berättelsen vidare. [caption id=“attachment_22269” align=“aligncenter” width=“550”] Riktiga hjältar tittar inte på explosionerna.[/caption] Allt i spelet är dock inte elände. Det som gjorde spelet speciellt när det släpptes från början är faktiskt fortfarande ganska bra. Det är oerhört tillfredsställande att ladda en byggnad full med sprängmedel och sedan bevittna när beståndsdelarna sprids över hela planeten, men det finns även många andra, kreativa vis att välta dessa mål. Allt från släggor till bomber som framkallar små svarta hål är så otroligt väldesignade och roliga att använda, att det är bara smak, tycke och fantasi som sätter gränser i förstörelsen. En av de välkomna uppgraderingarna i nyversionen är möjligheten att välja mellan fokus på hög upplösning och fokus på hög bildfrekvens, och här vinner det sistnämnda ganska tveklöst. Dels gör sig den tråkiga grafiken inte bättre i högre upplösning, speciellt inte då spelet har väldigt svårt att ens hålla 30 bildrutor per sekund när saker och ting börjar smälla. Bildfrekvensläget är inte heller perfekt, då det inte alltid lyckas hålla målfrekvensen, men det gör åtminstone allting mer spelbart. Red Faction: Guerrilla är ett spel som gör en väldigt nischad sak väldigt bra, men dessvärre halkar helheten efter ju fler år som passerar. Det är helt klart tillfredsställande i små doser, men i längre spelsessioner blir enformigheten en lite för stor faktor.

Martins PlayStation-fynd i Japan, del 1

Wed, 11 Jul 2018 10:00:11 +0000

Under mina tre veckors semester i Japan, erbjöds det en del tillfällen att botanisera lite grann i de olika affärerna som säljer spel och elektronik. I vår favoritstad Kobe finns ett stort shoppingcenter som kallas Umie och där översta våningen är fullspäckad av godsaker. Det rikstäckande företaget Sofmap stoltserar här med elektronik i överflöd men även ett ganska omfattande utbud av speltitlar. Det som är så trevligt är att spel som har återlämnats eller inte har sålts, erbjuds till ett mycket lägre pris än de nya titlarna; lite som MediaMarkt, men bra. Förutom att plocka på mig paketeringen av Persona 3: Dancing in Moonlight och Persona 5: Dancing in Starlight för ringa 14000 Yen, fick jag även en smått galen idé när det gällde de prissänkta spelen. Jag bestämde mig nämligen för att inhandla samtliga spel som var prissatta 1100 Yen (c:a 90 kronor) och billigare. Den enda titeln som jag kände igen var BulletGirls , vilket slumpades bort för 700 Yen. Förmodligen inte värt pengarna men det är ju dumt att frångå sina principer, eller hur? Jag tänkte under sommaren att delge er små korta texter med mina reflektioner över de titlar som jag fann intressanta och först ut är The Idolm@ster: Must Songs Red (アイドルマスターマストソングス赤盤/青盤). Tack och lov visade det sig att detta var ett förnämligt fynd, speciellt eftersom jag hoppades att det var ett rytmspel, vilket det var. [caption id=“attachment_22245” align=“aligncenter” width=“550”] Det är lätt att ryckas med i den glada musiken och färgexplosionerna![/caption] I en trevlig korsning mellan Idolm@ster-serien och Taiko Drum Master , levereras trallvänlig och medryckande J-Pop så att öronen blir rosa och alldeles varma. Grundupplägget bygger på att först samla på sig pengar genom att trumma sig igenom enstaka låtar. Inkomsten använder du sedan för att betala för konserter, vilka innehåller två till fyra låtar som spelas igenom en efter en. Upplägget med att bara behöva särskilja två olika sorters trumslag kan tyckas vara enkelt, men i de högre svårighetsgraderna luras hjärnan gång på gång. Det är inte sällan som jag avslutar en hel repertoar med att missa det näst sista slaget och därmed berövas en perfekt genomspelning. Utbudet av musik är ganska stort och jag förundras snabbt av hur enkelt de medryckande tongångarna biter sig fast i hjärnan och vägrar släppa taget. Självklart hittar jag snart ett antal favoritlåtar som jag desperat söker upp för att lägga till i mina spellistor för musik. Med sin repertoar av bra och svängiga låtar, det robusta spelsättet från Taiko no Tatsujin och det sockersöta grafiska upplägget, faller The Idolm@ster: Must Songs mig helt och hållet på läppen. Jag återvänder gång på gång till spelet för att riva av några låtar och när jag inte spelar, hör jag musiken i huvudet och nynnar med. Spelet är helt klart värt den ringa investering som jag gjort!

Vad spelar du i helgen? [Vecka 27 2018]

Fri, 06 Jul 2018 17:00:45 +0000

Hoppsan, har det redan gått en hel arbetsvecka? De tidiga skiften på jobbet har gått undan i ett rasande tempo och plötsligt är det helg. Under den gångna veckan har det inte bara förekommit strålande solsken, men vi har recenserat flera heta speltitlar också. Vem vet, du kanske spelar ger dig iväg på äventyr i Unravel Two (9/10) eller kör snabba bilar i The Crew 2 (6/10) nu i helgen? Men först ska vi berätta om våra spelplaner inför veckans sista dagar.

Recension: Salary Man Escape [PSVR]

Thu, 05 Jul 2018 14:00:02 +0000

Det har under det senaste året släppts massor av VR-spel som med varierande framgång vävt in humor i sin presentation och Salary Man Escape är ännu ett. Det är ett satiriskt pusselspel som driver med fenomenet kontorsslav, en anställd på ett stort företag på en obetydlig position och långa arbetsdagar. Det första jag tänker på när jag börjar spela är familjespel som Jenga och Plockepinn, då pusslen handlar om att dra ut staplade block så att den kostymklädde figuren kan nå dörren. Vissa banor har dessutom kaffekoppar och ibland ett mynt som du uppmuntras att hitta, men grundkonceptet är enkelt att greppa. [caption id=“attachment_22213” align=“aligncenter” width=“550”] Nej, det är inte treåringens Brio-klossar.[/caption] Den grafiska stilen är nästintill monokrom med mest svarta, vita och gråa toner och det enda som bryter av det är de röda, flyttbara blocken. I bakgrunden finns typiska föremål du hittar i en kontorsmiljö, men de går inte att interagera med. Varje bana går att rotera i 360 grader och du kan undersöka i detalj vad som behöver göras. De tydligt markerade färgblocken fungerar utmärkt, men stilen blir lite enformig och tråkig i längden. Även den funkiga porrfilmsmusiken som ackompanjerar spelet blir extremt påfrestande i längden. I början ler jag åt den, men jag byter snabbt ut spelets musik mot en egen spellista, då det inte finns några ljudeffekter som hjälper mig ändå. Varje episod introducerar en ny spelmekanik som används i ett tiotal banor plus några gömda bonusbanor. Svårighetsgraden stegrar snabbt och efter att du fått känna på mekaniken blir det riktigt klurigt. Jag får ofta luta mig mot att testa olika möjligheter, då det inte alltid är uppenbart vad som händer när du flyttar ett block. Ibland kan det uppstå kedjeeffekter, eller hitta andra oväntade effekter. Gravitationen är en konstant, men det tar mig ett tag innan jag vänjer mig vid friktionen mellan block och ytor. Det händer att spelet och jag har olika åsikt om när gubben kan gå över en skarv, och oftast handlar det om att jag löst pusslet på “fel” sätt och måste hitta en annan lösning. [caption id=“attachment_22214” align=“aligncenter” width=“550”] Hur många klossar ska bort och på vilken platta för att gubben ska nå dörren?[/caption] Spelet har både stöd för både vanliga handkontroller och PlayStation Move, och jag anser att det fungerar bättre med min DualShock 4. Den främsta anledningen är att när du vill gå tillbaka till senaste kontrollpunkten eller till början av banan och måste in i menyerna, och då är det enklare att navigera med DualShock-kontrollen. Jag hade gärna sett en snabbåterställning av banorna, då jag gång på gång förstör möjligheterna att klara den genom att prova olika metoder. Att det är ett VR-spel tillför bara djupkänsla och det skulle i min mening fungera lika bra även utan VR. Trots några små irritationsmoment är det ett bra pusselspel som även hade klarat sig utan det satiriska temat. Spelet kommer inte att sälja några nya VR-hjälmar, men om du redan har en kan det vara värt att ge detta en chans.

Recension: The Crew 2 [PS4]

Thu, 05 Jul 2018 10:00:48 +0000

En av de svåraste sakerna i spelutveckling är att förvandla ett bra koncept till en lyckad slutprodukt, vilket åskådliggjordes tydligt när The Crew släpptes 2014. Till en början såg det ut att kunna fylla det tomrum som lämnades efter Electronic Arts slutade satsa på nya Burnout-spel, men det var inte riktigt det vi fick till slut. När uppföljaren tillkännagavs började hoppet höjas på nytt. Skulle Ubisoft lära sig från de tidigare misstagen och faktiskt skapa det arkadiga racingspelet jag suktade efter? En av de första punkterna som sticker ut är att The Crew 2 har skippat den otroligt fåniga berättelsen som etablerades i första spelet. Det hindrar dock inte spelet från att leverera krystad dialog, men det är åtminstone inte lika överhängande längre. Grundpremissen är att du är en ung, lovande förare som vill bli känd, och du deltar därför i tävlingar för att få fler följare på fiktiva sociala medier. Dessa följare är dock i praktiken bara siffror, och skulle lika gärna kunna kallas erfarenhetspoäng. [caption id=“attachment_22219” align=“aligncenter” width=“550”] Spelet har förstås lootlådor, men dessa finns utströdda i spelvärlden.[/caption] Du kan nu även sysselsätta dig med att ratta fler fordon än bara bilar och motorcyklar. Spelet introducerar även båtar och flygplan, och det går att skifta mellan dessa helt sömlöst när du väl har låst upp de respektive kategorierna. Det är faktiskt en riktigt häftig känsla att flyga in i en stadskärna och med en knapptryckning förvandlas till en bil och sedan köra vidare utan några uppehåll. Det är tyvärr inte en funktion som används i praktiken i någon större utsträckning när det kommer till tävlingar. Du kommer att stöta på en del specialevenemang som innefattar fordonsbyten, men det är något som sker automatiskt vid förutbestämda tillfällen. Den största förbättringen i denna uppföljare är utan tvekan körkänslan, åtminstone för bilarna. Det når absolut inte upp i toppskiktet om jag jämför med andra spel, men med förra spelet som referenspunkt är det stor skillnad. Fartkänslan är dock något de inte har lyckats fånga speciellt väl, och inte ens när jag bränner iväg med min Königsegg i 400 knyck börjar jag känna paniken som borde infinna sig. En av mina favoritdelar från förra spelet var att det faktiskt var roligt att utforska den öppna världen, för det fanns små utmaningar utströdda i princip över allt. Detta har förbryllande nog skurits ned markant i The Crew 2, vilket resulterar i en gigantisk öppen spelvärld som är helt stendöd och ointressant. Det dröjde därför inte länge innan jag började använda systemet för snabbresor för att ta mig mellan tävlingarna, bara för att slippa den långa transportsträckan. [caption id=“attachment_22220” align=“aligncenter” width=“550”] Jaktscenen på Endor från Return of the Jedi har ändrats en del sedan ursprungsversionen.[/caption] Spelet bjuder även på en del frustrationsmoment, där motståndarnas artificiella intelligens ligger bakom huvudsaken. Jag upplever oftast att oavsett hur perfekt du kör under 99 procent av loppet kan du ändå förlora hela på minsta lilla misstag. Jag hade kunnat köpa detta till viss del om det hade funnits en tillbakaspolningsfunktion som många andra bilspel har, men det är inget som The Crew 2 erbjuder. Charmen i att köra om 20 minuter långa lopp börjar snabbt försvinna när petitesser kan ställa till det så kopiöst. Bortsett från att det saknas aktiviteter i Ubisofts miniatyrversion av USA bjuder spelet ändå på makalöst ögongodis. Många av de kända sevärdheterna från landet går att besöka, och de skildras på ett ypperligt vis. Vädereffekterna höjer också stämningen när du sveper genom landsbygden i morgondimman med den uppgående solen på horisonten. Dessa små ögonblick, när de väl uppstår, känns riktigt speciella. The Crew 2 känns som ett skolboksexempel på uttrycket ett steg framåt, två steg bakåt. De har gjort stora framsteg med körkänslan, men vad gör det när de har plockat bort poängen med att ha en öppen spelvärld? Spelet känns ekande tomt, och skulle förmodligen ha mått bättre av att lanseras senare i år. Ubisoft har gjort sig kända för att vara bra på att stödja spel med nytt innehåll lång tid efter lanseringen, men det ska ju inte komma på bekostnad av det innehåll som finns när spelet släpps.

Recension: Lumines Remastered [PS4]

Tue, 03 Jul 2018 14:00:07 +0000

Aleksej Pazjitnovs klassiska Tetris har varit en stor inspiration för pusselspel i årtionden. Konceptet med fallande block har genomgått flera förändringar och nya idéer utvecklade hela genren. Ett praktexempel är Lumines , som släpptes till PlayStation Portable 2004. Om du, likt undertecknad, inte har spelat det musikaliska pusselspelet när det begav sig kommer en ny chans i HD-upplagan Lumines Remastered till PlayStation 4. Likt Tetris ska jag navigera, rotera och placera de fallande blocken, samtidigt undvika att nå toppen. Men skillnaderna visar sig omgående när jag börjar spela min första spelomgång i Basic Challenge. [caption id=“attachment_22198” align=“aligncenter” width=“550”] Tidsattacken är en utmaning som är lätt att återvända till.[/caption] De fyrkantiga blocken består av två olika kulörer och när jag får ihop fyra likadana färger raderas fyrkanten av en linje som sveper över spelområdet med jämna mellanrum. De kvadratiska pusselbitarna är intakta under fallet fast vid kontakt med en ditsatt fyrkant, kan ena halvan fortsätta rasa om det finns en grop under. Spelmekaniken är lättbegriplig och visst är tillfredsställelsen total när jag lyckad få ihop en kombination där flera block raderas samtidigt. Men när spelets tempo skruvas upp blir det svårare att hålla fokus, och en felplacerad bit kan leda till katastrof sekunden efter. I ren frustration brukar jag i stundens hetta skylla på en kvadrat med fel färgmönster eller på kontrollen, men det handlar om att vara snabbtänkt och ha kvicka reflexer för stora framgångar. Den felfria, enkla kontrollen sitter i efter ett par sekunder. Lumines Remastered har flera briljanta spellägen och är uppfriskande alternativ till det traditionella evighetsläget. Det är en angenäm, hjärnskrynklande känsla att klura ut lösningarna i Mission och få ihop en figur i Puzzle. I Time Attack ska jag radera så många block som möjligt under en begränsad tid och det har lockat fram tävlingsmänniskan i mig. Varje spelomgång försöker jag slå mitt tidigare rekord och efter att vara nära från personbästa, känner jag stark stark lust att köra igång igen. Jag kan också möta datorstyrda karaktärer i dueller genom att försöka få ihop flera kombinationer i rad för att öka min spelplan, samtidigt som motståndarens område minskar och hens risk att förlora ökar. Däremot blir det ologiskt om jag förlorar och måste börja om med första utmanaren, istället för att hoppa direkt till den karaktär jag mötte innan förlusten. [caption id=“attachment_22204” align=“aligncenter” width=“550”] C-c-c-combo breaker![/caption] Dock återvänder jag mest till Challenge Mode, där jag belönas för mina framsteg och min långa resa. Efter att jag har kommit tillräckligt högt upp i nivå ändras både färgpaletterna och musikspåret, och det är spännande att beskåda en ny spelplan och även låsa upp fler avatarer för mig att byta till när jag vill. Musiken är fantastiskt medryckande och jag rekommenderar att lyssna på melodierna med hörlurar, för det harmoniserar med den visuella stilen ordentligt. Lumines Remastered är ingen revolution inom pusselgenren, men detta underhållande spel är en utmärkt utgåva till stationära konsoler. Det är både lättbegripligt att spela och svårt att bemästra fullt ut, vilket förstärker livslängden avsevärt. Jag tycker definitivt att du ska ge detta ett försök om du gillar Tetris och liknande titlar, eller om du vill bara koppla av med fin kombination av musik, färger och explosioner av utplånade kvadrater.

Recension: Unravel Two [PS4]

Mon, 02 Jul 2018 10:00:00 +0000

Unravel (7/10) blev lite av en publikfavorit under E3 2015, då skaparen Martin Sahlin charmade den samlade journalistkåren och många tittare där hemma med sin lätt obekväma presentation och en fysisk version av Yarny. Det lilla garntrollet blev lagom varmt mottaget när själva spelet kom ut, men spelets hemtrevlighet och mysighet blev nästan unisont hyllat. Unravel Two börjar på ett vackert hav i storm. Den röda protagonisten kämpar förgäves med att hålla en liten fiskebåt på rätt köl. När de ilskna vågorna till slut blir för mycket kastas hen iland på en karg ö. Men vår hjälte är inte ensam, ur en uppspolad väska kryper en blå garntott fram och tillsammans beger de sig mot öns ståtliga fyrtorn. Framgångsrika platformspussel kräver en av två saker. En responsiv och exakt kontroll och/eller en njutbar värld full av ledtrådar och lösningar. Unravel Two löser båda elementen, men det är främst ögongodiset och stämningen jag njuter av. Parallellt med resan genom diverse nordiska miljöer berättas en historia jag inte vill avslöja i onödan, men Coldwood Interactive har lyckats kombinera interaktivitet och berättarkonst på ett högst föredömligt sätt. [caption id=“attachment_22180” align=“aligncenter” width=“550”] Hjälp till självhjälp.[/caption] Svårighetsgraden är rätt låg, speciellt om du inte jagar alla hemligheter på varje bana utan fokuserar på att komma vidare. Det är dock inte alltid uppenbart vad som är nästa logiska steg, och det kräver bitvis viss koncentration gällande det finmotoriska för att ta sig till det tänkta målet. I jämförelse med t ex LittleBigPlanet är spelet långsammare och har inte lika tajt spelkontroll, men samtidigt finns här en historia som förtjänar mer omtanke. Några få gånger svär jag över att styrningen är lite skakig, men jag misslyckas oftast på grund av min egen oförmåga. Spelet krånglar definitivt inte till det, men jag blir lite förvånad när en helt ny spelmekanik introduceras sent i spelet. Rent tematiskt och berättarmässigt fungerar det dock ypperligt. Både musik och miljöer hjälper till att hålla mig trollbunden. Jag gillar också hur den nordiska faunan arbetats in både som bakgrund samt aktiva hot och hinder. Med det sagt innehåller Unravel Two den fulast animerade älgen jag har sett på länge. Tanke var ursprungligen att jag skulle spela tillsammans med en kompis, men jag fastnade rätt snabbt i pussellösning på egen hand. Spelet blir förmodligen lättare med två spelare, främst i flera av plattformselementen där två personer parallellhanterar problem, och två hjärnor borde vara en bättre förutsättning när det ska kluras ut hur vissa pussel ska lösas. Med det sagt saknade jag aldrig tvåspelarläget och det är bra jobbat av Coldwood att få till ett välgjort enspelarläge i ett spel som så uppenbart är riktat mot soffsamarbete. [caption id=“attachment_22181” align=“aligncenter” width=“550”] Precis som i varje svensk villaträdgård innehåller Unravel Two trampoliner.[/caption] Speltiden är klart underhållande 8-10 timmar beroende på skicklighet och vana, men både tidsutmaningar och klart svårighetshöjande extrasamlande kan nog få spelet att räcka minst det dubbla. Mer viktigt än lång speltid är att detta verk saknar transportsträckor och utfyllnadsnivåer. Unravel Two är en trevlig modern saga som nyttjar både spelmediets unika egenskaper, Yarnys inneboende gullighet kontrasterat mot samhällets mörkare element och blandar det med klassisk nordisk naturromantik och mystik. En varm rekommendation!

Vad spelar du i helgen? [Vecka 26 2018]

Fri, 29 Jun 2018 17:00:59 +0000

Värmeböljan råder över oss och fotbollsfebern stiger i hela landet. Många har påbörjat semestern på flera håll, fast det återstår tre veckors arbete innan jag inleder min ledighet. Denna helg är gränsen mellan de två halvåren och därmed kommer vi att kliva in i andra halvan av 2018, med flera spännande speltitlar att se fram emot! Som vanligt berättar vi om våra spelplaner under detta veckoslut, men givetvis vill vi även veta vad du planerar att spela nu i helgen.

Månadens höjdpunkter [Juli 2018]

Fri, 29 Jun 2018 12:00:46 +0000

Högsommaren och semestertiderna är här och alla behöver säkert lite vila efter den stora spelurladdningen E3 bjöd på. Vi har precis fått veta vilka juli månads PlayStation Plus-spel blir, men det dyker självklart upp lite nya spel också. Sommaren har än så länge varit väldigt torr, och att döma av lanseringslistan kommer denna torka även att matchas på spelfronten. Men självklart har jag ändå lyckats hitta några russin i kakan som du kan se fram emot ifall vädret vänder och det blir några mysiga spelkvällar i soffan. Inlägget har uppdaterats då Warhammer 40,000: Inquisition - Martyr som tidigare var ett av de utvalda höjdpunkterna har försenats till den 23 augusti.

Månadens PlayStation Plus-spel [Juli 2018]

Thu, 28 Jun 2018 10:00:31 +0000

Vi hoppar snart in i andra halvan av 2018, och under de sex första månaderna har PlayStation Plus utbud av titlar varit imponerande. Juni månads XCOM 2 (8/10) och Trial Fusion (8/10) fick senare sällskap av Call of Duty: Black Ops III (7/10). Det sistnämnda är tillgängligt ända fram till 11 juli, så passa på att ladda ned det om du vill kriga loss. Denna månad kommer den uppsnyggade upplagan av Heavy Rain (7/10), vilket är det andra spelet från Quantic Dream som blir tillgängligt till tjänsten. Det känslomässiga dramaspelet får dessutom sällskap av slagsmålsspelet Absolver.

Recension: LEGO The Incredibles [PS4]

Wed, 27 Jun 2018 12:30:31 +0000

För att uppmärksamma den kommande uppföljaren till animationsstudion Pixars 14 år gamla Superhjältarna, har spelutvecklarna Traveller’s Tales tagit sitt välbekanta koncept med danska byggklossar och byggt ihop LEGO The Incredibles. Spelet är baserat på båda filmerna och den delvis öppna spelvärlden är en utmärkt plats för familjen Parr att utöva sina superkrafter i. När jag startar min första spelomgång, blir jag dock förvånad att det första huvuduppdraget inte följer den kronologiska mallen, utan inleder med film nummer två. Uppdragen är baserade på nyckelscener från filmerna och den karismatiska LEGO-stilen ger ett komiskt intryck. Jag springer omkring, pucklar på motstridiga legoskurkar och utför särskilda uppgifter med de färgstarka familjemedlemmarna. Det förekommer dessutom enklare problemlösningar där superhjältarnas olika attribut ofta är lösningen på pusslet. Det innefattar allt från Mr. Incredibles råstyrka till hans hustrus elastiska sträckningar som kan användas flitigt i både berättelseläget och i den öppna världen. Även om jag gillar Elastigirl och familjens bäste vän Frozone, är det lite tråkigt att flera av de spelbara karaktärerna används för sällan. [caption id=“attachment_22119” align=“aligncenter” width=“550”] Big wheels, keep on turning.[/caption] Karaktärsgalleriet imponerar inte bara med de spelbara superhjältarna, utan också gästspel av figurer från både Pixars och Disneys datoranimerade filmer. Jag ler till exempel när fisken Doris hoppar ur havet och simmar omkring i en vattenbubbla på land. Jag kan också besöka kläddesignern Edna Mode för att skapa min egna superhjälte med valbara krafter i ett begränsat antal, fast mina skapade figurer saknar familjen Parrs härliga personligheter. När jag inte tillbringar tid i huvudberättelsen, tar jag chansen att utforska stadsdelarna New Urbem och Municiberg. Trots att allt är gjort av dansk plast, är stadslivet livfullt och stadsborna glädjande vilket gör mina turer behagliga. Jag kan ta med mig två upplåsta karaktärer och med ett par knapptryckningar, är det enkelt byta ut dem när som helst. Det finns gott om samlingsobjekt gömda i den stora staden och jag tycker det är i synnerhet roligt att leta efter särskilda legoblock med Incredibles-logon på, eftersom de behövs för att en sevärdhet ska kunna byggas. Kontrollen är spelets svagaste punkt, särskilt i det klumpiga stridssystemet. Den spelbara karaktärens långsamma reaktion gör det besvärligt för mig att slåss mot flera skurkar på en gång. Ibland blir det även mödosamt att interagera med vissa uppgifter, då positioneringen av hjälten inte är helt enkelt i vissa situationer. [caption id=“attachment_22133” align=“aligncenter” width=“550”] När denna mätare kommer, betyder det maximal attackstyrka.[/caption] När Traveller’s Tales humor sammansvetsas med Pixars värmande charm blir det underhållande, men jag älskar när spelutvecklarna dessutom vågar använda satir och slapstick för att driva med filmerna. Oavsett om en superhjälte missar en landning, eller när en legofigur visar upp ett oskyldigt leende efter en livshotande explosion ägt rum, lyckas spelet framkalla många skratt. LEGO The Incredibles är ett lättsamt äventyr med mycket hjärta och upptäckarglädje. De intressanta stadsdelarna är definitivt värda att besöka om du gillar att söka efter samlingsobjekt. Dock vill jag poängtera en viktig detalj till dig som vill se Superhjältarna 2 på bio senare i sommar; vänta med att spela detta spel eftersom den grundläggande berättelsen avslöjas här. Annars är det fritt fram att ta dig leka maskerade räddare och hitta din egen favorit i persongalleriet.

Recension: Rainbow Skies [PS4, Vita]

Tue, 26 Jun 2018 15:00:12 +0000

Om du är van vid japanska rollspel har du garanterat stött på en rad hjältar som drabbats av minnesförlust. Denna åkomma har varit oroväckande vanlig inom genren, och konceptet har överanvänts då det är en lätt genväg till att låta spelaren axla rollen som en betydelsefull protagonist, som på samma gång har anledning att vara lika vilsen som du i den främmande spelvärlden. Denna kliché inleder även Rainbow Skies , fast med glimten i ögat då huvudrollsinnehavaren enbart tappat minnet för att han druckit på tok för mycket alkohol kvällen innan äventyret tar vid. Spelet driver mycket med traditionella rollspelsnormer, och drar sig inte från att bryta fjärde väggen för att skoja om att vissa spelelement bara finns med för att du ska kunna samla Playstation-troféer. Manuset är smålustigt hela vägen, även om humorn aldrig blir lika träffsäker som i renodlade komedier. Det är ändå ett välkommet inslag som lyckas maskera brister och klichéer på ett smart sätt i den halvintressanta berättelsen, och gör sidouppdrag betydligt roligare att ta sig an. [caption id=“attachment_22127” align=“aligncenter” width=“550”] Alla ursäkter är bra, utan de dåliga…[/caption] Berättandet är dock sällan i fokus, då det är de robusta spelsystemen som stjäl showen. Här bjuds på turordningsbaserade rutnätsstrider i stil med XCOM och Final Fantasy Tactics , en hel uppsjö av sidouppdrag, samt timmar av småpill med uppgraderingar och utrustning för att göra dina slagskämpar bättre i striderna. Har du kommit i kontakt med studions tidigare verk Rainbow Moon (7/10) vet du precis vad som väntar – strategiskt rollspelande på en riktigt tillfredsställande nivå. Titeln bjuder på mängder med intressanta system, flera originella idéer och monstersamlande á la Pokémon, men lider tyvärr av ett vansinnigt lågt tempo. Jag hade inte ens haft något emot att jag måste nöta hundratals strider för att ta mig vidare i handlingen om det inte vore för att karaktärerna rör sig så oerhört långsamt. De har dödstråkiga attackanimationer som bara går att trycka förbi någon gång ibland, och med tanke på att fienderna ibland har löjligt välfyllda livmätare kan de ta flera minuter att besegra emellanåt. De värsta irritationsmomenten hade lätt kunnat åtgärdas genom att ge mig valet att stänga av stridsanimationerna, likt flera andra stridssystem i genren låter mig göra. Istället tvingas jag se samma långsamma sekvenser om och om igen, tills det blir riktigt enformigt och jag väljer att ta en paus från spelet långt tidigare än jag skulle vilja. Ironiskt nog är spelmekaniken riktigt välgjord och varierande, men blir upprepande enbart på grund av denna ytliga detalj som förstör hela spelet. [caption id=“attachment_22128” align=“aligncenter” width=“550”] Stridssystemet är riktigt bra, men förstörs av långsamma animationer.[/caption] Visst, menyer och strider kan vara lite svåröverskådliga ibland och kontrollen är klumpig. Men i grund och botten är Rainbow Skies ett riktigt bra spel i en av mina absoluta favoritgenrer. När jag till sist inser att det sirapssega tempot går att stå ut med om jag väljer att dela upp spelandet i korta sessioner på min Vita känns det lite bättre, men det är ändock stor skandal att en så löjlig detalj lyckas få mig att tröttna på ett äventyr som trollbinder mig i övrigt. Det gör nästan ont att inte ge spelet ett högre betyg, men då delar av upplevelsen känns som att se samma dåliga repris av Kvinnofängelset flera gånger om förstörs verkligen helhetsupplevelsen. Jag hoppas innerligt att utvecklarna släpper en patch som vrider upp hastigheten på spelet i framtiden, men tills dess krävs en stor dos tålamod för att kunna njuta av detta i övrigt fantastiska äventyr.

Friday the 13th: The Game får inget nytt innehåll

Tue, 26 Jun 2018 10:30:28 +0000

Utgivarna Gun Media har nu meddelat att Friday the 13th: The Game (8/10) inte kommer att få nytt innehåll. Spelet har under det senaste året fått nya spelbara karaktärer och kartor, men nu har utvecklingen av nya tillägg hindrats helt och hållet. Orsaken bakom beslutet är en invecklad rättstvist som pågår mellan författaren Victor Miller och filmregissören Sean S. Cunningham. Miller skrev manuset till första Fredagen den 13:e och har stämt Cunninghams bolag Horror Inc. om rättigheterna av varumärket. Planerna för att lägga till Uber Jason och rymdskeppet Grendel från Jason X har tidigare bekräftats, men dessa tillägg har nu skrotats som en följd av de rättsliga åtgärderna. Däremot får utvecklarna Illfonic fortsätta sitt arbete med att till exempel rätta till buggar och införa de utlovade dedikerade servrarna till PlayStation 4. Om spelets abrupta slut på utvecklingsfronten kommer att leda till färre intresserade spelare, tror jag det är en tidsfråga innan Camp Crystal Lake kommer att vara tomt för gott.

Recension: The Lost Child [Vita]

Mon, 25 Jun 2018 10:00:20 +0000

Japanska grottkrypare är en genre som har fått ett rejält uppsving på senare år. och det höga utgivningstempot fortsätter. The Lost Child faller absolut inom ramen för den kategorin, även om du också får ett monstersamlarspel på köpet. Det är en fortsättning på El Shaddai: Ascension of the Metatron då skaparen Sawaki Takeyasu har köpt rättigheterna till det och grundat studion Crim. El Shaddai släpptes ursprungligen till PlayStation 3 redan 2011. Du axlar rollen som journalisten Hyato Ibuki som skriver för ett ockult magasin i det moderna Japan. Han dras in i ett religiöst krig mellan änglar och demoner, där han visar sig vara den utvalde och förväntas rädda mänskligheten. Självklart är det inte en utstakad, enkel väg dit och det finns krafter som vill stoppa dig. [caption id=“attachment_22102” align=“aligncenter” width=“550”] Chefredaktören på magasinet har ofta tips att följa upp som knyter an till demoner eller fallna änglar.[/caption] Premissen i spelet är intressant, om än lite ytlig. Berättelsen blandar religiösa inslag från olika mytologier och mitt bland bibliska änglar möter du varelser från H.P. Lovecrafts Cthulhu-mytos. I prologen utreder du en serie dödsfall där personer har hoppat framför tåg, och en kvinna klädd i lila har setts vid alla tillfällen. Du hittar en mystisk väska och ängeln Lua letar upp dig och hon visar dig att väskan innehåller en artefakt som låter dig fånga demoner. Jag tycker att upplägget påminner mycket om World of Final Fantasy (9/10) då monstren du fångar kan användas i strid, gå upp i nivå, utvecklas och få nya färdigheter. Mellan grottexpeditionerna befinner du dig i Tokyo och har ett standardutbud av tjänster att utnyttja. Du kan köpa och sälja föremål, utveckla dina infångade kompanjoner, få tillfälliga bonusar från ett spabad eller samla dina tankar kring pågående reportage på tidningens redaktion. Du låser upp nya grottor och områden genom att påbörja nya utredningar för magasinet och genom att prata med individer på platser i närheten. När du väl beger dig in i ett skikt, en alternativ dimension som inte vanliga människor kan se, är The Lost Child väldigt likt andra grottkrypare. Du utforskar ett rutnät fyllt med pussel, låsta dörrar, fällor och slumpmässiga strider. En skillnad mot andra spel i genren är att det är förhållandevis lätt och inte kräver en massa nötande av nivåer för att överhuvudtaget komma vidare. Jag besökte visserligen en valfri plats direkt när den dök upp och utforskade de första nivåerna där, så utan det sidospåret kanske det hade varit svårare. [caption id=“attachment_22103” align=“aligncenter” width=“550”] Att öppna kistor är ett projekt i sig.[/caption] Stridssystemet bjuder inte på några innovationer, och det som sticker ut här är tyvärr av ondo. De automatiska striderna inte repeterar min senaste uppsättning kommandon, utan använder till synes vansinniga beslut och slösar manapoäng och resurser helt i onödan. Istället får jag sitta och trycka in kommandon för mina fem äventyrare varje stridsrunda. Just klickandet blir ganska påfrestande då alla beslut har en bekräftelsedialog och saker du utforskar i omgivningen kräver att du klickar dig förbi det. Allra värst blir det att öppna kistor, vilket har gjorts som ett minispel där du kan försöka upptäcka vilken fälla den har, använda en förmåga för att öppna eller helt enkelt dyrka upp låset. Varje gång du väljer att dyrka låset ökar en negativ eller positiv stapel som avgör om du utlöser fällan eller lyckas öppna kistan. I slutändan blir belöningsmomentet med kistor snarare en bestraffning som kräver massor av knapptryckningar, och tar lång tid utan att du säkert lyckas öppna den. I min mening är det ett dåligt designbeslut som jag önskar att de hade gjort valfritt. Laddningstiderna blir ett annat irritationsmoment, där det blir extra påtagligt när du ramlar i en fallgropsfälla. Då får du först vänta på en laddning, och sedan ytterligare en när du tar dig upp från utrymmet du föll ned i. Jag har endast testat PlayStation Vita-versionen och håller tummarna att laddningarna är snällare i PlayStation 4-utgåvan. På det hela taget är The Lost Child ett intressant och fängslande spel som bitvis känns opolerat och lite slarvigt designat. Jag ser trots allt hela tiden fram emot nästa spelsession och det kommer att fortsätta vara en resekamrat på min PlayStation Vita under sommarsemestern. Måste fånga alla demoner!

Vad spelar du i midsommar? [Vecka 25 2018]

Fri, 22 Jun 2018 12:16:10 +0000

Tiden är inne för att dansa kring midsommarstången, äta en god portion färskpotatis tillsammans med en sillbit och umgås med sina närmaste. Midsommar är en av de mest omtyckta högtiderna och de ljusa dagarna har nått sin kulmen nu innan nätterna blir längre. Midsommarhelgen behöver dock inte enbart handla om små grodor eller blommor under kudden, för det finns flera möjligheter att kunna koppla av ett spel också om det möjligtvis regnar. Som vanligt tänker vi på redaktionen berätta om våra spelplaner, men givetvis vill vi veta vad du ska spela också!

Recension: Slime-San Superslime Edition [PS4]

Thu, 21 Jun 2018 10:00:04 +0000

Utmanande plattformsspel som Super Meat Boy och Celeste (10/10) har orsakat raseri och svordomar från spelare världen över. Spelutvecklarna Fabraz har nu gett sig in i den hårda leken, med deras bidrag Slime-San Superslime Edition. Samlingen består av tre titlar med identiska upplägg och liknande berättelser, där den lilla slembollen Slime-San ska skutta omkring de kluriga nivåerna. Sheeple’s Sequel är lite annorlunda för den avundsjuka antagonisten Sheeples hackningar har gjort banorna svårare än i föregångarna. Omgivningens vita förgrunder och blå bakgrund påminner om Linus på Linjen, men figurerna och vissa objekt är antingen gröna eller röda. Banornas storlekar varierar under resans gång, men när en nivå blir alldeles för stor och innehåller flera rörliga ting får jag besvärligt att se vart Slime-San befinner sig. De vitmålade, stela miljöerna blir dessutom ganska trista att titta på i längden. [caption id=“attachment_22052” align=“aligncenter” width=“550”] Släpp inte blicken från slembollen.[/caption] En nivå består av flera korta sektioner och allt med röd färg betyder livsfara. När jag nuddar något rött startar den påbörjade sektionen om igen, men jag gillar att slembollen lämnat ett spår av grönt sekret innan den dog, vilket kan hjälpa mig att lägga om en bättre strategi. Dock måste jag agera snabbt för när den korta timern löpt ut, börjar röd lava fylla rummet gradvist snabbt. När jag håller in R2-knappen blir allt långsammare, men protagonisten kan även passera genom gröna objekt under tiden. Denna egenskap kommer väl till pass eftersom vissa plattformar byter position under processen, men tidspressen kan leda till klantiga situationer där jag råkar trycka på fel knapp. Slime-Sans rusningar kan riktas åt olika håll och jag kan krossa vissa väggar med den egenskapen, men jag upplever att det är besvärligt att rusa uppåt. Annars är kontrollen nästan fläckfri i övrigt och jag tycker att navigationen är mycket bra, särskilt i undervattensnivåerna. Alla nivåer har gröna äpplen som är placerade på svåråtkomliga platser och dessa frukter är spelets valuta vilket kan användas i staden Slumptown. Med äpplena kan jag köpa andra spelbara karaktärer med olika förmågor, eller så går det bra att skaffa fina accessoarer till min spelbara slemmis. Svårhittade arkadpengar behövs för att kunna spela minispel i arkadhallen, som består av exempelvis småskojiga Mario Kart-kopior. Samlingens satir och mörka Monty Python-inspirerade humor är berikande och jag gillar när Fabraz driver med andra spel. Dessutom är det inte ofta jag får beskåda en slemboll bli uppäten av en jättelik likmask, som i originalspelet, och att ordet exkrement finns i första världens titel. [caption id=“attachment_22057” align=“aligncenter” width=“550”] Att det finns slemmiga typer i Slumptown kan inte vara en slump.[/caption] Slime-San Superslime Editon är en trilogi av utmanande banor och dess musik i bästa bitpop är magnifikt. Men tre identiska spel med hundratals banor är alldeles för mycket, ett spel och färre antal nivåer hade varit tillräckligt. Jag tycker att det är skoj att spela i små doser, och trots banornas kluriga upplägg så blir upplevelsen monoton redan efter en halvtimmes spelande. Om du gillade Super Meat Boy eller Celeste kan det vara värt att testa detta slemmiga äventyr. Men avsaknaden av substans i banorna och bristen på belöning efter att klarat av en tuff nivå gjorde mig besviken.

Recension: Along Together [PSVR]

Tue, 19 Jun 2018 10:00:49 +0000

I Along Together spelar du en låtsaskompis till en liten flicka eller pojke vars hund har sprungit bort. Din roll blir att kontrollera en gigantisk hand som kan manipulera omgivningen så att sökandet kan fortsätta. Spelet är helt utvecklat som ett VR-spel, och bjuder på en pusselupplevelse. Tyvärr dras det med en hel del tekniska problem som drar ned helhetsbetyget. [caption id=“attachment_22066” align=“aligncenter” width=“550”] De färgglada skogsbanorna fyllda med träkonstruktioner ger en härlig, organisk känsla.[/caption] Min allra första reaktion när jag startar spelet blir en känsla av förvåning och irritation, då ett grönt plan täcker hela mitt blickfång och gömmer alla detaljer på första banan. Jag inser snabbt att den fasta kameran gör att jag måste resa mig upp för att kunna se något och att kameran åker med i fasta vinklar när jag förflyttar huvudpersonen. Pusslen är för det mesta logiska och innefattar oftast mekaniska element, som vridbara stockar och hissar du kan dra i. På varje nivå finns det dessutom en gömd skatt i form av en leksak som du kan leka med mellan banorna. Min favorit är en handhållen konsol som inkluderar ett simpelt plattformsspel. Förutom kameratrasslet så hittar jag fler tekniska tillkortakommanden som försvårar mina framsteg. Det händer vid flera tillfällen att jag ramlar ned bakom plattformar på platser jag inte kan komma loss ifrån, och den enda lösningen är att lämna banan och starta om den. Spelet kontrolleras med en vanlig handkontroll, men rörelserna är oprecisa och spårningen av kontrollen tappas bort då och då. Jag kommer på mig själv att jag är orolig att jag ska slå ned saker runt omkring mig när jag står med armarna rakt ut i konstiga vinklar för att kunna nå punkterna jag behöver interagera med. [caption id=“attachment_22067” align=“aligncenter” width=“550”] Grottan bjuder på rälsvagnar och hissar.[/caption] Spelet i sig känns tämligen simpelt och variationen i pusslen är väldigt liten. Vid ett par tillfällen glimrar det till med lite klurigare gåtor och jag måste stanna upp och fundera, men svårighetsgraden är aldrig i närheten av pusselgiganter som The Witness (9/10) eller Virtue’s Last Reward. Att spelet utveckats för VR-hjälmen tillför ingenting och det hade lika gärna kunnat vara ett spel utan VR, även om uppfattningen kanske hade varit ännu starkare att spelet är lite för enkelt. På plus-sidan är spelet väldigt barnvänligt och om det inte vore för rekommendationen att PlayStation VR inte ska användas av barn under 12 år, så hade jag rekommenderat detta som en perfekt titel för spelande lågstadieelever. När eftertexterna rullar funderar jag på vilken målgrupp spelet riktar sig till och hittar inget bra svar. Om det är riktat till mig har utvecklarna iallafall missat målet.

Recension: Onrush [PS4]

Mon, 18 Jun 2018 10:00:36 +0000

Det var en sorglig dag när Evolution Studios gick i graven efter de många problem som Driveclub (6/10) hade både vid och efter lansering. Trots detta hade teamet en gedigen historia fylld av bra arkadfokuserade racingspel, vilket är varför Codemasters snappade upp många av de som blev av med sina jobb. Resultatet av detta finner vi nu i formen av Onrush – ett spel som har tydliga rötter i de populära Motorstorm-spelen, men som även har en del nya och fräscha idéer. Vid första anblicken ser Onrush ut som typisk offroad-racing, men faktum är att placering och antal varv är totalt irrelevant. Här handlar det istället om lagspel och samarbete i de fyra olika grenarna som erbjuds. Till exempel har vi Lockdown, vilket är en form av herre på täppan-tävling som utspelar sig i hisnande hastigheter. Det skapas en rörlig punkt på banan där du och dina lagmedlemmar ska försöka dominera med fler antal fordon än motståndarlaget. När du har hållit övertaget i några sekunder har du vunnit omgången. Detta skapar ju extremt spännande sekvenser där du dels försöker hålla positionen men även försöker tränga ut motståndarna ur cirkeln. [caption id=“attachment_22043” align=“aligncenter” width=“550”] Vilken ring är rätt? Vilken ring är fel? Äh, det är bara att gasa.[/caption] Min personliga favorit är grenen som heter Switch, där alla börjar med den lättaste fordonsklassen och tre stycken markeringar. Varje gång du kvaddar ditt fordon blir du av med en markering och går samtidigt upp till ett större fordon, och detta pågår sedan tills ett lag har blivit av med alla sina markeringar. Detta läge skapar många intressanta taktiska situationer, då det är en fördel att ha ett tyngre fordon för att kunna krascha dina motståndare. Men samtidigt måste du ju hushålla med dina markeringar för att se till att laget står som vinnare i slutet. Alla fordon har sina egna specialförmågor, nästan lite på Overwatch-manér. Under loppets gång bygger du upp en mätare genom att använda din turboboost, och när du sedan aktiverar din förmåga kan det antingen vara något som hjälper laget eller ser till att demolera motståndet. En av bilarna kan till exempel fylla på lagkamraternas boostmätare, medan en annan kan skapa ett halt spår bakom fordonet som gör att motståndarna lätt kan slira ut i en bergvägg. Onrush lyckas riktigt väl med de centrala punkterna, som till exempel körkänslan. Jag känner väldigt sällan att det är något annat än mina egna färdigheter som saknas när det går dåligt för egna laget, och det är oerhört viktigt när allting utspelar sig i så otroligt högt tempo. Detta förstärks sedan även av riktigt bra prestanda, då spelet i princip är låst vid 60 bildrutor per sekund. Det finns möjlighet att ställa in att upplösningen ska prioriteras istället för bildfrekvensen, men i ett så actionfyllt spel är det inte att föredra. [caption id=“attachment_22044” align=“aligncenter” width=“550”] Att köra motorcykel bland fartblinda bilister är modigt. Eller korkat.[/caption] Med enbart fyra spellägen och tio banor kan utbudet se lite tunt ut, men med tanke på hur dynamiskt spelet är upplever jag att det finns gott om spelvärde ändå. Banorna är uppbyggda med flera olika körfält, och kan också köras baklänges, med olika väder och varierande tid på dagen. Det är inte omvälvande skillnader, men det skapar ändå en gnutta omväxling. Blir du trött på att köra mot datorstyrt motstånd kan du även ta dig an andra spelare online, och det har fungerat riktigt bra under tiden jag har testat det. Det finns även planer på att introducera rankingläge online, då det finns en ruta för detta i menyn, men det är inte implementerat än i skrivande stund. Onrush är ett spel som spritter av körglädje, action och spektakulära sekvenser på en nivå som jag inte riktigt förväntade mig. Innehållet är kanske lite sparsmakat om du bara vill spela offline, men det här är definitivt ett spel som jag kommer att återvända till med jämna mellanrum.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 24 2018]

Fri, 15 Jun 2018 17:00:11 +0000

Nu är det helg igen och för mig är det dags att lägga spelen och skrivandet under stolen framför mig eller i ett av bagageutrymmena ovanför stolarna. Japp, det är äntligen dags att ta lite semester och självklart är resmålet återigen Japan! Resten av redaktionen kommer dock att spela och jobba på som vanligt och förmodligen kommer jag inte att kunna hålla mig ifrån bloggen under kvällstid. Det finns ju fortfarande enormt mycket nyheter och information att konsumera från årets E3-mässa som gång på gång levererat häpnadsväckande material. Om du vill läsa våra artiklar om mässan, kan du klicka här för att få tankarna serverade på ett fat. Nog om resor och mässor, nu är det dags att avslöja spelplanerna för helgen!

E3 2018 - Sammanfattning av Sony

Fri, 15 Jun 2018 13:00:24 +0000

Sony hade tidigt lagt ribban för vad vi kunde förvänta oss att se under deras E3-presentation, då de i god tid specificerade fyra stycken spel som de planerade att ha som hörnstenar. Det gjorde att utbudet spontant kändes lite tunt, men det skulle visa sig att det bjöds på en utfyllnad från tredjepartsutvecklare också. Trots att planeringen och upplägget av showen var den märkligaste jag har sett på länge, skulle det visa sig att speldemonstrationerna kompenserade för detta med råge. Presentationen öppnade med ett vackert framträdande av Gustavo Santaolalla, som sedan ledde till en riktigt imponerande och brutal uppvisning av The Last of Us Part II. Klippet inleddes med en väldigt vacker och känslosam dialogsekvens, som sedan övergick till spelsekvenser. Två saker tydliggjordes i denna demonstration. Dels står det klart att Naughty Dog bara fortsätter att krama ur mer kraft från PlayStation 4. Spelet ser otroligt vackert ut i detta stadium i utvecklingen, och visar verkligen att det finns liv kvar i den nuvarande konsolgenerationen. Den andra punkten som var smärtsamt tydlig är att spelet är riktigt våldsamt. Föregångaren skyggade visserligen inte från att skildra brutalitet heller, men det har dragits upp på helt nya nivåer nu i uppföljaren. Jag hoppas verkligen att det finns en poäng med övervåldet, för jag vill inte att spelet ska förvandlas till hyperrealistisk våldsorgie bara för att teknologin tillåter det. När demon var över blev det helt plötsligt en paus i presentationen eftersom de som var på plats skulle förflyttas in i en annan lokal. Mycket märkligt beslut som verkligen hämmade tempot i showen, men så snart det var igång igen fick vi se Ghost of Tsushima. Detta samuraispel var nog det spel under hela presentationen som imponerade mest på mig, även om vi inte fick så hemskt mycket kontext för hur spelets struktur ser ut. Det hela ser ut som ett otroligt vackert samuraifilmsepos i en öppen spelvärld, och det är i princip tillräckligt för att sälja mig på konceptet till 100 procent. Jag är väldigt nyfiken på vad Sucker Punch har att visa framöver. Därefter fick vi se lite smått och gott från bland annat Remedy, som visade upp en trailer för deras nya projekt Control. Det påminner stilmässigt väldigt mycket om deras förra spel Quantum Break , men med lite högre tempo och intensitet. I detta segment dök det även upp en trailer för nyversionen av Resident Evil 2, och det ser bättre ut än vad jag någonsin hade vågat hoppas på. Istället för att bibehålla den gamla strukturen från originalspelet, har Capcom beslutat sig för att göra om spelet från grunden i tredjepersonsperspektiv. Och bäst av allt är att vi får ta del av det redan i januari! Sedan var det dags för Death Strandingatt stå i rampljuset med en ny trailer, och trots att vi fick se ett par ögonblick som faktiskt ser ut som riktiga spelsekvenser kan jag fortfarande inte säga vad det här kommer att bli. Trailern var inte riktigt lika effektiv som de tidigare har varit, men troligtvis har spelet ett par varv till på E3 innan det blir färdigt. Kanske vet vi vad spelet är då? Avslutningsvis fick vi en actionfylld uppvisning av Sonys nästa storsatsning, nämligen Spider-Man. Jag är sedan länge såld på konceptet, och detta kändes bara därför som mer av det goda som vi har att se fram emot i september. Förutom strider och svingande i högt tempo fick vi se en del av de många bovar vi får nöjet att slåss mot i spelet. Jag förväntade mig att vi skulle få se From Softwares nya projekt Sekiro: Shadows Die Twice under denna presentation också, men den snappades upp av Microsoft istället. Enligt uppgifter ska detta samuraispel ha vissa likheter med det klassiska Souls-konceptet som utvecklarna har filat på i många år nu, men det kommer inte att ha de vanliga rollspelselement vi är vana vid. Vi får se vad detta innebär i praktiken, men med tanke på den höga standard From Software har hållit i många år nu litar jag på att de kommer att skapa något riktigt intressant. En liten besvikelse var att vi inte fick höra något om Bluepoint Games nya projekt, men det finns ju fler evenemang i år som de behöver spara lite krut till. I övrigt var det en väldigt spännande samling spel som visades upp, och det kommer att bli en härlig slutspurt på konsolgenerationen de kommande åren.

E3 2018 - Sammanfattning av Ubisoft

Fri, 15 Jun 2018 10:00:40 +0000

När det kommer till E3-presentationer är det få som satsar lika mycket på underhållningsfaktorn som Ubisoft gör. Detta är ju dock inte en garanti för att det alltid lyckas, men det är inte ofta man kan kalla deras show för tråkig. Ribban blev omedelbart lagd i årets upplaga, med en omfattande danspresentation som innefattade både en person i pandadräkt och en musikkår. Det var förstås inte svårt att lista ut att det handlade om offentliggörandet av Just Dance 2019, och även om det inte blev sagt ett ord om spelet var själva dansnumret mer effektivt än något annat som skulle kunna sägas om spelet. Detta följdes sedan upp av en efterlängtad trailer för Beyond Good & Evil 2, där vi fick se att även Jade kommer att vara med i spelet. Denna uppföljare utspelar sig kronologiskt sett innan första spelet, och det ser ut som att Jade inte riktigt har funnit sin plats som fotojournalist riktigt än, utan ser istället ut att vara spelets antagonist. Det blev dock lite smolk i bägaren när de även presenterade ett crowdsource-koncept för att skapa innehåll för spelet. Jag tycker att det låter lite smutsigt då det är ett företag som omsätter miljarder varje år, och som har fyra separata utvecklingsstudior som jobbar med spelet. I slutänden känns det bara som ett sätt att undvika att anställa folk som uppenbarligen behövs för att skapa den produkt de siktar på att skapa. Stämningen lyftes dock snabbt efter detta när Antti Ilvessuo från RedLynx intog scenen för att visa upp Trials Rising. Inte nog med att han bjöd på ett härligt slapstick-nummer, han insisterade även traditionsenligt på att han är Finlands statsminister. Spelet ser ut att vara mer av det klassiska Trials-konceptet, men det är precis vad jag vill ha också. The Division 2 hade redan tidigare fått en genomgång av spelsekvenser på Microsofts scen, men nu kompletterades även med en mer tongivande trailer. Vi fick även reda på att spelet kommer att ha stöd för åtta spelare i mer omfattande raidutmaningar. De nya miljöerna i Washington D.C. ser också väldigt intressanta ut, och det finns potential för bra uppföljare från Malmöbaserade Massive Entertainment. Trots att Skull & Bones blev uppskjutet till nästa år fick vi ändå se en ganska matig trailer med nytt innehåll från spelet. Det hela ser oerhört vackert ut, men då det hela verkar vara fokuserat på onlinestrider är det inget för mig. I samma kategori finner vi den nya expansionen till For Honor (9/10) med namnet Marching Fire. Den stora höjdpunkten för mig var avslutningsnumret Assassin’s Creed Odyssey. Troligtvis var detta menat att vara den stora klassiska överraskningen som Ubisoft har haft som tradition i slutet av presentationen de senaste åren, men eftersom det läckte redan innan E3 drog igång var en del detaljer redan kända. Mycket känns igen från strukturen i Assassin’s Creed Origins (9/10), men trots detta känns det oerhört lockande att utforska antika Grekland och se hur de knyter ihop berättelsen till helheten. Om det håller samma klass som förra årets upplaga kommer hösten att bli riktigt trevlig. Jag hoppades mycket på att vi faktiskt skulle få se ett nytt Splinter Cell detta år, då det var en del av Walmart-läckan veckorna innan mässan. Det börjar bli en årlig tradition för mig att bli besviken av spelets frånvaro, men någon gång måste det ju ske! Presentationen bjöd både på höga toppar och en del lågvattenmärken, men överlag fanns det tillräckligt positivt att ta med sig för att jag ska ge Ubisoft godkänt i år.

E3 2018 - Sammanfattning av Square Enix

Thu, 14 Jun 2018 13:00:40 +0000

Square Enix gjorde i år en återkomst på presentationsfronten inför E3-mässan, och passade på att låna Nintendos grepp med en förinspelad video. Det är ett ganska klokt grepp, både ur ett ekonomiskt och tekniskt perspektiv samtidigt som det ändå tillåter dem att stå i det virtuella rampljuset. Inför presentationen hade jag ganska höga förhoppningar på vad som skulle visas upp, och även om inte alla punkterna bockades av fanns det ändå en del godis. För det första var det ett helt och hållet inspirerat beslut att ha Keith David som berättarröst i videon, då han skulle kunna läsa innehållsförteckningen på ett mjölkpaket och ändå få det att låta coolt. Första spelet vi fick se var Shadow of the Tomb Raider, och även om det spelmekaniskt är ganska likt föregångarna så är det ändå ett av årets mest efterlängtade spel för mig. Det visades inte några direkta banbrytande nyheter, men miljöerna ser oerhört inbjudande ut och jag ser fram emot att utforska varje liten vrå. Babylon’s Fall lyckades fånga min uppmärksamhet på ett väldigt effektivt vis, även om det inte visades något direkt konkret från spelet. Stämningen från trailern parat med att Platinum Games ligger bakom utvecklingen gör dock att det finns mycket gott att hoppas på när spelet blir redo att visas upp på riktigt! Just Cause 4 hade läckt redan innan E3 via Walmart-läckan, men även om det inte blev den önskade överraskning som Square Enix hade hoppats på fick vi ändå se en ganska lovande trailer med spelsekvenser. Nyheter som extrema väderförhållanden visades upp tillsammans med en kavalkad av explosioner, men mest av allt håller jag tummarna för att de kan hitta tillbaka till känslan från Just Cause 2, då trean tappade lite av charmen och tog sig själv på lite för stort allvar. Ett av de stora frågetecknen från presentationen kom i form av The Quiet Man. Spelet började med ett FMV-klipp som sedan gick över till en datoranimerad fightsekvens. Hur detta hänger ihop i praktiken är fortfarande oklart, men jag är åtminstone intresserad av att se mer. Vi fick även se ett par trailers som redan hade visats på Microsofts scen dagen innan, och det är Kingdom Hearts III och The Awesome Adventures of Captain Spirit. Den förstnämnda bestod i princip bara av lösryckta dialogsekvenser från ett spel som har ökänt förvirrande dialoger även när man känner till sammanhanget. Captain Spirit är dock mer fascinerande, då det är ett prologkapitel som utspelar sig i Life is Strange-världen. Det är menat att vara en aptitretare inför fortsättningen på den fantastiska debutsäsongen av Life is Strange, och det kommer dessutom att vara en helt gratis nedladdning senare denna månad. Jag hoppades på att vi skulle få se Crystal Dynamics Avengers-spel, men det är tydligen inte färdigt nog att visa ännu. Final Fantasy VII Remake var också helt frånvarande, vilket absolut inte bådar gott för utvecklingen. Överlag fanns det en del trevligheter i Square Enix presentation, om än väldigt få överraskningar. De kommer dock att ha en stark avslutning på året med både Shadow of the Tomb Raider, Dragon Quest XI och Just Cause 4 på menyn.

Recension: The Elder Scrolls Online: Summerset [PS4]

Thu, 14 Jun 2018 10:00:59 +0000

Jag har aldrig någonsin varit lockad av momenten som ofta måste utföras för att nöta min väg till framgång i ett MMORPG. Aldrig någonsin har jag sett fram emot att hacka ihjäl 10 kycklingar, hitta 20 stenar eller prata med 5 invånare i en stad för att klara ett uppdrag. Inte heller har jag lockats av att besegra samma boss gång efter gång för att eventuellt få nävarna runt episka prylar. Det är något som hela tiden har känts fel, något som inte riktigt har klickat med mig. Ända tills jag provade The Elder Scrolls Online under förra året. Jag har alltid varit svag för Bethesdas enorma världar, fyllda av unika karaktärer, väldiga strider och den där känslan av att vara tvungen att se vad som finns bakom nästa kulle. Online-versionen av The Elder Scrolls bet sig fast i mig under flera intensiva spelveckor men släppte greppet efter ett tag, utan att jag egentligen vet varför. Med expansionen Summerset , har dock lusten vaknat till liv igen och påmint mig varför jag på samma gång både älskar och hatar spelläget som erbjuds. [caption id=“attachment_21993” align=“aligncenter” width=“550”] Jag njuter av utsikten. Vänta nu…vem spelar detta i tredjepersonsvy???[/caption] I detta tillägg får jag äntligen möjlighet att besöka ön som bebos av högalverna, eller Altmer som de kallas i Elder Scrolls-universat. Öriket Summerset har tidigare varit otillgängligt för utomstående, men tack vare den unga drottningen Ayrenn öppnas nu gränserna upp. Regenten må vara öppen för förändring, men befolkningen på ön är minst sagt skeptisk till detta. Summerset har dock betydligt större problem än utländska besökare ska det visa sig. Ganska snart står det klart att någon eller några försöker hjälpa en mystisk prins till makten. Självklart ligger de ondsinta andarna Daedra bakom den planerade kuppen och jag måste axla bördan att nedgöra motståndet för att rädda drottningen, Summerset och världen från undergång. Visserligen delar jag uppdraget med miljontalet andra spelare, men jag föredrar att spela ensam även om jag i vissa grottor gläds över sällskapet av några spelare med högre nivå än mig. Emellanåt kastar nämligen spelet löjliga mängder av tuffa fiender mot mig och det är uppenbart att min spelstil som ensamvarg inte befinner sig i fokus för målgruppen. Ganska snabbt introduceras det nya sällskapet Psijic som förutom sin betydande del i äventyrets utformande, även erbjuder ett helt nytt färdighetsträd. Egenskaperna som går att uppgradera här grundas mycket kring tidskonceptet där jag kan stoppa tiden för fienderna, skada grupper av fiender som står för nära mig, men också backa tiden några sekunder ungefär som Tracer i Overwatch (8/10). [caption id=“attachment_21994” align=“aligncenter” width=“550”] Razum-dar, drottningens ögon, följer med mig i detta äventyr också![/caption] Om du trivs bättre med att arbeta med hantverk, erbjuds även ett helt nytt yrke som guldsmed där du kan skapa smycken med unika färdigheter. I grundspelet tröttnade jag dock ganska snabbt på mitt val av jobb som snickare, och därför lockar inte detta yrke mig alls speciellt mycket. Det visar sig dessutom att det tar alldeles för lång tid att forska fram nya grenar i arbetet, ibland flera dagar innan jag låser upp de nya recepten. Expansionen erbjuder väldigt mycket för dig som spelare av grundspelet, men för mig i egenskap av recensent visar det också tydligt sin fula och trista baksida. Eftersom jag arbetar under en viss tidspress, känner jag att jag vill plöja igenom den nya berättelsen för att kunna ge ett rättvist utlåtande. Här faller Summerset som ett korthus i vinden då jag gång på gång känner mig uttråkad då jag slutför ett uppdrag i den ena delen av kartan och behöver rapportera till den kapable och karismatiske Razum-Dar som befinner sig i en helt annan del av kartan. Precis sådär utspelar sig de allra flesta uppdrag i The Elder Scrolls Online: Summerset. Jag besegrar ett antal fiender, transporterar mig några minuter till en annan plats och får ett nytt uppdrag, långt bort. Jag vet att detta är essensen av ett online-rollspel, och kanske är det detta faktum som bekräftar min påtagliga aversion till spelgenren. Men efter ett tiotal timmar känner jag att jag fått nog av upplevelsen, igen.

Recension: Vampyr [PS4]

Wed, 13 Jun 2018 16:00:54 +0000

Läkaren Jonathan Reid återvänder till sin London efter att ha tillbringat tid på frontlinjerna i första världskriget. Minnena från kriget väger tungt på hans sinne, han verkar lite distraherad och frånvarande och märker inte när en mystisk figur smyger sig på honom bakifrån och förändrar hans liv totalt. Allt blir svart, och när Jonathan vaknar upp en stund senare har han fått en ny hunger, nämligen för blod. Dontnods senaste alster, Vampyr , lånar friskt från viktoriansk skräck, och det märks att författarna har bläddrat i Bram Stokers Dracula vid mer än ett tillfälle, då ett par karaktärer lånat sina namn ifrån denna vampyrbibel. London år 1918 lider av sviterna av den spanska sjukan, en horribel influensaepidemi som globalt skördade ett antal miljoner liv. I en så pass tätbebyggd och tvivelaktigt renlig stad som London var vid tiden, spred den sig kvickt, och Jonathan Reid i egenskap av läkare med vissa speciella kunskaper dras snabbt in i de frenetiska försöken att hitta en kur eller begränsa spridningen. Efter att ha undflytt Londons soliga gator hamnar doktor Reid till sist på säker mark i Pembroke-sjukhuset, en plats som får agera ett tillfälligt hem. Här finns förutom den vampyriska doktorn gott om andra läkare, sjuksköterskor och patienter som alla har sina egna liv och problem, och att prata med dessa och försöka pussla ihop deras livshistoria är en väsentlig del i Vampyr. Om nu inte ens hunger tar överhanden och frestelsen att mumsa i sig allihopa blir för stor. [caption id=“attachment_21987” align=“aligncenter” width=“550”] Snabbmat?[/caption] Det handlar lite om ens egen moral och hur man väljer att behandla världen – ingenting hindrar dig från att behandla Londons befolkning som snabbmat – tvärtom, det är ett alldeles ypperligt sätt att tillförskansa sig erfarenhet och nya förmågor. Men det riskerar också att göra kvarteren runtomkring lite mer farofyllda att vistas i – det verkar nämligen inte som om Reid är den enda vampyren i London, och kringvandrande frivilligvakter är dessutom glada för att försöka tutta fyr på eller driva pålar djupt in i misstänkta blodiglar. Pembroke är dock inte det enda området som skildras, Jonathan får även ge sig ut på besök i celebra kvarter som Whitechapel, West End och ett par mörka, dystra hamnkvarter i jakten på en kur och sanningen om vad som hänt honom. Under utforskandets gång tvingas Jonathan ge sig in i närkamp med ett antal otrevliga individer och monster, och stridandet är till en början spelets absolut största svaghet – det är lätt att känna sig alldeles för klen. Men med tanke på att Jonathan är en rätt nyskapad vampyr som inte har full koll på sin styrka och sina förmågor är det kanske helt rätt tänkt, men det är ett frustrationsmoment likväl. Senare in i spelet, när jag samlat på mig lite mer erfarenhet och skaffat lite nya förmågor och bättre vapen börjar striderna faktiskt kännas underhållande – de har inte alls samma tyngd eller taktiska krav som Bloodborne (10/10) , men är inte heller en ren exercis i tryck på alla knappar samtidigt tills du vinner. Förmågorna som Jonathan kan införskaffa sig är rätt varierade och erbjuder ett par olika alternativ till konflikthantering – närstrid, smygande och avståndsbaserade attacker till exempel. [caption id=“attachment_21986” align=“aligncenter” width=“550”] Londons gator är lite omysiga efter solnedgången[/caption] Utöver huvudhandlingen och stridande så handlar mycket i Vampyr om att lära känna Londons befolkning lite mer, lindra deras sjukdomssymptom och om de litar på dig tillräckligt mycket, lösa sidouppdrag. På grund av lite ”otur” råkade jag missa alla sidouppdrag i en av stadsdelarna, så jag rekommenderar viss försiktighet. Dontnod har lyckats skildra ett nedgånget, sjukdomssmittat och levande London i den viktorianska eran och deras ständiga kompositör Olivier Deriviere bistår med sin stämningsfulla musik. De olika stadsdelarna Jonathan besöker har alla olika karaktär, och hade nog varit fulla av liv och rörelse om de inte härjats av epidemin och odöda nattvarelser. Vampyr är utan tvekan ett av Dontnods starkare spel även om striderna ibland vacklar en smula och laddningstiderna kan kännas smärtsamma. Att de liberalt lånat influenser från äldre vampyrfiktion (även i klassiskt rollspelsformat) och lyckas väva ihop en fascinerande handling som vid ett par tillfällen fick mig att tappa hakan är såklart välkommet. När eftertexterna rullade förbi behövde jag en paus för att smälta handlingen och vad jag precis varit igenom men lusten att starta en ny vända igenom spelet för att hantera dess sidouppdrag lite bättre börjar göra sig påmind. Dontnod bevisar återigen att de är mästerliga på att, oavsett genre, skapa gripande historier och levande (och odöda) karaktärsporträtt.

E3 2018 - Sammanfattning av Bethesda

Wed, 13 Jun 2018 13:00:35 +0000

Efter Electronic Arts stappliga inledning av årets E3-presentationer höll jag verkligen tummarna för att Bethesda skulle vända trenden till något mer positivt. När de sedan inledde med ett minst sagt energifyllt framträdande från Andrew W.K. fanns det inte längre några tvivel att detta skulle bli en mer fartfylld tillställning. Det var dock bara början på de trevligheter som väntade senare under min uppesittarkväll. Rage 2 blev första spel ut på scenen, och vi bjöds till en början på styltig presentation som ingen riktigt verkade ha repeterat. Lyckligtvis följdes detta upp med en ganska härlig demonstration av spelsekvenser, och det ser ut att kunna bli ett betydligt mer underhållande spel än föregångaren någonsin var. Detta följdes sedan upp med ett Elder Scrolls-segment som dels gick igenom nyheterna i Summerset-expansionen till The Elder Scrolls Online, men vi fick även en bekräftelse på att kortspelet The Elder Scrolls Legends är på väg till konsoler också. Det är inte riktigt min typ av spel, men det är ett populärt spel som definitivt hör hemma på fler plattformar. Kvällens första stora överraskning kom i form av uppföljaren till det lysande Doom (8/10). Med namnet Doom: Eternal kändes det ursprungligen som en expansion eller ett sidospår, men det bekräftades snabbt att det är en full uppföljare. Jag trodde att vi skulle få vänta lite längre på bekräftelsen av detta spel, och även om det troligtvis dröjer tills vi får lov att spela det behöver vi inte vänta alltför länge på att få se fler detaljer. Spelet kommer nämligen att få en större presentation på Quakecon i augusti. Jag nämnde även i min inför E3-artikel att jag ville se en expansion till Prey (9/10), och även om jag fick vad jag önskade så var det inte riktigt vad jag hoppades på. Istället för nya berättelsedrivna kapitel fick vi istället Mooncrasher. Denna expansion utspelar sig på en bas på månen, och är i praktiken ett roguelike-upplägg för spelet och är menat att spelas om och om igen. Fiender och utrustning flyttas runt varje spelomgång, vilket skapar varierande utmaningar. Preys starka sida var ju dock inte striderna, utan berättelsen, miljön och stämningen, vilket gör att denna expansionen är något av en besvikelse. Vi fick även bekräftelse på att Machine Games jobbar på högtryck för att leverera ett nytt Wolfenstein-spel, vilket var en väldigt positiv överraskning. Wolfenstein: Youngblood utspelar sig i Paris på 80-talet med BJ Blaskowiczs tvillingdöttrar i huvudrollerna. Detta upplägg gör det då möjligt att introducera kooperativt spel i den nya kampanjen, vilket förstås är intressant. Jag misstänker att det handlar om ett fristående sidospår i likhet med Wolfenstein: The Old Blood , och inte en fortsättning på den berättelse vi har fått följa i de numrerade spelen. Oavsett så ser jag oerhört mycket fram emot att se mer om detta! Detta följdes sedan av ett långt segment med branschveteranen Todd Howard på scenen. Majoriteten av tiden tillbringades förstås med att förklara vad Fallout 76 är, och som förväntat kommer det inte att vara ett klassiskt rollspel i stil med tidigare spel. Fokus kommer istället att ligga på överlevnad i en delad onlinevärld. Det hela ser väldigt väldesignat och bra ut, men det är dessvärre inte vad jag är ute efter när det gäller Fallout. Jag vill känna mig isolerad i postapokalysen, och inte hela tiden känna att någon annan spelare är ute efter att påverka min spelupplevelse. Det är dock en genre som är omåttligt populär, så det kommer säkert att bli en kassako för Bethesda under en lång tid framöver. Howard nöjde sig dock inte med detta. Han lät även oss fans skymta vad som finns på horisonten, och det är ett spel som det har ryktats länge om – nämligen Starfield. Vi fick dock inte se mycket mer än just en skymt av detta rymdbaserade rollspel, och om vi ska ta ordagrant på Todd Howards ordval så kan det dröja till nästa konsolgeneration innan det blir färdigt. Detta hindrade dock inte honom att börja prata om vad som kommer efter Starfield, och då är det äntligen dags för ett nytt spel i The Elder Scrolls-serien. Enligt information efter presskonferensen har dock inte utvecklingen av The Elder Scrolls VI ens påbörjats än, så det är garanterat något som kommer att dröja till en bit in på nästa konsolgeneration. Även om mycket som visades under presentationen är en bit bort är det ändå spännande att se Bethesdas planer för framtiden, och framtiden är onekligen ljus. Det kan tyckas lite märkligt att visa upp logotyper av spel som det knappt finns en enda kodrad för, men nu kan åtminstone inte spelet läckas av en slarvig återförsäljare.

E3 2018 - Sammanfattning av Electronic Arts

Wed, 13 Jun 2018 10:00:00 +0000

När jag började skriva min inför E3-artikel för Electronic Arts hade jag stora förhoppningar på en stark presentation från utgivaren med det mest sargade ryktet från det senaste året. De hade mycket att bevisa för fansen, och de hade chansen att räta upp skutan när hela världens spelfans riktade ögonen mot dem. Det var dock inte riktigt vad som hände. Mycket av presentationen var precis lika styltig som förra året, med lågt tempo och fokus på helt fel saker. Det saknades dock inte ljuspunkter helt och hållet. Det hela öppnade med en uppvisning av Battlefield V, vilket visserligen fortfarande ser bra ut. Problemet är att i princip inget var nytt jämfört med avtäckningsevenemanget strax innan E3-mässan. Representanterna från DICE nämnde att de har en egen variant på det populära Battle Royale-läget på gång, vilket förvisso inte var någon större överraskning. Alla är ju ute efter att jaga Fortnite -pengarna nu. En kort presentation av FIFA 19 fokuserade på att de nu har införskaffat UEFA Champions League-licensen, som hittills har varit Konamis trumfkort i Pro Evolution Soccer -serien. Det tillkännagavs inte direkt någon annan konkret information, men det är å andra sidan ett årligt sportspel. Det sker ju inte så hemskt omvälvande saker från år till år. Min förhoppning om att vi skulle få se en skymt av Respawn Entertainments Star Wars-projekt slogs i spillror av självaste Vince Zampella, när han nöjde sig med att säga att spelet heter Jedi: Fallen Order. Planen är att släppa spelet framåt slutet av 2019, så jag får tålmodigt vänta vidare efter konkreta nyheter om detta spännande verk. Det var dock glädjande att se en snutt av Unravel Two trots att informationen hade läckt i förhand. Det är oerhört vackert och stämningsfullt, och innovationen med två stycken sammanknutna Yarny-dockor ser spännande ut. Den stora överraskningen var dock att spelet var färdigt och släpptes samma dag. Sea of Solitude visades också upp, som ett nytt tillägg i EA:s indiesatsning EA Originals. Det bjuder både på en vacker grafisk stil och ett intressant upplägg för att utforska känslor som ensamhet och utanförskap. Spelet har visserligen varit känt sedan tidigare, men i början av 2019 kommer vi att kunna spela det till slut. EA:s stora satsning i år skulle dock vara Anthem, och efter förra årets lilla smakprov var ju förväntningarna ganska höga. De lyckades dock ta precis all vind ur sina egna segel genom att ha en otroligt långdragen intervjusektion med representanter från BioWare innan spelsekvenserna visades. Jag har inget emot utvecklarintervjuer, utan det är rentav riktigt intressant under rätt omständigheter. Detta saknade dock fingertoppskänsla ganska rejält. När väl spelsekvensen satte igång tycker jag att wow-känslan uteblev en aning. Spelet är riktigt vackert, och jag är svag för actionrollspel där siffror flyger från fienderna du skadar. Jag fick dock inte riktigt någon övergripande känsla för vad spelet är, utöver kooperativa strider mot stora fiender. BioWare behöver leverera något riktigt bra, och jag vet inte om Anthem kommer att nå upp till dessa förväntningar. Överlag var presentationen väldigt platt, tråkig och förutsägbar. Många av mina önskemål lös med sin frånvaro, och då tänker jag i synnerhet på Skate 4. Det skulle i princip vara öppet mål för EA om de ville vinna tillbaka lite goodwill från fansen, men nu är jag ganska övertygad om att det aldrig kommer att ske. Något nytt Burnout -spel blev det inte heller, men det finns fortfarande en chans att det kommer att kunna ske nästa år. Ghost Games går ju på en tvåårscykel med sina bilspel, och det är kanske dags att ta en paus från Need for Speed -serien nu. Det är bara ett år kvar till nästa E3…

Recension: Moonlighter [PS4]

Mon, 11 Jun 2018 10:11:27 +0000

Den lilla byn Rynoka har en uråldrig historia, där byns invånare har utforskat de närliggande templen i jakt på skatter för att kunna försörja sig själva. Befolkningen har två yrken; de äventyrslystna krigarna står för sökningen och försäljarna säljer de upptäckta råvarorna. Spelet börjar med att huvudrollsinnehavaren Will har börjat undersöka ett tempel, men snart blir han överrumplad av en stor skara fiender och blir utslängd från grottan. Hans farfar berättar med en besviken ton att Will inte är en hjälte, utan den blivande arvtagaren för lokala butiken Moonlighter och beordrar sin sonson att sluta springa omkring i de mystiska ruinerna. Moonlighter är ett äventyr med inslag av rollspel där jag får beskåda den tvådimensionella världen i fågelperspektiv. Mitt första intryck är att den grafiska stilen påminner starkt om The Legend of Zelda och det gör även mina besök i grottorna. Detaljrikedomen från pixlarna ger ett rent, fint utseende och omgivningens fornnordiska stil passar spelet utmärkt. [caption id=“attachment_21946” align=“aligncenter” width=“550”] Äventyraren Link svingar sitt svärd i - hoppsan, fel spel.[/caption] Wills primära uppgift är att driva den ärvda butiken genom att sälja råvaror, men han måste själv bege sig in i grottorna för att leta efter saker för att tjäna pengar. Labyrinterna består av tre våningar och rummen ändras varje gång jag gör entré, vilket gör varje besök unikt. Jag kan få artefakter från ihjälslagna fiender eller skattkistor, men min ryggsäck har begränsat utrymme och om jag blir dödad så blir alla insamlade saker borttappade för gott. Ibland måste jag fly från templet med hjälp av ett magiskt halsband, men tyvärr också för en liten avgift vilket är irriterande om jag behöver spara pengar. Motståndet blir tuffare för varje våning eftersom monstren tål mer stryk och blir mer hotfulla. Det gör det spännande att leta efter saker i grottorna, men upplevelsen som skattjägare blir dock repetitiv och monoton i längden. När jag återvänder till Rynoka och min butik får jag möjligheten att sälja mina nyupptäckta fynd, men det kluriga är att sätta rätt pris på produkten. Kundernas reaktioner visar tydligt vad de tycker, och jag gillar utmaningen att kunna tänka som en säljare och leka med priserna. Jag behöver också ha i åtanke att jag behöver gå i vinst för att kunna uppgradera butiken, köpa nya vapen och utrustning. Dessvärre blir dessa uppgraderingar oftast lite för dyra och det kan ta lång tid för mig att samla ihop en del stålar, vilket innebär fler besök i grottorna. [caption id=“attachment_21950” align=“aligncenter” width=“550”] Ursäkta, har ni saurkraut? Hoppsan, också fel spel.[/caption] Jag kan också använda råvarorna för att skapa nya vapen hos smeden när han väl kommer till Rynoka. Det går dessutom att lägga till en önskad produkt i en lista, vilket är en briljant idé för när jag samlar in en viss sak i ryggsäcken är den markerad med en stjärna vilket betyder att den behövs till den utrustningen jag vill ha. Moonlighter är underhållande och en bra hyllning till The Legend of Zelda, men detta indiespels största styrka hittar jag i min roll som affärsman. Det är kul att få se mina framsteg genom att låta butiken och byn växa efter de spenderade pengar jag kämpat hårt för. Trots de brister jag nämnt tidigare i denna recension, är detta Kickstarter-projekt från utvecklarna Digital Sun en liten, skinande pärla.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 23 2018]

Fri, 08 Jun 2018 17:00:14 +0000

Ännu en solfylld vecka har nu passerat, men nu nalkas en efterlängtad helg och givetvis innebär det flera spelprojekt för oss på redaktionen. Vi kan ju även se fram emot en flodvåg av nyheter från de olika presentationerna i Los Angeles. Inför årets E3, som börjar nu på lördag, har Johan delat med sina tankar och förhoppningar om vad flera stora utgivare kommer att visa upp i Los Angeles. Redaktionen har publicerat flera recensioner och kanske du hittar några intressanta titlar i exempelvis Old Man’s Journey (6/10)**** och The Journey Down: Chapter 1 (6/10)?

Inför E3 2018 - Martins drömmar

Fri, 08 Jun 2018 13:00:20 +0000

För mig har det blivit en tradition att leverera en liten önskelista inför E3; en samling drömmar som förmodligen aldrig kommer att slå in, men som jag ändå känner är relevant. I år firar jag treårsjubileum med mina vilda fantasier och jag hoppas att du håller med, åtminstone i några fall. Personligen har jag aldrig fallit för lockelsen att betala extra pengar föra att låsa upp nya karaktärer eller färdigheter och därför tror jag att min första önskan faller väl ut i år. Spelbranschen har infekterats av kostsamma tillägg där spelarna måste betala för “loot crates” eller kort som låser upp nya möjligheter att dominera i spelet, men i grund och botten är det uppenbart att det är lusten efter pengar som driver företagen att införa sådana diaboliska mekaniker. Ta bort, gör om, gör rätt! Nu till drömmarna och fantasierna, häng med!

Inför E3 2018 - Sony

Fri, 08 Jun 2018 10:00:39 +0000

Sony har haft en ganska aktiv vår när det kommer till stora exklusiva titlar. Efterlängtade spel som det lysande God of War (9/10) och det betydligt mindre lysande Detroit: Become Human (6/10) har anlänt, och det ska bli intressant att se hur planerna för hösten ser ut. De har i god tid meddelat att deras upplägg på E3 detta år kommer att skilja sig lite från hur det brukar se ut, och de kommer primärt att fokusera på djupdykningar i fyra stora exklusiva satsningar under presentationen. Först ut har vi Spider-Man från Insomniac Games. Detta kan vi se fram emot att spela redan i september, och om jag ska döma av det förhandsmaterial som har visats kommer detta att bli en otroligt spännande resa. Insomniac är mästare på att implementera spelmekaniker som både känns bra och är roliga att utföra, och de visade i det Xbox-exklusiva Sunset Overdrive att de har bra koll på öppna spelvärldar också. Om berättelsen är intressant kan det utan tvekan kunna bli ett av höstens mest intressanta spel. Vi kommer även att få se mer av The Last of Us Part II , vilket förstås inte var en högoddsare. Nu vill jag dock att fokus ligger på spelsekvenser istället för de stämningssättande berättelseklipp vi har fått se hittills. Jag misstänker att Naughty Dog fortfarande är i relativt tidigt skede i utvecklingen av spelet och att det kanske dyker upp nästa höst, men det behövs något lite mer konkret för att hålla mitt intresse uppe för spelet nu. Missförstå mig inte, jag längtar verkligen efter att få spela det, men det finns en gräns för vad lösryckta dialogsekvenser kan göra för mig utan att känna till sammanhanget. Sucker Punch kommer också att få stå i rampljuset med sitt Ghost of Tsushima. Här är fortfarande väldigt mycket okänt, då vi inte har fått mer information sedan den ursprungliga avtäckningen på Paris Games Week förra året. Vad som står klart är att det är ett spel i en öppen värld som utspelar sig i feodala Japan. Upplägget är förstås lockande på många nivåer, och jag förväntar mig att vi får ganska mycket mer kött på benen under presentationen. Lanseringen sker tidigast 2019 skulle jag dock gissa. Sist ut bland de fyra hörnstenarna som Sony ska basera sin presskonferens på är spelet som är lika delar fascinerande och förbryllande. Jag tänker förstås på Death Stranding , som mer och mer verkar vara Hideo Kojimas terapiprojekt för att få ut alla Konami-rester från kroppen. Fast på ett bra vis. Precis som med The Last of Us Part II börjar det bli dags att visa lite spelsekvenser för att visa framsteg i utvecklingen. Jag vet inte riktigt vad jag ska förvänta mig från Kojimas knasiga hjärna denna gång, men spänningen är olidlig oavsett. Jag tror dock att spelet har ganska lång tid kvar på utvecklingen och kan dröja till 2020. Utöver dessa fyra spel har Sony sagt att det kommer att ägnas en del tid åt tredjepartsutvecklare också. Enligt rykten på spelforumet ResetEra (som är erkänt noggranna med att kontrollera källorna) kommer till exempel From Software att få visa upp sitt nya projekt som så många har spekulerat om sedan den korta trailersnutten visades på The Game Awards i vintras. Det är ju definitivt ett avtäckande som undertecknad sitter på nålar för. Sony har ju även en del tidsexklusiva avtal för expansioner till Activision-utgivna titlar som Call of Duty och Destiny, så det är väl sannolikt att vi kommer att få se lite om dessa också. E3 har ju traditionsenligt varit då Call of Duty demonstrerar den nya kampanjen, men eftersom Call of Duty: Black Ops IIII inte kommer att ha en sådan kanske vi får se en demo av det nya Battle Royale-läget Blackout. I samband med Walmart-läckan dök det upp information om en titel som kallades Destiny: Comet. Troligtvis syftar detta på höstens expansion till Destiny 2 (9/10), som avslöjades nu i veckan som Destiny 2: Forsaken. Förhoppningsvis kommer detta tillägg att vara lite mer innehållsrikt än den väldigt sparsmakade expansionen Warmind som släpptes tidigare i vår. Eventuellt kan vi börja få lite fler detaljer om Forsaken under presentationen, men det känns lite för tidigt än. Jag är spänd på om vi även får reda på vad Bluepoint Games sitter och filar på efter deras makalösa insats med Shadow of the Colossus (9/10). Dessa teknikgenier har redan sagt att de håller på att jobba med en portning av ett spel som är ännu mer omfattande än deras senaste projekt, och spekulationerna har förstås haglat efter detta. De mest populära ryktena cirkulerar antingen Demon’s Souls eller Metal Gear Solid , och även om jag hellre skulle vilja se det förstnämnda hade jag absolut inte tackat nej till att få Solid Snakes PlayStation-debut i modern grafik. Det är svårt att se några riktiga överraskningar på gång från Sonys håll. De har dessutom redan uteslutit utannonsering av ny hårdvara, för att tysta de som av någon anledning fick för sig att PlayStation 5 var redo att släppas till hösten. Dessvärre utesluter ju detta också en ny PlayStation Vita, vilket gör betydligt mer ont. Det kommer troligtvis aldrig att hända, men jag får väl drömma? Sonys presentation startar 03.00 den 12 juni, men du håller väl dig vaken? Vad önskar du att för se under Sonys show?

Recension: The Journey Down: Chapter 1 [PS4]

Thu, 07 Jun 2018 13:00:54 +0000

Att äventyrsspel av den gamla skolan är poppis även nu, mer än 30 år senare, har väl inte undgått någon aktiv spelare. Jag vill påstå att Telltale Games återintroduktion till genren i och med The Walking Dead väckte ett slumrande intresse, vilket senare fullständigt exploderat och resulterat i återutgivningar av klassiska verk som till exempel Full Throttle Remastered (10/10). Göteborgsbaserade Skygoblin låter i år PlayStation 4-ägare att färdas tillbaks i tiden till 2014, för att njuta av deras märkliga äventyr The Journey Down som då släpptes till PC. Det märks tydligt att en stor del inspiration har hämtats från 90-talets ljuvliga äventyr, vilka då levererades av LucasArts. [caption id=“attachment_21898” align=“aligncenter” width=“550”] Mysiga Mama Makena’s har det starkaste kaffet i byn![/caption] Bwana och Kito är paret som ska följa mig genom detta episodiska äventyr, vilket startar i deras bensinmack belägen i en förort till staden St Armando. Vännerna har sedan livets start varit utan föräldrar, men tack vare en vänlig själ i form av Kaonandodo har de lyckats växa upp och lyckas någorlunda i livet. Tyvärr har deras adoptivfar och räddare försvunnit spårlöst, men som av en slump dyker en kvinna upp och försöker hitta ledtrådar om ett försvunnet land. Kan det vara så att Kitos och Bwanas fadersfigur letat efter lyckan i detta mystiska, förbjudna Underland? Jag styr Bwana genom Kingsport Bay för att ta reda på mer om den försvunne Kaonandodo, samtidigt som jag desperat försöker hitta delar för att lappa ihop farkosten som förhoppningsvis kan ta gruppen till det förbjudna landet. I förorten träffar vi på mängder av intressanta karaktärer från den avdankade fiskaren, den slutkörda mekanikern till den nitiske matrosen som vaktar ett stort militärskepp. [caption id=“attachment_21899” align=“aligncenter” width=“550”] Vem skulle inte vilja hjälpa en vacker kvinna som denna?[/caption] Miljön som äventyret utspelar sig är ganska liten, men erbjuder ändå en ganska bra känsla av världen som karaktärerna lever i. De flesta karaktärerna har ansikten som påminner om masker från Afrika eller Sydamerika, något som adderar till känslan av mystik och nytänk. Detta tillsammans med en härlig bakgrundsmusik gör att jag känner att jag befinner mig på en helt främmande plats, samtidigt som jag känner igen mig på något sätt. Överlag bjuder det första kapitlet av The Journey Down på en medelmåttig upplevelse som innehåller enkla pussel varvat med karismatiska karaktärer, halvtaskigt inspelad dialog och en bred musikupplevelse som passar bra in i miljöerna. Jag ser fram emot övriga delar och hoppas att de lyfter serien från introduktion till fulländande rent berättelsemässigt.

Inför E3 2018 - Ubisoft

Thu, 07 Jun 2018 10:00:57 +0000

På många fronter har Ubisoft gått från klarhet till klarhet när det gäller deras stora spelserier på sistone. När vissa konkurrenter fördubblar sina satsningar på konsumentfientliga mikrotransaktioner, har Ubisoft istället lyckats hitta en bra balanspunkt där de släpper nytt material vilka faktiskt känns som vettiga tillägg till huvudspelet. Detta har gjort att spel som Rainbow Six: Siege och For Honor (9/10), som båda i mina ögon lanserades med lite torftigt utbud på innehållsfronten, fortfarande lever och i hög grad frodas med en ständigt växande spelarbas. Årets presentation kommer att vara den första på länge där Ubisoft inte lever under det omedelbara hotet från Vivendis uppköpsplaner. Denna röra är nu åtminstone uppskjuten på längre sikt, och det ska bli intressant att se om det kommer att skapa en annan, mer avslappnad ton. 2018 har redan varit ett framgångsrikt år för Ubisoft med lanseringen av det välgjorda Far Cry 5 (9/10). Även om jag är lite besviken på att de inte vågade gå riktigt hela vägen mot det ursprungliga konceptet de visade upp är det svårt att klaga på underhållningsvärdet. Kanske är det dags att visa upp något på expansionsfronten för spelet, då de redan har berättat lite om temat i de planerade extrakapitlen. Framgångsmaskinen Massive Entertainment kommer troligtvis att få en stor del av scenen för att visa upp det redan bekräftade The Division 2. Första spelet är fortfarande populärt tack vare kontinuerliga uppdateringar och nytt material, och det ska förstås bli spännande att se hur teamet kommer att utveckla konceptet i uppföljaren. Jag gissar på att vi får se en etablerande trailer och en liten speldemonstration med det obligatoriska fejkade onlinetugget. Lanseringen blir förmodligen inte förrän 2019 dock Beyond Good & Evil 2 visades ju upp förra året med en smått förbryllande trailer som inte alls hade den förväntade tonen från det älskade originalspelet. Vi kommer förhoppningsvis att få en mer givande presentation detta år, och gärna då en förklaring till varför det utspelar sig i en flerspelarvärld. Jag blir lite skeptisk till konceptet när det nämns utan något direkt sammanhang, men jag är redo att bli övertygad om utvecklarna har bra argument för det. Även detta kommer att släppas tidigast 2019, då det kändes som ett spel i ett väldigt tidigt utvecklingsstadium förra året. I samband med läckan från kanadensiska Walmart dök det ju upp ett Splinter Cell-spel i deras sortiment också, och om du har följt mina årliga “inför E3”-inlägg vet du att jag har haft detta på min önskelista ett tag. Det känns som upplagt för Sam Fisher att återvända denna höst, då han redan har gjort ett gästspel i Ghost Recon: Wildlands (8/10). Jag tror inte att de anlitar Michael Ironside bara för några enstaka repliker i ett sidouppdrag i ett spel från förra året. Förra året visades det intressanta Skull & Bones upp på scenen, och verkade i praktiken vara de underhållande fartygssekvenserna från Assassin’s Creed IV: Black Flag (8/10), fast i en flerspelarmiljö. Vid tillfället fick det ett planerat lanseringsfönster under 2018, men Ubisoft har nu flyttat detta till tidigast 2019 eller eventuellt 2020. Det är möjligt att vi får se några kortare sekvenser på scenen, men det är tveksamt när de har skjutit upp det så pass långt i framtiden. Assassin’s Creed gjorde ett starkt återtåg förra året efter att ha tagit paus från det årliga lanseringsschemat, och jag hoppades lite på att de skulle behålla lite mer utrymme mellan lanseringarna framöver. Det verkar dock inte vara fallet, då Assassin’s Creed Odyssey tillkännagavs förra veckan. Vi fick ingen information om lanseringsplanerna än, men troligtvis får vi se det framåt hösten. Jag har svårt att tänka mig att de visar upp det redan nu om de ska släppa det nästa år. Spelet är enligt Kotakus källor placerat som en uppföljare till Assassin’s Creed Origins, fast utan Bayek och Aya. Skådeplatsen är Grekland, vilket förstås skapar många väldigt spännande potentiella scenarier. Odyssey ska tydligen även röra sig ännu mer mot rollspelshållet och införa dialogval, vilket kan bli intressant om det faktiskt påverkar själva berättelsen. Jag har avslutningsvis förhoppningar om att se lite av Ubisofts nischade, konstnärliga sida också, och inte bara de stora hörnstenstitlarna. Jag vill se ett par spel med samma vision som ett Valiant Hearts , eller ett Child of Light (9/10). Det skulle göra Ubisofts presentation komplett i mina ögon. Ubisofts presentation kommer att dra igång 22.00 den 11 juni. Vad hoppas du att få se under presentationen?

Recension: Old Man's Journey [PS4]

Wed, 06 Jun 2018 13:00:08 +0000

Old Man’s Journey är i grund och botten ett äventyrsspel med pusselelement där stämning och det visuella sitter i förarsätet. Det släpptes förra året på plattformar som stödjer styrning med pekskärm eller mus, och nu får PlayStation 4-ägare chansen att spela det. Det första som slår mig är de färgglada, handritade miljöerna vilka omedelbart får mig att dra på smilbanden. Mina tankar svävar iväg mot barndomens tecknade filmer från öststaterna och exempelvis Professor Balthazar, även om spelet inte har fullt så många färger och lika överdriven design. Mot slutet får resan dock lite surrealistiska undertoner innan målet till slut nås. [caption id=“attachment_21916” align=“aligncenter” width=“550”] Nej, det är inte det officiella spelet för Upp.[/caption] Berättelsen saknar helt dialog utan drivs framåt med hjälp av korta tillbakablickar från den gamle mannens liv och under spelets gång fylls luckorna i varför han begett sig ut på denna resa på ålderns höst. Berättartekniken fungerar förvånansvärt bra och är både känsloladdad samt lagom utportionerad på banorna. Spelmekaniken är förvånansvärt simpel, där marken i bakgrunderna är höj- och sänkbar och där målet är att manövrera huvudpersonen till en viss plats. Du kan inte påverka det plan han står på för tillfället, men alla andra delar är lovliga byten. Konceptet upprepas på samtliga banor och varieras emellanåt något genom att hinder i form av fårskockar eller murar placeras ut. På några platser åker du fordon som stannar om det inte finns en färdväg att ta sig vidare. [caption id=“attachment_21915” align=“aligncenter” width=“550”] En magiskt vacker solnedgång över havet.[/caption] Kontrollen matchar det simpla upplägget. Du styr en markör som används för att peka ut vart du vill att mannen ska gå och för att påverka markplanen. Tyvärr blir det för oprecist och jag får ofta göra flera försök för att det ska bli rätt. Allt som oftast byter mannen kulle han står på då jag av misstag har klickat några pixlar fel från vad jag avsett. Dessutom är det inte alltid tydligt var målet med banan är, och jag tvingas vid några tillfällen att testa olika vägar för att se vilken som är den rätta. Spelets absolut största styrka är stämningen och miljöerna där ett maritimt tema sticker ut. Musiken förmedlar samma vemod med ett klinkande piano, även om melodislingorna efter ett tag känns korta och repeteras. Peka-och-klicka genren har på senare år gjort storstilad comeback och om du inte slukar alla spel du kommer över finns det starkare kort att välja. Old Man’s Journey är ett småmysigt spel med lågt tempo som trots en del designmissar gör att jag ändå känner mig nöjd när eftertexterna rullar.

Inför E3 2018 - Square Enix

Wed, 06 Jun 2018 10:00:51 +0000

För första gången sedan 2015 är det dags för Square Enix att hålla i en egen presentation inför E3, och det ser faktiskt ut som att den kommer att innehålla en hel del trevligheter. De senaste åren har de lånat tid hos både Microsoft och Sony för att visa sina skapelser, men nu ser det ut som att de kommer att ha tillräckligt mycket att visa för att rättfärdiga en helt egen show. En av höstens potentiella höjdpunkter är ju Shadow of the Tomb Raider, och jag misstänker att vi kommer att få en rejäl genomgång av spelet här. Tomb Raider-serien har verkligen fått nytt liv efter nystarten 2013, och uppföljaren Rise of the Tomb Raider (9/10) är en makalös resa. Jag har därför väldigt höga förväntningar för höstens lansering, och den 14 september är definitivt inringad i kalendern. Square Enix har ju länge varit kända för att finansiera vissa evighetsprojekt som ingen riktigt kan bekräfta om de faktiskt existerar eller ej. Det är inte heller speciellt ovanligt att Tetsuya Nomura är producent för dessa projekt. Mycket pekar väl dock på att vi slutligen kommer att få se lanseringen av Kingdom Hearts III inom en snar framtid, då det visades upp för media strax innan E3-mässan. Vi blev då även lovade att ett lanseringsdatum ska offentliggöras under presskonferensen, och det känns som att hösten 2018 är det mest rimliga. På tal om Nomura, så är han ju dessutom producent för nyversionen av Final Fantasy VII. Du vet, det där spelet som bekräftades på Sonys E3-scen 2015 och som i princip försvann helt och hållet efter det. Det är sannerligen hög tid att visa något konkret från detta spel nu, men risken är ju att det kommer att trilla in i samma tioårscykel som Nomura brukar arbeta i. I samband med den stora Walmart-läckan innan E3 dök även Just Cause 4 upp i produktsortimentet ett kort ögonblick, vilket förstås är spännande. Just Cause 3 (7/10) levde inte riktigt upp till den hejdlösa actionglädje som föregångaren hade och led ganska mycket av tekniska problem, men om Avalanche lyckas hitta rätt igen kan detta bli en av de bästa nyheterna på E3. Om vi får se spelet på presskonferensen gissar jag på en lansering framåt våren 2019. Förhoppningsvis är det dags att få reda på lite mer information om fortsättningen på Dontnods fantastiska äventyrsspel Life is Strange. En ny säsong är under utveckling, men detaljerna är väldigt få hittills. Det kommer onekligen att bli ett riktigt svårt uppdrag att följa upp den ursprungliga berättelsen, som är en av de mer gripande historier jag har upplevt i ett spel. Kanske är det dags för en säsongspremiär redan i höst? Eftersom Crystal Dynamics lämnade över Tomb Raider-utvecklingen till Eidos Montreal har de ett helt annat projekt på gång, och det är tydligen kopplat till Avengers. Marvel-relaterat material är ju gränslöst populärt för tillfället, och det finns ju massor av potential i att skapa ett actionäventyr i denna omfattande värld. Det är nog hög tid att avtäcka projektet nu för att kunna smida medan järnet är varmt, även om det inte kommer att finnas någon brist på Marvel-filmer framöver. Ju längre de väntar desto större blir dock risken för att de hamnar på fel sida av kulmen på intresset. Square Enix bekräftade ju dessutom en hel radda nya expansioner till Final Fantasy XV (8/10) som kommer att sträcka sig en bit in på nästa år. Det är inte osannolikt att vi får se något från det första av dessa extrakapitel. På överraskningsfronten finns det många saker som man skulle kunna önska sig, men frågan är hur mycket Square Enix vågar chansa. Med tanke på Yoko Taros fantastiska framgångar med NieR: Automata (8/10) är det ju inte osannolikt att en nyversion av föregångaren kan bli aktuell. Kanske till och med de märkliga Drakengard-spelen också? Jag vet ju åtminstone en i redaktionen som skulle trilla av stolen om det visas upp en Drakengard Remastered-samling under E3. Den 11 juni kl 19.00 är det dags för Square Enix att presentera sitt utbud. Vad hoppas du på att få se?

Inför E3 2018 - Bethesda

Tue, 05 Jun 2018 13:00:05 +0000

De senaste årens upplagor av Bethesdas presskonferens har varit smockfulla av toppklassiga spel, och därför är ju förväntningarna högt ställda även för i år. Under förra året visade de upp Wolfenstein II: The New Colossus (9/10), som visade sig bli mitt personliga favoritspel under när vi summerade våra årslistor. Frågan är om de har något nytt detta år som kan blåsa taket från byggnaden på samma vis som Wolfenstein-trailern gjorde. En stor del av presentationen kommer troligtvis att handla om Fallout 76 , som vi fick en kort trailersnutt av förra veckan. Utöver trailern dök det inte upp speciellt mycket officiell information, men enligt läckor finns det mycket som tyder på att det handlar om ett onlinespel i överlevnadsgenren. Det är inte riktigt vad jag är ute efter när jag tänker på Fallout, men det kommer säkert att gå hem hos många med tanke på genrens popularitet. Redan förra året började rykten gå om det mystiska Starfield, där källor beskrev det som ett science fiction-rollspel som utspelar sig i Fallouts universum. Det ska enligt samma uppgifter innefatta både rymdresor och spelvärldar som är genererade av algoritmer, vilket känns som en ganska stor risk med tanke på hur buggfyllda deras egendesignade spelvärldar brukar bli. Det blev dock inget avtäckande under förra året, men det har nu dykt upp nya rykten om att Starfield kommer att visas upp på årets presentation och dessutom släppas framåt hösten. Sättet att lansera spel passar in på det tillvägagångssätt Bethesda brukar ha, men med tanke på att spelet inte ens är officiellt bekräftat vet jag inte rikigt hur jag ska ställa mig till detta. Det känns dessutom ganska osannolikt om de nu kommer att lägga mycket krut på ett nytt Fallout-spel. Både Dishonored, Wolfenstein och The Evil Within är serier som relativt nyligen har haft större släpp, om man räknar in den både väldesignade och omfattande expansionen Death of the Outsider till Dishonored 2 (9/10). Prey (9/10) släpptes också förra året, men det känns inte helt otroligt att Arkane Studios har arbetat på en liknande expansion för detta spel. Det är ett lysande verk som alldeles för få införskaffade, och jag skulle gärna vilja se mer av denna spelvärld om de hittar ett bra sätt att implementera berättelsen. Vi kommer troligtvis att få se de obligatoriska inslagen från The Elder Scrolls Online som denna gång går igenom den nya expansionen Summerset. Den släpps visserligen redan denna vecka, men när det kommer till MMO-spel finns det ju alltid antalet aktiva spelare och annan statistik att skryta om. En av de stora överraskningarna blev ju dock avtäckt redan innan E3, troligtvis mycket på grund av den ganska omfattande läckan som kanadensiska Walmart stod för. Jag talar förstås om Rage 2 , vilket är ett spel som inte många hade tippat skulle få se dagsljus. Bethesda har dock haft bra fingertoppskänsla för id Softwares gamla serier, både när det gäller Doom och Wolfenstein. I likhet med Wolfenstein-spelen får vi se svensk representation i utvecklandet av Rage 2, då Just Cause - och Mad Max -gänget Avalanche Studios samarbetar med id Software i detta projekt. Den korta trailer som visades upp i samband med den officiella utannonseringen gav väldigt mycket mersmak, och jag ser fram emot en matig demonstration under Bethesdas presentation. Hur blir det då med överraskningar? Jag misstänker att Rage 2 skulle vara deras stora avtäckning, men som de blev tvungna att skjuta fram på grund av läckorna. I och med att id Software samarbetar med Avalanche finns det ju en möjlighet att en del av teamet hamrar på en uppföljare till Doom. Kanske är det lite för tidigt fortfarande, men det skulle åtminstone ligga enormt högt på min önskelista. Bethesdas presentation kommer att dra igång kl 03.30 den 11 juni, så förbered kaffebryggaren! Vad hoppas du att få se från Bethesda?

Recension: The Infectious Madness of Doctor Dekker [PS4]

Tue, 05 Jun 2018 10:00:00 +0000

Efter det goda mottagandet av FMV-titlarna The Bunker (8/10) och Late Shift (6/10), fortsätter utgivaren Wales Interactive att satsa på fler projekt för spelare som är hungriga efter interaktiva berättelser. I The Infectious Madness of Doctor Dekker handlar det dock inte om att göra ett fåtal val och följa med på ett äventyr, utan istället om att hjälpa ett antal patienter med att tillfriskna psykiskt. Så fort jag vaknar till i spelet, startar resan mot galenskap då det visar sig att den förra doktorn har mördats och att jag är hans ersättare. Doctor Dekkers patienter behöver fortfarande vägledning och hjälp för att lösa sina stora psykiska problem. Min första arbetsdag blir väldigt lång och omvälvande. [caption id=“attachment_21893” align=“aligncenter” width=“550”] Marianna; en sjöjungfru med minnesförlust eller en siren?[/caption] Själva spelupplägget är väldigt enkelt där jag växlar mellan mina patienter och ställer olika frågor till dem. Till en början är deras personligheter väldigt intressanta och jag fullständigt tömmer deras personligheter på information genom mina frågor. I soffan intervjuar jag bland andra Marianna som har minnesluckor, Nathan som lever om samma dag hela tiden, Claire som har mördat och återuppväckt sin make. Skådespelarinsatserna är överlag bra, även om en del av karaktärerna lämnar mig smått likgiltig. Min personliga favorit är Bryce; en dödgrävare som har fått en extra timme på dygnet då allt annat står still. Hans resa ner i galenskap är ett makabert mästerverk, enligt mig. Ju längre in i spelet jag kommer, desto mer slås jag av en störande känsla att Doctor Dekker kanske inte riktigt var den välmenande doktorn som jag urpsrungligen trodde. Patienterna avslöjar en hel del hemligheter som pekar på att den gode doktorn i många fall använt dem som försöksdjur för sina teorier. [caption id=“attachment_21894” align=“aligncenter” width=“550”] Min assistent Jaya plockar upp ett gem som jag har tappat. Eller är det ett mordvapen?[/caption] Samtidigt som detta mysterium utspelar sig, försöker jag idogt att komma på vem som har mördat doktorn och varför. Trots att mina patienter betalar en ganska hög timkostnad, lyckas jag under varje dag få mer information som tar mig närmare en förklaring. Villan som Dekker har använt som mottagning, visar mig fler ledtrådar och mer galenskap än förväntat och mot slutet känner jag mig faktiskt lite illa till mods. Trots en intressant berättelse och många, häpnadsväckande avslöjanden, faller titeln lite på sitt eget upplägg. Tjusningen med en interaktiv titel tycker jag är att jag i stora drag styr vart berättelsen ska ta vägen, men i fallet med Doctor Dekker krävs det en konstant interaktion för att komma vidare. Som psykologsimulator träffar spelet dock bättre där jag måste lyssna på mina patienter och ge dem sunda råd för att börja må bättre. Jag spelar igenom hela titeln med min DualShock 4, men om du verkligen vill ta dig an rollen som psykolog, erbjuds även tangentbord i form av PlayStation 4 Second Screen på mobilen eller surfplattan för att skriva dina egna frågor till patienterna. Med en intressant och mörk berättelse som utvecklas under spelets gång, är The Infectious Madness of Doctor Dekker en riktigt godbit. Det enda som drar ned betyget något är det konstanta kravet på interaktivitet samt spelets slut, vilket jag upplever att handla mer om mordet på Dekker snarare än patienternas välmående.

Recension: Dark Souls Remastered [PS4]

Mon, 04 Jun 2018 13:00:02 +0000

Utvecklarna From Software lade upp grunden för åtta år sedan med ond, bråd död och utforskande i Demon’s Souls. Två år senare fick studion ett enormt genombrott, när den spirituella fortsättningen Dark Souls gjorde stor succé med dess koncept, vilket i sin tur medförde två uppföljare. Nu, sju år efteråt, får PlayStation 4-ägare möjligheten att besöka Lordran och ge sig ut på äventyr i nyutgåvan Dark Souls Remastered. Jag får börja att skräddarsy min blivande stridskämpe innan mina första steg i detta enorma rollspel. Det finns flera valbara klasser och eftersom de har olika attribut, får jag tänka noga om en svärdviftande riddare passar mig bättre än en mäktig magiker. Efter den starka inledningen om Gwyns kamp mot drakarna, börjar mitt äventyr i en fängelsehåla innan jag drar vidare mot Lordran och frizonen Firelink Shrine. Det dröjer inte länge förrän jag får ta del av spelets aggressiva motstånd, när jag råkar gå till en kyrkogård och blir hackad i bitar av ett par skelett. [caption id=“attachment_21850” align=“aligncenter” width=“550”] Take this hammer, take it to the Captain![/caption] Mitt starka driv att utforska de olika områdena i Dark Souls Remastered väcker min nyfikenhet, samtidigt är jag på helspänn eftersom faror lurar överallt. Fienderna vill mig allt annat än väl vilket ofta leder till intensiva strider. Även om jag förlitar mig på mina stridstekniker och snabba reflexer, kan jag bli dödad snabbt vid minsta felsteg. Den aggressiva utmaningen höjer pulsen och varje fiende har placerats perfekt i hela Lordran. Om motståndet blir för starkt, kan jag ta hjälp av ett par spelare online och det är extra praktiskt när en av spelets färgstarka bossar dyker upp. Bossarna är extremt stridslystna och bjuder på några av de mest häpnadsväckande bataljer jag har tagit del av. Den stora glädjen av att besegra en boss som dödat mig flera gånger är en stark belöning i sig, men de gåvor jag får efteråt gör verkligen striden värd mödan. Omgivningarna är vackra att beskåda när jag får en trygg stund att vila, men den största bedriften ligger i den spektakulära ljussättningen. Rustningarnas krom ger en fin glans och det är en fröjd att koppla av vid en förtjusande lägerelds röda eldslågor. Om jag samlat tillräckligt med själar kan jag gå upp i nivå vid en bonfire genom att välja något av exempelvis hälsa, uthållighet eller olika varianter av styrkor. Med själarna kan jag också reparera slitna vapen och även förstärka dessa, vilket kommer till pass inför svårare utmaningar. Om jag dör, går mina insamlade själar förlorade men jag kan återhämta dom vid mordplatsen såvida jag inte dör igen, då dessa själar försvinner för evigt. [caption id=“attachment_21858” align=“aligncenter” width=“550”] En välkänt “spelet slut”-bild.[/caption] Dark Souls Remastered är ett fenomenalt äventyr och jag anser att detta är bästa delen i den mörka trilogin. Spelet är en förträfflig kombination av rollspel, äventyrslysten utforskning och en oförlåtande svårighetsgrad som får mig att slita mitt hår. Den sammansvetsande kontrollen och stridernas tempo är utmärkande, även om det sistnämnda får känna sig besegrat av Bloodborne (10/10). Om du är nybörjare och vill ta första klivet i Souls-spelen, rekommenderar jag tveklöst att du ska börja med detta mästerverk. Men var förberedd på att du kommer att dö många gånger.

Inför E3 2018 - Electronic Arts

Mon, 04 Jun 2018 10:00:13 +0000

Först ut bland årets presentationer inför E3-mässan är, precis som förra året, Electronic Arts. Att kalla deras gångna år för svajigt skulle jag nog säga är en ganska rejäl underdrift, åtminstone när det gäller ur konsumenternas perspektiv. Inte nog med att de kapade bort den meriterade studion Visceral Games, och deras pågående Star Wars-projekt. De lyckades även missa det öppna målet med det lovande Star Wars Battlefront II (6/10) genom att förvandla det till en glorifierad enarmad bandit. EA har med andra ord en hel del jobb framför sig för att kunna återvinna folkets förtroende, istället för bara aktieägarnas. Trots raden av tråkigheter hade utgivaren en helt okej uppställning under förra årets presskonferens, även om det hela blev presenterat på diverse kantiga vis. Jag misstänker att deras genomgående satsning på YouTube-kändisar kommer att hålla i sig även i år, på gott och ont. När stora företag ska försöka fånga e-sport eller streamkulturen i ordnade former uppstår det oftast situationer som får mina händer att söka sig mot pannan. På spelfronten kommer troligtvis mycket av tiden tillägnas två gigantiska spel som båda är relativt nära förestående. Ett av dessa är förstås Battlefield V som nyligen offentliggjordes med både en kaotisk trailer och en genomgång av lite av den planerade strukturen. En av de mest glädjande detaljerna är att spelet nu kommer att slopa det notoriskt svindyra säsongspasset för att istället släppa alla nya kartor och spellägen gratis till alla som har köpt grundspelet. Det känns som ett nödvändigt steg för att undvika skuggan från Battlefront II-katastrofen. De nämnde även att det inte kommer att gå att betala riktiga pengar för att låsa upp prylar i spelet, utan dessa belöningar får du enbart genom att spela dig till dem. Det känns lite märkligt att detta måste poängteras nuförtiden, men det är åtminstone ett steg i rätt riktning. Det andra riktigt stora spelet vi får se är Anthem , som ursprungligen avtäcktes under förra årets E3-mässa. Detta actionspel i en öppen spelvärld verkar onekligen ha Destiny-fansen som målgrupp, med ett snarlikt flerspelarupplägg och en jakt på ny och bättre utrustning. De korta spelsekvenserna vi fick se förra året visade upp en otroligt vacker spelvärld som potentiellt kan vara intressant att utforska. Förhoppningsvis kommer det inte att dras med samma problem som Destiny-spelen gör, utan faktiskt har gott om omväxlande innehåll att sysselsätta spelare med. Vi kommer dock att få vänta ett tag med att klä på oss raketdräkten, eftersom EA redan har bekräftat att lanseringen kommer att ske under första kvartalet 2019. Sportspelen kommer att få sin sedvanliga plats, och även om NHL-spelen sällan får någon uppmärksamhet på scenen skulle jag vilja se att trenden med berättelselägen i sportspel att sprida sig till hockeyvärlden. Det har varit ett framgångsrikt tillägg i både FIFA-serien och i Madden-spelen, och jag hoppas att resurser satsas på detta även i framtiden. Det ska bli spännande att se vad indieinitiativet EA Originals har att presentera detta år också. Vi har tidigare fått se svenskutvecklade spel som Unravel (7/10) , A Way Out (7/10) och Fe , och det skulle inte vara helt osannolikt att det sedan tidigare bekräftade Unravel 2 dyker upp här. Jag hoppas dock på att vi får se något helt nytt och fängslande indieprojekt utöver detta. Sedan förra året har ju EA dessutom köpt upp den framgångsrika studion Respawn Entertainment efter samarbetet med både Titanfall och det smått fantastiska Titanfall 2 (9/10). Jag tror dock att det är lite för tidigt för att se något från ett Titanfall 3, men eftersom Respawn har växt till en studio med två team har de även arbetat på Star Wars-projekt sedan något år tillbaka. Det är hög tid att avtäcka detta nu misstänker jag. Det har dessutom talats en del om ett nytt Dragon Age på sistone, vilket förstås skulle vara välkommet. Trots att Dragon Age: Inquisition (9/10) lämnade mycket av det som gjorde originalspelet speciellt, bjöd det ändå på både intressanta karaktärer och en fängslande berättelse. Ett fjärde Dragon Age-spel får dock gärna återvända till Biowares rollspelsrötter, och fokusera mindre på actionfyllda strider. Ett par avslutande önsketankar är två efterlängtade uppföljare som jag sannolikt inte är ensam om att drömma om. Först och främst skulle jag väldigt gärna vilja se ett nytt Burnout-spel, vilket för ett år sedan kändes väldigt osannolikt. Med tanke på nysläppet av Burnout Paradise (10/10) och det positiva mottagandet känns det dock inte längre lika långsökt. Det andra spelet som många har trånat efter är Skate 4. I flera år har EA bombats via sociala medier med önskemålet om att få se denna uppföljare, men hittills har fansen mötts av döva öron. Electronic Arts behöver göra något som skapar goodwill hos spelare, och då skulle troligtvis Skate 4 vara ett bra första steg. Och om de inte gör detta så blir jag precis lika glad för ett nytt SSX, fast i stilen från de gamla PS2-spelen istället för det lite halvdana PS3-spelet. Electronic Arts drar igång presentationen den 9 juni klockan 20.00. Vad hoppas du att få se under presentationen?

Vad spelar du i helgen? [Vecka 22 2018]

Fri, 01 Jun 2018 17:00:20 +0000

Ännu en arbetsvecka har nu avrundats, och framför oss ligger den efterlängtade helgen där vi kan sysselsätta oss med slöande i solen och förstås lite spelande. För min egen del väntar även lite semester nästa vecka, så att jag är utvilad och fräsch till de långa uppesittarkvällarna i samband med E3-mässan. Jag har börjat spika ihop mina årliga “inför E3”-artiklar, som du kan se fram emot som dagliga inlägg från och med måndag. Det är alltid en utmaning att förbereda dessa, då läckor blir mer och mer frekventa desto närmare vi kommer evenemanget. Innan dess är det dock dags att redogöra för helgens spelplaner!

Månadens PlayStation Plus-spel [Juni 2018]

Fri, 01 Jun 2018 10:00:58 +0000

PlayStation Plus har verkligen gått från klarhet till klarhet på sistone och erbjuder några riktigt solida spel till alla prenumeranter. Förra månadens Rayman Legends och Beyond: Two Souls (8/10) är förvisso uppsnyggade versioner av PS3-spel, men det är långt ifrån dussinverk på underhållningsfronten. Denna månad får vi faktiskt en ännu starkare samling spel, och den klarast skinande stjärnan är förstås XCOM 2 (8/10). Detta spel ställer verkligen höga krav på dina taktiska förmågor och skapar gång på gång utmanade situationer där dina kära soldater ofta får sätta livet till. Känslan av belöning när du väl börjar få fotfäste är svårslagen dock. Om du hellre vill ha utmaningar som ställer krav på din fingerfärdighet kan du istället ta dig an Trials Fusion (8/10). Detta motorcykelspel utmanar dig att ta dig över diverse vansinniga hinder, gärna så fort som möjligt och förstås utan att ta för lång tid på dig. Fingertoppskänsla för hastighet och rotation är ett måste, och det kommer garanterat att framkalla en eller annan svordom på vägen fram mot målsnöret. De snabba omstarterna förhindrar dock mycket av frustrationen som kan uppstå när du bankar huvudet mot ett svårt hinder.

Månadens höjdpunkter [Juni 2018]

Thu, 31 May 2018 12:00:46 +0000

Juni bjuder inte bara på midsommarfirande och en vändning där vi går mot mörkare tider igen, utan ett av spelvärldens största spektakel går av stapeln. Jag pratar givetvis om Electronic Entertainment Expo, eller E3 som det är mer känt som. Denna månad brukar bjuda på färre spel, då utgivarna riskerar att konkurrera mot stora spelnyheter. Månadens höjdpunkter bjuder denna gång på vitt skilda spelgenrer där pusselspel med rytminslag delas med bilspel och ett mörkt rollspel.

Recension: Bloodstained: Curse of the Moon [PS4]

Wed, 30 May 2018 12:00:36 +0000

Gränsen mellan hedrande smicker och skamlöst plagiat är hårfin. Spel som lyckas balansera precis på gränsen däremellan resulterar ofta i helt fantastiska upplevelser, som exempelvis Shovel Knight , men de som däremot går för långt glöms snabbt bort som bleka kopior. Curse of the Moon är en uppbyggnad i åttabitstappning inför det gräsrotsfinansierade Blooodstained: Ritual of the Moon. Om den senare titeln har som mål att framstå som en andlig uppföljare till det mer rollspels- och Metroid-inspererade Castlevania: Symphony of the Night , är Bloodstained: Curse of the Moon snarare en hyllning till NES-erans mer linjära Castlevania-spel. Utvecklarna Inti Creates har verkligen lyckats fånga NES-estetiken snyggt i en modern tappning, som lämpar sig väl för dagens format. Inledningen känns precis som jag vill minnas min första kontakt med Castlevania-serien, där Simon Belmont samlade mod ute i mörkret för att beträda Draculas fästning. [caption id=“attachment_21810” align=“aligncenter” width=“550”] Härlig retroestetik och fartfylld action - vad mer kan man begära?[/caption] Några minuter in i äventyret känns det mesta dock fortfarande väldigt bekant, och jag får nästan en känsla av att jag spelat samma äventyr innan. Flera fiender har snudd på identiska rörelsemönster med motsvarande monster i Castlevania, de har bara fått ny kostym. Vissa fiender, som fladdermössen och de ormliknande drakarna, ser inte ens annorlunda ut och verkar ha kopierats rakt av. Delar av bandesignen känns skrämmande bekant, och även majoriteten specialföremål och vapen har gått i arv direkt från Belmontklanen. Jag tycker definitivt att Curse of the Moon går över gränsen för hur mycket ”inspiration” man får hämta från andra spel. Visst, Koji Igarashi som ligger bakom flera av de bästa Castlevania-spelen är producent för titeln, och studion är helt öppen med att de vill att spelet ska kännas som en andlig uppföljare till just den spelserien. Men någonting är fel när det känns som att Castlevania III: Dracula’s Curse är en större beståndsdel av det färdiga spelet än Inti Creates egna andel idéer och utformning. Lyckligtvis är det ändå kul att piska på monster och plattformshoppa i Curse of the Moon. Kontrollen beter sig precis som den ska, det bjuds på stora bossar med spännande attackmönster, och det är exakt lika frustrerande som vanligt varje gång ett medusahuvud kommer flygande och puttar ner mig för ett stup. [caption id=“attachment_21811” align=“aligncenter” width=“550”] Alucard, är det du?[/caption] Äventyret är utmanande men inte lika svårt som förebilderna. Det tog knappt två timmar att nå slutet, men handlingen fortsätter om du väljer att spela ett andra och tredje varv på högre svårighetsgrad. Det är ganska lagom långt för att bibehålla mitt intresse hela vägen. Mekaniken att snabbt byta spelkaraktär för att tackla olika fiendetyper och utnyttja genvägar längs banorna är ett kul upplägg som bjuder på variation vid olika genomspelningar, men är precis som resten av spelet lånat från Castlevania III. Curse of the Moon är så nära den gamla skolans Castlevania-spel man kan komma idag, och ett godkänt substitut för alla som törstat efter pisksvingande i tvådimensionellt format till tonerna av härlig retrostilmusik. Äventyret når dessvärre aldrig riktigt upp till samma höga nivå som originalspelen, och lär glömmas bort inom kort då det inte tillför särskilt mycket. Men det är likväl kul så länge det varar, och får mig definitivt att se fram emot Bloodstained: Ritual of the Moon.

Recension: Yoku's Island Express [PS4]

Tue, 29 May 2018 10:00:08 +0000

Under flipperspelens storhetstid på 80- och 90-talen, introducerades ytterligare spelmekaniker för att underhålla oss ungdomar som gärna tillbringade håltimmarna i spelhallen. Kanske var det för att få oss att stanna några minuter extra, eller för att lura av oss ytterligare några enkronor, jag vet faktiskt inte. Vad jag däremot vet är att de små poängtavlorna inte var speciellt passande för att förmedla action-element eller komplicerade spellägen. Stockholmsstudion Villa Gorilla vänder dock konceptet ut och in och levererar samma idé, fast på ett helt nytt och revolutionerande sätt. Istället för att koncentrera upplevelsen kring ett flipperspel, levereras istället en Rayman-liknande grundmekanik, men där huvuddelen av förflyttningen sker i ett flipper-upplägg. Det låter kanske lite knepigt men faktum är att Yoku’s Island Express ger mig samma känsla som ett knack i flipper - ett frispel! [caption id=“attachment_21802” align=“aligncenter” width=“550”] Högst uppe på berget finns en ytterligare en varelse som behöver hjälp.[/caption] Jag styr den lilla dyngbaggen Yoku, som i spelets början får uppdraget att ersätta ön Mokumanas postmästare i hans roll. Baggen får lägga semesterplanerna på hyllan, binda fast sig vid en flipperkula och påbörja äventyret som ny postmästare. Det visar sig snart att postutdelningen är öns, och Yokus, minsta problem. Innan jag ens har hunnit att ta mig fram till min uppdragsgivare, har en mängd invånare på ön berättat om sina problem och söker hjälp. Min vana trogen från till exempel The Elder Scrolls V: Skyrim Special Edition (9/10), ser jag självklart till att hjälpa dem istället för att följa spelets berättelse. Sidouppdragen tar mig kors och tvärs över hela ön, och även om en del av områdena inte är tillgängliga från början njuter jag i fulla drag av grafik och bandesign. Själva grundförflyttningen sker genom att Yoku puttar den tunga kulan framför sig, vilket går ganska långsamt. Världen är öppen och vidsträckt, och för att förflytta sig lite snabbare går det att använda de flipperbanor som finns utspridda med jämna mellanrum. Jag kan också låsa upp genvägar genom att betala med de frukter som jag hittar under resans gång, och ibland kan jag även låsa upp nya områden. [caption id=“attachment_21803” align=“aligncenter” width=“550”] Det finns även en hel del pussel att lösa för att komma vidare.[/caption] I ett flipperspel är bollkänslan det absolut viktigaste enligt mig. Kulbanorna måste vara korrekt uträknade och bollens tyngd måste kännas realistisk. På dessa punkter levererar Yoku’s Island Express ett i det närmaste perfekt resultat, vilket glädjer mig enormt. Alla viktiga komponenter i ett flipperspel finns också representerade; bumprar, spinners och självklart det ångestframkallande mellanrummet mellan flipprarna bidrager till en äkthetskänsla som heter duga. Förutom att leverera en upptäckarlusta och en spelmekanik som känns riktigt robust erbjuder titeln även en intressant, öppen värld som jag hela tiden drivs att utforska. Kartan känns enorm, men aldrig överväldigande, och precis som i ett Metroid-spel får jag med jämna mellanrum nya färdigheter som gör att jag kan ta mig till nya områden. Någonstans känns det som att spelet aldrig tar slut, men det välkomnar jag med öppna armar då jag efter varje spelomgång längtar tillbaka till Mokumana. Yoku’s Island Express är en perfekt hybrid mellan flipper- och plattformsspel rent mekaniskt. Att den handmålade grafiken dessutom ser fantastisk ut, gör upplevelsen ännu bättre. Villa Gorilla har skapat något magiskt och jag tänker återvända för att hjälpa Yoku att dela ut varenda brev och hjälpa varje invånare tills jag har utforskat varenda vrå av ön. Sen tror jag att jag kommer att börja om på nytt!

Vad spelar du i helgen? [Vecka 21 2018]

Fri, 25 May 2018 17:00:33 +0000

Gissa vad? Det är fredag igen! Helgen lockar förföriskt med picknick i det gröna, skogspromenader, grillkvällar och andra uteaktiviteter. För oss PlayStation-spelare innebär dock ledigheten att vi äntligen kan stänga fönstren, duscha av allt pollen och bänka oss framför spelkonsolen. Om du är sugen på en fantastisk upplevelse, åtminstone på det visuella planet, kanske Detroit: Become Human (6/10) kan vara något? Om inte android-öden faller dig på läppen, kan du delta i två jubileum under helgen där Friday the 13th: The Game (8/10) firar ett år och Overwatch (8/10) firar två. Glöm dock inte bort att fira mors dag också, det är ju ännu viktigare!

Recension: Animal Force [PSVR]

Fri, 25 May 2018 10:00:38 +0000

Animal Force är det första försöket att ta Tower Defense-genren till PlayStation VR (8/10) som jag känner till. Speltypen har alltid tilltalat mig ända sedan den moderniserades med kartorna Element Tower Defense och Gem Tower Defense till Warcraft III: Reign of Chaos år 2006. Jag har sedan dess hundratals timmar under bältet med spel som GemCraft och Plants vs Zombies. Till mitt stora förtret visar det sig att Animal Force inte lever upp till mina kanske för högt ställda förväntningar. [caption id=“attachment_21784” align=“aligncenter” width=“550”] Raketen påminner om en glasstrut späckad med skjutande djur istället för härliga sorbetkulor.[/caption] Premissen är enkel där utomjordingar har kommit för att kidnappa människor och jag ska förhindra att det sker. Jag kontrollerar en raket med en PlayStation Move-kontroll och använder djur med olika egenskaper för att bekämpa utomjordingarna. Till en början är det ett enkelt upplägg där jag endast har en panda som skjuter fienderna, vilka åker längs banor, ned mot markytan. Banorna ritas upp som trådar i tre dimensioner och jag kan antingen placera ut djuren eller låta dem sitta ovanpå raketen och flytta runt dem för hand. Tyvärr börjar problemen hopa sig redan i grundkonceptet och jag hittar snabbt flera brister som jag stör mig på. Den mest uppenbara bristen är att spelet inte klarar av att förmedla en bra djupkänsla. Detta gör det otroligt svårt att placera mina djur på rätt avstånd från fienderna vilket resulterar i att de kolliderar när de ska skjuta och dör av en träff. Vidare är kontrollen för att placera djur alldeles för trubbig där jag måste placera samtliga jag bär med mig på ett ställe för att sedan lyfta upp dem ett i taget för att kunna separera dem. Detta leder till att jag oftast får nöja mig med att vifta med raketen, eftersom jag inte hinner placera ut djuren separat som jag helst skulle vilja. Dessa två grundläggande problem förvärras av att banorna, som fienderna färdas längs, ändras under pågående nivåer och gör det svårt att omplacera mina vapen innan de går ett dystert öde till mötes. [caption id=“attachment_21785” align=“aligncenter” width=“550”] Flerspelarläget Pose, där hjälmbäraren ska upptäcka spelaren som försöker härma de datorstyrda figurerna.[/caption] Grafik och ljud känns båda enkla, men jag drar på smilbanden då flera av djuren påminner mig om dockorna från den gamla barnserien Fablernas Värld och undrar om spelupplevelsen påverkats till det bättre om Bert-Åke Varg hade anlitats som berättarröst. I kampanjläget låses nya djur upp i hög takt och alla har olika egenskaper precis som förväntat i Tower Defense-spel. Jag har snabbt tillgång till en noshörning som gör fienderna långsamma och en katt som ger sköldar till mina djur. Det finns ett uppgraderingssystem för varje djur och övergripande egenskaper som exempelvis hur många av djuren som kan sitta på raketen. Tyvärr finns det inget sätt att se hur mycket en uppgradering ger, och jag har därför ingen aning om huruvida det handlar om mer skada, snabbare skott eller större sköldar utan jag får uppgradera i blindo. Förutom kampanjläget finns det även asymmetriska flerspelarlägen där en person spelar med VR-hjälmen och de andra spelar på TV:n med vanliga handkontroller. Det är fristående minispel och känns påklistrade, malplacerade och är tyvärr inte särskilt roliga. Som du kanske gissat vid det här laget har jag inte särskilt mycket positivt att säga om Animal Force och varje spelsession känns mer som en börda än något jag ser fram emot. Detta är det sämsta av alla PlayStation VR-spel som jag har provat och jag kan bara rekommendera er läsare att spendera era surt förvärvade pengar på andra spel.

Recension: Detroit: Become Human [PS4]

Thu, 24 May 2018 14:00:41 +0000

Väntan på Quantic Dreams science fiction-satsning Detroit: Become Human har varit lång sedan den ursprungliga avtäckningen på Paris Games Week 2015. Flertalet lovande trailrar har släppts sedan dess, och de har alla bidragit till det intressanta berättelseupplägget. På senare tid har marknadsföringen dock inte gått riktigt som Sony hoppades, då skandalerna inom utvecklingsstudion har avlöst varandra och visat en riktigt destruktiv arbetsmiljö. Är då David Cage lämplig att försöka leda teamet i en skildring av rasism och slaveri, när han själv har gjort sig skyldig till åtskilliga övertramp? Själva berättelsen utspelar sig huvudsakligen ur tre olika androiders perspektiv. Vi får följa Kara, en hushållsmodell som ägs av den ensamstående pappan Todd, vars dagliga rutiner innefattar missbruk av droger samt fysisk och verbal misshandel av dottern Alice. Markus har också hand om ett hushåll, fast hans modell fokuserar mer på att ge vård till en gammal sjuk konstnär. Deras förhållande är betydligt mer funktionellt än Karas och Todds, och Markus blir i princip behandlad som en son. Slutligen har vi Connor, som är en specialmodell från androidtillverkarna Cyberlife och är framtagen för att få bukt med det ökade problemet med androider som inte längre lyder order. Tillsammans med den alkoholiserade polisen Hank får han i uppdrag att reda ut vad det är som håller på att ske. [caption id=“attachment_21747” align=“aligncenter” width=“550”] Ett uppror blir alltid extra dramatiskt om man stirrar in i kameran.[/caption] Dessa syntetiska livsformer, eller avvikelser som de kallas i spelet, har börjat anamma mänskliga beteenden, vilket i sin tur leder till att de söker frihet och egna rättigheter. Ofrånkomligen resulterar detta i ett bubblande hat från vissa människor, bland annat baserat på misstro för sådant de inte förstår men även för att många människor har blivit av med sina jobb och sedermera ersatts av androider. Rent spelmekaniskt är Detroit: Become Human precis som alla tidigare Quantic Dreams-spel, det vill säga fullt av tajmade knapptryckningar och mönsterbaserade interaktioner med spakar eller pekplatta. Då jag inte har haft några direkta problem med upplägget tidigare tycker jag att det fungerar bra även här, men personligen tycker jag att det börjar kännas lite stelt och styltigt nu. Jag är medveten om att Become Human faller inom ramen för studions sätt att skapa upplevelser, men jag skulle uppskatta lite nytänkande inför nästa verk. Röstskådespeleriet har dock tagit stora steg framåt jämfört med Beyond: Two Souls (8/10), och de i ärlighetens namn horribla dialogerna från Heavy Rain (7/10). Samtliga huvudkaraktärer i Detroit är trovärdiga, och vi får till och med se en del välspelade biroller där bland annat Lance Henriksen sticker ut i mängden. Det är även snudd på ett mästerverk på både en grafisk och ljudmässig nivå. Produktionsvärdena är enorma, och det är lätt att leva sig in i den ypperligt designade spelvärlden. [caption id=“attachment_21748” align=“aligncenter” width=“550”] Arga leken är väldigt populär på poliskontoret.[/caption] Det finns dock ett stort genomgående ”men” i hela spelet, som jag antydde redan i början av recensionen. Samtidigt som spelet är fantastiskt på det tekniska planet är det ett misslyckande när det kommer till själva berättelsen. Antalet tillfällen då jag kände något för karaktärerna eller situationerna är lätträknade, mycket för att detta komplexa ämne kokas ner till binära val. Som författare har David Cage antingen inte förstått nyanserna eller inte ansett dem vara viktiga. Spelet är ju förstås uppbyggt på att du tar egna beslut som sedan leder till olika konsekvenser. Den ”goda” vägen är dock kantad av ansvarsläggande på androiderna, där det är viktigt att de håller sig fredliga och tar debatten med de emellanåt fascistiska människorna. Inte ens när polisstyrkorna mejar ner androiderna med automateld ses det som acceptabelt att streta emot. Alla vet ju att det inte är en bra idé att gå hela vägen till andra sidan och genomföra ett väpnat uppror, men det finns ju några nyanser däremellan. Det är frustrerande att se ett snudd på tekniskt fulländat spel slösas på en så otroligt platt berättelse. Om författarpennan hade hamnat i handen på någon som faktiskt har en grundläggande förståelse för sakfrågan hade detta kunnat vara ett av årets bästa spel. Nu är det i stället en stor besvikelse.

Friday the 13th: The Game får stor uppdatering inför årsdagen

Wed, 23 May 2018 10:00:19 +0000

Det har gått ett år sedan spelutvecklarna IllFonic lanserade sitt Kickstarter-projekt Friday the 13th: The Game (8/10). Jason Voorhees har varit flitig med sin machete under sin jakt efter rädda lägerledare på Camp Crystal Lakes olika områden. Inför årsdagen får spelet en gigantisk uppdatering med massor av nytt innehåll, inklusive utmaningar för ensamma spelare i rollen som herr hockeymask. Single Player Challenges består av tio nivåer där Jason, precis som i filmerna, ska mörda människor utan att bli upptäckt. Jag har personligen väntat på utmaningarna sedan spelets lansering och hoppas att Illfonic fångar filmernas känsla. Spelet har omarbetats från grunden för att anpassa sig till den senaste versionen av Unreal Engine, vilket är ett krav inför de kommande dedikerade servrarna. Tills dess straffas osportsliga spelare med saltpoäng om de hoppar av en match, och hamnar i Salt Mines om de fortsätter att missköta sig. [caption id=“attachment_21766” align=“aligncenter” width=“550”] Del 7-Jasons ändringar blir till det bättre.[/caption] Den nya lägerledaren Victoria gör entré i lägret och hon påminner mig starkt om Melissa från den sjunde filmen. Några andra tillägg består av en ny overall till Roy Burns, en ny animation för Jasons grepp och att de datorstyrda spelarna i Offline Bots blir smartare. Den stora uppdateringen ska släppas natten mellan torsdag och fredag, svensk tid. Trailern nedan visar en bråkdel av utmaningarna, men jag vill göra dig uppmärksam på att klippet innehåller starka scener. Ser du fram emot Single Player Challenges?

Recension: Tacoma [PS4]

Tue, 22 May 2018 15:00:27 +0000

De kreativa människorna som arbetar på Fullbright gillar att berätta historier och skildra människoöden. Det är något vi fick en försmak av när de släppte Gone Home (9/10), ett sävligt spel där vi fick utforska ett ödsligt hus. I deras senaste spel – Tacoma - lämnar vi dock vår planet bakom oss och rör oss ut i rymden mot en ödslig rymdstation. Året är 2088 och mänskligheten har börjat expandera ut i galaxen. Stora företag är glada i att skicka ut människor på rymdsemestrar och lyxkomplex har börjat byggas. För att enklare kunna hantera utskeppandet av råmaterial och personal har ett antal stationer byggts i omloppsbana kring jorden, och på en av dessa, Tacoma, har någonting gått katastrofalt fel. Jag skickas upp till Tacoma ett par dagar efter att all radiotrafik från Tacoma varit tyst med uppgiften att undersöka vad som gått fel, samt att få med mig hem stationens artificiella intelligens. Venturis, företaget som byggt och äger stationen, har bestyckat dess övervakande AI med mjukvara som spelar in allt som hänt på stationen och som villigt kan visa mig dessa händelser via ett par AR-glasögon. [caption id=“attachment_21760” align=“aligncenter” width=“550”] Ödsligare kan det knappt bli[/caption] Så snart jag anländer till stationen börjar jag försöka pussla ihop de händelser som lett fram till att stationen brutit ihop och vad som hänt med dess besättning. Jag får i min egen takt utforska rymdstationen och dess områden och se hur personalen levt sina liv i denna småklaustrofobiska miljö. Då och då ser jag de digitala representationerna av besättningen och kan lyssna på vad som sägs och läsa vad stationens AI har spelat in. Då och då anländer epost från Venturis som pressar mig att röra mig framåt och snabba på min undersökning och vikten av min diskretion. Jag får en smått olustig känsla i magen, men pressar mig vidare igenom den ödsliga stationen. Att undersöka en helt ödslig rymdstation brukar alltid vara förbundet med viss risk – utomjordingar tenderar att vänta runt varje hörn, men här är det helt tyst och dött, vilket i sig bara förhöjer spänningen. [caption id=“attachment_21761” align=“aligncenter” width=“550”] Besättningen verkar haft tillgång till lite rekreationsområden[/caption] Genom att analysera de inspelade segmenten och följa besättningens rörelser börjar mysteriet sakta falla på plats och oron inom mig växer markant. Att gå omkring och observera dessa digitala spöken som representerar besättningen och deras sista dagar på Tacoma är bland det mest morbida jag upplevt i ett spel, men likväl sitter jag klistrad framför skärmen och fasar lite inför deras öden. Trots att Tacoma utspelar sig 70 år in i framtiden lyckas Fullbright med konststycket att väva ihop en saga som känns trovärdig, med karaktärer som känns realistiska, om än lite kliché-artade. Men eftersom spelet är så kort som det är så fungerar det småstereotypiska för att snabbt greppa vissa viktiga bitar. På ett rent personligt plan resonerar inte Tacoma lika mycket som Fullbrights tidigare verk Gone Home gjorde, åtminstone inte berättelsemässigt. Men rymdstationen Tacoma och de händelser som utspelade sig där och de filosofiska och moraliska frågor som väcks kommer stanna kvar hos mig länge. Det var ett rent nöje att sakta vandra igenom Tacoma och pussla ihop vad som hänt på den nu övergivna rymdstationen och inse att spel placerade på rymdstationer inte alltid behöver innehålla utomjordingar för att framkalla obehagliga känslor och kittla läskighetsnerverna.

Overwatch firar två år

Mon, 21 May 2018 09:00:38 +0000

Blizzards stora succé Overwatch (8/10) växer vidare och har nu i dagsläget 40 miljoner spelare över hela världen. Spelet kombinerar dess lättsamma och fartfyllda skjutande tillsammans med en stor skara av färgstarka spelkaraktärer. Overwatch fyller två år denna vecka, vilket kommer att firas med ett spektakel inför jubileet. Overwatch Anniversary 2018 startar i morgon, 22 maj, och pågår ända fram till 11 juni. Detta tre veckor långa kalas bjuder på några nyheter med bland annat den nya deathmatch-kartan Petra, där kartans centrum har ett stort hälsopaket. Jag tror att mittpunkten kommer att bli en intensiv krigszon för överlevnad. Gillar du spelläget deathmatch och vill visa upp dina skickligheter kommer det ett tävlingsläge anpassat för denna speltyp. En ny lootlåda kommer garanterat ge spelaren minst en gåva med jubileumstema, men också en stor möjlighet att få en dräkt från något av Overwatchs tidigare evenemang. Jag är glad att få en ny chans att få en tidsbegränsad dräkt, exempelvis D.Vas rockabillydräkt. De nya gåvorna kommer att erbjuda nya kostymer åt bland annat Tracer och Solder 76. Lucioball, Junkenstein’s Revenge och flera andra tidigare spellägen från olika evenemang kommer tillbaka under Overwatch Anniversary, vilket glädjer mig eftersom flera av lägena tillhör de roligaste sedan spelets lansering. Mitt i firandet erbjuder Blizzard en möjlighet till de som inte har inskaffat Overwatch ännu, då det blir gratis att spela från fredag, ända till måndag. Kommer du att ta del av festen i Overwatch Anniversary?

Vad spelar du i helgen? [Vecka 20 2018]

Fri, 18 May 2018 17:00:39 +0000

Vad skönt det är att värmeböljan har lugnat ned sig lite! Min PlayStation 4 har ylat som en varg vars svans har fastnat i en jetmotor så snart jag börjar att spela i hettan. Förlåt, jag ska inte klaga; värmen har gjort underverk både för naturen och för själen. Trist dock för alla som är allergiska mot pollen, men samtidigt blir det ju ytterligare ett incitament för att ägna sig åt det som är viktigt; att umgås med sin PlayStation-familj! Under veckan som har gått, har jag lyckats skriva av mig om två spel som jag garanterat kommer att återvända till. Dels Conan Exiles (7/10) som trots sina extrema prestandaproblem, ändå lyckades förtrolla mig, och dels Death Road to Canada (8/10), där jag inte fått en enda trofé även om jag tillbringat många timmar i resan mot frihet. Övriga delar av redaktionen har även de varit flitiga med att spela spel som jag är nyfiken på, där främst Through the Woods (7/10) och Everspace (6/10) lockar mig något vansinnigt mycket. Frågan är bara när vi ska ha tid att njuta av alla dessa fantastiska titlar?

Recension: Death Road to Canada [PS4]

Wed, 16 May 2018 13:00:36 +0000

I den händelse världen övertas av vandrande, icke-döda zombier, hoppas jag nästan att utkomsten speglar den knäppa upplevelse som Death Road to Canada levererar. Det är lätt att tro att livet endast blir hårt, svårt och deprimerande, men Rocketcat Games visar med ett snett leende att så inte behöver bli fallet. Spelet levereras i en härligt retro-doftande grafikupplevelse, sköna låtar som ångar av nostalgi från 80-talet, men med det populära tillägget “roguelike”. Uppskattar du plågsamma spellägen, kan jag glädjande även berätta att titeln strikt eftersträvar permanent död, inklusive radering av alla framsteg om du skulle råka klanta dig. I vanliga fall ryggar jag tillbaka av dessa två moderniteter, men trots min aversion hittar jag något fantastiskt under ytan när jag väl börjar hacka mig fram. [caption id=“attachment_21704” align=“aligncenter” width=“550”] Klart att grabben måste få tuta lite, kolla vad alla är glada här![/caption] Varje omgång inleds med att jag och en eventuell medhjälpare sätter oss i bilen med målet att ta oss från Florida i USA till Kanada, som enligt utsago ska vara det enda zombie-fria landet på vår jord. Vägen dit är lång och under de två veckor som äventyret utspelar sig garanteras skratt, död, lustiga möten, död, resursletande och död igen. Varje spelomgång är unik och består av bland annat strider, utforskande, interaktiva möten samt en hel del underhållande text att läsa. Under de timmar som jag har tillbringat i spelet har jag ännu inte känt av några tillfällen där jag känner igen några upprepningar från föregående försök. I bilen får det plats upp till fyra överlevande som dessutom hjälper till, eller försvårar, i uppdragen och överlevandet. Som gruppens ledare måste jag hela tiden ta i beaktande hur många munnar som ska mättas och vilka personligheter som passar bra ihop. För att nå målet behöver vi ständigt hålla ögonen öppna efter mat, bränsle och medicin som räcker till allihop. I spelmomenten där jag styr min karaktär, måste jag hela tiden hålla koll på mängden zombier som finns i närheten. Devisen “hellre fly än illa fäkta”, passar väldigt bra i Death Road to Canada; det gäller att inte fastna i en hord av hungriga hjärnätare eller fastna i en återvändsgränd. Trots att jag är väldigt medveten av denna fara, händer det ändå ett otal gånger att jag ofrivilligt offrar hela min grupp då jag girigt försöker komma åt en extra chipspåse i en affär. [caption id=“attachment_21705” align=“aligncenter” width=“550”] Många viktiga livsfrågor avhandlas i bilen på väg till Kanada…[/caption] När det kommer till slumpmässiga möten och diskussioner, bländar titeln mig fullständigt med sitt bisarra och oerhört underhållande manus. Förstör jag inte vår bil när jag som ledare hittar en verkstad och försöker fixa till den, råkar jag istället förolämpa min kompanjon så att hon skadar sig dagen efter och avlider då vi inte har tillräckligt med bandage. Det låter tufft och bestraffande, men faktum är att jag har svårt att inte dra på smilbanden då händelserna utspelar sig - jag känner mig ofta delaktig och tar mig ofta för pannan när något av mina beslut får oönskat resultat. Med sin djupa spelmekanik ovanpå något som för ögat ter sig simpelt, levererar spelet stora mängder nutidsironi, ren spelglädje och en i det närmaste frenetisk mängd abrupta spelslut. Death Road to Canada är brutalt oförlåtande, brutalt underhållande och brutalt komiskt. Det enda som jag blir besviken på är att samarbetsläget i dagsläget inte verkar fungera över huvudtaget. Oavsett vad min medspelare trycker på för att bli delaktig, händer ingenting utan jag får glatt spela vidare själv. Brutalt!

Recension: Little Witch Academia: Chamber of Time [PS4]

Wed, 16 May 2018 09:00:11 +0000

I mars 2013 släppte Yoh Yoshinari kortfilmen Little Witch Academia och äventyret fortsatte vidare, bland annat som en anime-serie 2016. Nu tar de unga eleverna på häxskolan sina trollstavar och gör debut i rollspelet Little Witch Academia: Chamber of Time. Sommarlovet har börjat i Luna Nova-akademin där eleven Akko Kagari diskuterar sina planer med väninnorna Lotte och Suzy, men en kvarsittning i biblioteket ställer till det för impulsiva Akko. Hon blir tvingad att sortera böckerna men somnar efter en stunds sorterande. Efter att ha bli väckt av sina rumskamrater råkar hon tillsammans med sina kompisar hitta en hemlig gång till en mystisk kammare. Det blir märkligare när Kagari vaknar efter en god natts sömn och får återuppleva gårdagen. Jag går tillbaka till biblioteket där böckerna ligger utspridda, men den hemliga dörren har inte påverkats av tiden. I kammaren hittar jag en enorm dörr och när Akko öppnar den kastas hon i en annan värld med farliga monster. Jag får ta del i spelets första strid där de tre tjejerna får använda sig av olika stridstekniker och trollformler mot fienden. Jag lär mig stridssystemet ganska fort och jag behöver endast besegra monstren innan nästa rum kan öppnas, men jag har svårt att placera min karaktär på rätt plats när hon ska slåss. [caption id=“attachment_21695” align=“aligncenter” width=“550”] Tusan. Jag glömde skrivhäftet på rummet.[/caption] Den stora dörren kan ta mig till andra tempel, men för att komma vidare behöver jag hitta nycklar som finns utspridda i skolan. Jag tycker ganska snabbt att det blir långdraget att springa omkring i den enorma akademin. Korridorerna känns identiska med varandra vilket tyvärr gör det lätt att springa vilse i. Utspritt över hela området finns kristallkulor där jag kan spara mitt äventyr, men jag måste ha en särskild dryck för att kunna aktivera kulan med magi. Att använda drycker för att använda magi känns onödigt och jag upplever det som ett ytterligare tidsödande moment. Jag saknar dessutom möjligheten att använda kulorna för att teleportera från en aktiverad glob till en annan för att spara tid. Längre fram i spelet får Akko sällskap av fyra andra elever, med hennes rival Diana i spetsen. De personliga relationerna är upplyftande och jag gillar de roliga konversationerna mellan damerna under äventyrets gång. Jag skrattar glädjefyllt av de underhållande filmklippen där jag upplever de japanska röstskådespelarna som charmiga. Upp till tre tjejer kan delta i striderna och efter en avklarad bana får deltagarna erfarenhetspoäng. I menyn kan jag öka en karaktärs status med de intjänade poängen, men jag kan också lära mig nya magier genom att tyda olika stjärnbilder. Dock blir proceduren monoton eftersom det endast går att få poäng på andra sidan av den stora porten. [caption id=“attachment_21699” align=“aligncenter” width=“550”] Att sprida sitt budskap har en ny innebörd.[/caption] Little Witch Academia: Chamber of Time påminner gott om en glad anime, men spelets klumpiga spelmekanik drar ner tempot radikalt. Om du tycker om filmen eller anime-serien kan detta rollspel eventuellt passa dig, men min rekommendation är dock att spara dina pengar till något annat.

Recension: Everspace [PS4]

Tue, 15 May 2018 10:00:45 +0000

Everspace kan sammanfattas som flyg, dö, uppgradera, repetera. Det är ett tredimensionellt flygspel i rymden som dessutom anammat genren roguelike. Detta innebär att varje spelomgång och varje sektor du utforskar är unik och olika varje gång. Spelet finansierades 2015 på Kickstarter och lyckades dra ihop över 4 miljoner kronor från över 10,000 backare. Det är även debutspelet från den tyska utvecklaren Rockfish Games. [caption id=“attachment_21667” align=“aligncenter” width=“550”] Vraket från ett fraktskepp ger ofta fint med nödvändiga resurser för reparationer eller tillverkning av komponenter[/caption] Direkt när jag påbörjar min första omgång av Everspace påminns jag om rymdstridsspel som TIE-Fighter och X-Wing , men ganska snabbt märker jag att det taktiska djupet från dessa aldrig infinner sig. Resurserna är få, och istället för att övervinna svårigheterna tvingas jag ofta besöka uppgraderingsskärmen mellan omgångarna efter att ha gått ett snöpligt öde till mötes. Att dö är en viktig del av upplevelsen och den normala svårighetsgraden har till och med namngivits till “The Way You’re Meant to Die”. Med döden som en konstant handlar det istället om att samla på sig så mycket pengar som möjligt innan du möter en övermäktig fiende. Det finns flera faktioner som även slåss inbördes, där några är neutrala mot dig innan du attackerar dem eller stjäl från dem. Är du riktigt lurig kan du få dina fiender att skjuta mot dig och träffa en annan faktion så att de börjar slåss inbördes. Som lök på laxen kan du dessutom bogsera in värdefulla resurser från deras skeppsvrak. Striderna är actionspäckade och adrenalinstinna och påbörjas ofta på flera hundra meters avstånd. Mitt favoritvapen är utan konkurrens missilerna som är målsökande och gör rejält med skada. Från början är det första skeppet utrustat med enkla vapen och teknologi som ökar vapenskada eller ger sköldarna en välbehövlig förstärkning. Fienderna är pricksäkra och jag får känslan att utgången handlar mycket mer om det bakomliggande systemet med vapenskador, sköldar och skrovpoäng än min skicklighet att manövrera skeppet. [caption id=“attachment_21668” align=“aligncenter” width=“550”] Uppgraderingsträdet är kanske den viktigaste skärmen för att ge dig fördelar i kommande spelomgångar.[/caption] Mellan omgångarna spenderar du de krediter du lyckats komma över under föregående omgång på diverse uppgraderingar som starkare skrov, snabbare motorer eller sannolikheten att hitta ovanliga uppgraderingar under dina äventyr. Pengarna kan endast användas direkt efter spelomgången och överskottet går alltid förlorat. Har du lyckats skrapa ihop en rejäl slant kan du även låsa upp nya skepp. Berättelsen presenteras med handritade, sparsamt animerade mellanskvenser och är icke-linjär. Olika händelser aktiveras när du upptäcker dem för första gången. Ingen lär spela Everspace för berättelsen då det krävs mängder av spelomgångar för att driva den vidare. Till en början har jag riktigt roligt där jag upptäcker nya saker att utforska samt stöter på både nya hinder och belöningar. Men ganska snabbt känner jag att spelet blir repetitivt, särskilt i de tidiga sektorerna då svårighetsgraden stegras desto längre jag kommer i min resa. I längden orkar jag inte med längre sessioner utan nöjer mig med någon enstaka omgång. Tekniskt sett erbjuder Everspace på fin grafik, passande musik och responsiva kontroller. Knapplayouten känns ovan och konstig från början men efter ett tag blir det naturligt att sköta motorn med vänsterhanden och vapen och sikte med högern. Ett stort plus ger jag för möjligheten att välja mellan förstapersonsvy eller tredjepersonsvy. Datorversionen erbjuder VR-stöd, men det finns ännu ingen utannonsering för PlayStation VR. Everspace erbjuder några unika egenskaper och ett solitt skjutarspel i botten, men för mig håller det inte i längden. Jag tycker det blir alldeles för enformigt och slumpmässigt för att jag ska känna att gör tydliga framsteg i varje spelparti.

Recension: Conan Exiles [PS4]

Mon, 14 May 2018 13:00:23 +0000

Det var länge sedan jag kände den där känslan av att hitta ett spel som jag kommer att investera oerhörda mängder av min fritid i. Minecraft har jag spelat i flera månader (speltid) och 7 Days to Die (7/10) landade någonstans runt tvåhundra timmars aktiv speltid sammanlagt. Nu har jag dock fått en ny utmaning att sätta tänderna i och jag har njutit av varje minut jag tillbringat i Conan Exiles. I spelets början introduceras jag omedelbart till den oerhört brutala och mänskligt negativa synen på livet och varelserna runt om kring oss. Min karaktär är dödsdömd, plågad och lämnad för att dö på det värsta sätt du kan tänka dig. Som tur är, traskar barbaren Conan förbi mig precis i rätt tid och räddar mig från döden. Det dystra och brutala äventyret tar sin början. I de första minuterna av spelet blir jag vänligt entusiasmerad att ta mina första steg mot frälsning(?) och sedan ytterligare ett miljontal steg mot att rädda världen samtidigt som jag strävar efter allsmäktighet. Det är en oförlåtande värld jag har hamnat i, och efter att jag har skapat min karaktärs utseende, bestämt vilken religion och ras jag tillhör, är mitt uppdrag helt enkelt att överleva. [caption id=“attachment_21677” align=“aligncenter” width=“550”] Kött är en viktig del i barbarens kostcirkel, lite som hamburgare år 2018![/caption] Spelet lämnar i mångt och mycket sitt äventyr i mina händer och håller mig inte i handen speciellt mycket. Till en början upplever jag det som en smula frustrerande, men upptäcker efter ett tag att jag verkligen trivs med uppgiften att hålla mig levande med dessa fria tyglar. I startområdet finns allt jag behöver, både när det kommer till utmaningar i form av krokodiler eller övriga förvisade människor, eller i form av förnödenheter och resurser. Min Minecraft-vana trogen börjar jag omedelbart att hugga sten, fälla träd och leta efter mat och det är här som Conan Exiles påbörjar sin kärlekssång till mig. Även om jag inte har möjlighet att omforma världen till den grad som jag hade möjlighet till i Mojangs verk, finns det mängder av inspiration som hämtats från det svenska överlevnadsspelet. Hugger jag ned en buske, finns det möjlighet att plantera dess frön i ett slags odlingsområde, men för att få plantan att växa, behövs gödsel och vatten. Bara i det där lilla universumet har jag lätt att fastna totalt, men faktum är att Conan Exiles egentligen inte handlar om att överleva och utforska; det finns mängder av andra brutala utmaningar att övervinna. Nybörjarområdet som jag trivs bäst i är ett av många landskap i världen och ju längre väster- eller norrut jag beger mig, ökar svårigheten att överleva markant. [caption id=“attachment_21678” align=“aligncenter” width=“550”] Conan har aldrig varit speciellt PK. Det är klart att man ska kunna använda slavar…[/caption] När jag försöker följa berättelsen upptäcker jag att de tjugotal timmar som jag investerat i titeln inte på långa vägar räcker till för att uppleva helheten. Det erbjuds enorma och väldigt utmanande boss-strider att genomlida, mängder av oupptäckta civilisationer att upptäcka och enorma klanstrider att försöka sig på i online-läget. Kort och gott; det finns saker att göra i evinnerlighet. Spelet faller mig på läppen så väl att jag har svårt att slita mig ifrån det, men därmed inte sagt att det är perfekt på något sätt. Om 7 Days to Die led av problem med bildfrekvensen, är det ingenting mot de problem jag upplever med Funcoms öppna värld. I Conan Exiles faller bildfrekvensen emellanåt ner till noll, speciellt i intensiva strider som jag utkämpar mot mängder av fiender. I dessa lägen känns spelet i det närmaste ospelbart och jag lider en hel del nederlag på grund av den tekniska problematiken. Färdighets- och utrustningsmenyerna lämnar också väldigt mycket att önska, även om jag vänjer mig efter några timmar. Jag tycker att det är lite tråkigt att spelet lider så mycket av de tekniska problem som det gör i dagsläget, men det stoppar mig inte från att återvända till den karga, bistra världen. Om och om igen.

Recension: Through the Woods [PS4]

Mon, 14 May 2018 09:00:19 +0000

De norska spelutvecklarna Antagonist släppte Through the Woods till PC i oktober 2016, men nu har deras skräckspel också kommit till PlayStation 4. Vid starten av spelet reser en ensamstående mamma till en skog någonstans i Norge, tillsammans med sin son Espen, för att kunna arbeta i lugn och ro. När kvinnan vaknar en morgon får hon befara en förälders stora mardröm då en främmande man tar med sig Espen ombord sin gamla båt och ror iväg i den tjocka dimman. Kvinnan tvekar inte en sekund utan hennes modersinstinkt får henne att omedelbart följa efter kidnapparen för att kunna återse sitt barn. När jag traskar genom den stora skogen blir jag imponerad av den berikande detaljrikedomen där allt från pärlande bäckar till grästuvorna på torparnas hustak ger en autentisk känsla av norsk natur. När mörkret kryper närmare behöver jag förlita mig på ficklampan. Dock är ljuset svagt och har dålig utsträckning, främst i grottor. Vid ett tillfälle hade jag stora svårigheter att hitta vägen ut, min enda möjlighet var att öka spelets ljusstyrka till maximal effekt i pausmenyn. [caption id=“attachment_21645” align=“aligncenter” width=“550”] När man glömmer bort att ge någon frukost på sängen.[/caption] Ljudet är ett av spelets starkaste kort. De norska röstskådespelarna är en fröjd att lyssna på, särskilt den modiga huvudrollskaraktären. Jag gillar när mamman på vägen berättar om hennes spända relation till sin son, då det ger berättelsen ett förankrat djup. Musiken är harmonisk under de lugna perioderna, men när ett hot lurpassar blir den stämningsfullt skräckinjagande. Skogen blir farligare ju längre fram jag vandrar och på vägen stöter jag på gigantiska skogstroll, huldror och andra otäckheter. Jag kan inte attackera fienden och risken att dö är väldigt hög om jag blir upptäckt. Jag uppskattar verkligen att kameran inte visar hur ett monster dödar mig, eftersom det ger ett starkare intryck på själva händelseförloppet. När jag dör, upplever jag aldrig frustrationen av att behöva spela om långa partier, tack vare den flitiga sparfunktionen som gör att jag får börja ungefär där jag slutade eller avled. Eftersom spelet saknar karta eller radar, får jag försiktigt leta efter en möjlig väg framåt. Mamman har ett lufsande tempo och den klumpiga kontrollen gör det besvärligt att vända henne dit jag vill. Det är obegripligt att jag inte kan hoppa eller klättra uppför små klippor. [caption id=“attachment_21651” align=“aligncenter” width=“550”] Finland har Mumintrollet. Norge har grinigare motparter.[/caption] Through the Woods är ett kort spel, och bara efter några timmar har jag slutfört äventyret. De mänskliga bitarna är starkt berättade men det finns några luckor i storyn som lämnar ett par frågor efter att jag spelat klart spelet. Jag hade gärna velat ta del av olika val under spelets gång för att låsa upp alternativa slutscener, och ge mig fler anledningar att spela om berättelsen flera gånger. Jag gillar när skräcken smyger på mig i den farliga skogen och jag ska erkänna att mitt hjärta slog intensivt vid flera tillfällen. Antagonists skräckspel lånar enligt mig bitar från filmerna Evil Dead, First Blood och Pans Labyrint, vilket gör slutresultatet till en tjusigt skrämmande indie-kreation från grannlandet i väst. Jag hoppas att spelutvecklarna gör en uppföljare då det finns potential i deras ambitiösa arbete, främst i de gastkramande ögonblicken.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 19 2018]

Fri, 11 May 2018 17:51:11 +0000

Även om de flesta av oss redan har njutit av vårsol under ledigheten i torsdags, är det ändå skönt att det är helg igen, på riktigt. Personligen firade jag gårdagens ledighet med att fiska strömming och lyckades faktiskt få några firrar som troféer. När det är dags för helg, gäller det att planera tiden rätt för oss i redaktionen eftersom det har trillat in en ganska stor drös med spel. Som om inte det räcker, vet jag dessutom att en del av oss fyllt på skämshögen ordentligt under en nyligen avslutad rea på PlayStation Store.

Recension: Trailblazers [PS4]

Wed, 09 May 2018 10:00:44 +0000

Det finns gott om racingspel som har sina rötter i 90-talet där Wipeout , F-Zero och Mario Kart är några lysande exempel. Från spelstudion Supergonk kommer i och med Trailblazers en färgglad hyllning till de snart 30 år gamla spelen som satte standarden för många av de högoktaniga spelen idag. Med tydlig inspiration från serierna Wipeout- och F-Zero, försöker denna titel att skapa något helt nytt samtidigt som en ytterligare mekanik adderas. Trailblazers lyckas kombinera frenetisk höghastighetsaction med en gnutta färg, lånad från Splatoon och resultatet blir faktiskt bra, även om det finns förbättringspotential. [caption id=“attachment_21621” align=“aligncenter” width=“550”] Jag ska måla hela världen, lilla mamma…[/caption] Jag introduceras snabbt till den flytande, snabba mekaniken som jag personligen anser är lånad från Wipeout-serien. Ett antal svävande vrålåk ställs mot varandra på startlinjen och utmanas med att komma först in i mål. Till min hjälp har jag två oerhört viktiga komponenter; dels mina stallkamrater och dels förmågan att skjuta ut färg på banorna. Varje lag har sin egen färg som de kan sprida över banorna på olika sätt. Antingen kan jag aktivera en färgspruta under min farkost som målar lagets färg i den bana jag styr, eller så kan jag köra igenom portar som skickar iväg en kaskad en bra bit framåt. Detta koncept gör att racing-genren tar ett litet steg framåt och åt sidan. Jag formligen älskar att hjälpa mina lagkamrater att få ett ännu snabbare varv tack vare mina utspridda färgklickar som ger dem en extra skjuts i topphastighet. Ännu trevligare att veta är att motståndarnas hastighet minskar drastiskt när de råkar nudda vårt sjok med färg. När Trailblazers fungerar som bäst, är det en fantastisk upplevelse men tyvärr lider det av en del småfel som emellanåt gör spelet fantastiskt frustrerande. I ett tidigt skede berättas det för mig att jag kan skjuta mina motståndare med färg, men det visar sig vara ganska svårt eftersom min färgbehållare måste vara full för att utföra attacken. [caption id=“attachment_21622” align=“aligncenter” width=“550”] Vänta nu. Är inte det där en “Reliable Custom” från Burnout Paradise???[/caption] När jag väl lyckas få en av mina motståndare på fall, inträffar dock gång på gång att jag fastnar i deras snurrande animation och bestraffas med att tappa all fart istället för att susa förbi, glatt skrikande. Denna företeelse tillsammans med mängder av förnedrande bestraffningar när det kommer till kollision med element i miljön, gör tyvärr att mitt fordon tappar det som är absolut det viktigaste i ett racingspel - känslan av driv och höga hastigheter. Självklart spelas titeln allra bäst tillsammans med vänner i soffan eller på internet. I soffläget delas skärmen upp i delar, beroende på hur många spelare som vill delta. Själv är jag van vid långa flerspelar-sessioner av Mario Kart och är därför van vid den trånga upplevelsen på skärmen. När det kommer till färgläggningen av banan, blir det dock svårt att urskilja färgbanorna emellanåt, men vad gör det när vi har så förbaskat kul tillsammans? Online-läget har jag tyvärr inte fått tillfälle att prova då spelets lobbyer inte har innehållit tillräckligt många spelare vid de tillfällen som jag gett mig ut på internet för att pröva lyckan. Sammanfattningsvis vill jag ge Supergonk en eloge för konceptet som de har skapat i och med Trailblazers. Att kunna glida fram i höga hastigheter och öka topphastigheten genom att surfa på mina vänners färgsjok är genialisk och fantastiskt tillfredsställande. Men tyvärr dras betyget ned betydligt på grund av de småmissar som inträffar emellanåt. I ett racingspel är det aldrig kul att fastna i motståndarna eller i en trottoarkant.

Recension: Floor Plan [PSVR]

Mon, 07 May 2018 12:00:35 +0000

Efter att ha njutit av den mörka men samtidigt mänskliga humorn i Accounting + (7/10), kände jag att PlayStation VR (8/10) har potential för mängder av galenskaper. Därför tvekade jag inte att kasta mig över Floor Plan från den amerikanska utvecklaren Turbo Button. Floor Plan är i grund och botten ett pusselspel som kan styras antingen med en DualShock 4 eller två PlayStation Move-kontroller. Jag befinner mig i en hiss och ingenting förklaras för mig. Efter en stund upptäcker jag dock en panel med en knapp som stoltserar med siffran 12. Jag trycker på knappen och lämnar en mysig våning med en sprakande brasa bakom mig. [caption id=“attachment_21598” align=“aligncenter” width=“550”] Hej, har du sett Thomas Di Leva här någonstans?[/caption] På våning tolv finns det en rymddräkt som saknar vissa delar. Dessa finns utspridda över spelets olika våningar, och jakten efter en hjälm och två skor påbörjas. Det enda jag kan göra är att ta hissen till de olika våningarna och försöka lista ut vad jag behöver göra för att lösa de pussel som utmanar mig. Utmaningarna är till en början väldigt enkla, men stegras i komplexitet efter bara några minuter. Innan jag vet ordet av har jag grävt upp gravar, matat grisar med sedlar och mördat en snögubbe med en fackla. Det tar en stund innan jag har listat ut allt som spelet har att erbjuda i form av pussel, men efter bara en halvtimme är jag klar och når spelets mål. Under spelets gång har jag samlat på mig en hel del udda föremål som jag behöver använda på ett eller annat sätt. Det finns inte alltid logiska kopplingar till vad jag ska göra med sakerna, men på det sättet påminner titeln om äventyrsspelen från förr, något som jag upplever som väldigt charmigt. [caption id=“attachment_21599” align=“aligncenter” width=“550”] Oj, här har det gått hett till…[/caption] Ständigt utmanas jag att söka logiska lösningar eller att använda fantasin för att frammana intelligenta resultat åt till synes omöjliga uppgifter. För min del innebär det mängder av besök i de olika våningarna för att prova mig fram vad som fungerar och vad som är helt meningslöst att prova. Trots den korta upplevelsen, trivs jag ganska bra i världen som Turbo Button har skapat. Den är inte i närheten av lika tokig och knasig som upplevelsen i Accounting + men saknar inte på något sätt charm eller underhållning. För den ringa investeringen som krävs, rekommenderar jag Floor Plan till dig som har några tior över och letar efter efter en underhållande, kortare upplevelse i VR.

Recension: Guns of Icarus Alliance [PS4]

Mon, 07 May 2018 09:00:37 +0000

Spelstudion Muse Games släppte krigsspelet Guns of Icarus Alliance till PC 2017, och nu har denna steampunk-präglade onlineskjutare kommit till PlayStation 4. Detta spel är anpassat för flera spelare online och upp till tre personer kan delta i bataljer ombord ett luftskepp. Jag kan välja att samarbeta med andra luftfartyg i tappra uppdrag, eller att bekämpa andra skepp i klassiska dödsmatcher. Min huvudsakliga roll består av den som kapten men jag kan även att välja att deltaga som skytt eller reparatör, vilka båda är väldigt viktiga för att skutan ska hålla genom hela matchen. Alla klasser kan ta tag i rodret eller skjuta, men om jag väljer reparatör har jag fler attribut speciellt anpassat för rollen, något som behövs när flygfarkosten börjar brinna. [caption id=“attachment_21604” align=“aligncenter” width=“550”] Ladda kanonerna, snart smäller det![/caption] Uppdragen i samarbetsläget är enkla att följa eftersom texter och färgglada ikoner gör det enkelt för mig att hålla ställningarna. Däremot kan situationen bli stressig på ett ögonblick om en i besättningen inte håller sig på sin post, något som jag under spelets gång får uppleva ett flertal gånger. Spelet har ett gott flyt och jag blev överraskad av att bilduppdateringen inte tog stryk, även när det var många rörliga objekt i bild. Som reparatör ilade jag över hela däcket i hopp om att slå på motorerna för att undgå en fatal explosion, och för varje slag blev jag tvingad att vänta några sekunder innan jag kunde fortsätta reparationen. Fixaren är dock den roll jag uppskattade mest, eftersom hens uppgifter är lättare att genomföra än de andra i besättningen. Det finns olika kanoner ombord, alla med ett särskilt syfte. Den vanliga kulsprutan kan slå ut fiendens sköldar, men för att förstöra farkosten måste en annan skytt använda den tyngre granatkastaren för att slutföra jobbet. Att vara skytt är roligt, men de långa omladdningstiderna är enerverande när jag har ett mål i sikte. Jag kan endast vrida kanonen åt vänster eller höger, vilket blir ett bekymmer när mitt vapen inte orkar peka dit jag vill. Kaptenen var den roll jag hade mest besvär med eftersom den ostadiga kontrollen gjorde det krångligt att navigera skeppet. Vid mörkare banor var sikten sämre och panik uppstod, eftersom jag inte visste vart fartyget var på väg. [caption id=“attachment_21587” align=“aligncenter” width=“550”] Släck elden, annars får du hett om öronen.[/caption] Guns of Icarus Alliance går endast att spela online, och lyckligtvis går det att delta i matcher tillsammans med de som har spelet på PC också. Dock måste varje skepp ha en besättning med minst två personer ombord för att den långsamma matchningen över huvud taget ska inträffa. Jag kan modifiera min karaktär med olika egenskaper medan jag väntar, men klädvalen är bara kosmetiska och ökar inte färdigheterna på något sätt. Jag kan också kolla i världskartan och bidra med lite pengar till det rike jag tjänar, men jag tycker inte att detta läge tillför något strukturellt för själva spelet mer än än dödtid. Dock är rollspelsmomenten ett bra tillägg, där jag vid en nivåhöjning erbjuds nya specialförmågor som kommer väl till pass i matcherna. Kommunikation är nyckeln till framgång i striderna, och jag kan använda förinställda kommandon eller yttra mig verbalt via mikrofon. Guns of Icarus Alliances styrka ligger i striderna, där jag ofta känner den hårda pressen från motståndet så att svetten rinner ned från min panna. Men den ojämna balansen mellan klasserna drar ned betyget. Jag gillar utsikten när jag kollar mot horisonten från däck, och steampunk-stilen ger en fin utstrålning. Ett spelläge för ensamma spelare är något jag önskar kunde ha varit en beståndsdel, förutom träningen. Det sistnämnda rekommenderar jag att du går igenom innan ankaret lättas inför en tuff kamp.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 18 2018]

Fri, 04 May 2018 17:00:11 +0000

Våren, med sina återkommande röda dagar, gör ju inte direkt att tiden går långsammare. Knappt har vi snubblat ur den ena lediga dagen som erbjuder möjlighet till lite längre ledighet, förrän det är dags för nästa vecka med tillhörande högtid och klämdag. Helgen är i alla fall redan här och det börjar bli dags att planera schemat. Spelsläppen i veckan har dominerats av lite mindre titlar, där till exempel VR-upplevelserna Pirate Flight , Ghostbusters VR-paketeringen har fått samsas med Guns of Icarus Alliance och demo-versionen av Dark Souls HD. Även om strömmen av nya spel inte är lika stor som tidigare, har vi ändå en del att underhålla oss med i helgen. Hur ser det ut för din del?

Red Dead Redemption 2 får ny trailer

Thu, 03 May 2018 10:00:02 +0000

Rockstar Games utannonserade uppföljaren till deras västernspel Red Dead Redemption i oktober 2016. Tanken var att spelet skulle ha släppts under hösten 2017, men Red Dead Redemption 2 fick skjutas upp och har nu ett lanseringsdatum den 26 oktober 2018. Spelstudion har hållit locket stängt med undantag för ett par trailrar, men nu avslöjas ny information i en tredje trailer. Året är 1899 och vilda västern är i sista skedet av dess gyllene era. Detta spel utspelar sig innan dess föregångare och här får spelaren följa med Arthur Morgan i den ökända Dutch van der Linde-ligan, vilka gör vad helst som faller dem in i livet som laglösa. Jag gillar utvecklingen av studions arbete och njuter av den starka Vilda Västern-känslan i trailern. Red Dead Redemption 2 ser fantastiskt bra ut! Det ligger överst på min lista av årets mest efterlängtade spel 2018, och efter att jag kollat på det nya filmklippet är min längtan ännu större. Ser du fram emot Red Dead Redemption 2?

Recension: Megadimension Neptunia VIIR [PS4]

Wed, 02 May 2018 10:00:48 +0000

Efter att jag norpade redaktionens exemplar av Megadimension Neptunia VIIR , blev jag först överlycklig för att sedan fundera på vad jag givit mig in i. Äventyren i hyper- och mega-dimensionerna har enligt mig vacklat ett tag nu och har försökt att förnya sig, samtidigt som utvecklarna har varit rädda för att skära bort dött kött från spelen. I Neptunia VIIR är det uppenbart att Compile Heart och Idea Factory har gjort ett försök att förnya sig igen, denna gång med hjälp av den virtuella verkligheten. Dock går de inte långt utanför de upptrampade stigarna, utan släpper istället en omgjord version av Megadimension Neptunia VII (6/10), vilket jag recenserade för lite mer än två år sedan. Frågan är då såklart om ett påklistrat VR-läge ger något ytterligare för oss spelare? [caption id=“attachment_21550” align=“aligncenter” width=“550”] Ja, du befinner dig i en virtuell värld. Kan du ställa dig upp nu?[/caption] Eftersom spelet i grund och botten är en kopia av föregående Megadimension-titel, finns det inte speciellt mycket att säga om berättelsen då den är oförändrad. Uzume Tennohboshi återvänder med sin megafon som hon använder för att tukta fienderna, och våra hjältinnor är återigen berövade sin förmåga att förvandla sig till de kraftiga cyberkämparna. Sin svaghet till trots, upplever jag att Neptunia och de andra gudinnorna har det betydligt enklare att överleva striderna i de ogästvänliga miljöerna. Anledningen till detta är en av de största förändringarna som införts i serien hittills, nämligen att hälsan återfås nämligen efter varje strid. Är du en van spelare av japanska rollspel, tänker du säkert att detta faktum skulle ta udden av ett spel av detta slag, men faktum är att det känns förlösande. Det är så skönt att slippa spendera pengar på helande gräs och annat som jag tidigare behövde använda mellan striderna för att överleva en nivå. När jag väl anammar denna förändring i spelet, upplever jag att striderna flyter på ännu bättre än tidigare. Jag håller inte tillbaka längre och jag fegar inte ur bara för att jag ser en mäktig fiende på kartan. Eftersom att jag vet att jag bara behöver överleva en strid i taget slänger jag mig gladeligen in i varje konfrontation, och tack vare denna nya insikt ökar mina karaktärer sina nivåer snabbare. [caption id=“attachment_21551” align=“aligncenter” width=“550”] Samma stridssystem, samma fiender. Men efter denna strid återfår jag all hälsa. HA![/caption] VR-läget som introduceras ganska tidigt i spelet är ren och skär “fan service” och bjuder in till att granska modellerna noggrant då huvudpersonerna en efter en besöker mig som spelare i mitt torftiga lilla rum. Eftersom själva spelet inte är omgjort för att passa PlayStation VR (8/10), kräver det att jag inför varje VR-händelse tar på mig headsetet och påbörjar upplevelsen. När den sedan är klar, kan jag antingen ta av mig mitt headset eller spela vidare, fast då i storskärmsläge utan möjlighet att se mig omkring. Även om VR-implementationen känns påtvingad och påklistrad, kan jag inte låta bli att känns mig en smula förtjust av konceptet. Det känns på något sätt skönt att få ta en rast från det vanliga spelet lite då och då för att göra något helt annat. Och det faktum att Noire, Blanc, Vert och Neptunia kommer och hälsar på, spär på känslan av det metauniversum som serien alltid har anammat. Megadimension Neptunia VIIR erbjuder inte mycket nytt för trogna spelare av serien men om du inte har provat på Megadimension Neptunia VII, kan detta vara ett trevligt sätt att återvända till serien. Om du inte har införskaffat ett PlayStaton VR ännu är det inte ett problem då de virtuella mötena även går att uppleva på en vanlig TV också.

Månadens höjdpunkter [Maj 2018]

Mon, 30 Apr 2018 13:00:01 +0000

Ute är det vårflod, medan spelbranschen fortsätter med vårtorka. Det släpps givetvis några höjdpunkter även om det känns som om hela branschen går och väntar på juni och E3-mässan. Maj bjuder på massor av helgdagar och möjlighet att spela lite extra och du kanske passar på att beta av skämshögen istället för att inhandla någon av maj månads stortitlar?

Dark Souls Remastered

From Software har med sina svåra actionrollspel skapat en helt egen genre som brukar kallas SoulsBorne. Redan 2009 släpptes Demon’s Souls till PlayStation 3 och fick flera i min bekantskapskrets att importera det i väntan på en europeisk release. Följarskaran blev nästan fanatisk och har följt med genom Dark Souls -serien då recensenter och spelare välden över hyllat serien. Den första delen i serien släpptes ursprungligen 2011 och har nu fått en ansiktslyftning inför sin premiär på PlayStation 4. Var beredd på att dö och spela om sekvenser tills ditt muskelminne sitter som en smäck och du kan tajma dina blockeringar och kontringar i sömnen.

Månadens PlayStation Plus-spel [Maj 2018]

Mon, 30 Apr 2018 09:00:36 +0000

Då var det dags att välkomna en ny månad till året. Maj är här och tillsammans med den, även en ny laddning spel i PlayStation Plus. Förra månaden bjöd på ökenäventyr och galna biltävlingar i sanslösa hastigheter. Därför känns det lite avkopplande att få njuta av gripande berättelser och färgsprakande plattformssekvenser. I månadens uppdatering av PlayStation Plus finner vi inte bara en mycket bra uppvärmning inför Detroit: Become Human i form av Beyond: Two Souls (8/10), utan även den fantastiskt vackra plattformsupplevelsen som levereras i Rayman Legends. Missa förresten inte chansen att få 15 månaders prenumeration av PlayStation Plus för priset av 12 i erbjudandet som löper fram till den 4 maj.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 17 2018]

Fri, 27 Apr 2018 17:25:23 +0000

Nu är det äntligen dags för lite extra ledighet igen. För en del innebär den kommande måndagen en halvdag ledigt, följt av en helt ledig tisdag. Oavsett om ledigheten blir en smula uppstyckad eller inte, bjuder första maj in till ytterligare speltid för oss PlayStation-entusiaster. Med tanke på veckans nyheter i PlayStation Store, känns det som att det erbjuds med mängder av tillfällen att kika lite på de lite mindre titlarna som verkar lovande. Sedan finns det förmodligen en och annan titel i skämshögen som behöver betas av.

Nytt på PlayStation Store [Vecka 17 2018]

Tue, 24 Apr 2018 10:00:45 +0000

Det var riktigt nära att jag startade denna veckas inlägg med att skriva “Vad skönt, äntligen en vecka utan en massa spel som jag är sugen på”. Sedan såg jag The Swords of Ditto , Emily Wants to Play Too och en titel som jag inte hört talas om tidigare men som tilltalade mig så fort som jag började titta på trailern. Givetvis handlar det om zombier och att överleva apokalypsen. Titeln som jag föll för denna vecka är Death Road to Canada och har som grundläggande koncept en mekanik som de flesta spelare avskyr; att eskortera en datorstyrd karaktär. Med sin retro-osande grafik och sin till synes djupa spelmekanik, känner jag däremot att jag redan ser fram emot att hjälpa mina medmänniskor till Kanada! Ja, och sedan får vi ju möjligheten att prova på demo-versionen av Detroit: Become Human också. Någon lugn vecka blev det med andra ord inte…

Recension: Yakuza 6: The Song of Life [PS4]

Mon, 23 Apr 2018 10:00:30 +0000

Det är svårt att inte fatta tycke för Kazuma Kiryu. Yakuza-seriens huvudperson lyckas framstå som god och rättvis samtidigt som han har varit en av de högst uppsatta inom den japanska maffian. Bara det faktum att denna protagonist lämnat yakuzan bakom sig för att driva ett fridfullt barnhem talar för hur godhjärtad han egentligen är, även om han har lite väl lätt att hamna i bråk och kriminella verksamheter emellanåt. Efter att ha avtjänat ett tre år långt fängelsestraff beger sig Kiryu hem för att träffa sin 19-åriga adoptivdotter Haruka, som tyvärr visar sig ha försvunnit spårlöst under tiden han spenderat bakom galler. Efter lite detektivarbete i Tokyo får vi snart den hemska nyheten att hon blivit påkörd av en bil och hamnat i koma, med den underliga detaljen att hon hittades med en liten bebis i famnen vid olycksplatsen – har Kiryu blivit morfar utan att veta om det? Det är lika fascinerande som komiskt att se hur lätt Kiryu hamnar i bråk. Inte ens när han tillsammans med en bekant besöker barnavdelningen på sjukhuset lyckas han hålla sig undan handgemäng. I ett försök att bevisa att han minsann är ansvarstagande nog för att ha vårdnaden om den lilla bebisen, hamnar han i slagsmål med sin vän. Ungen tittar förskräckt tittar på, och resultatet blir blodiga knytnävar samt en handfull sönderslagna spjälsängar. Situationer som denna inträffar gång efter gång på ett märkligt underhållande sätt, och även om det ofta känns knasigt, är det alltid lika kul att se hur vår protagonist oväntat dras in i konflikter. Det är lätt att slåss och actionscenerna är spektakulära, oavsett om de utspelas på gatorna eller bland barnsängar. Jag hade dock gärna sett lite mer djup i stridssystemet, även om det aldrig blir särskilt enformigt. [caption id=“attachment_21502” align=“aligncenter” width=“550”] Kiryu har en kuslig talang för att hamna i slagsmål överallt hela tiden.[/caption] Jakten på svar om vem som körde på Haruka, samt vem bebisens far är, för oss till ett vackert kustsamhälle i Hiroshima, dit Kiryu tar med sig det nyfunna barnbarnet. Det är imponerande hur väl spelet lyckas fånga atmosfären från såväl Tokyo som denna hamnstad. Detaljrikedomen i allt från hyllvaror i trånga snabbköpsbutiker och de ikoniska dryckesautomaterna, till hur hela gator och stadssiluetter upplevs känns verkligen autentisk och omfamnande. Hiroshimadelen hade gärna fått vara lite större och fyllts ut med fler sidoaktiviteter, men det är fortfarande en ren fröjd att vistas där. Kiryus förmåga att hamna i bråk trasslar snart in oss mitt i ett krig mellan olika yakuzafalanger, triader och andra kriminella organisationer. Även om berättandet blir lite långsamt emellanåt är det ändå handlingen som är titelns klart starkaste kort. Karaktärerna känns levande, och trots att de beter sig som lustiga kufar emellanåt, har även de skrikigaste personerna alltid ett djup och spännande sidor som får mig att tycka om dem. Trots det påtagliga mörkret i berättelsen finns alltid en gnutta humor med i bakgrunden. Utöver mängder med lustiga sidouppdrag och andra aktiviteter i form av minispel, vävs även komiskt överdrivna inslag i sann japansk anda in i allt jag gör. Exempelvis skrattar jag högt varje gång Kiryu langar över sin bebis till första bästa främling för att kunna slå ner ett par gängmedlemmar obehindrat. Eller när ett bakhåll plötsligt förvandlas till en rugbymatch där barnbarnet motsvarar bollen som kastas runt mellan Kiryus vänner. [caption id=“attachment_21503” align=“aligncenter” width=“550”] En av alla roliga sidoaktiviteter att roa sig med är att bygga upp en klan som slåss åt dig i stora gatuslagsmål.[/caption] Som nykomling till serien går det lätt att komma in i såväl handling som spelsystem, men jag skulle ändå rekommendera att du kollar in Yakuza 0 (8/10) eller Yakuza Kiwami (8/10) först om du inte redan upplevt dessa. Är du däremot redan frälst i serien, är Yakuza 6: The Song of Life en given fortsättning som bjuder på mer av det bästa, samt fantastiskt älskvärda karaktärer.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 15 2018]

Fri, 20 Apr 2018 17:00:43 +0000

Denna helg är efterlängtad på många sätt. Dels är det de sista skälvande dagarna innan lön, våren kommer med stormsteg, men framför allt för att de titlarna som släppts under veckan kräver en hel del ledig tid. Inte nog med att God of War har äntrat den nordiska scenen, vi har också fått möjlighet att åter stifta bekantskap med Kiryu i Yakuza 6: The Song of Life. Det är i alla fall äntligen dags att ta fram fredagshumöret, kanske dricka något gott och äntligen bänka sig framför PlayStation-konsolen!

Recension: God of War [PS4]

Fri, 20 Apr 2018 09:00:47 +0000

En nystart på en etablerad spelserie innebär oftast en komplicerad balansgång. Å ena sidan ska verket bli både nytt och fräscht, men å andra sidan måste det finnas kvar tillräckligt mycket av det som gjorde originalen speciella. Santa Monica Studio och den meriterade producenten Cory Barlog beslöt sig tidigt för att ta den modigare vägen när de skulle blåsa nytt liv i God of War , och det har sannerligen lönat sig på samtliga vis. Den gamla inarbetade, och i ärlighetens namn, aningen trötta mallen är i princip helt utbytt nu när vår anti-hjälte Kratos har flytt norrut. Efter att ha demolerat alla grekiska gudar, halvgudar samt allt annat som råkade vara i hans väg, har han bosatt sig i Midgård och skaffat både fru och barn. Idyllen är dock slagen i spillror redan när spelet börjar, och Kratos tvingas in i den ovana rollen som ensamstående pappa till den unge Atreus. Båda är hårt drabbade av sorg, men hanterar det på väldigt olika vis. Kratos, som den känslokalle machomannen han är, sluter sig för att inte visa någon svaghet, medan Atreus tydligt söker stöd hos sin far. För att hedra den avlidna Faye beger de sig iväg för att sprida hennes aska vid rikets högsta bergstopp, vilket var hennes sista önskemål. [caption id=“attachment_21484” align=“aligncenter” width=“550”] Kratos har övat på att behärska humöret genom att krama träd.[/caption] Redan i dessa korta inledande sekvenser lyckas God of War skildra djupa och intressanta känslor, vilket omedelbart gör mig investerad i denna svåra emotionella situation. Kratos beter sig fortfarande som det arsle han alltid har varit, men han visar åtminstone glimtar av att vilja ändra sig och bli bättre. Tro dock inte att spelet är helt utan slakt av horder av monster. Det är ett element som fortfarande är intakt, och faktiskt bättre än någonsin. Allting utspelar sig nu ur ett renodlat tredjepersonsperspektiv, med ett rörelseschema som känns lite inspirerat av de populära Souls-spelen. Det är dock inte alls samma fokus på oförlåtande fiender, även om det finns gott om sidobossar som kommer att testa både din reaktionsförmåga och ditt tålamod. Stridssystemet kan till en början kännas aningen snävt, men blommar ganska snart ut och blir både intuitivt och underhållande. Det finns gott om utrymme för att skräddarsy ditt sätt att strida eftersom du kan utrusta ditt vapen med mängder av unika specialattacker. Beroende på dina val kan du få enklare att hantera grupper av fiender eller göra rejäl skada mot enskilda irritationsmoment. Atreus fungerar som ett riktigt bra komplement i striderna också, även om han är lite menlös till en början. Snart börjar han dock få både större självförtroende och fler färdigheter, och kan dra uppmärksamhet från fiender medan du själv pucklar på andra. Detta är otroligt välbehövligt, då du nästan alltid är omringad av illvilliga individer. [caption id=“attachment_21485” align=“aligncenter” width=“550”] Jag tror att någon stackare missförstod “huvudet på spiken”.[/caption] Miljöerna har alltid spelat en stor roll i God of War-serien och det är definitivt inte ett undantag i detta fall. Utsökt skildrade områden avlöser varandra på löpande band, och omväxlingen är enorm. Tredjepersonskameran gör att du går miste om en del av de maffiga översiktsscenerna som tidigare spel brukade bjuda på, men i gengäld får du en mer intim upplevelse där du känner dig betydligt mer delaktig i händelserna. Om du har förmånen att spela på en PlayStation 4 Pro har du dessutom möjligheten att välja mellan fokus på upplösning eller fokus på bildfrekvens, men ingen av dem är en riktigt solklar vinnare. Visst känns det bättre med en högre bildfrekvens, men den kan emellanåt vara vilt varierande, vilket påverkar responsen i kontrollerna. Den högupplösta varianten bjuder på 4K-upplösning (med hjälp av checkerboard-tekniken), vilket skildrar en helt sanslös visuell upplevelse som kan vara något att det snyggaste jag har sett på en konsol. Bildfrekvensen är mestadels låst vid 30-gränsen, men i de mer komplexa scenerna upplever jag att uppdateringen blir lidande, dock inte alls i samma utsträckning som i bildfrekvensläget. [caption id=“attachment_21486” align=“aligncenter” width=“550”] Kratos har fortfarande ett gäng arga sekvenser, men han har faktiskt blivit lite mer lågmäld på gamla dagar.[/caption] När vi sammanställde våra årslistor för PSbloggen under slutet av förra året lyfte jag fram God of War som 2018 års mest spännande spel, men trots detta har titeln överträffat mina förväntningar på så många vis. Jag hade aldrig i mina vildaste drömmar kunnat föreställa mig att jag skulle få se ett God of War-spel som bjöd på mycket mer än vackert spektakel, men nu får vi dessutom en intressant berättelse på köpet. Det lutade länge åt att jag skulle ge spelet full pott i betyg, men det är inte helt utan problem. Efter en väldigt stark första halva tappar spelet riktning och tempo på upploppet, och en del av uppdragen känns som repetition. En del fluff skulle kunna kapas för att göra avslutningen lite mer effektfull, men anledningen till att jag uppmärksammar detta är eftersom resten av produkten är så fläckfri. Det är fullt möjligt att vi redan nu har fått ta del av årets spel.

Recension: Gal*Gun 2 [PS4]

Thu, 19 Apr 2018 10:00:56 +0000

Jag borde ha lärt mig redan efter att jag skrivit min recension av Gal*Gun: Double Peace (4/10). Jag borde ha insett att mitt intresse för udda, japanska titlar med tvivelaktigt innehåll inte alltid håller. Med en hel del lustiga titlar i bagaget, där Criminal Girls 2: Party Favors (8/10) briljerade med sin retrodoftande mekanik, har jag dock svårt att hålla mig ifrån de där knepigare verken. Det går ju inte att veta när nästa höjdpunkt levereras, och därför tackade jag ja till att prova Gal*Gun 2. Likt Criminal Girls-serien, har GalGun uppgraderats med nya spellägen, en del nya funktioner samt en aning mer interaktivitet i berättelsen. Själva spelupplägget är dock kopierat rakt av från föregångarna, även om grafik och kontroll har förbättrats något. [caption id=“attachment_21463” align=“aligncenter” width=“550”] I det här spelet är det demonerna som är söta…[/caption] Utvecklaren Inti Creates tar inte ut svängarna speciellt mycket när det kommer till berättelsens start. Istället för att utsättas för en förbannelse, som i föregående titlar, råkar nu protagonisten istället bli frivillig demonutrotare när han startar en ny app på sin telefon. Innan han vet ordet av har han fått sitt vapen, ett par glasögon som gör att han kan se demonerna, samt en ny kompanjon i form av en ängel från företaget AR, eller “Angel Ring”. Tyvärr innebär hans nya status precis samma nackdel som tidigare, då alla människor av kvinnligt kön blir tokiga i honom och överfaller hjälten. Självklart finns det inget annat än kvinnliga elever och lärare i skolan och för att överleva dagen är det bara att ta fram feromonskjutaren och plöja sig igenom horderna av motståndare. Emellanåt dyker dock besatta fiender upp och för att besegra dem, krävs det att jag skjuter bort demonerna som kontrollerar dem innan jag kan nedgöra de stackars flickorna. Jag avfyrar mina feromonskott med X-knappen på min DualShock 4 och styr siktet med vänster styrspak. Efter bara någon timme är jag trött i fingrarna, i huvudet och i själen - GalGun 2 känns precis lika tråkigt som sin föregångare! Jag kämpar mig igenom ett antal sittningar till och upptäcker till min glädje att de nya spellägena som introduceras efter ett tag, faktiskt skänker något nytt till detta i övrigt miserabla, tråkiga verk. I mobilen kan jag ta mig an andra uppdrag som är av varierande karaktär och som spänner mellan att leta efter dolda ting, till att försvara oskyldiga flickor mot att bli attackerade av demoner. [caption id=“attachment_21464” align=“aligncenter” width=“550”] Detta kanske ser kul ut, men det är mycket roligare att suga upp pingisbollar med dammsugaren[/caption] Varje uppdrag jag klarar inbringar ett antal poäng och målet att uppnå änglaföretagets budget klarar jag ganska snart. Resterande tid kan jag använda för att stärka banden mellan hjälten och flickorna för att låsa upp halvsnuskiga möten, eller för att få fler poäng och bättre utrustning. I berättelsens grundform finns dock ingenting som gör att jag vill fortsätta mitt äventyr mycket längre och jag nöjer mig med att jag har hjälpt min vän ängeln att få tillbaka sitt jobb. GalGun 2 erbjuder en stark uppgradering av grafik och levererar en mer stabil upplevelse än GalGun: Double Peace. Dock bibehålls helhetskänslan av en tunn, kortvarig och intetsägande berättelse som går mig förbi fullständigt. Inte ens spelaren som är ute efter ett spel med tabubelagt innehåll kommer att hitta något spännande här då titeln kan liknas vid löpsedeln till en kvällstidning. Den utlovar smaskigt, dekadent innehåll men levererar ett platt, slarvigt producerat och irrelevant inre.

Nytt på PlayStation Store [Vecka 16 2018]

Tue, 17 Apr 2018 10:00:56 +0000

När jag tittar på veckans lista över spel som släpps på PlayStation Store, tycker jag först att den ser aningen tunn ut. När jag sedan ser vilka två titlar som släpps med bara några få dagars mellanrum blir jag alldeles häpen. Det är alltså redan april månad. Yakuza 6: The Song of Life och God of War är här - snacka om giganternas kamp! Ska jag vara ärlig, finns det inte speciellt mycket annat att spendera pengarna på om du nu inte samlar på de klassiska Neo Geo-spelen.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 15 2018]

Fri, 13 Apr 2018 17:00:05 +0000

Vågar vi hoppas på att våren har kommit nu? Kan det verkligen vara sant att vi snart kan stoppa undan halsduken, vantarna och täckjackan till förmån för lite luftigare kläder? Maj månad är ju visserligen inte här riktigt ännu så vi kan ju inte vara helt säkra på ett tag, men visst hoppas vi på lite vårväder framöver? Om vädret nu skulle bjuda på otrevliga överraskningar, kan vi PlayStation-spelare åtminstone glädja oss över att vi förmodligen har en del spel i skämshögen att beta av. Jag lyckades under veckan fixa platina både i Burnout Paradise Remastered (10/10) samt Hakuoki: Edo Blossoms (7/10), vilket innebär att jag får ställa in siktet på något annat.

Jerrys platinautmaning: Far Cry 5

Fri, 13 Apr 2018 13:00:35 +0000

Ibland inträffar vissa oväntade saker som jag vanligtvis inte har planerat från början, och när jag spelade klart Far Cry 5 (9/10) upptäckte jag att det inte var långt kvar till en platinatrofé. Efter att ha klarat av spelet på ungefär trettio speltimmar, hade min skörd av troféer hamnat på cirka 75 procent, vilket fick mig att vilja stanna kvar i Hope County och fullfölja samlingen av pokaler. De utmaningar jag hade kvar var bland annat att jaga olika slags djur, hitta gömda samlarobjekt och genomföra flera matcher i Arcade Mode. Jag tycker i efterhand att det inte är särskilt svårt att ta platina i Far Cry 5 eftersom flera av troféerna dyker upp i huvuduppdragen, men vissa pokaler är tidskrävande. [caption id=“attachment_21441” align=“aligncenter” width=“550”] Det gäller att hålla huvudet kallt i Clutch Nixon-uppdragen.[/caption] Jag tog mitt sista pris efter att ha lyckats vinna tio aktuella matcher i Arcade Modes flerspelarläge och därmed var årets tredje platina ett faktum. Jag tycker faktiskt att spel för ensamma spelare inte ska ha troféer i onlinematcher för flera spelare, eftersom det kan bli svårt att ta dessa priser om några år när servrarna stängs ned. Känner du för att ta en skinande, blå platina i Far Cry 5, tänker jag erbjuda mina bästa tips som förhoppningsvis kommer att underlätta för dig under jakten.

Recension: Impact Winter [PS4]

Wed, 11 Apr 2018 14:00:31 +0000

Efter ett enormt meteoritnedslag förorenas jordens atmosfär av ett tjockt lager damm som förhindrar solens ljus att värma upp vårt klot. All kommunikation slås ut och en till synes evig vinter utplånar både mänskligt liv och det vi kallar samhälle idag. Jacob Solomon är en av de som har överlevt apokalypsen och han försöker tillsammans med en handfull andra individer hanka sig fram i den ödsliga, karga framtiden som erbjuds i Impact Winter. Med ett konstant snötäcke som mestadels når upp till hustaken, försöker han febrilt finna mat, vatten och läkemedel för att gruppen inte ska tyna bort och dö. För varje dag som går blir dock utmaningarna större, samtidigt som hoppet sjunker. När allt verkar hopplöst, lyckas dock vår robotmedhjälpare Ako-Light snappa upp ett meddelande som får livsglädjen att vakna till liv igen; räddningen är nära! Enligt meddelandet dröjer det 30 dagar innan ett räddningsteam kommer till undsättning och vårt enda uppdrag är att hålla oss vid liv under denna tid. Jag ikläder mig rollen av Jacob och kastas direkt in i de beslut som en gruppledare måste ta. I kyrkan som vi har tagit vår tillflykt till finns mina fyra kamrater som består av överlevnadsexperten Blane, mekanikern Maggie, sjuksköterskan Wendy och geniet Christophe. Varje karaktär har sina speciella inriktningar och funktioner i gruppen och deras färdigheter kan också utvecklas ju fler uppdrag jag utför åt dem. [caption id=“attachment_21421” align=“aligncenter” width=“550”] Vår kyrka, vårt torn, vårt hem![/caption] Redan från början våndas jag över vad jag ska prioritera - ska jag fokusera på Wendys uppdrag för att säkerställa att vi kan laga god mat, Blanes förfrågan att börja jaga småvilt eller ska jag följa Maggies råd att börja uppgradera våra värmekällor så att vi inte förfryser? Jag känner mig rådvill och beger mig därför ut i vinterrusket för att utforska området, helt planlöst. Det som möter mig utanför kyrkans igensnöade dörrar är ett fantastiskt vackert vinterlandskap, åtminstone för mig personligen då jag trivs väldigt bra i simulerade postapokalyptiska spelvärldar. Bakom ett snöberg upptäcker jag en gammal bro där ett antal bilar står lämnade, och efter att ha samlat på mig ett tändstift och en dunk bensin vandrar jag vidare. Jag upptäcker övergivna busshållplatser i dalarna av snömassor, jag hittar ett öppet takfönster på ett hus där jag kan slinka in och börja rota. Innan jag vet ordet av, har det blivit natt och jag får plötsligt väldigt bråttom hem till värmen om jag inte ska förfrysa. [caption id=“attachment_21422” align=“aligncenter” width=“550”] Eldstaden, en naturlig samlingsplats efter apokalypsen[/caption] Överlevnad handlar om att ta tag i situationen, skapa en plan och sedan följa den. Eftersom jag använder mina första dagar till att utforska världen och känna på spelmekaniken innebär det också att jag misslyckas med att överleva de 30 dagarna. Jacob tar sitt sista andetag i sömnen någonstans halvvägs till räddningen på grund av att vårt vattenförråd tagit slut. Jag sörjer dock inte länge eftersom jag känner till närområdet väl och vet hur jag ska planera min kommande spelomgång. Äventyret startar på nytt. Impact Winter lyckas gripa tag i mig som spelare redan efter några få minuter och jag känner efter mitt första försök att jag förmodligen kommer att tillbringa många timmars spelande i denna kalla värld. Även om helhetsupplevelsen är väldigt bra, dras betyget tyvärr ned av tekniska tillkortakommanden. Laddningstiderna när jag växlar mellan utomhusmiljön och de mindre nivåerna som utspelar sig inomhus är minst sagt horribla, även på min PlayStation 4 Pro. Jacob fastnar också vid ett flertal tillfällen i miljön och inte kan röra på sig, något som visserligen går att lösa genom ett antal besök i spelmenyn, men samtidigt tar mig ur upplevelsen rejält. Med ett robust uppgraderingssystem, en otroligt vacker värld och den sporrande stressen att alltid behöva leta resurser, klassar Impact Winter lätt in på listan med överlevnadsspel som måste upplevas. Utvecklaren Mojo Bones har lovat att adressera buggar och införa prestandaförbättringar i kommande uppdateringar, men jag vet inte om jag orkar vänta så länge. Jag har ju trots allt en grupp överlevande som jag måste hjälpa. Jag tar på mig min tjocka jacka och beger mig ut i den vintriga ödemarken igen, kanske hittar jag mer vatten denna gång?

Recension: Time Carnage [PSVR]

Tue, 10 Apr 2018 10:00:05 +0000

Det enda jag visste om Time Carnage när jag fick recensionsexemplaret var att det handlade om en VR-skjutare med tidsresor och olika fiendetyper. Mina tankar associerade det till andra liknande VR-titlar som Farpoint och Doom VFR (7/10). Det visade sig dock att Time Carnage från den brittiska spelstudion Wales Interactive bjöd på en helt annan upplevelse. Illamående och åksjuka, vilka fortfarande är vanligt förekommande bieffekter i VR-spel, elimineras helt i denna statiska spelupplevelse där vågor av fiender hotar att förinta mig. [caption id=“attachment_21410” align=“aligncenter” width=“550”] Zombiehundarna är snabba och nafsar ilsket på min sköld.[/caption] Jag hade plockat fram min PlayStation Aim Controller och för att öka verklighetskänslan i upplevelsen. Dock visade det sig att spelet endast har stöd för PlayStation Move, då en grundfunktion är att beväpna dig med ett vapen i varje hand. Jag börjar med kampanjläget där jag i första världen bekämpar zombier på 3800-talet. Från början har jag bara två vapen upplåsta, men efter varje bana låser jag upp nya. Varje nivå består av tio vågor av fiender som är olika snabba, tål olika mycket stryk och har olika typer av attacker. Det går att ta med sig fyra vapen till varje tidsepok och de ligger på varsin omladdningsstolpe - en intressant grundtanke som i sitt genomförande tyvärr lämnar en hel del att önska. När jag får slut på ammunition måste jag sätta tillbaka vapnet på pelaren för att ladda om, och det tar ofantligt lång tid. Visserligen ökar utmaningen och jag tvingas att tänka lite taktiskt kring vapenbytena, men i praktiken betyder det bara att jag tvingas skjuta mer med vänster hand som jag siktar betydligt sämre med. Det andra, och betydligt större problemet är att funktionen att sätta tillbaka och plocka upp vapen från stolparna är oprecis och slumpmässig, vilket gör att jag titt som tätt plockar upp fel vapen eller måste fokusera min uppmärksamhet på att hitta rätt punkt för att interagera med. [caption id=“attachment_21409” align=“aligncenter” width=“550”] En mörkgrön velociraptor kan vara svår att se i djungeln.[/caption] Själva skjutandet fungerar bra och variationen av vapnen känns fullgod, där prickskyttegeväret blir en favorit där jag verkligen älskar att sträcka ut armen och hitta fienderna i kikarsiktet. Variationen på fiender är dessvärre sämre och jag tröttnar ganska snabbt på utbudet och börjar se likheter mellan dem oavsett om de är zombier, dinosaurier eller robotar. Förutom huvudspelläget finns även ett arkadläge och ett utmaningsläge. I arkadläget kan du använda banor, vapen, fiendeklasser och eventuella fusk du har låst upp. Utmaningarna är mer nedlåsta och handlar om hur många fiender du kan döda innan de övermannar dig. Vapenutbudet är kraftigt begränsat och du får medaljer beroende på antalet fiender som besegras. Spelupplevelsen att stå helt stilla och skjuta på monster och djur som väller fram blir ganska snabbt långrandig och jag orkar bara ett par banor åt gången. Jag slås av tankar om att jag än en gång spelar ett teknikdemo för VR-teknologin och inte ett helt spel, med tanke på den begränsade variationen och halvtråkiga genomförandet. Bland det värsta jag vet med spel är när jag kan skylla mina missar på dåliga kontroller och på grund av detta, faller titeln platt. Trots att jag har kul i små doser lämnar Time Carnage inga bestående minnen, åtminstone inte av den goda sorten.

Recension: A Way Out [PS4]

Mon, 09 Apr 2018 09:00:09 +0000

A Way Out är det andra spelet från Josef Fares som är mest känd för filmen Kopps och hans förra spel Brothers: A Tale of Two Sons (9/10). Den här gången har han med sin Stockholmsbaserade studio Hazelight tagit fram ett actionbetonat, asymmetriskt samarbetsspel. Drivna av ett gemensamt hämndbegär samarbetar de två omaka kåkfararna Leo och Vincent för att fly från fängelset och hitta personen som svikit dem båda på olika sätt. [caption id=“attachment_21399” align=“aligncenter” width=“550”] Klassisk biljakt där en kumpan kör och en skjuter.[/caption] Spelet är i grund och botten ett filmiskt actionäventyr med en väl genomarbetad berättelse vilken innehåller mängder av mellansekvenser. Den asymmetriska aspekten används för att ge spelarna olika upplevelser med Leo och Vincent. Det innebär att de kan prata med olika personer på varsitt håll eller att en kör bil medan den andra skjuter mot förföljare. Leo har en ganska våldsam personlighet medan Vincent är mer återhållsam, och vid några vägskäl måste de båda spelarna vara överens om vems plan som ska utföras. A Way Out är ett renodlat tvåspelarspel och saknar helt enspelarläge. Du kan välja att spela i lokalt eller onlineläge, men det finns ingen matchningsfunktion utan du måste bjuda in en vän på ditt PlayStation Network-konto. Det räcker dock att en av spelarna har köpt spelet då en inbjudan låter gästen ladda ned spelklienten gratis för att spela tillsammans med sin värd. [caption id=“attachment_21400” align=“aligncenter” width=“550”] Fantastisk utsikt och långt till närmaste polisstation.[/caption] Berättelsen är spännande och intressant, även om den är fylld med klyschor från fängelse- och gangstergenrerna. Röstskådespelarna håller toppklass och förhöjer verkligen upplevelsen. Grafik och ljud är båda väldigt bra, men på kontrollsidan finns det brister. Positionering vid platser där du ska utföra en handling är väldigt kinkigt och på vissa ställen tvingas jag stå och finjustera min karaktärs position om och om igen innan jag hittar rätt. Trots den starka berättelsen får vi, medan vi spelar, bitvis en känsla av att vi tittar på en film snarare än att spela ett spel. Jag hade gärna sett att berättelsen togs vidare under spelarnas interaktion istället som nu när vi bokstavligen lägger ifrån oss handkontrollerna under längre mellansekvenser. [caption id=“attachment_21401” align=“aligncenter” width=“550”] Någon gång ska väl vara den första för en Macken-referens i ett spel.[/caption] Spelet är som allra bäst under de adrenalinpumpande actionsekvenserna, där min absoluta favorit är sjukhusscenen. Scenövergångarna där mellan Leo och Vincent är vansinnigt snygga och både jag och min spelpartner sitter med breda leenden. Skjutsekvenserna och fordonskörandet är också underhållande, även om de är ganska långt ifrån racingspel med avseende på körkänslan. A Way Out är ganska linjärt och inga av pusslen är särskilt svåra. Faktum är att vi kör igenom hela spelet på en sittning utan att köra fast någonstans. De renodlade samarbetssekvenserna där vi tvingas klättra synkroniserat eller slå ut två vakter samtidigt känns innovativa och nyskapande, och faktum är att det finns moment som jag skulle kalla helt unika och som vi med allra största sannolihet kommer att få se fler gånger i framtida samarbetsspel.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 14 2018]

Fri, 06 Apr 2018 17:00:45 +0000

Jaha, då börjar påsklovet lida mot sitt slut och i och med det, även eventuell fritid som förmodligen tillbringats i PlayStation-världen eller möjligtvis med aktiviteter utomhus. Jag hoppas att ni har hunnit med allt som ni önskat under denna tid, oavsett om det inbringat en ny platinatrofé, värdefull tid med familjen eller bara några dagars vila. Nu är det dock dags att avnjuta helgen igen och självklart har vi på bloggen en hel del speltid inplanerat. De nya spelsläppen denna vecka har ju inneburit en hel del nytt och intressant, och vi misstänker att det har fyllts på lite i de redan välfyllda skämshögarna med spel.

Återutgivning av Spyro-trilogin utannonserad

Fri, 06 Apr 2018 13:00:50 +0000

Under den första generationen av PlayStation-konsoler fanns det en plattformsmaskot som kunde tävla mot Crash Bandicoot om vilken figur som kunde representera varumärket på samma sätt som Mario och Sonic gjorde för Nintendo och SEGA. Jag pratar såklart inte om Gex the Gecko , utan Spyro the Dragon. Insomniac Games hade innan Spyro the Dragon endast släppt ett spel, och det var med den lil(l)a draken de fick sitt stora genombrott. [caption id=“attachment_21377” align=“aligncenter” width=“550”] Färgglada landskap kryddat med lite glidflygning och eldsprutning.[/caption] Utvecklingsstudion Toys for Bob har på senare år legat bakom Skylanders-serien där Spyro varit en av figurerna. Nu tar de sig an en ansiktslyftning av den klassiska trilogin som innehåller Spyro the Dragon, Ripto’s Rage! och Year of the Dragon. Skulle du ha missat dessa plattformspärlor behöver du bara vänta några månader till eftersom Spyro Reignited Trilogy släpps redan i september. Ser du fram emot att återse Spyro?

Spider-Man får släppdatum

Fri, 06 Apr 2018 09:00:57 +0000

När redaktionen listade vilka spel vi såg fram emot mest under 2018 hade jag Spider-Man som min favorit. Min pepp har hållit i sig och varje gång jag får se nya videoklipp och skärmdumpar växer min längtan efter att få svinga mig fram mellan skyskraporna i New York. Insomniac Games lyfte äntligen på locket och avslöjade att spelet släpps den 7 september. De passade även på att släppa en ny trailer och avslöja innehållet i samlarutgåvorna. [caption id=“attachment_21381” align=“aligncenter” width=“550”] Jag håller både tummar och tår att nätsvingandet är bra implementerat och är lika roligt som det ser ut[/caption] Förutom standardutgåvan släpps spelet även i en samlarutgåva som innehåller en bok med konst från spelet, ett stålomslag och en staty av spindelmannen. Dessutom ingår tre extrakapitel som kommer att släppas som DLC. Förbokar du spelet får du några kosmetiska belöningar i form av dräkter och spindeldrönare. Ser du fram emot Spider-Man?

Recension: The 25th Ward: The Silver Case [PS4]

Wed, 04 Apr 2018 13:00:36 +0000

Innan jag gjorde en djupdykning ner i det nattsvarta mörker som omgav The Silver Case (8/10) visste jag redan att Goichi Suda var en väldigt speciell spelskapare. Jag är ett stort fan av hans senare alster, i synnerhet Killer 7 , No More Heroes och Killer is Dead som är bland de märkligare och mörkaste jag upplevt i spelväg, men The Silver Case kom och knockade ned dessa titlar från tronen. Och nu när jag har upplevt dess uppföljare, The 25th Ward: The Silver Case , är ju frågan om det slår ut The Silver Case i mörkerfaktor? The 25th Ward: The Silver Case tar vid ett par år efter händelserna i The Silver Case, och utspelar sig i samma skruvade tolkning av ett modernt Tokyo, men i en helt nybyggd stadsdel. Delar av denna nybyggnation domineras av ultramoderna skyskrapor och jag börjar ana att Suda 51 sneglat både en och två gånger på J.G. Ballards roman High-Rise , en dystopisk thriller skriven i mitten av 70-talet. I High-Rise skildras hur livet i en skyddad skyskrapa, där alla bekvämligheter finns inom husets fyra väggar, påverkar det mänskliga psyket på ibland oförutsägbara sätt. I likhet med Ballards novell, spårar livet ur rejält i en av dessa skyskrapor och jag, i egenskap av en färsk polisrekryt, dras in i undersökningen av en serie extremt våldsamma mord. Fallet tar ett par rejäla vändningar och blir allt märkligare och märkligare. Ingenting slår nog dock inte upplevelsen när jag som en annan polisrekryt tvingas värja mig mot en serie lönnmördare som skickats mot mig och där regelrätta Pokemon-liknande strider utspelar sig. [caption id=“attachment_21360” align=“aligncenter” width=“550”] Trevlig snubbe[/caption] Persongalleriet är i likhet med föregångaren nyanserat och fullt av märkliga, trasiga och överlag rejält otrevliga personer. Bårhusmannen som samlar på snuff-filmer är ingalunda den mest osympatiska karaktären spelet har att bjuda på. The 25th Ward: The Silver Case består av tre separata delar – Correctness, skriven av Goichi Suda, samt Match Maker och Placebo, skrivna av två andra personer som också arbetade med The Silver Case. Jag har bara mäktat med Correctness än så länge, mestadels då det tär rätt hårt på psyket att dyka ner med huvudet först i Sudas mörkaste, mest våldsamma värld hittills. På samma sätt som föregångaren kändes lite primitiv rent grafiskt och kontrollmässigt, märks det tydligt att spelet har sitt ursprung i ett mobilspel, även om den avskalade grafiken känns passande till berättelsen. Kontrollerna är dock om möjligt än mer frustrerande än föregångarens primitiva gränssnitt. Spelet använder en romb med olika ikoner som behöver roteras för att välja mellan möjliga handlingar att utföra. Det är vänligt sagt fungerande kontroller, men inte mer än så. [caption id=“attachment_21361” align=“aligncenter” width=“550”] Med tanke på att spelet i originalutförande har 13 år på nacken är det lite profetiskt att droppa termer som ‘fake news’[/caption] Det märks rätt tydligt att Suda tagit ut svängarna lite mer när det kommer till handling och karaktärer, och händelserna i Tokyos fiktiva 25:e stadsdel känns på samma gång överväldigande, förvirrande och stundtals horribelt profetiska. Under resans gång förfäras jag en del över hur mycket mörker Suda kan måla upp med så få medel – det mesta av spelets handling berättas i långa dialogsjok och allt ackompanjeras av dyster och nedtryckande musik. The 25th Ward: The Silver Case är inte en glad upplevelse, men i små doser är det en fantastisk utforskning av mänsklig psykologi och dekadens.

Recension: Far Cry 5 [PS4]

Wed, 04 Apr 2018 09:00:46 +0000

Exotiska miljöer byts ut mot nordamerikanska vildmarker, när spelstudion Ubisoft presenterar det senaste kapitlet i framgångsrika Far Cry-sagan. Far Cry 5 utspelar sig i den lilla kommunen Hope County i Montana som har tagits över av den farliga sekten Eden’s Gate. Deras farliga metoder genomsyrar hela området med en vriden gudatro, något som inte accepteras vare sig av regeringen, de övriga invånarna eller sheriffen. Jag spelar vicesheriffen och beordras i den starka inledningen att arrestera sektens ledare Joseph Seed, som även kallas “The Father”. Tyvärr misslyckas jag med uppgiften, vilket leder till att terroristen undflyr och mina kollegor tillfångatas av hans armé. Lyckligtvis klarar jag livhanken och beger mig ut för att rädda mina vänner, men för att fullfölja uppgiften behöver jag starta ett uppror och driva ut sekten ur kommunen en gång för alla. [caption id=“attachment_21334” align=“aligncenter” width=“550”] “Hallå” säger Bert. “Du, den där spjutkastningtävlingen gick åt fanders”.[/caption] Det är lätt att påbörja upproret men vägen är lång och jag behöver klara av flera uppgifter för att komma åt The Father. Jag kan till exempel rädda gisslan, erövra utposter och förstöra sektens viktiga egendomar för att öka rebellernas motståndskraft. Jag blir hela tiden sysselsatt och ju fler människor jag pratar med, desto fler ärenden låses upp. Det kan bli lite enformigt efter några timmars spelande, men det höga tempot gör upplevelsen allt annat än tråkig. En stark fördel är att jag kan utforska Hope County och ta tag i en uppgift när jag känner för det. Denna öppna värld erbjuder flera fritidssysslor som fiske, vingdräktsflygningar eller jakt men också möjligheten för mig att leta efter gömda pengar. Genom att aktivera ett uppdrag och sedan markera min slutdestination, blir det praktiskt att köra ett fordon dit jag ska. Sektmedlemmarna finns överallt och de tvekar inte en sekund att försöka sätta en kula i min skalle om de upptäcker mig först. Om jag är proaktiv, kan jag med hjälp av en kikare automatiskt markera fienden och därefter ha bra koll på var de befinner sig. När striderna väl börjar, kan de dock ringa efter förstärkning vilket gör eldstriden besvärligare, detta kan ske på några sekunder om jag inte är uppmärksam. Grafiken är i världsklass och det är en fröjd att beskåda Hope Countys berikande miljöer. De tre regionerna Holland Valleys åkerbruk, Whitetail Mountains klippa bergsklippor och Henbane Rivers vita blomfält målar upp en fin bild av USA och det är fagert att se gräset svaja i vinden. Den fantastiska musiken är ännu bättre och här har Ubisoft fångat den amerikanska andan med country, americana, gospel och blues. [caption id=“attachment_21339” align=“aligncenter” width=“550”] Hon ser ut som en ängel, men Faith Seed är allt annat än en samarit.[/caption] Flera av karaktärerna jag möter under äventyret är charmiga invånare med härliga dialekter. Familjen Seed är en stark ensemble av fyra antagonister där Josephs tre syskon är karismatiska personligheter och deras bakgrundshistorier gör dom till oförglömliga skurkar. Jag spelade tillsammans med en vän online, och att ge sig iväg på äventyr tillsammans är ännu roligare än att köra solo. Dock vill jag poängtera att endast matchvärdens framsteg i berättelsen sparas, men gästen får lyckligtvis behålla de insamlade pengar från spelomgången till hens egen sparade fil. Arcade Mode är ett läge där jag kan spela små kartor skapade av andra spelare, vilket jag kan ta del själv eller med andra människor online. Verktyget för att skapa nivåer har många valmöjligheter men menyerna är krångliga och hela upplägget känns krystat. Även här kan jag behålla intjänade pengar men också förmånspoäng för att låsa upp nya förmågor i äventyret. [caption id=“attachment_21344” align=“aligncenter” width=“550”] Vacker natur.[/caption] Far Cry 5 är ett stort och berikande äventyr som lägger lika mycket tyngd åt det tunga allvaret i berättelsen som den lekfulla humorn i spelandet. Det tog mig ungefär trettio speltimmar att klara av spelet men ändå finns det massor att upptäcka i det vackra Hope County. Oavsett om du är bekant med serien, eller en nybörjare med ett sug att driva ut en sekt ur ett amerikanskt län, kan jag utan tvivel rekommendera denna åktur.

Recension: Bridge Constructor Stunts [PS4]

Tue, 03 Apr 2018 14:00:38 +0000

Med det smått underhållande Bridge Constructor (6/10) och den lyckade hybriden Bridge Constructor Portal (8/10), gräver Headup Games fram ytterligare en titel från pekskärmslandet och konverterar det till PlayStation 4. Hållfasthetsläran får ta ett litet steg tillbaka och ge plats för galna stunttrick där sopbilar och lastbilar står för underhållningen. I Bridge Constructor Stunts sätts jag återigen i rollen som en smått galen skapare av broar vars konstruktionsmetoder borde få ett antal statliga instanser att se rött. Målet i denna titel är dock inte att få fordonen i mål på ett säkert sätt, utan att få till höga hopp blandat med en del akrobatiska manövrar. [caption id=“attachment_21316” align=“aligncenter” width=“550”] Gasa på nu, det här klarar vi![/caption] Jag utmanas att bygga mer eller mindre hållbara konstruktioner för att få mitt fordon i mål, men i denna utgåva har även ytterligare en mekanik lagts till. När bygget är klart behöver jag nämligen även styra min sopbil eller lastbil genom hoppen och farorna för att landa säkert på den andra sidan. Eftersom titeln presenteras ur ett tvådimensionellt perspektiv är dock kontrollerna väldigt simpla, där jag gasar med X och kan styra fordonets viktfördelning med en av styrspakarna. Tricken som går att utföra består i att antingen fördela vikten så att fordonet gör en bakåtvolt, eller en framåtvolt. Det är också viktigt att styra rätt för att landa säkert, det går ju inte att komma framåt liggandes på taket med fronten åt fel håll. Spelet levererar ett fåtal olika platser att ta sig igenom och varje nivå är uppdelad i ett antal banor som ska klaras av för att låsa upp nästa utmaning. Tyvärr börjar jag känna mig mätt redan efter introduktionsnivån, men kämpar vidare för att få uppleva de flesta av spelets olika utmaningar och de nya mekaniker som introduceras. [caption id=“attachment_21317” align=“aligncenter” width=“550”] De obligatoriska bensintunnorna gör det de är bäst på…[/caption] Förutom mitt ansvar att bygga hållbara konstruktioner och välplanerade hopp, behöver jag även ta hänsyn till faror och föremål som kan störa mina väl beräknade flygrutter. En tunna som exploderar när jag kör på den kan både hjälpa och stjälpa mitt försök att komma i mål, då de ofta sänder mitt fordon långt upp i luften utan någon som helst kontroll. Ju längre jag spelar, desto mer börjar jag dock reta mig på kontrollerna. Det är uppenbart att detta är en rak portning från utgåvan som finns att ladda hem gratis till mobilen eller surfplattan. Jag har svårt att zooma in eller ut på banan då L2- och R2-knapparna har alldeles för hög känslighet. Ofta slutar det med att jag har zoomat in så mycket det går och på helt fel ställe av nivån. Det hade inte skadat med ett varv till i kvalitetstestet innan titeln släpptes till PlayStation 4. Efter bara några sittningar med Bridge Constructor Stunts känner jag mig uttråkad och oinspirerad av spelet. Med sina sladdriga kontroller och sina sömniga nivåer lämnar spelet mig helt oberörd. Om du är sugen på att prova, rekommenderar jag istället versionerna för pekskärm, de är åtminstone gratis.

Recension: Enigmatis 3: The Shadow of Karkhala [PS4]

Tue, 03 Apr 2018 09:00:35 +0000

Den polska studion Artifex Mundi har de senaste åren konverterat en stor del av sina spel till PlayStation 4 och den gemensamma nämnaren är undergenren ‘hitta dolda föremål’ till äventyrsspelsgenren. Enigmatis 3: The Shadow of Karkhala går av avnjuta som ett fristående spel, men berättelsen är en direkt fortsättning från förra delen och du får ut det mesta av den om du redan spelat de två första delarna. I Enigmatis-serien spelar du en kvinnlig detektiv som jagar en seriemördare. Självklart visar sig fallet ha övernaturliga inslag där mördaren försöker släppa fri en ond ande som fångades för länge, länge sedan. [caption id=“attachment_21312” align=“aligncenter” width=“550”] Här får du massor av munkar, men helt utan socker eller äppelmosfyllning.[/caption] Den här gången leder jakten till ett kloster beläget bland snöklädda toppar i Himalyas bergskedja. Om du är bekant med Artifex Mundis spel känner du till upplägget med ett klassiskt äventyrsspel där du letar efter användbara föremål och platser du kan använda dem på. Dessa kryddas med dolda föremål-scener och olika pussel och gåtor du måste lösa för att komma vidare. De enda nyheterna i jämförelse med andra spel i genren är att du har en bevistavla där du grupperar ledtrådar för att dra olika slutsatser och driva berättelsen framåt och att du från din inventarieskärm kan zooma in på utvalda föremål och manipulera dem direkt där. Berättelsen är spännande och höjer spelupplevelsen för mig, men det finns några saker jag stör mig på. Jag tycker exempelvis att det finns oväntat få platser i spelet och de flesta av skärmarna återanvänds för flera problem som måste lösas under spelets gång. Det som sänker betyget mest är dock de annars så underhållande scenerna med dolda föremål. Cirkeln jag använder för att ringa in rätt föremål är alldeles för känslig och det händer flera gånger att jag hittat rätt föremål men det registreras som en felaktig gissning då objektet måste befinna sig helt rätt inom ringens omfång. [caption id=“attachment_21311” align=“aligncenter” width=“550”] En vy som vanligtvis bjuder på så mycket glädje och sätter observationsförmågan på prov.[/caption] Flera av scenerna där jag ska leta efter gömda prylar är dessutom så plottriga att det inte går att urskilja vad sakerna är. Vid flera tillfällen tvingas jag lämna det bekväma soffan och sitta på en pall framför skärmen för att få en bättre detaljvy. Innan du klagar på min syn eller på att jag har för liten TV, vill jag poängtera att detta aldrig hänt i de andra Artifex Mundi-spelen jag spelat på samma TV och i samma soffposition. Vanligtvis brukar de gömda sakernas ledtrådar bjuda på tvetydigheter där jag inte vet om ‘bat’ betyder att jag letar efter en fladdermus eller ett slagträ, men i en av scenerna ska jag leta efter specialföremål inom fotografering. Svårigheten för mig blir att försöka förstå vad termerna kan tänkas representera och gör att jag inte hittar själva föremålet i röran. De andra pusslen och gåtorna är överlag både underhållande och logiska, och du bjuds på variationer av både finn fem fel och 15-spel. I grund och botten är Enigmatis 3: The Shadow of Karkhala ett helt ok spel, där flera irritationsmoment dock drar ned helhetssynen på spelet.

Månadens höjdpunkter [april 2018]

Fri, 30 Mar 2018 13:00:38 +0000

Trots att våren låtit vänta på sig måste väl ändå april klassas som en vårmånad. Den rivstartar med påsk och avslutar med sista april-firande som jag som Uppsalabo får se som en av årets större festligheter. Mellan de kalendariska höjdpunkterna bjuds du givetvis på en del spelsläpp och här tänkte jag presentera några av de spel jag ser fram emot.

God of War

Månadens tveklöst största spelsläpp är givetvis Kratos återkomst som får klassas som en av årets stora exklusiva PlayStation 4-titlar. Den här gången har han dock lämnat Olympen och temat blir nordisk mytologi. Spelets kompositör Bear McCreary, som bland annat ligger bakom musiken i Battlestar Galactica och The Walking Dead, har utlovat både nyckelharpa och en isländsk kör. De tidigare spelen har samtliga bjudit på kvalitetsaction och jag är otroligt förväntansfull på vad Santa Monica Studio kan göra i en lite mer öppen värld.

Månadens PlayStation Plus-spel [April 2018]

Fri, 30 Mar 2018 09:00:04 +0000

Med en fantastisk månad i bagaget där bland annat Bloodborne (10/10) och Ratchet & Clank (9/10) toppade listan, är det dags att ladda om och sikta mot nya höjder. Se till att ladda ned alla spelen som du får ta del av utan kostnad för nu kommer nästa lass! April månad kommer att ge dig möjlighet att njuta av ett av 2015 års mest underhållande titlar enligt mig: Mad Max (8/10). Med dess öppna och öde vyer, mängder av gömda skatter att hitta och en underhållande berättelse, är detta en titel som jag alltid rekommenderar varmt. Söker du galenskaper på fyra hjul, bör du även slänga ett öga på Trackmania Turbo vilket förutom knasig bandesign och möjligheten att skapa egna, virriga verk, även stoltserar med ett VR-läge.

Vad spelar du i påsk? [Vecka 13 2018]

Thu, 29 Mar 2018 17:00:38 +0000

Nu är det dags för långledigt igen i och med påskhelgens antågande. De som studerar har dessutom möjlighet att fördjupa sig i spelvärldar under hela nästa vecka, men för mig personligen blir det en längre helg uppdelat med en del arbete. Redaktionens arbete med några av veckans stora titlar tänkte vi berätta om alldeles strax, men innan dess får vi passa på att önska dig som läsare en riktigt glad påsk. Spela ofta, ät många ägg och se till att hälsa på släktingar mellan spelsessionerna!

Ändringar på gång i Friday the 13th: The Game

Wed, 28 Mar 2018 13:00:13 +0000

Det har gått ett bra tag sedan Friday the 13th: The Game (8/10) uppdaterats med nytt innehåll, men nu har spelutgivarna Gun Media kommit ut med ny information om kommande förändringar och tilllägg. Utvecklarna Illfonic har påbörjat restaurera hela spelet från grunden så att det ska anpassas till den senaste versionen av grafikmotorn Unreal Engine. Denna omstrukturering ska förbättra animationer, eliminera irriterande buggar och ge spelandet ett bättre flyt. Uppgraderingen är en nödvändig förberedelse för de dedikerade servrarna vilket ska eliminera avbrutna matcher orsakade av griniga matchvärdar. Den stundande uppgraderingen kommer dock inte innehålla själva server-delen, utan innehåller istället förändringar och nytt innehåll, vilka du kan njuta av tidigast i april. Alla Jasons kommer få möjligheten att byta vapen innan en match påbörjar, något jag sett fram emot sedan spelets lansering. Jason från del 7 ska få ändrade förmågor, då hans försämrade Shift byts ut mot en sämre Stun Resistance och han får en högre vapenstyrka. Förmånssystemet får den nya kategorin Legendary och den lägger till en extra, slumpaktig fördel vilket kan underlätta för lägerledare. Om du spelar oschysst kan du få saltpoäng och om saltmängden är tillräckligt hög hamnar du i Salt Mines, där osportsliga spelare endast kommer att spela mot varandra tills de sköter sig. Även om jag tycker att dedikerade servrar är en bättre lösning på avsiktliga avhopp, kan saltgruvorna vara en bra möjlighet för bättre ordning. Vad tycker du om de kommande förändringarna?

Recension: Assassin's Creed Rogue Remastered [PS4]

Wed, 28 Mar 2018 09:00:29 +0000

Assassin’s Creed-serien är en riktig långkörare och när PlayStation 4 släpptes dök min favoritdel i serien, Assassin’s Creed IV: Black Flag (8/10) upp. Året senare släpptes Assassin’s Creed Rogue (7/10), men då bara till PlayStation 3. Om du liksom jag missade denna del på grund av generationsskiftet har du nu chansen att åtgärda det tack vare denna återutgivning. Den här delen utspelar sig, likt huvudseriens tredje och fjärde del, under kolonialtiden då de europeiska stormakterna försökte behålla makten över Nordamerika. Du axlar rollen som lönnmördaren Shay Patrick Cormac som ganska snart inser att han inte köper lönnmördarordens metoder och prioriteringar med hull och hår. [caption id=“attachment_21266” align=“aligncenter” width=“550”] Södra Manhattan kan nattetid bjuda både på lönnmord och spektakulära parkourstunt.[/caption] Efter en kataklysmisk incident vilken dödar tusentals oskyldiga som en direkt följd av ett lönnmördaruppdrag byter han sida, och du får chansen att få en mer nyanserad bild av både tempelriddarna och lönnmördarna. Detta berättargrepp känns som en frisk fläkt i en annars ganska uniform spelserie. Att få följa tempelriddarna och deras värderingar får mig att verkligen att vilja se vad som ska hända härnäst. Metaberättelsen i nutid tar som vanligt lite för mycket plats och blir för mig mest störningsmoment där jag så fort som möjligt vill tillbaka till min animus och det historiska äventyret. Spelmotorn är i stort sett identisk med den i Edward Kenways äventyr i Black Flag, och det ser jag som någon mycket positivt. Sjöfarandet med strider till havs är tillbaka och du har ett fartyg till ditt förfogande. Likt föregångaren måste du förutom att uppgradera din personliga utrustning, även samla material och förbättra ditt skepp. Frihetskänslan när jag hissar seglen och utforskar haven kring Nordamerika är fantastisk och jag formligen älskar att kryssa runt och hitta små gömda avkrokar och öar fyllda med hemligheter. [caption id=“attachment_21265” align=“aligncenter” width=“550”] Alla små byar känns unika och väldesignade.[/caption] Ubisofts signum har blivit att bokstavligen fylla kartan med aktiviteter som små sidouppdrag eller olika samlarobjekt vilka låser upp förbättrad utrustning, kosmetiska uppgraderingar eller troféer. Kartan är smäckfull med små byar och fort som alla har en mängd av dessa aktiviteter. Jag måste bitvis sansa mig och fokusera på huvuduppdraget för att inte fastna i de förhatliga tankarna om att rensa kartan från markörer. Kontrollerna är identiska med Black Flag på gott och ont. För det mesta fungerar allting bra och jag får ofta ett otroligt flyt där jag flyger fram mellan hustaken. Dock finns tyvärr det största smolken i bägaren just i kontrollerna. Om jag hamnar det minsta snett när jag vill klättra upp i ett träd eller hoppa upp på en bjälke på ett hus kan Shay plötsligt stanna upp och titta runt en husknut eller bara bli stående som ett fån. Det allra värsta exemplet är när jag missar ett enkelt hopp och slår ihjäl mig efter ett långt fall och måste spela om momentet jag håller på med. Jag ser inte mig själv som en bakåtsträvare, men jag är ändå riktigt glad över att få uppleva ett Assassin’s Creed av den gamla skolan efter de nya greppen som infördes i den senaste delen, Assassin’s Creed: Origins (9/10). Jag har riktigt kul och förutom de känsliga kontrollerna, känns spelet trots sina fyra år på nacken både modernt och fräscht.

Nytt på PlayStation Store [Vecka 13 2018]

Tue, 27 Mar 2018 13:00:54 +0000

Jag misstänker att det är en hel del av er som har väntat på just den här veckan. Det har nämligen blivit dags att försöka rensa bland de ondsinta klanerna i Hope County. Med andra ord är väntan över för er FPS-törstande spelare som trivs bäst med kaos i öppna världar; Far Cry 5 är äntligen här! På tal om öppna världar förresten. Om du är sugen på ett action-laddat rollspel online, kanske Tera kan vara något för dig? Online-spelet kräver strategiskt tänkande, vältajmade attacker och förmågan att ducka i tid. Spelet följer MMO-normen och låter dig spela gratis, men självklart finns det en del spelpaket att köpa för riktiga pengar…

Recension: Devil May Cry HD Collection [PS4]

Tue, 27 Mar 2018 09:00:50 +0000

Spelskaparen Shinji Mikami arbetade för Capcom och blev känd efter att han skapade skräcksuccén Resident Evil i slutet av 1990-talet. Fem år senare agerade han exekutiv producent åt det fartfyllda arkadäventyret Devil May Cry. En ny framgångsrik spelserie föddes; framgången gav upphov åt flera uppföljare och den vithårige Dante blev en ikonisk hjälte. Samlingen Devil May Cry HD Collection inkluderade de tre första titlarna i serien och släpptes till PlayStation 3 för nästan exakt sex år sedan. Nu har denna kollektion släppts till PlayStation 4 där den uppgraderats till full HD, levererat i 60 bildrutor per sekund. När jag påbörjat min genomspelning av första spelet upptäcker jag likheter med Resident Evil, särskilt utforskningen i demonen Mundus mystiska slott. Men istället för att bli skräckslagen av blodtörstiga zombier, svingar Dante sitt massiva svärd eller skjuter hej vilt med sina stora pistoler mot farliga demoner inom slottets murar. Jag gillar det intressanta upplägget att spelet delas i flera korta, tempofyllda nivåer vilket gör att jag ibland kan klara av en bana på några få minuter. De fasta kameravinklarna blir dock ett problem om jag befinner mig i en intensiv strid och min rödklädde hjälte råka vara i ett skymt hörn, omringad av fiender. [caption id=“attachment_21217” align=“aligncenter” width=“550”] Är du snäll och luktar i pistolen? Jag är osäker om jag använt solvent i pipan.[/caption] Där det första spelet är ett underhållande äventyr med lockande mystik, är Devil May Cry 2 en betydligt sämre fortsättning. I denna förskräckliga uppföljare kan jag välja mellan Dante eller Lucia för att bege mig på ett tafatt uppdrag för att förhindra att en annan demonherre kallas fram. Fienderna är tråkiga att möta och variationerna är minimala. Striderna blir snabbt enformiga, speciellt när jag upptäcker att jag kan stå på långt avstånd och kasta ett oändligt antal dolkar mot skurkarna med den okarismatiska kvinnliga protagonisten. Det allra värsta i spel nummer två är de värdelösa undervattenskontrollerna där jag måste trycka fort för att stiga upp mot ytan, något som blir oerhört frustrerande när jag försöker hoppa ur vattnet. När den kaxige Dante slåss mot argsinta demoner i sin nyöppnade butik i inledningen till Devil May Cry 3: Special Edition , drar jag en lättnadens suck. Denna del utspelar sig innan det första spelet och erbjuder en betydligt bättre dynamik i striderna än sin föregångare. Det finns fyra olika klasser att välja mellan och varje kategori har speciella egenskaper, exempelvis kan jag utföra avancerade svärdstekniker när Swordmaster har valts. Dessa valmöjligheter kommer väl till pass när jag beger mig uppför det höga tornet under jakten på Dantes bror Vergil. Trean har den mest sammansvetsade kontrollen i trilogin och bjuder på de bästa bosstriderna. Dock saknar jag lite av känslan och mystiken från Resident Evil som fanns i det första spelet. Den grafiska upplevelsen har fått ett bra lyft i själva spelmomenten, men när ett filmklipp visas blir bilden dessvärre lågupplöst och grötig. Det hade inte skadat om Capcom kavlat upp ärmarna och moderniserat all grafik för att ge trilogin en läcker framtoning värdig PlayStation 4. [caption id=“attachment_21225” align=“aligncenter” width=“550”] Gamle Svarten, kamrat på vida färden.[/caption] Devil May Cry HD Collection består av två bra spel och en urusel mellanakt. Trots att serien är sjutton år gammalt, finner jag starkt laddade strider i ettan och trean vilket imponerar på mig. Förutom konceptbilder har Capcom dock missat möjligheten att lägga till extramaterial till samlingen, där jag till exempel gärna hade velat se några nya spellägen. Om du uppskattar långa kombinationsattacker och frenetisk action är det bara att slipa svärdet, ladda pickadollerna med helmantlade kulor och njuta när du ger elaka demoner på nöten, i full HD!

Vad spelar du i helgen? [Vecka 12 2018]

Fri, 23 Mar 2018 17:06:26 +0000

Jag har sagt det många gånger förut och jag säger det igen. Jösses, det är redan helg igen! Idag kan vi äntligen ta del av de efterlängtade spelen A Way Out och självklart också Ni No Kuni II: Revenant Kingdom (9/10). Krille blev helt förlorad i det fantastiska äventyret från Level 5, och själv har jag fallit offer för peppen och förbokat den alldeles för dyra “King’s Edition”. Givetvis har det funnits spelsläpp att njuta för alla olika smaklökar. Happy Drummer ger dig möjlighet att trumma loss i PlayStation VR, Ark Park ger dig möjlighet att besöka dinosaurierna från Ark: Survival Evolved och vi får inte glömma A.O.T. 2 vilket är uppföljaren till A.O.T. Wings of Freedom (8/10). Sedan är det säkert så att en del av er fortfarande susar fram på gatorna i Paradise City.

Recension: Ni No Kuni II: Revenant Kingdom [PS4]

Fri, 23 Mar 2018 09:00:16 +0000

Det är fascinerande hur mycket uppbyggnaden av en värld kan göra för ett helt spel. Gång på gång hänförs jag av hur otroligt välgjort, häpnadsväckande vackert och fullständigt magiskt universumet i Ni No Kuni II: Revenant Kingdom är. Varje ny plats jag utforskar erbjuder något spännande och unikt i sin atmosfär, och hänför mig med charmiga bakgrundshistorier och lustiga karaktärer. När jag besöker det vackra casinoriket Goldpaw myser jag som få; här lyser rislampor upp de trånga gatorna längs porlande bäckar i detta livliga nöjesdistrikt. Folket här är dock så förälskade i hasardspel att de tagit det hela lite väl långt, och avgör viktiga beslut såsom vad invånarna ska betala i skatt varje månad eller utgången på viktiga rättegångar med hjälp ett simpelt kast med tärning. Mitt ute i havet hittar jag det stilla men ståtliga kungadömet Hydropolis som bidrar med mer än en Atlantisreferens, men som ändå lyckas kännas helt olik andra mytomspunna städer. Det som sticker ut mest på detta romantiska örike är dock att det är olagligt med kärlek här, och att bli förälskad i någon leder till fängelse. För att försäkra sig om att ingen bryter mot lagen eller kommer till skada övervakar drottningen minsta lilla handling dygnet runt, med hjälp av ett obehagligt öga i himlen som ser allt. [caption id=“attachment_21199” align=“aligncenter” width=“550”] På dagen fältslag, på kvällen tärningsslag…[/caption] Jag skulle kunna fortsätta berätta om alla magiska platser som trollbundit mig i Ni No Kuni II, men jag tror redan det framgått hur fantastisk spelvärlden är. Den pampigt orkestrerade musiken och alla bedårande vackra vyer med fantasifull färgsättning är verkligen i en klass för sig, och audiovisuellt finns ingenting att klaga på. Lyckligtvis är titeln underhållande även rent spelmekaniskt. I grund och botten är detta ett ganska simpelt japanskt rollspel med actionbaserade strider som bjuder på responsiv kontroll och högt tempo. Till en början är striderna på tok för simpla för min smak och de blir lätt enformiga då det räcker att hamra på attackknappen för att gå segrande ur bataljer. Men ju längre in i äventyret jag kommer desto roligare blir svärdsvingandet, parerandet och magikastandet. Det blir aldrig särskilt avancerat, men ändå väldigt kul tack vare bra balans och en lagom dos kaos på spelplanen. Skulle du tröttna på att slåss erbjuds tacksamt nog gott om omväxling. Spelet går ut på att du i rollen som unge Kung Evan ska skapa ett nytt stort kungarike och försöka att ena alla nationer med ett fredsavtal så att alla ska kunna ”leva lyckliga i alla sina dagar”. Men att bygga ett kungadöme tar tid och planering, och ansvaret kastas över till mig som spelar. [caption id=“attachment_21197” align=“aligncenter” width=“550”] Det är svårt att inte dra ett Lisa Simpson-skämt om karaktären till höger i sällskapet…[/caption] Statsplanerandet är simpelt men otroligt beroendeframkallande. Ska jag prioritera utvecklandet av nya vapen, rustningar eller magier som jag senare kan använda i strid? Är det bättre att lägga fokus på att samla resurser så att jag i ett senare skede kan utveckla mer avancerade föremål? Eller är det kanske en god idé att bygga ett stort torg för att locka fler turister och få en stadigare inkomst? Valen är många men aldrig överväldigande, och att kolla till sitt kungarike någon gång i timmen bjuder på ett trevligt avbrott från resten av spelet. Byggandet av ett nytt kungarike fungerar även väldigt bra som morot till att utföra fler sidouppdrag, då dessa oftast belönar mig med fler arbetare till staden. Det finns bokstavligt talat hundratals uppdrag, extra bosstrider och medhjälpare att hitta, samt ytterligare ett spelläge av mer strategisk karaktär för stora fältslag. För mig som inte kan få nog av spelet finns det alltså mycket att utforska och samla även efter berättelsen nått sitt slut. Ni No Kuni II är fullt med variation, och alla beståndsdelar är förvånansvärt välgjorda. Jag har kul varje minut och det är alltid väldigt spännande att se vad som kommer att hända härnäst i denna fantasifulla saga. Men framför allt är spelvärlden helt magisk. Det enda jag inte gillar med den är att dess platser inte går att besöka i verkligheten.

Brigitte nu tillgänglig i Overwatch

Thu, 22 Mar 2018 14:00:47 +0000

Det stora persongalleriet i Overwatch (8/10) har utökats med fler slagskämpar sedan spelet släpptes för nästan två år sedan. Nu har en ny hjältinna gjort entré i slagfältet och den sjätte nykomlingen heter Brigitte Lindholm. Svenskan Brigitte är Torbjörns dotter och det är hennes gudfader Reinhardt som bidragit med det tyska förnamnet. Likt den sistnämnde använder hon sig av en sköld för att skydda sig mot fienders projektiler, men fröken Lindholm är en offensiv support och bidrar med att öka sina lagkamraters försvar i striderna. Hennes klubba kan också förvandlas till en kedja med en stålkula i änden vilket passar bra att slå bort fiender från ett längre avstånd. Att det nu finns två svenska karaktärer i Overwatch är glädande och att Brigittes repliker framförs av Matilda Smedius gör mig ännu gladare. Äntligen får jag lyssna på renodlad svenska istället för krystad svengelska i ett tv-spel! Har du spelat som Brigitte ännu?

Recension: Burnout Paradise Remastered [PS4]

Thu, 22 Mar 2018 10:00:22 +0000

Nostalgi är riktigt knepigt för det mesta; det känns som att minnena alltid överträffar verkligheten, oavsett hur verkliga vi än tycker att fragmenten av dåtid verkar. Denna villfarelse blir väldigt tydlig när det kommer till spel som jag spelat för länge sedan och får möjlighet att återvända till under senare år. Det senaste exemplet på denna företeelse för min del var Final Fantasy IX, där musiken och känslan var på topp men där grafiken brottades med enorma problem då högupplösta karaktärer vistades i luddiga, lågupplösta miljöer. När jag sätter mig med Burnout Paradise Remastered ; nyversionen av det tio år gamla mästerverket från Criterion Games, dras jag dock rakt in i en häftig nostalgitripp där allt är helt perfekt. [caption id=“attachment_21165” align=“aligncenter” width=“550”] Jansen P12; en av mina favoritbilar i spelet. Här i en prikär situation…[/caption] Efter att ha tillbringat ungefär 400 timmar i Paradise City på PlayStation 3-utgåvan, funderar jag ett tag på om det verkligen är möjligt att återvända till staden och njuta lika mycket som jag gjorde för länge sedan. När DJ Atomicas röst hörs i mina hörlurar samtidigt som jag börjar ratta min Hunter Cavalry, känner jag mig dock genast tio år yngre, men fylld av erfarenhet från mina tidigare äventyr. Om du har missat att spela originalet Burnout Paradise , kan spelet beskrivas som en arkadracer i en öppen värld, eller stad snarare. I varje gatukorsning finns ett evenemang utplacerat och händelserna varierar mellan vanliga tävlingar om vem som kommer först i mål, till att försöka överleva ett gäng elaka bilar som försöker mosa dig innan du når mållinjen. I sololäget finns det, förutom tävlingar, en hel del saker att utforska i den stora staden med tillhörande landskap. Självklart är genvägar väldigt viktiga att memorera, men för dig som älskar att utforska öppna världar erbjuds även reklamskyltar samt speciella staket att hitta och förstöra. När du är klar med, eller mätt på, att köra bil ensam, finns det en helt unik upplevelse i online-läget där du har möjlighet att tävla mot dina vänner eller utföra speciella utmaningar tillsammans. Om det är något flerspelarläge som har trollbundit mig i dagar, så är det “Freeburn Challenges”. Maken till hjälpsamhet och kamratanda har jag aldrig någonsin upplevt i ett spel tidigare (eller senare). Visst finns det tråkiga troll som tycker att det är kul att bröta in i högen med bilar som står och väntar på att någon hoppar över dem på Big Surf Beach. Men det hör väl till antar jag? [caption id=“attachment_21164” align=“aligncenter” width=“550”] På håret som alltid när det gäller Burnout Paradise![/caption] När det kommer till återskapandet av bilarna och Paradise City i 2018 års format, vilket är 4K och 60 bildrutor per sekund på PlayStation 4 Pro, levereras en i det närmaste magisk känsla. Det känns, ser ut och låter som den nostalgiska minnesbild jag har av spelet, utan kompromisser. Det sticker inte i ögonen av att grafiken blivit för högupplöst och samtidigt bjuds det inte på några som helst överraskningar i utseendet. Det är Burnout Paradise helt enkelt, fast på PlayStation 4, år 2018. Efter alla nostalgiska känslor som jag låtit skölja över mig i spelet, och i texten, har jag helt glömt bort att berätta om de magiska ögonblicken jag upplevt i “Showtime”, med de filminspirerade bilarna, med mina motorcykelrace och Big Surf Island; denna fantastiska ö, fylld av möjligheter till enorma stunthopp. Förmodligen är det ett gott tecken då jag har många hundra timmar kvar att njuta av Burnout Paradise Remastered tillsammans med mina gamla Burnout-vänner som jag fann för snart tio år sedan. Det råder ingen tvekan om att Stellar Entertainment i och med denna nyutgåva av ett av tidernas bästa spel, har lyckats på alla fronter. På PlayStation 4 levererar Criterion Games arkadracer på alla cylindrar, i alla nedförsbackar och i samtliga kurvor. Jag är frälst, igen!

Recension: Secret of Mana [PS4]

Mon, 19 Mar 2018 10:00:11 +0000

Att skapa nyversioner av äldre spel är svårt. Vad ska man ändra, vad ska man behålla, vad behöver putsas, vad ska skäras bort helt, vad får man lägga till utan att tappa känslan för originalspelet? Valen blir speciellt svåra i de fall när det är ett originalspel, älskat av många, som görs om och speciellt när det har gått lång tid sedan originalet gavs ut. När Secret of Mana dök upp till Super Nintendo i mitten av 90-talet kombinerade det framgångsrika element från flera olika föregångare. Det gav ett större rollspelsdjup till vackra och berättarmässigt gripande spel som Zelda: A Link to the Past och det snabbade upp de tidiga rollspelens turordningsbaserade strider till någon slags hybrid som fungerade väldigt bra. Men framför allt gav det möjligheten att spela tillsammans. Tre personer kunde hjälpas åt att mala sig igenom världarna och gradvis uppgradera både vapen och magier. Ett tillfredställande uppladdningssystem för specialattacker gav även striderna ett taktiskt djup som inte var vanligt i de mer grunda äventyrsspel på den tiden. Det gällde att vänta in rätt tillfälle att skicka iväg en attack som laddats upp i flera led. Allt det som var bra med spelet då, är lika bra idag; historien är magisk, musiken är förtrollande, karaktärernas och den mysiga designens charm har bevarats när grafiken moderniserats, 3D-omformats och anpassats till dagens HD-värld. [caption id=“attachment_21152” align=“aligncenter” width=“550”] För sista gången, hon heter INTE Prinsessan Persika![/caption] Problemet för nytolkningen av Secret of Mana är att spelvärlden har förändrats så otroligt mycket sedan titeln först kom ut. Även om charmen fortfarande finns kvar och är lika svåremotståndlig idag, går det inte att komma ifrån att spelet hade vunnit på att putsas även under den imponerande omlackeringen. Till exempel finns definitivt ett behov av att kunna växla mellan mina två kamrater (om jag inte har fått med mig två medspelare på äventyret) på ett smidigare sätt. Triangelknappen triggar mina vänners menyer och sen får jag i den menyn växla mellan de båda, utan att det någonstans indikeras vem av dem jag styr. Samtidigt är två triggerknappar på handkontrollen helt outnyttjade eftersom de inte existerade på SNES-tiden. Funktionen för snabbknappar fanns redan när spelet lanserades först, men det är alltså bara de knappar som motsvarar Super Nintendo-kontrollen som går att programmera. När hela styrkorset, två triggerknappar samt pekplattan är helt outnyttjad samtidigt som spelet helt klart blivit mer spelbart med sex ytterligare snabbkommandon, blir jag ganska besviken. [caption id=“attachment_21153” align=“aligncenter” width=“550”] Den där tigern har definitivt bränt sina broar nu![/caption] På samma sätt är det fullständigt oförståeligt att minikartan i princip är helt oanvändbar och att det inte finns någon motsvarande översiktskarta att plocka upp när man är ute och äventyrar. Jag kan förstås snabbt surfa in på en guide på nätet för att få en översiktlig karta, men nog är det ett underbetyg år 2018 att jag måste sitta med min lur eller padda för att kompensera för spelets brister. Motargumentet är att spelet var så populärt och så roligt när det väl kom att det inte behöver ändras. Det kan jag till viss del köpa, men varför då inte bara släppa det gamla SNES-spelet? Det säljs i kassettform på begagnatmarknaden för rätt många hundralappar fortfarande, så visst hade man kunnat släppa det rakt av och fått ungefär samma upplevelse. Den som inte var frälst 1996 kommer ju inte bli mer imponerad av det här. Ett litet plus som faktiskt inte fanns med i originalet är de små konversationerna vilket spelets tre huvudrollsinnehavare har innan de går och lägger sig (spelets sparfunktion). De är roligare än väntat och ger faktiskt ännu mer djup till deras vänskap. Tyvärr är nästan allt röstskådespel utöver protagonisterna väldigt sömnigt inläst. Är Secret of Mana något att ha till PS4 då? Jag skulle säga att det är tre gånger så bra med två kompisar i soffan bredvid, men att det ensamt blir lätt tradigt. Spelets legendariskt branta svårighetströskel i mitten kommer göra att rätt många lägger ner utan att ta sig igenom hela spelet. Vilket är tråkigt, för även helt oförändrat har Secret of Mana en riktigt bra historia i grunden. Jag har svårt att se att detta frälser många förstagångsspelare, men för oss gamla stofiler finns nog ett omspelsvärde, speciellt om man kan skrapa ihop samma gamla originalgäng som nötte spelet dag och natt för dryga tjugo år sedan.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 11 2018]

Fri, 16 Mar 2018 17:00:40 +0000

Idag har solen visat upp sig ordentligt för mig i Stockholm och ett tag kändes det som att våren äntligen skulle komma. Men sedan kom såklart ett snöoväder igen och satte stopp för eventuell längtan. Oavsett väderlek, är det dock skönt att få några dagars ledighet igen och spela lite spel tycker jag. I veckan har vi fått mängder av tillskott i PlayStation-familjen i form av den visuella romanen Hakuoki: Edo Blossoms (8/10), Burnout Paradise Remastered , Tesla vs Lovecraft (9/10) och även mastodontsamlingen Devil May Cry HD Collection. Detta gör såklart att helgen blir fylld av antingen spelande eller promenader i det vackra vädret. Personligen hoppas jag på regnrusk så att jag kan sitta hemma och spela hela helgen!

Recension: Tesla vs Lovecraft [PS4]

Wed, 14 Mar 2018 14:00:20 +0000

På 1920-talet skrev H.P. Lovecraft sina klassiska skräckberättelser om den numera ökända Cthulhu-mytologin samtidigt som Nikola Tesla hankade sig fram som uppfinnare och affärsman. Båda har i modern tid fått betydligt mer uppmärksamhet för sina respektive gebit. Mina bästa minnen från de båda herrarna är rollspelet Call of Cthulhu som jag spelade med min rollspelsgrupp i slutet på 80-talet och David Bowies tidlösa tolkning av Tesla i den moderna filmklassikern The Prestige. Tesla vs Lovecraft är, något oväntat, en tvåspaksskjutare med toppvy. Du tar dig an rollen som Nikola Tesla då Lovecrafts helvetesmonster försöker sabotera dina vetenskapliga framsteg. Premissen känns rejält framkrystad och när den finska utvecklaren 10tons ligger bakom verket är det med viss skepsis jag tar mig spelet. [caption id=“attachment_21129” align=“aligncenter” width=“550”] Omringad av eldvampyrer? Ingen fara, ett par snabba teleporteringar och några vapensalvor så ligger de döda vid dina fötter[/caption] Efter några korta träningsbanor börjar spelet på riktigt och mina initiala farhågor får snopet se sig bortblåsta. Jag har vansinnigt kul och faktum är att jag inte slutar spela förrän jag besegrat samtliga banor på den första svårighetsgraden. Mina associationer går nästan omedelbart till min genrefavorit Alienation (8/10). Det finns dock många markanta skillnader och jag undrar om jag inte hittat en ny herre på täppan. Tesla vs Lovecraft bjuder på förhållandevis små banor där din förflyttningsförmåga sätts på prov när horder av demoner jagar efter dig. Till din hjälp har du en teleportör som gör att du snabbt kan bygga lite avstånd mellan dig och dina fiender. Under träningsbanorna låser du upp de grundläggande hjälpmedlen som kommer till nytta under din demonslakt. Tesla har exempelvis byggt en gigantisk robot som gör massiv skada med sina maskingevär. Varje bana börjar med Tesla i roboten där du kan rensa de första fienderna och som ger dig en chans att rekognosera terrängen. Efter några sekunder blir du av med roboten och din arsenal nedgraderas till en fjuttig pistol. Du får dock chansen att montera ihop roboten igen genom att samla på delarna som en i taget hamnar på en slumpad plats på banan, och denna uppgradering är oumbärlig i bosstriderna. Under den första genomspelningen låser du upp majoriteten av vapnen, specialattackerna och fördelarna som behövs för att stå emot anstormningen. Vapnen kan något förenklat delas in i pistoler, hagelgevär och maskingevär där det finns olika varianter med olika eldhastighet, spridning och skada. Specialattackerna är fantasifulla och spektakulära där du exempelvis kan släppa en gigantisk vikt på dina fiender eller skicka iväg en studsande energidisk som skadar allt i sin väg. Fördelarna låser du upp varje gång du går upp i nivå, och du börjar alltid på nivå ett på varje bana. Egenskaperna ger ett taktiskt djup där du hela tiden måste ta ställning till om du vill bygga upp livspoäng och förmågan att ducka eller vill öka din skada, eldhastighet eller kanske förgifta fiender när de träffas. Du får två slumpade val från de fördelar du låst upp varje gång du går upp i rang. [caption id=“attachment_21130” align=“aligncenter” width=“550”] I Teslaroboten är du osårbar och delar ut rejält med smisk[/caption] Som om inte det vore nog, håller spelet reda på hur många av varje fiendetyp du dödat och varje gång du når en milstolpe ökar skadan mot den fienden och du får några ädelstenar. Stenarna används för att ge permanenta fördelar vilka du har med dig från början på varje bana. Utöver kampanjläget finns även ett överlevnadsläge med global highscore-lista, ett dagligt uppdrag som du kan lösa i valfritt spelläge och ett lokalt samarbetsläge för upp till fyra spelare. I samarbetsläget spelar alla på samma skärm, något som tyvärr blir lite plottrigt då vyn zoomas ut så långt som behövs när spelarna rör sig ifrån varandra. Det blir svårt att se och ikonerna för vapenuppgraderingarna blir så små att du inte vet vilket vapen du plockar upp. Denna miss i det viktiga soffläget är faktiskt det enda som står i vägen för det högsta betyget. Jag älskar att bygga upp en hype för kommande spel och att glädjas när den infrias, men känslan att bli helt golvad av ett spel där jag initialt hade väldigt låga förväntningar smäller ännuhögre. Det här är ett av de mest underhållande spel jag har spelat hittills i år. Gillar du tvåspaksskjutare som kräver både färdighet och taktik samtidigt som det bjuder på en färgsprakande fyrverkerishow och en medvetet halvhjärtad berättelse med glimten i ögat är Tesla vs Lovecraft ett spel du absolut inte får missa.

Nytt på PlayStation Store [Vecka 11 2018]

Wed, 14 Mar 2018 10:00:44 +0000

Vecka 11 är äntligen här, och anledningen till längtan stavas så klart Burnout Paradise Remastered. Äntligen har vi möjlighet att fara fram runt Paradise Citys gator i löjligt höga hastigheter och förmodligen krascha en hel del. Om du har längtat lika mycket som jag har, kanske det är dags att forma ett PSbloggen-team som tillsammans kan utföra trick på stranden och bland ramperna inne i staden? Om du av någon outgrundlig anledning inte har fastnat för Criterion Games mästerverk, kanske nyutgåvan av Devil May Cry-serien kan locka? Paketeringen innehåller Devil May Cry , Devil May Cry 2 och Devil May Cry 3 Special Edition. Jerry håller på att hårdtesta trilogin av spel för att kunna dela med sig sina tankar så småningom.

Recension: Bravo Team [PSVR]

Mon, 12 Mar 2018 13:00:17 +0000

Supermassive Games är nog mest kända för skräckspelet Until Dawn (9/10), även om deras historia sträcker sig ända tillbaka till LittleBigPlanet-tiden där de skapade extramaterial till Sackboys värld. Under senare år har de fokuserat på PlayStation VR-titlar där Hidden Agenda (8/10) och The Inpatient (6/10) är några av de senare tillskotten. Skräck och nervkittlande smårysare lämnas nu dock till historien och byts ut mot ett virtuellt slagfält. Jag och min kompanjon är de enda överlevande efter ett terrordåd, och nu måste vi rädda spelets president genom att nedgöra alla onda soldater som står i vår väg. Uppdraget var nästan klart och vi satt glada i eskortbilen tillsammans med presidenten som vi skulle bringa till säkerhet. Den fiktiva öststaten skulle äntligen få en riktig ledare i maktposition, en kvinna som svurit att få slut på terrorn som dagligen drabbade landet. [caption id=“attachment_21112” align=“aligncenter” width=“550”] Kom ihåg: följ skottens bana och korrigera[/caption] Givetvis stoppas konvojen av fordon och självklart sprängs bilen i bitar och presidenten kidnappas. Alla våra kamrater i uniform stryker med, men jag och min vapendragare lyckas mot alla odds överleva och påbörjar jakten efter landets blivande ledare. Till en början blir jag imponerad av hur verkligt det känns att hålla i en PlayStation VR Aim Controller då den förstärker känslan av att faktiskt sikta med ett riktigt vapen. Innan mina erfarenheter av militärlivet kickar in, gör jag misstaget att blunda med ena ögat för att sikta. Det går ganska bra att träffa, men det är först när jag börjar följa kulbanorna som jag lyckas landa det ena huvudskottet efter det andra. Jag trivs faktiskt ganska bra med upplägget under min första session eftersom spelet till en början endast visar upp fiender som på en skyttebana - rakt framför mig. När behovet av att nedgöra flankerande fiender uppstår, känns dock världen oerhört desorienterande. Jag kan snabbt byta vinkel och vända mig rakt bakåt, men det finns inga möjligheter att justera vyn på andra sätt. Detta innebär att jag hela tiden måste förhålla mig till spelets regler gällande rörelse, något som gör att jag gång på gång tappar bort mig i nivåerna. [caption id=“attachment_21113” align=“aligncenter” width=“550”] “Blind fire” är inte att rekommendera i denna skjutare[/caption] Förflyttning sker genom att peka på något av spelvärldens skydd och sedan trycka på X. Kameran byter sedan till tredjepersonsvy; jag står alltså bredvid mig själv och tittar på när jag springer till nästa ställe, vilket känns helt obegripligt. Känslan av desorientering byts ganska snabbt mot åksjuka och min hjärna har enormt svårt att försöka tolka alla intryck. Min datorstyrda kompanjon hjälper mig gärna genom att antingen återuppliva mig eller skjuta stödeld mot fienden. I vissa fall nedgör han också en del onda soldater men oftast är det jag som får göra jobbet själv. När det kommer till artificiell intelligens stupar Bravo Team direkt, då min kollega i vissa fall drabbas av total handlingsförlamning. Vid flera tillfällen undrar jag vart han har tagit vägen och hittar sedan honom hukande bakom skydd, helt beredd på att skjuta mot fiender som jag redan rensat bort på kartan. Trots att spelet bjuder på en ganska skön känsla när det kommer till vapenhantering, missar det flera betygspoäng på ologiska strider, den massiva känslan av desorientering och ett alldeles för dåligt flyt i nivåerna. Om du är ute efter ett underhållande spel med bra stridsmekanik och en involverande berättelse bör du nog undvika Bravo Team och istället kika på någon annan titel.

Recension: Gravel [PS4]

Mon, 12 Mar 2018 10:00:29 +0000

Jag har spelat många racingspel under min tid som aktiv spelare och upplevelserna har varierat mellan realistiska simulatorer till galna arkadtitlar. Även om jag tillbringat väldigt många timmar med Colin McRae Rally 2.0 och Gran Turismo-serien, föredrar jag dock enkelheten i racingspel med mindre fokus på verklighet. Gravel, från den italienska utvecklaren Milestone, skryter med att leverera en adrenalinstinn upplevelse där jag kan köra och vara hur elak som jag vill. Det enda som gäller är att jag når mållinjen först, inte hur jag tar mig dit. [caption id=“attachment_21106” align=“aligncenter” width=“550”] Två sekunder senare körde jag på ett gruskorn och fastnade i väggen[/caption] Det visar sig dock snart att friheten är ganska begränsad, speciellt när det kommer till tävlingarna där jag ska ta mig från en del av kartan till en annan. Även om landskapen är öppna och bjuder in till utforskning, är jag ändå hårt styrd och behöver följa banans design ganska noggrant. I karriärläget tar jag del av flertalet olika evenemang, med allt från tävlingar på inomhusbanor och elimineringsrace till långa färder över vidsträckta vyer. Variationen är underhållande och i varje ny tävlingstyp introduceras jag även till en ny bilmodell med unika egenskaper. Under spelets första timmar upplever jag det som att Milestone har lyckats ta godbitarna ur sina föregående titlar och skapa en härlig blandning. En arkadracer i rallyutförande har dock ett ganska stort ansvar att axla när det kommer till spelglädjen. Det bör erbjuda en häftig fartkänsla och skänka mig som spelare ett driv framåt, utan att stanna upp eller fastna. Här faller tyvärr Gravel med ansiktet i gyttjan ett flertal gånger och en av de största anledningarna till irritation är hur kollisioner med motståndarna hanteras. Om jag blir påkörd bakifrån resulterar det alltid i att min bil sladdar åt sidan och fastnar i miljön, men när jag vill ge igen och ramma en motståndare själv, tappar min bil bara fart. [caption id=“attachment_21107” align=“aligncenter” width=“550”] Inget slår känslan att ratta en röd Hummer inomhus[/caption] Körkänslan ute i naturen är tyvärr inte heller något att skriva hem om. I de höga hastigheterna som landsvägar och ökenlandskap avverkas, känner jag sällan att jag har speciellt stor kontroll över bilen. Det känns snarare som att jag försöker sikta in mig mot ett mål, körandes en tvål i ett halt badkar. I verkliga rallytävlingar är detta till synes okontrollerbara sladdande något som hör till sporten, men i ett lättsamt racingspel känns det bara frustrerande, speciellt när bilarna inte svarar på det sätt jag förväntar mig. Även ljudbilden och musiken går mig helt förbi då motorljuden inte alls bjuder på några adrenalinpumpande vrål, utan snarare känns platta och tråkiga. Musiken som ska få mig på tå innehåller bara ett fåtal låtar och låter som ett lite för välpolerat försök att skapa smutsig studio-metal. Gravel är ett bra försök till ett roande racingspel med fokus på körglädje. Tyvärr dras betyget ned avsevärt på grund av den sladdriga kontrollen och orättvis kollisionshantering. De olika spellägena lyser dock igenom och erbjuder några trevliga stunder när du har lust att skvätta lite gyttja.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 10 2018]

Fri, 09 Mar 2018 18:39:01 +0000

Även om våren inte riktigt är på gång ännu i vårt land, är det uppenbart att spelåret 2018 definitivt har gått ur sitt ide. Med en rasande takt släpps det ena intressanta spelet efter det andra och personligen har jag haft fullt upp med att beta av recensionsspel på sistone. Dock väntar de stora, efterlängtade titlarna fortfarande en bit bort på horisonten. Det är bara några dagar kvar tills Ni No Kuni II: Revenant Kingdom och Burnout Paradise Remastered släpps. De båda titlarna kommer med enkelhet hålla mig upptagen i ett hundratal timmar, och det är bara två titlar. Sedan kommer ju Far Cry 5 , Golem och A Way Out denna månad också! Nåja, vi har några dagar på oss att pusta ut och försöka glömma spelångesten. Det är dags för helg!

Recension: Hakuoki: Edo Blossoms [Vita]

Fri, 09 Mar 2018 13:30:59 +0000

Efter det västerländska intåget i den uppåtgående solens rike, trängdes tradition och respekt om utrymme tillsammans med nya vapen och värderingar. Edo-eran var verkligen en omvälvande tid i det feodala Japan och ingenting blev sig riktigt likt efter alla de krig som slet sönder landet. I Hakuoki: Edo Blossoms tar berättelsen vid där vi som spelare fick lämna Chizuru Yukimura åt sitt öde i första delen av serien; Hakuoki: Kyoto Winds (7/10). Gruppen av krigare som kallar sig Shinsengumi, har slickat såren efter de stora slagen och sörjt de krigande kamraterna som stupat. De förbereder sig nu för nästa del i det ojämna kriget som härjar runtom i riket. [caption id=“attachment_21079” align=“aligncenter” width=“550”] Törstandet efter blod kan botas på olika sätt[/caption] Upplägget i historieberättandet är en smula annorlunda i Edo Blossoms, och jag har från början möjlighet att välja vilken historia jag vill följa. Mitt första val faller självklart på Toshizō Hijakata, Shinsengumi-gruppens underbefäl; karaktären som tilltalade mig allra mest under mina genomspelningar av Kyoto Winds. Hans komplexitet som människa kombinerat med den höga integritet han har visat, gör honom till en mycket intressant personlighet. De allra flesta hjältarna i gruppen har nu helt och fullt anammat livet som halvdemoner och har lärt sig att behärska begären samtidigt som de nu vet hur de utnyttjar fördelarna i sin helhet. Blodlusten är dock en svaghet som de fortfarande har svårt att komma över och därför beger sig Chizuru hemåt för att söka efter ett botemedel eller en bromsmedicin. Efter att ha lyckats skapa en medicin vars egenskaper gör att den djuriska lusten försvinner, återvänder hon till sina vänner. Det dröjer inte länge innan Chizuru får möjlighet att prova medicinen på en halvt galen Toshizō, men samtidigt öppnas även möjligheten upp att stilla törsten med hennes eget blod. [caption id=“attachment_21080” align=“aligncenter” width=“550”] Shinsengumi-gruppens garderob har även den uppgraderats[/caption] Beroende på mina val ändras berättelsen i stort och smått. Faktum är att jag till en början har svårt att komma någonvart eftersom ett val precis i början stakar ut ett slut för mig långt innan berättelsen är ämnad att sluta. Efter att ha spelat om början ett antal gånger, får jag dock komma vidare och tar mig allt närmare det oundvikliga, tragiska slutet. För att vara en visuell roman förvånar denna del mig genom att vara oerhört gripande och intressant i varje dialogruta. Baserat på Japans historia, vet jag vad som kommer att ske mot slutet och jag försöker i varje val påverka ödets gång till det bättre. Jag önskar att västerlänningarna ska lämna öriket ifred, jag hoppas att fiendernas skjutvapen ska försvinna och jag vill så gärna att Shinsengumi ska få fortsätta att leva som äkta samurajer. När det första slutet till sist uppenbarar sig, förbannar jag det faktum att spelet följer de verkliga historiska händelserna. Jag känner mig dock envis och beslutsam och startar därför nästa gren av berättelsen omedelbart. Förhoppningsvis kan jag uppnå ett annat slut knutet till ett annat öde, men förmodligen späs tragedin bara på ytterligare.

Recension: Celeste [PS4]

Thu, 08 Mar 2018 10:00:37 +0000

För några år sedan släppte spelstudion Matt Makes Games flerspelaräventyret TowerFall Ascension (8/10), där det ställdes höga krav på spelarens reaktionsförmåga. Nu är de tillbaka med ett nytt projekt och denna gång handlar det om utmanande bergsklättring i plattformsspelet Celeste. Jag spelar en målmedveten, ung kvinna som vill bevisa för sig själv att hon kan besegra Celeste Mountain, ett berg med ett legendariskt rykte att vara en rejäl utmaning. Trots att jag får varningar om att vandringen uppåt kan vara min undergång, fattar jag mod och påbörjar den långa vägen mot bergstoppen. Varje sektion på vägen upp är en prövning där jag dels ska hoppa i rätt ögonblick men också hela tiden tänka ett steg framåt. Ofta brukar utgången vara fatal och det märker jag redan på den första nivån. Den grymma utmaningen ligger i att det finns många dödliga faktorer överallt; allt från vassa spikar till flygande bläckfiskar och ingen av dessa vill mig väl. De snabba dödsfallen är dock nästan alltid självförvållade, men följs ändå då och då av impulsiva svordomar. [caption id=“attachment_21051” align=“aligncenter” width=“550”] Ett felsteg och jag blir en mänsklig nåldyna på mindre än ett ögonblick.[/caption] Banornas design är genialt konstruerade och med en mikroskopisk precision har farliga fällor placerats perfekt. Även om jag i stridens hetta skyller på kontrollen efter ett snedsteg, så är styrningen enkel och helt utan skavanker. Det höga tempot får mig hela tiden att vilja fortsätta spela vidare, och när nästa bana plockar fram nya, oberäkneliga hinder, behöver jag lägga om nya strategier. Detta gör att spelet blir enastående omväxlande, och jag gillar när pusselmomenten snyggt binder samman flera sektioner av plattformshoppande. Vissa plattformar eller väggar förflyttas genom att jag utför en rusning och ibland kan jag hålla fast i objektet när det flyttas tillbaka. Dock måste jag ha i åtanke att min greppstyrka är begränsad och jag kan tappa taget efter några sekunder. Celestes enkla utseende med grova pixlar och tydliga färger ger spelet en sagolik ton. Både förgrund och bakgrund vävs in i varandra och resultatet blir vackra alster, vilket skapar pixelgrafik som är bland den snyggaste snyggaste på årtionden. Jag vill också lyfta fram Lena Raines fantastiska musik, då de träffsäkra tonerna av hennes bitpop ger mig gåshud. [caption id=“attachment_21061” align=“aligncenter” width=“550”] Kolla in den vackra utsikten, men stå på säker mark först.[/caption] När jag har klarat ett stycke av en nivå är detta en belöning i sig, men det finns massor av samlarobjekt gömda överallt på det iskalla berget. Jag behöver anstränga mig mer för att nå de svåråtkomliga jordgubbarna, men även om jag tar tag i en sådan behöver mina fötter stå på säker mark för att godsaken ska räknas med i min samling. Ett väl dolt kassettband låser upp en alternativ, svårare version av en befintlig nivå och ett enormt tålamod är ett krav för att klara dessa. Celeste är en briljant blandning av Ice Climbers bergsklättrande och Dark Souls elaka motstånd. Jag är fängslad av det starka budskapet om att hitta det inre modet och möta sina rädslor uppe på det livsfarliga berget. Det är en spännande resa från de första kliven i den sargade staden och de hårda vindarna, till det gastkramande sista partiet i slutet. Spelet väcker många känslor inom mig; från att bli totalt ursinnig av mitt femhundrade dödsfall, till att känna ren glädje när jag till slut når den snötäckta bergstoppen. Jag vill säga tack till Matt Makes Games för att de lyckats skapa en modern klassiker, där jag aldrig tappade hoppet trots bergets motstånd varit mustigt. Jag hoppas att du också tar på dig klätterkängorna och beger dig på ett äventyr du sent skall glömma, fast förbered dig på ond, snabb död flera gånger om.

Recension: Sword Art Online: Fatal Bullet [PS4]

Tue, 06 Mar 2018 13:00:42 +0000

Spelserien Sword Art Online har utvecklats på lite olika sätt från starten 2013. PlayStation-spelare har fått njuta av den simulerade online-världen i allt ifrån originalseriens Aincrad, vidare till Alfheim och sedan några mer eller mindre lyckade avarter. I Sword Art Online: Fatal Bullet , är det dags för tolkningen av anime-seriens tredje säsong, som utspelar sig i det fiktiva MMO-rollspelet Gun Gale Online. Svärden kastas åt sidan och magin får stanna hemma, då denna titel helt fokuserar på eldvapen av olika slag. Om du känner att du saknar striderna med svärd, finns det dock alternativ i form av strålsvärd för de där intima mötena med monster. Kirito spelar en biroll i äventyret, och det känns uppfriskande att få ta sig an utmaningarna med min alldeles egna karaktär. [caption id=“attachment_21040” align=“aligncenter” width=“550”] Alla som spelar rollspel vet ju att man ska skjuta på gadden, inte i ansiktet på skorpionen…[/caption] Jag anländer världen som en nybörjare och dras omedelbart in i en mindre konflikt där jag konfronteras med en av den tecknade seriens hjältinnor; Sinon. Efter en mindre strid mot fiender hittar min karaktär en väldigt sällsynt skatt i form av en artificiell intelligens som kallas Afasys. En konflikt uppstår rörande rätten till fyndet, men Afasys är redan bunden till min hjälte och det hjälper inte hur mycket högnivåkaraktärerna bråkar. Efter introduktionen till stridsmekaniken och karaktärerna, öppnas staden Glocken upp för utforskning. Enligt det traditionella receptet finns det en del karaktärer att tala med och dialogerna är av klassiskt snitt med tal, stillbilder och mängder av text. En del av händelserna i spelets nav är dock väsentliga för att driva berättelsen framåt och därför ser jag till att avnjuta alla interaktioner som jag upptäcker. För eventuella Sword Art Online-entusiaster, kan jag med glädje berätta att de allra flesta karaktärer från originalserien återfinns även i Fatal Bullet. Kirito, Asuna, Sinon, Premiere och Strea spelar betydande roller och går i de flesta fall även att få med sig i gruppen av äventyrare. I föregående spel har jag känt att tempot har dragits ned ganska kraftigt av stridsmomenten där jag som spelare behöver utföra kombinationsattacker varvat med specialförmågor. I världen Gun Gale Online är detta inte något problem alls, då striderna är fokuserade kring snabba eldstrider med extremt rörliga fiender. Det är inte helt enkelt att träffa rätt när motståndarna flyger omkring som yra höns, men som tur är finns det ett hjälpläge där det räcker att jag siktar någorlunda rätt för att träffa. [caption id=“attachment_21041” align=“aligncenter” width=“550”] Japp, den ökände Death Gun återfinns i spelet också[/caption] Det går även att sikta med lite mer precision, och träffarna jag landar i detta läge gör betydligt mer skada. Alla fiender har extra sårbara punkter som kräver att jag zoomar in för att träffa rätt och utdela kritiska träffar. Efter varje avklarad strid belönas jag antingen med material, fynd eller extra ammunition, där det sistnämnda verkligen behövs. I Gun Gale Online kostar nämligen varje kula riktiga pengar; ett diaboliskt sätt för den fiktiva spelutvecklaren att tjäna mängder med pengar. Varje ny nivå innehåller ett antal större bossar som står mellan mig och de delar som behövs för att ytterligare uppgradera min AI Afasys. Dessa större strider är riktigt underhållande och kräver att jag utdelar mängder med skada mot fienden, samtidigt som jag vallar mina kompanjoner och försöker se till att de inte dör eller fastnar i dörrar. Med sitt ökade tempo, variationen av vapen och med det det bekanta karaktärsgalleriet, vinner Sword Art Online: Fatal Bullet inte bara ett extra poäng i betyg jämfört med föregående spel, utan också en helt ny plats i mitt hjärta. Om du uppskattar rollspel i MMO-genren och även uppskattar skjutvapen och mängder av möjligheter att konfigurera dessa, är titeln en given vinnare. Anime-stilen och nivånötandet får du på köpet.

Recension: Moss [PSVR]

Tue, 06 Mar 2018 10:00:49 +0000

När jag startar upp mitt äventyr tillsammans med den lilla musen Quill, får jag omedelbart tillbaka minnen från de intressanta upplevelserna jag har haft med Wonderbook på PlayStation 3. Jag minns att jag på den tiden fascinerades över den magiska känslan i seriens titlar, även om tekniken inte alltid verkade till min fördel. I Moss startar jag varje kapitel genom att läsa i en magisk bok och sugs inom kort in i den magiska världen som min kvinnliga hjälte lever i. Under ett av hennes småäventyr i skogen, hittar Quill en magisk sten som visar sig öppna upp möjligheten för oss att interagera med varandra. Det stora äventyret sätter fart när protagonistens farbror blir tillfångatagen av den väldiga ormen Sarffog. [caption id=“attachment_21029” align=“aligncenter” width=“550”] Förutom ett storslaget äventyr, bjuder spelet även på storslagna vyer[/caption] Berättelsen är charmig som en saga och även om karaktärsgalleriet är sparsmakat, är det svårt att inte omedelbart förälska sig i allt som världen har att erbjuda. Karaktärsmodellen för Quill är så utsökt detaljerad och välanimerad att jag upplever henne som levande på riktigt. Flera gånger klappar jag henne när hon utfört stordåd, och varje gång hon sträcker sig upp mot mig för att göra en “high five”, är jag där med min osynliga hand och möter. Jag styr min hjältinna precis som i vilket tredimensionellt plattformsspel som helst, där hon hoppar och slår sig fram genom nivåerna. Som betraktare har jag också möjlighet att interagera med världen och kan till exempel flytta på en del föremål eller hålla fast besvärliga fiender. Miljöerna bjuder in till grundlig utforskning eftersom jag alltid har möjlighet att titta på nivåerna ur flera perspektiv. Jag upptäcker snabbt att jag har svårt att sitta still på stolen, utan står istället upp och tittar ned på ett rum eller böjer mig i onaturliga vinklar för att kika runt ett hörn. [caption id=“attachment_21030” align=“aligncenter” width=“550”] Dö, din äckliga, förvuxna skalbagge![/caption] Ljuddesignen är också helt fenomenal och det märks att utvecklaren har öst kärlek över smådetaljer. Jag kan höra musens andetag, det svaga krafsandet av hennes små klor mot sten när hon klättrar och även de lätta fotstegen hon tar för att röra sig framåt. Under striderna är ljudeffekterna också sparsamt mixade för att belysa hur smått allting är i världen, även om insatserna i striden är stora. Moss är ett fantastiskt bra spel, faktiskt så pass bra att det lätt kvalar in bland mina absoluta favoriter till PlayStation-konsoler. Dock finns det lite smolk i bägaren i form av striderna, speciellt de intensivare momenten mot slutet av äventyret. Till en början är de fientliga mötena underhållande och jag lär mig att galant hoppa undan en fiendeattack och snabbt kontra dem för att nedgöra min motståndare. Det som känns lite tjatigt är dock arenastriderna där Quill måste besegra horder av fiender för att komma vidare. Med en underhållande berättelse, fantastiskt väldesignade och vackra miljöer samt en hjältinna som är omöjlig att inte charmas av, kan jag varmt rekommendera Moss till den äventyrslystne spelaren. Det är ett absolut måste för ägare av PlayStation VR (8/10), och jag skulle nog gå så långt som att påstå att detta är titeln som borde få spelare att överväga ett inköp av VR-headsetet.

Jerrys platinautmaning: Odin Sphere Leifthrasir

Mon, 05 Mar 2018 13:00:08 +0000

Jag hade varit nyfiken på Atlus till synes bedårande rollspel Odin Sphere i åratal, men eftersom jag aldrig ägt ett PlayStation 2 blev det olyckligtvis inget spelköp. Däremot blev jag glad att spelföretaget släppte en högupplöst utgåva till PlayStation 4, vilken jag inte kunde låta bli att köpa. Odin Sphere Leifthrasir är ett utseendemässigt vackert äventyr där fem olika hjältar utgör viktiga roller i ett heligt krig, berättat ur var sin sagobok som flickan Alice läser uppe på sin vind. Det fascinerande med böckerna är att berättelserna vävs in i varandra och jag får se hela sagan ur alla hjältars synvinklar. De fem protagonisterna Gwendolyn, Cornelius, Mercedes, Oswald och Velvet är alla länkade till varandra och använder sig av olika stridstekniker under äventyrets gång. Vapnen drivs av de starka kristallerna Psypher och då motståndet blir tuffare kan jag förbättra mina karaktärer med nya tekniker och uppgraderingar. [caption id=“attachment_21013” align=“aligncenter” width=“550”] Dödens drottning är en återkommande boss under hela spelet.[/caption] Jag fann snabbt mina favoriter i både Gwendolyn och skogens häxa Velvet i min första spelomgång, då deras specialattacker är kraftfulla. De intensiva närstriderna mot aggressiva teddybjörnar, ruttna lik och Odins armé av valkyrior resulterade i ett färgsprakande kaos utan dess like, särskilt striderna mot bossarna som väntade i slutet av varje nivå. Kamperna blev lite enformiga i längden men dynamiken lyfter upplevelsen avsevärt tillsammans med det fina uppgraderingssystemet. När jag blev klar med de fem första böckerna uppenbarade sig den sjätte, avgörande novellen Book of Armageddon. Här skulle jag välja en kämpe mot någon av de fem tuffaste slutbossarna och det gällde att göra kloka beslut. Om fel hjälte valdes skulle slutet resultera i världens undergång, men jag följde alla föregående böckernas historier och kunde låta alla leva lyckliga i alla sina dagar. [caption id=“attachment_21018” align=“aligncenter” width=“550”] Mercedes i sällskap med ett grinigt ogräs och teddybjörnen Fredriksson.[/caption] Vid första genomspelningen lyckades jag samla ihop omkring 60 procent av spelets troféer och det gav mig mersmak. Jag hade inte hittat alla Phozon Prisms, boktexter och recept innan jag beslutade mig för ta mig an New Game Plus-läget för att greppa tag i resterande pokaler, vilket jag lyckades med efter hårt slit. Min sista guldtrofé fick jag efter att kämpat mot alla trettio bossar i Boss Rush innan det platinablå priset uppenbarade sig på bildskärmen, och jag kunde äntligen lägga ned spelskivan i fodralet för sista gången med gott samvete. Detta sagolika spel är trots ett enkelt upplägg mycket tidskrävande, och jag tänker därför ge mina bästa tips inför din jakt på platinatrofén.

Recension: Bridge Constructor Portal [PS4]

Mon, 05 Mar 2018 09:00:12 +0000

Pusselspel med en realistisk fysikmotor i botten har alltid tilltalat mig och Bridge Constructor Portal får mig att minnas klassiker som The Incredible Machine och Crayon Physics. Jag har inte spelat föregångaren Bridge Constructor (6/10) men redan från start vet jag att det finns markanta skillnader. Portal-spelen innoverade pusselgenren och visade både att det går att skapa helt unika pusselspel samtidigt som de både är spännande och roliga. Innan jag började spela denna titel ställde jag mig undrande om Portal-namnet bara skulle vara en gimmick eller om namnet verkligen förtjänades? [caption id=“attachment_20994” align=“aligncenter” width=“550”] Om du är duktig kanske du får tårta[/caption] Spelet hinner inte mer än att starta förrän jag sitter där med ett brett leende på läpparna. Den egensinniga, sarkastiska och sadistiska artificiella intelligensen GLaDOS är tillbaka med besked. Du ingår i en vetenskaplig testgrupp där du i olika testkammare ska bygga broar som håller för en konvoj av lastbilar. Dina fiender är gravitationen och pooler fyllda med en giftig syra som förintar allt som kommer i kontakt med den. Självklart portioneras det ut ytterligare utmaningar under spelets gång, och inget Portal-spel skulle vara komplett utan maskingevärsförsedda vaktrobotar och hjärtbeprydda kompanjonskuber. Till en början får du mycket hjälp och det känns helt självklart att placera ut vägplattor, metallstöd och gummiband, men ganska snabbt stegrar svårighetsgraden. Fästpunkterna blir färre och färre och jag tvingas bygga enorma stödkonstruktioner som ska hålla för studsande lastbilar. Angående studsandet så kräver testrummen ett ganska oömt hanterande av lastbilarna. Om du har spelat Portal 2, känner du redan till de reflekterande och accelererande geléer som dök upp där. De gör också comeback i Bridge Constructor Portal och tillför både Portal-känsla och komplexitet. [caption id=“attachment_20993” align=“aligncenter” width=“550”] De stackars chaufförerna utsätts för en hel del i vetenskapens namn[/caption] Den grundläggande spelmekaniken med brobyggandet är förvånansvärt rolig och tankebanorna kring hur belastning propagerar genom en bro och i vilka punkter krafterna kommer att bli störst passar helt perfekt i ett pusselspel. Det blir väldigt många trianglar som stöd över eller under själva bron och helt logiskt bör stödkonstruktionerna matcha kurva oavsett om den är konkav eller konvex. Förutom byggandet kan du testa banan för att se vad gravitation och omgivning gör med dina konstruktioner eller släppa på en lastbil. När den ensamma lastbilen kommit helskinnad i mål kan du testa banan med hela konvojen eller gå vidare till nästa. Detta enkla upplägg med bara två byggblock och två testfunktioner är i kombination med testrummens komponenter helt genialiskt och att låta omgivningen stå för variationen fungerar utmärkt. Det enda smolket i bägaren för mig är när jag kommit på hur jag ska lösa banan och tvingas bygga enorma konstruktioner för att få till det och får sitta och riva delar för att få en irriterande vinkel korrekt. Jag förstår att det självklart är en viktig komponent i spelet, men känner mig ändå mätt efter ett par av banorna som krävt en stor bygginsats från mig med massor av rekonstruktioner. Dock är glädjen tillbaka efter en paus, så det är ett begränsat problem. Bridge Constructor Portal är en pusselpärla som absolut är värdig att bära namnet Portal och även om det inte når lika högt som de storheterna förtjänar det en genomspelning om du gillar pusslande och modellbyggande.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 9 2018]

Fri, 02 Mar 2018 17:00:45 +0000

Då var det dags att välkomna mars månad in i året och säga adjö till februari, och vilket avslut på årets andra månad det har varit! Förutom att stora delar av Sverige har välsignats med julvädret som aldrig riktigt nådde fram förra året, har även PlayStation-världen fått sin beskärda del av nyheter och överraskningar. Ni har förmodligen redan läst och begrundat nyheten om framtiden för PlayStation Plus, där trotjänarna PlayStation 3 och PlayStation Vita får tacka för sig om ett år, åtminstone när det gäller de fria spelen i förmånspaketet. På spelfronten har vi också fått en del efterlängtade nyheter där de personliga favoriterna än så länge handlar om virtuella upplevelser. Är du nyfiken på vad vi tänker spela i helgen? Vi är i alla fall väldigt intresserade av att läsa just dina spelplaner!

Recension: Kingdom Come: Deliverance [PS4]

Thu, 01 Mar 2018 14:00:33 +0000

Actionrollspelet Kingdom Come: Deliverance berättar en historia vilken är någorlunda historiskt korrekt och utspelar sig år 1403 i det medeltida kungariket Böhmen, som idag är en del av Tjeckien. Där är även spelets utvecklare Warhorse Studios belägna, och det känns genuint att debutera med ett spel som slår an på deras lokala historia. Det råder inga som helst tvivel om att de har sneglat på hur framgångsrika deras grannar i nordost varit med Witcher -serien. En annan inspirationskälla som jag direkt tänker på är The Elder Scrolls -serien. Hur står sig då Kingdom Come i jämförelse med dessa? Det är ett spel med stor potential, men som faller på finliret och detaljerna. [caption id=“attachment_20967” align=“aligncenter” width=“550”] Kartorna är de finaste jag någonsin sett i ett spel, även om de kanske inte är de mest praktiska[/caption] När spelet börjar tar du dig an rollen som bysmedens son Henry. Som så många gånger förr i rollspelens värld börjar du som en fattig pojkspoling utan färdigheter och föremål. Under spelets inledning attackeras din hemby och äventyret tar sin början. Initialt känner jag mig lite luftlandsatt då jag blivit bortskämd med spel som håller mig stadigare i handen, men jag vänjer mig snabbt vid att själv få prova olika lösningar och metoder för att komma vidare. Väldigt tidigt i spelet upptäcker jag den absolut största bristen i form av sparfunktionen. Spelet autosparar förvånansvärt glest och för att kunna spara manuellt behövs en speciell dryck. Under introduktionsuppdraget får jag tre spardrycker, som tar slut ganska snart. När jag försöker köpa fler visar det sig att kostnaden för dessa ligger långt utanför min budget som fattig hantverkarson på flykt. I ett svårt rollspel som försöker främja viljan att våga prova saker känns det helt galet att inte få spara mitt spel innan jag provar olika vägar. Flera av mina sittningar slutar med att jag stänger av min konsol i ilska efter att min karaktär har dött och jag måste spela om långa segment. Spelet är grafiskt vackert, men känns bitvis opolerat och halvfärdigt. Jag fastnar ibland i omgivningen och den grafiska stilen gör det svårt att avgöra om en buske går att passera eller om den är solid. Andra grafiska barnsjukdomar som att det i vissa vinklar går att se genom väggar förtar känslan av inlevelse. [caption id=“attachment_20968” align=“aligncenter” width=“550”] En rövare med batong är en dödlig fiende om du saknar vapen och rustning[/caption] Berättelsen känns gedigen och är välberättad. Initialt tar den extremt mycket plats och gör att min upplevelse nästan känns mer som en film än ett spel. Jag tycker också att det blir lite för många transportsträckor där jag måste springa eller rida mellan olika platser. Jag förstår att det är en balansgång mellan realism i en öppen värld och genvägar för att det ska vara kul att spela, men tyvärr tycker jag att Kingdom Come i detta fall lider av att vara för realistiskt. Spelet visar dock att det inte behövs magi och övernaturliga varelser för att ha intressanta intriger och en spännande handling. Stridssystemet känns fräscht och genomtänkt. Funktionen där jag kan sikta med mina svärdshugg belönar verkligen mig som spelare när jag tar mig tid att bemästra mekaniken. Min karaktär har begränsat med uthållighet och det går inte att vinna strider genom att hamra på knapparna. Färdighetssystemet överlag känns gediget och hämtar tydlig inspiration från till exempel The Elder Scrolls V: Skyrim där hjälten blir bättre på de olika förmågorna ju mer de används, istället för att placera ut ett antal poäng. I slutändan har Kingdom Come: Deliverance lite för många irritationsmoment för att vara ett riktigt bra spel. Det finns en intressant tanke bakom spelet och jag ser med spänning fram emot vad Warhorse Studios kan göra i framtiden, även om deras debut inte lär bli någon klassiker.

Månadens PlayStation Plus-spel [Mars 2018]

Thu, 01 Mar 2018 12:00:37 +0000

Som du kanske har läst i tidigare inlägg idag, är detta den sista mars-uppdateringen av PlayStation Plus som kommer att innehålla titlar till PlayStation 3 och PlayStation Vita. Vi kommer under året, och fram till i februari 2019, att fortsätta få spel till dessa plattformar men från och med 8 mars 2019 är fokus helt och hållet på PlayStation 4. Månadens uppdatering innehåller bland annat titeln som blev min sommarutmaning 2015; Bloodborne (10/10), vilket är ett spel som jag faktiskt längtar tillbaka till titt som tätt. Om du är ute efter lite färggladare miljöer och glättigare action, är Ratchet & Clank (9/10) ett solklart val. Det enda som egentligen saknas denna månad är en ny VR-titel, men personligen har jag virtuella upplevelser så att jag klarar mig ett tag framöver.

PlayStation Plus fokuserar helt på PS4 under 2019

Thu, 01 Mar 2018 09:00:27 +0000

Vi har länge kunnat njuta av ett oslagbart utbud av spel till samtliga PlayStation-plattformar i PlayStation Plus-prenumerationen. Nu har dock Sony berättat att de tänker pensionera stödet för PlayStation 3 och PlayStation Vita i förmånspaketet. Personligen spelar jag knappt på min PlayStation 3 längre, vilket gör att jag inte kommer att sörja speciellt mycket då titlarna slutar att dyka upp. Däremot är det lite sorgligt att se ett ytterligare avståndstagande från den bärbara plattformen som jag har använt väldigt mycket. Från och med 8 mars 2019 kommer utbudet vara helt fokuserat kring PlayStation 4 och eftersom PlayStation VR-titlarna räknas in i samma familj, kommer vi förhoppningsvis se ett fortsatt flöde av virtuella upplevelser även under nästa år. Möjligheterna att ladda upp sparfiler till PlayStation Plus-molnet kvarstår dock och du kan därför tryggt fortsätta att använda tjänsten både till PlayStation 3 och PlayStation Vita. Sony berättar också att de självklart kommer att fortsätta med specialerbjudanden för PlayStation Plus-medlemmar, oavsett vilken konsolgeneration som spelarna använder. Alla spel som du har laddat ned gratis till de äldre konsolerna, kommer du att få behålla så länge ditt medlemskap är aktivt och det är med andra ord endast tillskottet av nya gratistitlar som förändras. Att PlayStation 3-titlarna försvinner under nästa år ser jag nästan som en naturlig evolution av tjänsten, men jag tycker samtidigt att det är lite ledsamt att vi återigen får en stark indikation på att PlayStation Vita förmodligen anses som död i Sonys ögon. Fullständiga uppgifter finner du på den officiella PlayStation-bloggen. Vad tycker du om Sonys beslut gällande PlayStation Plus?

Månadens höjdpunkter [Mars 2018]

Wed, 28 Feb 2018 14:00:21 +0000

Även om februari slutade med en köldknäpp, bjuder mars på vårdagjämning och anses vara månaden som presenterar vårens ankomst. På spelfronten finns det både några riktiga stortitlar och oberoende högprofilspel att se fram emot. Självklart dyker några gamla favoriter upp i återutgivningar där delar av redaktionen verkligen ser fram emot Burnout Paradise Remastered, men om du gillar högoktanig demonaction släpps även Devil May Cry HD Collection till PlayStation 4.

Ni no Kuni II: Revenant Kingdom [PS4]

Den efterlängtade uppföljaren till actionrollspelet Ni no Kuni: Wrath of the White Witch från 2013 släpps äntligen efter diverse förseningar. Spelserien utvecklas av Level-5 och bjuder på mellansekvenser producerade av självaste Studio Ghibli. Det som gör spelen så speciella är just den grafiska stilen och känslan av att du spelar i en unik värld liknande de fantastiska miljöer Studio Ghibli bjudit oss på i filmvärlden. Denna uppföljare utspelas hundratals år efter det första spelet där ett krig har brutit ut mellan två krigande stammar bestående av ett kattfolk och ett råttfolk. Du kontrollerar Evan Pettiwhisker Tildrum som är kattfolkets unga konung som ska försöka återta kontrollen över sitt kungadöme.

Nytt på PlayStation Store [Vecka 9 2018]

Wed, 28 Feb 2018 10:00:55 +0000

Det råder inte några som helst tvivel om att spelåret 2018 nu har startat ordentligt. Förra veckan bjöd på ett ordentligt tillskott i den digitala spelsamlingen och det ser ut som att denna uppdatering håller ungefär samma mått. Förutom ett smakprov på den kommande gangstersimulatorn Yakuza 6: The Song of Life , gläds jag personligen av de nya tillskotten till PlayStation VR. Självklart ser jag väldigt mycket fram emot att få slå på virtuella trummor i det smått knasiga Happy Drummer VR , men jag är också mycket nyfiken på miljöerna och allt problemlösande som erbjuds i det charmiga Moss.

Recension: Metal Gear Survive [PS4]

Tue, 27 Feb 2018 10:00:48 +0000

Efter sitt arbete med Metal Gear Solid V: The Phantom Pain (9/10), lämnade Hideo Kojima spelföretaget Konami och hans sorti blev uppmärksammat världen över. Trots att spelseriens grundare inte längre är involverad, fortsätter den vidare i det nya kapitlet Metal Gear Survive. Historien börjar med en begravning till havs efter en attack vid Big Boss hemliga bas, där många soldater blivit dödade i strid. Min karaktärs kropp ligger i en öppen kista och jag får möjligheten att modifiera hens ansikte innan kistan kastas ner i havets djupa avgrund, men mystiken tätnar när jag plötsligt vaknar upp mitt i ingenstans. Jag har kastats in i Dite, en sorts dimension som också är ett alternativt helvete i ett ödelagt ökenklimat. Det märkliga är att jag egentligen inte är död, utan har skickats in i ett hemligt uppdrag. När jag hittar ruiner från en bas får jag bekanta mig med superdatorn Virgil, och jag får snart börja springa ärenden åt maskinen för att kunna stärka lägret. Oftast handlar det om att ladda ner datafiler i en iDroid eller hitta andra människor någonstans i vildmarken, men tyvärr blir de flesta uppdragen enformiga ganska omgående. [caption id=“attachment_20942” align=“aligncenter” width=“550”] Ett gäng med griniga kristallzombier är inte att leka med.[/caption] Det finns en farlig smitta i Dite och en person med den dödliga parasiten blir omvandlad till en Wanderer, en sorts zombie med glödande kristall som kranium. Monstrens goda hörsel gör dem farliga, men om jag håller mig utom synhåll går det utmärkt att smyga sig förbi dem. De klumpiga närstriderna gör det besvärligt för mig att kämpa mot de blodtörstiga fienderna, särskilt när de är flera i antal. Det blir dock lättare när jag får tillgång till skjutvapen men det krävs resurser för att tillverka ammunition. En av de tuffaste utmaningarna är att hålla både hunger och törst i balans, så jag behöver hela tiden leta efter vatten och döda djur för att orka överleva. Men problemet är att mätarna sjunker väldigt snabbt och det är störande när jag är mitt i ett uppdrag. Mat och dryck måste även tillagas eller prepareras för undvika plågsamma sjukdomar. [caption id=“attachment_20945” align=“aligncenter” width=“550”] Det är något bekant med den där hjälmen.[/caption] Dite är mestadels täckt av en dödlig dimma, vilket kräver en gasmask och syre för att kunna överleva. Eftersom spelvärlden är såpass stor, är det praktiskt att kunna använda portaler för att snabbt skynda sig tillbaka till basen på ett ögonblick. Dock tar en portal tid att starta och jag måste försvara den mot Wanderers under processen. Jag kan tillsammans med tre spelare delta i uppdrag online genom att försvara en gigantisk borr mot flera vågor med monster. Jag tycker att det är roligare och mer tempofyllt än när jag spelar ensam, och dessutom är det praktiskt att jag kan ta med de insamlade produkterna till äventyret. [caption id=“attachment_20947” align=“aligncenter” width=“550”] Po-ta-tis! Koka dom, tillaga dom i en gryta![/caption] Mikrotransaktioner är ett ökänt begrepp i tv-spel numera, men den bittra girigheten når nya höjder här. För att kunna börja spela med en ny karaktär, måste jag antingen radera min befintliga sparade avatar eller betala ett mindre belopp för en ny. Mina första intryck av Metal Gear Survive är att det liknar The Phantom Pain rent utseendemässigt och till viss del i spelmekaniken, men det märks ganska snabbt att Konami borde ha haft Kojima kvar ombord. Berättelsen saknar djup, de brungrå miljöerna är monotona och spelet har inga karismatiska karaktärer som gör Metal Gear-serien så speciell. Resultatet blir ett halvdant äventyr där nackdelarna tyvärr tar överhanden ifrån de goda partierna. Att låta fyra spelare kämpa mot fiender online är faktiskt spelets bästa behållning, men jag hade hellre velat kämpa mot styrkor från XOF, Foxhound eller andra kända fiender från tidigare spelen i serien istället för zombier.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 8 2018]

Fri, 23 Feb 2018 17:17:10 +0000

Nu är det dags att välkomna helgen igen och det känns riktigt trevligt måste jag säga. Veckan som har gått har erbjudit en hel del trevliga spelsläpp men även en av de bästa nyheterna på länge: Burnout Paradise Remastered släpps till PlayStation 4! Det är nästan så att jag vill damma av min gamla PlayStation 3 och starta spelet igen för att känna den där fantastiska, nostalgiska känslan av att spela ett tio år gammalt mästerverk. Nostalgin får dock vänta tills nästa vecka eftersom det ligger ett mastigt rollspel på recensionsbordet, samt att familjen ska fira att jag blivit ett år visare. Nu startar vi helgen genom att höra efter vad som spelas tycker jag!

Recension: Apex Construct [PSVR]

Fri, 23 Feb 2018 10:00:07 +0000

När utvecklare från EA, Dice och Rovio går ihop och skapar en spelstudio för att släppa VR-spel, gör de det med besked. Stockholmsstudion Fast Travel Games levererar i och med sitt allra första spel en solid och intressant VR-upplevelse som på pappret ser otroligt lovande ut. Jag axlar rollen av en cyber-entitet som väcks till liv av sin förmodade skapare; Fathr. Jag får tämligen omedelbart uppdraget att leta upp Mothr och försöka förgöra henne, eller åtminstone få henne att lämna oss ifred. Både modern och fadern i denna berättelse är artificiella entiteter som verkar vara det enda som har överlevt katastrofen, kallad “The Shift”. [caption id=“attachment_20904” align=“aligncenter” width=“550”] Jag känner inte igen mig i Gamla stan riktigt, men visst är det mysigt?[/caption] Titeln spelas med ett PlayStation VR på huvudet och två PlayStation Move-kontroller i nävarna och det fungerar riktigt bra för en upplevelse som denna. Efter en kort genomgång av hur jag rör mig i miljöerna och interagerar med de saker som är av intresse i nivåerna, är det dags att stifta bekantskap med spelets absolut hjälte; pilbågen. Redan från början känner jag att valet av vapen är helt rätt. Jag har lätt att sikta för att träffa de mål som jag har i sikte och spelets menyval för att avlägsna bågen, byta pilar eller använda min utrustning sitter som ett armbandsur på min virtuella vänsterhand och känns snabb och enkel att använda. Att jag sedan har svårt att låta bli att spänna högerarmen som när jag använder en riktig pilbåge ser jag mer som en fördel än något negativt. Berättelsen utspelar sig i ett vridet och förfallet Stockholm där jag med glädje känner igen både Katarinahissen, de gamla tunnelbanetågen, postlådor och busskurer. Att spelet utspelar sig i hemmamiljö späder på känslan av att känna igen mig i miljöerna och får mig att verkligen vilja hjälpa Fathr i uppdraget att försöka ställa allt till rätta. [caption id=“attachment_20905” align=“aligncenter” width=“550”] Oavsett var du bor i stan vill du inte ha dessa bestar som husdjur![/caption] Jag får möjlighet att strida mot mängder av antagonistens robotvarelser, vilka har olika egenskaper och där färdigheterna varierar mellan hastighet, aggressivitet och förmågan att använda sköldar mot mina pilar. Det är väldigt sällan jag upplever några som helst problem med att sikta eller att träffa mina fiender, trots att jag spelar i vad som förmodligen anses som ett för litet rum för VR. De enda problemen jag upptäcker med Move-kontrollerna är när jag tappar något på marken eller när jag spelar stående och behöver mata in text i någon av nivåernas terminaler. Sakerna som ligger på golvet har jag svårt att nå och tangentbordet på terminalerna har en tendens att hoppa till och förflytta sig en bit framåt när jag börjar skriva mina kommandon. När jag väljer läget att spela sittandes, försvinner dock de allra flesta avläsningsproblem och ger mig möjlighet att njuta fullt ut av den dystopiska berättelsen. Jag måste säga att jag är djupt imponerad över Fast Travel Games debut i PlayStation VR-världen. I min bok har de lyckats med allt som jag önskar av en VR-titel; en gripande och spännande berättelse, möjlighet att spela i omgångar trots en lång kampanj, precis och responsiv implementation av rörelseavläsning och en förbaskat underhållande stridsmekanik. Jag hoppas verkligen att få se och uppleva fler verk från denna lovande VR-studio i framtiden.

Burnout Paradise Remastered släpps till PlayStation 4

Wed, 21 Feb 2018 14:00:51 +0000

I denna tid som är fylld av återutgivningar av gamla spelklassiker, har jag hela tiden önskat och fantiserat om att mitt absoluta favoritspel ska konverteras och släppas till PlayStation 4. Ja, självklart menar jag det absoluta mästerverk som Criterion Games skapade för tio år sedan; Burnout Paradise. Det har cirkulerat rykten ett tag nu om att spelet ska få nytt liv på nuvarande konsolgeneration och igår bekräftade äntligen EA att ryktet är sant. Jag har tillbringat någonstans mellan 350 till 400 timmar i spelet, och nu får jag äntligen möjlighet att fylla mina lediga stunder med ytterligare speltid. Glädjebomben består inte bara i att vi får möjlighet att busa runt i Paradise City med den nya, fräscha 4K-upplösningen som rullar på i 60 bildrutor per sekund, utan får även serverat spelets samtliga extramaterial inbakat i priset. Konverteringen till PlayStation 4 sköts av den nya studion Stellar Entertainment som bland annat består av Paul Ross och Christopher Roberts, vilka tidigare har jobbat på Criterion Games och Three Fields Entertainment. Jag hyser därför stor förhoppning att nyutgåvan håller sig troget till originalets helhetskänsla. Burnout Paradise Remastered släpps till PlayStation 4 den 16 mars och finns redan nu att förhandsboka på PlayStation Store. Ses vi på gatorna i Paradise City under nästa månad?

Nytt på PlayStation Store [Vecka 8 2018]

Wed, 21 Feb 2018 11:00:33 +0000

Håll i hatten, för nu börjar spelen landa i PlayStation Store likt snöblandade regndroppar på gatan under en helt normal, svensk februaridag. Det duggar redan ganska tätt mellan titlarna och självklart har vi sammanfattat listan över nyheter som du under veckan kan spendera dina slantar på. Storsläppen som jag rekommenderar denna vecka är helt klart Apex Construct från svenska Fast Travel Games; ett riktigt bra VR-äventyr som jag förhoppningsvis hinner recensera under veckan. Har du inte PlayStation VR kanske Metal Gear Survive kan locka, trots att det verkar ha väldigt lite med själva spelserien att göra. Rollspelsentusiasten finner också något att stilla hungern med i Sword Art Online: Fatal Bullet , där hjältarna byter svärd mot pistoler och gevär.

Recension: Monster Hunter: World [PS4]

Wed, 21 Feb 2018 09:00:15 +0000

Capcoms långkörare Monster Hunter har aldrig riktigt lyckats bryta igenom stort i Europa trots ett antal modiga försök till ett antal olika plattformar. Nu slår utvecklarna stort på marknadsföringstrumman för Monster Hunter: World , det första spelet i serien som släpps simultant i hela världen. Är tiden rätt för Monster Hunter-konceptet att ta världen med storm? Min första introduktion till serien var rätt skakig. Monster Hunter kunde enligt omslaget också spelas i uppkopplat läge men trots flera försök jag tror aldrig att jag lyckades uppleva det. Efter att ha försökt förstå mig på spelet i ett par timmar och aldrig riktigt lyckats bemästra de smått konfunderande menyerna (och vansinniga laddningstider) så ställde jag spelet på hyllan permanent, och där står det fortfarande och samlar damm. Jag kunde inte riktigt släppa iden om Monster Hunter, och efter att jag fallit handlöst för Demon’s Souls och Dark Souls började det klia lite i fingrarna efter att jaga ner och besegra fantastiskt stora monster. Men jag ville inte behöva göra det på de portabla plattformar de senaste spelen i huvudsak släpptes till. [caption id=“attachment_20882” align=“aligncenter” width=“550”] En helt ny värld väntar[/caption] Lusten att jaga gigantiska monster väcktes dock till liv igen när Capcom började visa upp Monster Hunter: World. Med huvudet surrande av jaktinstinkter dök jag in i dess expansiva värld, och jag märker direkt att mycket har ändrat sig från mina första, stapplande intryck av det ursprungliga spelet. Världen är såklart mycket vackrare och mer välfylld av detaljer än i dess allra första iteration till PlayStation 2, men spelet är också väsentligt bättre på att förklara hur det fungerar. Femte utforskarflottan är på en expedition mot den nya världen, för att undersöka, utforska och studera dess fascinerande miljöer och bestar. Efter ett smärre missöde under resan hamnar vi till sist på rätt plats, och vårt uppdrag kan äntligen ta vid – det är dags att utforska den nya världen till fullo. Mina första stapplande steg tillsammans med min Palico, ett litet kattkreatur som är lika sött som dödligt, slutar naturligtvis i min död. Men envishet, och ett par besök i spelets träningsområde, gör att jag snart lyckas fälla mitt första ordentliga monster och jag börjar bli varm i kläderna. [caption id=“attachment_20885” align=“aligncenter” width=“550”] En av de bästa saker i Monster Hunter: World - kattkockarna![/caption] Att utforska den nya världens olika områden i jakt efter monster känns bra – världen är fantastiskt vacker och detaljerad, och ekosystemet känns levande. Till skillnad från de tidigare spelen i serien så är spelens områden mer sömlösa. Visst är de fortfarande uppdelade i ett par olika zoner, men de hänger numera samman utan en störande laddningssekvens. Till min hjälp har jag också fått ett par eldflugor som är hejare på att hitta saker i miljöerna, antingen monsterfotspår eller råmaterial som jag kan använda till att framställa drycker, ammunition eller fällor. I stridandet mot de stora monstren finns det en hel del roligt att roa sig med – ett antal olika vapen att bemästra, fällor att bygga eller andra attiraljer att använda. Hur man än väljer att beväpna sig så känns striderna hyfsat välbalanserade, oavsett om du utrustar dig med ett gigantiskt tvåhandssvärd eller två snabba kortsvärd. Genom att besegra monster låses möjligheten att uppgradera både vapen och rustningar upp, och kan räkna med att behöva jaga samma monster ett antal gånger för att få tag på deras åtråvärda uppgraderingsdelar. [caption id=“attachment_20884” align=“aligncenter” width=“550”] Slagsmålen mot de större monstren blir oftast intensiva, och kan ta en rejäl stund.[/caption] På det stora hela är Monster Hunter: World ett mästerverk, men visst finns det en del irritationsmoment. Online-läget är inte helt välpolerat, och att spela tillsammans med vänner skulle kunna lösas lite bättre – men det är smärre klagomål i sammanhanget. Att behöva slåss mot samma fiender gång på gång i hopp om att rätt material kan återvinnas efter dess död känns som ett lite större problem, men är ju samtidigt ett väletablerat designval, och som tur är så är striderna både utmanande och roliga. Capcom har med Monster Hunter: World lyckats skapa en till synes levande spelvärld, och det är ett rent nöje att utforska den och bekämpa dess bestialiska monster. Jag ser fram emot att se vad de har för planer för att att fortsätta hålla spelet levande.