PS3 on PSBloggen

PSbloggens köptips: BioShock Infinite för 138 kronor

Sun, 05 Jan 2014 14:32:22 +0000

Det är fortfarande sömniga dagar här på PSbloggen.se, då vi anser att 2014 inte startar på allvar förrän nästa vecka. Så under dessa lata dagar tar vi det lugnt och filar på artikelidéer och liknande inför det kommande året. Och då kan det ju passa bra med ett litet köptips, främst i form av det utmärkta BioShock: Infinite till PS3 för ynka 138 kronor, inklusive frakt. Hutlöst billigt och sanslöst bra på samma gång. Kan det bli bättre?

Spelskatter till PS3: Just Cause 2

Thu, 19 Dec 2013 11:11:24 +0000

Underhållande spel kan vara underhållande på vitt skilda sätt. Det kan till exempel betyda en djup och gripande berättelse i stil med The Last of Us eller The Walking Dead, men ibland är jag inte upplagd för något som är så pass engagerande. Då finns det lyckligtvis spel som Just Cause 2. I detta sandlådespel iklär du dig rollen som agenten Rico Rodriguez som får uppdraget att störta ledaren av det fiktiva öriket Panau. Detta leder dig genom en rad uppdrag som alla i grund och botten är lite småkorkade och som framförs av ganska dåliga röstskådespelare. Visst låter det lockande? Det är dock inte något du som spelare ska hänga upp dig på - vilket kanske låter märkligt – för att bakom denna fasad av b-film finns ett väldigt underhållande sandlådespel där du har en otrolig frihet att göra precis vad du vill. Gillar du inte militärbasen borta i horisonten? Stjäl en helikopter och demolera den! Är du trött på den skräniga propagandavagnen i byn? Fixa problemet med sprängdeg! Mängden föremål och byggnader du kan förstöra är enorm och de oförutsedda galenskaperna som uppstår när du väl börjar härja i en militärbas är den riktiga kärnan i spelet. Ju mer du spränger sönder desto mer uppmärksamhet får du från den lokala milisen, och i likhet med Grand Theft Auto-spelen stegrar deras ilska mot dig i takt med hur mycket dumheter du har för dig i deras baser eller byar. Detta leder till situationer som att du till exempel ”råkar” ha sönder ett vattentorn i en by, vilket framkallar en reaktion från myndigheterna. Detta kan utvecklas till en biljakt och när du tröttnar på dina förföljare kastar du dig ut på motorhuven och använder din fantastiska änterhake för att transportera dig från bilen till ett träd. Innan du når trädet fäller du dock ut din fallskärm som låter dig lugnt och fint glidflyga från denna actionfyllda situation. Detta låter ju som något som antingen är väldigt svårt att genomföra eller något som du normalt sett får se i en förrenderad filmsekvens men det är faktiskt något du gör ofta, och det blir aldrig tråkigt. Faktum är att din änterhake och fallskärm är ett av de bästa transportsätten i spelet tack vare ”slingshot”-tekniken. Detta innebär att du under tiden du glidflyger skjuter din hake mot marken och tar fart för att sedan släppa vid rätt tillfälle och skapa ett uppsving. Tekniken gör att du snabbt och enkelt kan ta dig runt utan att behöva bry dig om vägar och andra hinder. [caption id=“attachment_816” align=“alignnone” width=“550”] Det finns bara en hake med den här planen (eller helikoptern).[/caption] En stor del av nöjet i spelet är dessutom att utforska spelvärlden. Panau är en omfattande och omväxlande värld som stoltserar med över 1000 kvadratkilometer spelyta, och det mest imponerande är att det finns massor av intressanta saker gömda på kartan. Till exempel finns det en liten ö som fungerar som en referens till TV-serien Lost, och när du närmar dig ön i ett flygplan går motorerna oförklarligt sönder och planet störtar i havet. Det finns till och med en lucka på ön för att ta referensen ännu längre. I likhet med det fantastiska Saints Row: The Third erbjuder Just Cause 2 en lekplats där du kan utöva galenskaper. Du kan snabbt hoppa in och demolera en militärbas eller tillbringa timmar med att skapa kaos i Panau, men förbered dig på det sistnämnda. Just Cause 2 var dessutom långt före sin tid på PlayStation 3 genom att du kan spela in sekvenser från spelet och exportera direkt till Youtube. Tanken av vad en eventuell uppföljare kan bjuda på när vi har ny och kraftfull hårdvara tillgänglig är väldigt intressant, men innan det blir aktuellt lär jag väl hinna återvända ett par svängar till Panau igen.

Vad har du spelat i helgen? [Vecka 51 2013]

Mon, 16 Dec 2013 12:34:21 +0000

En helg kan gå fort - särskilt om oplanerade saker händer. Nu är det åtminstone måndag igen, och det är dags att bekänna dina synder. Hann du med att spela det du tänkt i helgen, eller kom adventsfirandet i vägen? Här är vad vi har spelat och har för intryck efter helgen:

Fredrik samlade vapen

[caption id=“attachment_255” align=“aligncenter” width=“550”] Efter oräkneliga speltimmar har Fredrik till sist knipit platinumtrofén i Dark Souls till PS3. Nu ska han bara upprepa proceduren på PC och Xbox 360.[/caption] Helgen blev lite kortare än planerat, mestadels för att jag i fredags lyckades bli uppskriven på gästlistan för årets elektroniska Lucia-firande. Nere i Skåne finns det nämligen en tradition att fira in julen med en elektronisk synth-julfestival. I år fick denna dock byta namn från ElectriXmas (tidigare: Virtual Xmas) till det mer passande - Electric Lucia. Så under fredagen och lördagen lyssnade jag på synth och såg rätt bra band spela. Men, när söndagen väl kom, lyckades jag (efter en välbehövd pizza) spela både Rainbow Moon och Dark Souls. Lyckades till slut knipa den sista nedriga trofén och fick därmed mitt platinum i Dark Souls. Nu ska jag bara lyckas med samma bedrift på de två andra plattformar jag har spelet till…

Recension: Contrast [PS4]

Mon, 16 Dec 2013 10:16:58 +0000

Det är inte helt unikt att se indiespel i form av pusselspel med element från plattformsgenren inbakade. Contrast passar också in i denna mall, men bidrar med en hel del intressanta spelmekaniker som gör att det sticker ut i mängden. Som titeln skvallrar om handlar detta mycket om att pussel och plattformsekvenser kretsar kring skuggor och siluetter och protagonisten Dawn har förmågan att smälta in på ett tvådimensionellt plan för att kunna använda skuggor som plattformar.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 50 2013]

Fri, 13 Dec 2013 16:30:41 +0000

Inte nog med att det är fredag idag - det är även lucia och fredagen den trettonde. Ta det försiktigt idag så ni inte råkar ut för märkliga herrar med hockeymasker. Att det börjar lacka mot jul märks både i mängden reor som dyker upp, samt den nästan totala avsaknaden av nya spelsläpp. Men, såhär inför jul och de oundvikliga “årets spel”-debatterna passar det ju ypperligt att passa på att gå igenom de spel som ännu inte hunnits med och reflektera lite över året som gått.

Månadens PlayStation Plus-spel [December 2013]

Fri, 13 Dec 2013 13:24:34 +0000

Det blir ett litet gäng julklappar från Sony till alla PlayStation Plus-prenumeranter i år. Den 24 december dyker en kvartett nya titlar upp i spelsamlingen och de kan beskrivas som en djävulsk samling gråtmilda gränsfall till färgglada offer… Eller något sådant. Dessutom blir det ett nytt spel till svältfödda PS4-ägare. Årets julafton blir åtminstone rena julafton för PlayStation 3-spelarna. Både Dantes återkomst i DmC: Devil May Cry och vapenbonanza i Gearbox samarbetsskjutareBorderlands 2 kommer att ligga under den digitala julgranen. På PS Vita-fronten skymtar Mega Man-skaparen Keiji Inafunes arenabaserade actionrollspel Soul Sacrifice och det explosionsartade fightingspelet med den korta och koncisa titeln Blazblue Continuum Shift Extend. När det gäller PS4:an är nästa släpp lite längre fram. Först den åttonde januari dyker den mörka överlevnadssimulatorn Don’t Starve upp. Vill du veta mer om det spelet, och andra kommande indietitlar till PS4:an kan du läsa Tobys tips här. Vad tycker du om december månads PS Plus-skörd?

Recension: Gran Turismo 6

Thu, 12 Dec 2013 13:37:07 +0000

Gran Turismo är en spelserie som dominerade sin genre under många år på PlayStation och PlayStation 2, men som fått hård konkurrens från den Xbox-exklusiva serien Forza Motorsport på sistone. När det kraftigt försenade Gran Turismo 5 slutligen släpptes på PlayStation 3 för tre år sedan såg spelet föråldrat ut i vissa aspekter. Skademodeller var stundtals ganska begränsade, och den kopiösa mängden bilar som Polyphony Digital stoltserade med var lite av en halvsanning då en majoritet av bilarna inte var modellerade i full detalj.

Vad har du spelat i helgen? [Vecka 50 2013]

Mon, 09 Dec 2013 14:30:27 +0000

Helt utan förvarning har det redan blivit måndag igen och det har blivit dags att berätta för varandra vad vi har spelat i helgen. Gick allt som planerat? Vann du någon åtråvärd trofé, blev du hjälte i en flerspelarmatch eller besegrade du kanske någon maffig boss? Levde det nyinköpta spelet upp till förväntningarna? Som vanligt vill vi veta varje smaskig detalj om din spelhelg, så berätta! Här är vad vi har spelat och har för intryck efter helgen:

Vad spelar du i helgen? [Vecka 49 2013]

Fri, 06 Dec 2013 17:00:10 +0000

Så var det fredag igen och idag släpps Gran Turismo 6. Är detta något du tänker lägga vantarna på och spela i helgen, eller är det kanske någon annan titel som ska förgylla din spelhelg? Jag gissar på att det är många som kommer att fortsätta spela PlayStation 4 men också en hel del som ger sig an den uppsjö av spel som släppts till PS3 och PS Vita under hösten. Eller ska du kanske prova på någon gammal klassiker som du missat? I så fall skulle jag rekommendera att du tar en titt på Fredriks text om spelskatten Dark Souls. Här är i alla fall vad vi tänkt spela:

PSbloggens indiehörna: Fem kommande indiepärlor till PS4

Fri, 06 Dec 2013 16:00:32 +0000

Under de senaste åren har små oberoende spelbolag fått allt mer uppmärksamhet, och de utgör numera en uppskattad motpol till de väletablerade och maffiga storspelen som skapas med stor möda och ännu större budget. Indiespelen är en slags återgång till spelutvecklingens ursprung, och ett litet team på några få anställda kan enkelt spotta ur sig en liten och intressant spelpärla på någorlunda kort tid. Det finns såklart både fördelar och nackdelar med att det ofta blir en mycket enklare spelupplevelse, men de positiva aspekterna brukar vara flest. Det gäller väl inte minst tack vare att prissättningen ofta är låg. När du betalar mellan 70 och 150 kronor för ett indiespel spelar det inte lika stor roll att grafiken är lite enklare och kampanjen är lite kortare. Ja, så länge det finns något nytt och fräscht, det vill säga. Ett bra indiespel måste ju såklart tillföra något nytt. Ett rent lågbudgetspel som kopierar storspel gör ingen glad, utan det är de små teamens önskan att experimentera och få utlopp för sin kreativitet som lockar mest. Vi kommer att återkomma med några av våra favoriter som redan har släppts, men idag blickar vi framåt och tittar på fem av de kommande indiefavoriterna till PS4 - och ibland även PS3 och Vita. Don’t Starve - PS4 [Januari 2014] Vi börjar med Don’t Starve då det faktiskt släpps redan i januari - kostnadsfritt för alla med PlayStation Plus dessutom. Spelet går ut på att du ska överleva i vildermarkerna så länge du bara kan. Bygg ett hem, utforska de närliggande områdena och slå undan monstren. Se till att du har mat för vintern och eld som håller mörkrets bestar borta, och bered dig på att lära dig av dina många misstag. Grafiken är charmigt tecknad och banorna är olika för varje gång. Finns redan till PC om du vill testa det redan idag. Octodad: Dadliest Catch - PS4 [2014] Det här är det roligaste spelet jag har kört på PS4 hittills, och det säger jag inte bara för att jag älskar bläckfiskar. Läs mitt förhandstest här så förstår du nog snart att kombinationen av helgalen fysik och slapstick bara blir roligare när man lägger till åtta sugkoppsförsedda tentakler. Spelet kommer även att ha Move-stöd, vilket faktiskt kanske kan fungera. Rogue Legacy - PS3/PS4/Vita [2014] Ytterligare PC-spel som släpptes i höstas med banor som förändras för varje spelomgång. Rogue Legacy är ett oförlåtande plattformsspel med den roliga twisten att du bara har ett liv. När du dör får du nämligen spela som en av dina ättlingar, och din nya familjemedlem har olika egenskaper som kan hjälpa eller stjälpa din framfart. Färgblindhet och alzheimers gör ingen glad, men ADHD gör dig snabbare och en överdriven hormonproduktion hjälper dig att stå pall för fiendens slag. Målet är att komma så långt som möjligt under varje genomspelning, så att släktens arvegods kan spenderas på uppgraderingar. Hotline Miami 2: Wrong Number - PS4/Vita [2014] Det svenska våldsvidundret är tillbaka i uppföljaren till ett av de bästa spelen från 2012. Hotline Miami 2: Wrong Number kommer att vara likt originalet, men som någon som redan spelat igenom det tre gånger (på PC, PS3 och Vita) ser jag fram emot det otroligt mycket. Stiliserat övervåld med DreamWeb-liknande estetik passar mig som handen i handsken. Läs mitt förhandstest här. The Witness - PS4 [2014] Jonathan Blow utvecklade Braid, som blev ett av det första riktigt stora indispelen. Det släpptes för mer än fem år sedan, och under tiden som förflutit har Blow jobbat med sitt nya spel. Exakt vad The Witness går ut på är svårt att säga i dagsläget, men vi kan nog se fram emot tilltalande estetik och smarta problemlösningselement. The Witness har försenats åtskilliga gånger (det skulle egentligen släppas i 2011) och har nu en utvecklingsbudget på uppemot 25 miljoner kronor. Men det kan nog klassas som ett indiespel ändå. Så, det var fem kommande indiespel som jag ser fram emot. Tycker du att jag har missat något, och tycker du ens om indiespel?

Vardagsbestyren jag helst hoppar över

Thu, 05 Dec 2013 12:00:51 +0000

Det är antagligen den femte gången jag rullar en sopcontainer bara under den här spelsessionen. Joel tar tag i räcket på sidan, stönar och knuffar den långsamt och vingligt mot målet. Genom att placera den rakt mot den rostiga lastbilen kan han och Ellie hoppa upp på den och klättra över så att de kan fortsätta sin vandring. Jag förstår att det här är vardagsmat i den lummiga postapokalypsen, men jag är mätt redan efter första portionen. Spel försöker ofta förmedla en känsla, och The Last of Us lyckas nästan alltid bra. Det finns scener som förmedlar uppgivenhet, ångest och ibland lycka, men frågan är varför Naughty Dog blandat in så mycket tristess. Men först ett steg tillbaka: jag förstår poängen med att skildra vardagliga handlingar. När Joel och Ellie söker efter förnödenheter ger det en bild av hur skralt livet efter katastrofen är (även om vi förstås vet det redan eftersom vi har spelat hundra andra spel i samma miljö). Sopcontainern i grunden på samma sätt. Den demonstrerar hur svårtillgänglig världen har blivit, hur en så enkel sak som att ta sig från en kvarter till nästa ständigt kräver en extra ansträngning. Första gången alltså. En stämningsfull scen i spelet är när jag med pilbåge ska jaga en hjort genom en snöig skog. Det är mer mat än duon sett på länge och jag förstår vikten av att fälla den. Men tänk om jag hade behövt jaga en hjort i varje kapitel? Jag vågar lova att det redan vid andra försöket skulle börja kännas som en svag lösning, speciellt med tanke på den ärligt talat ganska taskiga spelmekanik som är inblandad. Styrkan i det är att jag får en ögonblicksbild av vilken nöd Joel och Ellie befinner sig i. Svagheten i att flytta containrar är att det efter första gången blir en arbetsbörda som urvattnar budskapet. [caption id=“attachment_538” align=“aligncenter” width=“550”] I Assassin’s Creed mördar de inte bara digitala figurer. De mördar också min energi genom att gång på gång tvinga mig att sitta på en parkbänk och tjuvlyssna på krystade konversationer.[/caption] Spelserien Assassin’s Creed är en annan mästare på att tråka ut spelaren med vad som på pappret är rimliga spelmoment. Självklart ska en lönnmördare vara kapabel att smyga efter sitt mål och tjuvlyssna tills öronen trillar av, bara för att få reda på var nästa måltavla befinner sig. Du känner säkert igen scenariot, du ska gå i snigeltempo bakom ett högt orerande par i lustiga hattar som på Venedig eller Bostons gator skryter ut sina planer. Jag har inte ens ett problem med att skurkarna är så korkade, det jag stör mig på är att jag gång på gång måste spela mig genom de här momenten. Varför har Ubisoft inte lyft ut tjuvlyssningen till en vanlig filmsekvens så att jag får ta del av informationen utan att långsamt föra den vänstra tumstickan framåt i en smygande gång i fem minuters tid. Jag tror inte att någon skulle gråta om Assassin’s Creed-spelen skar bort alla sådana här överflödiga spelifieringade informationsrutor. Det är kort och gott en lönnmördares jobb att smyga på folk, och vi vet alla om det. Det är ingenting som någon spelare någonsin ska behöva utsättas för igen. Det är lika bra att avrunda med tråkmästarnas mästare: Grand Theft Auto. Ingen annan spelserie har tvingat mig till att köra lika mycket taxi, leverera lika många hemliga paket eller delta i lika många slarvigt kodade fritidsaktiviteter. Mellan adrenalinstinna polisjakter och minutiöst utförda kupper gömmer sig en vardagssimulator utan sin like. Förutom att det är ärligt talat är roligare att jobba med att leverera post i verkligheten, då får man åtminstone betalt. [caption id=“attachment_539” align=“aligncenter” width=“550”] Nej, vet du vad. Det är så urbota roligt att köra taxi så att jag ska bemöda mig med att med våld stjäla en.[/caption] Återigen kan det finnas en poäng i att utföra de trista sysslorna; att gå från att sälja på gatan, till att leverera paket till att beordra andra att distribuera droger målar upp en karriärsutveckling inom den undra värld. Men att kasta sådana här själadödande aktiviteter i ansiktet på spelaren gång på gång? Skamligt! Så varför envisas Naughty Dog, Ubisoft och Rockstar med att gång på gång tråka ut oss? Lättja är kanske ett enkelt svar. Det är lättare att upprepa ett halvdant spelmoment gång på gång och det fyller ut plats. Tänk ett Assassin’s Creed eller GTA utan alla de där små, irriterande momenten. Vi pratar timmar som skärs bort från speltiden. Timmar som på pappret låter lockande för den som ska lägga 600 kronor på ett sprillans nytt spel, men som egentligen bara är nedbrytande tristess i fin förpackning. Nej, skär bort det där. De flesta spelmoment mår inte bra av att upprepas in i absurdum. Och om ni ändå ska envisas med att ha timtal av filmsekvenser i ett spel kan ni väl lika gärna lägga in sådant här kraffs där också? Det var mina minuter i rampljuset, nu vill vi veta vilka spelmoment som får dig att drömma dig tillbaka till jobbet?

Spelskatter till PS3: Dark Souls

Thu, 05 Dec 2013 11:00:19 +0000

Spelskatter till PlayStation 3 är en artikelserie ämnad att belysa spel som kanske inte alltid fått den uppmärksamhet de förtjänat. Såhär vid skiftet till en ny generation är det extra lätt att förbise spel som redan känner sig lite bortglömda. Dessutom brukar äldre spel gå ner en del i pris när nya konsoler kommer ut, så se det även som en guide till att kunna fynda riktigt bra upplevelser till lågt pris. Det finns väldigt få spel som inledningsvis får mig att känna mig så ödmjuk och försiktig som Demon’s Souls och dess spirituella uppföljare Dark Souls. Jag hade, när Dark Souls släpptes, tillbringat någonstans i storleksordningen 300 timmar med det första spelet. Självklart kände jag mig modig och självsäker i att jag skulle kunna hantera spelets egenheter. Jag hade fel. Jag hade något så fruktansvärt fel. De första inledande timmarna i Dark Souls dog jag ett antal gånger, tills jag insåg att jag fallit ner i fällan och misstagit spelet för något jag behärskade. Ödmjukhet och försiktighet fick ta vid. Skälet till att jag väljer att ta upp det här spelet från skattkammaren är delvis för att det har ett något skamfilat rykte, men även för att det fortfarande har en hejdundrande aktiv online-community och att dess influenser går långt bortom det egna spelet. Jag tänkte börja med att avhandla dess dåliga rykte och kanske den största myten som omger spelet. Dark Souls är skitsvårt! En vanligt förekommande missuppfattning är att Dark Souls är svårare än att balansera mynt på en citron nedsänkt i vatten. Det är en relativt vanlig myt från de spelare som aldrig orkar lära sig det delikata tempot eller balansen som spelet kräver från dig. Dark Souls är absolut ett krävande spel, men inte så svårt som det utmålas. Det kräver bara att det spelas under sina premisser - med försiktighet och iakttagelseförmåga. Skär man bort den tredimensionella ytan, den ibland problematiska kameran och de många sätten spelets geometri kan få för sig att aktivt motarbeta spelaren så är det egentligen inte särskilt mycket svårare än Mega Man. Till största del handlar det om att memorera och iaktta fiendemönster samt att lära sig fällors placering, samt hur bäst röra sig från punkt A till punkt B, och samtidigt hålla koll på livs- och staminamätaren. Men fienderna kommer ju tillbaks när jag dör och jag måste spela om så långa sträckor! Japp. För att dra ut Mega Man-analogin lite onödigt långt, så är det ju fortfarande samma grundregel. Dör du börjar du om från närmaste snabbstartspunkt (i Dark Souls markerade som lägereldar, som du självmant kan välja att vila vid) och fienderna du nyss besegrat kommer tillbaks. Vissa större, elaka fiender undantagna - minibossar återföds tacksamt nog inte. Är inte Dark Souls bara ett spel för självspäkande masochister? Därom tvistar de lärde. De av oss som fullständigt gått ner i träsket har gjort det av ett par olika anledningar - antingen för att miljöerna och världsbilden känns ovanligt konsekvent och sammanhängande, eller för att den grundläggande spelmekaniken är tillfredsställande. I samband med att första spelet kom beskrev många det som att spelet fick dem att lida av ett slags stockholmssyndrom. De kände sig så maktlösa mot spelets våld och otrevliga attityd att de inte kunde låta bli att fascineras av det, bli kära i det och sedermera vilja ta emot mer från detta till synes ohälsosamma förhållande. Jag skulle vilja hävda att det inte riktigt är så. Snarare är det så att Dark Souls i många fall är en resa åter till en tid då spel inte skrev oss på näsan, vägledde oss med blinkande pilar och där utforskandet och erövrandet av fientligt inställda världar var en lika stor del av spelupplevelsen som en precist regisserad berättelse med kända röstskådespelare. För att vara spel släppta 2009 respektive 2011 är spelbalansen och mekaniken väldigt inspirerad av de tidiga arkad- och datorspelen. Svåra, till synes bestraffande men samtidigt fruktansvärt tillfredsställande att bemästra. Själva kampen mot dessa svårigheterna, svordomarna som stundtals haglar och glädjen över att lyckas med något som vid första anblicken känns omöjligt går inte riktigt att jämföra med den stora delen av nutida spelproduktion. Att spelserien är inflytelserik är det inga tvivel om. Shuhei Yoshida, överhuvud för Sonys interna spelutveckling, utnämnde i det senaste avsnittet av den officiella bloggens podradio Demon’s Souls och Dark Souls till en delad andraplats i hans personliga lista över de tio viktigaste spelen den här generationen (slaget av Journey, såklart). Han berättade även att den asynkrona naturen i hur spelare kan lämna små ledtrådar till varandra, se andra spelares dödsfall (via genomskinliga spöken) och det sömlösa onlineläget till viss del har inspirerat hur PlayStation 4 beter sig. (Nej, jag tror inte att maskinen kommer vakna till liv mitt i natten och försöka ha ihjäl dig.) Trots att jag har tillbringat närmare 600 timmar i dess våld känner jag mig långt ifrån klar med Dark Souls. Det finns ett nästan oändligt antal vapen, tekniker och taktiker att lära sig bemästra för att ta sig igenom världen på olika sätt. Vissa mer effektiva än andra, men alla är speciella på sina egna vis. Och du har antagligen inte missat att en uppföljare släpps i mars nästa år. Det är dags att börja lägga sig i träning redan nu med originalet. Och förbered dig på att dö, ofta.

Nytt på PlayStation Store [Vecka 49 2013]

Wed, 04 Dec 2013 17:59:15 +0000

Det släpps inte många spel i fysisk form den här veckan, men på den digitala PlayStation-butiken finns det faktiskt ett och annat nytt. Vad sägs om gratisskjutaren Blacklight: Retribution (PS4) , racing i form av Gran Turismo 6 (PS3) och det taktiska rollspelet Rainbow Moon (Vita)? Nya digitala släpp till PS4:

flOw (Cross-buy) - kostar 45 kronor
Blacklight: Retribution - free-to-play

Nya applikationer till PS4:

BBC News
BBC Sports
VidZone

Nya digitala släpp till PS3:

PSbloggens topplista: De bästa och sämsta lanseringstitlarna

Wed, 04 Dec 2013 14:15:50 +0000

Med en ny generation av hårdvara precis här, och dess del av både bra och dåliga lanseringstitlar är det läge att ta en liten resa tillbaks genom generationerna och spana in de bästa respektive sämsta titlarna för de tidigare PlayStation-modellerna. Häng med på tidsresan efter klippet. Med lanseringstitlar menar vi de spel som gick att köpa samma dag som respektive spelkonsol släpptes till försäljning.

PlayStation 1

Sony hade ganska mycket att bevisa när PlayStation släpptes i september 1995. En helt ny aktör på marknaden med helt oprövade utvecklingsstudior. Vad skulle ske här? Nu var det inte första gången Sony försökte sig på att utveckla spel. Nej, redan mellan 1989 och 1995 gav Sony Imagesoft (tidigare CSG Imagesoft Inc)**** ut spel till bland annat Nintendo-maskiner. Strax innan PlayStation lanserades lyftes den här delen av verksamheten över till att bli en del av Sony Interactive Studios America som senare blev mer kända som 989 Studios. Bästa lanseringstiteln: Wipeout [caption id=“attachment_503” align=“alignnone” width=“550”] Med en slående visuell design tog Wipeout världen med storm.[/caption] Det är svårt att sia om var Sony befunnit nu om Wipeout inte hade släppts med den makalösa marknadsföringen som det fick. Wipeout fick ett hyperdesignat omslag och gränssnitt utformat av de legendariska formgivarna Designers Republic. Det marknadsfördes hårt på nattklubbar, i livsstilsmagasin och med skamlös produktplacering i filmer (Hackers, till exempel). Spel skulle bli av med nördstämplen och bli något hippt, var nog mottot. Och som tur var så var det även ett riktigt bra spel. Psygnosis lade kanske inte grunden till hela svävar-racinggenren, men de tillförde definitivt någonting nytt till genren som tidigare dominerats av F-Zero. Med ett episkt, pumpande techo-soundtrack blev arkad-svävar-action-racing plötsligt coolt. Sämsta lanseringstiteln: Battle Arena Toshinden [caption id=“attachment_522” align=“alignnone” width=“320”] Polygoner![/caption] Battle Arena Toshinden är fightingserien som gud, och de flesta andra spelare, glömde. Nog för att den faktiskt innoverade en hel del - det var en av de första spelserierna att fullt ut använda polygoner för att skapa slagskämparna, och var faktiskt först ut med det ganska vitala greppet att låta spelarna röra sig i ‘sidled’ - inte bara i ett tvådimensionellt plan. Tyvärr var väl ambitionerna lite för höga för vad plattformen PlayStation kunde leverera - och det var en långsam och ganska grötig upplevelse. Toshinden blev snabbt förbisprunget av både Tekken , Soul Blade och Virtua Fighter. Men dess plats i historien är härmed cementerad - som en av de sämsta lanseringstitlarna till PlayStation.

Recension: XCOM: Enemy Within

Wed, 04 Dec 2013 13:05:25 +0000

Den allra värsta fienden är oss själva, sägs det. Sällan är det så sant som i expansionen till fjolårets mest lyckade nytolkning av en klassiker – strategispelet XCOM: Enemy Unknown. För den som händelsevis missat det spelet kommer en kortare förklaring över vad det är, innan jag går in på vad expansionen introducerar för nyheter. XCOM: Enemy Unknown är något så sällsynt som en nyversion av ett klassiskt PC-spel som faktiskt lyckas behålla både känslan och spelmekaniken samtidigt som det förfinade originalets grundidéer. Originalet kom till hemdatorer i mitten av 90-talet och fick ett par uppföljare. Utomjordingar håller på att invadera jorden, och som en del av den militära styrkan XCOM är det ditt uppdrag att leda en trupp soldater på äventyr runtomkring jordklotet. Att forska, träna soldater och beskydda befolkningen från hotet är delar av de taktiska manövrerarna som behöver behärskas. Nu är det lite mer komplicerat än så, då du som överbefälhavare även behöver hålla koll på länders paniknivå samt balansera det ekonomiska i basbyggande kontra forskning. [caption id=“attachment_511” align=“alignnone” width=“550”] Placering och skydd är fortfarande av essens i striderna[/caption] Men kärnan i spelet är ändå själva striderna, som utspelar sig på ganska avgränsade kartor. Det är du, din lilla enhet av soldater mot en stor variation av utomjordingar. Att lära sig terräng, placera soldater på taktiska platser och bekämpa fienderna är det grundläggande. Expansionen XCOM: Enemy Within frångår inte detta koncept särskilt mycket, men det lägger till ett antal nya variabler i ekvationen spelbalans. Ett par av nyheterna är att du ganska tidigt stöter på en helt ny resurstyp som går att samla på sig – Meld. Denna, kombinerat med rätt forskning, kan användas antingen för att ge dina soldater exoskelett eller genmodifikationer. Snabbare, starkare och mer bioniska soldater går att odla fram. Alternativt, soldater i rätt barska mekaniska rustningar. [caption id=“attachment_509” align=“alignnone” width=“550”] Mekaniskt förstärkta soldater ger en känsla av makt. Tills fienderna också börjar skeppa ut sådana för att spöa dig.[/caption] Nu vore ju allting frid och fröjd om inte även motståndet skärpts till lite. Detta har skett på ett par olika, sadistiska sätt. Dels finns det helt nya fiendetrupper (ja, däribland ett par fiendetyper i rätt hårda, mekaniska rustningar), men även en falang människor som aktivt motarbetar dig. Om du tyckte att utomjordiskt motstånd var lite knivigt att hantera i originalet – vänta tills du möter på en lika vältränad styrka som dina soldater, med likvärdiga genetiska modifikationer och skjutvapen. XCOM: Enemy Within lyckas med konststycket att addera ett antal nya variabler att hantera – utan att för den delen förskjuta spelbalansen åt fel håll. Det är fortfarande en nervös känsla att ge sig in i strid, då oddsen lyckas att vara fortsatt höga. Där spelet balansmässigt känns lite skevt är i basbyggandet. Att utnyttja dessa nya möjligheter kräver att vissa äldre metoder kanske förkastas, eller behöver prioriteras om. Det går helt enkelt inte att utnyttja allt det nya utan att någonting blir lidande. [caption id=“attachment_532” align=“aligncenter” width=“550”] En av nyheterna är att dina soldater nu kan genmodifieras och på så vis sparka rymdrumpor ännu hårdare.[/caption] På det stora hela är det samma ramhandling som originalet, med slagfält och ett motstånd som är nydesignat eller nybalanserat. Har du spelat Enemy Unknown lär det här kunna bjuda på en hel del nytt motstånd och nya sätt att angripa invasionen på. Är du en nykomling till spelserien är det här en mycket bra inkörsport – då den här utgåvan skeppas med allt extramaterial som släpptes till originalet men till ett reducerat pris. Dock gäller detta enbart till konsol – spelar du på PC behöver du äga originalet då det säljs som en regelrätt expansion till den plattformen. Tyvärr dras XCOM: Enemy Within, åtminstone till PlayStation 3, fortfarande med en del buggar som även originalet hade. Animationer kan fastna, fiender kan falla genom miljöer och spelet har en tendens att frysa helt i vissa situationer. Då fienders mönster ganska ofta är förutbestämt är det inte säkert att det hjälper att ladda om ett tidigare spel, då samma “händelse” kan ske igen på exakt samma sätt. Det är lite synd att buggarna drar ner helhetsintrycket rejält eftersom expansionen faktiskt får spelet att kännas nytt igen. Trots att det är samma ramhandling och övergripande tema förändrar de nya möjligheterna och fienderna spelet fundamentalt. Gamla taktiker behöver bytas ut mot nya. Med lite tur får Firaxis ordning på buggarna, men med tanke på att originalet fortfarande är lika instabilt som när det släpptes håller jag inte tummarna särskilt hårt.

Vad har du spelat i helgen? [Vecka 49 2013]

Mon, 02 Dec 2013 11:41:57 +0000

Så var helgen över och det är äntligen (?) måndag igen, vilket tar oss till frågan: vad har du spelat i helgen? Blev det de spel du hade tänkt dig eller ändrades planerna? Hur gick det i spelet? Lyckades du äntligen ta den där åtråvärda trofén? Var du matchens hjälte i den där onlinebataljen, eller smiskade du kanske rumpa när du visade upp dina grymma färdigheter för kompisarna i det där partyspelet? Levde det nyinköpta spelet upp till förväntningarna? Eller gick spelandet kanske dåligt på grund av den usla kontrollen eller orättvisa designen? Berätta så mycket som möjligt om din spelhelg - vi vill veta varje smaskig liten detalj! Här är vad vi har spelat och har för intryck efter helgen:

Veckans spelsläpp [Vecka 49 2013]

Sun, 01 Dec 2013 14:43:17 +0000

Snart har helgen vecka 48 tagit slut och det är dags att summera nästa veckas spelsläpp. Men på grund av ett visst konsolsläpp förra veckan är det verkligen tomt på horisonten - sånär som ett visst bilspel. Javisst, Gran Turismo 6 är det som gäller för hela slanten. Det PlayStation 3-exklusiva racingspelet kan kanske bli en tröst för dig som inte har skaffat en PS4:a? Spelet släpps hur som helst på fredag och kommer i tre utgåvor:

Vad spelar du i helgen? [Vecka 48 2013]

Sat, 30 Nov 2013 12:00:59 +0000

PlayStation 4 har ju släppts i Sverige, vilket delar upp landets spelare i två delar; de som kastat sig in i nästa konsolgeneration med dunder och brak och de som ännu inte tagit klivet dit. Här på redaktionen har ungefär hälften av oss numera en konsol med en fyra på slutet, vilket ger oss en hälsosam mix. Och man får inte heller glömma att det finns ofantligt många fler spel till Sonys lite äldre plattformar. Så, nu är det alltså dags att gå igenom vad vi har att spela i helgen. Toby : Jag packade upp min PS4 idag och installerade en ny hybridhårddisk på 1 TB, men jag har ännu inte spelat något på maskinen. Däremot väntar PS4-versionerna av såväl Battlefield 4 och Call of Duty: Ghosts på mig, så jag lär inte ha några problem att få timmarna att gå. Det känns nästan lite overkligt att jag har en ny maskin under teven, eftersom jag inte spelat på den än. Min PlayStation 3 går dessutom varm, då jag började spela Dark Souls för några veckor sedan. Det är ett av de bästa spelen jag har kört på många år, och laddar nu inför en stenhård bosstrid i Anor Londo. Ornstein och Smough ska få däng imorgon, är det tänkt. Fredrik : Jag är ju en av de få här som ännu inte skaffat en PlayStation 4. Dock såg jag entusiasmen i bland annat Johans ögon i kön till Webhallens nattöppna försäljning i torsdags. Jag kommer istället passa på att arbeta mig igenom den rätt stora skämshögen jag lyckats samla på mig på sistone. Jag har tillbringat alldeles för mycket tid med Dark Souls och för lite tid på nyare spel. Först ut tänkte jag bli klar med Remember Me. Det finns mycket i det spelet jag gillar - stämningen, den visuella stilen och storyn har charmat mig ordentligt. Olivier Derivieres soundtrack är dessutom helt fenomenalt. Samma herre gjorde musiken till det halvdana Alone in the Dark-spelet som kom i början av generationen, och även Of Orcs and Men. Det är bara lite synd att Dontnod Entertainment fundamentalt misslyckats med det viktigaste i ett actionspel - slagsmålen. Maken till träiga strider har jag inte sett sen Enslaved. Och så ligger ju XCOM: Enemy Within och lockar med sin taktiska ondska. Och som alltid, någonstans i bakhuvudet, Dark Souls. Johan : Nu står det äntligen en PlayStation 4 i mitt vardagsrum. Resan dit var dock inte fri från dramatik eftersom jag inte fick någon bild när jag startade upp konsolen när jag kom hem mitt i natten. Mystiskt nog fungerade den utan problem morgonen efter och känslan av lättnad var stor. Min första helg med PlayStation 4 kommer att innebära väldigt mycket Assassin’s Creed 4: Black Flag som jag längtat enormt mycket efter. Jag lyckades dock motstå frestelsen att köpa det till PlayStation 3 och kommer därför att bli mitt premiärspel på PS4 istället. Om jag lyckas slita mig från piratlivet i Karibien kommer jag förmodligen att tillbringa en del tid med att jaga Helghast i Killzone: Shadow Fall och kanske även räkna voxlar i Resogun. Men nog om oss! Vad spelar du i helgen?

Recension: Call of Duty: Ghosts [PS4]

Sat, 30 Nov 2013 08:00:24 +0000

Hur kan spelserien Call of Duty år efter år lyckas leverera både kvalitet och ofattbara mängder sålda exemplar? Jo, genom att ösa pengar på utvecklingen och extravaganta saker som i princip garanterar stor publicitet för de populära krigsspelen. Jag vågar inte ens tänka på exakt hur budgeten ser ut för att låta Eminem skapa temalåten, släppa påkostade utgåvor och naturligtvis betala hundratals medarbetare som jobbar i flera år med att säkerställa allt som förknippas med Call of Duty.

Recension: Battlefield 4 [PS4]

Fri, 29 Nov 2013 22:42:49 +0000

När en ny konsol släpps blir det oftast actionspelen med hög budget som ska visa vad hårdvaran går för. Call of Duty: Ghosts imponerade inte fullt ut på grund av texturer som inte direkt andades hög upplösning, trots 1080p (1920x1080), men å andra sidan kombinerades detta med en mycket hög bilduppdateringsfrekvens (60 FPS). Battlefield 4 använder sig av samma höga uppdatering, men till en uppskalad upplösning på 900p (1600x900). Där ser däremot texturerna betydligt bättre ut, så det är en jämn match rent grafiskt mellan det svenska och det amerikanska stålet. Däremot är det ingen match mellan dem när det gäller kampanjen. Battlefield 3:s kampanj var inget annat än en styggelse som jag vägrade att spela genom en gång till bara för att ta några troféer till. Nej, jag ägnade istället all tid åt flerspelarläget. I fyran är saker och ting lite bättre, men det är nog få spel som skulle kunna bräcka föregångarens uselhet. En stor del av irritationen från min sida är att de utlovade valen är en ren och skär lögn, för det korrekta skulle vara valet. En gång får du välja, och det med all tid i världen samtidigt som det är lika svart och vitt som en show med Lennart Hyland som värd. Den enda anledningen till att faktiskt spela kampanjen är att du numera samlar på dig erfarenhetspoäng som du kan använda dig av för att köpa loss diverse saker i flerspelarläget. En något komisk observation är dock att de sedvanliga filmsekvenserna faktiskt ser fulare ut än själva grafiken inne i spelandet. Om det är kudos för grafikmotorn Frostbite 3 eller ett taskigt konverteringsjobb låter jag vara upp till dig som läsare att avgöra. Nej, det är ingen hemlighet att Battlefield 4 är gjort för att faktiskt kriga med och mot dina vänner. Men inte ens där kommer allt att vara helt fantastiskt, även om det har gjorts en rad stora förbättringar i jämförelse med trean. Det har även lagts till en del ogenomtänkta saker samtidigt som buggarna är brutala - hej och välkommen till den nya konsolgenerationen! [caption id=“attachment_418” align=“aligncenter” width=“550”] Kampanjen är bra när det kommer till häftiga skärmdumpar, men inte så mycket annat.[/caption] Det första som får mig att bli överlycklig är att du numera kan markera fienderna med en bättre placerad knapp än tidigare. Att trycka på select har alltid varit en mardröm eftersom det är svårt att göra det utan att du måste ompositionera ditt handgrepp, så nu lär jag och alla andra få betydligt mer hjälp för att lyckas hitta de fega camparna som ligger och hånglar med någon buske på hög höjd. En till trevlig förändring är att jag nu kan se ur en persons synvinkel innan jag väljer att återskapas, just för att undvika de där momenten då jag dör efter någon enstaka hundradel på grund av att personen springer ute på öppet fält och tror att hen är Neo från Matrix-filmerna och kan ducka för alla femtioelva kulor som skjuts. DICE har också lagt till en indikator genom ett rött filter i vyn som tydligt visar att det kanske inte är den smartaste idén att hoppa in just där. Den stora förändringen är dock att man numera kan vara 64 spelare i flerspelarläget Conquest. Möjligheterna är enorma här och trots att det finns så många fler alternativ kan jag inte tänka mig något annat än att just Conquest blir den absoluta favoriten för den som spelar PlayStation 4-versionen. Det kan egentligen vara två till, för något som äldre Battlefield-fans har längtat efter är Commander. I den här rollen ska endast taktiker hålla hus, då du enkelt kan se hela kartan samtidigt som du kan assistera till med lite extra hjälp från luften. Jag kan på ett enkelt sätt ge direktiv utan att ens behöva använda mikrofonen, trots att jag endast sitter med en DualShock 4. Sedan krävs det ju att de som du spelar med faktiskt lyssnar på dig, så den här rollen lär vara ganska hopplös om du enbart spelar med främlingar som tror att det är Call of Duty istället för Battlefield 4. Commander är helt klart min stora favorit bland alla nyheter. [caption id=“attachment_420” align=“aligncenter” width=“550”] I Commander-läget får du kommendera dina medspelare. Om de lyssnar på dig vill säga.[/caption] Jag som är gravt handikappad gällande flygplan och helikoptrar älskar att det numera finns en träningsbana som jag alltid kan koppla upp mig mot för att träna med just dessa fordon. Tidigare har jag fått göra det samtidigt som motståndare tar upp sina raketgevär och konkurrerar på allvar med fysiska objekt så som marken om vad som ska ta kål på mig under de första tio sekunderna. Tumme upp, DICE! Något annat jag gillar är att Battlelog numera är integrerat i själva spelet, så jag behöver inte längre använda mig av en surfplatta eller en webbläsare för att kunna ta del av rolig statistik. Den som redan har klarat av majoriteten av uppdrag kan nu också utmana andra i vänlistan om att exempelvis lyckas skjuta ner tre helikoptrar med bara kanonen eller andra roliga och kreativa begränsningar. Men som jag skrev tidigare finns det också problem. Något som stör mig enormt med PlayStation 4-versionen är att snabbstatistiken sitter på Options-knappen (före detta startknappen), som ligger alldeles för nära den tryckkänsliga plattan. Det är enkelt att skylla ifrån sig på Sonys design, men de hade å andra sidan kunnat göra precis som Infinity Ward och lägga den statistiken på just den mycket stora tryckplattan, för tänk efter - vilken knapp är det enklare att träffa av misstag? Istället kommer jag in till ett menysystem som stör spelandet enormt och gör att jag tappar fokus och vinner ett skott innanför pannbenet. Jag håller tummarna för att detta åtgärdas i den obligatoriska “dag ett”-uppdateringen. När de ändå håller på att fixa till saker lär de förhoppningsvis jobba hårt med att fixa alla spelförstörande buggar. [caption id=“attachment_421” align=“aligncenter” width=“550”] DICE kallar det här för levolution. Det är ett PR-ord för att man kan spränga skyskrapor.[/caption] Trots att jag och ett gäng andra journalister och skribenter spelar i ett internt nätverk har det funnits så brutala buggar att jag fick starta om konsolen minst tio gånger. Lägg sedan till ett stort antal serverkraschar och grafik- och ljudbuggar (säg hej till den ökända ljudbuggen som länge plågade flertalet BF3-spelare!) som gör det väldigt frustrerande att vilja fortsätta med sitt spelande. Hade det inte varit för mitt jobb skulle jag aldrig ha samma tålamod och stå ut med att spela nonstop under väldigt många timmar med dessa problem. Tänk dig hur det kan se ut när alla nya ägare av en PlayStation 4-konsol vill koppla upp sig och spela mot varandra över internet? Nej, tänk förresten inte på det. Mardrömmar är och förblir något som man frekvent endast hade som barn. Det här är än så länge bara teorier, sanningen får vi veta inom kort. För själva innehållet i flerspelarläget, med favoritkartor som Operation Locker (substitutet för Metro, fast utan en flaskhals) och Flood Zone samt de nya spellägena Defuse och Obliteration, är snäppet bättre i Battlefield 4. Håll alla tillgängliga tummar och hoppas på ett underhållande krigsspel utan spelförstörande moment!

PSbloggens köptips: Idag är det Black Friday

Fri, 29 Nov 2013 13:47:20 +0000

Inte nog med att det idag är releasedagen för PlayStation 4 i Sverige, utan det är även Black Friday - USA:s största shoppingdag. Svenska kedjor har blivit inspirerade av detta på senare i år, och just idag kan man alltså hitta allsköns rabatter i svenska butiker. Det gäller även spel, och trots att det är lite för tidigt för att hitta bra PS4-rabatter hittar vi några godbitar till PlayStation 3. Klicka på butiksnamnet för att komma till själva butiken. Observera att priserna förmodligen endast gäller idag och gäller så länge lagret räcker. Frakt kan också tillkomma. Säg gärna till om ni hittar något mer som vi kan ha missat, så kan vi uppdatera inlägget.

Nytt på PlayStation Store [Vecka 48 2013]

Thu, 28 Nov 2013 15:55:57 +0000

Det är en fullastad uppdatering på PS Store den här veckan, inte minst med alla lanseringstitlarna till PlayStation 4. Men som kompensation för lång och trogen tjänst får den gamla räven PS3 kärlek också i form av bland annat en Batman-trio. Och så kommer de nya PS Plus-spelen! I PS Plus-prenumeranternas samling ryms det den här gången blir det också ett par PS4-titlar i form av den sidskrollande skjutaren Resogun och noiräventyret Contrast. Inte de största av lanseringstitlarna kanske, men en trevlig bonus för de betalande medlemmarna. PS Plus till PS4:

PSbloggens topplista: De åtta bästa partyspelen till PS3

Wed, 27 Nov 2013 10:15:40 +0000

Enspelarupplevelser och onlinespelande i all ära, men få saker kan mäta sig med ett riktigt kul partyspel i glatt sällskap en livad fredagskväll. Därför tänkte vi tipsa om åtta bra spel som garanterat kommer att förgylla en kväll med dina spelsugna vänner. Här är vår topplista över de bästa partyspelen till PS3!

8. Castle Crashers

Detta sidskrollande slagsmålsspel bjuder på många skratt med sin tokiga design och barnsliga humor. Med en simpel kontroll är det bara för dig och tre vänner att ta på riddarrustningen och ge er ut i den färgglada världen i hopp om att rädda fyra kidnappade prinsessor. Spelet har en bra balans mellan hjältemodigt samarbete, där ni i klassisk Turtles-stil måste försvara er mot enorma mängder fiender, och tävlingsinslag där den som besegrar flest fiender självklart är den som förtjänar högst respekt. Att varje stor bossfajt dessutom avslutas med att ni ställs mot varandra och du måste besegra dina medspelare för att vinna en kyss (eller snarare några sekunders grovhångel) från den kidnappade prinsessan lockar även fram lite gammal hederlig skadeglädje titt som tätt.

Veckans fråga: Vilket spel fick dig att tro att grafiken aldrig kunde bli bättre?

Tue, 26 Nov 2013 13:00:22 +0000

På PSbloggen.se vill vi inte bara hålla låda för oss själva, du ska så klart vara med i diskussionen också. Ett av våra nytillskott är Veckans fråga - varje tisdag kommer vi att be dig berätta om något du upplevt, funderat på eller rasat över. För att föregå med gott exempel ska några av våra skribenter också dela med sig av sina tankar och först ut är Krille, Johan och Simon. De har tagit sig varsin funderare på det där spelet som fick en att känna att “nej, det blir nog inte snyggare än så här”.

Recension: Ratchet & Clank: Into the Nexus [PS3]

Tue, 26 Nov 2013 10:00:17 +0000

Jag har alltid gillat Ratchet & Clank. Ända sedan vårt första äventyr ihop på PS2 någon gång under 2002 har jag stormtrivts tillsammans med denne hjältemodige hårboll till hobbymekaniker och hans naive robotvän med världens härligaste skratt. Antihjälten Captain Quark som med sin enormt breda haka och överdrivet superhjältiga röst ständigt råkar förstöra för dem är dessutom hur charmig, menlös och underhållande som helst. Bortsett från några snedsteg de senaste åren där dessa bekantskaper fokuserat lite väl mycket på flerspelarlägen och arenastrider har Ratchet & Clank-serien alltid handlat om klockren tredjepersonsaction blandat med Pixar-osande humor. Ratchet & Clank: Nexus tar oss tillbaka till dessa rötter och bjuder på alldeles lagom simpelt plattformshoppande, lättsam pussellösning samt en lika stor och fantasifull arsenal med heltokiga vapen som vanligt. Men det känns att mina udda vänner börjar bli gamla. Om jag bara kisar lite med ögonen är jag övertygad om att jag kan se lite rost på Clank när han vilar på Ratchets trötta rygg likt en sliten gammal ryggsäck. Efter att nyligen ha spelat om de högupplösta versionerna av originalspelen från början av 2000-talet känns det väldigt tråkigt när jag upptäcker att radarparets sista stora äventyr till den nuvarande konsolgenerationen följer exakt samma mall som ett av de första PS2-spelen skapade för elva år sedan. Trots denna upprepning är Nexus inte vare sig tråkigt eller enformigt, men det blir heller aldrig riktigt storslaget eller imponerande. Jag tycker fortfarande att det är kul att samla bultar och raritanium för att uppgradera mina vapen. Det är kul att skrämma vettet ur fienderna med mitt spöket-i-lådan-vapen som frammanar skrämmande halloweenmonster som stjäl uslingarnas uppmärksamhet. Och precis som det var lustigt att förvandla skurkar till gulliga kycklingar i originalspelet är det minst lika humoristiskt att frysa ner dem till harmlösa snögubbar med min nya vinteriserare – alltsammans medan vapnet spelar bjällerklang i bakgrunden och min drönarbetjänt Mama Zurkon fäller iskalla (där fick du allt till det! /reds.anm.) kommentarer. Jag uppskattar också de nya pusselmomenten där du ska manövrera Clank i ett tvådimensionellt plattformsminispel genom att manipulera gravitationen i fyra olika riktningar, ungefär som i indiepärlan VVVVVV. Ratchet & Clank: Nexus känns lite som en komprimerad ” Best of ”-samling som inte bjuder på särskilt mycket nytt, men som på något sätt ändå håller hela vägen. Det är långt ifrån någon storslagen avslutning för hjältarnas PS3-tid, utan känns snarare som en kort mellandel för att bygga upp stämningen inför nästa generations Ratchet. Tills dess bjuder spelet på ett ganska lättsamt men ändå underhållande äventyr för hela familjen, ett som går att plocka upp och lägga ifrån sig när som helst under de sju mysiga timmar som resan varar.

Vad har du spelat i helgen? [Vecka 48 2013]

Mon, 25 Nov 2013 10:00:17 +0000

Veckans spelsläpp [Vecka 48 2013]

Sun, 24 Nov 2013 16:05:33 +0000

Spelsläpp står det i rubriken, men i ärlighetens namn borde det väl ändå stå konsolsläpp? På fredag släpps PlayStation 4 här i Sverige och vi får äntligen byta konsolgeneration. Ja, de av oss som förhandsbokade under tidigare delen av bronsåldern vill säga. Veckans spelsläpp består helt enkelt av PS4:ans lanseringstitlar. Det blir både nya förmågor som Knack och Killzone: Shadowfall och konverteringar som Call of Duty: Ghosts och Assassin’s Creed 4: Black Flag. Räkna helt enkelt med att vi kommer att pumpa ut recensioner av spel till den nya konsolen under den närmaste tiden.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 47 2013]

Fri, 22 Nov 2013 23:50:55 +0000

Helgen närmar sig med stormsteg och det är i dag bara en vecka kvar tills PlayStation 4 släpps här i Sverige. Med andra ord är det hög tid för dig som tänkt införskaffa maskinen dag ett att försöka spela klart de titlar du påbörjat nyligen redan nu till helgen, så att du kan ägna all ledig tid till PS4 nästa helg. Eller är releasetitlarna för svaga för att roa dig en hel helg, och är det i så fall kanske smartare att försöka spara lite reservspel till nästa vecka? Oavsett hur du tänkt gå till väga, eller om du ens tänkt införskaffa en PlayStation 4 nästa vecka, vill vi veta vad du ser fram emot att spela nu i helgen. Här är i alla fall vad vi ska spela i helgen! Krille : Till helgen blir det att ta på sig den gråblå spandexoverallen (den utan styva gummibröstvårtor) och hänga med Läderlappen i Batman: Arkham Origins för mig. Det jag spelat hittills har varit en stor besvikelse och jag hatar hur de nya utvecklarna förstört stridssystemet med fladdrig kontroll, vänt upp och ned på stämningen och återanvänt så mycket att spelet känns som ett enda stort eko. Ändå tänker jag ge DC Comics svar på Sherlock Holmes en ny chans under helgen och hoppas ändra uppfattning - jag älskar ju trots allt föregångarna och Arkham Asylum är ett av mina absoluta favoritspel någonsin. Joakim : Denna veckan har varit såpass intensiv att jag tar in på spa under lördagen för återhämtning, väl hemma därifrån kommer jag och sambon att försöka köra färdigt spelet med den långa tramstiteln New Super Mario Bros U. Plattformstemat fortsätter med Rayman Legends på min nyinköpta Playstation Vita, ett vackert och härligt färggrant spel som jag uppskattat mycket hittills. Några avkopplande rundor i Blizzards ack så beroendeframkallande kortspel Hearthstone kommer jag säkert också att klämma in, så fort jag sätter mig framför datorn sugs min muspekare mot den ikonen. De snabba matcherna ihop med det enkla men ändå djupa spelsystemet gör att jag är ganska säker på att företaget har ännu en succé i portfolion när de släpper spelet i början av nästa år. Jonas : Jag har nu haft min PlayStation 4 i över en vecka, så jag plöjer fortfarande lanseringstitlar på den plattformen. Assassin’s Creed IV: Black Flag ,FIFA 14 , Need for Speed: Rivals och Skylanders: Swap Force är bara några av titlarna som kommer att gå varma under helgen. På den bärbara sidan får min Vita vila lite eftersom min iPad lär fresta mig med Marvel Puzzle Quest och min 2DS vill säkert att jag ska starta upp The Legend of Zelda: A Link Between Worlds. Så, vad ska du spela i helgen?

Välkommen till PSbloggen.se!

Fri, 22 Nov 2013 23:37:53 +0000

Hej och välkommen till PSbloggen.se! Ja, du läste rätt - PSbloggen**.se**. Vi från gamla PS3bloggen.se och Eurogamer Sverige har nämligen gått ihop oss och startat en ny sajt som fokuserar på allt inom Playstation-världen. Vi är helt enkelt PlayStation-bloggen. Med en mer personlig stil än tidigare ska vi kåsera, recensera, förhandstesta och mycket, mycket mer kring PlayStation. Däremot kommer vi inte att täcka nyheter, videor och skärmbilder på samma sätt, men om något intressant har hänt kommer vi givetvis att skriva och publicera det. Fast i ett annorlunda stuk. Du kommer snart att upptäcka exakt hur det skiljer sig från det vi har gjort tidigare. Vi har massvis med idéer som vi vill förverkliga och du som läsare kommer att få en stor variation sett till innehållet och hur det presenteras. Är det något speciellt du vill att vi ska göra? Testa i så fall att använda den mycket efterlängtade chatten som återfinns på den högra sidan! Använd ett sunt omdöme för att diskutera om spel och andra roliga saker. Med andra ord ingenting om Sp*rs. Vissa klassiker återkommer dock, till exempel vad du spelar i helgen, nytt i butiker och reainlägg. Och ja, fler saker tillkommer också! Det känns extra häftigt att starta den här bloggen just nu. Inte nog med att PlayStation 4 väldigt snart kommer att finnas i spelbutikerna (om du bokade upp en strax efter 1800-talet), utan också för att det är exakt sju år sedan som PS3bloggen startade, då med endast Toby bakom rodret. Den här gången är vi betydligt fler redan från start, där samtliga kommer från Eurogamer Sverige. Att vi ska täcka allt (allt!) kring PS4-släppet känns och är självklart. Vi var bland de första i Sverige som fick en maskin och just nu sitter vi på högvis med spel. Sedan har de övriga redan förhandsbokat maskiner, så vi kommer att inte bara bli den bästa spelbloggen, utan även den mest flest personer som sitter på denna nya och spännande maskin. Hela redaktionen är exalterade över vad som komma skall, så jag öppnar nu upp vår lilla julsäck och önskar dig åter igen varmt välkommen till vårt roliga krypin! Jonas Aronsson - chefredaktör för PSbloggen.se